# Kritik mot Kriminalvården, frivården Södertörn, för handläggningen av en personutredning

JO 2017-07-13 dnr 2017-2015

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2017-07-13             2017-2015              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Kriminalvården, frivården Södertörn, för handläggningen
                        av en personutredning


                          Beslutet i korthet: På begäran av hovrätten genomfördes en personutredning
                          gällande en person som hade dömts till fängelse i tingsrätten. Under målets hand-
                          läggning i tingsrätten hade frivården lämnat två yttranden. Syftet med att hovrätten
                          beslutade att inhämta ett tredje yttrande från frivården var att utreda förutsättningarna
                          för kontraktsvård. Trots detta beslutade frivården att avsluta kontraktsvårdsutred-
                          ningen utan att lämna något förslag till särskild behandlingsplan. JO är kritisk till att
                          frivården avslutade utredningen med hänvisning till det straffvärde som tingsrätten
                          hade funnit att brottsligheten hade. Enligt JO kan det förhållandet att hovrätten begär-
                          de ytterligare en kontraktsvårdsutredning inte tolkas på annat sätt än att hovrätten inte
                          uteslöt möjligheten att döma till en sådan påföljd.
                          Eftersom kontraktsvårdsutredningen avbröts bedömde personutredaren att det sakna-
                          des anledning att redogöra för kontakten med socialtjänsten i yttrandets utrednings-
                          del. Anteckningarna avseende kontakten med socialtjänsten sparades inte heller.
                          Eftersom gallringen av underlaget till yttrandet verkar ha gjorts i enlighet med Krimi-
                          nalvårdens dokumenthanteringsplan avseende personutredning och frivård finner JO
                          inte anledning att kritisera frivården för avsaknaden av dokumentation. JO uttalar
                          dock att utredningsåtgärder kan behöva dokumenteras på ett tydligt sätt även när en
                          kontraktsvårdsutredning avslutas utan att frivården lämnar ett förslag till särskild
                          behandlingsplan. JO har därför för avsikt att följa upp Kriminalvårdens överväganden
                          rörande behovet av ändrade föreskrifter avseende dokumentation.

## Bakgrund

I en anmälan som kom in till JO den 1 oktober 2013 klagade AA på hur en
                        frivårdsinspektör vid Kriminalvården, frivården Södertörn, agerat när hon
                        gjorde en personutredning och lämnade två yttranden till Solna tingsrätt enligt
                        lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., LPu. Bak-
                        grunden till klagomålen var att frivården Södertörn på begäran av Solna
                        tingsrätt hade genomfört en personutredning gällande AA – som stod åtalad för
                        brott – i syfte att utreda förutsättningarna för s.k. kontraktsvård. I frivårdens
                        första yttrande anfördes bl.a. att AA inte hade behov av en så ingripande
                        behandling som placering på behandlingshem. AA:s försvarare uppmärk-
                        sammade tingsrätten på att det fanns en rad allvarliga fel i yttrandet. Tingsrätten
                        begärde då att frivården skulle göra en ny bedömning i påföljdsfrågan efter nya



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 2017-2015        Sid 2 (9)




kontakter med AA:s hemkommun. Det andra yttrandet skrevs av samma hand-
läggare som det första och utmynnade i samma slutsats.

I ett beslut den 3 september 2014 (JO:s dnr 5436-2013) konstaterade dåvarande
chefsJO Elisabet Fura att det fanns motstridiga uppgifter i det första yttrandet
och att yttrandet i viss utsträckning var missvisande. ChefsJO uttalade också att
det, mot bakgrund av förhållandena i det aktuella fallet, hade varit lämpligare
att låta någon annan tjänsteman göra den kompletterande utredningen och
skriva det nya yttrandet. ChefsJO uttalade även att det var anmärkningsvärt att
möjligheten att få den misstänktes hemkommun att bekosta en behandling för
spelmissbruk inte hade utretts uttömmande. Frivården kritiserades även för
brister i dokumentationen av utredningsåtgärder som hade vidtagits under
personutredningen.

