# Initiativärende mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Västerås, och Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning av långsam handläggning av vissa förundersökningar

JO 2007-09-10 dnr 2083-2006

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2007-09-10              2083-2006             1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren
                        i Västerås, och Polismyndigheten i Västmanlands län med anledning av
                        långsam handläggning av vissa förundersökningar

## Initiativet

Under inspektioner vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Västerås, och vid
                        Polismyndigheten i Västmanlands län i februari 2006 granskades med avseende på
                        handläggningstiden bl.a. ärenden i vilka målsäganden inte hade fyllt 18 år.

                        Mina iakttagelser gjorde att jag beslöt att till utredning i ett särskilt ärende ta upp
                        såväl åklagares som polismyndighetens handläggning av sammanlagt ett tiotal
                        ärenden.

## Utredning

Polismyndigheten anmodades att lämna upplysningar och yttrande över hand-
                        läggningen av ärendena. Myndigheten (länspolismästaren AA) kom in med ett
                        remissvar till vilket var fogat en skrivelse av kriminalinspektören BB.

                        BB lämnade inledningsvis en kortfattad redogörelse beträffande de aktuella
                        ärendena och uppgav därutöver följande. (Redogörelsen fogas som bilaga 1 till
                        detta beslut).

                        Orsaken till långa handläggningstider är att något ärende är återupptaget och att i
                        något ärende har andra inblandade gjort att handläggningstiden blivit längre än den
                        borde varit.

                                  En annan orsak är också att ärendebalansen varit stor och att det varit vakanser i
                                  barngruppen.
                                  Polismyndigheten har innan inspektionen gjort förändringar för att komma ned i
                                  handläggningstiderna. Man har sedan 1 januari 2006 tillsatt alla vakanser med en
                                  gruppchef – fu-ledare samt 5 st. utredare. I utredningsgruppen ingår en psykolog och
                                  4 st. poliser. Vi har ett nära samarbete med åklagarkammaren med återkommande
                                  träffar och genomgång av ärendena. Barngruppen har också utökat samarbetet med
                                  socialtjänsten med inplanerade träffar två gånger per år.
                        AA anförde att polismyndigheten kommer att fortsätta med det förändringsarbete
                        som påbörjades under januari 2006 och bl.a. utveckla den s.k. egenkontrollen
                        främst avseende kvaliteten i arbetet.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 2083-2006   Sid 2 (10)



Därefter anmodades Åklagarmyndigheten att lämna upplysningar och yttrande
över handläggningen av ärendena, varvid särskilt skulle anges anledningen till att
de i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK) föreskrivna tidsfristerna
i förekommande fall överskridits, vilka åtgärder som åklagaren vidtagit för att
påskynda handläggningen samt vilka bevakningsrutiner som funnits beträffande
denna kategori av ärenden.

Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren CC) kom in med ett remissvar
(fogas som bilaga 2 till beslutet). Till remissvaret hade fogats yttranden från
chefsåklagaren DD (bilaga 3) och kammaråklagarna EE, FF, GG, HH och JJ (här
utelämnade).

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning
skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre
skäl att fullfölja en förundersökning skall denna läggas ned. När det, som i före-
varande fall, är fråga om förundersökningar i vilka målsäganden vid tiden för
anmälan är under 18 år finns det i 2 a § FUK ett särskilt krav på skyndsamhet. En
sådan förundersökning skall bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot
målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i
mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i
åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det
finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast
om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.

I 1 a § andra stycket FUK anges att undersökningsledaren har ansvar för för-
undersökningen i dess helhet. Förundersökningsledaren skall se till att utredningen
bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Under-
sökningsledaren skall också ge dem som biträder honom behövliga direktiv för
arbetet.

