# Kritik mot Omsorgsnämnden i Kristianstads kommun för att i sina rutiner ha angett att beslut om personlig assistans enligt LSS ska vara tidsbegränsade samt för bristfälliga motiveringar av beslut

JO 2021-12-21 dnr 1977-2020

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2021-12-21            1977-2020              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Omsorgsnämnden i Kristianstads kommun för att i sina
                        rutiner ha angett att beslut om personlig assistans enligt LSS ska
                        vara tidsbegränsade samt för bristfälliga motiveringar av beslut

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA, som ombud för 13 personer, på
                        Omsorgsnämnden i Kristianstads kommuns handläggning av ärenden om
                        personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
                        funktionshindrade, LSS. Hon förde fram bl.a. följande: De hon företräder har
                        fått beslut om personlig assistans enligt LSS. Nämnden har tidsbegränsat
                        samtliga beslut och besluten har inte varit motiverade i den delen. Av den infor-
                        mation som nämnden själv har på sin hemsida framgår att samtliga beslut om
                        personlig assistans enligt LSS ska vara tidsbegränsade. Det kan ifrågasättas hur
                        lämpligt det är att nämnden har en sådan riktlinje som hemsidan ger uttryck för.

                        Till sin anmälan fogade AA ett utdrag från hemsidan.

## Utredning

Inledningsvis tog JO del av vissa handlingar från Omsorgsförvaltningen i
                        Kristianstads kommun.

                        Därefter begärde JO att Omsorgsnämnden i Kristianstads kommun skulle yttra
                        sig över vissa frågor. Nämnden lämnade ett remissvar och av det framgår bl.a.
                        följande:

                                1. Gällande lydelsen i "Myndighetshandboken"
                                Nämnden noterar att innehållet i myndighetshandboken i sak har varit detsamma
                                sedan 2005 och uppenbarligen ursprungligen tillkommit med anledning av
                                JO 2003/04 s. 324 där JO uttalar sig om möjligheten att tidsbegränsa beslut
                                enligt LSS. Nämnden noterar vidare att den aktuella lydelsen i
                                myndighetshandboken ter sig väl kategorisk. Lydelsen har numera ändrats för att
                                bättre stämma överens med LSS.
                                I myndighetshandboken uttalades tidigare följande:
                                "Beslut ska vara tidsbegränsade och anges i beviljade timmar per månad. Det ska
                                framgå i beslutet vilken form av stöd och service som är beviljad. Om det finns




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                     Dnr 1977-2020         Sid 2 (7)




