# Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 1:a åklagarkammaren i Göteborg, och Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam handläggning av en förundersökning om misshandel av barn

JO 2005-11-07 dnr 2078-2004

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2005-11-07       2078-2004             1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 1:a åklagarkammaren i
                        Göteborg, och Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam hand-
                        läggning av en förundersökning om misshandel av barn

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade socialchefen i Göteborgs Stad Centrum kritik mot
                        åklagare vid Åklagarmyndigheten, 1:a åklagarkammaren i Göteborg, och Polis-
                        myndigheten i Västra Götaland med anledning av handläggningen av en förunder-
                        sökning om grov misshandel av två barn, födda år 2002. Han var missnöjd med att
                        förundersökningen tagit för lång tid. Av en bifogad handling framgick att anmälan
                        om misshandel hade gjorts i februari 2003 men att förundersökningen trots att över
                        ett år hade gått ännu inte var avslutad.

## Utredningen

Handlingar i polismyndighetens ärende K 25471-03 och åklagarkammarens ärende
                        C1-6-692-03 infordrades och granskades. Vidare inhämtades muntliga upplysning-
                        ar, bl.a. från kriminalinspektören AA. Följande framkom.

                        Den 18 februari 2003 inkom till Polismyndigheten i Västra Götaland en polis-
                        anmälan avseende misstanke om misshandel av en flicka, född i augusti 2002.
                        Polismyndigheten beslutade samma dag att inleda förundersökning om grov miss-
                        handel. Förundersökningen övertogs av kammaråklagaren BB. Flickans föräldrar
                        delgavs vid förhör den 30 maj 2003 misstanke om grov misshandel av dottern.

                        Den 6 juni 2003 upprättades en tilläggsanmälan rörande ytterligare misstankar om
                        misshandel dels av flickan, dels av flickans tvillingbror. Barnens föräldrar an-
                        tecknades samma dag som skäligen misstänkta för grov misshandel. Barnens far
                        anhölls den 7 juni 2003, men försattes på fri fot dagen därpå.

                        Slutförhör hölls med båda föräldrarna den 17 februari 2004. I samband därmed
                        begärdes att förundersökningen skulle kompletteras med vissa uppgifter.

                        Den 20 februari 2004 beslutade åklagaren att lägga ned förundersökningen mot
                        barnens mor i dess helhet samt mot barnens far avseende grov misshandel av
                        sonen. Därefter skickades en kopia av förundersökningsprotokollet m.m. till



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                        Dnr 2078-2004     Sid 2 (8)



faderns offentliga försvarare. Den vid slutförhöret begärda kompletteringen hade i
slutet av maj 2004 inte inkommit.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar över hand-
läggningstiden i ärendet varvid särskilt skulle anges anledningen till att fristen i
2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK) hade överskridits.

Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande. Vidare inkom upplysningar från
chefsåklagaren CC och från kammaråklagaren BB.

JO fick också del av Åklagarmyndighetens beslut att inte inleda förundersökning
mot åklagaren eller vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av en anmälan om
tjänstefel (här utelämnat) samt CC:s beslut att lägga ned förundersökningen såvitt
avsåg misstanke om tjänstefel av polisman (här utelämnat).

Kammaråklagare BB
BB uppgav att hon är och vid tidpunkten för polisanmälan var medveten om det
skyndsamhetskrav som är föreskrivet i 2 a § FUK samt att hon under förunder-
sökningens gång vägt detta skyndsamhetskrav mot målsägandenas enskilda intresse
och mot det allmännas intresse att utreda, dels hur de båda barnen orsakats de
skador som de uppvisat, dels vem som tillfogat dem skadorna. Hon uppgav vidare
att hon ansett det vara mer väsentligt att grundläggande utreda vad som hänt med
de två barnen än att skynda igenom förundersökningen. Därutöver upplyste hon
bl.a. följande.

