# Underrättelse per fax om beslut om upphörande av administrativt frihetsberövande har ansetts böra kompletteras av kontroll per telefon av att meddelandet mottagits

JO 2010-12-21 dnr 2102-2009

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                   Sid
                                                                       2010-12-21         2102-2009            1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Underrättelse per fax om beslut om upphörande av administrativt
                        frihetsberövande har ansetts böra kompletteras av kontroll per telefon
                        av att meddelandet mottagits

## Initiativet

I en anmälan till JO klagade AA och BB på socialförvaltningen i Hässleholms
                        kommun angående bl.a. det förhållandet att förvaltningen inte utan dröjsmål
                        meddelat dem att Länsrätten i Skåne län den 5 juni 2008 upphävt ett beslut om
                        omedelbart omhändertagande av deras son. De uppgav att detta fick till följd att
                        förvaltningen behöll vårdnaden om sonen i fyra dygn utan att ha laglig rätt till det
                        (JO:s dnr 5476-2008).

                        JO inhämtade vissa handlingar i det aktuella ärendet från socialförvaltningen i
                        Hässleholms kommun.

                        I samband med granskningen av de inlånade handlingarna uppkom fråga om
                        länsrättens rutiner vid expediering av beslut när länsrätten upphäver ett beslut om
                        omedelbart omhändertagande enligt LVU. Med anledning av detta inhämtades från
                        länsrätten kopia av dagboksbladet och ett protokoll i mål nr 4435-08. Det kunde
                        konstateras att det inte gick att av dagboksbladet utläsa till vem/vilka länsrättens
                        beslut den 5 juni 2008 hade expedierats. Såvitt framgick av den kopia av beslutet
                        som inhämtats från socialförvaltningen hade beslutet faxats från länsrätten till
                        förvaltningen den 5 juni 2008 kl.17.24.

                        Då det uppkom vissa ytterligare frågor avseende länsrättens formella handläggning
                        inhämtades även en tjänsteanteckning i det aktuella målet.

                        Vid en granskning av de inhämtade handlingarna uppmärksammades bl.a. att
                        rätten, såvitt framgår av protokollet, inte fattat beslut att upphäva socialnämndens
                        beslut om omedelbart omhändertagande vid den enskilda överläggning som hållits i
                        anslutning till den muntliga förhandlingen den 5 juni 2008. Länsrättens beslut att
                        upphäva beslutet om omedelbart omhändertagande synes ha fattats senare samma
                        dag och har angetts vara fattat av rådmannen ensam.

                        JO Kerstin André fann skäl att inom ramen för ett särskilt ärende utreda länsrättens
                        handläggning.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 2102-2009       Sid 2 (5)




Utredning

Länsrätten anmodades att inkomma med utredning och yttrande över
handläggningen av länsrättens mål nr 4435-08 såvitt avsåg bl.a. följande:

 Expedieringen av beslutet den 5 juni 2008. I denna del skulle av yttrandet
  särskilt framgå hur länsrätten säkerställer att ett beslut genom vilket rätten
  upphäver ett beslut om omedelbart omhändertagande blir mottaget av
  socialnämnden och av vederbörande behandlingshem.

 Förutsättningarna för ordföranden att fatta det aktuella beslutet utan medverkan
  av nämndemän.

Länsrätten ingav ett yttrande undertecknat av lagmannen CC och chefsrådmannen
DD. I yttrandet anfördes följande.
      Det aktuella målet har handlagts på länsrättens avdelning tre med rådmannen EE
      som ordförande. Han har avgivit bifogat yttrande över handläggningen av målet. Det
      utgör länsrättens remissyttrande.
      Länsrätten vill därutöver informera om att länsrättens ledningsgrupp vid
      sammanträde den 11 maj 2009 har diskuterat rutinerna beträffande hur underrättelser
      om upphörande av administrativa frihetsberövanden ska ske. Ledningsgruppen
      enades om att avsändaren av ifrågavarande underrättelser, som sänds per fax eller
      som e-post, ska kontrollera per telefon att underrättelsen har nått mottagaren.
      Samtlig personal har underrättats om detta.
I rådmannen EE:s yttrande anfördes följande.

