# Sjukvårdsbehov för ett spädbarn som varit hos sin mor i en kriminalvårdsanstalt har i flera avseenden hanterats på ett felaktigt sätt

JO 2025-11-28 dnr 2118-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                    2025-11-28               2118-2025              1 (11)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Sjukvårdsbehov för ett spädbarn som varit hos sin mor i en
                   kriminalvårdsanstalt har i flera avseenden hanterats på ett felaktigt
                   sätt


                    Beslutet i korthet: Ett spädbarn som vistades hos sin mor i en kriminalvårdsanstalt
                    blev vid två olika tidpunkter sjukt och modern ville då söka akut sjukvård för barnet.
                    Anstaltens personal kontaktade vid båda tillfällena extern sjukvårdsrådgivning utan att
                    modern deltog i samtalen. Vid en av händelserna genomförde en kriminalvårdare
                    också en undersökning av barnet för att kunna lämna uppgifter som efterfrågats av
                    sjukvården. Undersökningen var av sådant slag att den utgjorde en kroppsbesiktning.
                    ChefsJO konstaterar i beslutet att kravet på att barnets bästa ska beaktas och vara ett
                    tungt vägande intresse i allt som rör barnet är tillämpligt även för barn som är hos en
                    förälder i anstalt. Detsamma gäller vårdnadshavarens övergripande ansvar för
                    barnets personliga förhållanden. En följd av detta är att det inte är godtagbart att en
                    anstalt åsidosätter förälderns roll och ansvar i fråga om barnets behov.
                    Vidare uttalar chefsJO att det visserligen måste finnas ett visst utrymme att neka en
                    förälder som vill lämna anstalten med sitt barn för att uppsöka akut sjukvård att göra
                    detta, om sjukvårdsrådgivning eller motsvarande har konsulterats och bedömningen
                    har gjorts att sådan vård inte är nödvändig. I dessa situationer måste dock föräldern
                    själv få genomföra samtalen med sjukvården. Det kan däremot vara nödvändigt att
                    Kriminalvårdens personal närvarar för att få underlag för beslut om vistelse utanför
                    anstalten ska tillåtas eller inte. Anstalten kritiseras för att sådana kontakter togs vid
                    båda de aktuella tillfällena utan att barnets mor deltog.
                    Dessutom får anstalten kritik för att en kriminalvårdare genomförde en
                    kroppsbesiktning av barnet utan stöd i lag. Om en undersökning behövde göras för att
                    kunna lämna upplysningar till sjukvården borde modern ha fått genomföra den och
                    lämna de uppgifter som efterfrågades.

## Anmälningarna

I två anmälningar till JO klagade AA på Kriminalvården, anstalten Sagsjön.
                   Klagomålen rörde hur anstalten vid två tillfällen hade agerat i samband med att
                   det spädbarn som hon hade med sig i anstalten var i behov av sjukvård. Hon
                   anförde bl.a. följande.

                   Under sommaren 2024 blev hennes son akut förstoppad. Han skrek av smärta
                   och fick bl.a. ett sår vid ändtarmen. Hon begärde att få åka in till sjukhus med
                   honom. Det vakthavande befälet krävde dock att en kriminalvårdare skulle titta

    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                        Dnr 2118-2025       Sid 2 (11)




i barnets rumpa för att se om det fanns något sår, vilket AA gick med på
eftersom hon inte förstod bättre. Därefter fick hon åka till sjukhuset med sonen.

Den 18 februari 2025 hade hennes son varit sjuk ett par dagar med feber. Under
dagen uttryckte hon oro till ett vakthavande befäl om att inte få åka in till
sjukhuset om barnet blev sämre. Det vakthavande befälet uppgav att han skulle
informera nattpersonalen om att de skulle få åka till akuten om pojken inte blev
bättre. Det var ett råd som hon även hade fått i kontakt med en sjuksköterska på
BVC. På natten försämrades sonens tillstånd och hon bad att få åka till sjuk-
huset. Efter över en och en halv timme återkom personalen och sade att de av
extern sjukvårdspersonal hade blivit tillsagda att hon skulle ge pojken vätska.
AA informerade anstaltspersonalen om att han hade hög feber och andra
allvarliga symptom. Trots detta fick de inte åka in förrän dagen efter. Det visade
sig då att sonen hade öroninflammation med spruckna trumhinnor.

