# Fråga om tjänstemän inom ett landsting hade kränkt en anställds yttrande- och meddelarfrihet

JO 2007-11-08 dnr 2136-2006

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2007-11-08             2136-2006              1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om tjänstemän inom ett landsting hade kränkt en anställds
                        yttrande- och meddelarfrihet

                        Anmälan och utredning m.m.
                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot sjukhusdirektören BB och
                        områdeschefen CC, Örebro läns landsting, angående ifrågasatt kränkning av
                        yttrande- och meddelarfriheten.

                        Av anmälan och därtill fogade tidningsartiklar framgick bl.a. följande. En
                        överläkare vid Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ), DD, hade skrivit
                        debattartiklar i Nya Wermlands-Tidningen. I artiklarna var han kritisk mot hur
                        Landstinget i Värmland agerade i ett ärende rörande konkurrensutsättning av
                        Laboratoriemedicin Värmland. På grund av den kritik som DD hade framfört
                        kontaktades han av företrädare för Örebro läns landsting. Landstingets agerande
                        ledde till att DD sade upp sig från sin tjänst.

                        I en av de ingivna tidningsartiklarna, publicerad i nätupplagan av Nerikes
                        Allehanda den 25 april 2006, skrevs bl.a. följande.
                                  DD, överläkare på USÖ, har sagt upp sig i protest. Han har blivit tillsagd att sluta
                                  skriva debattartiklar.
                                  –––
                                  När artiklarna nådde USÖ:s ledning reagerade sjukhusdirektören BB.
                                  – Jag gav min områdeschef i uppdrag att informera om att DD:s kritik är olämplig.
                                  Detta eftersom vi vill ha ett gott samarbete med vår största kund
                                  Värmlands läns landsting. Hans artiklar äventyrar det. Men vi har inte förbjudit
                                  honom att skriva insändare i media.
                        En annan av de ingivna artiklarna, publicerad i nätupplagan av Värmlands Folkblad
                        den 27 april 2006, innehöll en intervju med DD, i vilken han bl.a. uttalade följande.

                        – Min enhetschef kallade in mig och sa att han undersökt hur han skulle få tyst på
                        mig, även om han sen medgav att han inte kunde göra det, säger DD.

                        – Jag anser att han kränkte principerna om offentlighet och yttrandefrihet, och då
                        tog jag konsekvenserna av det och valde att säga upp mig.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 2136-2006     Sid 2 (5)




AA hemställde att JO skulle granska om BB:s och CC:s agerande hade inneburit att
DD:s yttrande- och meddelarfrihet hade kränkts.

## Anmälan och bakgrund

Anmälan remitterades till Landstingsstyrelsen i Örebro läns landsting för utredning
och yttrande över vad som framförts i anmälan.

I landstingsstyrelsens yttrande, undertecknat av ordföranden EE och
landstingsdirektören FF, anfördes följande.

      Universitetssjukhuset i Örebro och Landstinget i Värmland har ingått ett avtal om
      köp av högspecialiserad vård samt i en avsiktsförklaring befäst att samarbetet avser
      att vara långsiktigt. Baserat på ovan nämnda huvudavtal har också
      överenskommelser avseende köp av laboratorietjänster mellan Landstinget i
      Värmland och Universitetssjukhuset i Örebro träffats. Samarbete över
      landstingsgränserna är av stor vikt för det laboratoriemedicinska områdets
      utveckling och för att klara den framtida specialistläkarförsörjningen.
      DD är en av tre överläkare vid klinisk kemiska laboratoriet inom det
      laboratoriemedicinska området vid Universitetssjukhuset i Örebro. Han har under ett
      halvårs tid vid ett flertal tillfällen i media kritiserat enskilda tjänstemän och tidigare
      kollegor vid Laboratoriemedicin Värmland.
      Sjukhusdirektören BB och områdeschef CC ansåg att det var besvärande om den
      framförda kritiken kunde uppfattas som härrörande från Universitetssjukhuset i
      Örebro då den framfördes av en viktig medarbetare vid klinisk kemiska laboratoriet.
      Under dessa förhållanden ansåg BB och CC att det var motiverat att föra en
      diskussion med DD angående den framförda kritiken samt bemöta sakuppgifterna i
      densamma.
      Enligt sjukhusdirektören skall vid samtalet med DD ha betonats att denne var i sin
      fulla rätt att utnyttja sina grundlagsskyddade rättigheter. Några åtgärder som kan
      uppfattas som repressalier har heller inte vidtagits mot DD.
      Offentliganställda har i sin tjänsteutövning självklart rätt att skriva debattartiklar och
      uttala sig för massmedierna. Detta förhållande är väl känt och framgår tydligt i
      landstingets informationspolicy. Något agerande i syfte att inskränka vare sig
      yttrandefriheten eller meddelarfriheten har, enligt sjukhusdirektören, inte på något
      sätt varit avsikten.
DD sände ett e-brev till bl.a. JO, i vilket han framförde synpunkter på Örebro läns
landstings agerande. I e-brevet anförde DD bl.a. följande. Det var vid ett möte den
17 november 2005 som CC uppgav att han hade undersökt alla möjligheter att få
tyst på honom. Vid samtalet betonades inte hans rätt att utnyttja yttrandefriheten.
Av debattartiklarna framgick inte att han arbetade vid Universitetssjukhuset i
Örebro eller Örebro läns landsting och enligt hans uppfattning var det inte dessa
artiklar som föranledde samtalet, utan den omständigheten att han hade skickat en
skrivelse till landstingsdirektören GG, Landstinget i Värmland, med frågor kring
bl.a. hur landstingets hantering förhöll sig till lagen om offentlig upphandling.

