# Anmälan mot Överförmyndarnämnden i Borås kommun m.fl., om handläggningen av en ansökan om förvaltarskap; bl.a. åtgärder för att finna lämplig ställföreträdare

JO 2010-06-29 dnr 2084-2009

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2010-06-29             2084-2009              1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Överförmyndarnämnden i Borås kommun m.fl., om hand-
                        läggningen av en ansökan om förvaltarskap; bl.a. åtgärder för att finna
                        lämplig ställföreträdare

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO, som ombud för BB, klagomål mot Överför-
                        myndarnämnden i Borås kommun, Överförmyndaren i Eksjö kommun och – som
                        det får förstås – Borås tingsrätt. Klagomålen avsåg att ett ärende om anordnande
                        av förvaltarskap för BB avslutades på grund av att det inte gick att hitta en för upp-
                        draget lämplig person och, som det får förstås, att anhöriga till BB inte informerad-
                        es om att det förelåg problem med hitta en förvaltare för BB.

                        Anmälaren anförde följande. Överförmyndarnämnden i Borås kommun hade i upp-
                        drag att till tingsrätten lämna förslag på förvaltare för BB. Innan något förslag läm-
                        nats ändrade BB sin folkbokföringsort till Eksjö kommun och ärendet flyttades till
                        överförmyndaren för den kommunen. Överförmyndaren i Eksjö kommun lyckades
                        inte heller hitta någon förvaltare åt BB, men det fanns en släkting till BB som var
                        villig att åta sig uppdraget som förvaltare.

## Utredning

Anmälan remitterades till Överförmyndarnämnden i Borås kommun, Överför-
                        myndaren i Eksjö kommun och Borås tingsrätt för yttrande.

                        Lagmannen vid Borås tingsrätt, CC, hänvisade i sitt remissvar till ett yttrande av
                        rådmannen DD vid samma tingsrätt. I detta yttrande anfördes bl.a. följande.
                                  Den 5 mars 2007 inkom från Socialtjänsten i Borås en anmälan om behov av
                                  förvaltare för BB. Eftersom socialtjänsten inte tillhör kretsen av behöriga sökande
                                  tog tingsrätten upp frågan med stöd av 11 kap. 15 § tredje stycket föräldrabalken.
                                  Till anmälan fogades socialutredning, journalutskrift från Sahlgrenska Universitets-
                                  sjukhuset om neuropsykologisk undersökning samt uppgift om att ett antal olika
                                  vårdinstanser förklarat sig inte kunna skriva läkarintyg på grund av att man saknade
                                  kännedom om BB och hennes problematik.
                                  Tingsrätten infordrade yttrande från överförmyndarnämnden i Borås som utmynnade
                                  i att nämnden inte hade någon erinran mot förvaltarskap om tingsrätten fann skäl att
                                  anordna ett sådant. Överförmyndarnämnden begärde att få återkomma med förslag
                                  på förvaltare eftersom den senast tillfrågade hade avböjt uppdraget.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 2084-2009     Sid 2 (7)