Utredning
JO hämtade inledningsvis in handlingar från anstalten Sagsjön. Kriminalvården
uppmanades därefter att yttra sig över AA:s anmälningar och besvara vissa
frågor.

I sitt yttrande anförde myndigheten, genom chefen för sektionen för
verksjuridik - verkställighet, straffrätt m.m., i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har inhämtats från Kriminalvårdens region Väst,
      som har inhämtat information från inblandad personal och vakthavande befäls
      logg. Berörda befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter. Av
      utredningen framgår i huvudsak följande.

      Den första händelsen (den 8 juni 2024)
      Den aktuella dagen tog AA kontakt med anstaltspersonalen och berättade att
      hennes medföljande barn hade förstoppning och blödde. Det vakthavande befäl
      som då var i tjänst tog med anledning av informationen kontakt med barnakuten
      på Östra sjukhuset. En där anställd sjuksköterska efterfrågade en kontroll av om
      det fanns sår/skador i barnets rumpa och uppgav att personalen skulle tillkalla
      bedömningsbil om det blev värre för att få en bedömning av nästa steg. En
      kriminalvårdare genomförde därför en okulär besiktning av barnets rumpa utan
      att se något sår. Det vakthavande befälet ringde därefter till sjukvårdspersonalen
      vid häktet Göteborg, vars sjuksköterska ordnade det läkemedel som barnet
      behövde. Efter ytterligare ett samtal med extern vårdpersonal, även då från
      barnakuten vid Östra sjukhuset, framkom att de ville undersöka barnet. AA och
      barnet åkte därför med personal till sjukhuset för undersökning och behandling.

      Den andra händelsen (den 18–19 februari 2025)
      Under dagen den 18 februari talade AA med personal om att hennes barn hade
      haft feber och att hon var orolig för det. Det vakthavande befäl som tjänstgjorde
      under natten till den 19 februari fick från AA till sig att det vakthavande befälet
      som tjänstgjort under dagen hade uppgett att de, om hon via stentofonen
      påkallade personalens uppmärksamhet angående sonen, skulle åka till sjukhus
      med honom. Under kvällen eller natten till den 19 februari meddelade AA även
      personalen att hon under dagen hade haft kontakt med en BVC-sköterska och att
      hon då fått till sig att hon skulle åka till Östra sjukhusets barnmottagning om
                                                                    Dnr 2118-2025        Sid 3 (11)




barnet blev sämre. Med anledning av AA:s kontakt tog det vakthavande befälet
kontakt med bedömningsambulansen för att få klarhet i om barnet borde
transporteras till barnmottagningen. Personal i bedömningsambulansen delgavs
den information som det vakthavande befälet hade fått till sig från AA.
Bedömningsambulansen bedömde att det inte var nödvändigt att åka till
sjukhuset på natten utan att de kunde avvakta till morgondagen och
rekommenderade barnet vätska. Detta kommunicerades till AA med en
uppmaning om att hon åter skulle kontakta personalen via stentofonen vid
försämring. AA kallade inte på personalen någon mer gång. Dagen efter
uppsökte AA och barnet BVC, och därefter barnakuten på Östra sjukhuset, med
anledning av att sonen hade haft feber ett par dagar. På sjukhuset blev barnet
undersökt och ordinerades läkemedel.

