# Ett initiativärende om skyndsamhetskravet vid omprövning av ett överklagat beslut m.m.

JO 2004-11-23 dnr 2042-2004

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2004-11-23              2042-2004               1 (5)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Ett initiativärende om skyndsamhetskravet vid omprövning av ett
                        överklagat beslut m.m.


                        Vid JO Lundins inspektion av Skatteverket, region Malmö, den 11–13 maj 2004
                        uppmärksammade hon följande.

                        I ett ärende rörande 2002 års taxering hade den skattskyldige kommit in med ett
                        överklagande den 25 februari 2003. I akten fanns odaterade anteckningar om vissa
                        vidtagna åtgärder. Skatteverket hade ännu inte omprövat ärendet och överlämnat
                        det till länsrätten för prövning.

                        JO Lundin beslutade att inom ramen för ett initiativärende granska Skatteverkets
                        handläggning av ärendet. I ett infordrat yttrande anförde Skatteverket genom
                        skattedirektören AA bl.a. följande.
                                  –––
                                  Av handlingarna i ärendet framgår följande.
                                  SKM har den 22 november 2002 i grundläggande beslut om årlig taxering vägrat BB
                                  avdrag för utgiftsräntor med 510 259 kr och bestämt överskott av kapital till 1 022
                                  485 kr mot deklarerat belopp 512 226 kr med motiveringen att BB inte styrkt sin rätt
                                  till yrkat avdrag, eftersom han inte inkommit med kopia av skuldebrev eller med
                                  handling som utvisade att ränta erlagts med yrkat belopp. Av utdrag ur
                                  skatteregistret framgår att slutlig skatt bestämts till 860 526 kr.
                                  BB har den 24 februari 2003 överklagat SKM:s beslut till Länsrätten i Skåne län och
                                  yrkat avdrag med 510 259 kr. Överklagandet kom in till Skattekontoret i Lund den
                                  25 februari 2003. Till sitt överklagande har han fogat ett telefax den 6 november
                                  2002 från den av BB uppgivna långivaren, A. & Co. Detta telefax hade han även
                                  ingett till SKM den 15 november 2002 och således före det att SKM fattat sitt
                                  grundläggande beslut om årlig taxering. Av telefaxet framgår att skulden och räntan
                                  per den 23 oktober 2001 uppgick till 79 896 CHF respektive 2 743 099 CHF och per
                                  den 4 november 2002 till 54 862 CHF respektive 2 797 961 CHF motsvarande 17
                                  357 078 SEK. Han har i överklagandet anfört att denna handling visade att räntor
                                  erlagts med 79 896 CHF, vilket belopp motsvarar yrkat avdrag i svenska kronor, att
                                  låneskulden ökats med räntan och att lånet blev omskrivet den 23 oktober 2001. Han
                                  har också uppgett att orsaken till att handlingarna var sent inkomna var sjukdom och
                                  dödsfall inom familjen. Han har inte begärt att få anstånd med att betala skatten.
                                  Den 13 mars 2003 har SKM beslutat att inte medge anstånd enligt 17 kap. 2 §
                                  skattebetalningslagen (1997:483) med betalning av slutlig skatt med motivering att
                                  det i BB:s överklagande inte framkommit sådana omständigheter som kunde antas
                                  medföra hel eller delvis befrielse från skatten. SKM fann det inte heller tveksamt att



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 2042-2004      Sid 2 (5)