Tingsrätten förordnade sedan advokaten EE som offentligt biträde åt BB. I yttrande
anförde EE att BB motsatte sig förvaltarskap på grund av att hon inte hade behov av
förvaltare utan väl hade förmåga att förvalta sin egendom och sörja för sin person.
Den 10 september 2007 höll tingsrätten sammanträde där BB, EE och företrädare för
överförmyndarnämnden var närvarande. Vid sammanträdet vidhöll BB sin negativa
inställning till förvaltarskap.
Mitt minne av sammanträdet är i dag fragmentariskt men det är min uppfattning att
det som kom fram under sammanträdet tillsammans med handlingarna visade att det
fanns förutsättningar för att anordna förvaltarskap för BB. Det fanns dock ingen
möjlighet att meddela ett sådant beslut vid sammanträdet eftersom det fortfarande
inte fanns något förslag till förvaltare. Sammanträdet utmynnade därför i beskedet
att beslut skulle meddelas vid ett senare tillfälle.
Överförmyndarnämnden fortsatte sina ansträngningar att finna någon som var villig
att åta sig uppdraget som förvaltare. Ännu under juli månad 2008 var överför-
myndarnämnden inte beredd att säga att det var utsiktslöst att finna en förvaltare
men den 1 augusti 2008 kom ett sådant besked. EE bereddes då tillfälle att slutföra
BB:s talan. Den 1 september 2008 konstaterade tingsrätten i slutligt beslut att för-
valtarskap inte kunde anordnas för BB eftersom det befunnits utsiktslöst att finna
någon som ville åta sig uppdraget som förvaltare.
Tingsrätten har inte haft som rutin att anteckna kontakter med tilltänkta gode män
eller förvaltare i de fall dessa avböjt uppdraget. Det går därför inte att i dag närmare
redogöra för vilka kontakter tingsrätten hade för att finna någon som var villig att åta
sig uppdraget som förvaltare för just BB.
Under de senaste åren har emellertid frågan om hur tingsrätten skall kunna finna
gode män och förvaltare i de fall det inte finns något förslag varit föremål för många
överväganden. Bakgrunden är följande.
Under några år har det inkommit många anmälningar från socialtjänsten i Borås stad
om behov av god man eller förvaltare. Tingsrätten har ansett sig skyldig att ta upp
dessa anmälningar med stöd av 11 kap. 15 § tredje stycket föräldrabalken. Det före-
kommer också relativt många ansökningar från enskilda där det framgår att ansökan
upprättats av och i många fall även initierats av socialtjänsten. Den bakomliggande
orsaken tycks vara att överförmyndarnämnden och socialtjänsten har helt olika upp-
fattningar om i vilka fall godmanskap eller förvaltarskap bör anordnas. Detta leder
till att överförmyndarnämnden i en stor del av de ärenden som emanerar från social-
tjänsten avstyrker att godmanskap eller förvaltarskap anordnas.
I de nu avsedda fallen har det regelmässigt saknats förslag på god man eller för-
valtare. Där överförmyndarnämnden tillstyrker godmanskap eller förvaltarskap åtar
nämnden sig regelmässigt att inkomma med förslag på en för uppdraget lämplig
person. I övriga fall brukar tingsrätten, när tingsrätten kommer fram till att förut-
sättningarna är för handen, underrätta överförmyndarnämnden om att tingsrättens
har för avsikt att anordna godmanskap eller förvaltarskap och hemställa om förslag
på en för uppdraget lämplig person. Så länge överförmyndarnämnden har arbetat för
att ge ett förslag har tingsrätten normalt inte vidtagit några egna åtgärder för att finna
en lämplig person.
Det har framstått som lämpligast att vända sig till överförmyndarnämnden för att få
förslag eftersom överförmyndarnämnden har den bästa överblicken över lämpliga
personer och dessutom har möjligheten att se till att uppdragen sprids på ett rimligt
sätt. Eftersom det i ett antal fall blivit så att överförmyndarnämnden inte kunna ge
något förslag har tingsrätten tvingats fundera över möjligheten att själv finna någon
som vill åta sig uppdragen. Det kan då först konstateras att tingsrätten inte har eller
kan skapa någon egen kader av personer som åtar sig dylika uppdrag. Tingsrätten är
således hänvisad till samma grupp av personer som den ur vilken
överförmyndarnämnden hämtar sina förslag och det har vid sonderingar visat sig
vara svårt att lyckas där nämnden tidigare misslyckats.
Skälen till att tillfrågade personer avböjer tycks följa två huvudlinjer.
                                                                         Dnr 2084-2009      Sid 3 (7)



