# Skyldigheten att motivera interimistiska beslut avseende tvistiga frågor om vårdnad av barn m.m.

JO 2011-03-25 dnr 2006-2010

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2011-03-25              2006-2010               1 (4)
Stf justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Skyldigheten att motivera interimistiska beslut avseende tvistiga frågor
                        om vårdnad av barn m.m.


                          Beslutet i korthet: En tingsrätt har i ett intermistiskt beslut prövat en tvistig fråga
                          avseende vårdnad om barn utan att ange några skäl för avgörandet. Jag anser att det i
                          princip kan förutsättas att det är behövligt att ange skäl för interimistiska beslut avseende
                          tvistiga frågor om barns vårdnad, boende och umgänge samt att det var fel av tingsrätten
                          att inte motivera det aktuella beslutet.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot rådmannen BB vid Halmstads tingsrätt
                        med anledning av bl.a. ett interimistiskt beslut i fråga om vårdnad om barn.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål T 303-10 begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande. Det aktuella målet avsåg vårdnad m.m.
                        beträffande AA:s och CC:s två gemensamma barn. Vid ett sammanträde för
                        muntlig förberedelse den 22 februari 2010 framställde AA och CC var för sig
                        interimistiska yrkanden om att ensam tillerkännas vårdnaden om barnen. AA:s
                        andrahandsyrkande om visst umgänge medgavs av CC. Den 2 mars meddelade BB
                        det interimistiska beslutet att CC ensam skulle ha vårdnaden om båda barnen.
                        Vidare förordnades om umgänge mellan AA och barnen i enlighet med hennes
                        yrkande härom. Några skäl till beslutet angavs inte.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från BB i fråga om vårdnadsbeslutets avsaknad
                        av motivering. Han uppgav bl.a. att utgången i vårdnadsfrågan inte torde ha
                        kommit som någon överraskning för någon av parterna i målet och att det därför
                        inte fanns något behov av att ange skäl för beslutet. BB uppgav vidare att han dock
                        i efterhand möjligen hade en annan uppfattning.

                        Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande om anledningen
                        till att tingsrätten inte angav de skäl som det interimistiska beslutet om vårdnad
                        grundades på. Tingsrätten (lagmannen DD) kom in med ett remissvar till vilket
                        fogades ett yttrande från BB.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 2006-2010     Sid 2 (4)




BB uppgav följande.

      I 17 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken anges att ett beslut som inte är slutligt
      skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på. I det nu aktuella
      fallet måste jag ha ansett att det inte fanns behov av att särskilt motivera beslutet
      eftersom utgången med hänsyn till det som uppgivits under förhandlingen inte borde
      ha kommit som en överraskning för parterna. Att så var fallet visas ju också av att
      det interimistiska beslutet inte överklagades. AA är vidare oförhindrad att när som
      helst begära ny interimistisk prövning i målet.
      När det gäller motivering av interimistiska beslut avser jag att framöver motivera
      sådana beslut och beaktar då vad Europadomstolen angivit i sin dom den 1 juli 2003,
      ansökan 37801/97.
      Vad så gäller det AA anfört om förhandlingen den 22 februari 2010 så förlöpte
      denna på sedvanligt sätt. AA blev inte illa behandlad eller diskriminerad på något
      sätt, vilket antyds i hennes klagomål. Att en vårdnadstvist sedan, så som AA angivit
      i sin skrivelse till JO, kan få olika och besvärande följder för de inblandade
      föräldrarna och barnen är något som jag endast kan beklaga, men detta ligger utanför
      det tingsrätten råder över.
DD anförde följande.

      Även om bestämmelsen i 17 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken ger visst
      utrymme för att inte ange skäl för ett icke-slutligt beslut torde numera efter
      Europadomstolens dom den 1 juli 2003, ansökan 37801/97, gälla att ett
      interimistiskt beslut av det slag som meddelats av tingsrätten alltid ska förses med
      skäl. Det var således fel av tingsrätten att inte ange skäl för beslutet.
      Samtliga domare vid tingsrätten har erinrats om vad som numera gäller i fråga om
      motivering av icke-slutliga beslut.
I ett beslut den 25 mars 2011 anförde stf JO Pennlöv följande.

Bedömning
Av utredningen i ärendet har framkommit att parterna under förberedelsen i målet
var för sig hade framställt interimistiska yrkanden om att ensam tillerkännas
vårdnaden om deras gemensamma barn. AA:s andrahandsyrkande om visst
umgänge medgavs av hennes motpart CC. BB beslutade den 2 mars 2010
interimistiskt att CC ensam skulle ha vårdnaden om barnen. Vidare bifölls AA:s
yrkanden om umgänge. I beslutet angavs inte några skäl för rättens
ställningstagande.

Jag vill inledningsvis framhålla att tingsrättens beslut i sak inte föranleder något
uttalande från min sida. Min granskning avser istället frågan om avsaknad av
motivering för det interimistiska beslutet om vårdnad.

