# Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län för att en person som omhändertagits för berusning inte kom under läkarvård utan i stället sattes in i arresten

JO 2011-03-04 dnr 2112-2010

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                       Sid
                                                                          2011-03-04               2112-2010                1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län för att en person som
                        omhändertagits för berusning inte kom under läkarvård utan i stället
                        sattes in i arresten


                          Beslutet i korthet: En person som misstänktes för rattfylleri medtogs till polisstationen
                          för provtagning. Under färden dit uppgav han bl.a. att han hade intagit sömntabletter och
                          flera liter vin. Han uttryckte livsleda och att han bara ville dö. Inne på polisstationen ökade
                          efter ett tag mannens berusningsgrad på kort tid mycket hastigt och han blev helt ut-
                          slagen. Polisen beslutade då att omhänderta mannen på grund av berusning och
                          placerade honom i arresten. Efter ett antal timmar fick han dock föras till sjukhus med
                          ambulans på grund av låg medvetandegrad. Mot bakgrund av den information som fanns
                          tillgänglig vid tillfället anser jag att polisen omedelbart borde ha sett till att mannen kom
                          under läkarvård i stället för att endast placera honom i arresten. Jag är således kritisk till
                          polismyndighetens handlande.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndighetens i Uppsala län
                        handlande i samband med att BB omhändertogs på grund av berusning i februari
                        2010.

                        AA uppgav i huvudsak följande. BB misstänktes för rattfylleri och i samband med
                        att han fördes till polisstationen för provtagning uppgav han för polismännen att
                        han just hade tagit en överdos tabletter, Propovan, tillsammans med mycket vin. I
                        samband med provtagningen på polisstationen blev BB snabbt mycket berusad och
                        slutligen ”ej kontaktbar”. Polisen beslutade då att omhänderta honom enligt lagen
                        (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m., LOB. Sex timmar
                        senare hittades BB medvetslös i cellen och transporterades med ambulans till
                        sjukhus. – AA ifrågasatte varför polisen, mot bakgrund av de uppgifter som BB
                        lämnat, inte körde honom till sjukhus då det fanns klara indikationer på att han
                        hade råkat ut för en förgiftning. Vidare undrade AA varför polisen underlät att
                        delge BB ett körkortsingripande.

                        I en kompletterande anmälan klagade AA bl.a. på att polisen, i samband med att
                        BB senare överfördes till sjukhus, inte informerade sjukhuspersonalen om intaget
                        av tabletter och alkohol. Han ifrågasatte också vissa tidsangivelser i polisens
                        rapporter.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                      Dnr 2112-2010    Sid 2 (5)



Utredning
Handlingar i polismyndighetens ärende T949-10 och protokoll över
omhändertagandet begärdes in. Vidare inhämtades tillsynsblankett och
avvisiteringsprotokoll från Kriminalvården, häktet Uppsala.

Av handlingarna framgick bl.a. följande. Natten till den 14 februari 2010 fick
polisen tips om att en man ”körde på fyllan” i en viss bil. Mannen skulle ha varit på
fest under kvällen och druckit alkohol. Polis åkte hem till mannen, BB, och strax
före kl. 03.00 beslutades att han skulle medtas till polisstationen för provtagning
misstänkt för rattfylleri. BB hade först motsatt sig att följa med men gick motvilligt
med på det. Under transporten uppgav BB att han druckit flera liter vin och tagit
sömntabletter. I samband med detta uttalade han livsleda och förklarade att han låg
i skilsmässa och mådde väldigt dåligt på grund av detta och att han bara ville dö.
Han infördes till stationen kl. 03.25. Framme på polisstationen var BB medgörlig
och bad om ursäkt för sitt tidigare beteende. Efter urinprovet blev BB mer och mer
onykter och trött, händelseförloppet gick väldigt fort. Efter det första blodprovet
somnade BB på en brits. Ytterligare prov togs på BB och han fick väckas inför
provtagningarna. Beslut fattades om att omhänderta BB enligt LOB kl. 03.45
eftersom han inte ansågs kunna ta hand om sig själv och utgjorde en fara för sig
själv. I beslutet antecknades bl.a. följande. ”I samband med provtagning blir BB
plötsligt mycket kraftigt berusad. Först hörde man inte vad han sa samt att han inte
kunde gå utan stöd. Sedan somnade han. Han uppgav innan han somnade
att han druckit flera liter vin samt tagit sömntabletter när han kom hem.” BB
placerades i arresten och överfördes till häktet kl. 04.55. På häktets tillsynsblankett
antecknades att BB ”kom i rullstol, ramlade av & drogs in i cell”. Tillsyn skedde
var femtonde minut. Kl. 10.10 upphörde omhändertagandet i samband med att BB
transporterades med ambulans till sjukhuset på grund av låg medvetandegrad.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
omhändertagandet av BB. Polismyndigheten anmodades redogöra för vilka
överväganden som föregick beslutet att omhänderta och sätta in BB i arrest med
beaktande av det som kom fram vid ingripandet. Gjordes det t.ex. några över-
väganden i frågan att i stället köra BB till en sjukvårdsinrättning och – om så var
fallet – anledningen till att så inte skedde.

