# Kritik mot en domare vid Värmlands tingsrätt för uttalanden vid ett sammanträde i ett skuldsaneringsärende

JO 2009-12-18 dnr 1984-2009

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                        Sid
                                                                            2009-12-18                1984-2009                 1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en domare vid Värmlands tingsrätt för uttalanden vid ett
                        sammanträde i ett skuldsaneringsärende

## Anmälan

AA ställde i en anmälan frågan om rådmannen BBs vid Värmlands tingsrätt
                        uttalanden vid ett sammanträde i ett ärende om skuldsanering var juridiskt korrekta.
                        Hon uppgav att han var missnöjd med att hon i skrivelser till tingsrätten nämnt en
                        handläggare vid Kronofogdemyndigheten vid namn samt att han ”vid tre tillfällen –
                        högt och myndigt” sagt att detta kunde påverka beslutet i tingsrättens ärende. Hon
                        hänvisade till protokollet från sammanträdet.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens ärende Ä 3874-08 infordrades. Av dessa framkom
                        följande.

                        AA överklagade Kronofogdemyndighetens beslut att avslå hennes ansökan om
                        skuldsanering. I skrivelser till tingsrätten, i vilka Kronofogdemyndighetens slut-
                        satser och beslut ifrågasattes, anförde hon bl.a. att handläggaren vid Kronofogde-
                        myndigheten kommit med allvarliga anklagelser om medveten skevdelning och att
                        hon var djupt kränkt av dessa ovederhäftiga påståenden. Hon skrev vidare att hon
                        krävde en offentlig ursäkt. Tingsrätten höll den 6 november 2008 sammanträde i
                        ärendet. I protokollet antecknades inledningsvis följande.

                                  Med hänsyn till det som i skrift har anförts om en namngiven handläggare vid
                                  kronofogdemyndigheten (aktbil. 5-6) anför ordföranden följande. Skuldsanering är
                                  inte en förutsättningslös rättighet. Sättet som gäldenären medverkar i ärendet beaktas
                                  enligt 4 § skuldsaneringslagen, och det som hittills förevarit i berörd del talar inte till
                                  AA:s fördel. Om det inte klargörs hur det skulle vara relevant för ärendet att namnge
                                  en viss handläggare, bör man fortsättningsvis i stället tala om ”kronofogde-
                                  myndigheten” vid kritik mot myndighetens beslut.
                        I beslut den 14 november 2008 avslog tingsrätten överklagandet.

                        Tingsrätten anmodades att lämna upplysningar och yttrande över vad som
                        framförts i JO-anmälan angående vad som förevar vid sammanträdet.

                        Tingsrätten (lagmannen CC) kom in med ett remissvar, till vilket var fogat
                        upplysningar från BB.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 1984-2009      Sid 2 (4)



BB uppgav följande.