Rättslig reglering

Barnrätt, föräldraansvar och hälso- och sjukvård
Av 1 § 1 lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets
rättigheter följer att artiklarna 1–42 i Förenta nationernas konvention den
20 november 1989 om barnets rättigheter ska i originaltexternas lydelse gälla
som svensk lag.
–––
Av artikel 3.1 barnkonventionen följer att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig
de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar,
administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad
som bedöms vara barnets bästa.
Av artikel 3.2. barnkonventionen följer att konventionsstaterna åtar sig att
tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess
välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer
dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för
barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och
administrativa åtgärder.
–––
Av artikel 18.1 barnkonventionen följer att konventionsstaterna ska göra sitt
bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har
gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i
förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran
och utveckling. Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets
bästa.
Av artikel 18.2 barnkonventionen följer att för att garantera och främja de
rättigheter som anges i denna konvention ska konventionsstaterna ge lämpligt
stöd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets
uppfostran och säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster
för omvårdnad av barn.
Av artikel 24.1 barnkonventionen följer att konventionsstaterna erkänner barnets
rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och
rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn
berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.
Av artikel 24.2 barnkonventionen följer att konventionsstaterna ska sträva efter
att till fullo förverkliga denna rätt och ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för att
bl.a. minska spädbarns- och barnadödligheten och säkerställa att alla barn
tillhandahålls nödvändig hälso- och sjukvård med tonvikt på utveckling av
primärvården.
Av 6 kap. 1 § föräldrabalken följer att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och
en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och
får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
                                                                  Dnr 2118-2025       Sid 4 (11)




Av 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken följer bl.a. att den som har vårdnaden
om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att
barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även
för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling
och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande
försörjning och utbildning.
Av 2 kap. 5 § fängelselagen (2010:610) följer att en intagen får medges att ha sitt
spädbarn hos sig, om det kan anses vara till barnets bästa.
Av författningskommentaren till 2 kap. 5 § fängelselagen (prop. 2009/10:135
s. 127) framgår bl.a. att med spädbarn avses i bestämmelsen ett litet barn under
de allra första levnadsåren. En intagen som ges tillstånd att ha sitt spädbarn hos
sig i anstalt måste få tillgång till nödvändig utrustning och ges möjlighet till
sysselsättning som möjliggör vård av barnet.
Av artikel 36 i Europarådets ministerkommittés rekommendation Rec(2006)2
avseende de europeiska fängelsereglerna följer bl.a. att småbarn får vistas i
fängelse tillsammans med en förälder endast när det bedöms vara bäst för de
berörda barnen. De får inte behandlas som intagna.
Av 1 kap. 2 a § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:1) om
fängelse, FARK Fängelse, framgår följande. I frågor som berör barn ska barnets
bästa särskilt beaktas. Bedömningar som rör barnets bästa ska ta sin
utgångspunkt i det enskilda barnets situation. Överväganden avseende barnets
bästa ska dokumenteras. I motiveringen till beslut ska det redogöras på vilket sätt
barnets bästa har vägts in i den bedömning som ligger till grund för beslutet.
Av de allmänna råden till 2 kap. 5 § fängelselagen i FARK fängelse följer bl.a.
att med spädbarn avses ett barn under de allra första levnadsåren. Av 1 kap. 7 §
FARK Fängelse [rätteligen 2 kap. 7 §, JO:s anm.] följer att en intagen som
medges tillstånd att ha sitt spädbarn hos sig ska förses med nödvändig utrustning
och ges sådana bostads- och sysselsättningsförhållanden som möjliggör vård av
barnet.

Intern styrning
Av avsnitt 3.3 i Kriminalvårdens handbok om medföljande barn och gravida
intagna i häkte och anstalt (2018:5) framgår bl.a. följande. Föräldern har ansvar
för att skydda och ta hand om sitt barn i samma omfattning som i frihet.
Föräldrars och vårdnadshavares ansvar regleras närmare i föräldrabalken. Med
hänsyn till frihetsberövandets begränsningar och att Kriminalvården ansvarar för
omvårdnadsmiljön är det av stor vikt att löpande följa upp att föräldern fullföljer
sitt ansvar samt värdera hur yttre och inre miljöförutsättningar, övriga klienter
etc. påverkar barnet och förälderns förmåga att ge en betryggande omvårdnad.
Av avsnitt 5.1 i nyss nämnda handbok följer vidare att barn som medföljer i
anstalt eller häkte ska kunna upprätthålla kontakt med barnavårdscentralen
(BVC) och kunna tillgodogöras samma service som övriga barn. Anstalten eller
häktet ska i samråd med aktuell BVC upprätta en plan för kontakt under
verkställighetstiden. I avsnitt 6 i handboken finns en lista över vad ett
verksamhetsställe ska tillhandahålla.
Av avsnitt 2.1 i Kriminalvårdens anvisningar avseende hälso- och sjukvård för
kriminalvårdspersonal (2023:5) framgår bl.a. följande om kriminalvårds-
personalens ansvarsområde. Den hjälp en människa behöver då hen till följd av
sjukdom eller ohälsa, eller vid undersökning och behandling, inte själv klarar av
sina dagliga aktiviteter kallas allmän omvårdnad eller omsorg. Sådan omvårdnad
och omsorg ska ges av kriminalvårdare och kan avse till exempel klienternas
personliga hygien, toalettbesök, att smörja in mjukgörande hudkräm på områden
som inte kan kommas åt eller med nagelklippning och liknande som inte kräver
sjukvårdsexpertis.
                                                                Dnr 2118-2025        Sid 5 (11)