tillfälligt utökade behov, utöver det som beviljats, ska en ansökan ske och därefter
behovsbedömning som utgår från goda levnadsvillkor och den enskildes behov och
livssituation".
Den lydelsen har sedan den 5 maj 2020 ersatts av följande lydelse:
"Alla beslut ska ta sin utgångspunkt i en individuell bedömning. Bedömningen ska vara
del av beslutet Besluten kan förses med omprövningsförbehåll eller i vissa fall
tidsbegränsas. När det bedöms finnas skäl för tidsbegränsning av ett beslut om
personlig assistans ska skälen för tidsbegränsningen och beslutets löptid tydligt framgå
av beslutet. Bedömningen av behovet av tidsbegränsning ska i sin helhet ta sin
utgångspunkt i den enskilde och dennes förhållanden. Det ska av beslutet framgå
vilken form av stöd och service som beviljats. Det ska vidare av beslutet framgå hur
många timmar personlig assistans som har beviljats. Om det uppkommer ett tillfälligt
utökat behov och den enskilde ansöker om ytterligare personlig assistans med
anledning av detta ska på motsvarande sätt som gäller mera varaktigt stöd
göras en behovsbedömning utifrån goda levnadsvillkor".
I den praktiska tillämpningen har den tidigare lydelsen i och för sig lett till att
beslut om personlig assistans vanligen tidsbegränsats eftersom hjälpbehovet ofta
varierar över tid (jfr Kammarrättens i Göteborg dom i mål 177-14) samtidigt som
nämnden noga följt instruktionen i JO 2003/04 s. 324, nämligen att besluten följts
upp i så god tid att ett nytt beslut kan haka i det uppföljda beslutet och att detta
hinner ersättas med ett nytt beslut som börjar gälla i direkt anslutning till att det
förra beslutets löptid är till ända. JO har i senare beslut haft synpunkter på en
sådan ordning eftersom ett nytt beslut kräver en ansökan från den enskilde.
Nämndens handläggning har dock inte krävt ett sådant aktivt agerande från den
enskilde. I samband med att uppföljningen startar, och den startar på nämndens
initiativ, ställs alltid frågan till den enskilde om han eller hon önskar ha kvar
insatsen även efter löptidens utgång. Ett jakande svar på den frågan innebär att
en ansökan eller begäran kommit in (jfr 8 § LSS). Därigenom befrias den enskilde
från att på eget initiativ ansöka och kontrollera det aktuella beslutets fortsatta
giltighet.
Insatser som ges enligt LSS ska vara varaktiga. I förarbetena sägs att "den enskilde
måste kunna lita på att insatser ges så länge behov föreligger" (prop. 1992/93:159
s. 172). Nämnden menar att kontinuitetsprincipen har upprätthållits genom det
förfarande som nämnden tillämpat beträffande tidsbegränsade beslut.
I det sammanhanget kan noteras att personlig assistans ofta ges i form av
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader, dvs. den enskilde anlitar ofta en privat
assistansanordnare eller, dock mindre ofta, är egen arbetsgivare för sina personliga
assistenter. I 9 c § LSS ges vissa möjligheter till insyn i assistansen i sådana fall,
men som framgår av lagrummet är en förutsättning för detta att assistenterna inte
är anställda av kommunen och härutöver att de aktuella assistenterna lever i
hushållsgemenskap med den enskilde eller är närstående till denne. Nämndens
möjligheter att, mot den enskildes vilja, följa upp ett beslut som inte tidsbegränsats
är således mycket beskurna, och till skillnad från vad som gäller enligt 110 kap.
46-47 §§ socialförsäkringsbalken är den enskilde vid kommunstödd personlig
assistans inte heller skyldig att anmäla ändrade förhållanden (jfr i detta
sammanhang också prop. 2018/19:132 s. 50). Nämnden delar emellertid JO:s
uppfattning i JO 2018/19 s. 577 att nämnden hellre än en ren tidsbegränsning bör
förse beslutet med förbehåll om omprövning efter viss tid eller vid väsentligt
ändrade förhållanden.

2. Gällande beslut med tidsbegränsning eller omprövningsförbehåll.
Nämnden konstaterar att den tid under vilken ett beslut gäller är beroende av
många faktorer. Det kan handla om den enskildes utvecklings- och
förbättringspotential, den påräkneliga varaktighetstiden beträffande olika vanor,
föräldraansvarets successiva avtagande beträffande barn m.m. Denna senare
omständighet innebär visserligen en ökning av assistansen, men nämnden har
funnit att det även i ett sådant fall är lämpligt att en uppföljning görs så att den
                                                                         Dnr 1977-2020         Sid 3 (7)




      enskilde därigenom har ett så korrekt beslut som möjligt och slipper att på eget
      initiativ ansöka om eventuell utökning.
      När det gäller besluten av de ärenden som JO fått i uppdrag att granska så har det
      gjorts en individuell bedömning i det enskilda ärendet inför att beslutet har
      tidsbegränsats. Nämnden är dock införstådda med att detta inte har tydliggjorts i
      tillräckligt stor omfattning i beslutet. Nämnden anser att dokumentationen och
      ställningstagandena kring tidsbegränsning i sig och den giltighetstid ett beslut
      har tydligare bör framgå av beslutet. Nämnden har sett över sina rutiner i denna
      del och har, som framgår av den nya lydelsen i myndighetshandboken, infört en
      instruktion som innebär att det alltid ska göras en individuell bedömning när och
      om ett beslut tidsbegränsas. Härutöver ska det motiveras varför en viss längd av
      beslutets giltighetstid gäller i det enskilda fallet.
I sitt yttrande förde nämnden vidare fram att det fanns skäl att tidsbegränsa
samtliga 13 beslut och redogjorde för sin bedömning. Nämnden förde även fram
att det som hade varit avgörande för respektive besluts tidsbegränsning var den
enskildes förhållanden. Nämnden avslutade sitt yttrande med följande slutsatser:

