# Fråga om en länsstyrelse hade åsidosatt sina åligganden som tillsynsmyndighet när den inte utredde klagomål mot en socialnämnd. Även fråga om principerna för länsstyrelsernas tillsyn i anledning av dit inkomna klagomål på socialtjänstens område

JO 2006-03-30 dnr 2016-2004

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2006-03-30             2016-2004               1 (21)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en länsstyrelse hade åsidosatt sina åligganden som
                        tillsynsmyndighet när den inte utredde klagomål mot en socialnämnd.
                        Även fråga rent allmänt om principerna för länsstyrelsernas tillsyn i
                        anledning av dit inkomna klagomål på socialtjänstens område

## Anmälan

AA och BB har tillsammans en dotter CC, som är född i maj 1986. I en skrivelse,
                        som kom in till Länsstyrelsen i Skåne län den 26 april 2004, begärde AA och BB
                        att länsstyrelsen skulle granska hur socialförvaltningen i Lunds kommun hade
                        handlagt ett ärende rörande CC. I sin skrivelse uppgav föräldrarna att CC hade ett
                        psykiskt funktionshinder och att de inte hade fått gehör för sina synpunkter på att
                        CC snarast borde skiljas från den skadliga miljö som hon enligt deras mening vid
                        tillfället vistades i. De anförde vidare bl.a. följande.

                                  Det finns nu en plats för CC på ett HVB-hem i Limhamn, Ugglebo, sedan vi
                                  föreslagit att man skulle söka efter möjligheter utanför Lund. Vi har besökt Ugglebo
                                  som vi finner vara mycket lämpligt. Vid telefonsamtal med socialsekreterare DD
                                  040422 bibringades vi uppfattningen att man nu äntligen bestämt sig och senast i
                                  samband med besök i Hasslarp 040428 skulle ta med CC till Ugglebo, om
                                  nödvändigt med polishandräckning. Bortsett från att detta kommer sent, då varje dag
                                  i den nuvarande miljön innebär skadlig påverkan, som kommer att ta månader och år
                                  att rehabilitera, fann vi detta adekvat. Vi blev därför mycket bestörta, då
                                  socialsekreterare EE påföljande dag tog tillbaka detta besked och t.o.m. ville förneka
                                  att det givits. Vi accepterar icke dessa dubbla budskap och inte heller ytterligare
                                  tidsutdräkt med CC:s omhändertagande.
                                  Oftast förflyter lång tid innan man söker hjälp. Då bör man få snabb och konkret
                                  hjälp, bli tagen på allvar och få sina synpunkter respekterade. Inför framtiden är det
                                  därför viktigt att belysa, om utredning och beslut i vårt fall skett med tillräcklig
                                  snabbhet. Vi saknar också ett intresse från handläggarna, att hos neuropsykologisk
                                  och psykiatrisk expertis inhämta kunskaper om CC:s funktionshinder, som man är
                                  uppenbart okunnig om. Vi efterlyser också stöd och råd åt oss, vilket t.ex. HVB-
                                  hemmets erfarna personal förefaller kunna ge.
                                  –––
                                  Vi hemställer att länsstyrelsen granskar handläggningen av CC:s fall och därvid
                                  särskilt beaktar vad som kan göras för att utan dröjsmål föra CC till Ugglebo.
                        I ett beslut den 3 maj 2004, som var ställt till Socialnämnden i Lunds kommun,
                        anförde länsstyrelsen följande.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 2016-2004       Sid 2 (21)




      Överlämnande av skrivelse för intern klagomålshantering
      Bifogade skrivelse från AA och BB överlämnas till socialnämnden för lämplig
      åtgärd.
      Verksamheten inom socialtjänsten ska bygga på respekt för människors
      självbestämmande och integritet. Enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen ska insatser
      inom socialtjänsten vara av god kvalitet och det ska finnas personal med lämplig
      utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och
      fortlöpande utvecklas och säkras (SOSFS 2000:15 (S)).
      Ärendet avslutas. Beslutet kan inte överklagas.
En kopia av beslutet skickades till AA och BB.

I en anmälan till JO anhöll AA och BB om att JO skulle granska hur
Socialnämnden i Lunds kommun hade handlagt ärendet rörande CC och hur
Länsstyrelsen i Skåne län hade handlagt deras begäran om granskning. De anförde
bl.a. följande.

      Slutligen har vi tillskrivit Länsstyrelsen i Skåne län med begäran om granskning av
      handläggningen. Där har man emellertid summariskt avfärdat våra klagomål och
      returnerat vår skrivelse till socialnämnden, ett beslut som inte kan överklagas. I
      brevet hänvisar länsstyrelsen till respekt för människors självbestämmande och
      integritet. När det gäller funktionshindrade är detta en grannlaga uppgift, där det
      gäller att väga in hela situationen. Man kan inte okritiskt anamma CC:s preferenser
      och önskemål. Vidare påpekar man att kap. 3 § socialtjänstlagen föreskriver, att
      insatserna skall vara av god kvalitet och personalen skall ha lämplig utbildning och
      erfarenhet. Vi finner att dessa krav inte blivit uppfyllda. Som medborgare i Sverige
      anser vi oss berättigade till sociala myndigheters bistånd, när så är påkallat. Dock
      har man mött våra synpunkter med misstro, och vi upplever oss som rättslösa och
      motarbetade i förhållande till socialnämnden.

Utredning
JO lånade in socialförvaltningens personakt beträffande CC och handlingarna i
länsstyrelsens ärende.

Länsstyrelsen anmodades därefter att yttra sig över sin handläggning. I remissen
angavs att länsstyrelsen även skulle redogöra för i vilken utsträckning som
länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet brukar överlämna klagomål till
socialnämnden i en kommun för ”intern klagomålshantering” och i vilka fall sådant
överlämnande sker.

Länsstyrelsen kom in med ett yttrande som hade beslutats av länsöverdirektören
FF. Till yttrandet hade fogats en promemoria som hade upprättats av
socialkonsulenten GG.

JO inhämtade från länsstyrelsen kompletterande upplysningar om i vilken
utsträckning som anmälningar hade överlämnats för s.k. intern klagomålshantering.

JO begärde att socialförvaltningen i Lunds kommun skulle lämna upplysningar
beträffande förvaltningens handläggning av AA:s och BB:s skrivelse sedan
länsstyrelsen hade överlämnat den till socialnämnden. Förvaltningen gavs därvid
tillfälle att lämna allmänna synpunkter på att en länsstyrelse överlämnar
                                                                         Dnr 2016-2004     Sid 3 (21)




anmälningar till nämnden för handläggning enligt de rutiner som socialtjänsten har
för att handlägga klagomål från enskilda. Socialförvaltningen kom in med ett
remissvar som hade upprättats av socialdirektören HH.

JO beslutade att inhämta ett yttrande från Socialstyrelsen rörande förutsättningarna
för och lämpligheten av att en länsstyrelse ”överlämnar” en anmälan mot en
socialnämnd till socialnämnden för eventuell handläggning. Vidare anmodade JO
Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län att lämna
synpunkter angående de uppkomna frågorna. Socialstyrelsen fick tillgång till de
remissvaren inför sitt yttrande till JO.

Socialstyrelsens yttrande beslutades av ställföreträdande generaldirektören JJ.
Länsstyrelsens i Stockholms län yttrande beslutades av länsöverdirektören KK, och
länsöverdirektören LL fattade beslut om Länsstyrelsens i Västra Götalands län
remissvar.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län inhämtade
i sin tur synpunkter från stadsledningskontoret, juridiska avdelningen, i Stockholms
kommun (vice stadsjuristen MM) respektive stadskansliet i Göteborgs stad
(planeringsledarna NN, OO och PP) och omvårdnadsförvaltningen i Skövde
kommun (omvårdnadschefen QQ).

Länsstyrelsen i Skåne län bereddes tillfälle att yttra sig över de yttranden som hade
kommit in. Även AA och BB fick del av remissvaren och möjlighet att yttra sig.

De yttranden och synpunkter som har kommit in till JO återges i huvudsak nedan
(åberopade bilagor har här med några undantag utelämnats).

