# Kritik mot Socialnämnden i Gällivare kommun för handläggningen av ärenden som gällde beslut om att två ensamkommande barn skulle flytta till ett HVB-hem i Gällivare från familjehem i andra kommuner

JO 2017-03-30 dnr 1985-2016

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2017-03-30              1985-2016              1 (11)
Justitieombudsmannen                                                                              2531-2016
Stefan Holgersson




                        Kritik mot Socialnämnden i Gällivare kommun för handläggningen av
                        ärenden som gällde beslut om att två ensamkommande barn skulle
                        flytta till ett HVB-hem i Gällivare från familjehem i andra kommuner


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket anvisade två ensamkommande barn till Gällivare
                          kommun. Socialnämnden i Gällivare placerade barnen tillfälligt i familjehem i andra
                          kommuner på grund av att det inte fanns någon lämplig plats i den egna kommunen.
                          När kommunen hade öppnat ett HVB-hem i Gällivare ville socialnämnden ”ta hem”
                          barnen. Inför besluten om att de berörda barnen, som båda var över 15 år, skulle
                          erbjudas en plats i HVB-hemmet fick barnen inte möjlighet att föra fram sina åsikter i
                          saken. Inför besluten fördes inte heller någon diskussion med barnens gode män.
                          Socialtjänstens insatser för ett ensamkommande barn som har fyllt 15 år ska utformas
                          och genomföras tillsammans med barnet och barnets gode man. Var ett barn ska
                          erbjudas ett boende ska vidare bestämmas med utgångspunkt i vad som är bäst för
                          det enskilda barnet. Ett barn har också rätt att få möjlighet att föra fram sina åsikter i
                          frågor som rör honom eller henne.
                          Eftersom barnen inte fick möjlighet att föra fram sina åsikter i frågan hade nämnden
                          enligt JO:s mening inte underlag för att göra en bedömning av barnets bästa i det
                          enskilda fallet. Socialnämnden får kritik för att ha åsidosatt de grundläggande
                          bestämmelserna i socialtjänstlagen om hur ärenden som rör barn som är placerade
                          med stöd av socialtjänstlagen ska handläggas.

## Bakgrund

De ensamkommande barnen AA, född 2000, och BB, född 1999, anvisades vid
                        ankomsten till Sverige av Migrationsverket till Gällivare kommun. AA
                        placerades i ett konsulentstött familjehem i Uppsala kommun och BB i ett
                        konsulentstött familjehem i Gnesta kommun.

                        I anmälningar till JO klagade barnens gode män CC (dnr 1985-2016) och DD
                        (dnr 2531-2016) på Socialnämnden i Gällivare kommun. Klagomålen gällde
                        socialnämndens beslut att barnen skulle flytta från de aktuella familjehemmen
                        till HVB-hem i Gällivare kommun. CC och DD uppgav bl.a. att någon
                        utredning inte hade gjorts om barnen och att varken barnen eller de gode
                        männen hade kontaktats inför besluten om omplacering samt att några skriftliga
                        beslut inte hade fattats.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 1985-2016 m.fl.       Sid 2 (11)




Utredning
JO begärde att socialnämnden skulle yttra sig över det som bl.a. CC och DD
hade anfört i anmälningarna till JO.

I ett remissvar anförde nämnden bl.a. följande:

      CC [_ _ _] Anmälan gäller Gällivare kommuns hantering av ensamkommande
      flyktingbarn. Anmälan handlar om Gällivare kommuns beslut att alla barn, som
      brådstörtat placerats i Uppland under hösten, ska omplaceras till Gällivare utan
      att nån utredning gjorts kring barnets bästa. Anmälaren, som är god man, har inte
      kontaktats utan på omvägar fått kännedom om omplacering. Pojken har heller
      inte blivit kontaktad. Då ingen delgetts något beslut finns inget beslut att
      överklaga och möjligheterna till att begära inhibition av beslutet saknas. Den
      enda skriftliga informationen som skickats ut är den information som Hoppet-
      gruppen fått. Myndighetens olika befattningshavare har låtit bli att svara på de
      åtskilliga mail som CC skickat, de har totalt ignorerat henne.

