# Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam handläggning av en förundersökning

JO 2006-09-13 dnr 2089-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2006-09-13             2089-2005             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam
                        handläggning av en förundersökning

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Västra Götaland.
                        Hon var missnöjd med att en förundersökning angående olaga hot tagit så lång tid
                        att hennes son, som var målsägande och 14 år vid brottstillfället, inte längre ville
                        medverka i utredningen varför den fick läggas ned.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K153202-04 infordrades och granskades.
                        Av dessa framgick bl.a. följande. Den 27 september 2004 gjordes en polisanmälan
                        om att AA:s 14-årige son hade utsatts för olaga hot den 20 september 2004. I
                        anmälan utpekas en person med både namn och adress som den som skulle ha
                        hotat sonen med ett järnrör och uttalat dödshot samt hänvisat till att en äldre
                        kamrat skulle slå sonen. I anmälan namngavs också två vittnen. Polismyndigheten
                        beslutade samma dag att förundersökning skulle inledas. Först den 6 maj 2005 tog
                        polismyndigheten kontakt med målsäganden som då inte längre ville medverka i
                        utredningen eftersom han tyckte att det hade tagit alldeles för lång tid. Polis-
                        myndigheten lade ned förundersökningen samma dag med motiveringen att
                        målsäganden inte ville medverka. Under förundersökningen hade ingen person
                        antecknats som skäligen misstänkt.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet. Polismyndigheten kom in med yttrande jämte upp-
                        lysningar från tf. biträdande polisområdeschefen BB och poliskommissarien CC
                        (här utelämnat).

                        BB anförde bl.a. följande.

## Utredning

Den ansvarige förundersökningsledaren, poliskommissarie CC, har inkommit med
                                  en skriftlig berättelse. Som skäl för sitt beslut att lägga ärendet i balans har CC
                                  angivit att andra ärenden givits en högre prioritet. Som bidragande orsak till den
                                  lägre prioriteringen av det aktuella ärendet anges att det gått en vecka mellan




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 2089-2005     Sid 2 (4)



      gärningen och anmälningstillfället, samt att den utpekade personen inte fanns
      noterad som tidigare dömd eller misstänkt för brott.
      –––––

## Bedömning

Ungdomsbrottslighet är en högt prioriterad fråga där en av huvuduppgifterna för
      polisen är att förhindra ungdomar från att rekryteras till en kriminell livsstil. Polis-
      området, liksom polismyndigheten, har därför i sin verksamhetsplan för år 2004
      angivit arbetet med att förebygga och utreda brott bland ungdomar som ett särskilt
      fokusområde. En viktig del i strategin är en snabb handläggning av ungdoms-
      ärenden.
      Av såväl den...rättsliga regleringen som polisområdets interna prioriteringar fram-
      går...att ungdomsärenden skall handläggas med särskild skyndsamhet.
      Det torde vara en gemensam erfarenhet för många förundersökningsledare att en
      begränsad utredningsresurs innebär att svåra prioriteringar måste göras mellan
      angelägna ärenden. I det aktuella fallet är det dock polisområdets uppfattning att
      ärendet inte handlagts med den skyndsamhet som kan fordras. Med anledning av
      det inträffade avser polisområdet att ytterligare informera berörda förundersöknings-
      ledare om vikten av en skyndsam handläggning av ungdomsärenden.
BB lämnade därefter kompletterande upplysningar enligt följande.

## Bakgrund

I ärendet har framkommit att det i den egenkontroll som anbefalls i tjänsteföreskrift
      403 inte uppmärksammats att förundersökningen inte bedrivits med den skyndsam-
      het som kan fordras.
      Av polismyndighetens tjänsteföreskrift 403 framgår att det åligger varje närpolis-
      chef/utredningschef att fortlöpande, minst en gång varje kvartal, gå igenom
      balanserna och kontrollera att föreskriven samordning har skett och att föreskrivna
      tidsfrister hålls. Vidare skall kontrolleras att myndighetens prioriteringar fått
      genomslag i utredningsverksamheten och att begränsnings- och åtalsprövnings-
      reglerna i rättegångsbalken har tillämpats.
      Över förrättningen skall föras protokoll. Protokollet skall redovisas till utvecklings-
      enheten vid länspolismästarens sekretariat.

## Utredning

I Borås närpolisområde tillämpas följande rutiner.
      Samtliga utredningsbefäl har givits direktiv att regelbundet titta igenom sina
      balanser. Utredningschefen genomför månatliga möten med utredningsbefälen.
      Syftet med dessa möten är bland annat att diskutera den aktuella balanssituationen
      och ärenden av mer eller mindre komplicerad art.
      Närpolischef och/eller utredningschef går regelbundet tillsammans med respektive
      utredningsbefäl igenom balanserna och lämnar därvid synpunkter på enskilda
      ärenden och ger utredningsdirektiv.
      Utredningschefen redovisar kvartalsvis balanssituationen till länspolismästarens
      sekretariat.
      I det aktuella ärendet kan konstateras att näpochefen och utredningschefen har
      besökt polisstationen i X för att gå igenom balanserna vid två tillfällen efter det att
      anmälan om brottet upprättades. Varken näpochefen eller utredningschefen kan
      erinra sig att ärendet företetts vid något av dessa tillfällen. Om så skulle varit fallet
      hade de agerat genom att ge utredningsdirektiv. Redovisningen av balanssituationen
      har skett kvartalsvis i enlighet med Tjf 403.
                                                                     Dnr 2089-2005    Sid 3 (4)

## Bedömning

Polisområdet anser det vara otillfredsställande att närpolisområdets rutiner inte
      fångat upp det aktuella fallet. Vad orsaken till detta varit har inte med säkerhet
      kunnat utredas. Klart är dock att gällande rutiner följts. Med anledning av det
      inträffade vill polisområdet betona vikten av att egenkontrollen genomförs med
      noggrannhet. Vidare avser polisområdet att initiera en översyn av närpolisområdenas
      rutiner för att om möjligt förhindra en upprepning.
Polismyndigheten yttrade följande.