      Expedieringen av beslutet
      Vid överläggning 080605 efter att muntlig förhandling hållits på eftermiddagen
      samma dag beslöt länsrätten med mig som ordförande att avslå socialnämndens
      ansökan om LVU-vård. Jag ansåg att det inte fanns möjlighet att meddela dom
      samma dag. Som en följd av detta avfattade jag senare samma dag direkt efter
      överläggningen ett beslut om att omhändertagandet av den unge omedelbart skulle
      upphöra. Så fort beslutet var färdigställt faxades det till socialförvaltningen, samt till
      Luzerngården där den unge befann sig och till vårdnadshavarnas resp. den unges
      offentliga biträden. Jag fick kvitton på att dessa fax mottagits. Jag utgick därefter
      från att åtminstone Luzerngården var bemannad vid denna tid. Jag följde därvid de
      expedieringsrutiner vi då hade på avdelningen.

      Förutsättningar för ordföranden att fatta aktuellt beslut utan medverkan av nämndemän
      Jag hade efter överläggningen informerat nämndemännen om att ett beslut att häva
      omhändertagandet behövde meddelas som en följd av att länsrätten vid
      överläggningen beslutat att avslå ansökan om LVU-vård. Jag ansåg att detta beslut
      kunde avfattas som ett ensamdomarbeslut, jfr 18 § tredje stycket (rätteligen fjärde
      stycket; JO:s anm.) punkt 3 lag om allmänna förvaltningsdomstolar. Jag förde
      följande resonemang. Enligt 9 § LVU upphör ett omedelbart omhändertagande när
      länsrätten avgör frågan om vård. Rätten avgör slutligt målet genom att meddela dom
      eller beslut. Fram till dess domen meddelas är rätten oförhindrad att hålla fortsatt
      överläggning och att besluta om annat innehåll i domen. Jag tolkade bestämmelsen i
      9 § LVU som att målet avgörs när rätten skiljer sig från målet genom att
      meddela/avkunna dom och att det är först därigenom som det omedelbara
      omhändertagandet upphör såvida inte länsrätten dessförinnan meddelar ett särskilt
      beslut om upphörande. Som stöd för detta kan anföras att för det fall att länsrätten
      bifaller en ansökan om vård enligt LVU tillämpas 9 § LVU på så sätt att ett
                                                                    Dnr 2102-2009    Sid 3 (5)




      omhändertagande anses bestå fram till dess att länsrätten meddelar/avkunnar dom i
      målet. Det är först då som länsrätten behöver meddela/avkunna beslut ifråga om
      domen ska gälla omedelbart eller ej.
      –––
I ett beslut den 21 december 2010 anförde stf JO Ragnemalm bl.a. följande.

Bedömning
Beslutet den 5 juni 2008 om att upphäva det omedelbara
omhändertagandet
Av utredningen framgår bl.a. följande. Länsrätten höll muntlig förhandling den 5
juni 2008 med anledning av socialnämndens ansökan om att FF skulle beredas vård
med stöd av LVU. I samband med att förhandlingen avslutades tillkännagav
ordföranden att dom skulle meddelas ”senast inom fyra veckor” och att den skulle
sändas till parterna med post. Vid den efterföljande överläggningen beslutade
länsrätten att socialnämndens ansökan skulle avslås. Senare samma dag fattade
ordföranden beslut om att upphäva det omedelbara omhändertagandet av FF.

Enligt 9 § första stycket punkt 2 LVU upphör ett omedelbart omhändertagande när
rätten avgör frågan om vård. I tredje stycket samma bestämmelse stadgas följande.
Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande ska socialnämnden besluta
att detta genast ska upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av den rätt som
prövar en fråga om vård med stöd av lagen.

Av 17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289) framgår att en
förvaltningsrätt (tidigare länsrätt) är domför med en lagfaren domare och tre
nämndemän, om inte annat följer av 17 a eller 18 §.

18 § nyss nämnda lag innehåller en uppräkning av de fall där en förvaltningsrätt är
domför med en lagfaren domare ensam. Av bestämmelsen följer att en
förvaltningsrätt, om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är domför med en lagfaren domare ensam vid bl.a. beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak samt avgörande i sak av mål om omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU (fjärde stycket punkt 3).

Vid överläggningen efter förhandlingen den 5 juni 2008 beslöt länsrätten, dvs.
ordföranden och nämndemännen, att socialnämndens ansökan om LVU-vård skulle
avslås. Ordföranden gjorde bedömningen att det inte fanns möjlighet att meddela
dom samma dag. Jag delar länsrättens uppfattning, att omständigheterna var
sådana, att det inte längre fanns skäl för ett omhändertagande. Beslutet om
omedelbart omhändertagande av FF skulle således upphävas. De nyss redovisade
reglerna ger emellertid knappast stöd för att ordföranden som ensamdomare kunde
upphäva omhändertagandet. Det borde alltså, såvitt jag kan förstå, ha fattats av
fullsutten rätt, dvs. ordföranden och nämndemännen, i samband med
överläggningen efter förhandlingen och därefter ha antecknats i protokollet.

