# Kritik mot Kommunstyrelsen i Bromölla kommun för handläggningen av två s.k. barnavårdsutredningar

JO 2013-11-27 dnr 2066-2012

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2013-11-27             2066-2012                1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Kommunstyrelsen i Bromölla kommun för handläggningen av
                        två s.k. barnavårdsutredningar


                          Beslutet i korthet: I två s.k. barnavårdsutredningar enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen
                          (2001:453), SoL, samtalade handläggare med en nioåring och en tolvåring utan att
                          vårdnadshavaren före samtalen informerats om att utredningar inletts och utan samtycke
                          från, eller information till, vårdnadshavaren om samtalen innan de genomfördes.
                          De skäl kommunstyrelsen anfört för att vårdnadshavaren inte tidigare än vad som
                          skedde, informerades om att utredningar inletts eller att samtal skulle hållas med barnen
                          godtas inte.
                          JO riktar vidare kritik mot att samtalen med barnen genomfördes på barnens skola på det
                          sätt som skedde.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot socialtjänsten i Bromölla
                        kommun för handläggningen av två utredningar avseende hennes söner BB och CC
                        m.m. AA var missnöjd med bl.a. att socialtjänsten hade samtalat med barnen utan
                        att samråda med henne och att samtalen hölls i barnens skola. I den delen anförde
                        hon bl.a. följande.

                                  Nästan två månader efter det att den anonyma anmälan om allvarlig vanvård av
                                  minderåriga barn inkommit, valde socialnämnden – utan att informera mig eller för
                                  den skull rektorn på [---] skolan – att oanmälda den 30 september 2011 stövla in på
                                  skolan och begära samtal med mina barn under deras lektionstid. [---]
                                  Mina barn var upprörda över att behöva prata med tanter under skoltid. De fick
                                  förklara för nyfikna kompisar efteråt – kanske inte så lätt när man blivit överrumplad
                                  av främmande tanter – blivit arg, förvirrad och känner sig utsatt. Mina barn förstod
                                  inte samtalet, utan trodde att det var samtal alla barn i Sverige hade.

## Utredning

Efter remiss från JO lämnade Kommunstyrelsen i Bromölla kommun, omsorgs-
                        och ungdomsutskottet, som sitt remissvar en skrivelse som hade upprättats av 1:e
                        socialsekreteraren DD. I skrivelsen anfördes bl.a. följande.

                                  En anonym anmälan inkommer 110805. Anmälan innehåller uppgifter om att AA
                                  hotar sina adoptivbarn med att skicka hem dem till sitt hemland, Etiopien, om de
                                  inte gör som hon säger. Anmälaren informerar om att barnen är tystade av AA.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2066-2012     Sid 2 (5)




      En andra anmälan inkommer 110825 av EE där han beskriver hur det var att bo hos
      AA och att han är orolig för att hans syskon far illa i hemmet. [---]
      Med anledning av de uppgifter som framkom i anmälningarna kontaktas Barnahuset
      i Kristianstad för ett samråd. Ärendet dras anonymt på Barnahus. I samrådet på
      Barnahus bestäms att en polisanmälan ska göras från socialtjänsten. Då förhör
      planeras med anmälare och med CC och BB får AA i nuläget ingen information om
      att polisanmälan gjorts och att en utredning jml. 11 kap l § SoL inletts. Detta med
      anledning av att polisen vill höra barnen så opåverkade som möjligt. Polisanmälan
      faxas till polisen 110906. I och med att detta görs inleds också utredningen utifrån
      att uppgifterna i anmälan är allvarliga och ger misstanke om att fysisk och psykisk
      misshandel förekommer i hemmet och att det finns oro för att CC och BB far illa.
      Undertecknad kan tillstå att tiden från det att första anmälan inkommit till en
      bedömning görs om att inleda eller ej inleda är för lång. Dock var det under
      sommartid och med den kunskap som fanns kring familjen sedan tidigare var det
      viktigt för undertecknad. att konsultera med Barnahus hur ärendet skulle hanteras
      utifrån det bästa skyddet för barnen. Det fanns i början på augusti inte möjlighet att
      konsultera Barnahus.
      I socialtjänstlagen så tillkom en lagändring som trädde i kraft den l augusti 2010, där
      socialtjänsten har möjlighet att vid vissa utredningar höra barnet utan
      vårdnadshavarnas samtycke. Denna bestämmelse gäller i utredningar som bland
      annat är till skydd och stöd för barnen. Denna möjlighet tillämpades utifrån samma
      anledning som angivits ovan.
      AA ifrågasätter i sin skrivelse om en anmälan som lämnats utan åtgärd under nästan
      en månads tid kan anses som tillförlitlig som underlag för att inleda en utredning.
      Anonyma anmälningar är alltid något svårare att ta ställning till i hur relevansen i
      innehållet är. Dock inkom en icke anonym anmälan den 25 augusti från en person
      som levt med AA och familjen. Denna anmälan hanterades under rimlig tid och
      beskrev en hemsituation som föranledde en oro från socialtjänstens sida.
      [---]
      Undertecknad socialsekreterare anser inte att utredningen gjorts på något annat sätt
      än vad som är brukligt i utredningar jml. 11 kap l § SoL. Försök från handläggare
      har gjorts att få till stånd tider och möten med AA vilket ej visat sig vara möjligt.
      AA har inledningsvis tillsammans med utredande socialsekreterare kommit överens
      om en utredningsplanering som hon sedan inte har följt. Uppgifter har inhämtats från
      skola, utifrån de samtal som förts med CC och BB samt kännedom som finns om
      familjen på socialtjänsten sedan tidigare. Utredningen är genomförd enligt BBiC och
      undertecknad anser att det finns fokus på barnen i utredningen samt
      föräldraförmågorna. Utredningen avslutas utan insatser då det inte finns fog för
      någon annan lagstiftning än SoL och då AA inte är intresserad av något stöd från
      socialtjänsten. AA har blivit kommunicerad utredningen.
AA yttrade sig över remissvaret.

