# Social- och omsorgsnämnden i Hudiksvalls kommun får kritik för brister i utformningen av ett beslut om s.k. umgängesbegränsning

JO 2020-02-14 dnr 2000-2019

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2020-02-14              2000-2019              1 (4)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Social- och omsorgsnämnden i Hudiksvalls kommun får kritik för
                        brister i utformningen av ett beslut om s.k. umgängesbegränsning


                          Beslutet i korthet: En pojke vårdades med stöd av lagen med särskilda
                          bestämmelser om vård av unga, LVU. Social- och omsorgsnämnden i Hudiksvalls
                          kommun beslutade att begränsa umgänget mellan pojken och hans föräldrar.
                          Socialnämnden får, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården,
                          besluta hur barnets umgänge ska utövas med vårdnadshavarna, s.k. umgänges-
                          begränsning (14 § LVU).
                          JO konstaterar att nämnden verkar vara av uppfattningen att den i ett beslut om
                          umgängesbegränsning inte behöver ange hur umgänget begränsas, utan kan ta
                          ställning till den saken löpande. Så förhåller det sig inte. Det ska framgå av beslutet
                          på vilket sätt umgänget har begränsats och om beslutet ska gälla tillsvidare eller om
                          det är tidsbegränsat. Vidare ska skälen för beslutet framgå. Det ska också framgå av
                          beslutet hur det överklagas.
                          Av det aktuella beslutet framgår inte hur umgänget mellan pojken och föräldrarna
                          skulle utövas eller under vilken tid beslutet gällde. Beslutet saknade också motivering
                          och innehöll inte någon överklagandehänvisning eller uppgift om att det fanns en
                          bilaga med en sådan hänvisning. JO kritiserar nämnden för dessa formella brister.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Social- och omsorgsförvaltningen i
                        Hudiksvalls kommun. Hon var bl.a. missnöjd med handläggningen av frågor
                        som gällde umgänge mellan henne och sonen BB som vårdades med stöd av
                        lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

## Utredning

JO tog del av vissa handlingar i BB:s ärende, bl.a. ett beslut daterat den 3 april
                        2019 om en s.k. umgängesbegränsning med stöd av 14 § LVU. Därefter begärde
                        JO att Social- och omsorgsnämnden i Hudiksvalls kommun skulle yttra sig över
                        utformningen av det nämnda beslutet, dels på vilket sätt umgänget reglerades,
                        dels om det skulle ha lämnats en motivering i själva beslutet.

                        Nämnden anförde i ett remissvar bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 2000-2019     Sid 2 (4)




      BB har varit aktuell på socialtjänsten i Hudiksvall sedan 2012-01-03 och
      placerades i familjehem 2013-03-11. Det har tidigare förelegat beslut gällande
      umgängesreglering enligt 14 § LVU i [– – –] Under år 2018 fram tills dess att
      ordförandebeslut om en ny umgängesreglering fattades 2019-04-03 hade BB
      regelbundna umgängen med sina föräldrar. Föräldrarna samarbetade med
      socialtjänsten kring planeringen av umgängen samt accepterade även
      umgängesplaner som gjorts gällande BB.
      Ansvarig handläggare hade strax innan beslutet om umgängesregleringen
      fattades av ordförande i nämnden lämnat ett förslag på utökning av umgänge,
      utifrån föräldrarnas önskemål, detta trots att det fanns oro kring deras status.
      Föräldrarna var trots detta inte nöjda med planeringen och krävde ytterligare
      utökning.
      –––
      Socialnämnden har försökt att möta både BB:s och även föräldrarnas önskemål
      kring umgänge. BB har uttryckt att han helst vill ha umgänge med föräldrarna
      tillsammans och inte under veckodagar då han är orolig över att inte komma till
      skolan om han är hos sina föräldrar.
      –––
      Detta i kombination med att mamma och pappa kräver mer umgänge än vad som
      anses som lämpligt för BB:s bästa fattades beslutet om umgängesreglering.
      Föräldrarna har sedan beslutet fattades av ordförande samt i social- och
      omsorgsnämnden 2019-04-25 erbjudits flertalet tider för att samtala kring
      umgängen med BB samt att kommunicera motiveringen kring umgänges-
      regleringen men de har då uteblivit.
      Umgängesregleringen som beslutats om gäller både telefonkontakt samt fysiska
      umgängen mellan BB och hans föräldrar. Regleringen är inte en total
      begränsning utan socialnämnden bedömer att det finns fog att styra kontakten
      mellan BB och hans föräldrar utifrån vad som bedöms bäst och tryggast för BB.
      Socialnämnden kvarstår i sin bedömning att en umgängesreglering är nödvändig
      i dagsläget då det inte går att hitta överenskommelser med föräldrarna som
      bedöms som de bästa för BB.
Till remissvaret fogade nämnden bl.a. ett beslut från social- och omsorgs-
nämnden den 25 april 2019 om umgängesbegränsning mellan BB och hans
föräldrar.

AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
När ett barn vårdas med stöd av LVU har socialnämnden ett ansvar för att
barnets behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare tillgodoses så
långt det är möjligt. Ofta kommer nämnden överens med föräldern eller
vårdnadshavaren om hur umgänget ska utövas.