I en dom den 18 oktober 2013 dömde Solna tingsrätt AA till fängelse i två år
och tre månader. I påföljdsdelen redogjorde tingsrätten bl.a. för innehållet i
frivårdens båda yttranden. Tingsrätten fann att straffvärdet för de gärningar AA
skulle dömas för uppgick till tre års fängelse. Efter att ha tagit hänsyn till
omständigheter som enligt 29 kap. brottsbalken påverkar straffvärdet i förmild-
rande riktning fann dock tingsrätten att fängelsestraffet skulle begränsas till två
år och tre månader. Påföljden bestämdes till fängelse med hänvisning till pre-
sumtionen att ett fängelsestraff ska dömas ut om brottsligheten har ett straff-
värde som motsvarar eller överstiger ett års fängelse.

Sedan AA överklagat tingsrättens dom beslutade Svea hovrätt att inhämta
ytterligare ett yttrande från frivården avseende förutsättningarna för kontrakts-
vård.

Den 28 augusti 2014 lämnade frivården sitt tredje yttrande gällande AA. Av
yttrandet till hovrätten framgår bl.a. följande:

      Frivården har utrett förutsättningarna för ett förslag på skyddstillsyn med
      särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård. [AA:s] vårdbehov bedöms i
      dagsläget kunna tillgodoses genom öppenvårdsinsatser avseende psykisk ohälsa
      och spelmissbruk. [– – – ] Sammantaget bedöms den relevanta insatsen som jäm-
      förelsevis mindre ingripande. De nu aktuella brotten har ett straffvärde, bedömt
      utifrån tingsrättens dom, som överskrider vad som normalt anses vara den övre
      gränsen för när kontraktsvård kan komma ifråga som påföljdsalternativ. Mot
      bakgrund av detta har frivården beslutat att avsluta kontraktsvårdsutredningen
      utan förslag på behandlingsplan.
Av frivårdens utredning framgår bl.a. att det behandlingshem med särskild
inriktning mot spelmissbruk som AA tidigare hade besökt hade lagt ned sin
verksamhet. De mest kvalificerade insatserna mot spelmissbruk erbjöds vid
tidpunkten för yttrandet istället inom ramen för öppenvård.

Vidare framgår att frivården varit i kontakt med socialtjänsten i AA:s hem-
kommun för att utröna förutsättningarna för samverkan kring kontraktsvård.
Mot bakgrund av frivårdens inställning i påföljdsfrågan redogjordes dock inte
närmare för vad som framkommit.
                                                                   Dnr 2017-2015       Sid 3 (9)




I en dom den 15 september 2014 bestämde Svea hovrätt påföljden till skydds-
tillsyn förenad med fängelse i tre månader. I påföljdsdelen redogjorde hovrätten
för innehållet i frivårdens yttrande. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade
fängelse ett år och sex månader, efter beaktande av vissa förmildrande omstän-
digheter. Hovrätten konstaterade vidare att AA hade ett påtagligt vårdbehov
men att en skyddstillsyn med en särskild föreskrift om vård inte kunde anses
vara en tillräckligt ingripande påföljd med hänsyn till gärningens straffvärde.
Enligt hovrätten gjorde inte straffvärdet i sig att det var uteslutet att döma till
skyddstillsyn förenad med en särskild behandlingsplan. Hovrätten konstaterade
dock att det saknades möjlighet att döma AA till skyddstillsyn med särskild
behandlingsplan eftersom frivården inte hade föreslagit någon sådan.

Nu aktuell anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 8 april 2015 klagade AA på nytt på
Kriminalvårdens, frivården Södertörn, handläggning av personutredningen
gällande honom. Han anförde i huvudsak följande:

Fram till dess att JO uttalade kritik mot Kriminalvården vidhöll myndigheten att
inga fel hade begåtts och att myndighetens bedömning – att han inte var i behov
av en så ingripande behandling som placering på behandlingshem – stod fast.
Den tredje personutredningen, som begärdes av Svea hovrätt, skiljer sig från de
två tidigare bl.a. på det sättet att frivården i det tredje yttrandet ansåg att han
hade ett påtagligt vårdbehov.

Han ifrågasätter Kriminalvårdens hantering av honom och hans ärende som
helhet. Avsaknaden av en ekonomisk ansvarsförbindelse beror på att Kriminal-
vården valt att avbryta utredningen. Han ifrågasätter också att frivården, som
skäl för att avbryta den utredning hovrätten begärt, hänvisar till tingsrättens
bedömning av gärningens straffvärde. Detta särskilt eftersom Kriminalvården
gjort en ”kovändning” avseende hans vårdbehov.

Utredning
Svea hovrätts dom i mål B 10336-13 samt den personutredning och det yttrande
avseende AA som frivården lämnat till hovrätten i målet begärdes in och
granskades.