I avsnitt 2.2 i anvisningen anges bl.a. följande om sjukvårdspersonalens
ansvarsområde. Till skillnad från allmän omvårdnad, som kriminalvårds-
personalen ansvarar för, är specifik omvårdnad relaterad till och kräver kunskap
inte bara om människans normala funktioner utan också om den aktuella
sjukdomen och dess behandling. För att kunna bedöma den enskilda situationen
krävs relevanta kunskaper från olika områden. Specifik omvårdnad kräver
särskild kompetens och är sjuksköterskans ansvarsområde.
Vidare anges i avsnitt 4.5 i anvisningen bl.a. följande om åtgärder när
Kriminalvårdens sjukvårdspersonal inte är på plats vid akuta tillstånd avseende
klienter. Vid akuta tillstånd larmas ambulans omgående på 112 enligt lokala
rutiner. SOS Alarm måste få möjlighet att, vid behov, prata med personal som
befinner sig i klientens närhet för att kunna besvara larmoperatörens frågor. Vid
mindre akuta tillstånd ska vakthavande befäl kontakta sjukvårdsupplysningen för
råd om vidare handläggning. Det är önskvärt att personal med kännedom om
klientens hälsotillstånd om möjligt befinner sig vid klienten under tiden som
samtalet sker och möjliggör för sjukvårdsupplysningen att prata med klienten
direkt.

Dokumentation och personuppgiftsbehandling
Bestämmelser om Kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom
Kriminalvårdens verksamhet finns i bl.a. lagen (2018:1699) om kriminalvårdens
behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område med tillhörande
förordning.
Enligt 2 kap. 1 § 1 lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter
inom brottsdatalagens område får personuppgifter behandlas om det är
nödvändigt för att en myndighet som nämns i 1 kap. 1 § ska kunna verkställa
häktning eller straffrättsliga påföljder.
Av 2 och 8 §§ förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens behandling av
personuppgifter inom brottsdatalagens område framgår vilka uppgifter som får
behandlas om personer som är dömda till fängelse. Av 2 § 4 samma förordning
följer att uppgift om närståendes namn, adress, telefonnummer och relation till
den registrerade får behandlas, om det är nödvändigt för att utföra en uppgift
som anges i 2 kap. 1 § lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter
inom brottsdatalagens område.
Av 5 § fängelseförordningen (2010:2010) följer att det för varje intagen ska föras
en journal som dokumenterar den intagnes verkställighet. Av journalen ska det
framgå vem som har dokumenterat en viss uppgift och när det gjordes.
Av allmänna råd till 5 § fängelseförordningen i FARK Fängelse följer att
begreppet journal omfattar både pappershandlingar och digitala handlingar.
–––

Kriminalvårdens bedömning

Stämmer det att en kriminalvårdare gjorde en undersökning av barnet i samband
med den händelse som ska ha inträffat under sommaren 2024? Vilket rättsligt stöd
fanns i så fall för en sådan åtgärd?
Det stämmer att det gjordes en okulär undersökning av barnet vid händelsen den
8 juni 2024. Undersökningen genomfördes av kriminalvårdspersonal för att få
information som efterfrågades av extern sjukvårdspersonal. En sådan åtgärd kan
dock inte anses falla inom ramen för allmän omvårdnad eller omsorg. Eftersom
åtgärden inte genomfördes av sjukvårdspersonal inom ramen för en medicinsk
undersökning, bedöms det ha saknats stöd för kriminalvårdspersonalen att utföra
åtgärden. I stället borde AA ha låtits ha kontakt med sjuksköterskan vid Östra
sjukhuset så att hon själv hade kunnat kontrollera förekomsten av sår eller skada
på sin son.
                                                                         Dnr 2118-2025        Sid 6 (11)




