# Om intagnas möjlighet att inneha och använda sig av frimärken som skickats till dem. Även kritik mot Kriminalvården, anstalten Hall, för att den rutin som man bl.a. har informerat om gett klart intryck av att sådana aldrig fick innehas

JO 2026-05-22 dnr 1995-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                      2026-05-22               1995-2025               1 (7)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Om intagnas möjlighet att inneha och använda sig av frimärken som
                   skickats till dem. Även kritik mot Kriminalvården, anstalten Hall, för
                   att den rutin som man bl.a. har informerat om gett klart intryck av att
                   sådana aldrig fick innehas


                    Beslutet i korthet: Under 2024 tog JO emot ett flertal klagomål om att anstalten Hall
                    hade infört ett förbud mot innehav av frimärken som skickats in via post. Inom ramen
                    för klagomålshanteringen inhämtades bl.a. den skriftliga information som hade
                    förmedlats till de intagna gällande detta. Saken har därefter granskats i det här
                    ärendet.
                    I beslutet kritiserar JO anstalten Hall för den information som förmedlades till de
                    intagna i frågan. Hon redogör även för vad som krävs för att det ska vara meningsfullt
                    att tala om en individuell prövning av en innehavsfråga. Mot bakgrund av det som
                    kommit fram hos JO understryker hon att det är angeläget att anstalten snarast möjligt
                    ser över sina rutiner om hur intagna ska få använda frimärken.

## Bakgrund

Under 2024 tog JO emot ett flertal anmälningar från intagna i anstalten Hall,
                   som klagade på att anstalten hade infört ett förbud mot innehav av frimärken
                   som skickats in via post. I ett ärende hämtade JO:s medarbetare in muntliga
                   upplysningar och informerades om att anstalten hade ändrat sina rutiner kring
                   förråd och innehav. Frimärken som påträffas vid postgranskningen befordrades
                   inte längre till intagna utan lades direkt i förrådet. Den intagne fick information
                   om det och om antalet frimärken genom en notering på kuvertet. Intagna hade
                   inte heller möjlighet att använda frimärkena.

                   Anstaltens skriftliga rutin begärdes in, men JO:s medarbetare fick upplysning
                   om att det inte fanns någon sådan. En skrivelse från en kriminalvårdsinspektör
                   hade dock kommunicerats med intagna och personal genom anslag och i direkt
                   dialog. Den skrivelsen hade, i relevanta delar, följande lydelse:

                            Förändringar i förrådsrutiner och innehav för intagna
                            Information om ändring kring centralförrådsrutiner och innehav för intagna. Från
                            och med måndagen 29:e juli (v.31) kommer följande ändringar i centralförrådet
                            träda i kraft:
                            […]


    Riksdagens ombudsmän        Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm      Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00      Texttelefon: 020-600 600                      E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                        Dnr 1995-2025       Sid 2 (7)




      2.   Artiklar som tillhandahålls av anstalten eller som går att köpa i kiosken ska
           inte längre vara tillåtet att ta in via postpaket. Som exempel kommer
           frimärken inte vara godkänt att få in via postpaket då frimärken kan
           inhandlas i kiosken.
Mot denna bakgrund beslutade jag att inom ramen för ett särskilt ärende utreda
frågan om anstaltens rutiner när det gäller frimärken som skickas in till intagna
via post. I samband med det skrevs klagomålsärendena av. Initiativet har
handlagts i detta ärende.

Utredning
Kriminalvården anmodades att yttra sig över det som kommit fram om den
beskrivna rutinen. I yttrandet skulle myndigheten redogöra för de överväganden
som motiverat anstalten att införa rutinen och för sin bedömning av hur den
förhåller sig till JO:s tidigare uttalanden om att det inte är tillåtet att
Kriminalvårdens verksamhetsställen har ett generellt förbud mot innehav av
frimärken som är inköpta någon annanstans än inom myndighetens kiosk-
verksamhet (se mitt beslut den 16 januari 2024, dnr 9146-2022, jfr JO:s beslut
den 25 september 2015, dnr 52-2015).