Polismyndigheten (länspolismästaren CC) kom in med remissvar av vilket
framgick bl.a. följande.

      Redogörelse för berörd befattningshavares synpunkter
      Berörd befattningshavare utgörs av den som under natten tjänstgjorde som
      vakthavande befäl vid Polismyndigheten i Uppsala län.
      Eftersom det fanns en misstanke om rattfylleribrott så skulle provtagningar göras.
      Innan sjuksköterska anlände till polishuset så kontrollerade berörd befattningshavare
      BB och konstaterade att denne var påverkad, men bedömde att det inte skulle vara
      några problem att genomföra blodprovstagning. En sjuksköterska genomförde dessa
      blodprov med ca en timmes mellanrum. Då BB var kraftigt berusad efter att
      blodprov nr 2 tagits, ca 04.48, beslutade aktuell befattningshavare att BB skulle
      omhändertas enligt LOB. Befattningshavaren gjorde en bedömning av om BB skulle
      låsas in i arrest eller om denne skulle få någon annan form av vård. Enligt
                                                                   Dnr 2112-2010     Sid 3 (5)



befattningshavarens bedömning förelåg inte något hinder att låsa i BB i en
tillnyktringscell med kontinuerlig tillsyn av välutbildade arrestvakter. Detta beslut
hade givetvis kunnat omprövas om exempelvis arrestvakterna sett förändringar i den
omhändertagnes tillstånd. Det är enligt befattningshavaren inte ovanligt att personer
som är omhändertagna enligt LOB är så pass berusade att de får föras till arrest-
avdelningen i rullstol.
När befattningshavaren avslutade sitt arbetspass vid 07.00 hade denne inte hört
något ifrån arrestvakterna angående BB varför befattningshavaren utgick ifrån att
BB:s tillstånd inte hade förändrats.
Befattningshavaren vill också tillägga att denne inte tvekar att ta frihetsberövade till
vård om så erfordras.

Berörd befattningshavare dag 2, gällande tilläggsanmälan
Vad gäller den information som delgavs ambulanspersonalen kan berörd
befattningshavare inte minnas vad som sades. Denne tillägger dock att om
alkoholkonsumtion i kombination med tablettintag förelegat har det sannolikt
meddelats ambulanspersonalen, då detta är en standardfråga då de hämtar en
person i arresten.
Berörd befattningshavare har varit medveten om att beslutet om att omhänderta BB:s
körkort inte delgavs honom. Det har dock varit befattningshavarens avsikt att tillse
att en patrull skickades till sjukhuset i detta syfte. Det är däremot svårt för
befattningshavaren att komma ihåg anledningen till att denna åtgärd inte genom-
fördes.
–––

Polismyndigheten i Uppsala läns bedömning
I aktuellt ärende hävdade BB att hans alkoholpåverkan orsakats av s.k. eftersupning
och att han tagit sömnmedlet Propavan. Det är långt ifrån ovanligt att personer miss-
tänkta för rattfylleri lämnar denna förklaring. Det är vidare långt ifrån ovanligt att
narkomaner och alkoholpåverkade har tagit, alternativt hävdar att de tagit, en
kombination av narkotika och alkohol. Det ankommer då på vakthavande befäl att
bedöma tillståndet för personen i fråga och avgöra om vederbörande skall sättas in i
arrest eller transporteras till sjukvårdsinrättning. I aktuellt fall gjorde vakthavande
befäl bedömningen att BB var kraftigt berusad men inte i så dåligt skick att han
behövde föras till sjukhus. Vid tidpunkten för blodprov nummer två sov BB men
kunde väckas och var således inte medvetslös. Han transporterades därefter i rullstol
till arrestavdelningen. Det kan tilläggas att det inte är ovanligt att personer som är
omhändertagna enligt LOB transporteras på detta sätt. Det är heller inte ovanligt att
dessa personer kastar upp under sin vistelse i arrestcell. De kontrolleras dock
noggrant av arrestvakter och läggs i framstupa sidoläge. Om en omhändertagen
persons tillstånd försämras under omhändertagandet ankommer det på tillsyns-
personalen att meddela vakthavande befäl därom, vilken därefter kan ompröva sitt
beslut. I detta fall fick vakthavande befäl ingen sådan information och utgick därför
ifrån att BB:s tillstånd var oförändrat. Polismyndigheten anser därför inte att
vakthavande befäl kan anses ha agerat felaktigt i detta ärende.
Vilken information som lämnats till ambulanspersonalen går inte att utreda, men
Polismyndigheten ser ingen anledning att misstänka att vakthavande befäl i detta
skede, medvetet skulle ha undanhållit information för ambulanspersonalen.
Polismyndigheten bedömer det vidare som styrkt att BB avtransporteras med
ambulans omkring klockan 10.10, då detta finns dokumenterat dels i protokollet
över beslut/ingripande över tvångsåtgärder enligt LOB och dels i händelserapport
upprättad av Länskommunikationscentralen.
Att BB inte delgivits att dennes körkort omhändertagits är enligt polismyndigheten
beklagligt. Det framgår dock av dokumentationen i ärendet att det varit vakthavande
befäls avsikt att sända en polispatrull till sjukhuset för att där delge honom om-
händertagandet av körkortet. Varför så aldrig skedde är dock oklart.
                                                                        Dnr 2112-2010     Sid 4 (5)