      Det har varit fråga om två spädbarn som, till skillnad från andra målsäganden, själv
      inte har kunnat berätta vad som hänt. Vidare har det varit fråga om händelser som
      inträffat i hemmet utan några vittnen. Vad utredningen främst har inriktats mot är
      hur dessa skador uppkommit och vilken sorts yttre påverkan det varit fråga om samt
      vidare att utesluta alla andra tänkbara scenarier än misshandel. Vidare har vi lagt ner
      mycket tid på att erhålla underlag om vem som tillfogat barnen skadorna. Föräldrar-
      na, som var de som kom att misstänkas, har båda när de förhörts förnekat brott och
      kommit med flera invändningar och förklaringar till skadorna och hur dessa kan ha
      uppkommit. Dessa invändningar har medfört att det varit nödvändigt att inhämta
      ytterligare utredning, främst genom läkarutlåtande, för att kunna vederlägga in-
      vändningarna.
      Tingsrätten har i sin dom, som har överklagats, konstaterat att flickans skador
      orsakats av skakvåld och att alla andra tänkbara förklaringar och invändningar är
      motbevisade men konstaterat att det inte är bevisat vem av modern eller fadern som
      gjort detta. Detta visar på vilka svårigheter som förelegat under utredningen och som
      fortfarande föreligger.
      Jag har vid varje tillfälle socialchefen kontaktat mig förklarat varför handläggningen
      dragit ut på tiden. Jag har förklarat vikten av det enskilda och allmänna intresse av
      att försöka få helt klarlagt vad som orsakat de små barnen deras skador. Jag har
      vidare efter sommaren/hösten 2003 hänvisat socialchefen till min chef, chefs-
      åklagare CC, och underrättat honom om situationen.
      Förutom att brotten varit svåra att utreda har utredningsförutsättningarna på grund
      av arbetsbelastning inte varit fullt gynnsamma. I ärendet var fadern, som var den
      som slutligen kom att åtalas, inte frihetsberövad. Ärendet handlades av länskriminal-
      polisens utredningsavdelning där utredande poliser inte var befriade från andra
      prioriterade ärenden. De var i första hand nödgade att arbeta med sådana ärenden där
      de misstänkta var frihetsberövade. Detta är en av omständigheterna till tidsåtgången.
      Utredande polis har också underrättat sin chef på utredningsroteln om förhållandet.
      Som nedan följer byttes förhörsledare under sommaren 2003.
                                                                 Dnr 2078-2004     Sid 3 (8)