Den nyss nämnda bestämmelsen i 2 a § FUK ger utrymme för att i undantags
fall överskrida den föreskrivna tremånadersfristen. I fråga om när ett sådant
överskridande får ske kan sägas följande. Regeln i 2 a § FUK kom till efter
ett ursprungligt förslag från Kommittén mot barnmisshandel som i sitt del-
betänkande Barnmisshandel (SOU 2000:42) föreslog att det skulle införas en
sådan bestämmelse i rättegångsbalken. Den efterföljande beredningen i Justitie-
departementet ledde emellertid till att regeln i stället togs in i förundersöknings-
kungörelsen. I det nämnda betänkandet redovisades skälen för att införa tidsfristen,
och som exempel på när denna fick överskridas anfördes att utredningen är om-
fattande eller att många barnförhör behöver hållas; särskilt när mindre barn skall
förhöras kan det ta lång tid och krävas många förhör innan barnet känner sig
tillräckligt tryggt för att börja berätta. Personalbrist eller förekomsten av ett stort
antal ärenden av förturskaraktär utgör inte skäl för att överskrida tidsfristen (se s.
85 f. och s. 91).
                                                                     Dnr 2083-2006    Sid 3 (10)



Jag kan för min del instämma i vad Kommittén mot barnmisshandel anfört i fråga
om möjligheterna att överskrida tremånadersfristen. Undantag från en i författning
given föreskrift om att ett ärende av visst slag skall handläggas inom viss tid bör
principiellt endast kunna göras av skäl som är hänförliga till omständigheterna i det
enskilda ärendet. Det innebär att t.ex. organisatoriska svårigheter eller bristande
resurser inte utgör godtagbara skäl för att överskrida den tid inom vilken förunder-
sökningen skall vara avslutad och beslut i åtalsfrågan fattat.

Av de granskade ärendena gällde ett misstanke om barnpornografibrott. Jag
delar Åklagarmyndighetens bedömning att 2 a § FUK inte är tillämplig på hand-
läggningen av sådana ärenden. Som myndigheten också anfört innebär detta
givetvis inte att dessa brott inte skall utredas skyndsamt. Anmälan i ärendet kom
in i juli 2004 och ett strafföreläggande utfärdades i juni 2006. Under dessa år synes
utredningen vid flera tillfällen ha avstannat vilket givetvis inte är godtagbart.

I de övriga granskade ärendena har dock den i 2 a § FUK angivna tidsfristen
överskridits. I ett fall har polis och åklagare angett att anledningen till att ärendet
inte kunnat avslutas är att den misstänkte, trots efterforskningar, inte kunnat
påträffas. Ett sådant förhållande kan givetvis inte polis och åklagare lastas för.

I flertalet av de andra ärendena har utredningstiden uppgått till omkring två år och i
något fall nästan tre år. Fristen har således vida överskridits i dessa ärenden.

Åklagarmyndigheten har som förklaring till de långa handläggningstiderna pekat
på att flera av ärendena har varit omfattande och utredningsmässigt komplicerade.
Vidare har man pekat på den ansträngda personalsituationen såväl vid åklagar-
kammaren som inom polismyndigheten. Även i polismyndighetens yttrande har
resursbrist anförts som orsak till de långa handläggningstiderna.

Som sagts ovan innebär det förhållandet att det vid ett visst tillfälle råder brist på
utredningspersonal eller att andra uppgifter anses böra ges företräde inte att tids-
fristen får överskridas. Jag kan däremot ha förståelse för att fristen överskrids om
utredningssituationen är mycket komplicerad och svårbedömd samt om ärendet bör
handläggas gemensamt med andra senare inkomna ärenden. Även med beaktande
av att utredningssituationen i några av de granskade ärendena varit komplicerad är
emellertid handläggningstiderna i de aktuella ärendena alltför långa.

Förundersökningsledarens ansvar för en förundersökning medför att, i de fall som
en i lag eller annan författning fastlagd tidsfrist gäller för handläggningen av ett
ärende, särskilt stora krav på aktivitet måste ställas från dennes sida. Som Åklagar-
myndigheten angett är det inte acceptabelt att en åklagare efter det att direktiv har
getts inte haft kontakt med polisen trots att tre månader eller längre tid förflutit (jfr
numera ÅFS 2007:5). Det kan som myndigheten också angett vara lämpligt att
uppmärksamma polisen på att 2 a § FUK är tillämplig. Jag inser samtidigt att ett
aktivt förundersökningsledarskap från åklagarens sida inte alltid medför ett
omedelbart önskat resultat hos polisen. I tidigare beslut (se t.ex. JO 2003/2004 s.
82 och JO 2004/05 s. 85) har redogjorts för hur en åklagare bör agera för det fall att
önskat biträde från polismyndighetens sida inte erhålls och Åklagarmyndigheten
                                                                         Dnr 2083-2006     Sid 4 (10)



har i mars 2007 meddelat nyss angivna föreskrifter om bevakning och uppföljning
av pågående förundersökningar.