      Har Kriminalvården dokumenterat de aktuella händelserna på ett godtagbart sätt?
      Genom den dokumentation som har kunnat återfinnas i vakthavande befäls logg
      ges en bild av situationerna som beskrivs i anmälningarna och åtgärderna som
      har vidtagits. Kriminalvården bedömer därför att händelserna har dokumenterats
      på ett godtagbart sätt. Däremot borde kommunikationen med den intagna om
      händelserna i fråga ha varit tydligare.
      Det kan samtidigt konstateras att det inte finns någon särskilt reglerad
      dokumentationsplikt avseende intagnas medföljande barn. Vad som ska föras in i
      en intagens journal är inte heller närmare specificerat i lag, förordning eller
      förarbeten. Därtill har Kriminalvården en begränsad möjlighet att behandla
      uppgifter om närstående till personer som är dömda till fängelse. Kriminalvården
      bedömer dock att information av nu aktuellt slag bör dokumenteras på något sätt.
      Uppgifter om ett medföljande barn skulle undantagsvis, och i den mån
      uppgifterna kan anses påverka en intagens verkställighet, kunna dokumenteras
      genom en daganteckning i den intagnas journal. Även då behöver bl.a.
      uppgifternas känslighet beaktas vid utformningen av dokumentationen.

      Hur ser myndigheten på förhållandet mellan föräldraansvaret och verksamhets -
      ställets ansvar när det gäller tillgången till akut sjukvård för medföljande barn?
      Under vilka omständigheter kan en förälder som vill söka sådan sjukvård för sitt
      barn nekas detta?
      En intagen med ett medföljande barn har samma ansvar för sitt barn i anstalt som
      i frihet, och ansvarar därmed för att uppmärksamma barnets behov av sjukvård.
      Därför bör verksamhetsstället se till att en intagen förälder i så stor utsträckning
      som möjligt får ha direkt kontakt med sjukvårdspersonal om sitt barns
      hälsotillstånd. Samtidigt behöver verksamhetsstället få kännedom om barnets
      behov av sjukvård, och sjukvårdspersonalens bedömning därav, innan barnets
      intagna förälder tillåts vistas utanför anstalt (jfr 10 kap. 1–2 §§ fängelselagen och
      avsnitt 5.1 i Kriminalvårdens handbok om medföljande barn och gravida intagna
      i häkte och anstalt).
      En slutsats av det ovanstående är att en intagen förälders önskemål att söka akut
      sjukvård för sitt medföljande barn inte med lätthet kan avvisas. Om en intagen
      förälder framför ett behov av akut sjukvård för sitt medföljande barn, bör den
      intagna ges möjlighet att kontakta en sjukvårdsrådgivning eller vårdinrättning för
      bedömning av barnets behov av sjukvård. Om sjukvårdspersonal då bedömer att
      det medföljande barnet inte behöver uppsöka akut sjukvård, bedömer
      Kriminalvården att det bör finnas ett utrymme för verksamhetsstället att neka den
      intagna föräldern att söka sådan sjukvård för sitt barn. Om det saknas möjlighet
      till sjukvårdsrådgivning eller är uppenbart att barnet har ett trängande vårdbehov,
      bedömer Kriminalvården att utrymmet att neka en intagen förälder att uppsöka
      akut sjukvård för sitt medföljande barn är mycket begränsat eller i vissa
      situationer helt saknas.
      Avslutningsvis kan konstateras att Sverige, och i förlängningen Kriminalvården,
      har ett särskilt ansvar att tillse att små barn som t.ex. lever med sina mödrar i
      fängelse garanteras lämpliga och ändamålsenliga tjänster, inklusive hälso- och
      sjukvård (se t.ex. p. 24 i barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 7 [2005],
      Genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, FN:s kommitté för
      barnets rättigheter, 2006, CRC/C/GC/7). Med beaktande av detta och den
      information som har framkommit vid handläggningen av ärendet avser
      Kriminalvården att se över den interna styrningen avseende hälso- och sjukvård
      för medföljande barn.
AA kommenterade Kriminalvårdens yttrande och framförde att myndighetens
redogörelse för de aktuella händelserna var felaktig i olika avseenden. Hon
uppgav även bl.a. följande. Vid händelsen den 8 juni 2024 talade ingen om för
henne att det var sjukvården som ville att Kriminalvårdens personal skulle
                                                                   Dnr 2118-2025    Sid 7 (11)