Nedan följer en redogörelse för utredningen utifrån tjänsteanteckningar som noterats
i akten.
Ärendet lottades på min rotel den 20 februari 2003. Anmälan avsåg då grov miss-
handel mot tvillingsystern. Utsedd förhörsledare var polisinspektören DD. Vi hade
kontakt med varandra och som första åtgärd var vi överens om att inhämta rättsintyg
avseende målsägandens skador efter att beslut om särskild företrädare fattats av
tingsrätten.
Den 25 februari 2003 inkom kompletteringar från DD angående flickans vårdnads-
havare. Den 26 februari 2003 ansökte jag om att särskild företrädare för måls-
äganden skulle förordnas. Tingsrätten förordnade den 27 februari 2003 interimistiskt
advokat EE såsom särskild företrädare för målsäganden. Jag inhämtade telefonledes
EE:s godkännande att inhämta rättsintyg avseende flickan.
Enligt egna tjänsteanteckningar i akten var jag i kontakt med DD den 14 mars 2003
varvid jag lämnade direktiv om att rättsintyg skulle inhämtas och att föräldrarna
därefter skulle höras i ärendet.
Den 15 april 2003 har jag antecknat att rättsintyget inkommit och att jag givit
direktiv om att föräldrarna skall höras och delges misstanke om grov misshandel.
Jag har vidare antecknat att detta skall ske snarast. Jag fick redan då besked av DD
att hon hade hög arbetsbelastning men att hon skulle höra föräldrarna så snart hon
hann.
Den 26 maj 2003 hade vi förnyad kontakt varvid DD meddelade att hon hade kallat
föräldrarna till förhör den 30 maj 2003. Meningen var att jag skulle vara med på
förhören men var förhindrad på grund av andra åtaganden.
Den 2 juni 2003 hade DD och jag åter kontakt där hon redogjorde för förhören samt
upplyste om att flickan skulle på återbesök på sjukhuset för att kontrollera tidigare
skador.
Den 4 juni 2003 inkom till polismyndigheten en ny anmälan från SDF Centrum
vilken översändes till mig den 6 juni 2003. Anmälan avsåg, förutom förnyad
misshandelsmisstanke avseende flickan, även misstankar om misshandel avseende
hennes tvillingbror.
Den 6 juni 2003 ansökte jag vid Göteborgs tingsrätt om särskild företrädare för
tvillingbrodern och tingsrätten förordnade interimistiskt advokat EE. DD och jag
kom överens om att kalla in föräldrarna för att de skulle höras såsom misstänkta
även avseende de nya brottsmisstankarna.
Lördagen den 7 juni 2003 inkom fadern på kallelse och delgavs misstanke om grov
misshandel. Han anhölls av jouråklagare. Jag hade kontakt med jouråklagaren under
dagen och meddelade också att jag själv skulle tjänstgöra måndagen den 9 juni 2003,
annandag pingst. Den 8 juni 2003 hördes modern som misstänkt för samma brotts-
lighet. Anhållningsbeslutet avseende fadern hävdes samma dag. Den 9 juni 2003
talade jag med DD och vi kom överens om att fortsätta ärendet genom att, dels
inhämta rättsintyg avseende de nya misstankarna, dels genomföra en rekonstruktion
i hemmet med fadern där han med hjälp av en docka skulle visa hur han hanterat
tvillingarna som en förklaring till hur skadorna uppkommit varefter detta skulle
sändas till rättsläkare för bedömning.
Under juni månad tjänstgjorde jag på internationella kammaren i Göteborg och
hade därefter semester. När jag återkom i tjänst hade polisinspektör AA fått
överta ärendet vilket hon hade underrättat mig om i skrivelse den 4 juli 2003. Efter
semestern talades vi vid per telefon den 6 augusti 2003. Vi gick igenom ärendet
och nya direktiv lämnades om att rekonstruktionen skulle genomföras. Även AA
underrättade mig om sin arbetssituation. Den 7 oktober 2003 var jag i kontakt med
AA som skulle sätta igång med ärendet. Den 6 november 2003 meddelade hon mig
att rekonstruktionen skulle hållas den 13 november 2003. Så skedde också varefter
rekonstruktionsfilmen genom polisens försorg översändes till rättsläkaren för be-
dömning om tvillingarnas skador kunde uppkomma på så sätt fadern förevisat.
Den 4 februari 2004 översände polisen den rättsmedicinska rapporten till mig. Jag
talade med rättsläkaren den 9 februari 2004 varefter jag dagen efter kom överens
                                                                         Dnr 2078-2004     Sid 4 (8)



      med AA att kalla in föräldrarna till slutförhör. I samband härmed lade jag ned
      förundersökningen avseende misshandel mot tvillingpojken vilket föräldrarna
      underrättades om vid förhören som hölls den 17 februari 2004. Jag lade även ned
      förundersökningen mot modern avseende misshandel mot flickan. Vid slutförhör
      begärde fadern och dennes försvarare komplettering av förundersökningen.
      Vi kom överens om att förundersökningsprotokollet skulle sammanställas avseende
      fadern, översändas till hans försvarare för två veckors skäligt rådrum och för
      kontroll om ytterligare komplettering begärdes från deras sida.
      Den 12 mars 2004 pratade jag med AA som upplyste mig om att handlingar i form
      av förlossningsjournaler som hon begärt skulle översändas till rättsläkaren inte
      kommit fram. Den 6 april 2004 meddelade hon att dessa handlingar översänts till
      rättsläkaren. Den 22 april 2004 meddelade AA att rättsläkaren fått in journal-
      anteckningar som dock var handskrivna och oläsliga. Nya beställdes därför in. Den
      18 maj 2004 underrättades jag om alla handlingar nu nått rättsläkaren. Den 10 juni
      2004 översände AA det nytillkomna yttrandet från rättsläkaren samt redovisade
      detta i förundersökningsprotokoll den 24 juni 2004 efter att fadern och advokaten
      delgivits kompletteringen.
      Den 13 juli väckte jag åtal mot fadern för grov misshandel.
Chefsåklagare CC upplyste bl.a. följande.

