# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Nyköping, för att en person varit frihetsberövad utan laga grund

JO 2015-11-04 dnr 2057-2014

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2015-11-04               2057-2014             1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Nyköping, för att en person
                        varit frihetsberövad utan laga grund


                          Beslutet i korthet: I beslutet riktar chefsJO allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet
                          Nyköping, för att en person har varit frihetsberövad utan laga grund.

## Bakgrund

Den 2 april 2014 genomförde dåvarande NPM-enheten (numera Opcat-enheten)
                        en inspektion av Kriminalvården, häktet Nyköping. I samband med det upp-
                        märksammades att det fanns vissa oklarheter angående en person, AA, som var
                        frihetsberövad i avvaktan på att ett beslut om utvisning skulle verkställas. Med
                        anledning av detta beslutade jag att inleda ett initiativärende.

## Utredningsåtgärder

Inledningsvis hämtades vissa handlingar in. Av dessa framkom bl.a. följande:

                        AA var häktad i avvaktan på rättegång, och den 3 mars 2014 dömdes han av
                        Eskilstuna tingsrätt för grov skadegörelse till villkorlig dom och dagsböter.
                        Vidare beslutades att han skulle utvisas ur landet och att han skulle stanna kvar i
                        häkte. I det domsbevis som upprättades efter att huvudförhandlingen hade
                        avslutats, och som överlämnades till närvarande personal från Kriminalvårdens
                        transporttjänst, angavs att AA skulle stanna kvar i häkte till dess ”utvisningen
                        kan verkställas mot honom”. I den färdigskrivna domen, som häktet fick del av
                        den 12 mars 2014, angavs det i denna del i stället att AA ”ska stanna kvar i
                        häktet till dess beslutet om utvisning vinner laga kraft eller dessförinnan kan
                        verkställas mot honom”. Domen vann laga kraft den 24 mars 2014, och i sam-
                        band med inspektionen den 2 april noterades att det saknades laga grund för att
                        hålla AA frihetsberövad. Samma dag beslutade polisen att omhänderta AA med
                        stöd av utlänningslagen (2005:716).

                        AA:s frihetsberövande efter att domen vunnit laga kraft kom att tas upp av
                        Kriminalvårdens personalansvarsnämnd, som den 18 september 2014 beslutade
                        att anmäla händelsen till åtal.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 2057-2014         Sid 2 (5)




Åklagarmyndighetens beslut
Den 6 oktober 2014 beslutade chefsåklagaren BB att inte inleda någon
förundersökning. I beslutet angavs bl.a. följande:

      Rutinen att granska domar synes ha brustit. Om rutinen hade följts så hade det
      uppdagats att domsbeviset och den skrivna domen inte var formulerade på ett
      identiskt sätt och att den viktiga skillnaden medförde att det saknades grund för
      att hålla [AA] kvar i häkte efter det att domen vunnit laga kraft.
      [AA] har således varit frihetsberövad i häkte den 24 mars – 2 april 2014 trots att
      det saknas grund för ett sådant frihetsberövande. [AA] skulle emellertid inte ha
      försatts på fri fot den 24 mars. Han skulle rätteligen ha tagits i förvar med stöd av
      10 kap 13 § utlänningslagen redan den 24 mars för att när plats fanns tillgänglig
      har överförts från häktet till Migrationsverkets förvar. [AA] var inte ålagd några
      restriktioner under den tid han satt kvar på häktet efter huvudförhandlingen.
      [AA:s] frihet kan därför inte ha inskränkts i något avgörande hänseende. Han kan
      inte heller anses ha lidit någon rättsförlust. Det är ytterst sällan som en domstol
      ändrar en formulering på det sätt som skett i nu aktuellt brottmål. Tingsrätten har
      dock inte särskilt uppmärksammat häktet på detta förhållande.
      Vid en samlad bedömning så anser jag att den brist i noggrannhet som eventuellt
      kan lastas CC eller annan företrädare för häktet är att bedöma som ringa och att
      gärningen därför inte är straffbar. Det föreligger därför inte någon anledning att
      misstänka att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Förundersökning rör-
      ande tjänstefel eller annat brott ska därför inte inledas.

Beslutet från Kriminalvårdens personalansvarsnämnd
Den 10 december 2014 beslutade ansvarsnämnden att ärendet inte skulle föran-
leda någon ytterligare åtgärd från nämndens sida. I motiveringen till sitt beslut
redogjorde nämnden för chefsåklagarens överväganden i samband med beslutet
att inte inleda förundersökning, och att nämnden mot den bakgrunden inte fann
skäl att vidta någon ytterligare åtgärd.