Länsstyrelsen i Skåne län
Länsstyrelsens yttrande
      Socialkonsulenten GG har upprättat en promemoria, se bilaga 1, med en redogörelse
      för hur klagomål och anmälningar handläggs hos Länsstyrelsens sociala funktion.
      Länsstyrelsen åberopar som sitt eget yttrande vad som anges i promemorian under
      rubrikerna Länsstyrelsens handläggning av enskilda klagomål respektive
      Länsstyrelsens handläggning i det aktuella ärendet.
      –––
      Sociala funktionens motiv för att överlämna klagomålen mot socialnämnden i Lund
      framgår av ovan nämnda promemoria. Enligt länsstyrelsens mening kunde det som
      anges däri lämpligen ha meddelats på ungefär motsvarande sätt i beslutet den 3 maj.
      Länsstyrelsen inser att klagandena med rätta ansett att de i det beslutet inte fått något
      svar på sin begäran om länsstyrelsens tillsyn över socialnämndens handläggning.
      Hos Länsstyrelsen i Skåne län pågår inom ramen för ett visionsprojekt en översyn av
      bl.a. de rutiner som skall leda till en så hög servicenivå som möjligt från
      länsstyrelsens sida gentemot allmänheten och myndigheter inom länsstyrelsens
      tillsynsområden m.fl. Klagandenas missnöje över handläggningen i nu aktuellt
      ärende kommer att läggas till grund för en intern diskussion om hur motsvarande
      ärenden i framtiden skall behandlas.
                                                                        Dnr 2016-2004     Sid 4 (21)




Socialkonsulenten GG:s promemoria

     Länsstyrelsens handläggning av enskilda klagomål
     Enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen skall insatser enligt lagen vara av god kvalitet. För
     fullföljande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig
     utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och
     fortlöpande utvecklas och säkras. Socialstyrelsen har i SOSFS 2000:15 gett
     kommunerna rekommendationer avseende socialtjänstens individ- och
     familjeomsorg.
     I regleringsbrevet för 2004, verksamhetsområde Tillsyn och vägledning, framgår att
     målet med tillsynen är ett ökat skydd för enskilda och värnande om samhället i
     övrigt genom såväl tillsyn som vägledande arbete. Inom verksamhetsgren Social
     tillsyn, skall länsstyrelserna tillse att socialtjänstens arbete bedrivs målinriktat,
     lagenligt samt med god kvalitet och framförhållning i planeringen. För år 2004 skall
     särskilt gälla att brister och missförhållanden i huvudmännens verksamhet skall
     åtgärdas i enlighet med en av länsstyrelserna och huvudmännen överenskommen
     tidsram.
     I Verksamhetsplan för 2004 har Länsstyrelsen i Skåne gjort en prioritering som
     innebär en förskjutning av fokus från individnivå till verksamhets- och strukturnivå.
     Syftet är dels att verka för att utveckla socialtjänsternas egna kvalitetssystem för att
     på sikt öka kvaliteten i socialtjänsten, dels att effektivisera handläggningen av
     tillstånds- och tillsynsärenden samt förkorta handläggningstiderna överlag på
     myndigheten.
     Länsstyrelsen tar emot ett stort antal klagomål och anmälningar mot brister i
     socialtjänstens verksamheter från enskilda personer. För att möjliggöra en snabb,
     effektiv handläggning krävs en noggrann individuell bedömning av lämpliga
     insatser i varje enskilt ärende.
     Handläggningen av inkomna anmälningar delas in i följande huvudkategorier:
     •   Klagomål över sådant som inte gäller socialtjänstens verksamheter eller
         uppenbart felsända handlingar. Handlingarna sänds till ”rätt” myndighet. Den
         enskilde får information om detta.
     •   Klagomål som efter kontakt med socialtjänsten inte bedöms vara av den art att
         tillsyn ska inledas. Det kan t.ex. vara klagomål under pågående utredning inom
         socialtjänsten. Beslut om att inte inleda tillsyn fattas och adresseras till den
         enskilde.
     •   Klagomål som överlämnas till socialtjänstens egen kvalitetssäkring, t.ex.
         klagomål mot enskild handläggare eller brister i bemötande. Hänvisning sker till
         SOSFS 2000:15 (S). Beslutet ställs till socialnämnden och den enskilde
         informeras.
     •   Klagomål som leder till att tillsyn inleds och som efter utredning leder till beslut
         riktade till socialnämnden. Den enskilde får del av beslutet.
     Klagomål som innebär att länsstyrelsen inleder tillsyn är sådana där det framgår att
     det finns brister i rättssäkerheten eller det kan ifrågasättas om rättssäkerheten för den
     enskilde har tillgodosetts.
     Klagomål som bedöms lämpliga att överlämna till socialtjänsten är sådana där det
     framgår att den enskildes rättssäkerhet är tillgodosedd men den enskilde är missnöjd
     med hur insatser utformas eller med det sätt på vilket beslutet fattats. Det kan också
     vara att den enskilde inte förstår nämndens beslut eller att han känner sig kränkt av
     ett bristfälligt bemötande.
     Länsstyrelsens metoder i tillsynsärendena utvecklas parallellt med att länsstyrelsen
     verkar för att socialnämnderna utvecklar sina kvalitetssystem så att de på ett
     professionellt sätt kan ta emot och åtgärda de överlämnade klagomålen. En enkät om
                                                                        Dnr 2016-2004      Sid 5 (21)




      socialnämndernas kvalitetssäkring och klagomålshantering har därför inhämtats vid
      två olika tillfällen. Metoderna och även vad som
      förväntas av socialtjänsten har tagits upp på träffar med kommunernas IFO- chefer.

      Länsstyrelsens handläggning i det aktuella ärendet
      BB:s och AA:s klagomål mot socialnämnden i Lund bedömdes vara av sådan art att
      de bäst kunde åtgärdas av socialnämnden. Klagomålen mot socialnämnden i Lund
      gällde socialnämndens bedömning av dotterns beteende, och ett önskemål om att
      nämnden skulle omhänderta och placera dottern på ett hem för vård eller boende.
      Länsstyrelsen saknar befogenhet att pröva och ändra socialnämndens bedömning av
      vilka insatser det finns behov av i enskilda ärenden. I skrivelsen till länsstyrelsen
      efterlyste föräldrarna stöd och råd för egen del. Även detta anser länsstyrelsen är en
      fråga som bäst hanteras av ansvarig nämnd.
Komplettering av remissvaret
     Härmed lämnas kompletterande uppgifter enligt begäran.

      Statistik för 2003
      Inkomna klagomål: 385
      Av dessa överlämnade till socialnämnderna: 156

      Statistik för 1/1-30/9 2004
      Inkomna klagomål: 231
      Av dessa överlämnade till socialnämnderna: 116
      Ovanstående siffror gäller samtliga till sociala funktionen inkomna klagomål inom
      områdena barn och unga, ekonomiskt bistånd, familjerätt, missbruk,
      handikappomsorg och äldreomsorg.
Socialförvaltningens i Lunds kommun remissvar

      Socialförvaltningens handläggning
      Lunds kommun har en klagomålshantering som är en del av kommunens
      kvalitetsarbete. En gemensam kvalitetspolicy antagen av kommunstyrelsen anger att
      Lundaborna ska känna tillit, förtroende och ömsesidighet i mötet med kommunen.
      I det aktuella ärendet, som anmäldes till länsstyrelsen den 26 april 2004, hade
      socialtjänsten kontakter sedan 26 januari 2004 efter en anmälan från barnpsykiatrin.
      Efter en utredningstid under våren fattade socialnämnden den 28 april 2004 beslut
      om att bevilja insatser enligt SoL 4:1 med placering på Ugglebo HVB.
      Beslutet från länsstyrelsen om att överlämna ärendet för intern klagomålshantering
      hanterades enligt den klagomålsrutin som finns inom socialförvaltningen. Grunden
      för föräldrarnas klagomål gällde att de inte var nöjda med att socialtjänsten inte
      direkt biföll deras begäran om omhändertagande och placering.
      Genom att en placering ändå kom till stånd enligt SoL i direkt anslutning till att
      klagomålen inlämnades till länsstyrelsen nåddes en överensstämmelse mellan
      föräldrarna och socialtjänsten.
      Placeringen fortgår alltjämt och kontakter med föräldrarna upprätthålls.

      Synpunkter på länsstyrelsens handläggning
      Socialförvaltningen i Lund ser positivt på länsstyrelsens sätt att prioritera ärenden
      och att en förskjutning sker från individnivå till verksamhets- och strukturnivå.
      Genom den arbetsformen får kommunen ta ett större ansvar för den egna
      klagomålshanteringen och det kvalitetsarbete som är ålagt socialtjänsten i
      socialtjänstlagen.
                                                                        Dnr 2016-2004     Sid 6 (21)




Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsens yttrande

      Klagomålsärenden i Stockholms län
      –––
      I Stockholm har antalet inkommande klagomålsärenden ökat under 2004 jämfört
      med 2003. Mellan januari och november 2004 diariefördes 419 ärenden jämfört med
      332 året innan. Den största ökningen hänför sig till sakområdet barn och familj,
      inklusive familjerätt med 147 anmälningar, därnäst ekonomi och missbruk med 128
      anmälningar. Äldreomsorgen och handikapp är de sakområden där antalet inkomna
      anmälningar har minskat. Anmälningar mot HVB är inte medräknade. Antalet till
      socialnämnden överlämnade ärenden är relativt litet. Barnavårdsärenden bedöms
      vara de svåraste och mest tidskrävande.
      I ärenden som avslutas med kritik eller allvarlig kritik är besluten avsedda att bidra
      till kunskapsutveckling och ge förslag till förbättringsåtgärder. Av utredda
      anmälningsärenden under 2004 har 53 avslutats med viss kritik och 7 med allvarlig
      kritik.
      Vad gäller handläggningstiderna har de i vissa ärenden tenderat att bli långa och
      ibland har frågorna varit inaktuella när ett ärende väl kan avgöras. Tillsynsinsatser
      och åtgärder som skulle kunna komma många fler medborgare till godo eftersätts
      när de enskilda klagomålen tar alltför mycket resurser i anspråk. I tider av
      resursknapphet diskuteras prioriteringarna fortlöpande.
      Behovet av förenklad och effektivare handläggning har därför länge gjort sig påmint
      och också lett till vissa förenklingar. Länsstyrelsen har utarbetat en ”Handbok för
      handläggning av tillsynsärenden m.m. inom socialtjänsten.” Bilaga 2. Den är
      uppdaterad i juni 2003 och kommer att uppdateras ytterligare inom den närmaste
      tiden. Länsstyrelsen kommer då att ta ställning till ytterligare prioriteringar.
      Avsnittet Förenklad tillsyn är bl.a. baserat på socialtjänstkommitténs
      huvudbetänkande 1994:139 s. 562 där kommittén anser att … det är angeläget att
      länsstyrelserna även fortsättningsvis har ansvar för att utreda enskildas klagomål.
      För länsstyrelserna är individtillsynen en betydelsefull indikator på hur kommunerna
      tillämpar lagen och på kvaliteten i olika verksamheter.
      Individtillsynen bör leda till ett formellt beslut, varav framgår om klagomålet varit
      berättigat och i så fall i vilket avseende kommunen brustit i handläggningen eller i
      den insats som tillhandahållits. I detta sammanhang vill vi också ta upp frågan om
      länsstyrelsernas behov av att i vissa fall pröva om ett klagomål kan avvisas. Denna
      möjlighet bör finnas t.ex. när klagomålen avser förhållanden som ligger långt bakåt i
      tiden. Vi ser det också som en självklarhet att länsstyrelsen liksom för närvarande
      ska kunna avvisa klagomål med samma innehåll.
      Exempel på förenklingar och effektiviseringar som tillämpas i Stockholm
      I Stockholm har Länsstyrelsen sedan ca 3 år inrättat en särskild befattning på 50 %
      med uppgift att ha ett särskilt ansvar för enskildas anmälningar. Vissa åtgärder har
      vidtagits i syfte att effektivisera och förenkla handläggningen. Ärenden analyseras
      mera noggrant innan de fördelas på handläggare. Riktade remisser med preciserade
      frågor skickas till socialnämnderna. Handläggningen har gjorts enhetligare genom
      att en handbok har sammanställts.
      Anmärkningar mot utredningar och yttranden enligt föräldrabalken utreds i
      allmänhet inte. Den som klagat informeras om att hans/hennes invändningar och
      synpunkter kan tillställas domstolen och beaktas vid prövningen av målet.
      Länsstyrelsens handläggning i dessa ärenden kan då t.ex. inskränka sig till att ta reda
      på om olika formaliteter och tidsgränser har beaktats och i vissa fall
      barnperspektivet.
                                                                         Dnr 2016-2004      Sid 7 (21)




       Brev från enskilda som huvudsakligen består av frågor om varför socialtjänsten gjort
       eller bedömt på det ena eller andra sättet lämnas till socialnämnden att besvara.
       Frågor om arvoden till familjehem och byte av handläggare överlämnas till
       socialnämnden att besvara.
       Länsstyrelsen har inom ramen för ett försök som omfattat ekonomiärenden inte tagit
       ställning till om socialtjänsten gjort rätt eller fel utan har istället beskrivit hur en
       formellt korrekt handläggning bör gå till i direktkontakt med den som gjort anmälan.
       Med denna information har den enskilde själv fått underlag för att bevaka sin rätt.
       Positiv respons från enskilda har förekommit. Handläggningen har förkortats och
       förenklats.
       Förenklingarna har lett till väsentligt minskad generell handläggningstid.

       Kommunernas klagomålshantering
       Länsstyrelsen har under 2003 genomfört en kartläggning av hur kommunerna
       uppfyller bestämmelserna i 3 kap. 3 § socialtjänstlagen om att insatser inom
       socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Av kommunerna har ca 70 % besvarat
       Länsstyrelsens frågor. Ca 95 % av dessa har system för att ta emot klagomål och
       synpunkter som gäller omsorgen om äldre och funktionshindrade och cirka 80 % av
       kommunerna har system för klagomål när det gäller individ och familjeomsorg.
       Bilaga 3.

       Synpunkter
       Länsstyrelsen anser att uppdelningen i huvudkategorier kan göras på det sätt som
       gjorts i Skåne län med visst undantag för punkt tre. Inom ramen för varje kategori
       krävs flexibilitet. Kategori nummer tre handläggs i Stockholm så att anmärkningar
       mot enskilda socialsekreterare betraktas som anmärkningar mot socialnämnden. En
       bedömning görs utifrån innehållet i anmälan huruvida tillsyn inleds eller inte.
       Försöken att utreda bemötandefrågor leder oftast till att ord står mot ord. Det är
       enligt Länsstyrelsens erfarenheter ganska sällsynt med renodlade klagomål.
       Socialstyrelsen har i Allmänna råd om SOSFS 2000:15 (S) Kvalitetssystem inom
       socialtjänstens individ- och familjeomsorg närmare utvecklat hur enskildas klagomål
       kan användas bl.a. som en viktigt informationskälla för att åtgärda brister samt för
       att identifiera områden som kan behöva förbättras. För att klagomål ska kunna
       lämnas över till en kommun för handläggning anser Länsstyrelsen att detta i nuläget
       endast bör gälla klagomål som kan gälla självrättelse eller information och
       rådgivning enligt förvaltningslagen eller direkt rör arbetsledningsfrågor som bör
       handläggas av den enhet som klagomålen riktar sig mot.
       Sammanfattningsvis anser Länsstyrelsen att möjligheterna att överlämna
       klagomålsärenden till kommunernas klagomålshantering bör begränsas till de
       ärendetyper som Länsstyrelsen redan idag lämnar över till kommuner för
       besvarande.
Synpunkter från Stockholms kommun, stadsledningskontorets juridiska avdelning
     Ärendet gäller hur länsstyrelsens tillsynsarbete ska utövas. Även om
     tillsynsbegreppet som sådant inte definierats så framgår det tydligt i 13 kap. 2 §
     socialtjänstlagen vilka uppgifter länsstyrelsen har. Utifrån denna bestämmelse kan
     Stockholms stad endast lämna den synpunkten att det kan ifrågasättas om
     länsstyrelsen i Skåne i det aktuella fallet verkligen fullgjort sitt ansvar att informera
     och ge råd till allmänheten när man ”överlämnat” skrivelse till kommunen.
       Stockholms stads juridiska avdelning har ingen erfarenhet av att samma
       handläggningssätt tillämpats i Stockholm. Juridiska avdelningens egen erfarenhet är
       att Länsstyrelsen i Stockholms län vid behov biträder socialnämnderna och även
       juridiska avdelningen på det sätt som socialtjänstlagen föreskriver.
                                                                        Dnr 2016-2004       Sid 8 (21)




Länsstyrelsen i Västra Götalands län
Länsstyrelsens yttrande

      Lagtexter, propositioner, departementsskrivelser o.dyl.
      Propositionen till socialtjänstlagen, SoL (1979/80:1) beskriver på sid. 453 hur
      Barnavårdssocialvårds-och nykterhetsvårdskonsulenterna arbetade med traditionell
      myndighetskontroll, formell tillsyn, att verkställa utredning, att påkalla ändring. Av
      propositionen framgår att det inte ansågs nödvändigt att ha kvar ett instrument som
      ger möjlighet att direkt ålägga en kommun att lämna det bistånd den enskilde har rätt
      till. Däremot skulle socialenheten vid länsstyrelsen råda och upplysa enskilda (vara
      ”klagomur”).
      Av Socialtjänstlagen (2001:453) framgår i 13 kap. 2 § att: Länsstyrelsen har tillsyn
      över den socialtjänst som kommunen inom länet ansvarar för och skall därvid
      • Följa nämndernas tillämpning av denna lag
      • Informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten
      • Biträda nämnderna med råd i deras verksamhet
      • Främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och andra
        samhällsorgan
      • Verka för att kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov av
        bistånd i form av hemtjänst samt sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra
        stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket
      • Även i övrigt se till att nämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamåls enligt
        sätt.
      I regeringens proposition Ny socialtjänstlag m.m. (2000/01:80) sägs att ”En aktiv
      statlig tillsyn syftar till att bevaka den enskildes rättssäkerhet och lagligheten i
      socialtjänstens verksamheter men också till att uppnå en likvärdig verksamhet över
      hela landet”.
      I departementsskrivelse DS 1992:67 ”Länsstyrelserna och socialtjänsten – tillsyn
      och uppföljning under utveckling” sägs bland annat följande.
           Begreppet tillsyn bör användas i fråga om kontroll eller granskning av enskilda
           verksamheter och av handläggning i enskilda ärenden. Tillsyn görs i efterhand,
           oftast på förekommen anledning, för att garantera en skildas rättssäkerhet och
           för att kontrollera att kommunerna eller enskilda vårdgivare följer lagen.”
           Vidare sägs: ”Den enskilda tillsynen initieras vanligtvis av klagomål från
           allmänheten men även på annat sätt, bl.a. ge nom att massmedia
           uppmärksammat händelser eller missförhållanden inom socialtjänsten.
           Länsstyrelsens enskilda tillsyn initieras även av de klagomål, som
           Socialstyrelsen, Socialdepartementet och JO överlämnar till länsstyrelsen för
           utredning/handläggning. Den enskilda tillsynen be traktas av samtliga
           länsstyrelser som en ytterst angelägen uppgift. Skälen härtill är flera. Den
           enskildes möjlighet att få klagomål utredda beträffande handläggning,
           dokumentation samt upplevda brister i förhållande till socialtjänstlagens
           intentioner är förutom överklagningsrätten en viktig princip i ett rättssamhälle.
           Tillsynen är i första hand avsedd att bevaka och tillgodose den enskildes
           rättssäkerhet vid kontakten med socialtjänsten. Tillsynen är också ett av
           instrumenten för att följa hur kommunen tar sitt yttersta ansvar för att
           tillgodose de mest utsatta gruppernas behov.
      Utvecklingsgruppen för Länsstyrelsefrågor, Civildepartementet utarbetade 1995 en
      skrift ”Länsstyrelsernas ansvar för uppföljning, utvärdering och till syn 1994”. I
      denna sägs bland annat att länsstyrelsernas roll har övervägts av ett flertal
      utredningar på senare tid. Gemensamt är att de anser att tyngdpunkten i
      länsstyrelsernas arbete bör förskjutas från individuell ärendehandläggning till
      uppföljning, utvärdering, tillsyn och utveckling.
                                                                   Dnr 2016-2004      Sid 9 (21)