      Redogörelse för handläggningen av ärendet:
      151031 skickade Migrationsverket anvisningen till Gällivare kommun som var
      hänvisad att ta första bästa plats som var ledig i Sverige och 151103 gjordes en
      placering på HVB-hemmet Hoppetgruppen AB i Norrtälje. 151125 ändrades
      placeringen till ett familjehem i Uppsala via Hoppetgruppen. Vårdplan
      upprättades 151215 och i vårdplanen framkommer det tydligt att bistånd beviljas
      enligt 4 kap l § SoL med akutplacering i familjehem via Hoppetgruppen i
      Uppsala under pågående utredning enligt 11 kap l § SoL. I januari, februari och
      mars inkommer månadsrapporter från Hoppetgruppen. Utredningen har
      påbörjats men inte färdigställts, det som saknas är samtalet med barnet och gode
      mannen samt ställningstagande till lämpligaste placeringsform. Gällivare
      kommun öppnade ett nytt HVB-hem i mars 2016. 160310 kontaktar
      handläggaren gode mannen och informerar om att pojken fått en plats på det nya
      HVB- boendet i Gällivare. Gode mannen uppger att hon inte samtycker till
      flytten. 160317 skickades uppsägningen av placeringsavtalet till Hoppetgruppen
      AB tillsammans med ett informationsbrev. Därefter kontaktades Hoppetgruppen
      av Gällivare kommuns HVB-hem för överlämning och planering av resan.
      Pojken har inte kommit till Gällivare utan är kvar i Uppsala.
      DD gör en anmälan mot Gällivare kommuns socialtjänst. Anmälan handlar om
      att kommunen, utan att göra en individuell bedömning eller talat med
      familjehemmet eller DD som god man eller pojken, krävt att pojken ska flytta
      upp till dem. DD har flera gånger försökt att få kontakt med någon beslutsfattare
      på kommunen både via mail och telefon men icke lyckats. Första kontakten togs
      6/4 2016 och till 21/4 2016, när anmälan görs, har ingen hört av sig. Pojken har
      åkt till Gällivare för att fä träffa en socialsekreterare men DD har fått besked av
      föreståndaren på HVB-hemmet att de ska vara glada om det sker. Även
      föreståndaren är förtvivlad och säger att kommunen är fruktansvärd men hon kan
      inget göra. Kommunen har inte gjort någon utredning, inte talat med god man,
      pojken eller hemmet där han bor. DD anser att berörd tjänsteman har begått
      tjänstefel när hon inte sett till barnets bästa och inte har gjort någon utredning,
      inte informerat berörda om vad som sker och inte lyssnat till deras åsikter. Enligt
      DD har pojken blivit lovad av en socialsekreterare i december 2015 att han
      skulle få bo i närheten till Stockholm i och med att han har släkt där.

      Redogörelse för handläggningen av ärendet:
      151227 skickade Migrationsverket anvisningen till Gällivare kommun som var
      hänvisad att ta första bästa plats som var ledig i Sverige och 160111 gjordes en
      placering i ett familjehem i Gnesta via Hoppetgruppen AB. 151229 inleddes
      utredning. Ingen vårdplan har upprättats i ärendet. Utredningen har påbörjats
                                                            Dnr 1985-2016 m.fl.       Sid 3 (11)




men inte färdigställts, det som saknas är samtalet med barnet och god mannen
samt ställningstagande till lämpligaste placeringsform. Gällivare kommun
öppnade ett nytt HVB- hem i mars 2016. Handläggaren försöker nå gode mannen
ett flertal gånger och 160318 skickar handläggaren ett mail till gode mannen och
informerar om pojkens fått en plats på det nya HVB-boendet i Gällivare. 160317
skickades uppsägningen av placeringsavtalet till Hoppetgruppen AB tillsammans
med ett informationsbrev. Därefter kontaktades gode män och Hoppetgruppen
av Gällivare kommuns HVB-hem för överlämning och planering av resan.
Pojken kom till Gällivare 160419 och ett beslut om omplacering till Gällivare
kommuns HVB-hem togs. 160426 träffar handläggaren pojken och har ett
informationssamtal med honom där han talar om att pojken ska vara kvar i
Gällivare, 160427 började pojken skola i Gällivare.

