# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för utebliven underrättelse till vårdnadshavare i samband med ett ingripande mot en 15-årig pojke m.m.

JO 2007-03-30 dnr 2040-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                    Sid
                                                                           2007-03-30            2040-2006             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för utebliven
                        underrättelse till vårdnadshavare i samband med ett ingripande mot en
                        15-årig pojke m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län. Hon anförde bl.a. följande.

                        Hennes son, BB, greps av en polispatrull den 11 mars 2006 misstänkt för
                        narkotikabrott och fördes till Solna polisstation för provtagning. BB:s mobiltelefon
                        togs ifrån honom varför han inte kunde svara när hon ringde. Efter provtagningen
                        släpptes BB kl. 01.30 utan att veta var han befann sig eller hur han skulle ta sig
                        hem. Den aktuella natten var det minus 15 grader ute. – AA var kritisk mot polisen
                        bl.a. för att de inte underrättade henne om händelsen och för att polisen släppte ut
                        BB i kylan utan att veta att han kunde ta sig hem på egen hand.

## Utredningen

Handlingar i polismyndighetens ärende K60655-06 infordrades och granskades.
                        Av handlingarna framgick bl.a. att BB, född 1990, medtogs för kropps-besiktning
                        den 11 mars 2006 kl. 00.25 på grund av att han uppvisade tydliga tecken på
                        narkotikapåverkan.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        anmälan. Polismyndigheten (länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar
                        jämte ett yttrande från polismästaren DD, Västerorts polis-mästardistrikt.

                        DD anförde följande.

## Bakgrund

Under natten mot den 11 mars 2006 befann sig BB vid tunnelbanestationen
                                  Hässelby gård. Han iakttogs av två polisassistenter, EE och FF, vilka konstaterade
                                  att Emauels andedräkt luktade av alkohol och att han talade forcerat. Härutöver
                                  framstod BB som narkotikapåverkad eftersom han uppvisade stora pupiller, röda
                                  ögon, en oförmåga att korsa ögonen samt nystagmus.
                                  När poliserna samtalade med BB lämnade han felaktiga uppgifter om sin identitet.
                                  Bland annat utgav han sig för att vara betydligt äldre än sin riktiga ålder.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                       Dnr 2040-2006        Sid 2 (4)



      På basis av polispatrullens iakttagelser beslutade tjänstgörande stationsbefäl,
      inspektören GG, att BB skulle medtas till polisstationen i Solna och
      kroppsbesiktigas genom urinprov. Beslutet fattades kl. 00:25. Kl. 00:50 infördes BB
      på polisstationen och i samband därmed blev hans identitet känd, Efter att han
      lämnat urinprov släpptes han kl. 01:30.

      Polismästardistriktets bedömning
      Det får hållas för visst att BB uppvisat de tecken på narkotikapåverkan som framgår
      av anmälan i ärendet. Denna omständighet i kombination med vad som i övrigt var
      känt vid tiden för polisingripandet gör att Västerorts polismästardistrikt menar att
      beslutet att medföra och kroppsbesiktiga BB varit både påkallat och lagligen
      grundat.
      Enligt 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
      skall vårdnadshavare, till den underårige som är skäligen misstänkt för brott på
      vilket fängelse kan följa, omedelbart underrättas samt kallas till förhör som hålls
      med den unge, om inte detta är till men för utredningen eller särskilda skäl annan
      talar mot det.
      I förevarande fall utgick polispersonalen från att BB skulle förhöras när
      analysresultatet från urinprovet blivit känt. Mot bakgrund härav framstod det för
      dem som obefogat att, mitt i natten, kalla hans vårdnadshavare till vad som då
      framstod som ett obehövligt förhör.
      Sistnämnda omständighet, i kombination med den höga arbetsbelastning som rådde
      under den aktuella helgnatten, gjorde att poliserna av allt att döma förbisåg att lämna
      en omedelbar underrättelse till vårdnadshavaren. Västerorts polismästardistrikt kan
      därmed konstatera att ärendet inte handlagts i enlighet med gällande regelverk.
      Mot bakgrund av det inträffade kommer polismästardistriktet att redan under
      innevarande vecka tydliggöra de interna rutiner som är anpassade för typsituationen
      som sådan. På detta sätt är det distriktets målsättning att behandlingen av underåriga
      framgent kommer att bedrivas med större omsorg än vad som tyvärr blev fallet i
      BB:s fall.
Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