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för sektionen för
verksjuridik – verkställighet, straffrätt m.m., i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter har hämtats in från region Stockholm som i sin tur har hämtat in
      uppgifter från anstalten Hall. Därigenom har följande framkommit.
      Anstalten har noterat ett stadigt ökat inflöde av frimärken sedan Kriminalvården
      föreskrivit att intagna inte får ta emot och inneha utifrån kommande pengar.
      Frimärken har, utöver sitt avsedda användningsområde, använts som betalmedel
      i anstalten. Det har förekommit att frimärken använts för att reglera spelskulder
      och att intagna utövat påtryckningar mot andra intagnas närstående för att förmå
      dem att skicka frimärken till anstalten. Alternativa betalningsmedel i anstalten är
      en olägenhet, eftersom de kan användas i handels-, hot- och utpressningssyfte.
      Ytterst rör det sig om en ordnings- och säkerhetsrisk.
      De intagna tjänar mellan 382 och 510 kr i veckan och frimärken kan inhandlas i
      kiosken. Frågan om innehav utgår alltid från en individuell prövning i det
      enskilda fallet. Beslut att inte medge innehav motiveras enligt 5 kap. fängelse-
      lagen (2010:610), FäL, och inte utifrån någon rutin.
      Det bedöms inte vara möjligt att låta personal frankera intagnas försändelser med
      de intagnas omhändertagna frimärken, eftersom anstalten i så fall inte skulle
      kunna säkerställa att frimärkena förvaras på ett betryggande sätt från det att de
      hämtas från förrådet till dess att de kan användas för frankering. De omhänder-
      tagna frimärkena skulle behöva förvaras på vanliga kontors- eller vaktrum, vilket
      inte bedöms vara en godtagbar lösning mot bakgrund av myndighetens
      förvaringsansvar. Eftersom anstaltens förråd är beläget en bit ifrån anstalts-
      byggnaden, skulle frankering och övrig hantering av frimärkena behöva skötas
      av personal som inte arbetar med förvaring av värdesaker eller förrådsrutiner för
      att det skulle vara logistiskt genomförbart.
                                                                   Dnr 1995-2025       Sid 3 (7)




Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 regeringsformen är var och en gentemot det
allmänna tillförsäkrad frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i
övrigt ta del av andras yttranden.
Av 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen framgår att var och en gentemot det
allmänna är skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig
försändelse.
Av 2 kap. 20 § regeringsformen framgår bl.a. att informationsfriheten och rätten
till förtrolig kommunikation får begränsas genom lag.
Av 1 kap. 6 § FäL framgår att verkställigheten inte får innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än vad som följer av lagen eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.
Enligt 5 kap. 1 § FäL får en intagen ta emot och inneha böcker, tidskrifter och
tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten eller
antas motverka den behandling han eller hon genomgår. I övrigt får en intagen ta
emot de personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att
verkställigheten ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt.
Av 5 kap. 2 § FäL framgår bl.a. att tillhörigheter som en intagen inte får ta emot
och inneha ska omhändertas och förvaras för den intagnes räkning.
Av 7 kap. 7 § FäL framgår att i andra fall än som avses i 6 § får en försändelse
till eller från en intagen i anstalt granskas, om det är nödvändigt med hänsyn till
ordningen eller säkerheten. Syftet med granskningen ska vara att undersöka om
försändelsen innehåller något otillåtet föremål eller är ett led i en pågående eller
planerad brottslig verksamhet, ett planerat avvikande eller något liknande
förfarande.
Enligt 7 kap. 8 § FäL ska en försändelse som har granskats, om inte särskilda
skäl talar emot det, lämnas ut till den intagne så snart som möjligt och senast när
han eller hon inte längre ska vara frihetsberövad.
Enligt 16 § första stycket fängelseförordningen (2010:2010) ska Kriminalvården,
om inte något annat är föreskrivet, se till att tillhörigheter som omhändertagits
förvaras på ett betryggande sätt.
Av allmänna råd till 5 kap. 1 § andra stycket FäL i Kriminalvårdens föreskrifter
och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, framgår bl.a.
följande. Bedömningen av vilka personliga tillhörigheter som kan anses vara
motiverade för att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt
sätt och därmed kan tillåtas bör ta sin utgångspunkt i att ordningen och säker-
heten ska kunna upprätthållas och att verkställigheten särskilt ska inriktas på
åtgärder som förebygger återfall i brott. Mottagande och innehav av tillhörig-
heter som kan äventyra ordningen eller säkerheten, t.ex. tillhörigheter som
genom sin mängd försvårar visitation eller vållar sanitär olägenhet eller som kan
antas motverka den behandling som den intagne genomgår är aldrig motiverat.
De allmänna råden innehåller en uppräkning av tillhörigheter som typiskt sett är
motiverade att inneha. Det anges vidare att även andra personliga tillhörigheter
än de uppräknade kan vara motiverade om innehavet bedöms särskilt angeläget
för den intagne.
Av allmänna råd till 5 kap. 2 § FäL i FARK Fängelse framgår bl.a. följande. Ett
omhändertagande enligt 5 kap. 2 § fängelselagen av andra tillhörigheter än pass
och pengar innebär inte någon annan inskränkning i den intagnes rätt att
disponera tillhörigheterna utöver att han eller hon inte får inneha dem.
Omhändertagande av personliga tillhörigheter kan ske t.ex. vid kontroll av
bostadsrum, kroppsvisitation eller granskning av försändelser. Skriftliga
                                                                  Dnr 1995-2025        Sid 4 (7)