Muntliga upplysningar inhämtades från frivården Södertörn. Vid telefonsamtal
med frivårdsinspektören BB framkom följande:
      Utöver det som framgår av den utredning och det yttrande som lämnats till Svea
      hovrätt den 28 augusti 2014 finns det inte någon dokumentation kvar i ärendet.
      Han förde noggranna anteckningar när han hade kontakt med socialtjänsten men
      dessa anteckningar har gallrats.
Därefter begärde JO att Kriminalvården skulle yttra sig över orsakerna till att
den s.k. kontraktsvårdsutredning som Svea hovrätt hade begärt avseende AA
avbröts utan att frivården föreslog någon behandlingsplan. Vidare begärde JO
att Kriminalvården skulle redogöra för hur muntliga kontakter som frivården tar
                                                                       Dnr 2017-2015         Sid 4 (9)




under en personutredning med exempelvis socialtjänsten dokumenteras och hur
rutinerna för gallring av sådana uppgifter ser ut.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom enhetschefen CC,
följande:

      Utredningen i ärendet
      Uppgifter har inhämtats från frivården Södertörn samt från huvudkontoret,
      avdelningen för frivård. Information har vidare inhämtats från Kriminalvårdens
      klientadministrativa system KLAS och KVR. Genom utredningen har
      sammanfattningsvis följande kommit fram:

      Frivården Södertörn
      Frivården Södertörn har utrett möjligheterna till behandling utifrån vad som
      bedömts som ett allvarligt spelmissbruk. Sett till det vårdbehov som framkommit
      vid den aktuella personutredningen, övervägde frivården institutionsvård. Då den
      enda vårdgivare som erbjudit kvalificerad behandling för spelmissbruk hade lagt
      ner sin verksamhet återstod att söka öppenvårdsalternativ. Av personutredningen
      framgår att personens allmänna situation då bedömdes vara så pass stabil att hans
      vårdbehov sammantaget bedömdes kunna tillgodoses genom öppenvårdsinsatser.
      Efter en uttömmande utredning av tillgängliga insatser kvarstod Kriminalvårdens
      egna spelprogram om 24 timmar i kombination med kontrollerad behandling av
      hans bipolära sjukdom, inklusive medicinering, därtill fullständig nykterhet
      under övervakningsåret som det enda tillgängliga och relevanta alternativet.
      Sammantaget bedömdes den relevanta insatsen som jämförelsevis mindre
      ingripande.
      De insatser som enligt personutredningen skulle krävas är kontrollerad behand-
      ling av AA:s bipolära sjukdom, inklusive medicinering, i samverkan med den
      psykiatriska vården, därtill fullständig nykterhet under övervakningsåret samt
      medverkan i Kriminalvårdens grupprogram med inriktning mot spelmissbruk.
      Det senare består av åtta möten om vardera tre timmar, alltså sammanlagt
      24 timmar. Insatsen bedömdes inte som tillräckligt ingripande med tanke på
      längden på det straff som AA dömts till av tingsrätten. Dessutom bedömdes att
      de aktuella brotten har ett straffvärde som, utifrån tingsrättens dom, överskrider
      vad som normalt anses vara den övre gränsen för när kontraktsvård kan komma i
      fråga som påföljdsalternativ (se Högsta domstolens avgörande i NJA 2006 s.
      212). Frivården beslutade därför att avsluta kontraktvårdsutredningen utan
      förslag på behandlingsåtgärd.
      Uppgifter som inhämtas under utredningen dokumenteras och gallras på följande
      sätt. De uppgifter som bedöms behöva framgå till domstolen dokumenteras i
      yttrandet. I kontraktsvårdsutredningar som inte utmynnat i ett förslag om kon-
      traktsvård loggas inte hur och när samtliga kontakter tagits. När dom/domsbevis
      inkommer till frivården gallras personutredningsmappen och med det gallras de
      eventuella noteringar som frivårdens utredare gjort som stöd för minnet. Om en
      person döms till en kriminalvårdspåföljd bifogas personutredningen i befintlig
      eller nyskapad journal.