     Den tillfrågade avböjer på grund av att han eller hon har uppfattningen att
     huvudmannen på något sätt är särskilt krävande, och därför befarar att uppdraget
     skall bli särskilt besvärligt.
     Den tillfrågade har fått klart för sig att överförmyndarnämnden avstyrkt
     anordnande av godmanskap eller förvaltarskap och ser därför en risk för att
     nämnden skall överklaga ett beslut om anordnande och därmed en risk för att
     uppdraget blir kortvarigt.
     Tingsrätten har övervägt möjligheten att i särskilt angelägna fall vidtala en advokat
     eller annan praktiserande jurist men har inte förverkligat detta i vetskap om att
     kommunens riktlinjer för ersättning till gode män och förvaltare knappast kan möta
     de förväntningar på ersättning som denna grupp har. Tingsrätten har givetvis inga
     möjligheter att göra några utfästelser om högre ersättningsnivåer.
     De fall där det visat sig inte vara möjligt att finna någon som vill åta sig har berett
     tingsrätten mycket huvudbry. Någon vägledning i förarbeten eller praxis har inte
     stått att finna. Det är inte förenligt med föräldrabalkens bestämmelser, och för övrigt
     inte heller rimligt, att besluta om godmanskap eller förvaltarskap utan att samtidigt
     förordna någon för uppdraget som god man eller förvaltare. Tingsrätten har därför
     inte kunnat finna någon annan möjlighet än att avstå från att anordna godmanskap
     eller förvaltarskap trots att behovet funnits. En motvilja mot att fatta ett sådant beslut
     har lett till att tingsrätten, i förhoppningen om att det trots allt skall gå att lösa
     problemet, kommit att låta en måhända alltför lång tid löpa innan beslutet fattats.
     Anmälningar från socialtjänsten om behov av god man eller förvaltare förekommer
     endast i Borås stad. Från de övriga fem kommuner som ingår i tingsrättens domsaga
     kommer inte denna typ av anmälningar. Svårigheterna att finna personer som vill åta
     sig uppdrag är i huvudsak koncentrerade till Borås stad även om det i någon av de
     andra kommunerna förekommit något eller några fall där det varit svårt att finna
     förvaltare för personer som uppfattats som särskilt krävande.
Överförmyndarnämnden i Borås kommun, genom ordföranden FF, anförde i
remissvar bl.a. följande.

     Den 27 mars 2007 erhöll överförmyndarnämnden en begäran om yttrande från Borås
     tingsrätt. Tingsrätten ville att överförmyndarnämnden skulle yttra sig över en anmäl-
     an om behov av förvaltare för BB som socialtjänsten i Borås Stad skickat till tings-
     rätten.
     Av de uppgifter som framkom av anmälan fann överförmyndarnämnden att det
     fanns skäl att tillstyrka att förvaltarskap anordnades för BB. Vidare gjorde överför-
     myndarnämnden bedömningen att ett eventuellt uppdrag som förvaltare för BB
     skulle bli mycket krävande, något som kraftigt begränsade tillgången på möjliga
     ställföreträdare att klara av ett så krävande uppdrag.
     Överförmyndarnämnden har härefter, under perioden 2007-03-27-008-08-29, gjort
     sex tjänliga försök att hitta någon villig att åta sig förvaltarskapet för BB, detta trots
     att någon sådan skyldighet inte åvilar nämnden. Skälet till att endast sex personer
     tillfrågats under denna period är helt enkelt, som tidigare nämnts, att antalet ställ-
     företrädare med tillräcklig erfarenhet att klara av ett så pass tungt uppdrag är väldigt
     begränsat.
     Överförmyndarnämnden meddelade 2008-08-01 Borås tingsrätt att det föreföll
     mycket svårt att finna en förvaltare i detta ärende.
     I slutet på augusti 2008 erhöll överförmyndarnämnden information om att BB inte
     längre var folkbokförd i Borås kommun utan i Eksjö kommun. Vid kontroll med
     Skatteverket framkom att uppgifterna stämde och att BB varit folkbokförd i Eksjö
     kommun sedan 2008-07-09. Då behörig överförmyndare i frågor om förvaltarskap är
     den där den enskilde är folkbokförd överflyttades ärendet till Överförmyndaren i
     Eksjö kommun 2008-08-29.
     Den 4 september 2008 inkommer ett beslut från Borås tingsrätt varav framgår att
     tingsrätten finner att förvaltarskap inte kan anordnas för BB då det befunnits utsikts-
                                                                        Dnr 2084-2009     Sid 4 (7)



