# Allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att under utredningen av ett ärende om försäkringstillhörighet ha begärt in dels
utredningsmaterial från en bank utan att ha haft stöd för det, dels uppgifter för tid som inte omfattades av utredningen

JO 2016-10-25 dnr 2031-2015

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2016-10-25              2031-2015              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att under utredningen av ett
                        ärende om försäkringstillhörighet ha begärt in dels
                        utredningsmaterial från en bank utan att ha haft stöd för det, dels
                        uppgifter för tid som inte omfattades av utredningen


                            Beslutet i korthet: I en anmälan till JO framfördes klagomål mot Försäkringskassans
                            åtgärd att begära in utredningsmaterial från en bank under utredningen av ett ärende
                            om försäkringstillhörighet.
                            Vid granskningen av det aktuella ärendet kom fram att Försäkringskassan hade
                            begärt in uppgifter från en bank med hänvisning till bestämmelserna om
                            uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 §§ socialförsäkringsbalken trots att dessa inte
                            var tillämpliga. Begäran avsåg dessutom en lång tidsperiod utöver den som
                            omfattades av Försäkringskassans utredning.
                            I ärendet hos JO aktualiseras frågor om Försäkringskassans befogenheter att begära
                            in uppgifter från andra än en part. Vidare betonas vikten av att det i varje enskilt fall
                            görs en noggrann avvägning mellan den enskildes krav på integritet och behovet av
                            utredning samt att inriktningen alltid måste vara att inte hämta in mer kompletterande
                            utredning än vad som krävs för att kunna göra en korrekt försäkringsmässig
                            bedömning.
                            I beslutet konstateras att det förhållandet att utredningsmaterialet begärdes in med
                            stöd av 110 kap. 33 § socialförsäkringsbalken gav banken signalen att den var skyldig
                            att lämna ut de uppgifter som Försäkringskassan begärde och att det till följd av detta
                            aldrig prövades i vilken utsträckning de efterfrågade uppgifterna lämpligen borde ha
                            lämnats ut. JO uttalar att den enskildes krav på integritet därigenom förbisågs. Vidare
                            konstaterar JO att åtgärden att begära kontoutdrag för en lång period utöver den tid
                            som var aktuell för Försäkringskassans utredning innebar ett omotiverat
                            integritetsintrång. Försäkringskassan får allvarlig kritik för sitt felaktiga agerande.

                        .

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 9 april 2015 klagade jur.kand. AA på
                        Försäkringskassans handläggningsåtgärder under utredningen av ett ärende om
                        en enskilds försäkringstillhörighet i vilket han biträtt den enskilde. AA anförde
                        bl.a. följande:

                        Under hösten 2014 blev hans klient BB kontaktad av Försäkringskassan som
                        meddelade att myndigheten utredde om hon varit bosatt i Sverige och omfattats


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                Dnr 2031-2015      Sid 2 (6)




av svensk socialförsäkring sedan 2007, samt att hon eventuellt kunde bli
återbetalningsskyldig för de utbetalningar av föräldrapenning, barnbidrag och
flerbarnstillägg som hon mottagit sedan dess. BB motsatte sig en eventuell
återbetalningsskyldighet eftersom hon menade att hon inte hade vistats
utomlands på ett sådant sätt som skulle kunna innebära att hennes hemvist hade
ändrats förrän hon flyttade till USA under våren 2011. Vidare motsatte sig BB
återbetalningsskyldighet av den anledningen att hon hade ringt till
Försäkringskassan i maj 2011 och informerat om den förestående flytten samt
bett att kassan skulle stoppa framtida utbetalningar av barnbidrag. Det
telefonsamtalet diariefördes dock aldrig, och myndigheten har därför nekat till
att det skett.

Under utredningen av frågan om BB:s försäkringstillhörighet begärde
Försäkringskassan in kontoutdrag från BB:s privata bankkonto i Handelsbanken
för perioden den 1 januari 2007–30 maj 2014. På den blankett som
Försäkringskassan använde vid sin begäran hänvisade myndigheten till
bestämmelsen i 110 kap. 33 § socialförsäkringsbalken, SFB. I den
bestämmelsen anges att exempelvis banker på begäran ska lämna uppgifter till
Försäkringskassan i ärenden om äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag och
bostadstillägg, dvs. om andra förmåner än dem som i förevarande fall skulle
kunna omfattas av ett eventuellt återkrav. Försäkringskassan har således saknat
direkt lagstöd för den åtgärd som vidtagits gentemot BB. Dessutom har
myndigheten gått utöver vad som kan anses proportionerligt och behövligt
genom att myndigheten har inhämtat uppgifter om kontohändelser som gått
utöver den tid som varit aktuell för utredning.

