# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten för långsam och passiv handläggning av en förundersökning om förmögenhetsbrott

JO 2023-03-07 dnr 1994-2022

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr
                                                                          2023-03-07             1994-2022            Sid 1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten för långsam och passiv
                        handläggning av en förundersökning om förmögenhetsbrott


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning om förmögenhetsbrott vidtog
                          Polismyndigheten under nästan fyra års tid i princip inte någon utredningsåtgärd alls. I
                          beslutet konstaterar JO att en sådan passivitet naturligtvis är helt oacceptabel och i
                          strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. JO tar upp frågan om den passiva
                          handläggningen också skulle kunna innebära en kränkning av Europakonventionens
                          egendomsskydd, men konstaterar att det inte finns tillräckligt underlag i ärendet för att
                          göra uttalanden om det.
                          JO har vid upprepade tillfällen riktat kritik mot Polismyndigheten för de långa
                          handläggningstider som på många håll förekommer inom utredningsverksamheten,
                          särskilt när det gäller förundersökningar om bedrägerier och andra typer av
                          förmögenhetsbrott. Den passiva handläggningen av den aktuella förundersökningen
                          är därmed inte en isolerad händelse. Bilden som framträder av Polismyndighetens
                          utredningsverksamhet är mycket bekymmersam och ger intrycket att vissa typer av
                          förmögenhetsbrott i praktiken inte längre utreds av myndigheten. Enligt JO är det
                          mycket angeläget att Polismyndigheten snarast kommer till rätta med
                          ärendebalanserna.
                          Sammantaget är JO mycket kritisk till hur Polismyndigheten har hanterat den aktuella
                          förundersökningen. Polismyndigheten får därför allvarlig kritik av JO. Det finns enligt
                          JO anledning att uppmärksamma regeringen på de förhållanden som kommit fram.
                          Beslutet skickas därför till Regeringskansliet för kännedom. Det skickas även till
                          riksdagen för kännedom.

## Bakgrund och anmälan

Vid Polismyndigheten handläggs sedan augusti 2018 en förundersökning om
                        förskingring, sedan en boutredningsman polisanmält en person för att ha
                        utnyttjat sin roll som god man och fört över stora belopp till sitt eget konto.

                        I en anmälan som kom in till JO i juni 2021 förde AA fram klagomål mot
                        Polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökningen
                        (dnr 5154-2021). Av handlingar som JO hämtade in från Polismyndigheten
                        framgick att det i princip inte hade vidtagits någon utredningsåtgärd i
                        förundersökningen på nästan tre år och att det berodde på resursbrist hos




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 1994-2022      Sid 2 (7)




sektionen för utredning av bedrägeribrott vid polisregion Stockholm, där
förundersökningen handlades.

Jag fattade beslut i ärendet den 3 september 2021. I beslutet redogjorde jag för
att Polismyndighetens internrevision nyligen hade gjort en uppföljande
granskning av polisregionernas handläggning av bedrägeriärenden och
konstaterat bl.a. att ärendeinflödet är så stort att Polismyndigheten inte kommer
att kunna avsätta tillräckliga resurser för att hantera ärendena i enlighet med det
rättsliga uppdraget.

I internrevisionens rapport lämnades vissa rekommendationer om vad som bör
göras för att det stora inflödet av ärenden ska kunna hanteras på ett sätt som
svarar mot polisens brottsutredande uppdrag och de krav på rättssäkerhet som
följer av rättegångsbalken. Av en bilaga till rapporten framgick att
rikspolischefen beslutat att Nationella operativa avdelningen (Noa) senast den
1 december 2021 skulle ta fram en handlingsplan för det fortsatta arbetet med
att hantera det stora inflödet av bedrägerianmälningar.

Mot den beskrivna bakgrunden bedömde jag att det inte fanns tillräcklig
anledning för mig att ytterligare utreda AA:s anmälan. Jag erinrade dock
Polismyndigheten om rättegångsbalkens bestämmelse om att en
förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.

I en anmälan till JO den 4 januari 2022 förde AA återigen fram klagomål mot
Polismyndigheten för handläggningen av förundersökningen. JO hämtade på
nytt in handlingar från Polismyndigheten och begärde även muntliga
upplysningar från myndigheten. Det kom då fram att Polismyndigheten inte
hade vidtagit några utredningsåtgärder i förundersökningen sedan mitt beslut i
september 2021.