      löst att finna någon som vill åta sig uppdraget som förvaltare för henne. Detta beslut
      vidarebefordrades till Överförmyndaren i Eksjö kommun.
      Den 25 februari 2009 återkommer ärendet från Överförmyndaren i Eksjö kommun.
      Då tingsrätten redan fattat beslut i ärendet vidtar överförmyndarnämnden ingen
      åtgärd i ärendet.
      I månadsskiftet mars - april 2009 får överförmyndarenheten ett telefonsamtal från
      socialtjänsten som uppgav att BB:s mammas make var villig att åta sig förvaltar-
      skapet för BB. Socialtjänsten fick då besked om att tingsrätten fattat beslut i ärendet
      2008-09-01, men att frågan om anordnande av förvaltarskap givetvis kan aktualiser-
      as igen. De fick också information om att det snabbaste tillvägagångssättet torde
      vara att BB:s anhöriga skickar en ansökan direkt till tingsrätten och att de i ansökan
      anger att BB:s mammas make är villig att åta sig uppdraget. Skälet till att överför-
      myndarnämnden i detta skede inte tog upp frågan om anordnande av förvaltarskap
      ex officio var att ett sådant tillvägagångssätt bedömdes ta längre tid då överför-
      myndarnämnden saknar juridisk möjlighet att begära in ny utredning i ärendet.
GG, överförmyndare i Eksjö kommun anförde i remissvar bl.a. följande.

      Det första som jag fick var ett telefonsamtal från föreståndaren på boendet – – –.
      Föreståndaren frågade mig vem som var förvaltare för BB. Jag svarade, att jag inte
      har någon person med det namnet eller personnumret i registret. Min fråga till före-
      ståndaren blev varifrån BB kommer. Jag fick beskedet, att BB kommer från Borås.
      Jag uppmanade då föreståndaren att kontakta överförmyndaren i Borås.
      Överförmyndaren i Borås kontaktade handläggaren på överförmyndarexpeditionen i
      Eksjö om att detta ärende kommer att flyttas över till överförmyndaren i Eksjö. Sam-
      tidigt meddelades att ärendet inte var klart utan låg på Borås tingsrätt för beslut.
      Akten kom till överförmyndaren i Eksjö. I akten fanns inget protokoll om beslut från
      tingsrätten i Borås. Min tanke var då, att Borås tingsrätt hade överflyttat ärendet till
      Eksjö tingsrätt med tanke på att BB faktiskt var skriven i Eksjö. Jag förväntade mig
      ett föreläggande om yttrande i ärendet från tingsrätten i Eksjö. Under tiden talade jag
      med några tänkbara förvaltare om ett eventuellt förvaltarskap som kunde bli aktuellt
      för BB.
      Så småningom kom Borås tingsrätts protokoll via överförmyndaren i Borås till över-
      förmyndaren i Eksjö. I protokollet framgick att det befunnits utsiktslöst att finna
      någon som ville åta sig uppdraget som förvaltare för BB. Jag tog för givet att tings-
      rättens beslut skulle överklagas. Detta blev inte fallet vad jag känner till.
      Överförmyndaren i Borås begärde att få handlingarna tillbaka. Handlingarna över-
      sändes till överförmyndaren i Borås.
      Den tid Överförmyndaren i Eksjö hade på sig att påbörja en utredning var alldeles
      för kort, då BB:s folkbokföringsort Eksjö upphörde 2008-09-30.
      –––
      Han ansåg sig inte ha någon skyldighet att informera BB om att ärendet flyttats
      till annan kommun, då rutinerna är sådana att berörd tingsrätt översänder besluts-
      protokoll. Överförmyndaren i den avlämnande kommunen i detta fall Borås, borde
      ha meddelat BB att ärendet var överflyttat till överförmyndaren i Eksjö.
      –––
      BB:s mamma har varit i kontakt med handläggaren på Eksjö överförmyndar-
      expedition och fick då upplysningen att ärendet var översänt till överförmyndaren i
      Eksjö. Det informerades också om Borås tingsrätts beslut.
      –––
      Att det fanns en person inom släkten som var villig att åta sig förvaltaruppdraget var
      för mig helt nytt.
      –––
AA yttrade sig över remissvaren.
                                                                         Dnr 2084-2009     Sid 5 (7)