      Med ovanstående redogörelse för vart och ett av de beslut som JO fått i uppdrag
      att granska visas av Omsorgsnämnden att det finns en individuell bedömning
      kring de enskilda fallen, inte enbart i omfattningen av den beviljade insatsen,
      utan även en bedömning och ett motiv kring det faktum att beslutet
      tidsbegränsas. Samtidigt är nämnden som ovan nämnts medveten om att JO
      förordar omprövningsförbehåll i stället för tidsbegränsning. Det finns dock
      situationer då en tidsbegränsning bör komma i fråga, i perioder där den enskilde
      till exempel kan komma att behöva mer hjälp, men där denna utökning är
      tidsbegränsad, låt vara att man inte vet hur länge. Nämnden anser att det i ett
      sådant, och andra liknande fall där det handlar om temporära hjälpåtgärder, är
      rimligt att ett beslut tidsbegränsas. I ett sådant fall kan tidsbegränsningen till och
      med komma att vara mera förmånlig för den enskilde än om beslutet i stället
      försetts med ett omprövningsförbehåll.
      När det gäller omprövningsförbehåll inser nämnden att ställning till behovet av
      ett sådant ska tas i varje enskilt fall. Som bekant har dock tolkningen av 37 §
      andra stycket förvaltningslagen kommit att leda till att nämnden som
      återkallelse- eller ändringsgrund inte längre kan tillämpa grunden "väsentligt
      ändrade förhållanden" (jfr RÅ 2000 ref. 16). Detta betyder i praktiken att
      nämnden inte kan tillämpa denna grund ens om den enskildes förhållanden
      (förmåga eller annan insats) ändras på ett sätt som innebär att det inte längre
      finns något behov av insatsen (jfr Kammarrättens i Göteborg domar den 30
      september 2019 i mål 5973-18 och den 21 november 2019 i mål 2055-19; jfr
      också HFD 2019 ref. 63). Grunden väsentligt ändrade förhållanden kan
      naturligtvis fortfarande tillämpas om den ligger inbäddad i ett
      återkallelseförbehåll. På grund av de oklarheter som avser möjligheten att vid
      väsentligt ändrade förhållanden ändra eller återkalla ett beslut anser nämnden att
      det, i vart fall för närvarande, finns visst fog för att låta ett sådant förbehåll
      inflyta i ett beslut om personlig assistans. Nämnden väntar på vad Högsta
      förvaltningsdomstolen kommer att säga om saken (domen i mål 2055-19 ovan
      har överklagats, och prövningstillstånd har meddelats).
      Sammanfattningsvis medger nämnden att formuleringen i myndighetshandboken
      om att alla beslut ska vara tidsbegränsade inte varit helt överensstämmande med
      LSS även om handläggningen, såsom framgår av redogörelsen ovan, varit det.
      Formuleringen är nu ändrad. Vidare medger nämnden också att de aktuella
      besluten inte haft en tillräckligt klargörande motivering beträffande
      tidsbegränsning, även om besluten i sig varit motiverade utifrån
      omständigheterna i varje enskilt fall. Detta är uppmärksammat och åtgärder har
      vidtagits för att säkerställa att besluten framöver har klargörande motiveringar.
                                                                  Dnr 1977-2020      Sid 4 (7)




AA kommenterade remissyttrandet och ifrågasatte bl.a. att det skulle ha funnits
skäl att tidsbegränsa samtliga 13 beslut.

Bedömning
JO:s granskning
AA har klagat på flera delar av nämndens handläggning av de 13 personernas
ärenden om personlig assistans enligt LSS. Hon har bl.a. ifrågasatt huruvida det
kan anses ha funnits skäl att tidsbegränsa besluten.