BB skulle komma att bli skyldig att betala skatten eller att det skulle medföra
betydande skadeverkningar för honom eller annars framstå som oskäligt att betala
skatten.
Den 25 mars 2003 har det per telefax inkommit diverse handlingar med uppgifter
om storleken av räntor och skuld till A. & Co vid olika tidpunkter samt ett
insättningskvitto och två kontoutdrag från privatkonto för BB hos SEB.
Den 27 mars 2003 har SKM fattat ett nytt anståndsbeslut enligt vilket BB beviljats
anstånd med 324 176 kr tills länsrätten avgjort målet.
Enligt en handskriven odaterad tjänsteanteckning har SKM under 2003 och
Skatteverket, Malmö, under 2004 haft ett flertal telefonsamtal med BB, vid vilka han
uppgett att han arbetar med att få in bevis om att pengarna kommit till Schweiz.
Enligt tjänsteanteckningen avvaktade SKM detta.
I en underrättelse den 17 maj 2004 har Skatteverket, Malmö, meddelat BB att hans
ärende skulle komma att avgöras i skattenämnd den 9 juni 2004. I underrättelsen har
Skatteverket, Malmö, anfört att BB vid ett flertal telefonsamtal beretts tillfälle att
visa att han betalat den ränta som han yrkat avdrag för och att han särskilt beretts
tillfälle att visa att betalning för räntan inkommit till långivaren CC:s konto i
Schweiz men att något svar inte inkommit.
Enligt en underskriven tjänsteanteckning daterad den 21 maj 2004 har BB per
telefon denna dag uppgett att han skulle komma in till Skatteverket, Malmö, med
uppgifter eller bevis om att hela beloppet med ränta erlagts och att detta skickats via
bank till Arlock i Schweiz.
Av en undertecknad tjänsteanteckning daterad den 26 maj 2004 framgår att BB per
telefon undrat om han kunde faxa handlingarna eller om han skulle skicka dem i
original och uppgett att han skulle återkomma inom några dagar.
Enligt ytterligare en undertecknad tjänsteanteckning den 2 juni 2004 har BB per
telefon uppgett att pengarna som har återbetalats för lånet och räntan har legat för
disposition till fast kurs på banken och gick definitivt till Arlock i Schweiz i
december 2003.
Den 2 juni 2004 har per telefax inkommit dels ett meddelande till BB från Nordea
daterat den 12 december 2003, vilket utvisade att ett belopp på 2 925 000 CHF
avsänts till en bank i Schweiz och att betalningsmottagaren var A. & Co SA samt att
beloppet avsåg återbetalning av lån och ränta. Samma dag har per telefax inkommit
ett brev daterat den 19 december 2003 från CC till BB, i vilket CC uppger att han
erkänner mottagande av 2 925 000 CHF utgörande slutlig betalning av låneskulden
inklusive ränta.
Skatteverket, Malmö, har härefter i obligatoriskt omprövningsbeslut den 17 juni
2004 medgett avdrag med yrkade 510 59 kr [rätteligen 510 259 kr;JO:s anm.] under
inkomstslaget kapital och anfört att det sammanfattningsvis var Skatteverkets
uppfattning att BB genom de handlingar som han företett hade visat att han erlagt
ränta med det belopp som han hade yrkat avdrag för.
SKM har den 1 juli 2004 i besked om omräknad slutlig skatt bestämt överskott av
kapital till 512 226 kr och satt ned hans skatt med 306 156 kr från 860 526 kr till
554 370 kr.
Av gällande rätt m.m. framgår följande.
Enligt 3 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), TL, ska Skatteverket se till att ärendena
blir tillräckligt utredda. I 6 kap. 6 § första stycket TL sägs att Skatteverket snarast
ska ompröva det överklagade beslutet. Av andra stycket i detta lagrum framgår att
överklagandet förfaller, om Skatteverket ändrar beslutet så som den skattskyldige
begär.
Departementschefen har i prop. 1989/90:74 s. 319 och s. 414 uttalat dels att
skattemyndigheten inte får fatta ett obligatoriskt omprövningsbeslut om inte ärendet
är tillräckligt utrett, dels att kravet på skyndsamhet i 6 kap. 6 § första stycket TL får
                                                                 Dnr 2042-2004     Sid 3 (5)




vika för ett gott beslutsunderlag. Vidare har departementschefen på s. 283 f. i
nämnda prop. understrukit att ett ärende, innan det når domstol, i princip ska vara
färdigutrett men att utredningsskyldigheten inte får drivas in absurdum. Enligt
departementschefen skapar en handläggning som innefattar en grundlig utredning
visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men en sådan handläggning kan å
andra sidan bli så tidsödande att tidsaspekten framstår som en nackdel från
rättssäkerhetssynpunkt.
Dåvarande Riksskatteverket (RSV) har i yttrande i ett JO-ärende (dnr 86-1993), se
JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 214 ff., framfört bl.a. följande.
         En mera omfattande utredning torde dock enligt RSV:s uppfattning vara
         nödvändig endast när det krävs mer omfattande utredning, t.ex. i form av
         revision eller inhämtande av uppgifter från utlandet. Tidpunkten för det
         obligatoriska omprövningsbeslutet blir i sådana fall naturligen beroende av
         omständigheterna i det enskilda fallet såsom revisionens omfattning,
         SKM:s aktuella arbetsbelastning och den skattskyldiges samarbetsvilja. I nu
         avsedda fall kan det således bli så att det obligatoriska omprövningsbeslutet
         inte kan fattas förrän ganska lång tid efter det att den skattskyldiges
         överklagande kom in till SKM. Det bör dock strykas under att utredningar
         med anledning av överklaganden på grund av rättssäkerhetsaspekter måste
         ges hög prioritet. Även om det vid synnerligen omfattande utredningar och
         då den skattskyldige är mindre samarbetsbenägen måste accepteras en viss
         tidsutdräkt bör det enligt RSV:s uppfattning dock inte annat än i
         undantagsfall kunna komma ifråga att det obligatoriska
         omprövningsbeslutet fattas senare än ett år efter det att överklagandet kom
         in.
Av Justitieombudsmannens beslut den 27 april 1993 i detta ärende framgår att JO
ansett att utredningsskyldigheten inte bör få medföra att den skattskyldige under
avsevärd tid går miste om sin rätt att få sin sak prövad av domstol. Enligt JO:s
uppfattning krävde rättssäkerheten en snabbare hantering hos skattemyndigheten än
den RSV angivit. JO:s beslut mynnade dock inte ut i några konkret angivna
tidsfrister för fattande av obligatoriska omprövningsbeslut.
RSV har i en styrande skrivelse den 3 februari 2003 uttalat följande.
         Obligatorisk omprövning enligt taxeringslagen och skattebetalningslagen
         bör i ärenden som inte kräver ytterligare utredning ske inom en månad. Den
         utredningsskyldighet som åvilar skattemyndigheten får i normalfallet inte
         medföra att överlämnandet till länsrätt sker senare än tre månader efter det
         att överklagandet kom in.
Skatteverket gör följande bedömning.
I det nu föreliggande ärendet har den skattskyldige överklagat SKM:s beslut den 25
februari 2003. Obligatoriskt omprövningsbeslut har fattats först den 17 juni 2004,
dvs. nästan ett år och fyra månader efter det att den skattskyldige överklagat.
För tiden den 25 februari 2003–den 17 maj 2004 finns inga tjänsteanteckningar eller
handlingar som visar vad som förevarit i ärendet under denna tid, bortsett från den
odaterade tjänsteanteckningen.
Enligt den odaterade tjänsteanteckningen har SKM och Skatteverket, Malmö, under
tiden efter den 25 februari 2003 haft ett flertal kontakter med BB. Detta sägs också i
det yttrande från ansvarig handläggare som fogats till Skatteverkets, Malmö,

