# Anmälan mot Migrationsverket för utformningen av rutiner för offentliga biträdens besök hos klienter vid förvaret i Åstorp

JO 2021-02-18 dnr 2013-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2021-02-18                                      1 (6)
                                                                                                  2013-2019
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Anmälan mot Migrationsverket för utformningen av rutiner för
                        offentliga biträdens besök hos klienter vid förvaret i Åstorp


                          Beslutet i korthet: Migrationsverkets förvar i Åstorp har en rutin för offentliga
                          biträdens besök hos förvarstagna klienter som innebär att besöket sker i ett låst
                          begränsat utrymme.
                          I beslutet uttalar JO att Migrationsverket bär ansvaret för att biträdets besök hos
                          klienten kan genomföras i enlighet med utlänningslagens bestämmelser och på ett
                          säkert sätt.
                          JO konstaterar att en förvarstagens rätt enligt utlänningslagen till besök av sitt
                          offentliga biträde inte begränsas av de rutiner som tillämpas vid förvaret i Åstorp.
                          JO har inte grund för att kritisera Migrationsverket men uttalar att det finns anledning
                          för verket att ta fram en nationell rutin för offentliga biträdens besök hos förvarstagna
                          klienter och att det i det arbetet kan finnas skäl att samråda med exempelvis Sveriges
                          advokatsamfund.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 mars 2019 förde advokaten F.B. fram
                        klagomål mot rutinerna för offentliga biträdens besök hos förvarstagna klienter
                        vid Migrationsverkets förvar i Åstorp. Han angav bl.a. följande.

                        För att få besöka en klient vid förvaret i Åstorp krävs numera att han som
                        biträde accepterar att bli inlåst med klienten i ett mindre, avskilt utrymme utan
                        annan möjlighet till skydd än en telefon med larmfunktion. Det finns ingen
                        möjlighet för honom att lämna utrymmet och avskilja sig från klienten. Vid
                        tidigare besök har det förekommit att klienter agerat på ett sådant sätt att det
                        funnits behov av att avskilja sig och han kan inte veta detta på förhand. Någon
                        alternativ möjlighet till besök, exempelvis med personal utanför besöksrummet,
                        erbjuds inte. Genom kravet på inlåsning, vilket han själv inte kan acceptera,
                        förhindras den frihetsberövade från att samråda med sitt biträde vid ett
                        personligt möte. F.B. har gjort flera försök att besöka en klient, men förvaret
                        vidhåller sitt krav. När det gäller besök hos klienter som befinner sig hos
                        Kriminalvården finns det särskilda regler utarbetade efter samråd mellan
                        Sveriges advokatsamfund, Kriminalvården och Riksåklagaren. Dessa regler



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                    Dnr 2013-2019        Sid 2 (6)




borde kunna tillämpas analogivis vid besök hos klienter som befinner sig i ett
förvar.

Utredning
Av handlingar som F.B. lämnat in i anslutning till sin anmälan framgick bl.a. att
han förde fram sina synpunkter till sektionschefen vid förvaret i Åstorp som
svarade F.B. att förvaret självklart medverkar till att offentliga biträden får
besöka sina klienter, men att förvaret hade en grundrutin för besök av offentliga
biträden. Av vad som kan utläsas av svaret ansåg sektionschefen att det inte
fanns skäl till avsteg från rutinen vid det aktuella besöket.

I svaret beskrev sektionschefen också rutinen för biträdesbesök enligt följande.

När ett biträde kommer till förvaret ska biträdet anmäla sig i receptionen och
tala om vem biträdet ska träffa. Biträdet blir därefter visad in i besöksrummet
för tjänstebesök. Besöksrummet är inte låst och biträdet kan när som helst under
besöket ta sig ut ur rummet utan assistans från personal. Utrymmet utanför
besöksrummet består av en korridor med de ungefärliga måtten fem gånger två
meter med en låst dörr i vardera änden. Den ena dörren gränsar till receptionen
och en korridor mot administrativa ytor samt transportvägar ned till
avdelningarna. Den andra dörren gränsar till en besökskorridor för privata
besök. Biträdet ska få och bära ett larm och personalen ska försäkra sig om att
biträdet känner till hur det fungerar. Personal ska även visa den knapp som är
placerad direkt utanför besöksrummets dörr och som kan användas för att kalla
på personal. Personal bör kontrollera att biträdet placerar sig på den sida av
bordet som är närmast dörren ut till angränsande korridor. Därefter hämtar
personal klienten och placerar honom eller henne på motsatt sida om bordet och
lämnar sedan biträdet med klienten. När biträdet anser att besöket är över
påkallar han eller hon personalens uppmärksamhet, antingen via det larm som
biträdet fått låna eller via knappen utanför dörren. Alternativt kan biträdet ange
en tid för när personal ska bryta besöket.