      Avdelning frivård
      Dokumentation av muntliga kontakter
      Vid personutredning ska registeruppgifter från socialnämnden alltid inhämtas.
      Av registeruppgifter framgår om aktuell klient är, eller under senare tid har varit,
      aktuell för utredningar och/eller insatser vid socialtjänsten. När utredningen visar
      att det finns behov av vård eller behandling mot missbruk/beroende ska samråd
      med socialnämnden ske så snart som möjligt. Det gäller särskilt vid bedöm-
      ningen av förutsättningarna för kontraktsvård. Syftet med att inhämta register-
                                                                  Dnr 2017-2015         Sid 5 (9)




uppgifter och referensuppgifter är att få ett så komplett underlag för utredningen
som möjligt för att därigenom kunna vitsorda eller vederlägga den misstänktes
egen berättelse. Uppgifterna från socialtjänsten såväl som från andra referenser
ska dokumenteras i yttrandet till domstolen. I fråga om uppgifter som inte utgör
registeruppgifter ska socialsekreterare eller annan uppgiftslämnare dokumenteras
med namn och övriga kontaktuppgifter.
Socialtjänstens generella vård- och kostnadsansvar för missbrukare m.fl. gör det
angeläget att vårdbehov, behandlingsinsatser och kostnader bedöms i samråd
mellan Kriminalvården och socialtjänsten. Socialtjänsten ska därför i normal-
fallet vara delaktig i utredningen och i val av vårdgivare. Undantag kan göras om
klienten inte tidigare varit aktuell inom socialtjänsten och det inte är aktuellt att
socialtjänsten ska betala vare sig sluten eller eventuellt efterföljande öppenvård
efter alternativstraffets slut.
Frivården ska inhämta ansvarsförbindelse från socialtjänsten om att överta kost-
nadsansvaret vid tänkt villkorlig frigivning och bifoga den till yttrandet till dom-
stolen. Ansvarsförbindelsen ska vara skriftlig och ange att socialtjänsten är
beredd att ta hela kostnadsansvaret utöver det som faller på Kriminalvården. Det
räcker inte med en ansvarsförbindelse som täcker en del av tiden med möjlighet
till förlängning. Även i de fall ansvarsförbindelsen enbart avser eftervården ska
ansvarsförbindelse inhämtas. Om ansvarsförbindelse saknas bör skälen till det
redovisas i utredningen. Frivården bör i sådana fall avstå från att föreslå kon-
traktsvård, såvida det inte framstår som uppenbart att Kriminalvården kan bära
hela kostnadsansvaret.

Rutiner för gallring av dokumentationen
Innan ett ärende avslutas ska akten rensas. Rensning innebär att ur akten ta bort
sådant som inte är allmänna handlingar och som inte ska arkiveras. Rensningen
ska omfatta handlingar som inte är allmänna och som inte har betydelse för
förståelsen av motiven till beslut eller på något annat sätt tillför ärendet sak-
uppgift. Handlingar som tillför ärendet sakuppgifter, t.ex. en tjänsteanteckning,
får inte rensas. Rutiner för hur en akt rensas finns i Kriminalvårdens handbok om
diarieföring för registratorsfunktion och handläggare 2010:4, s. 53 och 54.
Av Kriminalvårdens dokumenthanteringsplan avseende personutredning och
frivård (2013-04-26, dnr 2013-6287) framgår följande om gallring. Underlag för
en personutredning, så som utdrag från Kronofogdemyndigheten, Försäkrings-
kassan och socialtjänsten, gallras när domen kommer. Personutredningen beva-
ras dock i klientens journal, vilken upprättas i samband med dom till kriminal-
vårdspåföljd om den inte redan har upprättats vid tidigare dom. Gallring av
personutredning sker först tio år efter verkställd påföljd, inklusive prövotid, i
enlighet med Riksarkivets föreskrifter om bevarande och gallring hos Kriminal-
vården RA-MS (2008:65).

Författningsbestämmelser
I 30 kap. brottsbalken, BrB, finns bestämmelser om val av påföljd. Enligt 30 kap.
9 § BrB ska rätten vid val av påföljd som skäl för skyddstillsyn beakta om det
finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller
sig från fortsatt brottslighet.
Av 2 st. 3 p. i samma bestämmelse framgår att som särskilda skäl för skydds-
tillsyn i stället för fängelse kan rätten beakta om missbruk av beroendefram-
kallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan
behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tillta-
lade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för
honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten.
Enligt 28 kap. 6 a § BrB ska i fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 rätten,
om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till
                                                                    Dnr 2017-2015         Sid 6 (9)




skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut,
om fängelse i stället hade valts som påföljd.
Bestämmelser om personutredning finns i lagen (1991:2041) om särskild person-
utredning i brottmål, m.m., LPu. Enligt 1 § LPu ska ett yttrande hämtas in från
Kriminalvården när det i ett brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars
behövs en särskild utredning om en misstänkts personliga förhållanden eller om
åtgärder som kan antas bidra till att han eller hon avhåller sig från fortsatt brotts-
lighet.
Den utredning som behövs för yttrandet ska enligt 3 § LPu ombesörjas av
Kriminalvården.
Av 6 § första st. LPu framgår att en socialnämnd på begäran av rätten, åklagaren
eller Kriminalvården ska lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de
åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans anpassning i samhället.
Närmare bestämmelser om personutredning i brottmål finns i förordningen
(1992:289) om särskild personutredning i brottmål m.m., FPu. Enligt 2 § FPu ska
Kriminalvårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet anpassas
efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall.
Av 6 § andra stycket FPu framgår gällande kontraktsvårdsutredning bl.a. föl-
jande. Förslag till en sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a § brotts-
balken ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det frivårdskontor
inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller
sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den som
ska svara för behandlingen samt innehålla en utredning om den misstänktes
missbruk och andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan
behandling. Förslaget ska fogas till yttrandet som bilaga. Det ska framgå om den
misstänkte har godkänt planen.

Kriminalvårdens bedömning

Kriminalvårdens åtgärd att avbryta kontraktsvårdsutredningen
I aktuellt fall har Svea hovrätt begärt en kontraktsvårdsutredning. Kriminal-
vården konstaterade under sin utredning att det inte fanns skäl att fortsätta och
avbröt därför kontraktsvårdsutredningen, bl.a. med hänvisning till det höga
straffvärde som tingsrätten funnit att gärningen hade.
Kontraktsvård är en ingripande påföljd som ska svara mot den reaktion på brottet
som annars hade blivit aktuell. Som lagstiftningen är uppbyggd innebär det att
Kriminalvården med nödvändighet måste beakta brottslighetens svårighet vid
planerandet av behandlingen (se t.ex. Borgeke, Att bestämma påföljd för brott,
2:a upplagan, 2012, s. 384).
I förevarande fall framgår av utredningen att endast s.k. öppen vård återstod som
ett möjligt alternativ. I regel accepteras inte öppen vård som kontraktsvård. Såle-
des skriver Borgeke (a.a. s. 385) att öppen vård av domstolarna tillämpas åter-
hållsamt och i vart fall endast då det alternativa fängelsestraffet motsvarar en
eller annan månads fängelse. Vid längre fängelsestraff krävs normalt institutions-
vistelse för att behandlingen ska kunna godas som kontraktsvård.
Hovrätten har dömt AA till skyddstillsyn i förening med fängelse tre månader.
Det svarar mot ett högt straffvärde (jfr Borgeke, a.a. s. 401). Att i en sådan situa-
tion döma till en kontraktsvård som endast innefattar öppen vård framstår inte
som realistiskt. Att avbryta kontraktsutredningen i förevarande fall tycks därför i
sig ha varit en motiverad åtgärd.
När Kriminalvården i ett enskilt fall konstaterar att det inte finns skäl att fortsätta
en kontraktsvårdsutredning genomförs normalt enbart en fördjupad personut-
redning. En motiverad redogörelse för varför det saknas förutsättningar för kon-
traktsvård ska då lämnas i yttrandet till domstol, jfr Kriminalvårdens föreskrifter
och allmänna råd (KVFS 2011:4) om personutredning och yttrande i brottmål,
                                                                        Dnr 2017-2015       Sid 7 (9)




      FARK PU, respektive Handbok om personutredning och yttrande till domstol i
      brottmål (2014:5).
      I enlighet härmed har Kriminalvården i aktuellt fall gett in ett yttrande till Hov-
      rätten och där motiverat sitt ställningstagande att avbryta kontraktsvårdsutred-
      ningen, även om det inte uttryckligen framgår av yttrandet att det inte fanns
      något alternativ till öppen vård. Hovrätten har inte invänt eller efterfrågat något
      förtydligande från Kriminalvårdens sida.
      I sammanhanget kan nämnas att AA under sin verkställighet av utdömd skydds-
      tillsyn genomgått Kriminalvårdens spelprogram på frivården Södertörn. Han har
      även haft kontakt med psykiatrin och där genomfört viss programverksamhet och
      erhållit adekvat medicinering. Det finns även en plan för ytterligare insatser.