JO inhämtade därefter handlingarna i ärende 1200-K143052-11 från
Polismyndigheten i Skåne.

Bedömning
Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga
samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas så att inte
någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den ska inte göras mer omfattande
än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet och den som berörs av
utredningen ska underrättas om att en utredning inleds (11 kap. 2 § SoL).
                                                                     Dnr 2066-2012    Sid 3 (5)




Samtal med barn
Enligt 1 kap. 2 § SoL ska, när åtgärder rör barn, särskilt beaktas vad hänsynen till
barnets bästa kräver och enligt 3 kap. 5 § andra stycket SoL ska, när en åtgärd rör
ett barn, barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn ska tas till
barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.

När socialnämnden bedömer att ett samtal med barnet bör äga rum i en utredning
och barnet har uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv bestämma om
sin medverkan, är det barnet som råder över om något samtal ska hållas. Barnets
medgivande är då både en nödvändig och tillräcklig förutsättning. Det innebär i sin
tur att vårdnadshavarens samtycke till samtalet inte behöver inhämtas och att
samtalet kan äga rum mot vårdnadshavarens vilja (jfr JO:s ämbetsberättelse
2006/07 s. 212 och prop. 2009/10:192 s. 32 f.).

Även i de fall där barnet inte har uppnått den ålder och mognad som krävs för att
själv bestämma har socialtjänsten, med stöd av 11 kap. 10 § tredje stycket SoL, en
möjlighet att vid vissa utredningar höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke.
Omsorgsfulla överväganden från socialtjänstens sida angående behovet av att
samtal sker krävs i varje enskilt fall. Någon regel om att vårdnadshavarens
inställning ska kontrolleras före samtalet finns inte. Av 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 §
SoL följer dock att vårdnadshavaren bör informeras om samtalet innan det
genomförs. Rent allmänt gäller att en utredning som rör barn ska bedrivas i samråd
med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är alltså att vårdnadshavarens
inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga mån
beaktas. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete med barnets
vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det är möjligt (jfr
t.ex. JO:s ämbetsberättelse 2012/13 s. 288).

I nu aktuellt ärende har socialtjänsten genomfört samtal med BB och CC utan att
dessförinnan samråda med deras vårdnadshavare. Kommunstyrelsen har i sitt
remissvar inte berört frågan om någon av pojkarna var mogen att själv avgöra om
han ville delta i samtalet eller inte. Styrelsen har uppgivit att skälet till att
vårdnadshavaren inte tillfrågades om sin inställning innan samtalen hölls var att
uppgifterna i anmälan som föranledde att utredningarna inleddes var allvarliga och
gav misstanke om att fysisk och psykisk misshandel förekom i hemmet och att det
fanns oro för att CC och BB for illa.