undersöka sonen. När det gäller det som inträffade den 18 och 19 februari 2025
tog det över 90 minuter från det att det vakthavande befälet sade att sjukvården
skulle kontaktas till dess att hon fick återkoppling. Under den tiden blev pojken
sämre, vilket hon också meddelade personalen. Bedömningsambulansen kan
inte ha fått korrekt och fullständig information om barnets tillstånd.

Rättsliga utgångspunkter
Kriminalvården har redogjort för rättslig reglering, myndighetens interna
handböcker och andra dokument av betydelse. Jag vill lägga till följande.

Var och en är i förhållande till det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp, se 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF. Skyddet får begränsas
genom lag i den utsträckning som framgår av 2 kap. 20 och 21 §§ RF. Exempel
på sådan reglering finns i rättegångsbalken, RB, och fängelselagen (2010:610),
FäL.

Kroppsbesiktning är ett kroppsligt ingrepp av det slag som kräver stöd i lag.
Med detta avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov
tas från människokroppen och undersöks. Definitionen framgår av 28 kap. 12 §
tredje stycket RB och gäller även för motsvarande åtgärder i annan lagstiftning
(se prop. 1993/94:24 s. 38 och 54 samt prop. 2009/10:135 s. 151).

Bedömning
Inriktningen på min granskning
Jag har valt att rikta in min granskning på hur anstalten Sagsjöns hantering av
de sjukvårdsbehov som AA:s son haft har förhållit sig till hennes föräldra-
ansvar. Det finns även skäl att uttala mig om den undersökning som en
kriminalvårdare gjorde av sonen vid händelsen sommaren 2024. Slutligen vill
jag säga något om Kriminalvårdens dokumentation av det inträffade. Mina
uttalanden i det följande tar sikte på barn som är hos en förälder i anstalt. Jag
anser att detsamma gäller även för medföljande barn i häkte.

Som tidigare nämnts har AA gjort gällande att Kriminalvården i flera delar har
lämnat felaktiga uppgifter om de anmälda händelserna. Jag har dock inte ansett
det meningsfullt att vidta ytterligare utredningsåtgärder avseende detta utan får
utgå från myndighetens övergripande beskrivning av händelseförloppen. Det
kan däremot redan inledningsvis framhållas att jag inte har någon anledning att
betvivla att det funnits brister i anstaltens kommunikation med AA vid de
aktuella tillfällena.

Allmänt om medföljande spädbarn
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen)
gäller som lag i Sverige. Konventionens bestämmelser ska beaktas vid
avvägningar och bedömningar som rör barn, även i fråga om annan lagstiftning
(se prop. 2017/18:186 s. 74). Av konventionen följer att barnets bästa ska
beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör ett barn (artikel 3.1).
                                                                   Dnr 2118-2025       Sid 8 (11)




Konventionen föreskriver vidare att föräldrar eller andra vårdnadshavare har
huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling (artikel 18.1). Att
vårdnadshavaren ansvarar för barnets omvårdnad, trygghet och fostran framgår
dessutom av föräldrabalken (6 kap. 1 och 2 §§).

Kravet på att barnets bästa ska beaktas och vara ett tungt vägande intresse i allt
som rör barnet är tillämpligt även för barn som är hos en förälder i anstalt.
Detsamma gäller vårdnadshavarens övergripande ansvar för barnets personliga
förhållanden. Att detta också är Kriminalvårdens inställning framgår av såväl
myndighetens interna handböcker som remissyttrandet i det här ärendet.

