# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för handläggningen av ett ärende om statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken

JO 2016-06-08 dnr 2025-2015

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2016-06-08              2025-2015              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för handläggningen av
                        ett ärende om statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialför-
                        säkringsbalken


                          Beslutet i korthet: I ärendet aktualiseras frågor om den i en kriminalvårdsanstalt an-
                          svariges skyldighet att omedelbart anmäla en intagens skada till Försäkringskassan
                          genom att lämna in en skadeanmälan.
                          I beslutet konstaterar JO att den redogörelse för händelseförloppet som efterfrågas i
                          en skadeanmälan är den enskildes egen och att den anmälningsansvariges under-
                          skrift av en sådan anmälan inte intygar annat än att den har lämnats in av honom eller
                          henne. Vidare konstateras att det inte är anstaltens sak att ta ställning till om en
                          skada uppstått på så sätt att den omfattas av bestämmelserna om personska-
                          deskydd, utan att det i stället är upp till Försäkringskassan att göra den försäkrings-
                          mässiga bedömningen av ärendet.
                          Mot den bakgrunden uttalar JO att det inte är den vid anstalten ansvariges sak att av-
                          göra lämpligheten av en skadeanmälans närmare innehåll. I beslutet kritiseras anstal-
                          ten för att den ansvariga tjänstemannen inte omgående vidarebefordrat en intagens
                          anmälan till Försäkringskassan och för att den intagne i stället ombetts att fylla i en ny
                          skadeanmälan med ett mindre detaljerat innehåll än den inlämnade i syfte att ”renodla
                          händelseförloppet”. Anstalten kritiseras även för att en ansvarig tjänsteman inte har
                          försäkrat sig om att anmälningsskyldigheten hade fullgjorts efter det att den intagne
                          påtalat för henne att Försäkringskassan inte mottagit någon skadeanmälan.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 9 april 2015 klagade AA på att ansvariga
                        tjänstemän i anstalten Salberga hade vägrat att underteckna och vidarebefordra
                        hans skadeanmälan om ett olycksfall den 17 mars 2015 till Försäkringskassan.
                        Han uppgav i huvudsak följande:

                        Den 18 mars 2015 fyllde han i en blankett om skadeanmälan till Försäkrings-
                        kassan med anledning av att han hade brännskadat sig när han lagade mat i ett
                        av anstaltens avdelningars kök. Den 20 mars 2015 lämnade han den ifyllda
                        blanketten till personal för vidare befordran till kriminalvårdsinspektör BB så
                        att han skulle få del av blanketten och underteckna den. I anmälan hade AA
                        lämnat en utförlig redogörelse för händelseförloppet och skadans bakomlig-
                        gande orsaker, vilken bl.a. innefattade uppgifter om att anstaltens köksutrust-



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 2025-2015      Sid 2 (5)




ning är undermålig och därigenom äventyrar säkerheten i köksarbetet. Den 31
mars 2015 blev han kontaktad av klienthandläggaren CC som upplyste honom
om att kriminalvårdsinspektör BB ville att han skulle fylla i en ny skadeanmä-
lan som skulle ersätta den först inskickade och att han denna gång skulle ut-
trycka sig mer kortfattat och utelämna beskrivande detaljer. AA upplyste då CC
om att det var hans skadeanmälan och att han hade rätt att framföra det han ville
i den. CC insisterade ändå och lämnade över ett icke ifyllt formulär samt rådde
honom att fylla i det för en snabbare hantering. Han upplevde att han befann sig
i en beroendeställning och valde därför att göra som han blev tillsagd.

I ärendet har det senare inkommit ytterligare skrivelser från AA där han, utöver
vad som framgår av det ovanstående, anfört bl.a. följande:

Den senare upprättade skadeanmälan skickades inte till den postadress som
anges på blanketten utan hamnade i stället felaktigt hos Kammarkollegiet. Det
medförde att den anmälan heller aldrig registrerades hos Försäkringskassan.
Efter det att han fått kännedom om saken lämnade han in sin först ifyllda skade-
anmälan till kriminalvårdsinspektör DD och bad henne att underteckna och
skicka in den till Försäkringskassan. Den 9 juni 2015 fick han ett skriftligt svar
från DD om att en anmälan om den aktuella händelsen redan hade skickats iväg
till Försäkringskassan den 1 april 2015 och att hon, utifrån att en anmälan redan
initierats, inte fann skäl att hantera den anmälan som nu lämnats till henne. An-
mälan återlämnades därför till honom utan påskrift. Efter det att han ytterligare
en gång framfört att Försäkringskassan ännu inte hade mottagit någon skade-
anmälan och att han därför önskade att hans ursprungliga skadeanmälan skulle
undertecknas och skickas in till myndigheten lämnade DD den 2 juli 2015
skriftligen besked om att hans första anmälan nu hade undertecknats och skick-
ats in till Försäkringskassan.

