# Initiativärende mot Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning av omhändertaganden enligt 13 och 14 §§ polislagen

JO 2007-09-26 dnr 2053-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2007-09-26             2053-2006               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende mot Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning
                        av omhändertaganden enligt 13 och 14 §§ polislagen

## Initiativet

I samband med en inspektion vid Polismyndigheten i Västmanlands län i februari
                        2006 granskades bl.a. protokoll över omhändertaganden enligt 13 och 14 §§ polis-
                        lagen (1984:387). I det protokoll som fördes vid inspektionen noterades i denna del
                        bl.a. följande.

                                  3.5 Löpnummer 154-05: Enligt protokollet (13 § polislagen) omhändertogs en man
                                  den 3 maj 2005 vid Citykyrkan på Smedjegatan i Västerås med anledning av att han
                                  ”vägrade lyssna till polisen och var obstinat”.
                                  3.6 Löpnummer 147-05: Enligt protokollet (14 § polislagen) medtogs en flicka född
                                  1994 den 9 maj kl. 15.00 till polisstationen. I protokollet var antecknat att flickan
                                  ”försökte att ljuga angående sitt namn och även sina föräldrars namn. Inget i hennes
                                  historia stämde och därför medtogs flickan till polishuset i Västerås”.
                                  3.7 Löpnummer 190-05: Enligt protokollet (14 § polislagen) medtogs en man den 24
                                  juni 2005 till polisstationen med anledning av att han uppträtt mycket psykiskt
                                  instabilt och vägrat att uppge sin identitet.
                        Jag beslutade att ta upp polismyndighetens handlande i dessa fall till utredning i ett
                        särskilt ärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        vilka överväganden som hade gjorts inför de aktuella omhändertagandena.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren AA) kom in med ett remissvar jämte
                        yttranden från kommissarien BB och polisassistenten CC. Polismyndigheten
                        anförde i huvudsak följande.

                        BB upplyste bl.a. följande.

                                  Löpnummer 154-05: Inspektör DD uppger att de blev beordrade till Citykyrkan,
                                  Smedjegatan där ett gäng missbrukare bråkade, var högljudda och störde ordningen.
                                  Ett flertal personer avvisades från platsen. En person vägrade och försökte gå
                                  tillbaks in i Citykyrkan. Mannen var fortsatt bråkig, högljudd och störde den
                                  allmänna ordningen. Mannen omhändertogs då enl. PL 13 eftersom han utgjorde en
                                  fara för den allmänna ordningen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2053-2006      Sid 2 (5)



      Enligt DD är dokumentationen bristfällig av den intransporterande polispatrullen.
      DD var aldrig in själv på polisstationen för att kontrollera avrapporteringen.
      Löpnummer 147-05: Polisassistent EE uppger att han var beordrad på ett snatteri på
      Klädhuset M. På plats visade det sig vara en ung flicka som stulit något, han
      kommer ej ihåg vad. Flickan hade innan lämnat oriktiga uppgifter till
      affärsinnehavaren om hennes namn. Även till polismännen vägrade flickan uppge
      namnet.
      Flickan var således misstänkt för brott, snatteri och skulle efter telefonkontakt
      överlämnas till socialjouren. Flickan togs med till polisstationen och för att social-
      jouren skulle ta över flickan efter identifiering.
      Kommentar: Undertecknad anser att PL 14 ej var tillämplig i detta fall, utan istället
      skulle Rättegångsbalkens regler tillämpats, exempelvis medtagen till förhör.
      Således hade inte åtgärden blivit annorlunda. Undertecknad ser ett kompletterande
      utbildningsbehov ifråga om Polislagens bestämmelser och tillämpning.
CC upplyste följande.