Miljön i anstalt är naturligtvis inte optimal för små barn. Samtidigt har det
ansetts att det i vissa fall är till barnets bästa att vara tillsammans med en
förälder under verkställigheten och gällande lagstiftning innefattar den
möjligheten. När Kriminalvården medger att ett spädbarn är hos en förälder tar
myndigheten på sig ett långtgående ansvar att ge förutsättningar för att barnets
behov kan tillgodoses, bl.a. behovet av sjukvård. (Jfr JO 2018/19 s. 184,
dnr 1089-2016.) Det är emellertid väsentligt – vilket det aktuella ärendet
illustrerar – att Kriminalvården inte handlar på ett sätt som åsidosätter
förälderns roll och ansvar som vårdnadshavare.

Föräldraansvaret och sjukvård för medföljande barn
Det ligger i sakens natur att en frihetsberövad förälder inte kan ha det sista ordet
i frågan om denne ska få lämna anstalten tillsammans med barnet, t.ex. för att
besöka en sjukvårdsinrättning. I slutändan är det Kriminalvården som måste
besluta om en sådan vistelse utanför verksamhetsstället (se 10 kap. 2 § FäL).
Detsamma gäller om det uppkommer en situation där föräldern anser att barnet
har ett behov av akut sjukvård och ordinarie vårdpersonal inte finns tillgänglig.
Det starka kravet på beaktande av barnets bästa, liksom för övrigt den
mänskliga hänsyn som ska visas den intagna föräldern (jfr 1 kap. 4 § FäL),
innebär att sådana frågor alltid måste tas på största allvar. I sammanhanget finns
det skäl att poängtera att en förälder som är frihetsberövad och därför inte själv
har faktisk möjlighet att söka vård för sitt barn kan uppleva stor psykisk press.

Kriminalvården resonerar väl i sitt remissvar om hur myndigheten bör förhålla
sig till en förälders önskemål om akut sjukvård, och jag delar i stort den
uppfattning som kommer till uttryck där. Jag anser således att det visserligen
måste finnas ett visst utrymme för Kriminalvården att neka en förälder att söka
sådan vård för sitt medföljande barn, om sjukvårdsrådgivning eller motsvarande
har konsulterats och bedömningen har gjorts att akut sjukvård inte är
nödvändig. Det är däremot inte acceptabelt att kontakter av det slaget sker ”över
huvudet” på den intagna föräldern.

Den enda rimliga ordningen vid samtal med extern sjukvårdspersonal i
situationer som de nu aktuella är att föräldern själv får genomföra samtalet. Ett
sådant tillvägagångssätt är mest förenligt med vårdnadshavarens grundläggande
ansvar för sitt barn samtidigt som det minskar risken för att missförstånd om
                                                                  Dnr 2118-2025      Sid 9 (11)




barnets hälsotillstånd uppstår i informationsöverföringen. Att anstaltens
personal genomför samtalen utan att föräldern är med är som utgångspunkt inte
godtagbart. Däremot kan det vara nödvändigt för personal att närvara vid
samtalet för att få underlag för beslut om vistelse utanför anstalten ska tillåtas
eller inte.

Av utredningen framgår att medarbetare i anstalten Sagsjön hade kontakt med
sjukvården utan att AA närvarade vid båda de tillfällen som hennes anmälningar
rör, och att åtgärder vidtogs mot bakgrund av vad som framkom vid dessa
samtal. Enligt min mening är alltså en sådan hantering inte acceptabel och
anstalten kritiseras för att så skedde.

Kriminalvårdens handbok om medföljande barn och gravida kvinnor innehåller
skrivningar om medföljande barns kontakt med BVC, men inte några om hur
akuta sjukvårdsbehov ska hanteras. Enligt mig är det här en klar brist. Det är
därför positivt att myndigheten planerar att se över den interna styrningen på
området.

Undersökningen av barnet
Den undersökning av AA:s son som en kriminalvårdare gjorde vid händelsen i
juni 2024 måste anses ha utgjort en kroppsbesiktning. Mot bakgrund av att det
rörde sig om en sådan inskränkning av en grundlagsskyddad rättighet som
endast kan ske med stöd i lag, är det av underordnad betydelse om AA
samtyckte till åtgärden eller inte (jfr JO 2021/22 s. 321, dnr 7070-2019, med
där gjorda hänvisningar).