Jag noterar slutligen med tillfredsställelse att åklagarkammaren förbättrat sina
rutiner när det gäller bevakning av denna typ av ärenden och att även andra
åtgärder vidtagits både vid åklagarkammaren och polismyndigheten för att säker-
ställa en effektiv förundersökningsverksamhet och att detta synes ha lett till att
situationen har förbättrats.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.

––––

Bilaga 1 till JO:s beslut i ärende dnr 2083-2006
BB lämnade följande redogörelse för ärendena.

      K12143-01
      Ett ärende som är nedlagt 2003. Återupptaget 2005 efter beslut av åklagarkammaren.
      Ärendet återupptogs m.a.o. att målsägande skulle läkarundersökas. Läkarunder-
      sökningen är gjord och redovisat till åklagarkammaren. I samma stund återupptog
      åklagarkammaren ett ärende från 1994. Nya direktiv höra målsägandena i båda
      ärendena. Förhören inplanerade.

      K21439-03
      Ärendet klart sedan länge. Misstänkt går ej att få tag på för slutförhör och slut-
      delgivning enligt RB 23:18. Narkoman som befinner sig antingen i Göteborg eller
      Holland. Frågan ställd till åklagarkammaren om avskrivning eller efterlysning.

      K23317-03 & K36676-03
      Ett ärende där de inblandade under utredningen flyttade till Linköping. Ärendet
      skickat på remiss till Linköping. Problem uppstod då Östergötland fick det om-
      skrivna dubbelmordet. Ärendet åter till Västmanland. Polis åkte till Linköping men
      misstänkt kom ej till förhöret. Ärendet är nu klart så till vida att misstänkt är slut-
      delgiven enligt RB 23:18 dock ej dialogförhören som Linköping sköter åt oss. De
      har kallat misstänkt.

      K510-04
      Ärendet slutredovisat i FUP till åklagarkammaren den 13 april 2006. Anledningen
      till den långa handläggningstiden är att målsägandens pappa inte kommit med sitt
      barn till polisförhör. Ett ärende som ingått i andra ärenden som finns i Gävleborg där
      pappan varit misstänkt.

      K9218-04
      Ärendet nedlagt den 9 mars 2006.

      K12860-04
      Ärendet slutredovisat i FUP till åklagarkammaren den 17 maj 2006.

      K7494-05
      Ärendet nedlagt den 11 oktober 2005.
––––
                                                                        Dnr 2083-2006     Sid 5 (10)



Bilaga 2 till JO:s beslut i ärende dnr 2083-2006
CC anförde i huvudsak följande.

## Bakgrund

Under en av JO företagen inspektion av åklagarkammaren i Västerås den 21-23
      februari 2006 uppmärksammades vissa ärenden i vilka handläggningstiden kunde
      ifrågasättas. Mot bakgrund härav har JO anmodat Åklagarmyndigheten att lämna
      upplysningar över handläggningen av tio ärenden och då särskilt ange anledningen
      till att de i 2 a § förundersökningskungörelsen föreskrivna tidsfristerna i före-
      kommande fall överskridits, vilka åtgärder åklagaren vidtagit för att påskynda
      handläggningen samt vilka bevakningsrutiner som funnits beträffande denna
      kategori av ärenden.
      Utöver vad som framgår av chefsåklagarens yttrande rörande handläggningen av
      resp. ärende skall följande tilläggas.