I Riksrevisionsverkets skrift RRV 1996:10 ”Statlig Tillsyn – ett förvaltningspolitiskt
styrmedel” sid 13 sägs bland annat följande.
     Tillsyn i vid mening utövas över många objekt såsom myndigheter,
     organisationer, individer eller fysiska föremål.
Regeringen beslutade att förstärka tillsynen av vård och omsorg av äldre från och
med 2003. I de direktiv som skrevs för de äldreskyddsombud som an ställdes vid
länsstyrelserna talas om tillsyn gentemot verksamheter. Det fram går att tillsynen
ska ha ett medborgar- och brukarperspektiv.
Av SOU 2002:14 ”Statlig tillsyn – Granskning på medborgarnas uppdrag” ett
delbetänkande av Tillsynsutredningen föreslås att definitionen av tillsyn är att den
består av granskning och ingripande. Tillsynen kan dock även i fort sättningen vara
främjande och förebyggande. Ingripande kan vara anmärk ning, varning,
förbud/återkallelse, sanktionsavgift, tillsynsbot som komple ment till anmärkning
och varning.
Av JO-instruktionen framgår enligt 18 § att ombudsmannen får överlämna ett
klagomålsärende till annan myndighet under vissa omständigheter. JO lämnar ibland
över individuella klagomålsärenden inom socialtjänsten till länsstyrelsen för
handläggning.
I övrigt kan nämnas att införandet av så kallade sanktionsavgifter innebär att
länsstyrelsen har fått ett tydligt uppdrag att bevaka de enskildas rättssäker het.

Länsstyrelsens i Västra Götaland synpunkter
Länsstyrelsen i Västra Götaland har i enlighet med de statliga utredningarnas
uppmaning utvecklat sin verksamhetstillsyn både vad gäller innehåll och antal men
har samtidigt hållit fast vid uppdraget att granska individuella klagomål mot
socialtjänsten. Detta innebär att de individuella klagomålen fortfarande tar mycket
tid i anspråk framför allt inom områdena individ- och familjeomsorg och
funktionshinder.
Länsstyrelsen i Västra Götaland anser, med hänvisning till den bakgrund som
beskrivs ovan, att länsstyrelsen som tillsynsmyndighet med en ”klago mursfunktion”
för allmänheten ska ta upp enskilda ärenden för granskning, utreda dem på lämpligt
sätt och fatta beslut även om klagomålen inte handlar om direkta brister i
rättssäkerheten. Den enskilde klagande blir annars utlämnad till den de klagar på,
vilket Länsstyrelsen anser vara otillfredsställande eller direkt felaktigt sett ur ett
brukar- och medborgarperspektiv. Kommunernas eget kvalitetsarbete där
klagomålshantering vanligtvis ingår kan enligt Länsstyrelsens uppfattning inte
ersätta tillsynsmyndighetens uppdrag.
Tillsyn av ett ärende som rör en enskild individ kan i Västra Götalands län ske på
olika sätt. I vissa fall kan ett telefonsamtal med berörd chef eller hand läggare räcka.
I andra fall behövs remiss till berörd nämnd, aktgranskning, samtal med
handläggare, chef eller andra berörda. Det enskilda klagomålet kan också vara en
indikation på att verksamheten generellt inte fungerar på ett bra sätt och utmynna i
en verksamhetstillsyn. Länsstyrelsens utredning av det enskilda ärendet kan alltså
vara mer eller mindre omfattande men följs alltid av en bedömning och ett beslut.
Länsstyrelsen i Västra Götaland anser att klagomål som rör utformningen av en
insats, sättet på vilket ett beslut fattats eller om den enskilde känner sig kränkt eller
illa bemött i de flesta fall inte kan överlämnas till berörd nämnd utan en begäran om
återrapportering av vidtagna åtgärder, som länsstyrelsen sedan bedömer om de är
adekvata och tillräckliga.
Det kan finnas vissa klagomål som är av sådan art att det lämpligaste är att
överlämna dessa till berörd nämnd för den åtgärd nämnden finner påkallad. Dessa
klagomål skulle exempelvis kunna vara om ärendet nyligen utretts av länsstyrelsen
och inget nytt tillkommit eller personen som klagat endast behöver information av
                                                                         Dnr 2016-2004     Sid 10 (21)




      socialtjänsten. Länsstyrelsens beslut att överlämna ärendet bör även i vissa av dessa
      fall följas av en begäran om återrapportering till länsstyrelsen.
      Länsstyrelsen i Västra Götaland har med anledning av JO:s remiss inhämtat
      synpunkter i ärendet från Göteborgs stad och omvårdnadsförvaltningen i Skövde
      kommun. Synpunkterna är inte behandlade i nämnd.
Synpunkter från Göteborgs kommun, stadskansliet
     Länsstyrelsen i Skåne hänvisar i sitt svar till JO till en promemoria som antagits
     rörande länsstyrelsens handläggning av enskilda klagomål. I promemorian grupperas
     inkomna ärenden i fyra grupper. Den hantering som skett i detta ärende följer
     ”kategori 3”. Som skäl för en sådan behandling anges till exempel brister i
     bemötande och klagomål mot enskild handläggare. Ett beslut i denna kategori ställs
     till socialnämnden med information till den enskilde.
      Vi anser att den som vänder sig till en tillsynsmyndighet, och som inte di rekt har
      kommit fel och kan hänvisas till rätt instans, måste ha rätt till ett mer personligt
      bemötande. Även i de fall det inte är möjligt för länsstyrelsen att gå in i det enskilda
      ärendet måste det vara viktigt att den som i sin nöd vänder sig till
      tillsynsmyndigheten får ett besked om länsstyrelsens åtgärder och skälen för dem
      utformat på ett sätt som de kan förstå.
      Det är viktigt att allmänheten uppfattar tillsynsmyndigheten som fristående från de
      myndigheter som ska granskas. Vi anser det, med den information som vi har,
      tveksamt att hänföra detta ärende till den kategori som den be handlats enligt. Det
      kan inte kännas rimligt att ett ärende som anmälts till tillsynsmyndighet skall
      behandlas i enlighet med kommunens interna kvalitetssäkringsrutiner. Vi kan inte
      heller utläsa att länsstyrelsen känner till vad dessa rutiner kommer att innebära i det
      aktuella fallet. Om länsstyrelsen gör bedömningen att ett ärende som aktualiserats
      som ett tillsynsärende kan sändas över för hantering enligt den anmälda nämndens
      interna kvalitetsrutiner borde länsstyrelsen enligt vår mening begära en
      återrapportering från nämn den i ärendet.
Synpunkter från Omvårdnadsförvaltningen i Skövde kommun
     Inledningsvis kan konstateras att länsstyrelsens roll, när det gäller tillsyn av
     kommunernas socialtjänst, är viktig och välkomnas av kommunen. Den utgör en
     viktig del av kommunens kvalitetsutvecklingsarbete. Samtidigt pågår det i
     kommunerna ett internt arbete för utveckling av kvalitetssystem i vilket
     klagomålshanteringen spelar en viktig roll. Den är betydelsefull för myndighetens
     kontakt med kommuninvånarna och gör myndigheten observant på vad som
     eventuellt brister i verksamhet och/eller bemötande. I takt med att kommunerna
     förbättrar och förfinar sina kvalitetssystem och hanteringen av klagomål är det också
     naturligt att länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet förändras.
      Länsstyrelsens tillsyn kan, när den inriktar sig på mer verksamhet och struktur och
      mindre på enskilda individärenden, tjäna som ett viktigt stöd i kommunens
      ”egenkontroll”. Den kan i vissa fall också betraktas som en
      ”lärande granskning” och på det sättet bidra till konstruktiva och utvecklande
      diskussioner dels mellan länsstyrelsen och kommunen och dels internt i kommunen.
      Att länsstyrelsen i allt högre grad överlämnar enskilda människors klagomål på
      kommunens socialtjänst till kommunen för handläggning är således en helt naturlig
      och riktig utveckling. Länsstyrelsen har ändå goda möjligheter att beakta enskilda
      individers synpunkter på kommunens social tjänst, men då i ett vidare sammanhang.
      Antingen kan det röra sig om en tillsyn av en hel verksamhet eller i sammanhang där
      man kan befara att det föreligger ”systemfel” som kan påverka kommuninvånarnas
      rättssäkerhet eller på annat sätt visar att kommunen systematiskt och återkommande
      begår felaktigheter eller har byggt in oriktigheter i sina rutiner. I dessa sammanhang
      är det vanligt att länsstyrelsen intervjuar också brukare och anhöriga.
      Sammanfattningsvis är det min uppfattning att den typ av tillsyn som bäst gagnar
      kommunens verksamheter och därmed kommuninvånarna är den som inriktar sig på
                                                                         Dnr 2016-2004     Sid 11 (21)