I fängelselagen finns bestämmelser som bl.a. ger Kriminalvården möjlighet att
kroppsbesiktiga intagna för att eftersöka otillåtna föremål (8 kap. 4 §) och
genomföra vissa kroppsbesiktningar av utomstående besökare om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl (7 kap. 3 §). Det finns däremot inget i lagen som
ger myndighetens personal rätt att genomföra kroppsbesiktningar på
medföljande barn. En annan sak är att anställd sjukvårdspersonal kan ha ett
utrymme att göra undersökningar inom ramen för sitt medicinska uppdrag.

Det har alltså inte funnits lagstöd för kriminalvårdaren att genomföra den
aktuella undersökningen. AA verkar inte heller ha fått tydlig information om att
undersökningen skulle ha efterfrågats av sjukvården, vilket även det är
bekymmersamt. Självklart borde hon ha fått möjlighet att själv lämna
upplysningar om sin sons tillstånd om detta begärdes. Sammantaget förtjänar
anstalten kritik för hur undersökningen hanterades.

Något om Kriminalvårdens dokumentation
Kriminalvården har framfört att de anmälda händelserna har dokumenterats på
ett godtagbart sätt i vakthavande befäls logg. Jag har inte närmare kännedom
om hur denna logg förhåller sig till myndighetens övriga verksamhetsstöd och
former för dokumentation. Det kan emellertid noteras att när JO i det inledande
skedet av utredningen begärde att få den eventuella dokumentation som fanns
                                                                      Dnr 2118-2025        Sid 10 (11)




kring händelserna så tillhandahölls inte några uppgifter från loggen.
Den medarbetare som hanterade JO:s remiss verkar således inte ha haft tillgång
till dessa. I vart fall ur detta perspektiv framstår därmed dokumentationen inte
som helt tillfredsställande.

Kriminalvården har redogjort för vissa bestämmelser om myndighetens
personuppgiftsbehandling och journalföring, påpekat att det inte finns någon
särskilt reglerad dokumentationsplikt avseende medföljande spädbarn samt
uppgett att Kriminalvården har en begränsad möjlighet att behandla
personuppgifter om närstående till personer som är dömda till fängelse. Det har
vidare framförts att uppgifter om ett medföljande barn ”undantagsvis” kan
dokumenteras i den intagnes journal i den mån dessa kan anses påverka den
intagnas verkställighet.

I den tidigare nämnda handbokens avsnitt 9.2 anges dock följande angående
denna fråga:

      Det är av stor vikt att relevant information runt barnet och föräldern som löpande
      observationer dokumenteras i den intagnes journal.
      Uppföljning av insatser/åtgärder ska dokumenteras i den intagnes
      verkställighetsplan/häktesplan (VSP/HP) med rubriken Omvårdnad av barn.
      Samverkansmöten och uppföljningsmöten med t ex. socialtjänst och
      barnavårdscentralen dokumenteras i VSP/HP som en Samverkansanteckning.
      Övrig information av relevans för barnets vistelse dokumenteras i
      daganteckningar med rubriken Medföljande barn.
Som jag uppfattar saken ger Kriminalvården i sitt remissvar uttryck för en mer
restriktiv syn på förutsättningarna att dokumentera uppgifter om medföljande
barn än vad som framgår av handboken. Jag har inte för avsikt att inom ramen
för detta ärende göra något uttalande om hur Kriminalvårdens behandling av
personuppgifter av aktuellt slag förhåller sig till dataskyddsregleringen. Rent
allmänt kan emellertid följande sägas. Det är viktigt att myndigheter undviker
att behandla personuppgifter i strid med dataskyddslagstiftningen, men det är
lika viktigt att motiverad och tillåten dokumentation inte underlåts (jfr JO:s
beslut den 23 oktober 2025, dnr 9493-2024). Att göra dessa avvägningar är en
grannlaga uppgift för varje myndighet. Det kan finnas anledning för
Kriminalvården att – inom ramen för den planerade översynen av den interna
styrningen avseende medföljande barn – göra en förnyad analys av hur
dokumentation av barnens vistelse inom myndighetens verksamhetsställen bör
ske.

Det som AA har fört fram i övrigt motiverar inte några uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.
                                                             Dnr 2118-2025     Sid 11 (11)




Rättssakkunniga Anton Lindgren har föredragit ärendet och byråchefen Catrine
Björkman har deltagit i beredningen.