handlingar, t.ex. brev, böcker, tidskrifter eller tidningar, får dock inte
omhändertas enligt 5 kap. 2 § fängelselagen vid granskning, dvs. innan
befordran.
 I Kriminalvårdens handbok om personliga tillhörigheter - Fängelse (2013:1),
avsnitt 5.1.2, anges följande. Om en tillhörighet kommer direkt med posten till
verksamhetsstället, och upptäcks vid postgranskning, görs i vanlig ordning en
prövning dels av om tillstånd meddelats om innehavet och dels av om tillhörig-
heten i och för sig är sådan att den får tas emot och innehas. Får den intagne ta
emot tillhörigheten, t.ex. därför att han eller hon behöver den vid permission
eller liknande, men inte inneha den, ska den omhändertas eller på annat sätt
förvaras utanför bostadsrummet (se avsnitt 7.3).
I samma handbok, avsnitt 5.7, anges följande. En anstalt kan inte genom
generella förbud, i lokala rutiner eller liknande, ange vad som är otillåtet att
inneha utöver vad som framgår av författningstexten. En anstalt kan dock, som
en ren informationsåtgärd, ange vad en intagen normalt kan få inneha eller inte i
form av ett standardiserat förhandsbesked, se bilaga 1 och 2. Anstalten måste
försäkra sig om att den intagne förstår skillnaden mellan sådana förhandsbesked
och ett omprövningsbart beslut. Anstalten måste även upplysa den intagne om
vad denne har att iaktta för att få ett formellt beslut i saken.

Kriminalvårdens bedömning
Det tillvägagångssätt som anstalten Hall har redogjort för vid JO:s utredning av
ett klagomålsärende ger intryck av att det skulle finnas ett generellt förbud för
intagna att inneha frimärken som är inköpta utanför Kriminalvårdens kiosk-
verksamhet. Det som har framkommit är inte förenligt med regleringen på
området, JO:s tidigare uttalanden eller myndighetens handbok om personliga
tillhörigheter. Anstalten Hall har dock under myndighetens utredning med
anledning av JO:s nu aktuella remiss tillbakavisat att det skulle finnas ett sådant
generellt förbud.
Som framgår av utredningen motiverar anstalten Hall beslut att neka innehav av
frimärken som skickats till intagna via post utifrån regelverket om personliga
tillhörigheter i 5 kap. FäL. Beslut meddelas efter en individuell prövning i varje
enskilt fall. Vid den prövningen bedöms om innehavet är motiverat för att
verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Såväl den
intagnes möjlighet till kontakt med omvärlden genom försändelser som
myndighetens uppgift att upprätthålla ordningen och säkerheten beaktas.
Kriminalvården bedömer att de skäl som anstalten har motiverat sådana beslut
med är välavvägda. Det kan framhållas att Kriminalvårdens beslut att neka
innehav av utifrån kommande frimärken inte har ändrats efter överklagande till
allmän förvaltningsdomstol, som bedömt att innehavet inte varit att betrakta som
särskilt angeläget mot bakgrund av att frimärken funnits att köpa i anstaltens
kiosk (se t.ex. Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 28 november 2024 i mål
21935-24). Mot den bakgrunden ser Kriminalvården inte något hinder mot att
neka innehav av frimärken som skickats till intagna via post, under förutsättning
att det har föregåtts av en individuell prövning enligt den tillämpliga regleringen.
Däremot bör anstalten Hall se över vilken information som kommuniceras till
intagna i fråga om innehav av frimärken som är inköpta utanför Kriminalvårdens
kioskverksamhet.
Eftersom det i dagsläget inte bedöms vara möjligt att låta intagna använda sina
omhändertagna frimärken för att frankera försändelser, bör anstalten Hall även se
över om det kan vidtas några åtgärder för att åstadkomma en ändring i det
avseendet.
                                                                     Dnr 1995-2025      Sid 5 (7)