      hela eller delar av en verksamhet medan tillsynen i enskilda ärenden bör vara en
      fråga för kommunens interna klagomålshantering. Läns styrelsen skall naturligtvis
      försäkra sig om att kommunerna har väl fungerande system för
      klagomålshanteringen och på det sättet indirekt också utgöra ett stöd för
      kommuninvånarna.
Socialstyrelsens remissvar
Socialstyrelsens yttrande
      Det finns inte några formella hinder mot att en länsstyrelse ”överlämnar” en
      anmälan mot en socialnämnd till socialnämnden för handläggning.
      Socialstyrelsen kan inte uttala sig om det allmänt sett lämpliga i ett ”över lämnande”
      som generellt begrepp. Det saknas nämligen kunskap på nationell nivå om hur
      klagomålshanteringen fungerar i kommunerna. Ett fortsatt upp följnings- och
      metodutvecklingsarbete är därför nödvändigt.
      Det framgår av utredningen i JO:s ärende att det i tillsynsverksamheten på regional
      nivå kan förekomma överlämnanden i den meningen att länsstyrelsen skiljer ärendet
      ifrån sig genom överlämnandebeslutet. Ett sådant förfarande bör kunna godtas i
      undantagsfall och då närmast när åtgärden har karaktär av service, dvs. att
      överlämna en framställning till rätt myndighet.
      Länsstyrelsens beslut att i övriga fall överlämna en anmälan bör alltid vara förenat
      med ett krav på återrapportering så att länsstyrelsen skall kunna be döma om
      överlämnandet lett till adekvata och lämpliga åtgärder.
      I samband med att den enskilde underrättas om att anmälan överlämnas till
      socialnämnden är det lämpligt att han eller hon får en utförlig allmän information
      om länsstyrelsens tillsyn över socialnämndernas handläggning.
      För att bevaka och tillgodose den enskildes rättssäkerhet är det viktigt att alla
      länsstyrelser tillämpar samma principer för klagomålshantering så att en anmälan
      hanteras likartat oberoende av var i landet man bor.

      SOCIALSTYRELSENS BEDÖMNING
      Den enskildes kontakter med länsstyrelsen kan handla om klagomål, men också om
      frågor och önskemål om råd. Sådana hänvändelser till länsstyrelsen torde oftast
      kunna hanteras formlöst och på det sättet att den enskilde i första hand hänvisas till
      kommunens egen klagomålshantering. Inte minst brukar- och
      medborgarperspektivet talar för en sådan hantering. Klagomål har nämligen inte
      sällan sin grund i missförstånd eller bristande information till den enskilde. I de fall
      önskemålet från den enskilde inte entydigt är att just läns styrelsen och ingen annan
      skall hantera synpunkterna bör länsstyrelsen inledningsvis hänvisa den enskilde till
      att kontakta handläggaren i ärendet eller dennes arbetsledare/chef för att diskutera
      den uppkomna situationen och framföra vad han eller hon är missnöjd med. Många
      gånger kan en förutsättningslös diskussion lösa upp oklarheter och undanröja
      missnöjet. En direkt kontakt med socialtjänsten är också det snabbaste sättet för den
      enskilde att få till stånd en dialog och en eventuell ändring. I dessa kontakter är det
      angeläget att socialtjänstens representant är lyhörd gentemot den enskildes
      synpunkter och lämnar sakliga argument för att en viss åtgärd vidtagits eller inte vid
      tagits.
      Socialstyrelsen är medveten om att den enskilde som t.ex. känner sig illa bemött
      eller inte har fått gehör för sin uppfattning är tveksam till att samma person som han
      eller hon är missnöjd med, skall hantera klagomålet. I vart fall inom större
      förvaltningar bör detta kunna lösas så att klagomålet hand läggs på en annan enhet
      än den där handläggaren i fråga arbetar.
      I samband med att länsstyrelsen överlämnar ett klagomål för handläggning inom
      kommunens egen klagomålshantering, bör länsstyrelsen alltid begära en
      återrapportering av vidtagna åtgärder för att länsstyrelsen skall kunna bedöma om de
      är adekvata och lämpliga. Länsstyrelsens utredning av det enskilda ärendet kan
                                                                        Dnr 2016-2004     Sid 12 (21)




      därvid bli mer eller mindre omfattande, men bör alltid följas av en bedömning och
      ett beslut. I annat fall blir den enskilde utlämnad till den han eller hon klagar på.
      Återrapporteringen är också viktig ur den synvinkeln att klagomål kan vara en
      indikation på att verksamheten inte fungerar bra och utmynna i en verk
      samhetstillsyn. Länsstyrelsen får således genom återrapporteringen kunskap både
      om hanteringen av det enskilda ärendet och om hur kommunens klago målshantering
      fungerar på generell nivå.
      Det är viktigt att länsstyrelsen i samband med att den underrättar den en skilde om
      överlämnandebeslutet också lämnar en utförlig allmän information om
      länsstyrelsens tillsyn över socialnämndens handläggning.
      Socialstyrelsens uppföljning av tillämpningen av styrelsens allmänna råd om
      kvalitetssystem inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg visar att många
      kommuner har utarbetat rutiner för att fånga upp klagomål från enskilda. Någon
      uppföljning av klagomålshanteringen har dock inte gjorts, inte heller hur denna har
      uppfattats av den enskilde. Det saknas därför kunskap om hur klagomålshanteringen
      fungerar i praktiken. Det är angeläget att kvalitetsarbetet fortsätter, utvecklas och
      förfinas. Socialstyrelsen ser det som en angelägen uppgift för länsstyrelsen att följa
      upp kommunernas klagomålshantering och hur den upplevs av brukarna. Det är
      minst lika viktigt att den en skildes erfarenhet tas tillvara i detta arbete. Flera
      klagomål inom samma område kan som nämnts ovan också vara en indikation på att
      det föreligger ett systemfel, t.ex. i organisationen eller i bemötandet av klienter,
      vilket bör föranleda socialtjänsten att ta initiativ till en översyn av sina
      arbetsmetoder.
      Socialstyrelsen vill understryka det önskvärda i att alla länsstyrelser till lämpar
      samma principer för klagomålshantering så att den enskildes klagomål hanteras på
      likartat sätt oberoende var i landet han eller hon bor. Tillsynen
      skall utgå från ett brukar- och medborgarperspektiv och beakta de problem som den
      enskilde upplever i kontakten med socialtjänsten.
      Inriktningen på länsstyrelsens tillsyn är verksamhetstillsyn. Samtidigt är
      individtillsyn en angelägen uppgift. Detta är helt i linje med lagstiftarens intentioner
      och med den utveckling som under lång tid pågått inom den statliga tillsynen på
      socialtjänstens samt hälso-och sjukvårdens område, mot mindre grad av kontroll och
      med ökad tonvikt på uppföljning, utvärdering, kunskapsförmedling och rådgivning.
      Bakom denna utveckling ligger en med veten strävan att minska inslaget av
      detaljanvisningar och myndighetskontroll till förmån för ett mer aktivt arbetssätt.
      Utvecklingen är också en naturlig följd av att kommunerna förbättrar och förfinar
      sina kvalitetssystem och hanteringen av klagomål.
      Avslutningsvis kan diskuteras om det inte finns ett behov av en fristående
      ”klagomålsmur” utan tillsynsansvar inom socialtjänsten motsvarande patient
      nämnderna inom hälso- och sjukvården. Främsta syftet med en sådan funktion är att
      på ett informellt, snabbt och smidigt sätt stödja enskilda som önskar framföra
      klagomål till kommunen eller länsstyrelsen.
      Den utredning som ligger till grund för detta yttrande redovisas i bilaga.
Bilagan till Socialstyrelsens yttrande

      1 Gällande ordning

      1.1 Socialtjänstlagen (2001:453), SoL
      Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet. Styrelsen skall följa och
      vidareutveckla socialtjänsten. Till ledning för tillämpningen av denna lag utfärdar
      Socialstyrelsen allmänna råd (13 kap. 1 § SoL).
      Länsstyrelsen har tillsyn över den socialtjänst som kommunerna inom länet svarar
      för (13 kap. 2 § SoL).
                                                                         Dnr 2016-2004   Sid 13 (21)




Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av
socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och
erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas
och säkras (3 kap. 3 § SoL). Till ledning för detta arbete har Social styrelsen
utarbetat allmänna råd om kvalitetssystem inom socialtjänstens individ- och
familjeomsorg (SOSFS 2000:15 /S/) och inom omsorgerna om äldre och
funktionshindrade (SOSFS 1998:8 /S/).

1.2 Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt denna lag.
Styrelsen skall följa, stödja och utvärdera verksamheten samt informera om den och
stimulera till vidareutveckling (25 § LSS).
Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna lag och får då
inspektera verksamheten (26 § LSS).