Då detta – som det vill synas av ett rent förbiseende – inte skedde, har jag svårt för
att klandra rådmannen för att han tog saken i egna händer och, låt vara med en
                                                                    Dnr 2102-2009   Sid 4 (5)




tveksam tolkning av domförhetsreglerna, själv meddelade det beslut som var en
logisk följd av den fullsuttna länsrättens ställningstagande i själva sakfrågan, dvs.
att förutsättningar för bifall till socialnämndens ansökan om LVU-vård inte förelåg.
Det helt avgörande i den uppkomna situationen måste naturligtvis vara, att
omhändertagandet av den unge snabbt kunde upphöra. Då det knappast kunde
anses realistiskt att på nytt försöka sammankalla nämndemännen den aktuella
dagen, en torsdag före helgdag (Sveriges nationaldag), för att fatta det
kompletterande beslutet, och rådmannen enligt remissvaret efter överläggningen
informerat dessa om att ett beslut om att upphäva omhändertagandet behövde
meddelas – och han därmed hade anledning att utgå från att de var införstådda med
detta – ser jag ingen anledning att vidare uppehålla mig vid saken.

–––

Expedieringen av beslutet den 5 juni 2008
Den för mig centrala frågan i detta initiativärende gäller det förhållandet, att
rådmannens beslut om upphörande av omhändertagandet inte fick omgående
effekt, eftersom det inte snabbt nådde adressaterna. Frågan gäller närmare bestämt,
om användningen av elektroniska kommunikationsformer i en situation som den
aktuella – där det var fråga om underrättelse om ett beslut, som innebar att
tvångsvård av en person skulle upphöra – inte förutsätter kompletterande
kontrollåtgärder i syfte att garantera att meddelandet verkligen gått fram.

Jag har givetvis inga invändningar mot att domstolen här, i enlighet med de rutiner
som avdelningen tillämpade vid den aktuella tidpunkten, expedierade beslutet om
att upphäva det omedelbara omhändertagandet via fax till bl.a. Luzerngården, där
den unge befann sig. I ett tidigare beslut i år (JO 2010/11 s. 501), som gällde
underrättelse om en förvaltningsmyndighets beslut genom publicering på
myndighetens webbsida, har jag erinrat om att Förvaltningslagsutredningen haft
som ett genomgående tema i sitt betänkande En ny förvaltningslag (SOU 2010:29)
att användning av ny och effektivare teknik ska främjas (se t.ex. s. 531 f.).
Detsamma gäller naturligtvis i förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Anlitande av
fax gav i det aktuella fallet i sig goda förutsättningar för att beslutet snabbt skulle
gå fram och dess syfte sålunda uppnås.

Det betyder emellertid inte, att man generellt kan nöja sig med en
beslutsunderrättelse per fax eller e-post. Då det, som här, gällde att avsluta ett
administrativt frihetsberövande – därtill inför en stundande helg, då
omhändertagandet utan grund kunde riskera att bestå ytterligare tre dagar – måste
man rimligen vidta ytterligare åtgärder för att förvissa sig om att
beslutsunderrättelsen verkligen nått fram. Den naturliga lösningen hade enligt min
mening varit att telefonledes skapa sig denna förvissning.

Domstolen är uppenbarligen införstådd med detta. Enligt remissvaret har man
beslutat om nya rutiner vid expediering av beslut om upphörande av vård av
aktuellt slag. Enligt de nya rutinerna ska, när underrättelser sänds via fax
                                                                   Dnr 2102-2009   Sid 5 (5)




eller som e-post, avsändaren per telefon kontrollera att underrättelsen nått den
avsedda mottagaren. Jag förutsätter att detsamma gäller vid anlitande av annan
liknande elektronisk kommunikationsform som kan tänkas förekomma. Även om
jag är kritisk till den underlåtenhet som här fick allvarliga konsekvenser, finner jag
inte skäl att vidare uppehålla mig vid saken.

Med de delvis kritiska anmärkningar som framställts ovan avslutas ärendet.