Om det inte är möjligt att nå en överenskommelse kan socialnämnden behöva
fatta beslut om att begränsa umgänget, s.k. umgängesbegränsning. Enligt 14 §
andra stycket 1 LVU får socialnämnden, om det är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med vården, besluta hur den unges umgänge ska utövas med
vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom
eller beslut av domstol eller genom avtal. Ett beslut om umgängesbegränsning
kan överklagas till förvaltningsrätten (41 § första stycket 3 LVU).
                                                                   Dnr 2000-2019     Sid 3 (4)




Enligt 11 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ska socialnämnden i
ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild tillämpa
bestämmelserna i 31–33 §§ förvaltningslagen (2017:900), FL. Det ska för varje
skriftligt beslut finnas en handling som bl.a. visar dagen för beslutet och vad
beslutet innehåller (31 § FL). Det innebär att beslutets innebörd ska framgå av
dokumentationen (prop. 2016/17:180 s. 319). Ett beslut som kan antas påverka
någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande
motivering, om det inte är uppenbart obehövligt (32 § FL). En sådan motivering
ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka
omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.
Kravet på att en motivering ska vara klargörande innebär att en part ska ges en
möjlighet att förstå hur myndigheten har resonerat i det enskilda fallet (a. prop.
s. 320).

En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt
underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte
är uppenbart obehövligt (33 § FL). Om parten får överklaga beslutet ska han
eller hon underrättas om hur det går till.

Bedömning
Nämndens ordförande fattade den 3 april 2019 ett beslut om att begränsa
umgänget mellan BB och hans föräldrar. Beslutet hade följande lydelse:

## Beslut

att enligt 14 § 2 st p 1 LVU begränsa umgänget mellan BB och hans föräldrar
      AA och CC.
Nämnden har i sitt remissvar uppgett att det inte var fråga om en total
begränsning av umgänget, utan att nämnden bedömde att det fanns fog för att
styra kontakten mellan BB och föräldrarna utifrån vad som bedömdes bäst och
tryggast för honom.

Ett beslut om umgängesbegränsning ska vara tydligt. Det ska framgå av beslutet
hur umgänget begränsas och om beslutet ska gälla tills vidare eller om det är
tidsbegränsat. Vidare ska skälen för beslutet framgå. Ett beslut får inte utformas
på ett sådant sätt att det inte går att utläsa av beslutet vad nämnden har kommit
fram till (se JO 2018/19 s. 529, dnr 2533-2017).

Nämnden tycks anse att den i ett beslut om umgängesbegränsning inte behöver
ange hur umgänget har begränsats utan kan ta ställning till det fortlöpande. Så
förhåller det sig emellertid inte. Det ska framgå av beslutet hur barnets umgänge
ska utövas med föräldrarna. Skulle en situation uppstå där nämnden anser att ett
beslutat umgänge inte längre är lämpligt får nämnden fatta ett nytt beslut om
begränsning av umgänget och utforma umgänget på annat sätt.

Av nämndens beslut om umgänget mellan BB och hans föräldrar framgår det
inte hur umgänget skulle utövas eller under vilken tid beslutet gällde. Jag vill
påpeka att om beslutet hade överklagats till förvaltningsrätten hade domstolen
                                                                  Dnr 2000-2019       Sid 4 (4)




knappast kunna pröva saken därför att beslutet var så otydligt. Utformningen av
beslutet är bristfällig.

Ett beslut om umgängesbegränsning ska också innehålla en motivering. Någon
sådan finns inte i det aktuella beslutet. Beslutet har tagits in i en utredning som
en socialsekreterare vid förvaltningen har gjort. Den utredningen innehåller bl.a.
ett avsnitt med en bedömning rörande umgänget. Om ordföranden delade
bedömningen och grundade sitt ställningstagande på den borde detta ha
framgått av beslutet. Den totala avsaknaden av motivering i beslutet är inte
tillfredsställande.

Jag noterar också att beslutet inte innehöll någon överklagandehänvisning eller
uppgift om att det fanns en bilaga med en sådan hänvisning. Även detta är en
formell brist.

Nämnden förtjänar kritik för de brister jag påpekat.

Till remissvaret fogade nämnden bl.a. ett senare beslut om umgänges-
begränsning som är daterat den 25 april 2019. Det beslutet hade följande
lydelse:

      Social- och omsorgsnämnden beslutar
      Att enligt 14 § 2 st 1 p LVU begränsa umgänget mellan BB och hans mamma
      AA och pappa CC, både vad gäller umgänge och telefonkontakt.
Jag har inte funnit skäl att begära nämndens yttrande även över utformningen av
detta beslut men kan konstatera att det är lika bristfälligt som beslutet den
3 april 2019.

Det som kommit fram i ärendet ger intryck av att nämnden saknar grund-
läggande kunskaper om bestämmelserna i LVU och i förvaltningslagen om hur
beslut ska utformas. När det gäller beslut som fattas med stöd av en
tvångslagstiftning måste det ställas särskilt höga krav på den formella
handläggningen. Jag utgår från att nämnden vidtar åtgärder för att säkerställa att
beslut om umgängesbegränsning i fortsättningen utformas korrekt.

Det som AA i övrigt har anfört ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