Bedömning
Kriminalvården har utförligt beskrivit de rättsliga utgångspunkter som är
relevanta i ärendet. Jag hänvisar därför dit. Därutöver kan nämnas att jag
nyligen har uttalat mig om Kriminalvårdens förutsättningar att låta bli att
befordra innehållet i försändelser till intagna i anstalter och häkten genom
s.k. kvarhållande respektive omhändertagande. I beslutet kom jag till slutsatsen
att tillhörigheter i försändelser som inte har samband med den grundlags-
skyddade informationsfriheten bör kunna omhändertas redan innan befordran.
Brev och andra meddelanden som omfattas av grundlagsskyddet kan däremot
endast hållas kvar eller befordras, och först därefter omhändertas. Olika
förfaringssätt kan därmed aktualiseras om en försändelse innehåller både ett
skriftligt meddelande och en tillhörighet av det förstnämnda slaget. (Se mitt
beslut den 23 april 2026, dnr 1899-2025.)

Som myndigheten har framfört ger det tillvägagångssätt som anstalten Hall
redogjort för vid JO:s inledande utredning intrycket att det skulle finnas ett
generellt förbud för intagna att inneha frimärken som är inköpta utanför
Kriminalvårdens kioskverksamhet. Ett sådant förbud är inte tillåtet. Anstalten
Hall har visserligen nekat till att det är fråga om ett generellt förbud, och har
framhållit att beslut meddelas efter individuell prövning i varje enskilt fall.
Särskilt mot bakgrund av formuleringarna i den citerade skrivelsen har jag
synnerligen svårt att uppfatta att saken verkligen kan ha förhållit sig på det
sättet. Under alla förhållanden instämmer jag i Kriminalvårdens bedömning att
anstalten bör se över vilken information som förmedlas till intagna om saken.
Detta ska hittills ha skett bl.a. genom att den aktuella skrivelsen har anslagits.
Som framgått kan emellertid formuleringarna knappast förstås på något annat
sätt än att det rört sig om ett generellt förbud. Anstalten förtjänar kritik för det.

Med anledning av vad Kriminalvården har anfört om att en individuell prövning
görs i varje enskilt fall ser jag det också som angeläget att påtala följande. För
att det ska vara meningsfullt att tala om en individuell prövning av en innehavs-
fråga krävs det givetvis att myndigheten beaktar de behov som en specifik
intagen har av att inneha en viss tillhörighet, och väger dessa emot de skäl som
talar emot att just han eller hon ska tillåtas inneha densamma. Det ska sägas att
jag bara har tagit del av ett av Kriminalvårdens beslut i frågan, vilket rörde ett
avslag. Jag känner inte heller till om det har funnits intagna som tillåtits inneha
frimärken som skickats in via post och noterar att myndigheten inte ens gjort
gällande att bifall till sådana innehav har förekommit. Därmed saknar jag
kännedom om hur anstalten kan ha motiverat ställningstaganden i andra fall.
Hur som helst är det enligt min mening närmast otänkbart att det inte skulle
finnas någon intagen vars behov av att inneha inskickade frimärken väger
tyngre än den risk för ordningen och säkerheten som just dennes innehav
innebär.

Självfallet ifrågasätter jag inte att en obegränsad tillgång till frimärken inne i en
anstalt kan orsaka ordnings- och säkerhetsrisker där, inte minst numera när
                                                                   Dnr 1995-2025      Sid 6 (7)




många intagna delar cell. Intagnas tillgång till frimärken är emellertid ytterst en
fråga om deras möjlighet att stå i kontakt med omvärlden. Sådana kontakter är
en grundläggande del av en human kriminalvård och av central betydelse för
intagna då de kan motverka negativa följder av frihetsberövandet (jfr 1 kap. 5 §
fängelselagen [2010:610], FäL).