      Mål 2170-01
      Anmälan K 12143-01 rörande sexuellt utnyttjande av underårig upprättades den
      8 maj 2001. Uppgifterna i anmälan grundades på vad målsäganden, född 1989,
      berättat vid samtal med personal vid BUP i Västmanlands län. Brotten skulle ha
      skett under tiden 1993-2000. Anmälan jämte skrivelse benämnt utredningsdirektiv
      från polismyndigheten inkom den 22 maj 2001 till åklagarkammaren. I nämnda
      skrivelse uppgav polismannen KK att de uppgifter som nu ligger till grund för den
      aktuella anmälan är såvitt han kan bedöma samma uppgifter som tidigare varit
      föremål för utredning vid polisen i ärende K4540-00 och som åklagare under våren
      2001 beslutat att lägga ned. Under denna utredning skulle ett flertal förhör ha hållits.
      Polismannen önskade nu besked om förundersökning skulle inledas.
      I skrivelse den 1 juni 2001 från åklagaren till polisen begärdes att polisen med
      målsägandens mor skulle klara ut om nu aktuell anmälan avsåg nya händelser/brott
      som inte tidigare varit föremål för prövning. Av svar från polisen, antecknat på en
      handling upprättad av åklagaren benämnd anvisningar daterad den 11 juni 2001,
      framgår att det skulle vara samma tidpunkter och händelser som tidigare prövats
      men att samtal pågick på BUP med målsäganden och att eventuellt nya uppgifter
      kunde komma fram. Den 25 juni 2001 inkom kopior på den gamla utredningen till
      åklagaren. Den 9 juli 2001 begärde åklagaren att få ta del av videoförhör med
      målsäganden i det gamla ärendet. Videoförhöret inkom den 17 juli 2001. I skrivelse
      den 14 november 2001 till polisen begärde åklagaren ånyo att polisen med måls-
      ägandens mor skulle klara ut om det var nya uppgifter som framkommit eller om det
      var samma uppgifter som tidigare prövats. Av tjänsteanteckning den 19 november
      2001 upprättad av åklagaren framgår att målsägandens mor vid telefonsamtal samma
      dag lämnat uppgifter om att målsäganden för annan person skulle ha berättat om
      övergreppen samt att ytterligare uppgifter skulle ha framkommit vid samtal med
      psykolog.
      Åklagaren beslutade den 19 november 2001 att inleda förundersökning.
      I utredningsdirektiv till polisen samma dag begärde åklagaren att polisen skulle
      hålla förhör med målsägandens mor. Den 27 november 2001 inkom från polisen
      uppgift om vad målsägandens mor vid samtal skulle ha sagt. Något regelrätt förhör
      hade inte hållits. I direktiv den 5 december 2001 begärde åklagaren att polisen bl.a.
      skulle hålla förhör med målsägandens mor och annan person. Den 13 februari 2002
      inkom förhör med målsägandens mor. Av direktiv den 1 mars 2002 framgår att
      åklagaren önskade en genomgång med polisen om utredningsläget. I direktiv den 18
      mars 2002 begärde åklagaren att videoförhör skulle hållas med målsäganden. Förhör
      med målsäganden hölls den 23 april 2002 och inkom dagen därpå till åklagaren. I
      anvisningar den 19 juni 2002 begärde åklagaren att vittnesförhör skulle hållas med
      tre personer. Den 1 augusti 2002 inkom två av de tre förhören från polisen. Den 2
      augusti 2002 gav åklagaren enligt anteckning i diariet direktiv (oklart om vad). Den
      21 augusti 2002 inkom ett tillägg till ett förhör. Den 10 oktober 2002 inkom förhör
      (oklart vilka/vilket). Den 17 oktober 2002 gav åklagaren polisen direktiv om att
      hålla förhör med viss person. Den 29 oktober 2002 gav åklagaren polisen direktiv
                                                                  Dnr 2083-2006     Sid 6 (10)