      Löpnummer 190-05: Den 24 juni kl. 15.45 omhändertog undertecknad tillsammans
      med FF en man på Stora gatan i Västerås med stöd av PL 14 §. Patrullen fick från
      LKC att en man hade varit och stökat inne på Ica supermarket och avvisats av
      ordningsvakter. Vi skulle nu åka för att se om han fanns kvar i närheten. På väg fram
      till Ica supermarket observerar vi en man i en portuppgång på Stora gatan som
      uppträdde underligt när vi passerade. Patrullen beslutade sig för att titta lite närmare
      på den mannen och när vi kliver ur bilen började mannen få bråttom därifrån. Vi
      hann upp honom och började prata med mannen som uppträdde än mer
      underligt/psykiskt instabilt. Vid frågor på vem han var och var han bodde fick vi
      inga vettiga svar eller inget svar alls. Mannen kröp ihop och skrattade vilt för att i
      nästan stund bli gråtmild, han hade all sköns tics för sig, spretade med armar och
      ben, och utstötte konstiga läten istället för att svara på våra frågor. På grund av hans
      mycket märkliga beteende misstänkte vi att han hade avvikit från psyk varpå vi
      omhändertog honom med stöd av PL14 § för att utröna hans identitet.
Polismyndigheten anförde bl.a. följande.
      Polismyndigheten konstaterar att omhändertagandet i ärendet 147-05 skulle ha skett
      med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser. Dock kan polismyndigheten kon-
      statera att omhändertagandet inte hade blivit annorlunda om omhändertagandet skett
      i enlighet med dessa bestämmelser. Sålunda har den omhändertagne inte åsamkats
      någon rättsförlust.

## Avslutande synpunkter

Mot bakgrund av vad som framkommit av JO:s inspektion kommer polismyndig-
      heten att poängtera vikten av att erforderlig dokumentation sker vid tvångsmedels-
      användning. Vidare kommer polismyndigheten under hösten 2006 att genomföra
      utbildningar inom myndigheten och mot bakgrund av denna händelse kommer
      myndigheten särskilt gå igenom tvångsmedelsregleringen. Härvid kommer polis-
      myndigheten bl.a. att utveckla den s.k. egenkontrollen främst avseende kvaliteten i
      arbetet.

Rättslig reglering
Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en
omedelbar fara för denna får enligt 13 § polislagen en polisman avvisa eller
avlägsna honom från ett visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att
ordningen skall upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att
en straffbelagd gärning skall kunna avvärjas. Är en sådan åtgärd otillräcklig för att
det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligtvis omhändertas.
                                                                  Dnr 2053-2006     Sid 3 (5)



Såvitt gäller ordningsstörande beteende krävs att den berörda personen genom sitt
uppträdande stör den allmänna ordningen. Det är alltså frågan om ett uppträdande
som innefattar ett angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för allmänheten
eller annars från allmän synpunkt. Frågan om ett visst uppträdande stör den
allmänna ordningen får inte avgöras från den begränsade synpunkten av vad som
för den enskilde polismannen framstår som obekvämt eller olämpligt. Endast den
omständigheten att någon vägrar att lyda en polismans tillsägelse innebär t.ex. inte
att han stör den allmänna ordningen. Det avgörande i en sådan situation är vilka
följder från ordningssynpunkt som en bristande efterrättelse kan antas medföra
(Berggren-Munck, Polislagen, 6:e uppl. s. 97 f.).

Avvisande, avlägsnande eller i sista hand omhändertagande kan också ske om
någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen.
En grundförutsättning anses vara att faran är konkret, d.v.s. att den är bestämd
till tid och rum. Ett omhändertagande får inte ske för att abstrakta, ännu inte
konkretiserade faror skall avvärjas. Faran skall vidare ha uppkommit genom ett
särskilt uppträdande från den som omhändertas. Som konkret fara kan knappast
bedömas en persons blotta närvaro på en plats, även om det är känt att han brukar
bråka och uppträda ordningsstörande (Berggren-Munck, a.a. s. 99 f.).

Om ett avvisande eller ett avlägsnande bedöms vara otillräckligt får enligt 13 §
andra stycket den berörda personen omhändertas. Om det redan från början fram-
står som uppenbart gagnlöst att tillgripa ett avlägsnande eller någon annan mindre
ingripande åtgärd för att det avsedda syftet skall uppnås, kan ett direkt omhänder-
tagande undantagsvis bli nödvändigt. I sådant fall bör det av dokumentationen
beträffande omhändertagandet framgå vilka omständigheter som motiverat detta
(Berggren-Munck, a.a. s. 101).

Om en okänd person anträffas och det finns särskild anledning att anta att han
är efterspanad eller efterlyst och med stöd av lag skall berövas friheten vid
anträffandet, får enligt 14 § polislagen en polisman omhänderta honom för
identifiering om han vägrar att lämna uppgift om sin identitet eller det finns
anledning att anta att hans uppgift om denna är oriktig. Paragrafen ger alltså en
polisman rätt att under vissa angivna förutsättningar omhänderta en okänd för
identifiering.