Efter att ha tagit del av handlingarna uppmanade JO Migrationsverket att yttra
sig.

Migrationsverket (tjänsteförättande generaldirektören Fredrik Beijer) yttrade sig
efter att ha gett den berörda avdelningen och de berörda befattningshavarna
tillfälle att lämna synpunkter. Yttrandet kom in till JO den 23 juli 2019.

Migrationsverket redogjorde inledningsvis för vissa interna styrdokument och
redovisade därefter följande synpunkter från förvarsavdelningen och berörda
befattningshavare.

      Varje besök i en lokal där personer är frihetsberövade innebär en form av
      tillfällig inlåsning på så sätt att det inte går att lämna lokalen utan hjälp av
      personal. Det offentliga biträdet ska därför kunna kontakta personalen genom
      telefon eller larm vid behov. Vid ett larm beger sig personal omedelbart till
      besöksdelen. Biträdet kan även lämna besöksrummet och hålla dörren stängd i en
                                                                           Dnr 2013-2019          Sid 3 (6)




      akut situation. Av både praktiska och säkerhetsmässiga skäl är det inte lämpligt
      att enbart det offentliga biträdet ska kunna ta sig vidare till ett separat utrymme
      och torde inte innebära en högre säkerhet än att använda sig av ett larm.
      Det kan finnas anledning att, i vissa speciella situationer och efter en individuell
      bedömning, höja säkerheten vid ett besök av ett offentligt biträde och t.ex.
      övervaka besöket om biträdet begär det eller placera personal i omedelbar
      anslutning till besöksrummet.

      Rutiner vid besök av ett offentligt biträde
      Migrationsverket - förvarsavdelningen har inte utformat någon gemensam rutin
      som uttryckligen avser besök av offentliga biträden vid förvarsenheterna och
      enheterna använder sig i huvudsak av förvarsenheten i Åstorps rutin även om det
      varierar något. Vid samtliga förvar är besöksrummet beläget intill en korridor
      som det offentliga biträdet endast kan lämna med hjälp av personal och biträdet
      kan larma endera med ett handlarm eller en larmknapp. Förhållandena varierar
      därutöver i viss omfattning som till exempel att det är möjligt att låsa dörren till
      besöksrummet vid förvaret i Göteborg utifrån och vid enheterna i Gävle och Flen
      som alltid placerar personal utanför besöksrummet om det offentliga biträdet
      framför önskemål om det.

      Förvaret i Åstorps generella rutin i förhållande till utlänningslagen och verkets handbok
      i migrationsärenden
      Bestämmelserna i utlänningslagen, främst 11 kap. 4 §, innebär att
      Migrationsverket ska bedriva verksamheten så att sökanden ska kunna ta emot
      besök i så hög utsträckning som möjligt utan några onödiga begränsningar. I
      Migrationsverkets handbok framgår bl.a. att en besökare får vara inlåst endast
      genom att faktiskt befinna sig i förvarslokalen.
      Tillvägagångssättet som är beskrivet i förvarsenheten i Åstorps generella rutin
      ger rimliga ramar för besök av offentliga biträden och är förenligt med både
      bestämmelserna i utlänningslagen och vad som framkommer i handboken. Den
      inlåsning som sker efter att det offentliga biträdet har lämnat besöksrummet och
      gått ut till angränsande korridor är en följd av att besöka en låst lokal och inte
      någon orimlig eller otillåten begränsning av möjligheten att genomföra besök.

      Överväganden inför rutinen
      Utgångspunkterna för rutinen är att ha goda förutsättningar för besök samt att
      dessa ska ske på ett ordnat sätt med en adekvat säkerhetsnivå.
Migrationsverket redovisade följande bedömning.

      Migrationsverket ansvarar för behandlingen av förvarstagna under vistelsen i
      verkets förvarsenheter. I 11 kap. 1 § utlänningslagen framkommer bland annat
      att en utlänning som hålls i förvar ska behandlas humant och att verksamheten
      ska utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga intrång i den förvarstagnes
      rättigheter något som ger den förvarstagne rätt till bl.a. att ta emot besök i princip
      obegränsad omfattning.
      Migrationsverket genomför att antal säkerhetshöjande åtgärder vid
      förvarsenheterna för att tillgodose de specifika omständigheter som råder för
      verksamheten. En person som är tagen i förvar får hindras att lämna lokalen och i
      övrigt underkasta sig den begränsning av rörelsefriheten som krävs för att syftet
      med förvarstagandet ska kunna tillgodoses.
      Den förvarstagne ska ges möjlighet att ta emot besök av och tala ostört med det
      offentliga biträdet i enrum. Migrationsverket måste också kunna förhindra att
      den förvarstagne lämnar lokalen vilket innebär att mötena genomförs inom det
      låsta utrymmet, något som får anses vara befogat utifrån den begränsning av
      rörelsefriheten som ett förvarstagande innebär.
                                                                         Dnr 2013-2019        Sid 4 (6)