om att hålla förhör med den misstänkte(pappan till målsäganden) som skäligen
misstänkt för sexuellt utnyttjande av underårig. Samma dag registrerades – efter
beslut av åklagaren – pappan som skäligen misstänkt. Den 28 november 2002
genomfördes förhöret med pappan. Efter viss kompletterande utredning lades för-
undersökningen ned den 31 mars 2003 under motivering att brott inte kan styrkas.
Efter att målsägandens mamma begärt överprövning fann överåklagaren i beslut den
11 november 2003 inte skäl till ändring av åklagarens beslut. Målsägandens mor
begärde överprövning av överåklagarens beslut. Åklagarmyndigheten – vice riks-
åklagaren – beslutade den 19 april 2005 att förundersökningen skulle återupptas. I
beslutet sägs bl.a. att det finns skäl att företa en läkarundersökning av målsäganden.
Efter att ärendet överlämnats till åklagarkammaren i Västerås för handläggning
utfärdade åklagaren den 20 maj 2005 direktiv till polisen. I direktiv sägs bl.a. att
målsäganden skall tillfrågas om han är villig att genomgå en läkarundersökning (av
direktivet framgår att målsäganden tidigare skulle ha ställt sig negativ till en läkar-
undersökning). Läkarundersökningen genomfördes den 15 februari 2006. Rättsintyg
utfärdades den 19 april 2006. Den 25 april 2006 gav åklagaren polisen nya direktiv.
Enligt diariet inkom förhör (med målsäganden?) den 26 september 2006.

Mål 4038-02
Se åklagarens yttrande.

Mål 3745-03
Surahammars kommun anmälde till polisen att två minderåriga barn födda 1996
och 1999 skulle ha blivit misshandlade av sin mor. Anmälan upprättades den 29
juli 2003 och polismyndigheten inledde samma dag förundersökning. Anmälan
inkom till åklagarkammaren den 30 juli 2003. Samma dag gav åklagaren polisen
direktiv om att höra två vuxna personer i en stödfamilj samt att utreda vårdnads-
förhållandet. Den 19 september 2003 påminde åklagaren polisen. Den 22 september
2003 inkom besked från polisen om vårdnadsförhållandet. Den 7 november 2003
inkom besked från polisen om att ny utredningsman utsetts. Den 12 november 2003
inkom förhör med en av personerna i stödfamiljen. I förhöret framkom uppgifter
som gav stöd för misstanken om att modern hade misshandlat barnen. Den 20
november 2003 ingav åklagaren ansökan till tingsrätten om förordnande av sär
skild företrädare för barn. Samma dag gav åklagaren polisen direktiv om att höra
en person. Den 16 december 2003 övertog annan åklagare ansvaret för förunder-
sökningen. Den 4 februari 2004 gav åklagaren polisen direktiv om bl.a. videoförhör
med barnen och ställde vissa frågor. Den 19 mars 2004 inkom svar från polisen.
Den 11 augusti 2004 genomfördes videoförhören med barnen. Dagen efter inkom
förhören till åklagarkammaren. Den 16 augusti 2004 övertog annan åklagare –
åklagare nr 3 – ansvaret för förundersökningen. Den 31 augusti 2004 gav åklagaren
polisen direktiv om förhör med mamman i stödfamiljen och annan person samt att
modern skulle höras och delges misstanken om misshandel av barnen. Den 7
september 2004 inkom förhör med mamman i stödfamiljen. Förhöret hölls den 25
mars 2004 och uppgifterna i förhöret gav stöd för misstanken om att mamman hade
misshandlat barnen. Den 5 oktober 2004 registrerades – efter beslut av åklagaren –
mamman som skäligen misstänkt. Den 20 oktober 2004 meddelade polisen att
mamman inte inkommer till förhör. Den 10 november 2004 hölls förhör med
modern som förnekar brott. Förhöret inkom till åklagarkammaren den 12 november
2004. Den 16 november 2004 inkom förhör med annan person. Den 26 november
2004 övertog annan åklagare – åklagare nr 4 – ansvaret för förundersökningen. Den
15 december 2004 gav åklagaren polisen direktiv om att nya förhör skulle hållas
med barnen. Den 7 februari 2005 ingav åklagaren till tingsrätten begäran om att
offentlig försvarare skulle utses för mamman. Samma dag gav åklagaren polisen
direktiv om att höra ytterligare personer. Den 11 augusti 2005 hölls förhör med ett
av barnen. Huruvida förhör hållits med det andra barnet är oklart. Beslut i åtals-
frågan har ännu inte fattats då mamman inte har nåtts för slutdelgivning.