JO är som utgångspunkt återhållsam med att uttala sig om en myndighets
bedömning i sak. Jag finner inte skäl att frångå detta i det här sammanhanget,
och jag kommer därför inte att uttala mig om huruvida det var riktigt att
tidsbegränsa respektive beslut. Istället begränsar jag mina uttalanden till
nämndens formulering i den s.k. myndighetshandboken och till hur nämnden
har motiverat sina beslut om tidsbegränsning.

Myndighetshandboken
Rättsliga utgångspunkter
I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service till
vissa personer med funktionsnedsättning. I 1 § anges vilka personer, den s.k.
personkretsen, som kan ha rätt till insatser enligt lagen.

Personer som omfattas av lagens personkrets har rätt till insatser i form av
särskilt stöd och särskild service för sådana insatser som anges i lagen, om de
behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte kan tillgodoses på
annat sätt. Ett exempel på en sådan insats är biträde av personlig assistent eller
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans enligt 9 § 2 LSS.
Insatserna ska enligt 7 § LSS tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor och
insatserna ska vara varaktiga och samordnade. I lagens förarbeten framhålls
särskilt principen om kontinuitet, som innebär att den enskilde eller hans eller
hennes familj ska kunna känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller
förändras (prop. 1992/93:159 s. 45).

En myndighet har möjlighet att bestämma att ett beslut ska gälla endast under
en viss period, men med hänsyn bl.a. till den enskildes behov av trygghet har JO
tidigare ifrågasatt en ordning där beslut om insatser enligt LSS alltid
tidsbegränsas. JO har bl.a. uttalat att det är mindre befogat med tidsbegränsning
för sådana insatser enligt LSS där det inte kan förutses någon förändring av
behovet inom överskådlig tid. Det bör i varje enskilt fall övervägas om det är
nödvändigt med en tidsbegränsning (JO 2003/04 s. 324).

Utgångspunkten när det gäller insatser enligt LSS är att de ska vara varaktiga.
Personlig assistans är dock en typ av insats som måste kunna anpassas för det
fall den enskildes behov varierar över tid, till följd av förändringar av
exempelvis graden av funktionsnedsättning eller den enskildes tillgång till andra
stödinsatser. Detta talar för att beslut om personlig assistans som regel inte bör
                                                                   Dnr 1977-2020       Sid 5 (7)




löpa helt utan någon form av tidsbegränsning eller förbehåll. Vid ett val mellan
de olika alternativen finns det därför goda skäl för kommunen att – snarare än
att begränsa beslutets giltighetstid – förse beslutet med förbehåll om att det ska
omprövas efter en viss tid eller vid väsentligt ändrade förhållanden. Därigenom
påtar sig kommunen själv ansvaret för att ta initiativ till en ny utredning, och
beslutet upphör inte att gälla förrän det fattats ett nytt beslut. Även om
kommunen vid sin omprövning kan komma att göra en annan bedömning av
den enskildes rätt till personlig assistans leder förfarandet i sig inte till
ytterligare otrygghet och osäkerhet för den enskilde (jfr JO 2018/19 s. 577).

Bedömning i det här fallet
Nämnden har en handbok som bl.a. innehåller rutiner för handläggningen av en
ansökan om insats enligt LSS. Den har i det här ärendet kallats för ”myndig-
hetshandboken”. Av det avsnitt om personlig assistans enligt 9 § 2 LSS, som
gällde vid tiden för nämndens beslut och vid JO:s remiss, framgick bl.a.
följande:

      Beslut ska vara tidsbegränsade och anges i beviljade timmar per månad. Det ska
      framgå i beslutet vilken form av stöd och service som är beviljad.
Jag kan inte uppfatta skrivningen på annat sätt än att avsikten med den var att
samtliga beslut skulle vara just tidsbegränsade. Att nämnden i sitt remissvar för
fram en annan uppfattning framstår därför närmast som en
efterhandskonstruktion. Frågan om ett beslut om personlig assistans enligt LSS
ska tidsbegränsas eller inte måste avgöras utifrån förhållandena i det enskilda
fallet. En sådan kategorisk skrivning som den nu aktuella riskerar att leda till att
det inte görs en sådan individuell prövning som alltså krävs. Nämnden har själv
fört fram att den anser att skrivningen inte var helt i överenstämmelse med LSS.
Nämnden förtjänar kritik för hur formuleringen i myndighetshandboken var
utformad. Jag ser positivt på att den aktuella skrivningen nu har ändrats.