Utredning
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över handläggningen av
förundersökningen. Yttrandet skulle avse bl.a. hur myndighetens handläggning
förhåller sig till egendomsskyddet i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till
Europakonventionen och rätten till ett effektivt rättsmedel i konventionens
artikel 13.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 28 oktober 2022 efter att
berörda befattningshavare hade beretts tillfälle att lämna upplysningar.

Av yttrandet och handlingarna framgår bl.a. följande.

Den 6 augusti 2018 polisanmälde en boutredningsman, som företrädare för ett
dödsbo, dödsboets gode man för förskingring. Anmälan avsåg att den gode
mannen hade utnyttjat sin roll som ställföreträdare för en senare avliden person
och fört över pengar till sitt konto både före och efter personens död. De
anmälda transaktionerna gällde sammantaget ett belopp om drygt 2,3 miljoner
                                                                Dnr 1994-2022     Sid 3 (7)




kronor, varav knappt hälften sedermera återbetalades från den gode mannen till
dödsboet. Kopior av bl.a. kontoutdrag lämnades in till Polismyndigheten i
samband med att polisanmälan upprättades. Förundersökning inleddes samma
dag av en polisiär undersökningsledare.

Den 17 juni 2020 lades ärendet över på en åklagare, som därmed blev
undersökningsledare. Någon vecka senare lämnade åklagaren direktiv till
Polismyndigheten om att begära in uppgifter om godmanskapet för att se under
vilken tidsperiod som den utpekade personen hade varit god man. Under
sommaren 2020 försökte en handläggare vid Polismyndigheten att få in dessa
uppgifter från Överförmyndarnämnden, men utan resultat.

Från och med hösten 2020 har Åklagarmyndigheten kontinuerligt skickat
påminnelser till Polismyndigheten och önskat besked om när utredningsåtgärder
kan vidtas. Det generella svaret från Polismyndighetens sida har varit att det
saknas resurser för att handlägga ärendet och att handläggningen kommer att
påbörjas när ärenden med högre prioritet har avslutats.

I oktober 2021 gav åklagaren direktiv om att göra ytterligare försök att få in
uppgifter om godmanskapet. Sådana utredningsåtgärder vidtogs under
sommaren 2022. Det som kom fram visade att någon bankfullmakt eller något
godmansförordnande aldrig funnits.

Ärendet har över tid handlagts av olika handläggare vid polisregion Stockholm.
En av dessa började vid bedrägerisektionen i augusti 2021 och fick då ansvar
för mellan 1 700 och 1 800 ärenden samt därutöver ett delat bevakningsansvar
för ytterligare ca 1 500 ärenden. Handläggarens främsta prioritet var
förundersökningar med pågående tvångsmedel i form av beslag och
penningbeslag.

I maj 2022 inledde polisregion Stockholm en ny insats för ärenden där det fanns
många påminnelser från Åklagarmyndigheten i kombination med en nära
förestående preskription. Det aktuella ärendet ingick i insatsen men utreddes
inte eftersom det hela tiden fanns ärenden med högre prioritet.

Den nuvarande handläggaren har uppgett att han under oktober 2022 vidtagit ett
antal utredningsåtgärder. Handläggaren har även redogjort för dessa åtgärder.

I bilagor till Polismyndighetens yttrande har Noa och polisregion Stockholm
redogjort för bl.a. arbetet med bedrägeriärenden.

Av uppgifterna från Noa framgår bl.a. följande. Chefen för Noa har sedan den
1 april 2020 processansvaret för bl.a. bedrägeribrott. Nationellt
bedrägericentrum (NBC) vid Noa har fått i uppdrag att ta fram den
handlingsplan som rikspolischefen beslutade om under 2021. En formell och
beslutad handlingsplan har ännu inte tagits fram. NBC har under 2021
omorganiserats och rekrytering av medarbetare har pågått under 2021 och 2022.
Det har inneburit att NBC tvingats göra kraftiga prioriteringar mellan en mängd
                                                                           Dnr 1994-2022         Sid 4 (7)




olika arbetsuppgifter. NBC har dock vidtagit ett antal åtgärder med anledning
av rikspolischefens beslut, men det är ännu för tidigt att uttala sig om resultatet
av dessa. Handlingsplanen beräknas vara färdigställd under hösten 2022.