Mål 3967-03
Se åklagarens yttrande.
                                                                   Dnr 2083-2006      Sid 7 (10)



Mål 4741-03
Se åklagarens yttrande.

Mål 455-04
Den 8 januari 2004 anmälde en farmor till polisen att hon misstänkte att hennes
barnbarn blivit misshandlat av modern. Misshandeln skulle ha skett under tiden juli
2003 - januari 2004. Anmälan upprättades den 8 januari 2004(K510-04). Den 9
januari 2004 beslutade polismyndigheten att inleda förundersökning. Anmälan
inkom till åklagarkammaren den 16 januari 2004. Åklagaren gav polisen direktiv
den 26 oktober 2004.
Se vidare åklagarens yttrande.

Mål 2243-04
Västerås kommun anmälde till polisen att fyra minderåriga barn födda 1993, 1995,
1998 och 1998 utsatts för hot och misshandel av sin pappa (styvpappa). Anmälan
upprättades den 15 april 2004 (K9218-04). Samma dag beslutade polismyndigheten
att inleda förundersökning. Anmälan inkom till åklagarkammaren den 29 april
2004. Den 4 maj 2004 gav åklagaren polisen direktiv om att höra personal inom
kommunen. Åklagaren begärde en skyndsam handläggning. Den 6 oktober 2004
inkom begärd utredning (två förhör). Samma dag gav åklagaren polisen nya direktiv
innefattande bl.a. förhör med samtliga barn. Den 18 oktober 2004 övertog annan
åklagare ansvaret för förundersökningen. Den 9 december 2004 inkom del av begärd
utredning. Den 15 december 2004 gav åklagaren polisen nya direktiv. Av direktiven
framgår att förhör med barnen ännu inte skett. Den 17 mars 2005 påminde åklagaren
polisen. Den 21 april 2005 hördes pappan. Under förhöret delgavs pappan misstanke
om misshandel. Den 3 maj 2005 begärde åklagaren att rätten skulle förordna särskild
företrädare för barnen. Samma dag gav åklagaren polisen direktiv. Den 24 februari
2006 gav åklagaren polisen ånyo direktiv. Den 7 mars 2006 inkom promemoria från
polisen. Den 9 mars 2006 beslutade åklagaren att lägga ned förundersökningen.

Mål 2673-04
Se åklagarens yttrande.

Mål 3671-04
Se åklagarens yttrande.

Mål 2542-05
Anmälan om misshandel och ringa narkotikabrott inkom den 31 maj 2005 till
åklagarkammaren. Såväl målsäganden som den misstänkte var under 18 år. Den
12 september 2005 inkom från polisen förhör med målsäganden. Polisen begärde
samtidigt direktiv. Den 19 september 2005 gav åklagaren polisen direktiv.
Åklagaren beslutade samtidigt att lägga ned förundersökningen rörande ringa
narkotikabrott. Den 15 februari 2006 inkom förundersökningsprotokoll. Den 16
februari 2006 begärde åklagaren yttrande från socialnämnden. Den 7 mars 2006
väckte åklagaren åtal för misshandel och den 25 mars 2006 meddela tingsrätten
dom.
Se vidare åklagarens yttrande.

Rättslig reglering
Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Av 2 a § förundersökningskungörelsen framgår att förundersökning där måls-
äganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år skall bedrivas särskilt skyndsamt,
om brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är
föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad
och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den
tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får
                                                                    Dnr 2083-2006     Sid 8 (10)



överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.