Bedömning
Åtgärder för att hitta en förvaltare m.m.
Enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (FB) prövas ansökningar om förvaltarskap av
rätten. Av samma bestämmelse framgår att rätten, när den meddelar ett beslut om
att anordna förvaltarskap, samtidigt ska förordna en förvaltare att utföra uppdraget.
Av 11 kap. 16 § FB framgår att rätten har utredningsansvaret i ärenden om för-
valtarskap och har att ta in yttranden samt det underlag som behövs för att kunna
ta ställning i ärendet. Överförmyndaren är enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB
på anmodan av rätten skyldig att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av
betydelse i ärendet. Rätten ska enligt 11 kap. 15 § tredje stycket självmant ta upp
frågor om anordnande av godmanskap när det finns anledning till det. – Enligt 19
kap. 2 § första stycket FB ska vad som är föreskrivet om överförmyndaren även
gälla överförmyndarnämnd.

Jag har i ett beslut den 15 maj 2008 i ärende med dnr 3903-2006 (Gävleärendet)
uttalat att överförmyndarens skyldighet att enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB
yttra sig till domstolen måste anses innefatta att även lämna förslag på god man
eller förvaltare. I beslutet uttalade jag, såvitt avser denna fråga, bl.a. följande.
      I sistnämnda del är viktigt att hålla i minnet att överförmyndaren förordnar ett stort
      antal ställföreträdare, särskilt gode män, utan att tingsrätten över huvud taget in-
      volveras, se 11 kap. 1-3 §§, 4 § sista stycket och 7 § sista stycket FB. Överför-
      myndaren ansvarar också för tillsynen över samtliga ställföreträdare, se 16 kap. 1 §
      FB. Det är inte lyckat att tingsrätten i det läget bygger upp en separat rekryterings-
      organisation för vissa av dessa ärenden, och något sådant skulle inte heller ligga i
      linje med det pågående reformarbetet inom domstolarna. Härtill kommer att över-
      förmyndaren med sin kommunala förankring och lokalkännedom rimligen bör ha
      betydligt större möjligheter än tingsrätten att hitta lämpliga ställföreträdare och att
      göra den referenstagning och annan kontroll som bör föregå ett förordnande.
Trots att överförmyndaren har skyldighet att på tingsrättens anmodan lämna förslag
på lämplig ställföreträdare har tingsrätten i enlighet med officialprincipen ett eget
ansvar för att utredningen i dessa slag av ärenden är tillräcklig. Det åligger således
domstolen att se till att den har det underlag som behövs för att fatta beslut i ärend-
et.

I förevarande fall inkom den 5 mars 2007 till Borås tingsrätt en anmälan från
socialtjänsten i Borås kommun om behov av förvaltare för BB. Tingsrätten
begärde in ett yttrande från Överförmyndarnämnden i Borås kommun, som tidigt
konstaterade att BB var i behov av förvaltare. Nämnden vidtog därefter flera försök
att hitta en för uppdraget lämplig ställföreträdare, dock utan att lyckas. I beslut den
1 september 2008 konstaterade tingsrätten att förvaltarskap inte kunde anordnas på
grund av att det bedömdes som utsiktslöst att finna någon som kunde åta sig upp-
draget. Det hade då gått ett och ett halvt år sedan ansökan om förvaltarskap inkom
till tingsrätten.