      Det offentliga biträdet ska vidare ha möjlighet att använda sig av larm för att
      tillkalla personal vid behov och vid förvaret i Åstorp kan, efter samråd med
      biträdet, även personal vara med under besöket eller befinna sig utanför
      besöksrummet som en säkerhetshöjande åtgärd.
      Migrationsverket, förvarsavdelningen, har inte utfärdat någon gemensam rutin
      för besök av offentliga biträden och enheterna använder sig i huvudsak av
      rutinen som är nedtecknad vid förvaret i Åstorp.
      Rutinen beskriver tillvägagångssättet vid besök av offentliga biträden så att
      besöken ska ske på ett visst sätt med en lämplig säkerhetsnivå och innebär inte
      någon inskränkning av rättigheten till eller omfattningen av antalet besök med
      den förvarstagne. Innehållet är utformat i enlighet med vad som framgår av
      utlänningslagen och förenligt med både lagstiftning och vad som framkommer i
      Migrationsverkets handbok för migrationsärenden som bl.a. redogör för
      innehållet i bestämmelsen, betydelsen av att den förvarstagne ska kunna ta emot
      besök och att möjligheten att begränsa rätten är begränsad.
      Migrationsverket har inte fått några indikationer från verksamheten om att F.B:s
      inställning till förvarsenheten i Åstorps rutiner för besök skulle ha lett till några
      negativa konsekvenser för de förvarstagna som han har varit förordnad som
      offentligt biträde för.
F.B. kommenterade Migrationsverkets yttrande och uppgav bl.a. att han fått
sköta kontakterna med en av klienterna per telefon trots att han önskat ett
personligt besök.

Rättsliga utgångspunkter
En utlänning som hålls i förvar enligt utlänningslagen ska som regel vistas i
lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har
ansvaret för sådana lokaler och för behandlingen och tillsynen av en utlänning
som hålls i förvar. (Se 11 kap. 2 § utlänningslagen.)

En utlänning som hålls i förvar ska ges möjlighet att ta emot besök och på annat
sätt ha kontakt med personer utanför lokalen utom om besöket eller kontakten i
ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret. Om det är
nödvändigt med hänsyn till säkerheten får ett besök övervakas. Ett besök av ett
offentligt biträde eller en advokat får övervakas endast om biträdet eller
advokaten själv begär det. (Se 11 kap. 4 § utlänningslagen.)

En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna lokalen där han eller hon
vistas, och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som krävs
för att ändamålet med att utlänningen tagits i förvar ska tillgodoses eller som är
nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen (se 11 kap. 6 § första stycket
utlänningslagen).

Besök bör anordnas på sätt och i utrymmen som medger privata och ostörda
möten. En besökare får naturligtvis inte låsas in mot sin vilja – mer än vad som
motiveras av inträdet i förvarslokalen. (Se Migrationsverkets handbok för
migrationsärenden – avsnittet Besök och kontakter med yttervärlden.)

JO har gjort uttalanden om försvarares besök hos klienter inom Kriminalvården
(se JO 2013/14 s. 278). I beslutet konstaterade JO att det inte finns något hinder
                                                                   Dnr 2013-2019      Sid 5 (6)




mot att Kriminalvården låser in en advokat i ett besöksrum tillsammans med
den intagne när detta bedöms nödvändigt för att upprätthålla säkerheten. JO
uttalade dock att Kriminalvården måste försäkra sig om att advokaten är
medveten om att dörren till besöksrummet låses och hur han eller hon ska gå till
väga för att påkalla personalens uppmärksamhet. Vidare bör personalen vara
öppen för att det i vissa fall kan finnas behov av andra lösningar.

I Kriminalvårdens handbok om besök och elektronisk kommunikation (2014:3)
finns anvisningar för besök som ansluter till de uttalanden som JO gjort. Det
uttalas i handboken att Kriminalvården har det yttersta ansvaret för säkerheten
oavsett försvararens egen uppfattning av riskerna (se avsnitt 5.4.1).

Bedömning
Jag har valt att begränsa min granskning till att avse förvaret i Åstorps rutin för
offentliga biträdens besök hos förvarstagna klienter. Jag går därför inte in på
andra frågor som aktualiserats i ärendet.

