# Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för underlåtenhet att i förväg informera om vad ett förhör i en pågående utredning skulle handla om

JO 2010-06-30 dnr 2024-2009

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2010-06-30             2024-2009              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för underlåtenhet att i
                        förväg informera om vad ett förhör i en pågående utredning skulle
                        handla om


                          Beslutet i korthet: En person kallades till förhör och underrättades samtidigt om att han
                          var misstänkt för brott samt tillfrågades om han önskade en försvarare. Han fick dock inte
                          förrän när förhöret inleddes reda på vilket brott misstanken avsåg. Jag anser inte att den
                          förklaring som lämnats till att mannen inte i förväg underrättades om brottet är godtagbar
                          och riktar därför viss kritik mot polisen.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Västra
                        Götaland för det sätt som han kallats till förhör och anförde i huvudsak följande.
                        Han blev uppringd av en person som informerade honom om att han var misstänkt
                        för brott men han fick inte veta vilket brott som avsågs. Däremot frågade personen
                        om han ville ha en försvarsadvokat. Han fick sedan en kallelse till polisförhör. Han
                        undrade därför ”Hur ska man veta om man behöver försvarsadvokat när man inte
                        vet vilket eventuellt brott man har begått”.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K148371-08 och Åklagarmyndighetens,
                        åklagarkammaren i Skövde, ärende AM-136389-08 begärdes in och granskades.

                        Av utredningen framgick bl.a. följande. På grund av en polisanmälan från
                        socialtjänsten kom AA att misstänkas för sexuellt utnyttjande av underårig. Han
                        kallades därför till polisförhör. I kallelsen angavs att ”Du skall höras som misstänkt
                        och delges misstanke om brott”. Vidare angavs att ”Om du önskar en försvarare
                        som sitter med vid förhörstillfället underlättar det om jag får veta det innan. Jag har
                        ringt och sökt dig på telefon men ej fått svar.” I det förhör som senare hölls med
                        AA antecknades att han underrättades om sin rätt till försvarare men att han ansåg
                        att förhöret kunde hållas utan närvaro av sådan. AA delgavs vid förhöret misstanke
                        om sexuellt utnyttjande av barn.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2024-2009     Sid 2 (3)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrade över det
som anförts i anmälan. Myndigheten anmodades särskilt redovisa på vilket sätt AA
kallades till det aktuella förhöret.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästare BB) kom in med ett remissvar och
gjorde följande bedömning.

      Var och en som hörs av polisen har rätt att få besked om anledningen till förhöret.
      Däremot föreligger inte någon skyldighet att upplysa om detta innan förhöret.
      Utgångspunkten är dock att man bör lämna ut uppgifter om vad förhöret avser. Det
      är emellertid alltid en avvägning i det enskilda fallet som avgör vilken information
      som kan lämnas ut utan att skada en pågående utredning.
      I det aktuella fallet meddelade utredaren AA per telefon att han skulle kallas till
      förhör. Han ombads även i samband därmed att fundera på om han önskade en
      offentlig försvarare. Tid för förhöret skulle bestämmas vid en förnyad telefonkontakt
      då AA skulle lämna besked i frågan om offentlig försvarare. Utredaren lyckades
      dock inte nå AA på nytt via telefon varför han kallades skriftligen. Av kallelsen
      framgår dels att han ska höras som misstänkt, dels att han vid förhöret ska delges
      misstanke om brott. I kallelsen uppmanades AA även att ta kontakt med utredaren
      om han önskade att en offentlig förvarare skulle närvara vid förhöret.
      AA är kritisk till att han inte har fått någon information om anledningen till förhöret
      innan förhörstillfället. Utredaren bedömde i detta fallet att det inte var lämpligt att
      upplysa om aktuellt brott per telefon eller ange det i kallelsen. Skälet var att hon
      ville förvissa sig om att det var AA som fick del av uppgifterna och ingen annan
      med beaktande av brottets känsliga karaktär. Det var således bl.a. med hänsyn till
      den misstänkte som utredaren inte lämnade ut några uppgifter om brottet i förväg. I
      början av förhöret delgavs AA misstanke om brott och upplystes åter om sin rätt till
      offentlig försvarare.
      Enligt polismyndigheten har det i ärendet inte framkommit något som ger anledning
      att ifrågasätta utredarens bedömning att i förväg inte lämna några upplysningar om
      aktuellt brott. Det finns inte heller något i övrigt att anmärka på det sätt som AA
      kallades till förhör. Vidare har han både muntligen och skriftligen innan förhöret
      uppmanats att överväga sitt behov av offentlig försvarare. Även efter det att han
      delgavs misstanke om brott har han fått tillfälle att överväga detta behov. Polis-
      myndigheten anser således att AA har haft goda möjligheter att ta ställning i frågan
      om offentlig försvarare.
AA kommenterade remissvaret och vidhöll att han berövats rätten att bedöma om
han behövde en advokat närvarande vid förhöret.