      Åklagarkammarens ärende C1-6-692-03 ang. våld mot barn tillhör tveklöst
      kategorin prioriterade mål.
      Den frist som anges i 2 a § förundersökningskungörelsen har förvisso överskridits.
      Åklagarens handläggning har granskats av Överåklagaren, som i beslut den 4 maj
      2004 funnit att åklagaren inte brustit i aktivitet. Jag har tagit del av akten i ärendet
      och granskat den utifrån dagboksblad och aktinnehåll. Eftersom diarieföreskrifterna
      anger att diarieföring skall ske i den omfattning som erfordras för att ärendets gång
      skall kunna i huvudsak följas, är inte alla åtgärder från åklagarens sida uppförda i
      diariet; de framgår dock väl genom tjänsteanteckningar i akten. Det framgår att
      ärendet varit tungt och komplicerat och krävt stora insatser av åklagaren och polis-
      personalen. Jag har också i disciplinmål haft att ta ställning till om förhörsledare
      ådagalagt brottslig försummelse under förundersökningen, vilket jag inte funnit
      föreligga.
      Orsaken till att handläggningstiden kommit att vida överskrida de stipulerade tre
      månaderna står enligt min bedömning att finna i en kombination av ärendets komp-
      lexa och svårutredda natur, åklagarens arbetsbörda, byte av förhörsledare och det
      förhållandet att den erfarna utredningspersonalen vid Länskriminalpolisen, genom
      att ärenden med frihetsberövade står högst på prioriteringslistan, inte kan ägna sig åt
      ett ärende av aktuellt slag utan mer eller mindre långa avbrott. Sistnämnda innebär
      givetvis tempoförlust i utredningen, vilket får beklagliga genomslag i form av lång
      handläggningstid.
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten hänvisade till vad CC upplyst och anförde därutöver bl.a.
följande.

      Tidsfristen i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) är inte absolut utan får
      överskridas om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller
      andra särskilda omständigheter. Utredningen har avsett två målsägande, flera miss-
      tänkta gärningar och två misstänkta personer. Ett flertal tidskrävande utrednings-
      åtgärder har varit nödvändiga såsom barnförhör och inhämtande av sakkunnig-
      utlåtanden. Flera av dessa åtgärder har blivit påkallade successivt. Utredningen har
      därför varit av särskild beskaffenhet. Att den polisiäre förhörsledaren bytts ut är en
      särskild omständighet som föranlett tidsutdräkt. Sammanfattningsvis är det min
      bedömning att omständigheterna i detta fall varit sådana att det funnits skäl för
      överskridande av tidsfristen som skett.
                                                                       Dnr 2078-2004    Sid 5 (8)



      Härutöver kan jag tillägga att CC upplyst mig om att han vid en arbetsplatsträff med
      kammarens åklagare erfarit att åklagarna är väl medvetna om den aktuella före-
      skriften. Vidare har CC uppgivit att han därvid har framhållit för åklagarna vikten av
      att efterkomma föreskriften.
      För egen del kommer jag att vid nästa möte med ledningsgruppen vid Åklagar-
      myndigheten i Göteborg påminna om tidsfristen i bestämmelsen.
Ärendet remitterades till polismyndigheten som anmodades att lämna upplysningar
över handläggningen av ärendet och redovisa sin bedömning av det som kommit
fram.

Polismyndigheten inkom med ett yttrande till vilket var fogat polismyndighetens
handlingsplan avseende skydd för utsatta barn (här utelämnat).

Polismyndigheten
I yttrandet redogjordes inledningsvis för ärendets handläggning i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som framgår ovan av de upplysningar som lämnats av
BB, dock med bl.a. följande tillägg. Den 28 februari 2003 begärde förhörsledaren
kriminalinspektören DD ett rättsintyg. Rättsintyget utfärdades den 28 mars 2003.
Den 26 maj 2003 redovisade Göteborgs Stad Centrum genom Barn- och ungdoms-
enheten en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen. Den 30 maj 2003 hörde
DD flickans föräldrar som misstänkta för grov misshandel av dottern. Den 8 juni
2003 hölls förhör upplysningsvis med tre grannar till familjen i samband med s.k.
dörrknackning. Med anledning av förestående semester och därefter utbildning
samt utlandsuppdrag överlämnade DD den 30 juni 2003 ärendet till kriminal-
inspektör AA, som den 4 juli 2003 begärde utredningsdirektiv från åklagaren. Den
24 november 2003 begärde AA ett rättsintyg som avsåg tvillingarna och den 7
januari 2004 kopior av journalanteckningarna som avsåg flickans skador. Rätts-
intyget utfärdades den 27 januari 2004.