      Polisintendent BB har i egenskap av tillförordnad biträdande polisområdeschef
      redovisat utredningsåtgärderna som vidtagits i brottsärendet, den rättsliga
      regleringen som gäller på området och hans bedömning av saken.
      Polismyndigheten delar BB:s uppfattning. Enligt tjänsteföreskrift 403 gällande för
      Polismyndigheten i Västra Götaland skall närpolischef/utredningschef fortlöpande,
      minst en gång varje kvartal, gå igenom balanserna och kontrollera att ärendena
      hanteras korrekt. Sådan kontroll har enligt utredningschefen också skett men det
      aktuella ärendet har inte uppmärksammats. Det finns därför anledning att se över
      rutinerna så att upprepning ej kan ske.
AA yttrade sig över remissvaret.

Från polismyndigheten inhämtades uppgiften att den person som i polisanmälan
utpekats som gärningsman var född 1987.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall denna läggas ned.

Enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), FUK, skall en förunder-
sökning i vilken målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt
skyndsamt, om brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det
för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen skall
vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre
månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för
brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till
utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

Av 3 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL) framgår att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år alltid skall
ledas av åklagare om den unge är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är
föreskrivet fängelse i mer än sex månader.

Enligt 4 § LUL skall en förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som
gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader bedrivas med
särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan
fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av
brottsmisstanke enligt 23 kap 18 § rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas
endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra
särskilda omständigheter.
                                                                     Dnr 2089-2005      Sid 4 (4)



Straffskalan för olaga hot är böter eller fängelse i högst ett år (4 kap. 5 § brotts-
balken).

Den aktuella förundersökningen avsåg misstanke om olaga hot mot en 14-årig
pojke. Att även den som utpekats som gärningsman var under 18 år framgick inte
direkt av polisanmälan. Av de uppgifter som nedtecknats kunde man emellertid dra
slutsatsen att det rörde sig om en yngre person och med de identitetsuppgifter som
hade lämnats hade det varit enkelt att konstatera att han inte fyllt 18 år. De skynd-
samhetskrav som framgår av såväl 2 a § FUK som av 4 § LUL gällde alltså för
handläggningen. Något beslut hade emellertid inte fattats huruvida den utpekade
personen var att anse som skäligen misstänkt och den i 2 a § FUK särskilt före-
skrivna tremånadersfristen hade därmed inte aktualiserats. Än mindre hade någon
delgetts misstanke om brott varför inte heller sexveckorsfristen i 4 § LUL hade
börjat löpa.

Redan vid tidpunkten för polisanmälan lämnades och antecknades emellertid namn,
adress och telefonnummer avseende, förutom målsäganden, den utpekade gärnings-
mannen och två vittnen. Förutsättningarna för att kunna utreda brottet borde där-
med ha varit goda. Inga utredningsåtgärder vidtogs emellertid förrän efter drygt sju
månader då målsäganden kontaktades av polisen. Han ville, på grund av den långa
tid som förflutit, inte längre medverka och utredningen lades av det skälet ned.
Enligt min mening är det helt oacceptabelt att inga utredningsåtgärder vidtas under
drygt sju månaders tid i ett ungdomsärende.

Om målsägandeförhör hade hållits i anslutning till att anmälan hade upprättats
förefaller det troligt att pojken hade varit villig att medverka i utredningen. Det
hade därmed sannolikt bl.a. funnits tillräckligt underlag för att avgöra om den
utpekade personen var skäligen misstänkt och om så hade varit fallet skulle tre-
månadersfristen i 2 a § FUK ha börjat löpa. Ett konstaterande att den utpekade
personen var att anse som skäligen misstänkt hade därutöver inneburit att
förundersökningsledarskapet, enligt 3 § LUL, skulle ha överlämnats till åklagare.
Den uteblivna handläggningen fick således till följd att det särskilda regelverk
som tillkommit såväl för att skydda unga brottsoffer som för att säkerställa en
snabb lagföring av unga gärningsmän till viss del satts ur spel. Det är, oavsett an-
ledningen till dröjsmålet, naturligtvis inte godtagbart.

Polismyndigheten har i sitt yttrande framfört bl.a. att det finns rutiner när det gäller
bevakning av ärenden vilket borde ha inneburit att den aktuella anmälan inte skulle
ha kunnat bli liggande utan åtgärd. Dessa rutiner har uppenbarligen inte fungerat
och myndigheten har anfört att rutinerna skall ses över så att någon upprepning inte
kommer att ske. Jag vill emellertid påpeka att en kvartalsvis genomgång av ärende-
balansen knappast är tillräcklig för att säkerställa efterlevnaden av de särskilda
skyndsamhetskrav och tidsfrister som gäller i ungdomsärenden.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