Utredning
Med anledning av vad som hade framkommit anmodades Kriminalvården att
yttra sig över:
 vilka rutiner myndigheten har för att kontrollera att det finns laga grund för
    ett frihetsberövande
 på vilket sätt häktet Nyköping brustit i det aktuella fallet
 om myndigheten har gjort några förändringar i sina rutiner med anledning av
    det inträffade.

I sitt remissvar uppgav Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefsjuristen
DD, bl.a. följande:

## Utredningen

Underlag i ärendet har hämtats in från Kriminalvårdens personalansvarsnämnd
      (PAN) och Kriminalvården Region Mitt. Genom utredningen har sammanfatt-
      ningsvis följande kommit fram.
      AA dömdes den 3 mars 2014 av Eskilstuna tingsrätt till villkorlig dom och dags-
      böter. I domen förordnades att AA skulle utvisas ur riket samt att han skulle
      stanna kvar i häktet. Domen avkunnades i AA:s närvaro. Av upprättat
      domsbevis, som överlämnades till personal från Kriminalvårdens transporttjänst
                                                                    Dnr 2057-2014         Sid 3 (5)




efter avslutad huvudförhandling, framgick att AA skulle stanna kvar i häkte till
dess utvisningen kunde verkställas mot honom. AA nöjdförklarade sig i utvis-
ningsdelen samma dag som domen meddelades. Den 12 mars 2014 kom den
fullständiga domen till häktet Nyköping. Av domen framgick, till skillnad från
domsbeviset, att AA skulle stanna kvar i häkte till dess beslutet om utvisning
vann laga kraft eller dessförinnan kunde verkställas mot honom. Domen vann
laga kraft den 24 mars 2014.
Vid JO:s inspektion den 2 april 2014 tillfrågades kriminalvårdsinspektören på
häktet Nyköping om förekomsten av utlänningsärenden. Kriminalvårdsinspektör-
en informerade om ärendet beträffande AA. Det var i detta sammanhang som
Kriminalvårdsinspektören uppmärksammade att häktesförordnandet som angavs
i domen respektive domsbeviset skilde sig åt. Med anledning härav fattades det
samma dag beslut om att ta AA i förvar, med stöd av 10 kap. 13 § utlännings-
lagen (2005:716).
Sedan JO initierat sin granskning, har Kriminalvården inhämtat yttrande från
häktet Nyköping, som upplyst att det finns en rutin vid häktet för kontroll av laga
grund vid frihetsberövande. Enligt rutinen är det endast kriminalvårdsinspektör-
en, och i förekommande fall dennes ersättare, som utför kontrollen genom en
jämförelse mellan dom och domsbevis.
Efter beslut i Kriminalvårdens PAN den 18 september 2014 om att anmäla det
inträffade till åtal, fattade åklagare beslut om att inte inleda förundersökning den
6 oktober 2014. Mot bakgrund av åklagarens ställningstagande fattade Kriminal-
vårdens PAN den 10 december 2014 beslut om att ärendet inte skulle föranleda
någon ytterligare åtgärd från nämndens sida.

Kriminalvårdens bedömning
I Kriminalvårdens arbetsordning, avsnitt 6.1, föreskrivs att den som befattar sig
med beslut som rör frihetsberövande av klienter ska iaktta särskild stor omsorg
och noggrannhet vid handläggningen av sådana frågor för att undvika att någon i
strid mot gällande regler blir frihetsberövad eller inte försatt på fri fot i rätt tid.
Häktet Nyköping har, som framgått, upplyst att det finns en rutin vid häktet för
kontroll av laga grund vid frihetsberövande och det enligt den rutinen endast är
kriminalvårdsinspektören, och i förekommande fall dennes ersättare, som utför
kontrollen genom en jämförelse mellan dom och domsbevis.
I det aktuella fallet har häktet Nyköping brustit i sin kontroll genom att kriminal-
vårdsinspektören inte genomfört en jämförelse mellan dom och domsbevis. På
grund av att rutinen inte följts har AA varit frihetsberövad i häkte utan laga
grund, åtminstone från den 24 mars 2014 till den 2 april 2014. Det innebär dock
inte att AA skulle ha försatts på fri fot den 24 mars 2014; han skulle i stället ha
tagits i förvar med stöd av utlänningslagen. Vid bedömningen av vilka konse-
kvenser det inneburit för den redan frihetsberövade AA att förbli häktad i stället
för att tas i förvar bör hänsyn tas till att AA under häktningstiden inte varit ålagd
några restriktioner. Det innebär att AA:s frihet inte kan ha inskränkts i något
väsentligt hänseende. Inte heller kan AA på grund av det inträffade anses ha lidit
någon rättsförlust.
Enligt Kriminalvårdens uppfattning är det allvarligt att rutinen för kontroll av
laga grund för frihetsberövande inte har följts i förevarande fall. Om rutinen hade
följts, skulle det ha uppdagats att det saknades formell laga grund för att hålla
kvar AA i häktet efter att domen i vart fall vunnit laga kraft den 24 mars 2014.
Att rutinen inte följts beror dock på ett förbiseende i ett enskilt fall där det inte
går att bortse från att det är ytterst sällan som en domstol ändrar en formulering
på så sätt som skett i det aktuella fallet och att domstolen inte heller särskilt har
uppmärksammat häktet Nyköping om ändringen. Samma dag som häktet Nyköp-
ing uppmärksammade skillnaden mellan dom och domsbevis fattades det beslut
om att ta AA i förvar. Mot bakgrund av det nu anförda anser Kriminalvården inte
                                                                       Dnr 2057-2014        Sid 4 (5)




