# Jäv och bristande objektivitet; kritik mot en statsveterinär, Statens veterinärmedicinska anstalt, och Naturvårdsverket

JO 2011-03-22 dnr 2035-2010

BESLUT
                                                                        Datum                Dnr                    Sid
                                                                        2011-03-22           2035-2010             1 (5)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Jäv och bristande objektivitet; kritik mot en statsveterinär, Statens
                        veterinärmedicinska anstalt, och Naturvårdsverket


                          Beslutet i korthet: En statsveterinär anlitades för utvärdering av fångstredskap.
                          Statsveterinären var samtidigt ordförande för Svenska Jägareförbundet. Förbundet sålde
                          jaktutrustning och drev även en rättsprocess mot ett företag som tillverkade
                          fångstredskap. Företagets redskap ingick bland dem som skulle utvärderas.
                          Statsveterinären kritiseras för jäv. Även Statens veterinärmedicinska anstalt och
                          Naturvårdsverket kritiseras.

## Bakgrund och utredning

AA driver ett mindre familjeföretag, som tillverkar och utvecklar utrustning för
                        djurfångst. AA gjorde i en anmälan till JO gällande att statsveterinären BB vid
                        SVA varit jävig när han deltagit i ett projekt, som gällde typgodkännande av
                        vildsvinsfällor.

                        Enligt 11 § jaktförordningen (1987:905) ska fångstredskap vara av godkänd typ för
                        att få användas vid jakt. Naturvårdsverket prövar efter samråd med Statens
                        jordbruksverk frågor om godkännande (typgodkännande). Efter att AA i januari
                        2009 ansökt om typgodkännande av två vildsvinsfällor beslutade verket i juni
                        samma år att i ett projekt utarbeta riktlinjer och konstruktionskrav för fällor för
                        levande fångst av vildsvin och lodjur, i fortsättningen benämnt projektet. I ett
                        meddelande den 29 juni 2009 underrättades AA om projektet varvid han upplystes
                        om att deltagande i projektets tester var en förutsättning för typgodkännande av
                        hans fällor.

                        Naturvårdsverket fastställde den 25 juni 2009 en projektplan av vilken framgår att
                        det i projektet ingår test av fångstredskap, bl.a. av åtta fällor för vilka ansökan om
                        typgodkännande har gjorts hos Naturvårdsverket. För två av fällorna hade ansökan
                        gjorts av AA:s företag. Enligt projektplanen skulle testerna genomföras av Statens
                        veterinärmedicinska anstalt, SVA, och resultatet för var och en av fällorna
                        redovisas till Naturvårdsverket. För utförande av testerna skulle SVA i samarbete
                        med jägarorganisationerna engagera jägare som kunde bedriva fångst med de
                        fångstredskap/fällor som skulle användas vid testerna. Ansvarig för SVA:s
                        deltagande i projektet var till en början statsveterinären BB. Han har i en skrivelse



 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                       Dnr 2035-2010    Sid 2 (5)




till JO i februari 2010 bl.a. redogjort för sitt arbete med projektet (JO adm.
18:2010).

BB är, förutom statsveterinär vid SVA, ordförande för Svenska Jägareförbundet
och som sådan arvoderad på halvtid. Svenska Jägareförbundet bedriver viss
försäljning av jaktutrustning, däribland den enda för vildsvinsjakt typgodkända
fällan. Svenska Jägareförbundet väckte i april 2009, i egenskap av näringsidkare,
talan vid Marknadsdomstolen mot AA:s företag avseende bolagets marknadsföring
av de två vildsvinsfällor för vilka han tidigare ansökt om typgodkännande och som
enligt Naturvårdsverkets projektplan skulle testas i projektet. Marknadsdomstolen
biföll i en dom den 21 december 2009 Svenska Jägareförbundets talan och förbjöd
vid vite AA:s företag att marknadsföra fällorna om inte bolaget kunde visa att de
omfattades av ett beslut om typgodkännande av Naturvårdsverket (dnr C 11/09).

Av projektplanen framgick att Naturvårdsverket under den tid som projektet pågick
inte skulle komma att typgodkänna några ytterligare vildsvinsfällor och att
dispenser endast skulle komma att meddelas vid stort behov av skyddsjakt.
Naturvårdsverket hade tidigare typgodkänt en fälla för vildsvinsjakt, ett
godkännande som inte påverkades av projektet.