Myndighetens bedömning av handläggningen:
Biståndsenheten inom Socialförvaltningen gjorde en större
organisationsförändring 2014-05-01. I samband med det så slutade erfarna
socionomer och det blev svårt att rekrytera nya socionomer. Redan under hösten
2014 signalerade verksamheten om svårigheterna att upprätthålla den
organisation som var antagen då det saknades personal och verksamheten fick
göra tjänsteköp av utredningar inom området barn och unga av externa företag. I
början av 2015 inkom två stycken 6:6 a rapporter med anledning av personalens
arbetsmiljö och lokalerna. Under 2015 fick verksamheten även göra tjänsteköp
av insatser inom området barn och unga då det under en period helt saknades
personal inom barn och unga samt familjerätten. Detta bidrog till att hela
myndighetsutövningen låg utanför biståndsenheten och enheten tappade all
kontroll över ärendena. Integrationen och mottagandet av ensamkommande barn
var från början på en Integrationssamordnare inom biståndsenheten som även
ansvarade for uppbyggnaden av HVB-hem i Gällivare och mottagandet av de
anvisningar som kom. När Integrationssamordnaren slutade våren 2015 fördes
det över på enhetschefen för barn och unga. Enhetschefen för barn och unga tog
emot anvisningarna och hade ingen socionom som kunde hjälpa henne. Hösten
2015 anställdes en socionom till tjänsten för ensamkommande barn inom barn
och unga. I samband med det började den stora vågen av ensamkommande barn
som anvisades till Gällivare kommun och kommunen hade inte platser i
kommunen för dessa barn och fick placera alla i södra Sverige på första bästa
plats som fanns ledig. Ett HVB-boende i kommunen planerades och skulle vara
klart i december men av olika anledningar så blev det inte inflyttningsklart förrän
i mars 2016. Biståndsenheten fick en utökning från en till tre tjänster för
myndighetsutövningen kring ensamkommande barn men fick inga sökande till
tjänsterna. Biståndsenheten har gjort en Lex Sarah rapport om den egna
verksamheten under hösten 2015 med anledning av att enheten inte klarade sitt
grunduppdrag på grund av det stora flödet av ensamkommande flyktingbarn som
anvisades till kommunen. Biståndsenheten såg ytterligare svårigheter då personal
slutade med anledning av pensionsavgång, flytt från kommunen och planerade
föräldraledigheter så i november 2015 fattades beslut om att ta fram en tillfällig
omorganisation inom enheten t.o.m. 2017-12-31. Det var en åtgärd för att återta
kontrollen över handläggningen av barn och unga där även ensamkommande
barn ingår. Den tillfälliga organisationen har haft som mål att få personal på alla
tjänster, socionomerna arbetar med det de ska och administrativ personal avlastar
socionomerna. Den tillfälliga organisationen sjösattes den 1 februari 2016. För
ensamkommande barn innebar detta att alla tre tjänster blev besatta av
socionomer. Av dessa gick en på föräldraledigt i januari 2016 och en blev
sjukskriven den 15 mars 2016. Idag är en socionom på plats. Enhetschefen för
barn och unga slutade i samband med att den tillfälliga organisationen startade
och det hade inte gått att rekrytera någon ny enhetschef så enheten har i den
tillfälliga organisationen gått från två enhetschefer till en enhetschef, en
administratör till enhetschefen och två teamledare. Biståndsenheten har idag
personal på alla tjänster men har ett fortsatt behov av vikarier för de som är
                                                                     Dnr 1985-2016 m.fl.        Sid 4 (11)