Polismyndigheten hänvisar i huvudsak till vad Västerorts polismästardistrikt
      framfört, med följande tillägg:
      BB:s verkliga ålder vid tidpunkten för polisingripandet var 15 år. Under det
      inledande samtalet med polismännen vid Hässelby gårds tunnelbanestation uppgav
      han dock att han var ”äldre än 18 år”.
      Vad gäller den mobiltelefon som BB hade med sig har framkommit att telefonen
      togs ifrån honom i samband med den s.k. skyddsvisitationen jämlikt 19 § polislag
      (1984:387), eftersom polispatrullen fann det lämpligt att ta ifrån honom den under
      den tid han var omhändertagen för kroppsbesiktning. Utredningen i ärendet har inte
      visat huruvida telefonen ringde eller ej under den tid den var omhänder-tagen, men
      polismyndigheten finner i och för sig inte skäl att ifrågasätta AA:s uppgift därom.

## Rättslig reglering

Av 28 kap. 12 § rättegångsbalken (RB) framgår att den som skäligen kan misstänkas
      för brott på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för ändamål som anges i
      11 §.
      Enligt 1 § p. 6 narkotikastrafflag (1968:64) döms den som innehar, brukar eller tar
      annan befattning med narkotika, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott
      till fängelse i högst tre år. Av 2 § framgår vidare att om brottet enligt 1 § med
      hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som
      ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
                                                                         Dnr 2040-2006     Sid 3 (4)



      Av 19 § p. 1 polislag (1984:387) framgår att en polisman som med laga stöd griper
      eller annars omhändertar någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera denne
      i den utsträckning som är nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga
      föremål ska kunna tas omhand.
      Enligt 5 § lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
      (LUL) ska vårdnadshavaren omedelbart underrättas om någon som inte har fyllt
      arton år är skäligen misstänkt för brott.
      Av 6 § LUL följer att socialnämnden genast ska underrättas om någon som inte fyllt
      arton år är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa.

