# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten för långsam handläggning av bedrägeriutredningar

JO 2007-04-04 dnr 2138-2006

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                   Sid
                                                                      2007-04-04       2138-2006            1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten för långsam handläggning av bedrägeriutredningar

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 3 maj 2006, klagomål mot
                        Polismyndigheten i Stockholms län, Roslagens polismästardistrikt, och åklagare
                        vid Åklagarmyndigheten, Norrorts åklagarkammare i Stockholm. Han var, som jag
                        uppfattat det, missnöjd med att handläggningen av en förundersökning hade dragit
                        ut på tiden. Han uppgav i sin anmälan bl.a. att han år 2004 anmälts för bedrägeri
                        och att förundersökningen ännu inte var slutförd. Han riktade i sin anmälan även
                        kritik mot Vallentuna kommun.

## Utredning

Åklagarkammarens diarieblad i ärende dnr 101-3687-03 infordrades. Vidare
                        infordrades polismyndighetens handlingar och ärendehistoriken i ärende K114442-
                        04. Därvid framkom att det aktuella ärendet hade samband med ett annat ärende,
                        varför även handlingarna i detta ärende infordrades (K244527-03). Samman-
                        fattningsvis framgick följande.

                        I ärende K244527-03 gjordes en polisanmälan om bedrägeri den 22 september
                        2003. Polismyndigheten inledde förundersökning den 23 september 2003 och
                        ärendet lottades därefter på åklagare, som den 28 november 2003 gav utrednings-
                        direktiv. Någon utredningsåtgärd syntes inte ha vidtagits i ärendet.

                        I ärende K114442-04 upprättades en polisanmälan om grovt bedrägeri medelst
                        urkundsförfalskning den 10 maj 2004 och förundersökning inleddes av polis-
                        myndigheten dagen därpå. Ärendet lottades på åklagare, som den 3 juni 2004 gav
                        utredningsdirektiv. Någon utredningsåtgärd syntes inte ha vidtagits i ärendet.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av de ovan nämnda ärendena.

                        Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren BB) kom in med ett remissvar till
                        vilket fogades upplysningar från polismästaren CC vid Roslagens
                        polismästardistrikt.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                          Dnr 2138-2006       Sid 2 (6)



CC redogjorde kortfattat för ärendenas handläggning, varvid han bl.a. upplyste att
ärendena K244527-03 och K114442-04 lades i balans i december 2003 respektive
oktober 2004 och att ärendena hade samband med ytterligare ett ärende, K330452-
04, som lades i balans i februari 2005. Han upplyste därutöver bl.a. följande.

## Åtgärder

Några utredningsåtgärder synes inte ha vidtagits i ärendena.
      Det är naturligtvis otillfredsställande att handläggningen av anmälda brott tar så lång
      tid som i de nu aktuella fallen. Den tidigaste anmälan ingavs för ungefär två år och
      nio månader sedan.
      Bedrägeri och andra brott mot 9 och 10 kapitlen i BrB är brottstyper som dessvärre,
      av nödvändighet, har prioriterats lågt i utredningsverksamheten. Det är brott som
      kan omfatta stora ekonomiska värden och avsevärda olägenheter för drabbade
      personer. I Roslagens polismästardistrikt har det inte varit möjligt att, annat än inom
      ramen för tillfälliga insatser, låta utredningspersonal koncentrerat ägna sig åt att
      utreda brott mot de nämnda kapitlen. Inkomna sådana ärenden måste prioriteras i
      förhållande till ärenden innefattande våldsbrott mot kvinnor och våldsbrott mot barn,
      övriga våldsbrott, ungdomsärenden och frihetsberövade personer samt andra ärende-
      typer och uppdrag som angivits särskilt i myndighetens verksamhetsplan och andra
      styrdokument. Många av de nämnda ärendetyperna innefattar fatalietider.
      Det är mycket sällan som någon eller några av ovannämnda omständigheter före-
      ligger i handläggningen av s.k. bedrägeriärenden.
      Det är rimligt att brott inom en viss kategori prioriteras i förhållande till andra brott
      inom samma kategori.
      Bland annat av den anledningen har myndigheten beslutat att fr.o.m. hösten 2006
      inrätta fyra bedrägerirotlar; en i norra respektive södra länsdelen och i City polis-
      mästardistrikt samt vid Länskriminalpolisen.
      För Roslagens polismästardistrikt innebär beslutet en länge emotsedd möjlighet att
      komma tillrätta med orimligt långa handläggningstider i bedrägeriärenden till gagn
      för såväl drabbade personer som för polisens utredningsverksamhet.
BB hänvisade beträffande handläggningen av ärendena till Roslagens
polismästardistrikts utredning och gjorde därefter följande bedömning.
      Av den redogörelse som Roslagens polismästardistrikt har lämnat framgår att
      förundersökning i samtliga fall har inletts i anslutning till polisanmälan och att
      ärendena därefter, utan att några utredningsåtgärder vidtagits, lagts i balans.
      Polismyndigheten instämmer i vad polismästaren CC anför i sitt yttrande att det
      självklart är otillfredsställande att så lång tid har gått sedan den inledande
      polisanmälan gjordes, utan att några utredningsåtgärder har vidtagits.
      Polismyndigheten är väl medveten om bestämmelsen i 23 kap. 4 § RB, som väl
      överensstämmer med polismyndighetens grundinställning att brottsutredningar skall
      genomföras snabbt, effektivt och med hög kvalitet. På grund av den arbetsbelastning
      som för närvarande föreligger inom myndigheten inträffar dock att en del ärenden
      blir liggande utan att utredningsåtgärder vidtas. För närvarande tvingas myndig-
      hetens personal att prioritera bland de inkomna ärendena. De ärenden där det finns
      misstänkta som är frihetsberövade, våldsbrott mot kvinnor och barn såväl som andra
      våldsbrott samt ungdomsärenden prioriteras.
      Att inga utredningsåtgärder har vidtagits i de aktuella ärendena under en period om
      som längst två år och nio månader betyder dock att polismyndigheten inte kan anses
      ha handlagt förundersökningarna med den skyndsamhet som föreskrivs i 23 kap. 4 §
      RB. Polismyndigheten beklagar detta.
      Beträffande handläggningen av bedrägeriärenden kommer dock en organisations-
      förändring att genomföras inom myndigheten under hösten 2006. Förändringen
      innebär att bedrägeriärenden kommer att utredas vid fyra särskilda rotlar placerade i
                                                                        Dnr 2138-2006     Sid 3 (6)