      att det finns behov av att ändra den rutin som finns för kontroll av laga grund för
      frihetsberövande.

Bedömning
Av utredningen framgår att Eskilstuna tingsrätt i domsbeviset angav att AA
skulle stanna kvar i häkte till dess att utvisningen mot honom kunde verkställas.
I den dom som tingsrätten senare upprättade hade förordnandet ändrats på
sådant sätt att häktningen av AA fick pågå till dess beslutet om utvisning vann
laga kraft eller dessförinnan kunde verkställas mot honom. Det råder en
väsentlig skillnad mellan de båda förordnandena, och resultatet av det senare
innebär att det saknades grund för ett frihetsberövande efter det att domen vann
laga kraft den 24 mars 2014. Trots detta satt AA frihetsberövad ytterligare nio
dagar (till den 2 april) när polisen beslutade att ta honom i förvar.

Av 2 § första stycket förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa
brottmål, m.m. följer bl.a. att om dom meddelas i ett mål där den tilltalade är
häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt ska en kopia av domen samma dag
sändas till häktet eller kriminalvårdsanstalten. I stället för domen får domstolen
sända bevis om utgången i målet som rör den dömde (domsbevis). Enligt para-
grafens andra stycke ska, om domstolen sänt ett domsbevis, en kopia av domen
sändas inom en vecka från det att domen meddelades.

Domsbevis är inte annat än just ett bevis på innehållet i en dom. Trots detta kan
domsbeviset få rättsverkningar mot en enskild genom att han eller hon med
domsbeviset som grund förklarar sig nöjd med domen. För att så ska kunna ske
krävs emellertid bl.a. att den dömde har fått del av domen muntligen (dvs. att
domen är avkunnad) eller om domen inte har avkunnats att den intagne har fått
del av domen i sin helhet i skriven form (se 4 § andra stycket lagen [1974:202]
om beräkning av straff m.m. och NJA 1985 s. 864).

Bestämmelsen om avkunnande av dom i brottmål återfinns i 30 kap. 7 § fjärde
stycket rättegångsbalken, och även om bestämmelsen anger att domstolen vid
ett avkunnande ska återge domslutet och skälen, anses reglerna ge visst utrym-
me för att domskälen närmare utformas i efterhand. Det är emellertid inte tillåtet
för rätten att i efterhand ändra ett avkunnat domslut annat än om det är möjligt
inom ramen för rättelseinstitutet (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, version
april 2015 [t.o.m. supplement 78], kommentarerna till 30 kap. 7 § och 17 kap.
9 §). Det finns alltså ett visst begränsat utrymme för en domstol att ändra dom-
slutet efter att domen avkunnats. Om det görs sådana ändringar är det innehållet
i domstolens dom och inte domsbeviset som är gällande.

Precis som Kriminalvården har framhållit är det ytterst sällan som en domstol
ändrar formuleringen på det sätt som skett. Jag känner inte närmare till skälen
för ändringen, men jag kan konstatera att om ansvarig tjänsteman på häktet hade
agerat i enlighet med de gällande rutinerna hade den väsentliga förändringen
uppmärksammats. Jag har ingen anledning att tro att det ligger något annat än
ett misstag bakom det inträffade. Detta misstag har emellertid resulterat i att en
                                                                 Dnr 2057-2014   Sid 5 (5)




person suttit frihetsberövad utan laga grund. Det är oacceptabelt, och häktet
förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Ärendet avslutas.
