# Initiativärende mot Brottsoffermyndigheten angående användande av fullmakt för utbetalning av brottsskadeersättning till någon annan än sökanden

JO 2003-12-11 dnr 2039-2002

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2003-12-11             2039-2002                1 (2)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot Brottsoffermyndigheten angående användande av
                        fullmakt för utbetalning av brottsskadeersättning till någon annan än
                        sökanden

## Initiativet

Vid min inspektion av Brottsoffermyndigheten den 18 och 20 februari 2002
                        antecknades följande till protokollet under punkten 3.2 (JO:s ärende dnr 278-2002).
                                  I ett ärende hade under handläggningen sökanden genom en skrivelse till
                                  myndigheten gett en vårdgivare fullmakt att erhålla tillkommande
                                  brottsskadeersättning för tandvårdskostnader som uppkommit i anledning av brottet
                                  (ärende dnr 6472/2000). Brottsoffermyndighetens nämnd beslutade den 5 november
                                  2001 att tillerkänna sökanden brottsskadeersättning och förordnade att av
                                  ersättningen skulle 8 200 kr med stöd av fullmakt betalas till den aktuella
                                  vårdgivaren.
                                  [Byråchefen] AA uppgav att det förekommer relativt ofta att sökandena ger fullmakt
                                  till vårdgivare att erhålla brottsskadeersättning som kan komma att utbetalas.
                                  Förfarandet syftar till att tillförsäkra att ersättningen går till vård. Det kan ibland
                                  innebära den enda möjligheten för personerna att få vård.
                                  JO lät anteckna följande till protokollet.
                                  Enligt 16 § första stycket brottsskadelagen får anspråk på brottsskadeersättning inte
                                  överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för lyftning. I motiven till bestämmelsen
                                  uttalades att den tillkommit för att förhindra att den skadelidande överlåter sitt
                                  anspråk på brottsskadeersättning till underpris. Brottsskadeersättning får anses vara
                                  tillgänglig för lyftning i och med att det ersättningsprövande organet har meddelat
                                  sitt ersättningsbeslut. En överlåtelse i strid med bestämmelsen är ogiltig. Staten kan
                                  alltså inte med befriande verkan mot den skadelidande betala ut ersättning till annan
                                  som har förvärvat dennes anspråk. Något hinder finns däremot inte mot att betala ut
                                  ersättningen till någon som uppträder som befullmäktigat ombud för den
                                  skadelidande (prop. 1977/78:126 s. 55).
                        Jag beslutade att inhämta Brottsoffermyndighetens yttrande över hur det beskrivna
                        förfarandet överensstämmer med 16 § första stycket brottsskadelagen (1978:413)
                        och uttalanden i förarbetena, prop. 1977/78:126 s. 55.

## Utredning

I yttrande den 8 juli 2002 anförde generaldirektören BB följande.
                                  Det kan inte betecknas som en överlåtelse av ett anspråk att – som i det nu
                                  ifrågavarande ärendet – brottsoffret ger en vårdgivare fullmakt att uppbära hela eller



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2039-2002     Sid 2 (2)




      del av den brottsskadeersättning som möjligen kan komma att utgå. För det första
      villkoras ju fullmakten av att brottsskadeersättning skall komma att utgå, vilket ju
      svårligen kan garanteras på detta stadium. För det andra kan en sådan fullmakt
      återkallas när som helst under handläggningen.
      Om denna form av befullmäktigande ändå skulle jämställas med en ”överlåtelse av
      anspråk på brottsskadeersättning” är situationen fjärran från den som ifrågavarande
      bestämmelse i brottsskadelagen är satt att förhindra, nämligen att brottsoffret till
      underpris överlåter sin kommande brottsskadeersättning och således tillfogas en
      ekonomisk skada. Brottsoffermyndighetens förfarande dikteras av brottsoffrets
      intresse att få sina vårdbehov omedelbart tillgodosedda. I ett samhälle där
      möjligheten att betala för vården styr vårdgivarnas intresse att tillhandagå den
      skadade, är det av väsentlig betydelse för ett brottsoffer med dålig ekonomi att
      kunna erbjuda betalning för vården genom att hänvisa till den kommande ”troliga”
      brottsskadeersättningen. Skulle inte detta vara möjligt får den skadade finna sig i att
      stå utan behandling till dess rättsväsendets hantering är klar och brottsskadeärendet
      kunnat handläggas. En sådan ordning skall brottsoffer inte behöva acceptera. Då
      förfarandet med fullmakt inte innebär något ekonomiskt risktagande för brottsoffer
      står det inte heller i motsatsställning till bestämmelsens motiv.

Bedömning
Som framgått av det föregående föreskrivs i 16 § första stycket brottsskadelagen att
anspråk på brottsskadeersättning inte får överlåtas innan ersättningen är tillgänglig
för lyftning.

I Brottsoffermyndighetens ärenden om brottsskadeersättning förekommer det att
sökanden lämnar en fullmakt om att brottsskadeersättning som kan komma att
utbetalas skall utbetalas till en vårdgivare. Även om detta inte är en direkt
överlåtelse av ett anspråk på ersättning ligger det mycket nära en sådan situation.
En skillnad är visserligen att sökanden kan återkalla sin fullmakt och på så sätt
förhindra en utbetalning till någon annan än honom själv. Om en fullmakt inte
återkallas har det tillämpade förfarandet dock utifrån den ersättningsberättigades
utgångspunkt fått samma effekt som en överlåtelse av anspråket på ersättning.
Huruvida Brottsoffermyndigheten i de nu aktuella fallen underrättar sökanden om
att han eller hon kan återkalla sin fullmakt framgår inte av utredningen i detta
ärende.

Mot bakgrund av det föreskrivna förbudet mot överlåtelser av anspråk på
brottsskadeersättning framstår myndighetens användning av fullmakter för
utbetalning till någon annan än sökanden som tveksam. Det tillämpade förfarandet
har inte heller berörts i motiven till lagen; omnämnandet där (prop. 1977/78:126 s.
55) av en fullmaktssituation avser uppenbarligen ett ombud som företräder den
sökande i ärendet hos myndigheten. Enligt Brottsoffermyndighetens mening finns
det sakliga skäl för att ersättningen skall kunna betalas ut direkt till en vårdgivare
med stöd av fullmakt. Jag har förståelse för dessa skäl. Det kan dock enligt min
mening med hänsyn till det absoluta förbudet i 16 § första stycket brottsskadelagen
finnas anledning att överväga om inte förfarandet bör ges särskilt stöd i författning.
Jag översänder därför en kopia av detta beslut till Regeringskansliet,
Justitiedepartementet. Initiativärendet avslutas.