## Utredning

yttrande till Skatteverket. Av handläggarens yttrande framgår också följande.
Eftersom handläggaren ansåg att det krävdes ytterligare utredning tog han efter
beslutet den 25 februari 2003 kontakt med BB och bad honom styrka att han erlagt
räntan. Handläggaren berättade för BB att han behövde ytterligare handlingar
förutom de redan ingivna som utvisade omskrivningar av lånen, intyg, annan
utredning eller handlingar som visade att betalning skett av ränta eller lån. BB
uppgav att han skulle ta kontakt med utlånaren i Schweiz men meddelade att det
                                                                        Dnr 2042-2004    Sid 4 (5)




      skulle ta tid eftersom utlånaren var svår att få tag i. På senhösten 2003 råkade BB ut
      för en allvarlig olycka som för honom medförde svåra besvär med förlamning och
      svår smärta under lång tid. Han blev således svårt sjuk och ville styrka
      räntebetalningen så snart han blev tillräckligt frisk. Handläggaren ansåg att SKM
      dels på grund av att det var svårt att få tag på utlånaren, dels på grund av BB:s skada
      och sjukdom att han skulle avvakta ytterligare med beslut i ärendet till dess BB hade
      möjlighet att inkomma med de handlingar som skulle styrka räntebetalningen.
      Efter överklagandet den 25 februari 2003 har fattats ett beslut den 13 mars 2003 att
      inte medge anstånd och därefter ett beslut den 27 mars 2003, vari anstånd medgavs.
      Några tjänsteanteckningar om anledningen till de båda besluten eller några
      handlingar som utvisar att BB begärt att få anstånd finns inte.
      Enligt gällande rätt är en tid på nästan ett år och fyra månader mellan ett
      överklagande och ett obligatoriskt omprövningsbeslut i normalfallet inte ett
      acceptabelt dröjsmål.
      Handläggaren av BB:s överklagandeärende har i sitt yttrande uppgett att dröjsmålet
      berodde på att BB råkat ut för en allvarlig olycka med efterföljande sjukdom i slutet
      av hösten 2003. BB har själv i sitt överklagande redan den 25 februari 2003 uppgett
      att orsaken till att handlingarna kommit in sent var sjukdom och dödsfall inom
      familjen.
      Om det är riktigt dels att handläggaren haft en kontinuerlig kontakt med BB under
      2003 och 2004, dels att BB uppgett för handläggaren att han var förhindrad på grund
      av sjukdom att komma in med handlingarna, dels att handläggaren kommit överens
      med BB att omprövningsbeslut skulle fattas först efter det att BB tillfrisknat och
      blivit kapabel att inge handlingarna anser Skatteverket att något klander inte kan
      riktas mot SKM:s åtgärd att låta ärendet vila i avvaktan på detta.
      Det finns dock inga godtagbara tjänsteanteckningar under denna tid om detta. Inte
      heller finns det några tjänsteanteckningar eller andra handlingar som utvisar att BB
      begärt anstånd med att betala skatten. Enligt Skatteverkets bedömning är avsaknaden
      av sådana tjänsteanteckningar en allvarlig brist i handläggningen av BB:s ärende.
      Fr.o.m. den 17 maj 2004 har dock en fullständig dokumentation gjorts av vad som
      förekommit i BB:s ärende. Eftersom BB fått bifall till sitt yrkande och han haft
      anstånd med att betala skatten har han inte lidit någon rättsförlust på grund av
      bristerna i handläggningen.
I sitt beslut den 23 november 2004 anförde JO Lundin följande i bedömningsdelen.