      Sammanfattningsvis anser Polismyndigheten att det är djupt beklagligt att BB:s
      tillstånd försämrades under dennes vistelse vid arrestavdelningen, vilket ledde till att
      denne fick föras till sjukhus. Polismyndigheten anser dock inte att BB:s tillstånd
      orsakades av något fel som begåtts av någon anställd vid Polismyndigheten.
AA yttrade sig över polismyndighetens remissvar.

Bedömning
Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att
han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för
någon annan får omhändertas av en polisman (1 § första stycket LOB). Om det
behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd, ska han så snart det kan ske
undersökas av en läkare (3 § LOB). En omhändertagen person som inte bereds vård
på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något
annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertagne får därvid tas
i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet (4 § LOB).

I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om omhändertagande av
berusade personer föreskrivs att polisen, när en berusad person omhändertas av
en polis, ska bedöma om den omhändertagne, på grund av en skada eller av någon
annan orsak, behöver omedelbar läkarvård (3 kap. 1 § i FAP 023-1). Läkarunder-
sökning ska enligt 3 kap. 2 § ske, om tillståndet kan misstänkas vara förorsakat av
sjukdom, den omhändertagne har en inte obetydlig kroppsskada eller kan befaras
ha fått inre skador eller skallskador, eller berusningen eller omtöckningen närmar
sig eller medför medvetslöshet, påverkar andningen eller medför motorisk oro,
rastlöshet eller svettning eller är förenad med anmärkningsvärda eller svår-
förståeliga psykiska symtom.

Av utredningen framgår att BB under cirka en timmes tid förefaller att ha varit i
någorlunda gott skick. Han talade med polismännen i bostaden, under färden till
polishuset och till en början även i polishuset. Sedan stegrades hans berusningsgrad
mycket hastigt på kort tid och han blev helt utslagen. Polisen beslutade därefter att
omhänderta BB enligt LOB och placerade honom i arresten. Sex timmar efter
omhändertagandet fick BB föras till sjukhus med ambulans på grund av låg
medvetandegrad. – AA har ifrågasatt polisens handlande och ansett att polisen
borde ha sett till att BB kom under läkarvård.

Jag vill först framhålla att det är utomordentligt vanskligt att i efterhand avgöra, om
ett omhändertagande enligt LOB var korrekt eller inte. Det är givetvis mycket svårt
för den som inte själv befunnit sig på plats att efteråt bedöma förutsättningarna för
ett omhändertagande och vilka åtgärder som borde ha vidtagits. Viss försiktighet
måste därför iakttagas vid en sådan prövning.

Jag har i och för sig inte någon anledning att ifrågasätta polisens bedömning att
förutsättningarna för ett omhändertagande av BB enligt LOB var uppfyllda.
Det har bl.a. kommit fram att BB vid tidpunkten för beslutet var kraftigt berusad.
Polismyndigheten har också i sitt yttrande framhållit att det inte är ovanligt att
berusade personer uppträder på det sätt som BB gjorde vid tillfället, t.ex. hävdar att
de intagit både narkotika och alkohol.
                                                                 Dnr 2112-2010    Sid 5 (5)



I det nu aktuella fallet berättade emellertid BB för polismännen, under den tid då
han var vaken och förmögen att tala, allmänt om sin livssituation och sin döds-
längtan. Han uppgav då också att han hade intagit både sömntabletter och en icke
oansenlig mängd vin. Dessa uppgifter – i kombination med att BB:s berusnings-
grad på kort tid synes ha ökat mycket hastigt och att han föreföll att ha blivit i
det närmaste helt utslagen – borde enligt min uppfattning ha medfört, att polisen
omedelbart såg till att hans tillstånd blev föremål för läkares bedömning. Jag anser
att polisen vid sin bedömning av behovet av medicinska åtgärder i fall som
detta måste iaktta en viss säkerhetsmarginal för att minimera risken för att den
omhändertagnes liv eller hälsa äventyras. Jag är således kritisk till polismyndig-
hetens handlande i det nu aktuella fallet.

Slutligen noterar jag att polismyndigheten har beklagat att delgivningen av det
omhändertagna körkortet inte gick rätt till. Vad som i övrigt har kommit fram
föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