Som jag ser det bör därför tillgång till frimärken normalt vara motiverat med
hänsyn till att verkställigheten ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt
(jfr 5 kap. 1 § FäL). Om risken med intagnas innehav av frimärken ligger i att
de används som betalningsmedel på ett sätt som påverkar ordningen eller
säkerheten i anstalten ställer jag mig frågan om problemet snarast ligger i hur
många frimärken som en intagen tillåts inneha vid varje givet tillfälle, alldeles
oavsett om den intagne själv har köpt eller fått dem genom t.ex. en anhörig. Hur
anstalten hanterar eventuella risker bör rimligen också ha betydelse. Ett
alternativ skulle kunna vara att låta intagna använda frimärkena under
kriminalvårdares överinseende, utan att för den delen få inneha dessa i
bostadsrummen. Jag noterar att Kriminalvården har framfört att anstalten Hall
bör se över om det kan vidtas några åtgärder för att åstadkomma en sådan
ändring. Det är angeläget att så sker snarast möjligt.

Trots att myndighetens yttrande upprättades för snart ett år sedan tycks någon
förändring dessvärre ännu inte ha skett i anstalten Hall. Alldeles nyligen har jag
tagit del av aktuella uppgifter om hur hanteringen av frimärken går till där
(se t.ex. dnr 6982-2026). Av handlingar som en intagen har gett in till JO
tillsammans med en anmälan framgår att han i april 2026 begärt upp frimärken
från förrådet och att hemställan besvarats med följande besked: ”Frimärken får
du köpa i kiosken, enbart de som är godkända.” Det här stärker den uppfattning
som jag har och redan redogjort för, att det mesta tyder på att anstalten Hall
tillämpar ett generellt förbud mot såväl innehav som bruk av intagnas frimärks-
tillhörigheter. Det är som sagt angeläget att anstalten ser över sina rutiner.

Även om frimärken går att köpa inom Kriminalvårdens kioskverksamhet är det
viktigt att komma ihåg att intagna har en mycket begränsad tillgång till pengar
att handla för. Ett frimärke kostar minst 22 kr medan normalinkomsten för en
intagen i anstalt är 17 kr per timme. Som framgår av bl.a. myndighetens
årsredovisning för 2025 råder det därtill en generell brist på sysselsättning och
den som inte kan anvisas detta får bara 8 kr och 50 öre per timme. Sedan 2020
får intagna i princip inte heller ta emot andra pengar än sådana som betalas ut av
Kriminalvården. Redan 2021 underströk jag att den ordningen medfört en tydlig
och negativ förändring för många intagna, framför allt när det gäller det
ekonomiska utrymmet för vissa inköp och utgifter (se mitt beslut den
23 september 2021, dnr 2585-2020). Med beaktande av även dessa förhållanden
menar jag att en restriktiv hållning till intagnas möjlighet att inneha frimärken
är mycket bekymmersam, i synnerhet om det inte finns andra sätt för dem att
faktiskt kunna använda frimärkena.
                                                                    Dnr 1995-2025      Sid 7 (7)




I sammanhanget vill jag slutligen uppmärksamma att det är ett relativt vanligt
förekommande klagomål hos JO att intagna nekas att ringa till myndigheter och
advokater eller andra juridiska ombud som bistår dem i rättliga angelägenheter.
I stället hänvisas de till att kontakta berörda via post. Det finns därför en tydlig
risk att det blir ännu svårare för intagna att upprätthålla sådana kontakter för det
fall Kriminalvårdens verksamhetsställen begränsar möjligheten att inneha och
använda sig av frimärken som inte inköpts i myndighetens kioskverksamhet på
det sätt som anstalten Hall har gjort. Jag ser också med oro på att en sådan
ordning kan försvåra för intagna som vill vända sig till exempelvis JO. Det kan
dessutom nämnas att JO under senare tid har tagit emot anmälningar mot ett
flertal andra verksamhetsställen som har infört motsvarande förbud som
anstalten Hall.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Reb Kerstinsdotter har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