1.3 Tillsynsbegreppet
I förarbetena till 2001 års socialtjänstlag uttalades bl.a. följande om länsstyrelsens
uppgifter:
”Den statliga tillsynen är viktig för att stärka efterlevnaden av de föreskrifter
regering och riksdag har beslutat. En aktiv statlig tillsyn syftar till att bevaka den
enskildes rättssäkerhet och lagligheten i socialtjänstens verksamheter men också till
att uppnå en likvärdig verksamhet över hela landet. Den statliga tillsynen har sedan
länge utvecklats mot en mindre grad av kontroll och med ökad tonvikt på
uppföljning, utvärdering, kunskapsförmedling och rådgivning. Bakgrunden till
denna utveckling är en medveten strävan att minska inslaget av detaljanvisningar
och myndighetskontroll till förmån för ett mer aktivt arbetssätt. Regeringen kan
dock konstatera att det alltsedan socialtjänstlagens tillkomst år 1980 rått en viss
oklarhet kring innebörden av tillsynsbegreppet. Som framgår av redogörelsen ovan
används tillsyn som en övergripande beteckning för delvis olikartade verksamheter
såsom normering, information och rådgivning. Det framgår t.ex. inte tydligt i
lagstiftningen att länsstyrelsens uppgifter i förhållande till kommunerna definieras
som tillsyn. Det har i olika sammanhang påpekats att oklarheter i tillsynsbegreppets
inne börd bidrar till osäkerhet om hur tillsyn bör bedrivas. Det kan också finnas en
risk för dubbelarbete mellan de båda tillsynsmyndigheterna eftersom deras roller är
delvis överlappande. Regeringen föreslår därför att det i socialtjänst lagen tydliggörs
att länsstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i länet. Detta innebär emellertid inte
att länsstyrelsernas tillsynsuppgifter begränsas i för hållande till vad som gäller i
dag.” (prop. 2000/01:80 s. 99).

2 Regeringsuppdrag, m.m.

2.1 Social tillsyn 2003 – Resultat av länsstyrelsernas tillsyn
Socialstyrelsen och länsstyrelserna har regeringens uppdrag att årligen pre sentera
resultatet av den sociala tillsynen på nationell nivå. 2003 års rapport informerar om
behovet av utveckling inom socialtjänsten. Sammanställningen av resultatet av den
sociala tillsynen år 2003 visar varken hela socialtjänsten eller länsstyrelsernas
samlade tillsyn. Däremot visar den vad länsstyrelserna funnit i tillsynen under det
gångna året. Rapporten är ett underlag för att hitta angelägna tillsynsområden för
kommande regleringsbrev och angelägna om råden att uppmärksamma på nationell
nivå. Den är en del av länsstyrelsernas och Socialstyrelsens gemensamma utveckling
av den sociala tillsynen.
Individtillsyn uppstår när enskilda, deras närstående, allmänheten, organisation eller
myndighet anmäler att de är missnöjda med socialtjänstens insatser. Länsstyrelsen
kan även själv ta initiativ till att granska enskilda ärenden efter information från t.ex.
media.
Länsstyrelsens beslut i tillsynsärenden kan innefatta kritik. Denna kan graderas.
Länsstyrelsens beslut kan också innefatta påtalande av brister. I båda fallen indikerar
                                                                    Dnr 2016-2004   Sid 14 (21)




länsstyrelsen att det finns problem. Det finns ingen nationellt enhetlig definition av
vad som föranleder kritik och vad som är brist i social tillsyn (rapporten s. 13–14).
Fokus i granskningen är på det skriftliga materialet. Länsstyrelsen begär genom
remiss in en beskrivning av situationen från socialtjänsten. Vid granskningen kan
intervju genomföras med anmälaren och tjänstemän. Om förhållandena visar sig
vara allmängiltiga övergår individtillsynen i en verk samhetstillsyn. Vidare kan
Socialstyrelsen konstatera att de försök som har gjorts för att följa upp hur
anmälningar hanteras av länsstyrelsen har visat att de uppgifter som funnits att tillgå
är för knapphändiga för att ligga till grund för någon enhetlig eller nationell
bedömning. Några länsstyrelser har dock utvecklat arbetssätt för att hantera och
utreda anmälningar och klagomål (a.a. s. 80). Arbetssättet innebär att ett klagomål
efter bedömning överlämnas till kommunen för åtgärd. Länsstyrelsen begär sedan i
en del fall in en beskrivning av vilka åtgärder kommunen vidtagit. Härigenom får
länsstyrelsen en insyn i hur kommunens klagomålshantering fungerar. Men detta
innebär även att antalet registrerade tillsynsärenden inte motsvarar antalet
anmälningar och klagomål som inkommit till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen saknar befogenhet att pröva och ändra socialnämndens be slut och
bedömning av vilka insatser det finns behov av i enskilda ärenden. Däremot kan
länsstyrelsen genom dialog med företrädare för socialtjänsten föra fram synpunkter
och göra påpekanden. Länsstyrelsen kan i samband med beslut i ett tillsynsärende
begära in en handlingsplan från socialtjänsten.

2.2 Samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna
Sedan år 2001 finns ett nationellt program för social tillsyn. Programmet anger vilka
frågor Socialstyrelsen och länsstyrelserna skall samarbeta om och hur samarbetet
skall gå till. Arbetet leds av en särskild samverkansgrupp som består av fyra
representanter från länsstyrelsen respektive Socialstyrelsen. Syftet med programmet
är att samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna skall vidareutvecklas för
att uppnå
•   ökad samordning såväl mellan länsstyrelserna som mellan den regionala och
    nationella tillsynen inom socialtjänstområdet,
•   ökad samordning vad gäller tillsynen över socialtjänsten och hälso- och
    sjukvården, samt
•   minskade brister och missförhållanden i huvudmännens verksamhet.
Det nationella programmet består av fyra delar; samordning, utveckling,
genomförande av gemensamma uppdrag och resultat/kunskapsuppföljning från
tillsynen. Inom ramen för programmet har Socialstyrelsen och länsstyrelserna
utarbetat ett gemensamt utvecklingsprogram för den sociala tillsynen. En
handlingsplan för tre år med start år 2002 har utarbetats. Under år 2003 på börjades
bl.a. ett utvecklingsprojekt om bl.a. bedömningskriterier för social tillsyn
(Socialstyrelsens årsredovisning 2003 – Gemensam avrapportering 78).

3 Socialstyrelsens pågående uppföljning av kvalitetsarbetet inom individ- och
familjeomsorgen
Den preliminära sammanställningen av uppföljningsarbetet av Socialstyrel sens
allmänna råd inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg (SOSFS 2000:15 /S/)
visar att råden är mycket väl kända i kommunerna och att de används i hög grad (i ca
75 procent av kommunerna). Mellan 80 och 100 procent, beroende på
kommunstorlek, anser att de allmänna råden har varit ett stöd i hög eller i ganska
hög grad.
Drygt 60 procent av kommunerna anser att kvalitetsarbetet integrerats i
verksamhetsplaneringen i ganska hög grad. Det gäller inom samtliga IFO:s
kärnområden. Närmare 20 procent av kommunerna uppger att integrationsgraden är
låg.
                                                                            Dnr 2016-2004      Sid 15 (21)




Omkring 80 procent av kommunerna uppger att de har rutiner och metoder för att
fånga upp synpunkter och klagomål. Ett visst arbete med att förbättra kvaliteten
genom att också involvera klienterna i arbetet pågår i varierande omfattning i
kommunerna.

4 Hur hanteras klagomål från enskilda av kommunerna?

4.1 Uppföljning
Det finns inte någon nationell uppföljning av kommunernas klagomålshantering. Det
förhållandet att det finns system för att fånga upp klagomål säger inte något om hur
väl kända dessa system är för allmänheten eller i vilken ut sträckning enskilda
använder sig av denna möjlighet för att framföra klago mål på socialtjänstens
handläggning av sitt ärende. En viktig aspekt är hur kommunerna sprider kännedom
om klagomålshanteringen. Det saknas kunskap om hur många klagomål som har
inkommit, vad klagomålen avsett, om klagomålen har kommit in via länsstyrelsen
eller om enskilda vänt sig direkt till den enhet som arbetar med klagomål och i
vilken utsträckning kommunens hantering lett till att den enskilde fått gehör för sina
klagomål. Sådan kunskap är nödvändig för att kunna följa kommunernas
kvalitetsarbete, både i ett verksamhetsperspektiv och i ett klientperspektiv.

4.2 Länsstyrelsens i Östergötland rapport 2001:10 Klagomålshantering
Som ett exempel kan nämnas att Länsstyrelsen i Östergötlands län år 2001 via en
enkät till länets samtliga kommuner undersökte hur dessa hanterar de syn punkter
och klagomål som kommer in på verksamheten inom socialtjänsten.
Sammanfattningsvis konstaterar länsstyrelsen att nio kommuner av länets 13 har
riktlinjer för hela eller delar av socialtjänsten och i många kommuner anges att
arbetet är i gång eller skall påbörjas (rapporten s. 2).
Hur enskilda upplever kommunens klagomålshantering framgår inte närmare av
rapporten. Länsstyrelsen konstaterar dock att en del enskilda som vänder sig till
länsstyrelsen med synpunkter och klagomål uppger att de först framfört dessa direkt
till verksamheten men att de inte upplever att klagomålen tagits på allvar. De
enskilda uppger att detta kan yttra sig genom att kommunen inte alls bryr sig om
klagomålen eller att ingen reaktion erhålls. I vissa fall går klagomålet inte vidare i
organisationen utan stannar hos den som tog emot klagomålet och i vissa fall utreds
klagomålet av den som själv är föremål för ifrågasättande i klagomålet (a.a. s. 3).