Till anmälan bifogades en kopia av den blankett (FK3091) som
Försäkringskassan sänt till Handelsbanken vid sin begäran om kontoutdrag
avseende BB:s konto. I blanketten anges att myndigheten med stöd av 110 kap.
31 och 33 §§ SFB begär kontoutdrag från BB:s konto för perioden den
1 januari 2007–30 maj 2014 och att uppgifterna är nödvändiga för att rätt beslut
ska kunna fattas. Under rubriken Information om ärendet anges att
Försäkringskassan håller på att utreda om BB har varit bosatt i Sverige fr.o.m.
januari 2007.

Utredning
Försäkringskassans handlingar i ärendet hämtades in och granskades. Av
handlingarna framgick bl.a. att de förmåner som varit aktuella i utredningen om
BB:s försäkringstillhörighet som längst hade betalats ut t.o.m. den 31 maj 2012.

Ärendet remitterades därefter till Försäkringskassan som uppmanades att yttra
sig över det som AA anfört. I ett remissvar den 29 juli 2015 anförde
Försäkringskassan följande:
                                                                Dnr 2031-2015       Sid 3 (6)




Utredning
Den 17 mars 2014 kom ärendet in till avdelningen för Gemensamma
försäkringsfrågor, verksamhetsområde Försäkringstillhörighet (GFF) från
verksamhetsområde Kontroll, där utredning pågått sedan den 15 november 2013.
–––
Den 9 september 2014 skickade Försäkringskassan en kommunicering till BB
med bedömningen att hon inte omfattats av svensk socialförsäkring från och med
den 11 februari 2007 baserat på de uppgifter som inkommit, vilket kunde
påverka hennes rätt till förmåner från Försäkringskassan.
Den 29 september 2014 ringde BB och meddelade att hon skulle skicka in
handlingar som styrkte att hon hade varit bosatt i Sverige under aktuell period.
Försäkringskassan informerade då BB om att sådana handlingar till exempel
kunde vara bankkontoutdrag. Samma dag skickade Försäkringskassan begäran
om kontoutdrag för perioden den 30 december 2006 [rätteligen den 1 januari
2007, JO:s anm.]–30 maj 2014 till Handelsbanken. I den blankett (FK3091) som
användes vid förfrågan angavs att begäran om uppgifter gjordes med stöd av 110
kap. 31 och 33 §§ SFB.
Den 16 oktober 2014 hade både enhetschef och specialist telefonkontakt med BB
och informerade henne om vad som gällde vid längre utlandsvistelser samt
förtydligade att Försäkringskassan utredde om BB hade varit bosatt i Sverige
sedan 2007. BB uppgav då att hon bland annat hade begärt ut handlingar från
sjukvården i Sverige och tidigare anställningsavtal som skulle styrka hennes
bosättning i Sverige. BB uppmanades att skicka in dessa handlingar. I samtalet
informerades BB om att Försäkringskassan hade fått ut kontoutdrag från
Handelsbanken som visade på långa perioder med transaktioner i USA.
Försäkringskassan uppmanade BB att tänka tillbaka och se om det fanns en
förklaring vad gällde uttagen. Avslutningsvis uppgav BB att hon ville ha en
annan utredare än CC, vilket tillgodosågs.
Den 23 oktober 2014 skickade Försäkringskassan en ny kommunicering till BB,
baserad på de uttag i Sverige respektive USA som framgick av kontoutdragen. I
kommuniceringen förklarade Försäkringskassan att BB inte bedömdes omfattas
av svensk socialförsäkring från och med den 27 augusti 2007, då BB hade vistats
större delen av tiden därefter i USA.
Den 12 december 2014 kom en skrivelse in från BB:s ombud AA med e-post
tillsammans med fullmakt att företräda BB. Med anledning av skrivelsen
kontaktade Försäkringskassan den 9 januari 2015 ombudet med frågan om BB
avsåg att skicka in kompletterande uppgifter. AA uppgav att det inte var aktuellt
för närvarande, utan att BB genom skrivelsen endast ville ge sin syn på saken.
Eftersom BB inte hade kommit in med handlingar som styrkte hennes bosättning
i Sverige, och via ombud även hade meddelat att hon inte avsåg att skicka in
sådana handlingar, tog Försäkringskassan ställning till BB:s
försäkringstillhörighet den 14 januari 2015. BB bedömdes inte omfattas av
svensk socialförsäkring från och med den 4 januari 2009. [– – –] Ärendet
överlämnades till verksamhetsområde Återbetalning för beslut.