      föräldralediga, sjukskrivna eller tjänstlediga. Enheten har lyckats rekrytera
      socionomer på flera tjänster, dessa är nyutexaminerade och där har enheten köpt
      in introduktionsutbildning från ett externt företag. Enheten arbetar idag med att
      återta kontrollen av handläggningen inom barn och unga, gör inga nya tjänsteköp
      av externa företag utan fasar ut de som är pågående. Inom enheten pågår även ett
      stort arbete med att rekrytera familjehem.
      Alla de klagomål som inkommit är befogade men myndigheten har inte haft
      förutsättningar att klara av arbetet.
      Socialnämnden har brustit i handläggningen av de ensamkommande barnen
      genom att vi inte har färdigställt utredningarna och inte haft kontakt med
      pojkarna för att höra deras inställning eller de gode männen i utredningarna och att
      socialnämnden inte har tagit ställning till vilken placeringsform som är den bästa
      utifrån en individuell bedömning.
      Omplaceringarna har inte skett i samtycke med ungdomarna eller de gode
      männen, däremot har alla varit informerade om att placeringarna varit tillfälliga
      och inga beslut har tagits kring placeringsform. Familjehemmen som
      konsultföretagen anlitat är inte utredda och godkända av Gällivare så de är i
      dagsläget inga alternativ för fortsatt placering. På grund av den stora
      arbetsbelastningen det medfört då alla ensamkommande barn placerades runt om
      i landet så är det bara att beklaga att det blivit på detta sätt, det är inte någonting
      som Gällivare socialnämnd är stolt över men det finns en stark vilja att göra det
      bra för barnen i Gällivare och mycket arbete har satsats på att etablera bra
      samarbete med skola, hälso- och sjukvård och överförmyndaren i Gällivare
      kommun så att det ska bli så bra som möjligt för barnen här i Gällivare.
      Kritiken som framkommer om försök att komma i kontakt med företrädare för
      socialtjänsten i Gällivare kommun via telefon och email är beklaglig och kan inte
      ifrågasättas. Det som blev olyckligt var att en handläggare blev sjukskriven
      direkt efter det att kontakterna angående hemtagningen påbörjats. Ingen har haft
      tillgång till dennes mail så där kan en hel del mail ha fastnat. Det har även
      inkommit många mail från olika personer som direktadresserats till flera
      tjänstemän och politiker och där har en del fått svar men det har varit oklart i vår
      organisation kring vem som ska svara på dessa mailen och hur de ska hanteras.
      Verksamheten har brustit i handläggningen av de ensamkommande barnen och
      mycket har inte hunnits med under 2015 men vi har nu en ambition att upprätta
      en rättssäker handläggning och dokumentation när det gäller ensamkommande
      barn och målet är att skapa en trygg uppväxt för de ensamkommande barnen som
      Gällivare kommun ska ta emot.
CC och DD kommenterade remissvaret.

JO hämtade därefter in journalanteckningar, utredningar och placeringsbeslut
som gällde AA och BB samt ett informationsbrev daterat den 17 mars 2016.

Informationsbrevet hade undertecknats av enhetschefen EE, avdelningschefen
FF och socialnämndens ordförande GG. I brevet angavs bl.a. följande:

      Under 2015 anvisade Migrationsverket fler ensamkommande barn till Gällivare
      kommun än vi var rustade för. Detta har inneburit att vi tillfälligt fått placera ut
      dessa barn över hela landet vilket givetvis inte känts bra då avstånden varit
      långa.
      Nu har vi klart ett boende, i egen regi, för 22 barn. Det innebär att vi nu kan ta
      hem barnen till Gällivare och därmed kan vi vara mer delaktiga kring barnen och
      på ett bättre sätt ta det ansvar vi har för dessa barn.
                                                                      Dnr 1985-2016 m.fl.         Sid 5 (11)




      Det är nu viktigt att vi alla vuxna kring dessa barn stöttar dem i flytten. Alla har
      vi vetat om att denna flytt kommer att ske. Därför ser vi det som mycket viktigt
      att vi tillsammans på ett vuxet sätt ser till att flytten blir positiv för barnens bästa.
Kompletterande upplysningar hämtades in per telefon från socialsekreteraren
HH. Genom upplysningarna kom det bl.a. fram att nämnden inte hade fullföljt
beslutet om att AA skulle flytta.