      Dokumentation och gallring
      Kriminalvården har ovan redogjort för vad som gäller ifråga om dokumentation
      och gallring. Utgångspunkten är att uppgifter som hämtas in från socialförvalt-
      ningen, och andra referenter, ska dokumenteras i utredningsdelen av yttrandet
      som expedieras till domstolen. I fråga om uppgifter som inte utgör register-
      uppgifter ska socialsekreterare eller annan uppgiftslämnare dokumenteras med
      namn och övriga kontaktuppgifter. I aktuellt ärende har personutredaren bedömt
      att det saknas anledning att redogöra för kontakten med socialtjänsten eftersom
      kontraktsvårdsutredningen avbrutits. Det har inte heller sparats några anteck-
      ningar avseende kontakten.
      Kriminalvården är väl medveten om att JO i sitt beslut den 3 september 2014,
      dnr 5436-2013, redogjort för vikten av dokumentation i samband med person-
      utredning. Kriminalvården delar JO:s bedömning och anser att det finns ett
      behov av att utredningsåtgärder dokumenteras på ett tydligt sätt, även när en
      kontraktsvårdsutredning avslutas utan förslag till behandlingsåtgärd. Kriminal-
      vården kommer därför att överväga om nuvarande föreskrifter om dokumenta-
      tion och gallring i tillräcklig grad svarar upp mot detta behov.

AA:s kommentarer
AA kommenterade remissvaret och framförde att han vill att hela frivårdens
hantering av honom och hans ärende granskas. Hans rättsprocess har försenats
ett och ett halvt år på grund av frivårdens agerande.

Rättslig reglering
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för de bestämmelser som har
betydelse i ärendet.

Bedömning
Inledning
AA har uttryckt missnöje med frivårdens hantering av hela hans ärende. Han
ifrågasätter bl.a. hur frivårdens bedömning av hans vårdbehov kunde bli så
annorlunda vid den sista utredningen jämfört med de två tidigare. Han är vidare
missnöjd med att hans rättsprocess försenats på grund av hur frivården hanterat
personutredningarna gällande honom. JO granskar främst om myndigheterna
har handlagt ärenden på ett korrekt sätt i formellt avseende. JO kan inte ändra
myndigheters beslut och brukar inte ta ställning till om myndigheters beslut och
bedömningar är riktiga i sak. Jag finner inte skäl att frångå den principen i detta
fall. Det gör att jag inte kommer att uttala mig om frivårdens bedömning av
AA:s vårdbehov i de olika yttrandena var riktig. Jag kommer inte heller att
                                                                  Dnr 2017-2015       Sid 8 (9)




uttala mig om huruvida det var riktigt av frivården av avbryta den kontrakts-
vårdsutredning som hovrätten hade begärt.

Min granskning i det aktuella ärendet har inskränkt sig till två frågor. Den första
frågan rör orsakerna till att den kontraktsvårdsutredning som hovrätten hade
begärt avseende AA avbröts utan att frivården föreslog någon behandlingsplan.
Den andra frågan är hur muntliga kontakter som frivården tar under en
personutredning dokumenteras och hur rutinerna för gallring av sådana upp-
gifter ser ut. Jag kommer nedan att behandla dessa båda frågor.

Frivårdens motivering till att kontraktsvårdsutredningen avslutades
När Svea hovrätt påbörjade handläggningen av AA:s mål fanns det en tings-
rättsdom där AA hade dömts till fängelse två år och tre månader. Det fanns
vidare två yttranden som frivården lämnat efter det att tingsrätten uttryckligen
hade angett att utredningen skulle inriktas på att utreda förutsättningarna för
kontraktsvård. Trots det innehöll inget av frivårdens yttranden någon särskild
behandlingsplan.

Under målets beredning beslutade Svea hovrätt att inhämta ett tredje yttrande
från frivården avseende förutsättningarna för kontraktsvård. Trots detta besluta-
de frivården att avsluta kontraktsvårdsutredningen utan att lämna något förslag
på en särskild behandlingsplan. Frivården motiverade sitt beslut med att brot-
tens straffvärde, bedömt utifrån tingsrättens dom, överskred vad som normalt
anses vara den övre gränsen för när kontraktsvård kan komma ifråga. Av fri-
vårdens utredning inför det tredje yttrandet framgår bl.a. att det behandlingshem
med särskild inriktning mot spelmissbruk som AA tidigare hade besökt hade
lagt ned sin verksamhet. Vidare framgår att vid tidpunkten för yttrandet erbjöds
de mest kvalificerade insatserna mot spelmissbruk i stället inom ramen för
öppenvård.