Av utredningen framgår att ett offentligt biträde som ska besöka en klient vid
förvaret i Åstorp hänvisas till ett särskilt besöksrum för tjänstebesök.
Besöksrummet i sig är inte låst, men korridoren utanför rummet är det. Vidare
framgår det att biträdet under besöket kan påkalla personalens uppmärksamhet
enbart via ett handburet larm eller en knapp som är placerad utanför
besöksrummet.

Det är ur rättssäkerhetssynpunkt centralt att en förvarstagen person har
möjlighet att överlägga med sitt offentliga biträde. Sådana överläggningar ska
kunna ske genom att biträdet besöker den förvarstagne på förvaret, och
Migrationsverket bär ansvaret för att besöken kan genomföras i enlighet med
utlänningslagens bestämmelser. Bestämmelserna ger dock inte någon direkt
vägledning i fråga om offentliga biträdens besök annat än att besöket endast får
övervakas om biträdet begär det.

Migrationsverket bär också ansvaret för ordningen och säkerheten vid förvaret.
En viktig del i det ansvaret är att se till att offentliga biträdens besök hos
förvarstagna klienter går att genomföra på ett säkert sätt.

Ett förvar är en låst miljö och det är ofrånkomligt att ett offentligt biträdes
rörelsefrihet begränsas i samband med klientbesök. Jag har uppfattat F.B:s
anmälan som att han framför allt vänder sig mot att rutinen är bristfällig ur
säkerhetssynpunkt eftersom han inte på egen hand kan sätta sig i säkerhet om
situationen skulle kräva det.

Av utredningen hos JO framgår att de rutiner som tillämpas vid förvaret i
Åstorp syftar till att upprätthålla ordningen och säkerheten i förvaret, vilket
naturligtvis även omfattar säkerheten för besökande biträden. Biträdet görs
medveten om att besöket sker i ett besöksrum med intilliggande korridor som är
låst från utsidan och får veta hur han eller hon ska gå till väga för att påkalla
                                                                  Dnr 2013-2019       Sid 6 (6)




personalens uppmärksamhet, även i en akut situation (jfr JO 2013/14 s. 278).
Det framgår också av utredningen att det i speciella situationer och efter en
individuell bedömning går att höja säkerheten vid ett besök av ett offentligt
biträde och t.ex. övervaka besöket om biträdet begär det eller att placera
personal i omedelbar anslutning till besöksrummet.

Jag kan inte se att en förvarstagens rätt enligt utlänningslagen till besök av sitt
offentliga biträde begränsas av de rutiner som tillämpas vid förvaret i Åstorp.
När det gäller de säkerhetsmässiga övervägandena kring rutinen kan olika
aspekter beaktas. Jag noterar exempelvis att ett biträde ska gå till väga på
samma sätt för att påkalla personalens uppmärksamhet vid ett mötes slut som
om det inträffat en incident. För mig framstår det som om en sådan ordning kan
medföra att ett incidentlarm inte ges den prioritet som krävs. JO:s granskning är
emellertid i första hand av rättslig natur och förhållandena är inte sådana att det
utöver det nyss sagda finns anledning för mig att göra några uttalanden om
rutinen ur säkerhetssynpunkt.

Jag kan inte heller se att Migrationsverket genom att hänvisa till att det inte
fanns skäl att göra avsteg från rutinen kan anses ha hindrat F.B:s klienter från
att överlägga med honom vid ett besök på förvaret.

Jag har alltså inte grund för att kritisera Migrationsverket för den rutin som
tillämpas vid förvaret i Åstorp. Mot bakgrund av vad som kommit fram i
ärendet vill jag dock betona vikten av att Migrationsverket inför varje
biträdesbesök gör en individuell bedömning av säkerhetsaspekterna.
Migrationsverket bör även ha en öppen inställning till ett biträdes önskemål om
säkerhetshöjande åtgärder och, i de fall önskemålet inte tillmötesgås, redogöra
för de säkerhetsmässiga övervägandena i det enskilda fallet och inte enbart
hänvisa till en generell rutin.

Avslutningsvis kan jag konstatera att utredningen visar att det inte finns någon
nationell rutin för offentliga biträdens besök hos förvarstagna klienter och att
rutinerna för biträdesbesök på de olika förvaren varierar något. Mot bakgrund
av att biträdesbesök är vanligt förekommande och för att undvika oklarheter för
biträden som har klienter vid olika förvar finns det enligt min mening anledning
för Migrationsverket att ta fram en gemensam rutin för samtliga förvar. I det
arbetet kan det finnas skäl att samråda med exempelvis Sveriges
advokatsamfund.

Ärendet avslutas.