Motiveringen av beslut om tidsbegränsning
Rättsliga utgångspunkter
Regler om myndigheters beslut finns i förvaltningslagen (2017:900), FL. För
varje skriftligt beslut ska det enligt 31 § FL finnas en handling som visar bl.a.
vad beslutet innehåller. Detta innebär att beslutets innebörd ska framgå av
dokumentationen (prop. 2016/17:180 s. 319).

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska,
enligt huvudregeln i 32 § FL, innehålla en klargörande motivering, om det inte
är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka
föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgöran-
de för myndighetens ställningstagande. Från huvudregeln om obligatorisk
motivering finns i andra stycket undantag för vissa beslut, t.ex. om ett väsentligt
allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas omedelbart. I de fallen
får en motivering helt eller delvis utelämnas. Om motiveringen har utelämnats
finns det dock i tredje stycket ett krav på att under vissa särskilt angivna
                                                                    Dnr 1977-2020        Sid 6 (7)




förutsättningar ge en motivering i efterhand. Tidigare fanns bestämmelsen om
en myndighets motiveringsskyldighet i 20 § förvaltningslagen (1986:223).

Bedömning i det här fallet
Jag har tagit del av sju av de i ärendet aktuella besluten. De innehåller i stort sett
endast följande formulering i fråga om tidsbegränsning:

      Beslutet gäller under perioden [datum–datum] då nytt beslut fattas om behov
      finns av insatsen personlig assistans och ansökan göras om fortsatt stöd och
      service.
Skrivningen i respektive beslut innebär alltså att de är tidsbegränsade. Av de
beslut jag har tagit del av, kan jag vidare notera att sex av dem också har
försetts med ett förbehåll om att beslutet kan omprövas under vissa
förutsättningar.

Av nämndens remissvar drar jag slutsatsen att den anser att respektive beslut
om tidsbegränsning var av sådan karaktär att de krävde en klargörande
motivering. Jag är av samma uppfattning. Den aktuella formuleringen i
respektive beslut är allt annat än klargörande i frågan om varför nämnden ansåg
att det fanns skäl för en tidsbegränsning. Nämnden redogör i besluten över
huvud taget inte för vilka omständigheter som var avgörande för det aktuella
ställningstagandet. Innebörden av det är att nämnden inte utformat besluten på
ett sådant sätt att det klart framgår att det skett individuella bedömningar. I sitt
remissvar har dock nämnden redogjort för skälen för att tidsbegränsa besluten.
Respektive beslut borde naturligtvis ha innehållit liknande motiveringar.
Dessutom borde t.ex. nämndens överväganden i fråga om längden på beslutens
giltighetstid ha redovisats och varför nämnden ansåg att det också var
nödvändigt att förse vissa beslut med ett förbehåll.

En klargörande motivering är nödvändig för att den enskilde – men även andra
som tar del av ett beslut, t.ex. en domstol – ska förstå varför en myndighet anser
sig ha grund för ett visst ställningstagande, i det här fallet att tidsbegränsa be-
sluten om personlig assistans enligt LSS. De beslut som jag har tagit del av i det
här ärendet har, som jag ovan har konstaterat, saknat en klargörande motivering
för nämndens ställningstagande och de uppfyller därför inte de krav på
motivering som finns i FL:s bestämmelser. För detta förtjänar nämnden kritik.

Övrigt
Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Thomas Norling
                                                            Dnr 1977-2020   Sid 7 (7)




Ärendet har föredragits av Eric Wahlberg.

Tf. byråchefen Karl Lorentzon har deltagit i beredningen.