SVA och Naturvårdsverket anmodades att yttra sig. SVA inkom, genom
generaldirektören CC, med ett yttrande. I SVA:s yttrande, som upprättats efter
hörande av BB, uppgavs följande om dennes arbete vid SVA.
      BB är sedan många år statsveterinär vid SVA. Detta innebär inte en chefsposition
      utan anger en viss formell kompetensnivå inom ämnesområdet, i detta fall viltfrågor.
      BB innehar sedan 2007-04-30 ingen chefsposition vid SVA. Han innehar sedan dess
      en specialistfunktion direkt underställd enhetschefen vid enheten för patologi och
      viltsjukdomar. BB:s formella position är oförändrad även efter det att han valdes till
      ordförande i Svenska Jägareförbundet i maj 2007. I samband med att han fått detta
      förtroendeuppdrag beviljades BB tjänstledighet med 50 %.
I fråga om huruvida BB varit jävig då han deltog i vildsvinsfälleprojektet
redovisade SVA inledningsvis följande bedömning.
      BB:s position som ordförande i jägareförbundet och statsveterinär vid SVA utgör en
      potentiell jävssituation, vilken ledningen vid SVA varit medveten om. Diskussioner
      har också förts med BB för att inskärpa att uppdrag där jävssituationer kan uppstå
      inte är förenliga med dennes roll och att han inte kan vara myndighetens
      föredragande i viltfrågor vid SVA så länge som han innehar ordförandeskapet. Detta
      var t.ex. en av anledningarna till att BB inte deltog i SVA:s arbete med vargarna i
      samband med vargjakten vintern 2009/10. Inför omval till ordförandeposten i maj
      2010 aktualiserades återigen frågan och togs bland annat upp i SVA:s insynsråd. För
      att undanröja alla potentiella misstankar om jäv beslöt SVA:s ledning då att BB
      överhuvudtaget inte ska arbeta operativt med viltfrågor vid SVA under tiden som
      han uppehåller ordförandeposten.
      Frågan återstår då om jäv förelåg under den begränsade tid som BB arbetade med
      vildsvinsfälleprojektet alternativt om frågan om opartiskhet uppenbarligen saknade
      betydelse för ärendet och projektets genomförande. BB arbetade operativt med
      projektet men var inte ansvarig för projektet vilket framgår av projektbeskrivning
      och avtal och han har inte heller fattat några beslut i projektet. Han hade ingen
      anledning att i sitt arbete som statsveterinär vid SVA lägga annat än
      veterinärmedicinska aspekter på projektet då han som ordförande i jägareförbundet
                                                                          Dnr 2035-2010     Sid 3 (5)




      inte var involverad i målet i Marknadsdomstolen och då det under alla förhållanden
      redan i maj 2009 fanns ett interimistiskt beslut i domstolen som gick på
      jägareförbundets linje. Som tidigare påpekats synes det inte heller finnas något
      skriftligt material där jägareförbundet motsätter sig eller argumenterar mot att fällor
      används för vildsvin och att fällorna först ska testas.
SVA ansåg att man i detta fall kunde bortse från jäv då frågan om opartiskhet
uppenbarligen saknade betydelse för projektets genomförande och utvecklade
ytterligare argument för denna ståndpunkt samt anförde avslutningsvis:

      Även om en potentiell jävssituation kunnat föreligga kan SVA således inte se att en
      reell jävssituation uppkommit då frågan om BB:s uppdrag för jägareförbundet
      uppenbarligen saknat betydelse för att SVA ska kunna genomföra projektet på ett
      sakligt och korrekt sätt.
Naturvårdsverket inkom, genom tillförordnade generaldirektören DD, med ett
yttrande. Efter en beskrivning av projektets bakgrund anförde verket följande om
överenskommelsen med SVA och BB:s medverkan.

      På initiativ av Naturvårdsverket upprättades en överenskommelse mellan
      Naturvårdsverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) där
      Naturvårdsverket är beställare och SVA leverantör. Målsättningen var att man inom
      testverksamheten skulle kunna utnyttja den spetskompetens som SVA har inom
      området. SVA:s uppgift enligt överenskommelsen är, ”genomförande av
      testverksamhet avseende levande fångstredskap vildsvin och lodjur”.
      I projektorganisationen finns en beställare (Naturvårdsverket), styrgrupp,
      projektledare (Naturvårdsverket), projektarbetsgrupp, referensgrupp samt personal
      som sköter den praktiska delen av testverksamheten.
      I styrgruppen ingår representanter från Naturvårdsverket, SVA och Jordbruksverket.
      Styrgruppens roll i detta projekt är att följa och vid behov vägleda det fortsatta
      arbetet. Det fanns inte anledning för Naturvårdsverket att ifrågasätta SVA:s val av
      BB, som är statsveterinär och sakkunnig, som deras representant i styrgruppen,
      eftersom varje myndighet har ansvar för att bedöma lämplig medverkan. BB
      lämnade styrgruppen den 30 mars 2010, efter beslut av SVA. Några
      styrgruppsmöten har inte hållits under den tid BB ingick i den.
      –––
      Naturvårdsverket avstår från att ta ställning i fråga till om BB gjort sig skyldig till
      jäv eller inte.

Rättslig reglering
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet
(objektivitetsprincipen).