Det är angeläget att frågor om anordnande av förvaltarskap handläggs skyndsamt.
Jag är dock väl medveten om att det i vissa fall kan vara svårt eller till och med
omöjligt att hitta en person som är lämplig och villig att åta sig ett sådant uppdrag.
Som det får förstås vidtog både tingsrätten och Överförmyndarnämnden i Borås
                                                                     Dnr 2084-2009    Sid 6 (7)



kommun flera försök att finna en för uppdraget lämplig förvaltare, men åtgärderna
var verkningslösa. Jag ställer mig endast frågande till varför ingen tog kontakt med
BB:s anhöriga – eller socialtjänsten – för att inhämta deras uppfattning om hur
problemet skulle kunna lösas. En sådan åtgärd hade i förevarande fall eventuellt
kunnat leda till att BB:s behov av förvaltare hade blivit tillgodosett.

Jag vill vidare erinra om följande. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de
som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver (2 kap. 2 § social-
tjänstlagen [2001:453]). Vissa kommuner har på ett – enligt min uppfattning – bra
sätt löst problemet med att hitta lämpliga ställföreträdare som kan och vill åta sig
sådana uppdrag i särskilt komplicerade ärenden genom inrättandet av s.k. förvaltar-
enheter. Vid dessa förvaltarenheter finns anställda kommunala tjänstemän som
inom ramen för sin anställning har att åta sig ställföreträdaruppdrag. Dessa kom-
munala tjänstemän får – på samma sätt som andra ställföreträdare – sitt uppdrag
personligen enligt föräldrabalkens bestämmelser. När utredningen Förmyndare,
gode män och förvaltare (SOU 2004:112, s. 796) behandlade frågan ställde utred-
ningen sig positiv till en sådan ordning med vissa reservationer – särskilt måste
beaktas att en förvaltarenhet inte får vara knuten till överförmyndaren, då en kom-
munal nämnd inte får utöva tillsyn över en verksamhet som den själv bedriver (3
kap. 5 § andra stycket kommunallagen [1991:900]) och att enheten, med hänsyn till
risk för intressekonflikter, måste arbeta skilt från socialtjänsten. Jag vill tillägga att
det givetvis inte finns något som hindrar en mindre organisation av detta slag, där
det i någon enstaka tjänstemans arbetsuppgifter ingår att åta sig ställföreträdar-
uppdrag.

I ett beslut den 18 juni 2009 med dnr 1255-2009 gav jag uttryck för att de kom-
muner som försökt lösa ställföreträdarfrågan i särskilt komplicerade ärenden på
t.ex. här antytt sätt utgör efterföljansvärda exempel. I beslutet konstaterade jag att
det sannolikt finns ett stort behov av professionella ställföreträdare som kan ta sig
an ärenden där det i princip annars är omöjligt att hitta en lämplig person för upp-
draget. Det behovet har tydligt visat sig även i det nu aktuella ärendet.

Ändrad folkbokföringsort
Behörig överförmyndare i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för den
kommun där den enskilde är folkbokförd (11 kap. 25 § FB).

BB var under aktuell tidsperiod folkbokförd i Borås kommun så när som på en
kortare period mellan den 9 juli 2008 och den 30 september 2008, då hon var
folkbokförd i Eksjö kommun. Tidsutdräkten från det att BB åter folkbokfördes i
Borås kommun till dess att Överförmyndaren i Eksjö kommun skickade akten till
Överförmyndarnämnden i Borås kommun framstår enligt min uppfattning som
mycket lång. Utredningen har inte kunnat klarlägga orsaken till det uppkomna
dröjsmålet eller när den ändrade folkbokföringen blev känd för överförmyndaren i
Eksjö kommun. Det föreligger emellertid inte tillräckliga skäl för ytterligare
utredningsåtgärder.
                                                                Dnr 2084-2009   Sid 7 (7)



Övrigt
Det som framkommit i övrigt föranleder inte något ytterligare uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad som anförts ovan.