För tillämpning av 14 § polislagen krävs således att det finns särskild anledning att
anta att någon är efterlyst eller efterspanad. En sådan särskild anledning kan vara
att en påträffad persons utseende stämmer överens med ett uppgivet signalement på
den efterlyste. Omständigheterna i det särskilda fallet kan även vara sådana att
polismannen på fältet, utan att ha kännedom om någon aktuell efterlysning, får
grundad anledning att anta att en person som vägrar att uppge sitt namn har avvikit
från exempelvis ett sjukhus för psykiatrisk vård. Bestämmelsen medger då att
denne förs till polisstationen för identitetskontroll. En genomgång av aktuella
efterlysningar kan då ske. Att en formell efterlysning har hunnit ske är inte något
krav. Det räcker att personen i fråga kan antas vara efterspanad av sådana skäl
som nyss har angetts. Efterspaningen eller efterlysningen behöver inte avse en till
namnet känd person. Bestämmelsen täcker också det fallet att någon med ett visst
                                                                    Dnr 2053-2006    Sid 4 (5)



signalement är efterspanad för ett nyligen förövat brott och det i närheten av brotts-
platsen anträffas en person vars klädsel och utseende verkar stämma överens med
signalementet. Rekvisitet att det skall föreligga ”särskild anledning anta” måste
dock innebära ett krav på att den polisman som beslutar om s.k. polisiering kan
redovisa ett konkret skäl för sin misstanke (Berggren-Munck, a.a. s. 111 ff.).

Enligt 27 § polislagen skall protokoll föras över ingripanden som innebär att någon
avvisas, avlägsnas, omhändertas eller grips. Av ett sådant protokoll skall det fram-
gå vem som har fattat beslutet om ingripandet, grunden för beslutet och tidpunkten
när det har fattats, vem eller vilka som har deltagit i ingripandet samt vad som i
övrigt har förekommit vid detta. Ansvaret för att ett protokoll upprättas vilar i fråga
om uppgifterna om beslutet på beslutsfattaren och i övrigt på den som är att anse
som förman vid ingripandet.

Rikspolisstyrelsen har vidare meddelat föreskrifter och allmänna råd om
dokumentation enligt 27 och 28 §§ polislagen (FAP 100-2).

Bedömning
Som framgått av utredningen omhändertogs en ung flicka med stöd av 14 §
polislagen (löpnr. 147-05). En grundläggande förutsättning för tillämpning av
denna bestämmelse är emellertid att det finns särskild anledning att anta att
personen i fråga är efterlyst eller efterspanad, vilket uppenbarligen inte var fallet
vid tillfället. Det kan således konstateras att 14 § polislagen inte var tillämplig. Jag
finner inte skäl att kommentera händelsen vidare.

Vad sedan gäller omhändertagandet den 3 maj 2005 av en man ger innehållet i
protokollsanteckningarna det intrycket att mannen blev omhändertagen enbart på
grund av att han vägrade lyssna på polisen och var obstinat (löpnr. 154-05). Som
framgått innebär den omständigheten att någon vägrar att lyda en polismans till-
sägelse dock inte att han stör den allmänna ordningen. Utredningen ger emellertid
vid handen att även vissa andra omständigheter låg till grund för beslutet. Och när
det gäller omhändertagandet den 24 juni 2005 av en man med stöd av 14 § polis-
lagen har CC närmare redogjort för de omständigheter som låg till grund för
omhändertagandebeslutet (löpnr. 190-05). – Utredningen visar därmed inte annat
än att det funnits fog för dessa båda omhändertaganden. De konkreta
omständigheter som låg till grund för omhändertagandena framgår emellertid inte
till fullo av dokumentationen av ingripandena.

Polismyndigheten kan därför inte undgå kritik för den bristfälliga dokumentationen
i dessa båda fall. Med anledning härav vill jag erinra om vikten ur kontroll- och
rättssäkerhetssynpunkt av att de omständigheter som föranlett ett omhändertagande
eller en tvångsåtgärd dokumenteras på ett fullständigt och korrekt sätt. Det kan
självfallet inte godtas att polismän av glömska eller slarv underlåter att
dokumentera sådana omständigheter och att brister i dokumentationen sedan inte
upptäcks vid förmans prövning av omhändertagandet. Jag utgår från att de vidtagna
och de planerade åtgärderna vid polismyndigheten kommer att medföra en bättre
ordning i detta avseende.
                    Dnr 2053-2006   Sid 5 (5)



Ärendet avslutas.