Bedömning
Åklagarens ansvar som förundersökningsledare innebär bl.a. att ta ställning till om
förundersökning skall inledas, vilka utredningsåtgärder som skall vidtas, ge polisen
erforderliga direktiv samt med viss regelbundenhet följa upp utredningen. Upp-
följningen som kan ske skriftligen eller muntligen skall dokumenteras. Skulle
utredningen av något skäl inte bedrivas på sätt åklagaren önskat har åklagaren att
vända sig till kammarchefen som i sin tur har att ta upp frågan med polisledningen.
Bestämmelsen i 2 a § förundersökningskungörelsen och då särskilt den föreskrivna
tremånadersfristen ställer särskilda krav på förundersökningsledaren när det gäller
uppföljningen av utredningen. I nu aktuella tio mål förekommer exempel på att
åklagaren – efter att direktiv ha givits – inte haft kontakt med polisen trots att tre
månader eller längre tid förflutit. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Enligt
Åklagarmyndigheten torde det vara lämpligt att i ett inledande skede av en för-
undersökning uppmärksamma polisen på innehållet i 2 a § förundersöknings-
kungörelsen. Det skall noteras att i de direktiv som återfunnits i de aktuella målen
finns inget särskilt nämnt om denna bestämmelse.
Som ovan angivits får den i 2 a § angivna tidsfristen överskridas endast om det
är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter. Viss vägledning av vilka situationer som lagstiftaren haft i
åtanke som skulle ge skäl att överskrida tidsfristen står att finna i förarbetena till
en motsvarande undantagsregel som finns i 4 § lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare. Skrivningen är nämligen densamma som i 2
a §. I regeringens proposition 1994/95:12, Handläggning av ungdomsmål, sägs (sid.
96-97) beträffande nämnda tidsfrist att densamma endast får överskridas om det är
absolut nödvändigt t.ex. om det är fråga om en mycket omfattande brottsutredning
såsom vid ligabrottslighet med många misstänkta och ett stort antal brott som är
svårutredda. Vidare sägs att tidsfristen kan få överskridas om man under förunder-
sökningens gång upptäcker nya brott som den unge misstänks för eller att den unge
under det att förundersökningen pågår begår nya brott. Som ytterligare exempel
anförs att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar lång tid.
Det förhållandet att det för tillfället råder brist på utredningspersonal eller att andra
uppgifter anses böra ges företräde innebär inte att fristen får överskridas.
Bestämmelsen i 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöver-
trädare tar sikte på handläggningen av mål där barn som fyllt 15 men inte 18 år kan
misstänkas för brott. Bestämmelsen i 2 a § förundersökningskungörelsen omfattar
även mål där utredningen kan komma att omfatta förhör med barn som inte fyllt 15
år. Inte sällan rör det sig om sexuella övergrepp mot mycket små barn. Förhör med
små barn sker regelmässigt genom videoupptagning. Förhören kan vara svåra att
genomföra och då inte minst när det gäller möjligheten att få dem tillstånd. Att man
under sådana förhållanden inte alltid kan iaktta tremånadersregeln är något som man
enligt Åklagarmyndighetens mening får acceptera. När det gäller handläggningen av
mål rörande barnpornografibrott gör Åklagarmyndigheten den bedömningen att 2 a
§ förundersökningskungörelsen inte är tillämplig. Därmed inte sagt att utredningen
av dessa brott inte skall med skyndsamhet.
Chefsåklagaren har i sitt yttrande uppgivit att flera av ärendena varit väldigt
omfattande och utredningsmässigt komplicerade. I den mån så varit fallet delar
Åklagarmyndigheten chefsåklagarens bedömning att tidsfristen under sådana för-
hållanden kan få överskridas. Knappa utredningsresurser eller ansträngd arbets-
situation torde mot bakgrund av vad som sägs i nämnda proposition däremot inte
utgöra ett godtagbart skäl.
När det gäller vilka bevakningsrutiner som funnits vid kammaren samt vilka
åtgärder som planerats med anledning av vad som framkommit vid den nämnda
inspektionen hänvisas till chefsåklagarens yttrande.
                                                                            Dnr 2083-2006        Sid 9 (10)



      Avslutningsvis konstaterar Åklagarmyndigheten med tillfredsställelse att det av
      chefsåklagarens yttrande framgår att chefsåklagarens kontakter med polisledningen
      nu lett till att polismyndigheten rejält förstärkt sina utredningsresurser rörande brott
      mot barn. Vidare kommer åklagarkammaren att utöka antalet åklagare som skall
      handlägga brott mot barn.
––––

Bilaga 3 till JO:s beslut i ärende dnr 2083-2006
DD uppgav bl.a. följande.