Försäkringskassans slutsatser
Enligt 110 kap. 14 § SFB får handläggande myndighet, då det behövs för
bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av
socialförsäkringsbalken göra förfrågan till den som kan antas kunna lämna
behövliga uppgifter. Det är den bestämmelsen som borde ha använts i ärendet.
Försäkringskassan har i stället begärt in uppgifter från Handelsbanken med
hänvisning till 110 kap. 31 och 33 §§ SFB och för en period som sträcker sig
längre än vad som är relevant för utredningen. Var och en av dessa
omständigheter innebär att Försäkringskassan har agerat felaktigt mot BB
                                                                         Dnr 2031-2015      Sid 4 (6)




      110 kap. 33 § SFB får bara användas för förfrågningar avseende vissa i
      bestämmelsen utpekade förmåner, som inte var aktuella i utredningen om BB:s
      försäkringstillhörighet. Om Försäkringskassan hade hänvisat till rätt lagrum, dvs.
      110 kap. 14 § SFB, hade Handelsbanken inte fått signalen att banken var skyldig
      att lämna ut uppgifterna, utan hade själv haft att avgöra lämpligheten i detta. Att
      uppgifter dessutom begärdes för en för lång period innebär i sig ett omotiverat
      integritetsintrång.
      För att förebygga att liknande fel upprepas har all personal inom avdelningen
      GFF uppmärksammats på att vid eventuella förfrågningar till bank eller
      penninginstitut för utredning av försäkringstillhörighet ska hänvisning göras till
      110 kap. 14 § SFB, samt att sådana förfrågningar inte får avse annan period än
      den som behövs för utredningen.
      En kontrollutredning innebär alltid ett visst integritetsintrång för den vars
      förhållanden utreds. De regler som gäller för myndigheternas handläggning är
      dock till för att hålla sådana intrång på en rimlig och rättssäker nivå, varför det
      naturligtvis är mycket viktigt att reglerna följs. Som framgår ovan har
      Försäkringskassan i det här fallet gjort fel i två hänseenden och beklagar därför
      de olägenheter som BB kan ha drabbats av på grund av dessa felaktigheter.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Försäkringskassan ska säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs inom
socialförsäkringen. Detta är myndighetens uppgift enligt dess instruktion. Vid
fullgörandet av denna uppgift ingår att kontrollera och utreda ärenden där
Försäkringskassan av olika skäl misstänker att en försäkrad har fått eller försökt
få ersättning utan att ha rätt till den. För att allmänhetens förtroende för
myndighetens objektivitet inte ska rubbas är det viktigt att Försäkringskassans
utredningar bedrivs på ett opartiskt och korrekt sätt och under ordnade former.

Av 110 kap. 13 § första stycket SFB framgår att Försäkringskassan ska se till att
ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Det
innebär bl.a. att det är Försäkringskassan som leder utredningen och som
bestämmer vilket underlag som behövs för att kunna göra en korrekt bedömning
i det enskilda fallet.

De befogenheter som Försäkringskassan har för att kunna uppfylla denna
utredningsskyldighet regleras i 110 kap. 14 § SFB där det bl.a. anges att
myndigheten, när det behövs för bedömningen av ersättningen eller i övrigt för
tillämpningen av SFB, får göra förfrågningar hos den som kan antas kunna
lämna behövliga uppgifter.

Att det kan finnas situationer där den försäkrade upplever åtgärderna i 110 kap.
14 § SFB som integritetskränkande är förståeligt och ett problem som diskuteras
i förarbetena till lagrummet. Regeringen fann emellertid att förslaget innefattade
en rimlig avvägning mellan den enskildes krav på integritet och
Försäkringskassans behov av utredningsbefogenheter (prop. 2008/09:200 s.
558 f.). Vidare skyddas den försäkrades integritet även av regler om sekretess.
                                                                   Dnr 2031-2015      Sid 5 (6)




Jag vill i detta sammanhang ändå särskilt framhålla vikten av att det vid
tillämpningen av 110 kap. 14 § SFB alltid görs noggranna överväganden i det
enskilda fallet och att inriktningen, som framgår av 110 kap. 13 § första stycket
SFB, givetvis måste vara att inte hämta in mer kompletterande material än vad
som behövs för att kunna göra en korrekt försäkringsmässig bedömning. När
det handlar om att utreda om en enskild har haft rätt till en uppburen förmån är
det också viktigt att utredaren är objektiv i sin roll, har den försäkrades
perspektiv i åtanke och visar respekt för den enskildes integritet och rättigheter.