Till de kompletterande skrifterna har diverse handlingar bifogats, däribland de
båda skadeanmälningarna, som upprättades den 20 respektive den 31 mars
2015, om olycksfallet den 17 mars 2015.

Utredning
Med anledning av vad som framförts i anmälan hämtades vissa handlingar in
från Kriminalvården. Därefter begärde JO att Kriminalvården skulle yttra sig
över det som AA anfört i sin anmälan och i de kompletterande skrifter som där-
efter kommit in till JO. I sitt remissvar anförde myndigheten, region Mitt, ge-
nom ställföreträdande regionchef EE, följande:

      Sakuppgifter
      Av uppgifter som inhämtats från anstalten Salberga framgår följande:
      Efter att AA bränt sig i samband med matlagning upprättades en skadeanmälan
      och han skulle i den beskriva händelseförloppet. När kriminalvårdsinspektör BB
      läste vad AA nedtecknat upptäckte han att AA:s berättelse var väldigt omfat-
      tande. Den handlade bland annat om att laxen var fryst och inte färsk, nedskär-
      ningar inom Kriminalvården och dåliga stekpannor. BB bad därför klienthand-
                                                                        Dnr 2025-2015        Sid 3 (5)




      läggare CC att samtala med AA om skadeanmälan. Syftet var att renskriva hän-
      delseförloppet så att det handlade om hur det gick till när skadan inträffade, ef-
      tersom det var detta som efterfrågades i skadeanmälan.
      När CC träffade AA och bad honom att renskriva skadeanmälan så framförde
      AA att det var hans skadeanmälan och att han ville ha med allt innehåll. CC upp-
      lyste då AA om att klagomål på eventuella nedskärningar inom Kriminalvården
      inte riktas till Försäkringskassan i en beskrivning av ett skadeförlopp. CC upp-
      lyste dock AA om att han var fri att skriva det han ville. AA skrev därefter en ny
      skadeanmälan med en ny beskrivning av skadeförloppet.
      BB skickade skadeanmälan till Försäkringskassan.
      Därefter lämnade AA sin utförliga skadeanmälan ytterligare en gång till krimi-
      nalvårdsinspektören DD, som då beslutade att skicka den till Försäkringskassan,
      som komplement till den redan inskickade anmälan.

## Författningsbestämmelser

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) ska varje myndighet lämna upplysning-
      ar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndig-
      hetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämp-
      lig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
      verksamhet. Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
      Av 7 § förvaltningslagen framgår att ett ärende skall handläggas så enkelt, snabbt
      och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall
      myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden
      från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten ska sträva efter att ut-
      trycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den
      enskilde att ha med den att göra.

## Kriminalvårdens bedömning

AA framför i sin anmälan till JO att han till anstalten lämnat in en ifylld blankett
      gällande skadeanmälan till Försäkringskassan. Den ansvarige tjänstemannen
      ville inte skriva under blanketten, då denna ansågs vara alltför detaljerad. AA ut-
      sattes därefter för påtryckningar av personal att fylla i en ny blankett och att då
      uttrycka sig kortfattat och utelämna detaljer.
      Anstalten har i sitt svar bekräftat att man ansett att AA:s redogörelse av händel-
      seförloppet i skadeanmälan var mycket omfattande och med visst innehåll som
      inte bedömdes vara relevant i sammanhanget. AA ombads därför att fylla i en ny
      skadeanmälan. I samband med detta påpekade AA att det var hans skadeanmälan
      och att han ville ha med allt innehåll. Han upplystes då av klienthandläggaren att
      han var fri att skriva det han ville.
      Av anstaltens uppgifter framgår att blanketten sändes, efter att den skrivits under,
      till den adress som framgår där. Efter att AA ånyo inlämnat sin första utförliga
      skadeanmälan till anstalten, sände anstalten även denna till Försäkringskassan.
      Det är givetvis beklagligt om AA uppfattat det klienthandläggaren sagt till ho-
      nom om att upprätta en ny redogörelse, skulle ha varit tvingande, vilket säkerlig-
      en inte varit klienthandläggarens avsikt.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Av 7 kap. 2 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken (SFB) framgår att perso-
ner som är intagna för vård i en kriminalvårdsanstalt är försäkrade för statligt
personskadeskydd enligt 43 kap. SFB. Enligt 43 kap. 22 § SFB ska en chef eller
någon annan omedelbart underrättas om den försäkrade drabbas av en skada.
                                                                       Dnr 2025-2015        Sid 4 (5)




Av 43 kap. 23 § och 42 kap. 10 § SFB framgår att en chef eller någon annan
som har fått kännedom om en inträffad skada omedelbart ska anmäla skadan till
Försäkringskassan.