      Efter att AA ansökt om skuldsanering beslutade kronofogdemyndigheten den 26
      augusti 2008 att avslå hennes ansökan. I beslut den 14 november 2008 lämnade
      tingsrätten AA:s överklagande utan bifall. Hovrätten beslutade den 17 december
      2008 att inte meddela prövningstillstånd.
      Vid tingsrätten handlade jag ärendet vid förhandlingen och upprättade beslutet.
      Nedan följer mina kommentarer till vad som framförs i AA:s anmälan.
      AA:s ombud, DD, hade i överklagandet skrivit om en tjänsteman vid krono-
      fogdemyndigheten, EE, och han föreföll vilja göra henne personligen ansvarig för
      myndighetens avslagsbeslut; bl.a. avkrävdes EE ”en offentlig ursäkt”. DD hade i
      ärendet hos kronofogdemyndigheten skickat in delar av EE:s personakt (kopior på
      EE:s anställningsbeslut och meritförteckning).
      Det är naturligt att ett negativt beslut kan leda till upprörda känslor. Emellertid fann
      jag särskilt tilltaget att skicka in kopior av tjänstemannens personakt som opåkallat
      och ovidkommande. Det kunde enligt min bedömning i vart fall ifrågasättas om DD
      uppfyllde lämplighetskravet i 12 kap. 2 § rättegångsbalken och om det som anfördes
      avseende EE var relevant för hanteringen av sökt skuldsanering.
      En tanke jag hade inför förhandlingen var att inledningsvis ta upp frågan för att se
      i vad mån DD (som förde AA:s talan) även framgent ville diskutera EE som person,
      och i så fall kontrollera om det överhuvudtaget fanns någon juridisk relevans i detta,
      såsom jäv eller annat liknande hänförligt till hennes person. Jag bad honom pröva
      om kritiken avseende beslutet i stället kunde riktas mot myndigheten, snarare än den
      namngivne tjänstemannen. Detta godtog DD utan närmare diskussion. Jag tror att
      jag också påpekade att det överklagade beslutet var undertecknat av två personer,
      där det första namnet är en annan person än EE. DD nämnde därefter inte EE och
      föreföll inte ha några problem med detta (se första och andra styckena av
      tingsrättens protokoll).
      Det som i anmälan till JO anförs beträffande tonläget vid förhandlingen är inte
      förenligt med min minnesbild. Jag minns förhandlingen, inklusive den inledande
      delen, som lugn och utan höjda röster från något håll. Detta bekräftas av protokoll-
      föraren, när jag nu frågar henne. Om det inte hade varit sådan stämning tror jag inte
      att det hade varit aktuellt för mig att ge de avslutande råden till AA – – –. Eftersom
      det på grund av de skäl som framgår av tingsrättens beslut redan vid förhandlingen
      stod klart att AA inte skulle komma att beviljas skuldsanering, rådde jag AA att
      kontakta och diskutera med kommunal skuldrådgivare inför en eventuell framtida
      ansökan.
      Såväl AA som hennes ombud verkade vid tillfället lyssna och ta till sig det som
      sades. Av det skälet fann jag det något märkligt att DD senare begärde att få ut min
      egen personakt från tingsrätten.
CC anförde bl.a. följande.
      I AA:s överklagande av Kronofogdemyndighetens avslagsbeslut anfördes diverse
      som avsåg en handläggare på Kronofogdemyndigheten, EE. AA uppgav bl.a. att hon
      krävde en offentlig ursäkt av handläggaren. Mot den bakgrunden anser jag att det
      var korrekt och lämpligt av BB att adressera denna fråga i början av sammanträdet.
      Den omständigheten att han nödgades förklara för AA:s biträde att uppgifter som
      avsåg EE helt saknade relevans i ärendet – något påstående om jäv eller annat hinder
      framfördes inte – kan tyckas anmärkningsvärd. Men det var tydligen nödvändigt.
      Vad avser BB:s tonläge – i anmälan anges att han vid tre tillfällen uttalat sig ”högt
      och myndigt” – finner jag inte någon anledning att ifrågasätta BB:s uppgifter. Jag
      tycker att vad han angett stöds av innehållet i protokollet från sammanträdet. Och
      protokollföraren synes ha samma minnesbild.
      Den skälighetsbedömning som ska göras enligt 4 § skuldsaneringslagen (2006:548)
      inrymmer bl.a. en bedömning av det sätt på vilket gäldenären har medverkat under
      handläggningen av skuldsaneringsärendet. Upplysningen härom som enligt proto-
                                                                        Dnr 1984-2009     Sid 3 (4)



      kollet givits vid sammanträdet är således korrekt i och för sig. Jag uppfattar emeller-
      tid BB:s påpekande i denna del mer som en uppmaning till part att under processen i
      tingsrätten fokusera på rättsligt relevanta omständigheter och som en upplysning till
      AA att en oförmåga att bortse från EE:s person i sig inte ökade klagandens
      möjligheter till framgång i ärendet. Mot denna form av processledning finns enligt
      min mening inte något att anmärka, snarare tvärtom. Däremot hade tingsrättens
      protokoll i denna del kunnat utformas bättre.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
AA uppgav i anmälan att BB vid ett sammanträde i hennes ärende om
skuldsanering, med anledning av att en handläggare vid Kronofogdemyndigheten
nämnts vid namn i hennes skrivelser till tingsrätten, framförde att detta kunde
påverka beslutet i ärendet. Hon ställde frågan om ett sådant uttalande var juridiskt
korrekt.