Till e-brevet var fogad en kopia av den aktuella skrivelsen till GG samt en kopia av
en skrivelse som hade ingetts till Landstingsstyrelsen i Örebro läns landsting inför
dess avgivande av remissvar till JO. I skrivelsen till landstingsstyrelsen redogjorde
DD för sin uppfattning om bakgrunden till mötet mellan honom och CC den 17
november 2005.

AA yttrade sig över remissvaret.
                                                                       Dnr 2136-2006    Sid 3 (5)




I ett beslut den 8 november 2007 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
I 2 kap. 1 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare gentemot det
allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Begränsning av yttrandefriheten får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen ske endast
genom lag eller, i vissa fall, genom annan författning. Någon sådan begränsning är
dock inte aktuell i förevarande fall.

Genom tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarfrihet ges

## Utredning

yttrandefriheten till viss del ett särskilt skydd. Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket
tryckfrihetsförordningen står det var och en fritt, om inte något annat är föreskrivet
i förordningen, att lämna uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst till
bl.a. författare och nyhetsredaktioner för offentliggörande i tidningar och andra
tryckta skrifter (meddelarfrihet). Motsvarande reglering för lämnande av uppgifter
till bl.a. radio och TV finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagregleringen om yttrandefrihet ger offentligt anställda samma skydd som alla
andra medborgare. En offentligt anställd kan således fritt ge uttryck för sin
uppfattning rörande den egna myndighetens eller annan myndighets verksamhet,
såvitt tystnadsplikt inte gäller för uppgifterna.

Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen anger är ett skydd gentemot
”det allmänna”. Skyddet innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt
eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin
grundlagsstadgade rätt att yttra sig i massmedier eller på annat sätt ge uttryck för
sin uppfattning. En myndighet får inte heller försöka motarbeta att den anställde
använder sig av sina rättigheter. En arbetsgivare får således inte genom generella
uttalanden eller genom kritik i enskilda fall försöka påverka arbetstagaren i fråga
om det sätt på vilket yttrandefriheten används. Detta gäller även i de fall en
myndighet anser att arbetstagaren har lämnat felaktiga uppgifter. Myndigheten är i
stället hänvisad till att på lämpligt sätt bemöta och rätta sådana uppgifter.

Det kan tilläggas att reglerna till skydd för yttrandefriheten självfallet inte fritar den
anställde från skyldigheten att i arbetet lojalt rätta sig efter arbetsgivarens beslut
och direktiv angående hur verksamheten skall bedrivas, oavsett vilken uppfattning
han eller hon kan ha om dessa.

## Bedömning

Bedömning
DD, som vid den aktuella tidpunkten arbetade som överläkare vid
Universitetssjukhuset i Örebro, framförde bl.a. i tidningar kritiska synpunkter på
hur Landstinget i Värmland agerade i ett ärende rörande konkurrensutsättning av
Laboratoriemedicin Värmland.
                                                                    Dnr 2136-2006    Sid 4 (5)




AA har ifrågasatt om inte DD:s yttrande- och meddelarfrihet har kränkts och att
detta skett genom att områdeschefen CC, på uppdrag av sjukhusdirektören BB,
kontaktat DD och därvid uttalat att den framförda kritiken varit olämplig då den
äventyrade samarbetet mellan Örebro läns landsting och Landstinget i Värmland.