      1. Anledningen till att de i 2 a § förundersökningskungörelsen föreskrivna tidsfristerna
      överskridits
      Flera av ärendena har varit väldigt omfattande och utredningsmässigt komplicerade
      varför det med hänsyn till utredningarnas beskaffenhet varit motiverat att överskrida
      fristerna. Polismyndighetens knappa utredningsresurser har också bidragit till att
      tidsfristerna överskridits. I några fall har också tidsfristerna överskridits på grund av
      att arbetssituationen på kammaren varit mycket ansträngd.

      2. Vilka åtgärder har vidtagits för att påskynda handläggningen
      Handläggande åklagare har ett flertal gånger skickat påminnelser till utredarna
      och erinrat dem om de frister som gäller i ärendet. Vidare har de haft kontakt med
      rotelchefen och informerat honom om handläggningen. Jag har också själv vid några
      tillfällen påtalat för polismyndighetens operativa ledning att de måste tillföra ytter-
      ligare utredningsresurser till handläggningen av fristärenden. Dessa kontakter har nu
      lett till att polismyndigheten rejält förstärkt sina utredningsresurser rörande brott mot
      barn. Vidare har polismyndigheten infört rutiner som gör det lättare för dem att
      flytta handläggningen av ärenden mellan olika polisrotlar då sådant behov upp-
      kommer.
      Åklagarkammaren kommer också att utöka antalet åklagare som skall handlägga
      brott mot barn. Denna åklagargrupp kommer att förstärkas med ytterligare två
      heltidsarbetande åklagare.
      Vidare har kammaren ökat antalet åklagare som handlägger ungdomsmål. I dag
      arbetar fyra åklagare på heltid med ungdomsmål.

      3. Bevakningsrutiner
      De åklagare som arbetar med ungdomsärenden skall vid varje månadsskifte till vice
      chefsåklagaren rapportera de ärenden i vilka fristen har överskridits och då också
      ange anledningen till att så har skett och vilka åtgärder som har vidtagits. Vid behov
      kan vice chefsåklagaren också flytta ärenden till annan åklagare eller ändra på
      lottningen för handläggande åklagare så att han eller hon ges möjlighet att arbeta
      med ett särskilt ärende. I ärenden där polisens utredningsresurser är knappa skall
      handläggande åklagare kontakta utredaren. Om detta inte är tillräckligt skall chefen
      för ungdomsenheten eller aktuellt närpolisområde kontaktas. Om utredningsresurser
      ändå saknas skall vice chefsåklagaren kontakta den operativa ledningen hos polis-
      myndigheten och begära att resurser tillförs. Efter JO-inspektionen har det införts
      rutiner som medför att vice chefsåklagaren på aktivare sätt följer upp ärenden där
      fristen överskridits.
      De åklagare som arbetar med våld mot barn skall en gång i kvartalet rapportera
      till mig hur balansläget är på deras rotlar. Efter JO: inspektionen har vi infört den
      rutinen att de åklagare som handlägger våld mot barn skall en gång per kvartal
      rapportera till mig bl.a. om tremånadsfristen har överskridits och anledningen till
      detta. Vidare har handläggande åklagare nu återkommande träffar med polis-
      myndighetens utredare och vid dessa träffar genomgås bl.a. fristärendena. I övrigt
      gäller ungdomsåklagarnas bevakningsrutiner.
                                                             Dnr 2083-2006    Sid 10 (10)



En gång per kvartal sker uppföljning av samtliga rotlar på kammaren. Vid dessa
uppföljningar får åklagarna skriftligen rapportera om läget på roteln. Vid JO:s
inspektion framkom bl.a. att kontakter av betydelse mellan åklagare och polis
inte alltid dokumenterats. Jag har efter inspektion vid arbetsplatsträffar och i
andra sammanhang påtalat för åklagarna på kammaren att de kontakter som är av
betydelse alltid måste dokumenteras. Även polismyndigheten har efter inspektionen
förbättrat sina bevakningsrutiner i ärenden där frister löper.
