# Anmälan mot Polismyndigheten i Jönköpings län med anledning av polisens handlande i samband med ett dödsfall

JO 2007-02-15 dnr 202-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2007-02-15             202-2006                 1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Jönköpings län med anledning av
                        polisens handlande i samband med ett dödsfall

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Jön-köpings
                        län. Av anmälan framgick i huvudsak följande. Den 8 november 2005 påträffades
                        hennes son död i sin lägenhet. Först den 25 november 2005 under-rättades hon om
                        dödsfallet genom ett telefonsamtal från kriminalinspektören BB vid Eksjöpolisen.
                        AA ansåg att det dröjde alltför länge innan hon fick veta att sonen var död och att
                        det inte heller var godtagbart att lämna ett sådant besked per telefon.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K31045-05 granskades. Av dessa framgick
                        bl.a. att polisen hade anträffat en död person i en lägenhet den 8 november 2005
                        och att dödsbevis utfärdades samma dag samt att AA underrättades om döds-fallet
                        först den 25 november 2005.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från BB. Av dessa framgick bl.a. följande. Den
                        polispatrull som avrapporterade dödsfallet hade inte underrättat de anhöriga om det
                        inträffade. När BB fick ärendet observerade han först inte att de anhöriga inte hade
                        underrättats. När han senare upptäckte detta tog han genast telefonkontakt med
                        modern till den avlidne. Han underrättade henne per telefon eftersom han ansåg att
                        det var angeläget att hon fick beskedet snarast eftersom dödsfallet hade inträffat för
                        ett antal dagar sedan.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        som framförts i AA:s anmälan till JO.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar samt yttranden
                        från polismästaren DD och från kommissarien EE (här utelämnat)

                        DD
                                  Underrättelse om dödsfall till anhörig är en vanlig arbetsuppgift. Alla inblandade vid
                                  myndigheten torde ha kännedom om att polisen har ansvar för att underrättelse sker
                                  så snart som möjligt. Trots detta avslutades den aktuella händelserapporten kl. 15.20
                                  och primärrapport dödsfall skrevs kl. 15.59, utan att någon befattningshavare fick




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 202-2006        Sid 2 (3)



      ansvar för att under kvällen underrätta anhörig. Sådan underrättelse hade med största
      sannolikhet kunnat genomföras med hjälp av Polismyndigheten i Västra Götaland.
      Underrättelse om dödsfall bör ske vid besök hos den anhörige. Jag har en viss
      förståelse för BB:s agerande med anledning av den uppkomna situationen. Jag anser
      emellertid att det varit mer korrekt att begära hjälp med underrättelsen genom
      Polismyndigheten i Västra Götaland, eftersom jag utgår från att sådan hjälp kunnats
      lämnas inom några timmar. Därefter borde BB tagit kontakt per telefon och berättat
      varför underrättelsen dröjt.
      Det inträffade är oacceptabelt och sätter fokus på att myndigheten bör göra något för
      att förhindra en upprepning. Den aktuella arbetsuppgiften är vanligt före-kommande
      och jag har ingen kännedom om att det gått fel tidigare. Jag anser att myndigheten –
      för att markera ärendets vikt – bör utfärda en tjänsteföreskrift som reglerar frågan.
CC
      Inom myndigheten finns ingen föreskrift eller annat dokument som specifikt avser
      tillvägagångssätt eller ansvarsförhållanden vad gäller underrättelse om dödsfall till
      anhörig.
      Det lämpliga tillvägagångssättet för en underrättelse innebär i varje enskilt fall en
      avvägning där olika hänsynstaganden av etisk och medmänsklig natur måste ske,
      men där också en korrekt hantering av utredningen kring ett dödsfall ska säker-
      ställas. Det vanliga är att en underrättelse sker genom att polisen så snart ske kan
      besöker den anhörige, antingen polispersonal ensam eller tillsammans med utom-
      stående stödperson.
      Ansvaret för hur och när underrättelse ska ske åligger den arbetsledare eller chef
      som för befälet i samband med de första åtgärderna till följd av dödsfallet. Över-
      flyttas ledningsansvaret för dödsfallsutredningen till annan befattningshavare övertar
      denne – i de fall underrättelse då inte har skett – även ansvaret för att anhörig på
      vederbörligt sätt kontaktas.
      Min tidigare erfarenhet är att kontakter med anhöriga har ombesörjts på ett bra sätt
      från polismyndighetens sida.
      Vad som framkommit i nu aktuellt ärende visar att en reglering ändå kan vara
      behövlig. Det är naturligtvis djupt otillfredsställande att nära anhörig underrättas
      först 17 dagar efter det att polisen har konstaterat dödsfallet. Det finns också
      anledning att ifrågasätta valet att meddela dödsfallet vid en telefonkontakt, även med
      beaktande av de skäl till detta som har anförts.
      Med anledning av vad som förevarit kommer jag att utfärda en föreskrift som
      tydliggör ansvarsförhållanden och, i möjlig mån, också hur polisen ska fullgöra
      uppgiften att underrätta en anhörig om dödsfall.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret men hördes inte av.

Bedömning
Det finns inte några generella regler i författning om när och hur polisen skall
lämna underrättelse om ett dödsfall till de anhöriga. I Rikspolisstyrelsens allmänna
råd om åtgärder vid dödsfall som kan ha orsakats av yttre påverkan m.m. (FAP
414-1) finns emellertid ett uttalande enligt vilket polisen, när den har ansvar för
utredningen av ett dödsfall, så snart det kan ske bör underrätta någon av den
avlidnes närstående om dödsfallet (avsnitt 4).

Det är naturligtvis djupt olyckligt att det dröjde 17 dagar innan AA under-rättades
om dödsfallet. Förklaringen till dröjsmålet synes vara att familjen bodde på annan
ort, varför polispatrullen inte genast kunde underrätta dem, och att BB sedan, när
han övertog ärendet, förbisåg att familjen inte hade under-rättats. Jag vill här
framhålla att det är viktigt att vid polismyndigheten finns rutiner som syftar till att
                                                                    Dnr 202-2006       Sid 3 (3)



säkerställa att någon av en avlidens närstående underrättas om ett dödsfall så snart
det kan ske och att frågan om underrättelse bevakas när ett ärende överlämnas till
en annan befattningshavare. Enligt min mening bör sedan en underrättelse om ett
dödsfall så långt möjligt ske genom ett personligt besök av polisen eventuellt
tillsammans med någon stödperson, t.ex. en präst eller vård-personal. Jag
instämmer således i DD:s bedömning av den aktuella händelsen.

Avslutningsvis noterar jag att polismyndigheten med anledning av det inträffade
har för avsikt att utfärda föreskrifter för uppgiften att underrätta anhöriga om ett
dödsfall.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