Av 2 § förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål m.m.
framgår att frivårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet ska
anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall. Jag har för-
ståelse för att det kan finnas situationer där det inte går att föreslå en särskild
behandlingsplan trots domstolens uttryckliga önskemål. Att det inte finns någon
vårdgivare som kan erbjuda den vård och behandling som krävs för den enskil-
de kan förstås vara ett godtagbart skäl för att avstå från att lämna en sådan plan.
Som jag framhållit ovan tar jag inte ställning till om det var riktigt av frivården
att avbryta kontraktsvårdsutredningen. Det jag är kritisk till i frivårdens hante-
ring av AA:s ärende är emellertid att frivården avslutade kontraktsvårds-
utredningen med hänvisning till det straffvärde som tingsrätten hade funnit att
brottsligheten hade. Det förhållandet att hovrätten begärde ytterligare en kon-
traktsvårdsutredning kan inte tolkas på annat sätt än att hovrätten inte uteslöt
möjligheten att döma till en sådan påföljd. Jag vill understryka att det inte är
upp till frivården att göra en bedömning av straffvärdet och avsluta en kon-
traktsvårdsutredning som domstolen har begärt på grund av att straffvärdet,
                                                                  Dnr 2017-2015      Sid 9 (9)




enligt frivården, anses vara för högt. Ett sådant agerande från frivården fråntar
domstolen möjligheten att döma till kontraktsvård. Om orsaken till att kon-
traktsvårdsutredningen avbröts var att det inte längre fanns någon vårdgivare
som kunde erbjuda den vård som AA var i behov av borde det ha framgått av
frivårdens yttrande. Sammanfattningsvis förtjänar frivården kritik för hur
yttrandet till hovrätten utformades.

Behovet av dokumentation
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för vad som gäller ifråga om doku-
mentation och gallring i ärenden om personutredning. Utgångspunkten är att
uppgifter som hämtas in från socialförvaltningen, och andra referenter, ska
dokumenteras i utredningsdelen av det yttrande som expedieras till domstolen. I
fråga om uppgifter som inte utgör registeruppgifter ska socialsekreterare eller
annan uppgiftslämnare dokumenteras med namn och övriga kontaktuppgifter. I
det nu aktuella ärendet bedömde personutredaren att det saknades anledning att
redogöra för kontakten med socialtjänsten i utredningsdelen eftersom kontrakts-
vårdsutredningen avbröts. Anteckningarna avseende kontakten med social-
tjänsten sparades inte heller.

Eftersom gallringen av underlaget till yttrandet verkar ha gjorts i enlighet med
Kriminalvårdens dokumenthanteringsplan avseende personutredning och frivård
finns det inte anledning för mig att kritisera frivården för att anteckningarna
från kontakten med socialtjänsten inte sparats.

Som Kriminalvården nämnt har det från JO:s sida tidigare framhållits att det
finns ett behov av att utredningsåtgärder dokumenteras på ett tydligt sätt (se
dnr 5436-2013). Det gäller enligt min mening även när en kontraktsvårdsutred-
ning avslutas utan att frivården lämnar ett förslag till särskild behandlingsplan.
En tydlig dokumentation underlättar om någon annan tjänsteman ska ta över
ansvaret för utredningen. Dokumentation kan också vara av betydelse om det,
som i AA:s fall, ska lämnas ett förnyat yttrande i högre instans. Den är också av
stor betydelse vid JO:s granskning av hur Kriminalvården fullgör sina uppgifter
och möjliggör över huvud taget en kontroll i efterhand av vad som hänt i en
utredning. Jag ser därför positivt på att Kriminalvården har för avsikt att över-
väga om nuvarande föreskrifter om dokumentation och gallring i tillräcklig grad
tillgodoser behovet av att dokumentation av utredningsåtgärder sparas. Jag har
för avsikt att följa upp vilka överväganden Kriminalvården gör i detta avseende
och vilka eventuella åtgärder de leder till från Kriminalvårdens sida.

Ärendet avslutas.