4.3 Länsstyrelsens i Skåne län kartläggning av individ- och familjeomsorgens kvalitetssystem
(beslut 200501-31 dnr 701-47539-01)
Länsstyrelsen i Skåne län har genom enkätundersökningar genomfört en
kartläggning av kommunernas kvalitetssystem inom individ- och familjeomsorgen i
Skåne. En genomgång av 24 slumpmässigt utvalda klagomål som överlämnats under
första halvåret 2004 till socialnämndernas egna kvalitetssystem har genomförts.
Samtliga kommuner/stadsdelar som ingick i uppföljningen anser att det är viktigt att
skyndsamt hantera inkomna klagomål oavsett varifrån de kommer. De påtalar också
vikten av att ta tillvara erfarenheterna från klagomålen och att de försöker se över
vilka förbättringar som kan göras. I ett flertal fall påtalas att det är positivt att
människor reagerar då det ger en möjlighet att se över kommunens/stadsdelens
handlande. Av kartläggningen framgår att det sätt på vilket de undersökta
kommunerna/stadsdelarna hanterar sin klagomålshantering varierar.

5 Klagomålshantering inom näraliggande områden

5.1 Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal
Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Socialstyrelsen (6 kap.
1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
LYHS). Socialstyrelsens tillsyn syftar främst till att förebygga skador och eliminera
risker inom hälso- och sjukvården (6 kap. 3 § LYHS). Tillsynen utövas av sex
regionala tillsynsenheter. Tillsynsaktiviteterna kan genomföras t.ex. efter en
                                                                        Dnr 2016-2004    Sid 16 (21)




      anmälan från vårdgivaren, patienter eller anhöriga eller på tillsynsenhetens eget
      initiativ. De senare kan genomföras på grund av signaler från andra myndigheter,
      massmedia eller motsvarande, men också med utgångspunkt i något tema av central
      betydelse för patientsäkerheten. Risker och indikatorer som hotar patientsäkerheten
      är avgörande för tillsynsenheternas prioriteringar.
      När det gäller klagomålshantering på individnivå kan Socialstyrelsen givetvis även
      kritisera en enskild yrkesutövare, göra en anmälan till Hälso- och sjukvårdens
      ansvarsnämnd eller en anmälan till åtal men också överlämna klagomålen till annan
      instans, t.ex. Patientnämnden.

      5.2 Patientnämnderna
      I varje landsting och kommun skall det finnas en Patientnämnd. Nämnden skall
      utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa enskilda patienter och bidra till
      kvalitetsutveckling genom att bl.a.
      •   hjälpa patienten att få den information som behövs för att kunna tillvarata sina
          intressen,
      •   främja kontakten mellan patient och vårdpersonal, och
      •   hjälpa patienten att vända sig till rätt myndighet.
      Nämnderna verkar nära vården och kan hjälpa till på ett informellt, snabbt och
      smidigt sätt för att lösa olika problem som kan uppkomma vid den enskilda
      människans kontakt med hälso- och sjukvården. Inom nämnderna har det under
      årens lopp utvecklats en person- och miljökännedom som ger goda förutsättningar
      för att åtgärder snabbt skall kunna vidtas när det behövs. Klagomål till nämnderna
      har inte sällan sin grund i missförstånd eller bristande information till patienten.
      Kontakt med personalen från nämndens sida eller ett sammanförande av patient och
      hälso- och sjukvårdspersonal kan i sådana fall resultera i att problemen löses
      (Patientens rätt, Fjärde upplagan, Norstedts Juridik, s. 72, Arvill Sverne Ebba,
      Sverne Tor).
      I ett avseende ankommer det på patientnämnderna att hantera klagomål på
      socialtjänstens område, nämligen om det är fråga om sådan allmän omvårdnad enligt
      socialtjänstlagen som har ett direkt samband med den kommunala hälso- och
      sjukvården enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen. Det är således fråga om
      socialtjänst i gränslandet till hälso- och sjukvård, främst inom de särskilda
      boendeformerna, och därför endast en mindre del av all verksamhet enligt
      socialtjänstlagen.

      6 En stärkt och förtydligad tillsyn inom socialtjänstens område
      Regeringen har den 22 december 2004 (dir. 2004:178) beslutat att tillkalla en
      särskild utredare för att se över och överväga förändringar i organisation och
      ansvarsfördelning för den statliga tillsynen inom socialtjänstens område. Utredaren
      skall i analysen utgå från att tillsynsansvaret skall stärkas och tydliggöras, att
      tillsynsfunktionens sårbarhet skall minska samt att tillsynen skall fungera samordnat,
      strukturerat och effektivt. I detta ingår att analysera och lämna förslag till hur
      uppgiftsfördelningen mellan centrala och regionala delar i organisationen kan
      förtydligas. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2006.

Bedömning
I ett beslut den 30 mars 2006 anförde JO André följande.

En länsstyrelse har enligt 13 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, tillsyn
över den socialtjänst som kommunerna inom länet svarar för. Länsstyrelsen skall
därvid bl.a. följa socialnämndernas tillämpning av socialtjänstlagen, informera och
                                                                     Dnr 2016-2004   Sid 17 (21)




ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten och se till att
socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

Inom ramen för min egen granskningsverksamhet lade jag vid några tillfällen under
år 2003 märke till att länsstyrelserna hade börjat att överlämna enskilda personers
anmälningar mot socialtjänsten till de berörda socialnämnderna för att handläggas
enligt de s.k. kvalitetssystem som nämnderna bör ha. Detta förfaringssätt framstod
för mig som ett nytt sätt för länsstyrelserna att handlägga klagomål på. Jag följde
utvecklingen under en tid, och det föreföll som om förfarandet att överlämna
anmälningar till socialnämnderna blev allt vanligare.

Med anledning av AA:s och BB:s anmälan mot Länsstyrelsen i Skåne län fann jag
skäl att rent allmänt ta upp frågan om förutsättningarna för och lämpligheten av att
en länsstyrelse överlämnar en anmälan mot en socialnämnd för att bedömas av den
nämnd mot vilken klagomålen har riktats. Innan jag går in på den frågan och frågan
om hur Länsstyrelsen i Skåne län har handlagt den aktuella anmälan mot
Socialnämnden i Lunds kommun, skall jag kortfattat redogöra för min bedömning i
anledning av de klagomål som har anförts till JO mot socialnämndens
handläggning av ärendet angående CC.

Enligt AA:s och BB:s anmälan till JO hade CC ett psykiskt funktionshinder och det
lämnades i anmälningen uppgifter som måste ha föranlett vissa frågetecken
angående de förhållanden under vilka hon levde.

För att kunna bedöma hur socialnämnden hade handlagt ärendet angående CC
lånade jag från socialförvaltningen i Lunds kommun in personakten beträffande
CC. Efter en genomgång av akten fann jag att socialförvaltningen hade kontakt
med CC och att nämnden även hade inlett en utredning beträffande hennes
förhållanden. Vid min granskning kom det inte fram att nämnden i formellt
hänseende hade handlagt ärendet på ett bristfälligt sätt. JO är återhållsam med att
uttala sig om de bedömningar som en myndighet har gjort i ett enskilt fall. Jag har i
förevarande fall inte ansett att det finns skäl för mig att frångå den principen.
Huruvida nämndens bedömning av behovet av insatser för CC var rätt eller fel är
således en sådan fråga som jag inte uttalar mig om. Jag har inte heller funnit att det
finns skäl för mig att göra något särskilt uttalande när det gäller nämndens
handläggning av CC:s ärende i övrigt.

Jag övergår till frågan om förutsättningarna mer allmänt för en länsstyrelse att
överlämna en anmälan till en socialnämnd för s.k. intern klagomålshantering.

Som framgår av de inhämtade remissyttrandena finns åtskilligt att diskutera när det
gäller omfattningen och utformningen av länsstyrelsernas tillsyn, hur en rimlig
avvägning bör göras mellan verksamhetstillsyn och individtillsyn, i vad mån
utvecklingen av kommunernas system för intern klagomålshantering kan påverka
inriktningen av den statliga tillsynen etc.
                                                                       Dnr 2016-2004    Sid 18 (21)




Under handläggningen av ärendet har regeringen beslutat att tillkalla en särskild
utredare, Utredningen om en stärkt och tydligare tillsyn inom socialtjänstens
område (S 2004:12), som skall se över och överväga förändringar i organisationen
av och ansvarsfördelningen såvitt avser den statliga tillsynen inom socialtjänstens
område. Utredaren skall i analysen utgå från att tillsynsansvaret skall stärkas och
göras tydligare, att tillsynsfunktionens sårbarhet skall minska samt att tillsynen
skall fungera samordnat, strukturerat och effektivt med ett tydligt
jämställdhetsperspektiv (dir. 2004:178). Inom ramen för uppdraget får utredaren
behandla även andra frågor som bedöms nödvändiga inom ramen för
organisationsförändringen.

Utredaren torde i första hand komma att se över hur tillsynen av socialtjänsten bör
vara organiserad. Det ligger dock nära till hands att anta att utredaren även kommer
att beröra andra frågor med anknytning till organisationsfrågorna. Som JO skall jag
inte föregripa de överväganden som utredningen kan komma att göra. Jag avstår
därför från att nu närmare gå in på de mer principiella frågor som rör länsstyrelsens
uppgifter när det gäller att handlägga klagomål från enskilda personer mot
socialtjänsten. Jag begränsar mig i det följande till några allmänna synpunkter i
saken.