Bedömning
Allmänt om JO:s granskning av ärenden som rör ensamkommande barn
Under 2015 kom det drygt 35 000 asylsökande ensamkommande barn till
Sverige. Det innebar att landets socialtjänster ställdes inför en besvärlig
situation, som skulle utreda barnens behov och ordna med boenden för barnen.
Under hösten 2016 genomförde jag åtta inspektioner med fokus på
ensamkommande barn. Syftet var att undersöka hur barnens grundläggande
rättigheter hade tillgodosetts inom framför allt socialtjänstens område. I min
tillsynsverksamhet har jag även noterat en ökning av antalet anmälningar med
anknytning till ensamkommande barn. Flera av anmälningarna har gällt
klagomål mot socialnämndernas handläggning och beslut om ändring av boende
för barnen. Kommunerna fick under den aktuella perioden ta emot fler
ensamkommande barn än vad man hade räknat med och hade resurser till.
Inledningsvis saknade många socialnämnder därför möjligheter att akut
tillgodose de ensamkommande barnens behov av insatser inom den egna
kommunen eller i en angränsande kommun. Efter årsskiftet 2015/16 kom det
färre ensamkommande barn till Sverige. Många kommuner fick då möjlighet att
ordna boenden för de ensamkommande barnen inom den egna kommunen och
ville därför ”ta hem” de barn som nämnden hade anvisat till kommunen men
som nämnden inledningsvis hade placerat i andra kommuner. I flera fall hade
barnen kommit till rätta i de boenden där de vistades och ville därför inte flytta.
Det restes i flera fall invändningar mot kommunernas beslut om flyttning. I
andra fall har jag noterat att socialtjänstens första placering av barnen inte
skedde med den omsorg och noggrannhet som normalt ställs på en placering.
Detta fick till följd att många barn behövde flyttas, ibland flera gånger.
Resultatet av min undersökning redovisas i ett beslut i JO:s ärende med
dnr 5565-2016. Beslutet finns tillgängligt på JO:s webbsida, www.jo.se.

Allmänna utgångspunkter
När ett ensamkommande barn har kommit till Sverige ska Migrationsverket
anvisa en kommun som ska ansvara för omhändertagandet av barnet. Barnet
anses därmed vistas i den anvisade kommunen i den mening som avses i
2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, (3 § lagen [1994:137] om
mottagande av asylsökande m.fl.). Det innebär att det är den kommunen som
har det yttersta ansvaret för att barnet får det stöd och den hjälp som han eller
hon behöver.

I Sverige gäller den s.k. normaliseringsprincipen som innebär att samma regler
bör gälla alla barn som vistas i landet (se prop. 2005/06:46 s. 41). Placering av
                                                              Dnr 1985-2016 m.fl.    Sid 6 (11)




ensamkommande barn ska alltså prövas enligt de regler som gäller för andra
barn som vistas i landet och som behöver vård eller boende utanför det egna
hemmet. Grundläggande bestämmelser om placering av barn finns i 6 kap. SoL.

För ensamkommande barn ska det som regel utses en god man (2 § lagen
[2005:429] om god man för ensamkommande barn). Den gode mannen likställs
med en vårdnadshavare och har fått samma befogenheter som en sådan. Den
gode mannen ska därmed ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta
dess angelägenheter. I förarbetena uttalas bl.a. att den gode mannen har rätt och
skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnet, såväl personliga som
ekonomiska och rättsliga. I likhet med vad som gäller för vårdnadshavare bör
den gode mannen ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess
ålder och utveckling kan ge anledning till (prop. 2004/05:136 s. 29 och 30).
Med de vidsträckta befogenheter som den gode mannen har följer även
möjligheten att utöva ett avgörande inflytande över frågan om barnets boende.
Den gode mannens samtycke till en placering utgör alltså en nödvändig
förutsättning för placeringen av barnet. Det gäller även i fråga om omplacering
av ett barn från ett boende till ett annat.

I mål och ärenden som handläggs enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen har
ett barn som har fyllt 15 år rätt att föra sin egen talan (11 kap. 10 § SoL). Både
den gode mannen och barnet får då ställning som part i målet eller ärendet.

Placering av ensamkommande barn med stöd av bestämmelserna i
socialtjänstlagen
När Migrationsverket har anvisat en kommun är det alltså socialnämnden i den
kommunen som har ansvaret för att utreda barnets behov och att besluta om
lämpligt boende för barnet. Boendet kan vara ett familjehem, ett hem för vård
eller boende (HVB-hem) eller ett stödboende för barn och unga i åldern 16 –
20 år (jämför 6 kap. 1 § och 11 kap. 1 § SoL).

En av de grundläggande principerna inom socialtjänstens verksamhet är att den
ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet (1 kap.
1 § SoL). Socialnämndens insatser för den enskilde ska vidare utformas och
genomföras tillsammans med honom eller henne (3 kap. 5 § SoL).
Bestämmelsen är av grundläggande betydelse för all verksamhet inom
socialtjänsten. Av bestämmelsen framgår klart och tydligt att socialtjänsten inte
får vidta insatser ”över huvudet” på den enskilde (prop. 1979/80:1 s. 528).