Av uppgifterna från polisregion Stockholm framgår bl.a. följande. Sedan våren
2022 har revisioner inletts som rör ärendebalansen. En dialog pågår med
Åklagarmyndigheten för hantering av de ärenden som riskerar preskription. En
första intern uppföljning av aktiviteter och effekter har genomförts. Det är dock
ännu för tidigt för att kunna bedöma hur stor effekt den inledda insatsen
kommer att få.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Utredningen har inte bedrivits tillräckligt skyndsamt
      Utredningen visar att det inte har vidtagits några åtgärder i den nu aktuella
      brottsutredningen sedan anmälan gjordes i augusti 2018 fram till våren 2022,
      med undantag av sommaren 2020 då försök gjordes att få in uppgifter om
      ställföreträdarskapet. Det står således klart att utredningen inte har bedrivits
      enligt lagstadgade krav på skyndsamhet (23 kap. 4 § andra stycket RB,
      rättegångsbalken; JO:s anm.).
      Att åtgärder inte har vidtagits i utredningen förefaller huvudsakligen vara ett
      resultat av belastningen och situationen i polisregion Stockholm som under den
      aktuella tidsperioden har varit hårt drabbad av dödligt våld, skjutningar,
      sprängningar och stort inflöde av ärenden som härrör från den organiserade
      brottsligheten. Polisregionen tvingas dagligen göra hårda prioriteringar av
      tillgängliga resurser. Även de enskilda handläggarnas höga arbetsbelastning och
      resursbristen vid den aktuella enheten är en del av problemet. Den uppkomna
      situationen är naturligtvis inget som handläggarna i de enskilda ärendena ska
      eller kan lastas för.

      Hur förhåller sig handläggningen till i remissen angivna bestämmelser i
      Europakonventionen?
      Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen innebär bl.a. ett
      skydd mot egendomsberövande och att staten har en skyldighet att utreda och vid
      behov åtala brott mot egendom. En kränkning av artikeln kan exempelvis
      uppkomma om myndigheter inte effektivt söker utreda hur en person gått miste
      om sin egendom […]. Konventionen gäller som lag i Sverige och enligt artikel
      13 har den som på rimliga grunder påstår sig ha utsatts för ett konventionsbrott
      rätt till ett rättsmedel för att få sitt påstående prövat och för att, om det finns skäl
      därtill, erhålla rättelse eller gottgörelse [i] någon form.
      Med beaktande av den långa handläggningstiden i det nu aktuella ärendet gör
      Polismyndigheten bedömningen att myndighetens hantering av ärendet kan ha
      inneburit ett ingrepp i det skydd mot kränkningar av egendomsberövande som
      artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen garanterar.
      Det bör dock framhållas att det slutliga ställningstagandet i denna fråga inte kan
      ske inom ramen för detta remissvar.

## Avslutande synpunkter

För att komma till rätta med bristerna har i bilagorna redogjorts för ett antal
      åtgärder som Polismyndigheten har vidtagit och kommer att vidta för att komma
      till rätta med problemet. Förhoppningen är att utredningstiderna genom
      åtgärderna ska stabiliseras på en nivå som uppfyller gällande skyndsamhetskrav.
                                                                     Dnr 1994-2022       Sid 5 (7)




      Sammanfattningsvis kan konstateras att Polismyndighetens handläggningstid har
      blivit utdragen, vilket givetvis är beklagligt.
I kompletterande upplysningar som lämnades till JO i december 2022 har
Polismyndigheten uppgett att handlingsplanen nu är framtagen och färdigberedd
hos NBC och kommer att beredas vidare inom myndigheten.

Vidare framgår av upplysningar från en handläggare vid Polismyndigheten till
JO i februari 2023 att den aktuella förundersökningen nu har redovisats till
åklagare.

Bedömning
Handläggningen har varit passiv och tagit oacceptabelt lång tid
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger
(se 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Det är undersökningsledaren
som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon ska bl.a. se
till att utredningen bedrivs effektivt. (Se 1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen.)

När förundersökningen leds av en åklagare styr han eller hon arbetet genom
direktiv till Polismyndigheten (jfr 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).
Polismyndigheten ska se till att de utredningsdirektiv som åklagaren ger leder
till adekvata åtgärder (se t.ex. JO 2012/13 s. 94, dnr 4217-2010).

I den aktuella förundersökningen har det, trots direktiv och påminnelser från
åklagare, under nästan fyra års tid i princip inte vidtagits någon
utredningsåtgärd alls. En sådan passivitet är naturligtvis helt oacceptabel och i
strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Ansvaret för detta ligger hos
Polismyndigheten.

Har Europakonventionens egendomsskydd kränkts?
Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, som gäller
som lag i Sverige, ska varje fysisk eller juridisk person ha rätt till respekt för sin
egendom. Av artikel 13 i konventionen framgår att var och en, vars fri- och
rättigheter enligt konventionen kränkts, ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel
inför en nationell myndighet.