Av 17 § jämförd med 16 § förordningen (1997:284) om arbetsskadeförsäkring
och personskadeskydd följer att skyldigheten att anmäla en skada till Försäk-
ringskassan när det gäller intagna i anstalt gäller chefen eller föreståndaren för
en kriminalvårdsanstalt. Av 18 § samma förordning framgår att skadeanmälan
ska göras på en blankett enligt formulär som Försäkringskassan fastställer efter
samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter.

Bedömning
Som framgår av de bestämmelser som är tillämpliga i ärendet är en chef eller
föreståndare för en kriminalvårdsanstalt som får kännedom om att en intagen
drabbats av en skada skyldig att omedelbart anmäla detta genom att skicka in en
skadeanmälan till Försäkringskassan. Den redogörelse för händelseförloppet
som efterfrågas i en sådan anmälan är den enskildes egen. Den ansvariges un-
derskrift av en skadeanmälan är inte kopplad till något godkännande av skadan
och innebär inte heller någon bekräftelse av att man i alla delar har samma upp-
fattning om den eller om de uppgifter som i övrigt lämnats i beskrivningen.
Undertecknandet bekräftar endast att den ifrågavarande anmälan har lämnats av
den ansvarige.

Anstalten har i förevarande fall vidgått att man ansett att AA:s redogörelse för
händelseförloppet i den ursprungliga skadeanmälan var mycket omfattande och
att den hade visst innehåll som inte bedömdes vara relevant i sammanhanget.
Enligt anstalten har AA därför ombetts att fylla i en ny, mindre detaljerad ska-
deanmälan i syfte att ”renskriva händelseförloppet”. AA:s uppgift om att upp-
maningen skulle ha varit tvingande har däremot tillbakavisats av anstalten.

JO har i ett tidigare beslut uttalat att det inte är anstaltens sak att ta ställning till
om en skada uppstått på så sätt att den omfattas av bestämmelserna om statligt
personskadeskydd, utan att det i stället är upp till Försäkringskassan att göra den
försäkringsmässiga bedömningen av ärendet och avgöra om skadan ska ersättas
eller inte (se JO 1997/98 s. 193, dnr 1410-1996).

Eftersom de uppgifter som lämnas i en skadeanmälan är den enskildes egna, och
den ansvariges underskrift, som nämnts ovan, endast fyller funktionen att be-
kräfta att anmälan lämnats av den ansvarige är det inte den ansvariges sak att
avgöra lämpligheten av en anmälans närmare innehåll. Jag är därför kritisk till
att AA ombetts att upprätta en ny skadeanmälan med ett mindre detaljerat inne-
håll än den först inlämnade. När AA första gången den 20 mars 2015 lämnade
in en skadeanmälan borde den då ansvarige vid anstalten i stället ha bekräftat
mottagandet av anmälan – genom att underteckna denna – och omgående ha
vidarebefordrat den till Försäkringskassan.
                                                                  Dnr 2025-2015      Sid 5 (5)




Enligt anstaltens uppgifter ska den senare upprättade blanketten ha sänts till
Försäkringskassan den 1 april 2015. AA har å sin sida uppgett att den senare
upprättade skadeanmälan sändes till fel adress och att hans skada därför anmäl-
des till Försäkringskassan först i samband med att anstalten i juli 2015 sände in
hans ursprungliga skadeanmälan till myndigheten som en komplettering till den
som enligt anstaltens uppgift redan var inskickad. Ord står därmed mot ord i
fråga om vid vilken tidpunkt en anmälan ursprungligen ska ha sänts iväg. Ytter-
ligare utredningsåtgärder från min sida framstår inte som meningsfulla. Oavsett
om den senare upprättade skadeanmälan sänts iväg till Försäkringskassan i april
2015 eller inte anser jag att den ansvarige vid anstalten borde ha kontaktat För-
säkringskassan för att försäkra sig om att en anmälan om det aktuella skadetill-
fället hade mottagits när AA under efterföljande månader påtalade att Försäk-
ringskassan ännu inte hade mottagit någon anmälan. En sådan kontrollåtgärd
hade dessutom varit påkallad eftersom ansvaret för att skadan anmälts har legat
på anstalten, och jag anser därför att anstalten inte kan undgå kritik för sin un-
derlåtenhet i detta avseende.

Anstaltens hantering av AA:s ursprungliga skadeanmälan, såväl inledningsvis
som avslutningsvis, har medfört att en anmälan av olycksfallet den 17 mars
2015 synes ha skett först den 2 juli 2015 trots att en anmälan borde ha kunnat
göras redan den 20 mars 2015. Hanteringen har inte varit förenlig med kravet på
att en skada ska anmälas omedelbart.

Ärendet avslutas med den kritik som framgår av det som anförts ovan.