Det är alltså inte möjligt att med stöd av socialtjänstlagen besluta om insatser
mot den enskildes vilja. Om det inte går att hitta en lösning i samförstånd kring
exempelvis valet av boende saknas förutsättningar för en frivillig placering med
stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Under vissa förutsättningar kan ett
barn beredas vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan vård finns i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Förenklat
uttryckt kan vård enligt LVU grundas på brister i barnets hem (2 §) eller den
                                                              Dnr 1985-2016 m.fl.      Sid 7 (11)




unges eget beteende (3 §). Frågan om LVU ligger dock utanför dessa ärenden
och jag går därför inte närmare in på den här.

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges
möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte
framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt
klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i
förhållande till hans eller hennes ålder och mognad (11 kap. 10 § SoL). Det
finns inte någon nedre åldersgräns för när barn kan få komma till tals. I alla
beslut som rör barn bör det framgå att barnets åsikter har hämtats in och hur
åsikterna i så fall har hämtats in och beaktats (prop. 2012/13:10 s. 37).

Ett beslut om bistånd i form av vård eller boende i ett familjehem, HVB-hem
eller stödboende är ett beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Genom bistånd
enligt SoL ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet ska
utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt
liv (4 kap. 1 § SoL).

Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i fråga ska hänsyn tas till
den enskildes önskemål. Rätten till stöd och hjälp från socialnämnden kan dock
inte avse andra insatser än sådana som bedöms kunna tillgodose den enskildes
behov på ett lämpligt sätt. Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i
fråga måste en sammanvägning göras av olika omständigheter såsom den
önskade insatsens lämplighet, kostnaderna för den önskade insatsen i jämförelse
med andra insatser och den enskildes önskemål. Det finns inte någon
obegränsad frihet för den enskilde att välja sociala insatser oberoende av
kostnad (prop. 1979/80:1 s. 185 och prop. 2000/01:80 s. 91).

Inom ramen för sin skyldighet att tillgodose barnets behov av ett boende har
socialnämnden alltså ett betydande utrymme att erbjuda barnet en placering på
ett lämpligt boende. Om en erbjuden insats tillgodoser behovet har den enskilde
ingen rätt att få insatsen utformad på ett visst annat sätt. I alla ärenden som
gäller barn ska dock barnets bästa beaktas och vara avgörande vid beslut och
andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barnet (1 kap.
2 § SoL). Till detta kommer Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. Av
barnkonventionen följer att barn har rätt att uttrycka sina åsikter och att
principen om barnets bästa ska vara styrande. Dokumentationen ska, förutom
barnets åsikter, innehålla de analyser som ligger till grund för bedömningen av
barnets bästa (jämför prop. 2012/13:10 s. 37 och 4 kap. 15, 16 och 18 §§
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Dokumentation i verksamhet som
bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]).

Socialnämndens bedömning av rätten till bistånd ska komma till uttryck i ett
beslut. Om beslutet går den enskilde emot får beslutet överklagas till
förvaltningsrätten (16 kap. 3 § SoL).
                                                              Dnr 1985-2016 m.fl.      Sid 8 (11)




Tillfälligt placerade barn
När det gäller ensamkommande barn görs i princip en placering av barnet i
direkt anslutning till att barnet har anvisats till en kommun. Den inledande
placeringen av barnet är därför ofta avsedd att vara tillfällig i avvaktan på att
barnets behov närmare har utretts eller till dess att en stadigvarande placering
kan ordnas.

Utredningen om barnet ska klarlägga bl.a. vilken vård- eller boendeform som
barnet har behov av. Utgångspunkten är att beslutet om placering ska fattas
utifrån vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet (1 kap. 2 § SoL). I
utredningen kan socialnämnden komma fram till att barnets behov av boende
bäst tillgodoses i t.ex. en annan boendeform än där barnet inledningsvis har
placerats. Socialnämndens erbjudande om en stadigvarande placering kan därför
innebära att barnet behöver flytta. Om erbjudandet om placering tillgodoser
barnets behov har barnet eller den gode mannen inte någon obegränsad frihet att
välja vård- eller boendeform eller var placeringen närmare ska ske. Det går
dock inte att bortse från att insatser med stöd av socialtjänstlagen är frivilliga
och kräver samtycke av den gode mannen, och om barnet har fyllt 15 år, av
barnet. Barnet och den gode mannen måste alltså höras om sin inställning och
kan alltid välja att tacka nej till ett erbjudande om en insats. Om det inte går att
hitta en lösning i samförstånd kring valet av boende saknas förutsättningar för
en frivillig placering enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen.