Därutöver anfördes bl.a. följande.

      I polismyndighetens verksamhetsplan för 2004 är föreskrivet att genomströmnings-
      tiden för ärenden som avser misshandel mot barn inte utan särskilda skäl skall
      överstiga 90 dagar. För närvarande är den genomsnittliga genomströmningstiden för
      dessa ärenden 74 dagar.
      I ett tidigare yttrande till JO (JO dnr 2469-2004) har polismyndigheten redogjort för
      de kontrollfunktioner som finns vid myndigheten för att kunna följa upp att föres-
      krivna prioriteringar tillämpas. Myndigheten har också en handlingsplan som avser
      skydd för utsatta barn.
      Polismyndighetens genomgång av ärendet visar – i likhet med Åklagarmyndighetens
      yttrande – att utredningen varit komplicerad med två målsägande, flera misstänkta
      gärningar och två misstänkta personer. Ett flertal tidskrävande utredningsåtgärder
      har varit nödvändiga. Flera av dessa åtgärder har blivit påkallade successivt.
      I detta fall har komplexiteten i ärendet medfört en extra lång handläggningstid.
      Polismyndighetens slutsats blir att det funnits skäl för den långa handläggningstiden.
Därefter har bl.a. Göteborgs tingsrätts dom den 4 oktober 2004 i mål B 11151-03
och Hovrättens för Västra Sverige dom den 13 oktober 2005 i mål B 4387-04
infordrats. Tingsrätten ogillade åtalet mot flickans far. I hovrätten dömdes fadern
för grov misshandel och vållande till kroppsskada.
                                                                    Dnr 2078-2004   Sid 6 (8)



Socialchefen bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall den läggas ned.

Enligt 2 a § FUK skall en förundersökning i vilken målsäganden vid tiden för
anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot måls-
ägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse mer
än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i åtals-
frågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns
någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om
det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.

Bestämmelsen ger således ett utrymme för att i undantagsfall överskrida den för-
eskrivna tremånadersfristen. I förarbetena till bestämmelsen anfördes som exempel
på när fristen får överskridas att utredningen är omfattande, att det är flera personer
inblandade som måste förhöras flera gånger eller att många barnförhör behöver
hållas. Personalbrist eller förekomsten av ett stort antal ärenden av förturskaraktär
utgör inte skäl att överskrida fristen (SOU 2000:42 s. 85 f. och s. 91).

Enligt 1 a § andra stycket FUK har undersökningsledaren ansvar för förundersök-
ningen i dess helhet. Förundersökningsledaren skall se till att utredningen bedrivs
effektivt och att den enskildes eller rättssäkerhetsintresse tas tillvara.

Förundersökningen avsåg misstankar om grov misshandel. Målsägandena var två
spädbarn. Den frist som anges i 2 a § FUK gällde därför för handläggningen. För-
undersökningen inleddes den 18 februari 2003 och BB förordnades som förunder-
sökningsledare två dagar senare. Den 15 april 2003 gav BB direktiv att föräldrarna
skulle höras och delges misstanke om brottet. I vart fall då började den i 2 a § FUK
angivna tidsfristen att löpa. Den 6 juni 2003 gjordes ytterligare brottsanmälningar
och båda föräldrarna antecknades som skäligen misstänkta för dessa brott.

Förundersökningen mot modern lades ned den 20 februari 2004. Samma dag lades
också förundersökningen mot fadern såvitt avsåg misstankarna beträffande pojken
ned. Den 13 juli 2004 väcktes åtal mot fadern för grov misshandel av flickan. Den
ovan nämnda tidsfristen hade då överskridits med drygt fem månader när det gäller
misstankar mot föräldrarna avseende pojken och med sju månader när det gäller
misstankar riktade mot modern avseende flickan. När det gäller misstankar riktade
mot fadern om grov misshandel av flickan hade tidsfristen överskridits med tolv
månader.