Bedömning
Under en förundersökning får förhör hållas med var och en som kan antas lämna
upplysningar av betydelse för utredningen (23 kap. 6 § rättegångsbalken, förkortad
RB). Den som ska höras bör, där så kan ske och det ej finnes olämpligt med hänsyn
till utredningen, i god tid kallas till förhöret (5 § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen [1947:948]). Då en förundersökning kommit så långt att någon
skäligen kan misstänkas för brottet, ska han, då han hörs, underrättas om
misstanken (23 kap. 18 § RB).

JO har tidigare slagit fast att var och en som hörs av polisen har rätt att – allra
senast när förhöret inleds – få besked om anledningen till förhöret (JO 1982/83 s.
56, se också Fitger, Rättegångsbalken, kommentaren till 23 kap. 6 § RB,
Internetupplagan).
                                                                    Dnr 2024-2009    Sid 3 (3)



Närmare föreskrifter om hur polisens kallelser till förhör ska utformas saknas
däremot, t.ex. om huruvida det är tillräckligt att som i det nu aktuella fallet endast
ange att förhöret avser misstanke om brott. I ett beslut i september 2009
behandlade jag den nu aktuella frågan (se dnr 5669-2008, beslutet finns tillgängligt
på hemsidan www.jo.se). Jag uttalade då att enligt min uppfattning bör polisen i så
stor uträckning som möjligt redan i kallelsen på ett tydligt sätt ange vad förhöret
gäller. Jag angav dock att jag inte ville utesluta att det undantagsvis kan finnas
vissa situationer då det finns godtagbara skäl att inte förrän i samband med förhöret
inleds underrätta förhörspersonen om anledningen till förhöret.

I förevarande fall upplystes AA av utredaren, kriminalinspektören CC, innan
kallelsen skickades att han skulle kallas till förhör med anledning av att han var
misstänkt för brott men hon sade inte vilket brott misstanken avsåg. Han
uppmanades också att fundera över sitt behov av försvarare. I den efterföljande
kallelsen nämndes, som framgått, inte heller vilket brott som avsågs men angavs att
AA kunde uttrycka önskemål om försvarare.

Utredningen ger vid handen att CC valde att inte uppge vilket brott misstanken
avsåg eftersom hon, med hänsyn till brottets känsliga karaktär, ville förvissa sig om
att det var AA och ingen annan som fick del av uppgifterna. Enligt
polismyndigheten var det således bl.a. av hänsyn till den misstänkte som hon inte i
förväg lämnade ut några uppgifter om brottet.

Brottet sexuellt utnyttjande av barn är självfallet av mycket känslig karaktär.
Polismyndighetens förklaring att det var av hänsyn till AA som uppgiften om
brottet inte lämnades ut kan jag emellertid inte godta. För det första, om CC ansåg
att det fanns en risk för att någon annan fick del av uppgifterna, kunde hon på olika
sätt vid telefonsamtalet ha förvissat sig om att det var rätt person hon talade med.
Och, för det andra, om polisen nu såg till AA:s bästa borde han ha fått information
om vilket brott det handlade om så att han i god tid inför förhöret kunde ha ordnat
med en försvarare – privat eller offentlig – och på så sätt ha förberett förhöret, t.ex.
genom en kontakt i förväg med försvararen. Polismyndigheten kan därför inte
undgå viss kritik för att AA inte i förväg upplystes om vad förhöret skulle handla
om.

Det kan vidare nämnas att lämpligheten av att hålla ett förhör med en misstänkt om
ett så pass allvarligt brott som sexuellt utnyttjande av barn utan en försvarare
närvarande kan diskuteras, men jag väljer att här inte vidare beröra den frågan.

Jag vill avslutningsvis klargöra att polisen givetvis kan avstå från att i förväg
underrätta en misstänkt om vad misstanken gäller om det finns risk för att denne
kan komma att undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen, t.ex.
genom att försöka påverka målsägande (s.k. kollusionsfara). Den naturliga åtgärden
i ett sådant fall torde dock oftast vara är att besluta om hämtning till förhör (23 kap.
7 § andra stycket RB).

Ärendet avslutas.