Med hänsyn till att den enskilde ska kunna lita på en myndighets beslut och till
barnets behov av trygghet och kontinuitet är det angeläget att nämndens beslut
är tydliga och att barnet och den gode mannen informeras om avsikten att
placeringen endast ska vara tillfällig. Barnet och den gode mannen ska givetvis
även fortlöpande ges relevant information om vilket arbete som pågår med att
ordna ett stadigvarande boende för barnet.

Ett beslut bör fattas
I ett beslut om bistånd i form av vård eller boende utanför det egna hemmet för
ett barn bör nämnden ange om biståndet avser en placering i ett familjehem,
HVB-hem eller stödboende. Var barnet ska erbjudas boende, dvs. förenklat
uttryckt adressen där barnet ska bo, ingår däremot som ett led i verkställigheten
av biståndsbeslutet. Jag har i min undersökning om ensamkommande barn gjort
vissa uttalanden om hur sådana beslut närmare bör vara utformade (se JO:s
beslut i ärendet med dnr 5565-2016). Jag går därför inte närmare in på den
frågan här.

Utgångspunkten är att socialtjänstens åtgärder som endast syftar till att
verkställa ett biståndsbeslut inte kan överklagas. Det finns dock vissa åtgärder
som rör ändring av en tidigare beviljad insats och som har sådana
rättsverkningar för den enskilde att han eller hon borde ha ett berättigat intresse
av att få åtgärden prövad av domstol. Domstolens prövning begränsas i så fall
till om den enskilde kan anses bli tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom
                                                               Dnr 1985-2016 m.fl.      Sid 9 (11)




beslutet om ändrat genomförande av den tidigare beviljade insatsen (jämför
HFD 2012 ref. 11 och HFD 2013 ref. 39).

Om nämndens erbjudande om en stadigvarande placering innebär att vård- eller
boendeformen för ett barn ändras talar starka skäl för att nämndens beslut kan
överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär. Även i andra fall, t.ex. där en
flyttning innebär att barnet flyttas långt ifrån sitt tillfälliga boende eller om
placeringen i övrigt innebär någon beaktansvärd förändring för barnet, framstår
det som rimligt att barnet bör ha möjlighet att få saken prövad i domstol. För att
ett barn ska ha möjlighet att överklaga ett sådant beslut bör därför nämnden
fatta ett beslut om ändring av ett barns boende. Det är sedan domstolen som får
ta ställning till om ett eventuellt överklagande kan prövas.

Socialnämnden i Gällivare kommuns beslut om att AA och BB skulle
flytta
Nämnden har uppgett att AA och BB tillfälligt hade placerats i konsulentstödda
familjehem utanför den anvisade kommunen på grund av att behovet av
boenden inledningsvis inte kunde tillgodoses inom den egna kommunen. Under
våren 2016 öppnade ett nytt HVB-hem i Gällivare kommun och man kunde
därför påbörja arbetet med att flytta flera av de barn som nämnden hade placerat
i andra kommuner. Nämnden har inte bemött påståendet om att några skriftliga
beslut inte fattades med anledning av nämndens beslut om att erbjuda AA och
BB en placering i HVB-hem i Gällivare. Det finns inte anledning för mig att
ifrågasätta det som CC. M. och DD har uppgett i den delen.

AA kom till Sverige i oktober 2015 och BB i december 2015. Besluten om att
erbjuda AA och BB en placering i ett HVB-hem i Gällivare fattades i mars
2016. Av utredningen framgår att varken AA eller BB hade träffat en
handläggare från socialtjänsten under utredningstiden eller när frågan om att de
skulle flytta till Gällivare aktualiserades. Inte heller hade AA eller BB tillfrågats
om sin inställning till att flytta till ett nytt boende.