Tjänsteanteckningar
Enligt 15 § förvaltningslagen (1986:223) skall uppgifter som en myndighet får på
annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet
antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Tjänsteanteckningar skall vara daterade och undertecknade av den
tjänsteman som har gjort dem innan de läggs till övriga handlingar i ärendet.

Det är givetvis viktigt att myndigheterna uppfyller sin dokumentationsskyldighet.
Kravet på dokumentation har betydelse på flera sätt. Dokumentationen underlättar
bl.a. för en överordnad instans att vid överklagande skaffa sig en självständig
inblick i beslutsunderlaget och är också viktig vid JO:s granskning av hur
myndigheterna handlägger sina ärenden. Den möjliggör över huvud en kontroll i
efterhand av vad som hänt i ett ärende. (Se härom bl.a. Trygve Hellners och Bo
Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2003, s. 158.)
                                                                       Dnr 2042-2004    Sid 5 (5)




Skatteverket har i sitt remissvar medgivit att det är en allvarlig brist i
handläggningen av det aktuella ärendet att det saknas godtagbara
tjänsteanteckningar. Jag delar Skatteverkets bedömning i denna del.

Skyndsamhetskravet vid omprövning av ett överklagat beslut
I 6 kap. 3–7 §§ taxeringslagen (1990:324), TL, finns bestämmelser om hur ett
överklagande från en skattskyldig skall hanteras. Där framgår bl.a. följande.

Skatteverket skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och om så är
fallet snarast ompröva det överklagade beslutet. Om Skatteverket ändrar sitt beslut
i enlighet med den skattskyldiges yrkande förfaller överklagandet. I andra fall skall
Skatteverket överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga handlingar
i ärendet till länsrätten. Om det föreligger särskilda skäl får Skatteverket överlämna
handlingarna utan föregående omprövning.

Som framgår har Skatteverket en i princip obligatorisk skyldighet att ompröva det
överklagade beslutet. Denna omprövning skall enligt lagtexten ske snarast (6 kap. 6
§ TL). Detta kan inte uppfattas på annat sätt än att skattemyndigheten skall
behandla dessa ärenden med förtur. Endast i undantagsfall bör ett överlämnande
ske senare än någon eller några månader från det att överklagandet kom in till
skattemyndigheten (jämför t.ex. JO:s beslut den 17 september 2004, dnr 342-2003).

Den omständigheten att omprövningen skall ske snarast får dock inte hindra att
ärendet blir tillräckligt utrett. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1989/90:74 s.
319) anför departementschefen bl.a. följande:
      För att en omprövning skall bli meningsfull krävs vidare att ärendet är tillräckligt
      utrett. Det bör därför åligga skattemyndigheten att göra den utredning som behövs.
      Detta kan i vissa fall medföra att omprövningen drar ut på tiden men det är enligt
      min mening att föredra framför en ordning där outredda och oomprövade beslut
      överlämnas till domstolen.
Av utredningen i ärendet framgår att BB:s överklagande kom in till
skattemyndigheten den 25 februari 2003 och att myndigheten fattade sitt
obligatoriska omprövningsbeslut först den 17 juni 2004. Det dröjde således ett år
och fyra månader innan myndigheten tog ställning i frågan. En så lång
handläggningstid är i normalfallet givetvis inte acceptabel.

Jag saknar anledning att ifrågasätta uppgiften om att handläggaren har haft en
kontinuerlig kontakt med BB under handläggningen och att BB på grund av
sjukdom har varit förhindrad att komma in med handlingarna samt att
handläggaren har kommit överens med honom om att omprövningsbeslut skulle
fattas först efter det att han tillfrisknat och blivit kapabel att ge in handlingarna.
Skatteverket har vidare i sitt remissvar uppgivit att BB inte har lidit någon
rättsförlust på grund av bristerna i handläggningen eftersom han har fått bifall till
sitt yrkande och att han har haft anstånd med att betala skatten. Mot denna

## Anmälan och bakgrund

bakgrund och vid en samlad bild av omständigheterna i ärendet finner jag inte
anledning att framföra kritik mot myndigheten för handläggningstiden.