En myndighet, t.ex. en socialnämnd, har givetvis ett ansvar för att handläggningen
av ärenden och att utförandet av olika åtgärder sker enligt de
författningsbestämmelser som finns och att verksamheten även i övrigt fungerar på
ett tillfredsställande sätt. När det gäller socialtjänsten framgår av 3 kap. 3 § SoL att
insatserna skall vara av god kvalitet samt att kvaliteten i verksamheten systematiskt
och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Innebörden av bestämmelsen är att en
uppföljning och utvärdering av verksamhetens kvalitet och resultat skall göras av
socialnämnden (prop. 1997/98:113 s. 120).

Socialstyrelsen utfärdade år 2000 allmänna råd om kvalitetssystem inom
socialtjänstens individ- och familjeomsorg, SOSFS 2000:15 (S). En av punkterna i
råden rör hantering av klagomål. I det avsnittet anförs följande.

      Klagomåls- och avvikelsehantering
      Klagomål bör användas som en viktig informationskälla för att åtgärda brister samt
      för att identifiera områden som kan behöva förbättras. För att lära av erfarenheterna
      bör information från avvikelsehantering användas. Kvalitetssystemet bör innehålla
      rutiner och metoder för
      •   hur man uppmuntrar och underlättar för den enskilde att komma med förslag och
          klagomål,
      •   hur förslag och klagomål skall tas om hand, utredas och åtgärdas,
      •   att identifiera, dokumentera och analysera avvikelser som har betydelse för
          kvaliteten
      •   hur orsakerna till uppkomna avvikelser skall kunna åtgärdas, och
      •   hur erfarenheterna från avvikelsehanteringen skall återföras i förebyggande syfte.
                                                                  Dnr 2016-2004    Sid 19 (21)




Det bör framhållas att socialnämndernas uppgift att följa upp och utvärdera
verksamhetens kvalitet inte ersätter den tillsyn som nu ankommer på
länsstyrelserna. Även om det råder viss oklarhet om innebörden av begreppet
tillsyn torde den grundläggande förutsättningen vara att tillsyn skall utövas av en
opartisk instans. Den kontroll som en socialnämnd har av sin egen verksamhet kan
därför inte sägas utgöra en egentlig tillsyn.

Länsstyrelsens tillsyn över socialtjänsten i länet är främst inriktad på s.k.
verksamhetstillsyn. Tillsynen innefattar även handläggning av enskildas klagomål
mot socialtjänsten. Det finns inte någon författningsregel som ålägger länsstyrelsen
att utreda varje klagomål. Som en allmän princip gäller att en tillsynsmyndighet har
tämligen stor frihet att bestämma om och hur en granskning av ett klagomål skall
utföras. Den som har framfört ett klagomål har inte heller någon absolut rätt att få
till stånd en utredning av de frågor som han eller hon har tagit upp i en anmälan.

Även om en länsstyrelse har betydande frihet att själv avgöra om en anmälan skall
utredas eller inte, finns det i praxis vissa principer för hur klagomål från enskilda
personer skall handläggas. En utgångspunkt för tillsynen är t.ex. att länsstyrelsen
bör vara återhållsam med att uttala sig i en fråga som är föremål för prövning av
domstol. En annan utgångspunkt, som det torde råda enighet om, är att
länsstyrelsen knappast kan underlåta att utreda en anmälan enligt vilken den
kommunala nämnden skulle ha åsidosatt grundläggande bestämmelser om
ärendehandläggningen.

I många fall kan länsstyrelsen utöva en aktiv och ändamålsenlig tillsyn genom att
vidarebefordra en anmälan till nämnden för eventuell åtgärd. Så kan t.ex. vara
fallet om det synes ha uppkommit ett missförstånd rörande vilka handlingar som
den enskilde vill få ta del av ur sin personakt vid socialförvaltningen eller om den
enskilde anser att förvaltningen inte har lämnat ett tillfredsställande svar på en
fråga som han eller hon har ställt dit. Det finns givetvis även många andra
situationer när det kan vara förenligt med länsstyrelsens uppgift som
tillsynsmyndighet att överlämna en anmälan till nämnden för att handläggas inom
ramen för nämndens interna klagomålshantering. Ett överlämnande bör givetvis
aldrig ske om det finns en risk för att den enskilde, som ju faktiskt har begärt
länsstyrelsens granskning av socialnämndens handläggning av ett ärende, inte
skulle få sina klagomål prövade i vederbörlig ordning. Detta ställer också krav på
att länsstyrelsen har god kunskap om hur de olika kommunernas
klagomålshantering fungerar.

Om länsstyrelsen inte för egen del utreder saken utan överlämnar anmälan till
socialnämnden ställs det stora krav på utformningen av beslutet så att den enskilde
förstår varför länsstyrelsen inte kommer att vidta någon utredningsåtgärd och skälet
till att anmälan i stället skall handläggas av socialnämnden. Det måste också i varje
enskilt fall noga övervägas om det finns anledning att kräva återrapportering från
nämnden om vidtagna åtgärder. Jag finner inte anledning att här gå in på de frågor
                                                                   Dnr 2016-2004      Sid 20 (21)




som detta i sin tur kan ge upphov till när det gäller hanteringen av länsstyrelsens
tillsynsärende, inte minst i administrativt hänseende.

Det kan tilläggas att länsstyrelsen, enligt 13 kap. 2 § SoL, har ett ansvar för att
informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten. Det åliggandet
kan länsstyrelsen inte avhända sig genom att överlämna den enskildes skrivelse till
socialnämnden för eventuell åtgärd.

När det gäller Länsstyrelsens i Skåne län handläggning av AA:s och BB:s anmälan
vill jag anföra följande.

Länsstyrelsen bedömde att det fanns skäl för att överlämna anmälan till
Socialnämnden i Lunds kommun för lämplig åtgärd. Länsstyrelsen vidtog inte för
egen del någon åtgärd för att utreda de frågor som AA och BB hade väckt i sin
anmälan. Varför anmälan inte föranledde någon tillsynsåtgärd från länsstyrelsens
sida framgick inte av länsstyrelsens beslut. Inte heller framgick om länsstyrelsen
avsåg att följa upp hur socialnämnden behandlade de synpunkter som AA och BB
hade framfört.

Jag avstår från att uttala mig i sak om länsstyrelsens beslut. Däremot vill jag något
beröra utformningen av beslutet.

I sitt beslut anförde länsstyrelsen att socialtjänsten skall bygga på respekt för
människors självbestämmande och integritet. Länsstyrelsen hänvisade även till
bestämmelsen i 3 kap. 3 § SoL om att insatser inom socialtjänsten skall vara av god
kvalitet och att det skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. På
vilket sätt dessa grundläggande bestämmelser hade betydelse för länsstyrelsens
beslut att överlämna anmälan framgår inte av själva beslutet eller länsstyrelsens
remissvar. Det ligger i sakens natur att dessa lösryckta hänvisningar till
lagstiftningen kan leda till missförstånd rörande de överväganden som har legat till
grund för länsstyrelsens beslut. Jag kan i denna del hänvisa till hur AA och BB
uppfattade länsstyrelsens beslut i denna del (se ovan under punkt 2).

Rent allmänt gäller att ett beslut som en tillsynsmyndighet fattar måste vara tydligt.
Enligt vad länsstyrelsen har anfört i sitt remissyttrande till JO synes länsstyrelsen i
efterhand inse att AA och BB borde ha fått information om de närmare
överväganden som låg till grund för beslutet att överlämna anmälan till
socialnämnden.

Jag vill ifrågasätta om Länsstyrelsen i Skåne län även i senare beslut har förmått
leva upp till tydlighetskravet. Jag kan därvid hänvisa till ett beslut som jag nyligen
har tagit del av i ett annat ärende (JO:s dnr 617-2006). I det beslutet, som fattades
så sent som den 23 februari 2006, dnr 701-6552-06, beslutade länsstyrelsen att
överlämna en anmälan till en socialnämnd för lämplig åtgärd. I det beslutet anförde
länsstyrelsen följande.
                                                                      Dnr 2016-2004       Sid 21 (21)




      Överlämnande av skrivelse för intern klagomålshantering
      Bifogad skrivelse från [RR] överlämnas till socialnämnden för lämplig åtgärd.
      Länsstyrelsen bedömer att klagomålen är av sådan art att de bäst kan åtgärdas av
      socialnämnden.
      Verksamheten inom socialtjänsten ska bygga på respekt för människors
      självbestämmande och integritet. Enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen ska insatser
      inom socialtjänsten vara av god kvalitet och det ska finnas personal med lämplig
      utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och
      fortlöpande utvecklas och säkras (SOSFS 2000:15 (S)).
      Ärendet avslutas. Beslutet kan inte överklagas.
Enligt min mening finns det skäl för Länsstyrelsen i Skåne län, och sannolikt även
för de andra länsstyrelser som brukar överlämna anmälningar till socialnämnden
för s.k. intern klagomålshantering, att närmare överväga hur de aktuella besluten
bör utformas.

De remissvar som har kommit in till mig i detta ärende innehåller värdefulla
synpunkter som kan vara av intresse för Utredningen om en stärkt och tydligare
tillsyn inom socialtjänstens område. Jag sänder därför en kopia av detta beslut till
utredningen för kännedom.