Ensamkommande barn är en mycket utsatt grupp som ofta saknar stöd och
andra kontakter när de kommer till Sverige. Socialtjänsten i
anvisningskommunen har det övergripande ansvaret för att barnet får det skydd
och stöd som det behöver. Nämnden bör därför sträva efter att etablera en
kontakt med barnet så snart som möjligt efter anvisningen till kommunen. Det
är inte acceptabelt att det dröjer så lång tid som upp till fyra månader innan
barnet får träffa en handläggare från socialtjänsten.

AA och BB hade vid tidpunkten för besluten om att de skulle flytta båda fyllt
15 år. Det innebar att de gode männen inte ensamma företrädde barnen i
ärendena hos nämnden. Både de gode männens och barnens samtycke var
därför nödvändiga för att barnen skulle kunna placeras i ett nytt boende med
stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen.
                                                                Dnr 1985-2016 m.fl.       Sid 10 (11)




Mot bakgrund av det ökade antalet ensamkommande barn som kom till Sverige
under 2015 har jag stor förståelse för att socialnämnderna inledningsvis saknade
möjligheter att akut tillgodose de ensamkommande barnens behov av insatser
inom den egna kommunen. Jag har också förståelse för att en socialnämnd
generellt har bäst förutsättningar att bedriva ett omsorgsfullt arbete med dessa
barn och ungdomar om de befinner sig på ett sådant avstånd till socialtjänsten
som underlättar kontakterna med barnet. Kontakterna och samarbetet med
exempelvis skola och hälso- och sjukvård torde också ha bäst förutsättningar
om barnet placeras inom den kommun som har ansvaret för barnet. Vilken vård-
eller boendeform och var barnet närmare ska erbjudas en placering bestäms
efter överväganden i det enskilda fallet. Insatsen ska utformas och genomföras
tillsammans med den gode mannen och barnet, om det har fyllt 15 år. Barnets
bästa ska vara avgörande vid placeringen. Vid en avvägning av vilken placering
som är bäst för ett enskilt barn måste hänsyn tas till att barnet vid en flyttning
från ett boende till ett annat utsätts för en separation. Det är naturligt att ett byte
av boende kan medföra påfrestningar för barnet. Hur barnet påverkas beror
givetvis på omständigheterna i det enskilda fallet. Även om en placering har
varit kortvarig kan det finnas situationer där påfrestningen för barnet bli stor
t.ex. för att barnet tidigare har varit utsatt för flera separationer eller andra
händelser. De överväganden som nämnden har gjort i nämnda avseenden ska
framgå av dokumentationen.

Nämndens beslut om att AA och BB skulle flytta från sina tillfälliga placeringar
i familjehem till HVB-hem i Gällivare föranleddes inte av någon akut situation.
När nämnden beslutade om en ny placering för barnen utan att över huvud taget
ha träffat dem eller gett dem möjlighet att föra fram sina åsikter i frågan hade
nämnden inte möjlighet att ta ställning till om den nya placeringen kunde
tillgodose barnens behov eller göra en bedömning av hur de skulle kunna
påverkas av en flytt. Någon avvägning och bedömning av barnets bästa kunde
inte heller göras. Jag ser allvarligt på att nämnden har åsidosatt de
grundläggande bestämmelserna om hur ärenden som gäller barn som är
placerade med stöd av socialtjänstlagen ska handläggas. Socialnämnden
förtjänar kritik för detta.

Nämndens erbjudande om bistånd i form av boende i Gällivare kommun
innebar en ändring av insatsen från boende i familjehem till boende i ett HVB-
hem. Det nya beslutet innebar en sådan ändring av biståndet att barnet hade
kunnat överklaga beslutet genom s.k. förvaltningsbesvär och på så sätt fått
saken prövad i domstol. Nämnden borde därför ha fattat ett beslut i fråga om
ändringen av boende för AA och BB.

Jag noterar att nämnden är medveten om bristerna i handläggningen av de
aktuella ärendena.

Det som CC och DD har uppgett i övrigt ger inte anledning för mig att göra
något uttalande eller vidta någon ytterligare utredningsåtgärd.
                     Dnr 1985-2016 m.fl.   Sid 11 (11)




Ärendena avslutas.