## Bedömning

Polismyndigheten delar polismästardistriktets uppfattning att lagliga förutsättningar
      förelegat att medta BB till polisstationen i Solna för kroppsbesiktning. Det synes
      inte heller vara själva beslutet om medtagande för kroppsbesiktning som AA vänder
      sig emot, utan istället handläggningen av ärendet från det att sonen infördes till
      polisstationen.
      Mobiltelefonen togs omhand av polisen i samband med den s.k. skyddsvisitationen
      jämlikt 19 § p. 1 polislagen. Polismyndigheten anser åtgärden befogad eftersom en
      mobiltelefon får anses utgöra sådan egendom som kan användas som tillhygge.
      Eftersom det funnits laglig grund att ta mobiltelefonen från BB under den tid han
      varit omhändertagen kan det, enligt myndighetens mening, inte anses felaktigt att
      neka honom att svara i telefonen om den skulle ringa. Polismyndigheten anser att
      polisens befattning med mobiltelefonen haft stöd i lag.
      Polismyndigheten övergår till att behandla frågan om handläggningen av ärendet
      mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för unga lagöverträdare.
      Sedan det i samband med införandet på polisstationen blev känt att BB var under 18
      år, skulle hans vårdnadshavare omedelbart ha underrättats. En underrättelse skulle
      också genast ha skett till socialnämnden, men ingen av dessa åtgärder kom att vidtas.
      Polismästardistriktet har som förklaring till den felaktiga hanteringen anfört att
      underrättelsen till vårdnadshavaren förbisågs med anledning av att något förhör inte
      skedde och att det mot bakgrund av detta aldrig blev aktuellt att kontakta
      vårdnadshavaren. Utöver detta har framförts att det rådde hög arbetsbelastning under
      den aktuella helgnatten. Samma förklaring har angivits till den uteblivna under-
      rättelsen till socialnämnden.
      Polismyndigheten konstaterar, i likhet med polismästardistriktet, att ärendet inte
      handlagts enligt gällande regelverk. Polismyndigheten beklagar detta. Reglerna
      kring underrättelser är klara och entydiga och fyller en viktig funktion. Det är givet-
      vis inte acceptabelt att dessa förbises. Polismyndigheten kan emellertid konstatera
      att Västerorts polismästardistrikt vidtagit åtgärder kring tydliggörandet av de rutiner
      som ska gälla för den aktuella ärendetypen. Åtgärderna har bestått i information till
      distriktets samtliga stationsbefäl, till operative chefen och till chefen för ordning och
      säkerhet. Polismyndigheten anser att dessa åtgärder torde vara tillräckliga för att
      undvika liknande förbiseenden framöver.
      Avslutningsvis kan tilläggas att det inte föreligger någon skyldighet för polisen att
      vara behjälplig vid hemresa eller liknande transport av personer som varit föremål
      för ett polisingripande. I de fall polis ibland erbjuder en person skjuts får det anses
      ligga inom ramen för polisens hjälpande verksamhet (2 § p. 4 polislagen) och kan
      ske i den mån det mot bakgrund av t.ex. rådande arbetsbelastning bedöms lämpligt.

Bedömning
AA har bl.a. gjort gällande att polisen brustit i sin skyldighet att i samband med
den aktuella händelsen underrätta henne som vårdnadshavare.

Enligt 5 § lagen om unga lagöverträdare (1964:167, LUL) skall, om någon som
inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, vårdnadshavaren eller annan
                                                                   Dnr 2040-2006    Sid 4 (4)



som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i
förhållande till den unge omedelbart underrättas samt kallas till förhör som hålls
med den unge, om detta inte är till men för utredningen eller det annars finns
särskilda skäl mot det. Enligt förarbetena till bestämmelsen behöver en sådan
underrättelse dock inte ske om t.ex. misstanken rör sig om en förseelse av mycket
bagatellartat slag där det framstår som självklart att rapporteftergift skall meddelas
(prop. 1987/88:135 s. 32 f.). Någon sådan förseelse handlade det emellertid inte om
i det nu aktuella fallet.

Utredningen visar att det stod klart för polisen att BB endast var 15 år när
identitetskontroll gjordes på polisstationen. Som polismyndigheten anfört skulle
AA då också omedelbart ha underrättats, och sedan skulle, som myndigheten också
påpekat, även en underrättelse lämnats till socialnämnden jämlikt 6 § LUL. Jag
noterar att polismästardistriktet har vidtagit vissa åtgärder för att säkerställa att
föreskrivna underrättelser sker.

Med anledning av klagomålet mot att polisen släppte ut BB mitt i natten får jag
anföra följande. Det är i och för sig riktigt att polisen inte har någon skyldighet att
vara behjälplig vid t.ex. en persons hemresa efter ett polisingripande. Enligt min
mening är det emellertid inte godtagbart att släppa ut en 15-årig pojke mitt i en kall
vinternatt utan att först förvissa sig om att han på egen hand har möjlighet att
snabbt ta sig hem. Det förtjänar att påpekas att om polisen hade underrättat AA på
ett korrekt sätt så hade hon också getts en möjlighet att t.ex. hämta sonen på
polisstationen eller beställa en taxi till honom.

Jag finner inte tillräckliga skäl att göra något annat uttalande med anledning av
händelsen. Ärendet avslutas därför med den kritik som ligger i vad jag nu har
anfört.