Genom artikel 1 i tilläggsprotokollet anses staten ha en positiv förpliktelse att se
till att äganderätten skyddas mot kränkningar utförda av andra privata
rättssubjekt. Detta sker framför allt genom att lagen skyddar mot tillgrepp av
egendom och ger möjlighet att återfå egendom som frånhänts ägaren olovligen.
I statens skyldigheter ingår att sörja för att det finns lämpliga rättsmedel mot
ingrepp i äganderätten och att utreda och vid behov åtala brott mot egendom.
Hänsyn ska också tas till möjligheterna för den enskilde att väcka en
skadeståndstalan.

Skyldigheten är dock begränsad till vad som framstår som rimligt med hänsyn
till omständigheterna, och brott mot artikeln föreligger endast vid mer flagranta
                                                                    Dnr 1994-2022       Sid 6 (7)




och allvarliga brister i en brottsutredning. Vid bedömningen av om en
kränkning föreligger har det betydelse om bristerna medfört att utsikterna till
framgång i ett skadeståndsmål begränsats. (Se t.ex. Europadomstolens domar
Blumberga v. Latvia, no. 70930/01, §§ 67 och 68, 14 October 2008, och
Abukauskai v. Lithuania, no. 72065/17, § 61, 25 February 2020, samt Danelius,
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 578.)

Egendomsskyddet omfattar alltså en förpliktelse för staten att utreda ingrepp i
äganderätten utförda av privata rättssubjekt. Att i princip helt underlåta att vidta
utredningsåtgärder i en förundersökning om allvarliga förmögenhetsbrott kan
medföra en kränkning av egendomsskyddet, vilket Polismyndigheten också har
varit inne på i sitt remissvar.

Som jag konstaterat har Polismyndighetens handläggning stått i strid med
rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Frågan om huruvida handläggningen
också har inneburit en konventionskränkning kräver överväganden som inte
låter sig fullt ut göras på det underlag som finns i ärendet. Jag har därför inte ett
tillräckligt underlag för att göra några uttalanden i den frågan. Mot den
bakgrunden har jag inte anledning att gå in på frågan om rätten till ett effektivt
rättsmedel enligt artikel 13.

Kritik och avslutande synpunkter
Polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik för hur den aktuella
förundersökningen har hanterats.

Den passiva handläggningen är emellertid dessvärre inte en isolerad händelse
utan tvärtom något som jag återkommande ser exempel på i min tillsyn över
Polismyndigheten. JO har också vid upprepade tillfällen riktat kritik mot
Polismyndigheten för de långa handläggningstider som på många håll
förekommer inom utredningsverksamheten, särskilt när det gäller
förundersökningar om bedrägerier och andra typer av förmögenhetsbrott (se
t.ex. JO 2010/11 s. 146, dnr 2576-2009, samt JO:s beslut den 15 augusti 2014,
dnr 6019-2013, och den 16 mars 2022, dnr 883-2021 och 2116-2021).

Riksrevisionen har nyligen i en granskningsrapport konstaterat att
Polismyndigheten inte hanterar mängdbrotten, bl.a. bedrägerier, på ett effektivt
sätt och bedömt läget som allvarligt (se RiR 2023:2). Även den inledningsvis
nämnda rapporten från Polismyndighetens internrevision visar att myndigheten
har svårt att hantera bedrägeriärenden enligt rättegångsbalkens krav.

Den bild som sålunda framträder av Polismyndighetens utredningsverksamhet
är mycket bekymmersam och ger intrycket att vissa typer av förmögenhetsbrott
i praktiken inte längre utreds av myndigheten. Det riskerar att allvarligt skada
allmänhetens förtroende för Polismyndigheten och kan i förlängningen leda till
att den som blir utsatt för brott upplever att man inte kan räkna med någon hjälp
från de brottsutredande myndigheternas sida. Detta är naturligtvis djupt
problematiskt.
                                                                    Dnr 1994-2022   Sid 7 (7)




Avslutningsvis vill jag säga att jag ställer mig mycket frågande till att arbetet
med att ta fram den handlingsplan som rikspolischefen beslutat om inte getts
högre prioritet inom Polismyndigheten. Det är mycket angeläget att
myndigheten snarast kommer till rätta med ärendebalanserna.

Det finns anledning att uppmärksamma regeringen på de förhållanden som
kommit fram. Jag skickar därför en kopia av beslutet till Regeringskansliet för
kännedom. Det finns också skäl att skicka en kopia av beslutet till riksdagen för
kännedom.

Ärendet avslutas.