I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får rätten, om det behövs,
besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat
ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Beslutet går i
verkställighet på samma sätt som en lagakraftägande dom men kan när som helst
ändras av rätten (6 kap. 20 § första och tredje stycket föräldrabalken).
                                                                   Dnr 2006-2010    Sid 3 (4)




Ett interimistiskt beslut är enligt rättegångsbalkens, RB, terminologi att hänföra till
kategorin icke-slutliga beslut, jfr 17 kap. 1 § RB. I 17 kap. 13 § första stycket RB
föreskrivs att ett sådant beslut i den utsträckning det behövs ska ange de skäl som
det grundas på.

Inom kategorin icke-slutliga beslut ryms en mängd olika typer av avgöranden och
beträffande ett flertal av dessa är det ofta obehövligt att redovisa skälen för rättens
ställningstagande. Således behöver t.ex. beslut som endast angår ordningen för
målets handläggning bara i undantagsfall motiveras och detsamma gäller beslut om
kallelser och förelägganden för parter och andra att inställa sig vid rätten (se NJA II
1943 s. 222). Även sådana interimistiska beslut i fråga om barns vårdnad, boende
och umgänge som bygger på överenskommelser mellan parterna kan, som jag ser
det, normalt inte heller anses fordra att skälen anges för beslutet. Jag har
följaktligen inga synpunkter på att några skäl inte angavs för tingsrättens
interimistiska beslut i fråga om umgänge i det nu aktuella ärendet.

Vad däremot gäller vissa andra icke-slutliga beslut än de ovannämnda bör dock
utgångspunkten i fråga om motivering vara den motsatta, dvs. att skäl regelmässigt
ska anges. Processlagberedningen anförde t.ex. att i beslut om ogillande av
invändning om rättegångshinder borde alltid intas skälen för beslutet (NJA II 1943
s. 222). Även beslut om avvisning av bevisning torde vanligtvis kräva att
domstolen motiverar sina ställningstaganden. Att så är fallet framgår bl.a. av
Europadomstolens avgörande i målet Suominen mot Finland (dom den 1 juli 2003),
vilket även Halmstads tingsrätt hänvisat till (jfr även JO 1992/93 s. 43, särskilt s.
47). Genom avsaknaden av motivering för att avvisa erbjuden bevisning ansågs i
det angivna avgörandet en finsk domstol ha kränkt artikel 6.1 i europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Europadomstolen anförde bl.a. att artikel 6.1 ålägger nationella
domstolar att motivera sina ställningstaganden, dock att omfattningen av denna
skyldighet kan variera beroende på vilken typ av beslut det är fråga om (Article 6 §
1 obliges courts to give reasons for their judgements… The extent to which this
duty to give reasons applies may vary according to the nature of the decision)
(punkt 34). Europadomstolen uttalade vidare att en nationell domstol är skyldig att
visa att dess handläggning är berättigad genom att ange skäl för sina beslut (an
authority is obliged to justify its activities by giving reasons for its decisions)
(punkt 36). Ett annat skäl till motiverade beslut är, enligt Europadomstolen, att visa
att det som parterna har anfört har beaktats. Dessutom ger skälen för ett beslut den
enskilde en möjlighet att överklaga och appellationsinstansen en möjlighet att
ompröva beslutet (The Court emphasises that a further function of a reasoned
decision is to demonstrate to the parties that they have been heard. Moreover, a
reasoned decision affords a party the possibility to appeal against it, as well as the
possibility of having the decision reviewed by an appellate body) (punkt 37).

Även i doktrin har det framhållits att interimistiska beslut ska innehålla skälen för
avgörandet (se Mats Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, 3:e uppl., s. 182).
                                                                   Dnr 2006-2010    Sid 4 (4)




I förevarande ärende gällde det aktuella beslutet en tvistig fråga avseende vårdnad
om barn. Det är beträffande sådana frågor särskilt påtagligt att rättens bedömning
är av stor betydelse för de i målet berörda personerna och kan få väsentliga
konsekvenser för relationen mellan föräldrar och barn. Detsamma gäller givetvis
även tvistiga frågor om barns boende och umgänge. Enligt min mening är det
därför synnerligen angeläget att parterna, och framför allt den part som det
interimistiska beslutet går emot, ska förstå varför domstolen har beslutat som den
har gjort. Som Europadomstolen framhållit i det ovan angivna avgörandet är skälen
för ett beslut bl.a. av vikt för den enskildes möjlighet att överklaga. För den
missnöjde kan det givetvis uppfattas som mycket svårt att angripa ett omotiverat
beslut och även att överhuvudtaget bedöma om det lönar sig att överklaga. Med
hänsyn härtill kan således det förhållandet att ett beslut inte överklagats knappast
tas till intäkt för slutsatsen att det inte fanns något behov av att motivera beslutet.

Sammanfattningsvis menar jag att det i princip kan förutsättas att det är behövligt
att ange skäl för interimistiska beslut avseende tvistiga frågor om barns vårdnad,
boende och umgänge. I likhet med vad tingsrätten anfört anser jag att det var fel att
inte ange skäl för det nu aktuella beslutet.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