Utöver ovan nämnda reglering finns speciella bestämmelser om
uppgiftsskyldighet för andra än parter. Dessa bestämmelser ger
Försäkringskassan ytterligare befogenhet att vidta vissa utredningsåtgärder när
det gäller olika förmåner. Bland annat ges Försäkringskassan befogenhet att
med stöd av 110 kap. 31 och 33 §§ SFB begära in uppgifter från banker och
andra penninginrättningar som avser en namngiven person när det gäller
förhållanden som är av betydelse för rätten till äldreförsörjningsstöd,
bostadsbidrag och bostadstillägg.

Försäkringskassans handläggning
I det nu aktuella fallet fick Försäkringskassan indikationer på att BB:s
bosättning kunde ha upphört år 2007 och att hennes rätt till förmåner från
Försäkringskassan för tid därefter därmed kunde ifrågasättas. De förmåner som
var aktuella i utredningen om BB:s försäkringstillhörighet var föräldrapenning,
barnbidrag och flerbarnstillägg, vilka som längst betalades ut t.o.m. den 31 maj
2012.

Försäkringskassan begärde in uppgifter från Handelsbanken med hänvisning till
110 kap. 31 och 33 §§ SFB. Eftersom rätten att hämta in uppgifter med stöd av
110 kap. 33 § SFB endast omfattar utredningar avseende förmånerna
äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag och bostadstillägg kan det inledningsvis
konstateras att Försäkringskassan saknade behörighet att begära in de aktuella
uppgifterna från banken med stöd av denna bestämmelse.

Som Försäkringskassan anfört hade myndigheten däremot haft möjlighet att
med stöd av bestämmelsen i 110 kap. 14 § SFB sända en förfrågan till banken
om den kunde inkomma med de underlag som Försäkringskassan bedömde
relevanta för sin utredning. I dessa situationer gäller dock att det är upp till
mottagaren av en sådan förfrågan att ta ställning till lämpligheten av att
tillmötesgå önskemålen utifrån hänsyn till den enskildes intresse av bl.a.
sekretesskydd.

Till skillnad från vad som gäller vid en förfrågan enligt 110 kap. 14 § SFB
innefattar bestämmelsen i 110 kap. 33 § SFB en skyldighet för mottagaren av en
sådan begäran att lämna ut de uppgifter som efterfrågas av myndigheten i de
ärenden som avser någon av de förmåner som räknas upp i bestämmelsen. Av
den information om ärendet som lämnades till Handelsbanken i den nu aktuella
begäran gick det inte att utläsa vilka förmåner eller vilken tidsperiod som
                                                                  Dnr 2031-2015     Sid 6 (6)




utredningen hos myndigheten omfattade. Därmed fanns det inte heller någon
indikation om att det inte var fråga om en uppgiftsskyldighet. Det förhållandet
att utredningsmaterialet begärdes in med stöd av 110 kap. 33 § SFB gav därför,
som Försäkringskassan också påpekat, Handelsbanken signalen att den var
skyldig att lämna ut de uppgifter som myndigheten begärt. Till följd av
myndighetens felaktiga hantering prövades heller aldrig i vilken utsträckning de
efterfrågade uppgifterna lämpligen borde ha lämnats ut. Därigenom förbigicks
också BB:s krav på integritet.

Som Försäkringskassan tillstår begärdes utredningsmaterial dessutom för en
längre period än vad som var relevant för utredningen. Mot bakgrund av att BB
hävdade att hennes bosättning i Sverige upphörde under våren 2011 och den
omständigheten att den senaste förmånen betalades ut t.o.m. maj 2012 var det
inte motiverat att hämta in kontoutdrag för en period som sträckte sig ända fram
till maj 2014. Vilka eventuella överväganden som gjordes inför denna åtgärd
redovisas inte i remissvaret. Åtgärden framstår snarast ha vidtagits
slentrianmässigt. Oavsett anledning innebar åtgärden att begära kontoutdrag för
en lång period utöver den som var aktuell för Försäkringskassans utredning ett
omotiverat integritetsintrång.

Jag ser mycket allvarligt på Försäkringskassans felaktiga agerande mot BB i de
avseenden som berörs ovan. Försäkringskassan förtjänar allvarlig kritik för sin
felaktiga handläggning.

Vad AA har anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