I avsikt att skapa garantier för att den grundlagsfästa objektivitetsprincipen
efterlevs av förvaltningsmyndigheterna har det i 11 och 12 §§ förvaltningslagen
(FL) införts generella jävsbestämmelser. I bestämmelsernas förarbeten uppgavs
bl.a. att ett ”tillfredsställande skydd mot att myndigheterna låter sig påverkas av
ovidkommande hänsyn kan […] ytterst uppnås bara genom regler som klargör i
vad mån en myndighetsperson, vars opartiskhet i ett ärende kan sättas i fråga, skall
vara skyldig att frånträda handläggningen av ärendet” (prop. 1971:30 s. 351).
                                                                    Dnr 2035-2010   Sid 4 (5)




Jävsproblematiken tar inte sikte på en befattningshavares moral och kompetens
utan på förekomsten av sådana yttre faktorer som placerar honom eller henne i
situationer, där det allmänt sett – oberoende av vem det gäller – föreligger en risk
för att ovidkommande hänsyn skulle kunna inverka (jfr
Förvaltningslagsutredningens betänkande, SOU 2010:29, s. 327). Befinner
vederbörande sig i en sådan situation spelar det ingen roll om man efteråt kan
konstatera, att han eller hon ändå handlat helt klanderfritt. Det saknar även
betydelse om den person, vars opartiskhet kan sättas i fråga, själv anser sig objektiv
eller av den ansvariga myndigheten bedöms vara det; det är tillräckligt att det
föreligger någon omständighet som utifrån sett är ägnad att negativt påverka
tilltron till att handläggningen sker utan påverkan av ovidkommande hänsyn.

Enligt 11 § första stycket punkt 1 FL är den som ska handlägga ett ärende jävig
bl.a. om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom
själv (s.k. intressejäv). Detta gäller enligt punkten 2 även då denne är
ställföreträdare för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets
utgång (s.k. ställföreträdarjäv). Enligt punkten 5 föreligger jäv hos den som ska
handlägga ett ärende även om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet (den s.k.
generalklausulen). Enligt andra stycket bortses från jäv när frågan om opartiskhet
uppenbarligen saknar betydelse. Det gäller t.ex. vid rutinåtgärder, där handläggaren
i realiteten inte har några valmöjligheter, eller i andra situationer där denne inte har
ett uppdrag som påverkar ärendets utgång.

Enligt 12 § FL får den som är jävig inte delta i ärendets handläggning. Den som
känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne, ska
självmant ge det till känna. Vid sidan av myndighetens ansvar för handläggningens
objektivitet har den enskilde befattningshavaren alltså ett självständigt ansvar för
att jävsbestämmelserna iakttas.

Bedömning
Projektet syftade till att utarbeta riktlinjer och konstruktionskrav som ska ligga till
grund för typgodkännande av fångstredskap. Arbetet skulle bedrivas genom en
utvärdering av redskap som förekommer. Anmälaren hade från Naturvårdsverket
erhållit besked om att en förutsättning för att hans redskap skulle kunna godkännas
var att de utvärderades inom projektet. För varje testat redskap skulle resultat och
slutsatser redovisas. I den projektrapport som sedermera färdigställts av SVA har
en rekommendation om godkännande/icke godkännande avgetts för vart och ett av
redskapen. I projektets styrgrupp ingick inledningsvis, såsom representant för
uppdragstagaren SVA, statsveterinären BB. Enligt egna uppgifter har han även
varit projektledare för arbetet i fält och på SVA.

BB var samtidigt ordförande för Svenska Jägareförbundet. Förbundet bedriver
försäljning av jaktutrustning, däribland en för vildsvinsjakt typgodkänd fälla.
Under tiden som projektet pågick drev förbundet en rättsprocess mot anmälarens
                                                                   Dnr 2035-2010   Sid 5 (5)




företag rörande vildsvinsfällor. Samma fällor ingick bland dem som skulle testas i
projektet enligt Naturvårdsverkets anvisningar till anmälaren.

Det råder ingen tvekan om att dessa omständigheter medfört att jäv förelegat för
BB. Det är inte uppenbart att frågan om hans opartiskhet saknat betydelse. Det är
tvärtom tydligt att hans deltagande var ägnat att rubba tilltron till utvärderingens
objektivitet. BB ska därför kritiseras för sin medverkan.

Av utredningen framgår att SVA kände till de omständigheter som medförde jäv
för BB. SVA måste kritiseras för att han likväl anförtroddes uppdraget.

Även Naturvårdsverket måste kritiseras. I ett tidigare ärende – där
Naturvårdsverket använt en konsult på ett sätt som stred mot grundlagens
objektivitetskrav (JO 2010/11 s. 278) – konstaterade jag att förvaltningslagens
jävsbestämmelser i och för sig inte är tillämpliga på fristående uppdragstagare, men
att en myndighet som ger någon annan ett avgörande inflytande över myndighetens
beslut likväl måste leva upp till objektivitetskravet i 1 kap. 9 § regeringsformen.
Det innebär bl.a. att myndigheten ska säkerställa att det inte beträffande
uppdragstagaren finns omständigheter som är ägnade att negativt påverka tilltron
till det tillämpade förfarandets objektivitet. Som framgått har det funnits
omständigheter av det slaget beträffande BB och dennes medverkan i projektet för
SVA:s räkning. Utredningen visar inte annat än att man inom Naturvårdsverket
kände till detta.

Jag noterar avslutningsvis att vidare förtroendeskador förebyggdes genom att BB:s
medverkan i projektet avbröts i mars 2010 och att detta, som det får förstås, var
föranlett av en insikt om att arrangemanget var olämpligt från jävssynpunkt. Det nu
aktuella ärendet kan därmed avslutas med den kritik som framförts.