Den möjlighet som socialtjänsten ges genom 11 kap. 10 § tredje stycket SoL
motiveras av att vårdnadshavarna inte ska kunna hindra att samtal genomförs med
barnet när det är sakligt motiverat. Det kan exempelvis vara nödvändigt att samtal
hålls med barnet för att socialtjänsten ska få ett tillräckligt underlag för att kunna ta
ställning till om nämnden behöver ingripa samt hur behovet av insatser för barnet
ser ut (prop. 2009/10:192 s. 16). Enligt remissvaret tycks frågan om huruvida
samråd skulle ske med vårdnadshavaren innan samtalen med barnen ägde rum inte
ha blivit föremål för några närmare överväganden. Av det som framgår av
utredningen i det aktuella ärendet kan jag inte se att det funnits skäl för
                                                                  Dnr 2066-2012   Sid 4 (5)




socialtjänsten att befara att vårdnadshavaren skulle förhindra att samtal med
pojkarna genomfördes eller att det inte skulle ha varit meningsfullt att genomföra
samtalen om vårdnadshavaren hade informerats om socialtjänstens önskemål att få
tala med barnen. Socialtjänsten borde därför ha kontaktat AA för att efterhöra
hennes inställning innan samtalen med pojkarna genomfördes. Handläggningen i
denna del förtjänar kritik.

Samtalen med CC och BB genomfördes i skolan. Det finns därför anledning för
mig att här erinra om vad JO tidigare har uttalat i denna fråga (se bl.a. JO:s beslut
den 10 oktober 2005 i ärende dnr 1059-2003 och dnr 4857-2003). Socialtjänsten
bör, så långt det är möjligt, undvika att kontakta barn när dessa befinner sig i
skolan. Detta eftersom en sådan kontakt som regel inte kan ske utan att en större
krets av människor får information som går utöver vad sekretesslagstiftningen
medger och därför är allmänt integritetskränkande för de berörda barnen. I nu
aktuellt fall tycks tillvägagångssättet dessutom lämna en hel del övrigt att önska.
Det är inte acceptabelt att socialtjänstens besök i skolan sker oanmält och att
barnen hämtas från pågående lektioner för att samtalen ska hållas. Om det
bedömdes som nödvändigt att genomföra samtalen på skolan borde detta
åtminstone ha förankrats med skolans ledning. Kommunstyrelsen ska kritiseras för
att samtalen genomfördes på sätt som skedde.

Information om att utredning inletts
När en utredning har inletts ska barnets vårdnadshavare underrättas om att så har
skett. Bestämmelsen om nämndens upplysningsskyldighet har kommit till för att
det inte ska råda något tvivel om att en utredning pågår. Familjen ska därför alltid
informeras om nämndens beslut och avsikter i fråga om utredningens bedrivande
(prop. 1996/97:124 s. 110). Det har ansetts otillfredsställande att utredningsarbete
skulle kunna bedrivas ”bakom ryggen” på de berörda (a. prop. s. 109). Det har inte
i lagen föreskrivits inom vilken tid en sådan underrättelse måste ske. Underrättelse
ska dock i normalfallet ske utan onödigt dröjsmål. JO har tidigare uttalat att det i
vissa speciella fall kan finnas situationer då nämnden kan avvakta något med att
informera en vårdnadshavare om att en utredning har inletts. Godtagbara skäl för
att dröja med informationen har i JO:s praxis ansetts vara bl.a. att vårdnadshavaren
är svårt sjuk och inte bör oroas (JO:s ämbetsberättelse 1999/00 s. 243). En annan
situation kan vara att vårdnadshavaren är misstänkt för brott mot ett barn och att en
polisutredning om saken befinner sig i ett känsligt läge (JO:s ämbetsberättelse
2003/04 s. 311). Det får emellertid aldrig bli fråga om någon längre tid som
vårdnadshavaren hålls ovetande om en pågående utredning, och det måste finnas
goda skäl till varför så sker.

Kommunstyrelsen har uppgivit att vårdnadshavaren inte informerades om att
utredningar inletts eftersom förhör planerades med såväl anmälaren som pojkarna
och att polisen ville höra barnen så opåverkade som möjligt. Styrelsen avvaktade
därför – från det att utredningen inleddes den 6 september till dess att samtalen
hade genomförts med pojkarna den 30 september – med att meddela AA att
utredningar hade inletts. Av utredningen framgår att Polismyndigheten i Skåne,
                                                                  Dnr 2066-2012   Sid 5 (5)




med anledning av kommunstyrelsens anmälan, inledde en förundersökning och att
förundersökningen lades ner den 9 september 2013. Huvudregeln är, som anförts
ovan, att en utredning inte ska bedrivas utan att vårdnadshavarna är informerade
om att den inletts. Vad styrelsen anfört utgör inte skäl för att frångå huvudregeln.
Styrelsen borde därför, tidigare än vad som nu skedde, ha informerat
vårdnadshavaren om att utredningar rörande BB och CC inleddes. Även för
dröjsmålet med att informera vårdnadshavaren om de inledda utredningarna ska
myndigheten kritiseras.

Eftersom vad som i övrigt har förekommit inte ger anledning till något annat
avslutas ärendet med den kritik som uttalats.