––––––

Det kan först konstateras att de åsikter som DD har framfört rörande Landstingets i
Värmland agerande ligger inom ramen för yttrandefrihetens område. Frågan är om
företrädare för Örebro läns landsting, till följd av de uttalanden som DD gjort, har
handlat på sådant sätt att det har inneburit en kränkning av hans yttrande- och
meddelarfrihet.

Landstingsstyrelsen har i sitt remissvar inte invänt mot att BB och CC har agerat
och uttalat sig i enlighet med vad som framgår av de ingivna tidningsartiklarna. Det
har inte framkommit något som tyder på att DD, i sitt arbete som överläkare vid
Universitetssjukhuset i Örebro, skulle ha brutit mot direktiv rörande sjukhusets
egen verksamhet. Jag utgår därför från att CC, på uppdrag av BB, kontaktade DD i
anledning av den kritik som han hade framfört mot Landstinget i Värmland, samt
att CC vid detta samtal bl.a. uttalade att han undersökt möjligheterna att ”få tyst
på” DD, men att CC också konstaterade att detta inte var möjligt.

AA har i sin anmälan utgått från att det var DD:s artiklar i massmedia som
föranledde landstinget att agera och att frågan därmed är om hans meddelarfrihet
har kränkts. DD har gjort gällande att det egentliga skälet till landstingets kontakt
med honom var den skrivelse som han hade tillställt landstingsdirektören i
Värmland. Utredningen ger inte klart besked om hur det förhåller sig i detta
hänseende. Frågan saknar dock avgörande betydelse för min bedömning i detta fall.

I sitt remissvar har landstingsstyrelsen, med utgångspunkt i den kritik som DD
framfört under en längre tid i media, anfört att det inte har funnits någon avsikt att
kränka hans yttrandefrihet eller meddelarfrihet. Enligt styrelsen var syftet med
samtalet att föra en diskussion med DD angående den framförda kritiken samt att
bemöta sakuppgifterna i densamma, bl.a. mot bakgrund av att kritiken kunde
uppfattas som härrörande från Universitetssjukhuset i Örebro. I remissvaret anförs
vidare att det vid samtalet betonades att DD var i sin fulla rätt att utnyttja sina
grundlagsskyddade rättigheter. Att detta togs upp av CC har dock tillbakavisats av
DD.

Det är i och för sig förståeligt att en myndighet inte vill att det sprids uppgifter som
kan störa den egna verksamhetens samarbete med annan verksamhet. Mot den
bakgrunden är det knappast förvånande att Örebro läns landsting ville informera
DD om de eventuella konsekvenser för den egna myndighetens verksamhet som
den framförda kritiken kunde få. Försiktighet är emellertid påkallad om en
myndighet med en anställd vill diskutera frågor som har direkt samband med
uppgifter som den anställde har lämnat i medierna eller på annat sätt gett uttryck
för. Ett samtal mellan företrädare för myndigheten och den anställde får inte föras
                                                                   Dnr 2136-2006   Sid 5 (5)




på ett sådant sätt att den anställde uppfattar det som en kränkning av yttrande- och
meddelarfriheten.

Jag anser inte att jag har underlag för att påstå att landstingets avsikt har varit att
inskränka DD:s yttrande- och meddelarfrihet. Såvitt framkommit har heller inga
repressalier förekommit. Det råder dock inte något tvivel om att DD för sin del har
ansett att hans yttrandefrihet kränkts och att detta enligt hans mening hade samband
med den skrivelse som han tillställde landstingsdirektören i Värmland. Oavsett om
det var skrivelsen eller debattartiklarna som var skälet till landstingets kontakt med
DD har han reagerat starkt negativt på CC:s uttalande att denne undersökt
möjligheterna att ”få tyst på honom”. Även om CC i samband med detta uttalande
också konstaterat att det inte fanns någon möjlighet att hindra DD från att framföra
sina kritiska synpunkter, kan jag ha viss förståelse för att DD uppfattade
landstingets kontakt med honom som ett sätt att försöka påverka hur han använde
sin yttrandefrihet. Vad som förevarit kan ses som ett belysande exempel på vikten
av att en offentlig arbetsgivare inte agerar på ett sådant sätt, t.ex. genom att
använda ett olämpligt ordval, att den anställde bibringas uppfattningen att han eller
hon inte fritt får ge uttryck för sina åsikter.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