Hennes uppgift om vad som sades vid sammanträdet får stöd i protokollet där det
antecknats att ordföranden, med hänsyn till det som i skrift anförts om en namn-
given handläggare vid Kronofogdemyndigheten, anförde bl.a. följande: ”Skuld-
sanering är inte en förutsättningslös rättighet. Sättet som gäldenären medverkar i
ärendet beaktas enligt 4 § skuldsaneringslagen, och det som hittills förevarit i
berörd del talar inte till AA:s fördel.”

BB har inte bestritt AA:s uppgifter och inte heller angett att uppgifterna i
protokollet inte är korrekta. Jag utgår därför från att hon och hennes ombud fick
den information som anges där.

Enligt 4 § skuldsaneringslagen (2006:548) får skuldsanering beviljas en gäldenär
bl.a. om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden. Därvid ska särskilt beaktas bl.a. det sätt på vilket gäldenären har
medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering. Som tingsrätten
anfört var således den upplysning som lämnades – att det sätt på vilket gäldenären
medverkar i ett ärende om skuldsanering kan beaktas – i och för sig korrekt.

Jag kan emellertid inte uppfatta BB på annat sätt än att han ansett att det sätt på
vilket en handläggare vid Kronofogdemyndigheten omnämnts i skrivelserna till
tingsrätten kunde vara ett uttryck för sådan bristande medverkan i ärendet som
skulle kunna påverka AA:s möjligheter att erhålla skuldsanering i negativ riktning.

Jag vill inledningsvis klargöra att 4 § skuldsaneringslagen enligt min uppfattning
inte kan ges en sådan innebörd. Exempel på bristande medverkan enligt bestäm-
melsen kan i stället vara att gäldenären lämnar vilseledande uppgifter om sina
personliga och ekonomiska förhållanden (Hellners och Mellqvist, Skuldsanerings-
lagen, en kommentar till 2006 års lag på Internet). Andra exempel kan vara att
gäldenären innehar en dyr bostadsrätt och vägrar avveckla sitt dyra boende (prop.
1993/94:123 s. 135 f.). Gäldenärens allmänna uppförande, såsom dennes sätt att
uttrycka sig i förhållande till myndigheter eller motparter, kan däremot inte beaktas
enligt nämnda bestämmelse.
                                                                    Dnr 1984-2009   Sid 4 (4)



Det nu sagda innebär inte att det saknas sanktionsmöjligheter gentemot den som
uttalar sig otillbörligt i en skrivelse som ges in i en rättegång. Ett sådant förfarande
kan utgöra rättegångsförseelse (9 kap. 5 § rättegångsbalken [RB] och 43 § lagen
[1996:242] om domstolsärenden). Därutöver kan också, som BB berört, ett ombuds
lämplighet ifrågasättas på grund av hur denne uttalat sig i rättegångsskrifter. Om ett
ombud visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller eljest är olämplig kan han
eller hon avvisas (12 kap. 5 § rättegångsbalken och 47 § lagen om
domstolsärenden). Efter att ha tagit del av de skrivelser som getts in i ärendet står
det emellertid enligt min mening klart att innehållet i dessa inte ensamt utgör vare
sig rättegångsförseelse eller grund för att avvisa ett ombud. Däremot kan det
givetvis som tingsrätten uttalat finnas anledning att i en situation som den aktuella
uppmana part att fokusera på rättsligt relevanta omständigheter.

Det är självfallet av stor vikt för allmänhetens förtroende för domstolarna att en
domare vid ett sammanträde inte lämnar felaktiga uppgifter om innehållet i gällan-
de rätt och inte heller uttalar sig på ett sätt som kan ge upphov till misstanke om att
han eller hon tar ovidkommande hänsyn eller har en förutbestämd uppfattning i
saken. Jag är därför kritisk till det sätt som AA bemöttes på.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