Av utredningen framgår att sedan föräldrarna hade antecknats som skäligen miss-
tänkta hölls den 7 och 8 juni 2003 flera förhör i ärendet, bl.a. med föräldrarna. Den
9 juni 2003 hade BB kontakt med DD, varvid de kom överens om att ytterligare
rättsintyg skulle inhämtas och en rekonstruktion genomföras. Vid kontakter mellan
                                                                   Dnr 2078-2004   Sid 7 (8)



BB och den nya utredande polismannen AA den 6 augusti 2003 gav BB på nytt
direktiv om att rekonstruktionen skulle genomföras och den 15 augusti 2003 be-
slutades om husrannsakan för genomförande av rekonstruktionen. Därefter vidtogs
inga åtgärder förrän den 4 november 2003 då ett nytt rättsintyg begärdes in. Rekon-
struktionen genomfördes drygt en vecka senare. Det dröjde alltså fem månader till
dess att rekonstruktionen faktiskt genomfördes. Under den tiden vidtogs inte heller
någon annan åtgärd som förde utredningen framåt. Med tanke på den frist om tre
månader som gällde för utredningen är ett sådant uppehåll i handläggningen själv-
fallet inte acceptabelt. Det är vidare anmärkningsvärt att det i förundersökningens
inledningsskede dröjde cirka en och en halv månad från det att det första rätts-
intyget inkom till dess att nästa utredningsåtgärd – förhör med föräldrarna – ägde
rum. Ett sådant dröjsmål i utredningen är naturligtvis inte heller förenligt med det
särskilda skyndsamhetskrav som gäller för förundersökningar av aktuellt slag.

Åklagarmyndigheten har i sitt yttrande påstått att ett flertal tidskrävande
utredningsåtgärder har varit nödvändiga, bl.a. barnförhör. Såvitt framgår av
utredningen har det dock inte förekommit några barnförhör i ärendet, som avsåg
målsäganden födda i augusti 2002.

Det är däremot givet att misstanke om ytterligare brott i ett fall som det före-
varande kan utgöra godtagbara skäl att överskrida fristen. Att det varit nödvändigt
att inhämta ett antal rättsintyg i ärendet och att behovet av dessa åtgärder infunnit
sig successivt motiverar också enligt min mening ett visst överskridande av den
föreskrivna tidsfristen. Varken dessa förhållanden eller utredningens beskaffenhet i
övrigt motiverar emellertid att förundersökningen dragit ut på tiden i den utsträck-
ning som skett i det aktuella fallet.

Åklagarmyndigheten har som förklaring till den långa handläggningstiden bl.a.
pekat på att den polisiäre förhörsledaren byttes ut. Av utredningen framgår dock att
den övertagande kriminalinspektören kort efter att hon övertog ärendet begärde
utredningsanvisningar i en skrivelse till åklagaren. Bytet av förhörsledare hade
således, såvitt utredningen utvisar, i sig inte behövt innebära att förundersökningen
försenats.

CC har även pekat på åklagarens arbetsbörda och det förhållandet att den erfarna
utredningspersonalen vid länskriminalpolisen, genom att ärenden med frihets-
berövade måste prioriteras, inte kan ägna sig åt ett ärende av aktuellt slag utan mer
eller mindre långa avbrott. Jag har förståelse för att arbetssituationen av olika skäl
har varit mycket ansträngd. Varken detta eller vad som har framkommit om
förundersökningen medför emellertid att det har funnits godtagbara skäl att över-
skrida fristen i 2 a § FUK i den utsträckning som har skett. När en i lag eller annan
författning fastlagd tidsfrist gäller för handläggningen av ett ärende måste det
ställas särskilt stora krav på aktivitet från såväl utredarnas som förundersöknings-
ledarens sida.

Handläggningstiden i ärendet har således varit alltför lång och såväl åklagaren som
polismyndigheten förtjänar kritik för detta.
                    Dnr 2078-2004   Sid 8 (8)



Ärendet avslutas.