      norra och södra länsdelen, city samt vid länskriminalpolisen. Idag utreds bedrägeri-
      ärenden vid de åtta polismästardistrikten och länskriminalpolisen, som samtliga även
      utreder andra brott som av anledningar som angivits ovan kan komma att prioriteras
      före bedrägeriärenden. Genom organisationsförändringen beräknas de långa
      utredningstiderna att minska för denna typ av ärenden.
Med anledning av vad som framkommit om ärendenas samband med ytterligare ett
ärende infordrades handlingarna i detta ärende (K330452-04). Av dessa framgick
bl.a. följande. En brottsanmälan avseende grovt bedrägeri medelst urkunds-
förfalskning upprättades den 29 december 2004 och förundersökning inleddes
samma dag. Ärendet lottades på åklagare. Åklagare gav utredningsdirektiv den 11
februari 2005 och angav då att ärendet borde samordnas med de andra pågående
ärendena. Ingen utredningsåtgärd syntes ha vidtagits i ärendet.

Från Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Umeå, infordrades ett beslut.
Vidare inhämtades muntliga upplysningar från kammaråklagaren DD där.

Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten som anmodades att lämna
upplysningar och yttra sig över handläggningen av förundersökningen i ärendet dnr
101-3687-03 såvitt avsåg de ovan nämnda kriminalärendena.

Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren EE) kom in med ett remissvar till
vilket fogades upplysningar från chefsåklagaren FF vid Norrorts åklagarkammare i
Stockholm.

FF upplyste följande.
      Ärendet har enligt diariet hittills handlagts av fem olika åklagare på Norrorts-
      kammaren.
      Kå GG 030612-050217. I takt med att anmälningarna lottades in till
      åklagarkammaren gav GG direktiv och såg till att ärendena samordnades hos
      polisen. GG var angelägen om att ärendet skulle handläggas så snabbt som möjligt
      men fick besked av polisen att ärendet lades i balans pga. resursbrist.
      Kå HH 050217-050720. HH kan inte erinra sig något av ärendets handläggning.
      Kå JJ 050720-051010. JJ blev handläggare pga. att misstanke om relationsbrott
      (olaga hot) anmäldes. Efter det att denna misstanke utretts och skrivits av övergick
      ärendet till annan åklagare.
      Kå KK är noterad som handläggare under tiden 051010-051014.
      Kå LL 051014 och framåt. LL handlägger fn ärendet. Efter att ha tagit kontakt med
      polisen konstaterade LL att tidigare utredningsman inte stod kvar, att ny
      utredningsman inte var utsedd och att besked om när detta skulle ske inte gick att få
      samt att direktiv redan var givna. Efter att AA tagit kontakt med LL fick denne
      besked från polisen att ärendet fortfarande låg i balans. Vid ytterligare polis-kontakt
      har LL fått beskedet att ärendet skulle föras över till en ny bedrägerirotel (jfr
      yttrande från polisen).
      Bedrägeriärenden är inte prioriterade och ärendet har därför blivit liggande hos
      polisen (avser bedrägeribrotten). Det framgår av polisens yttrande att man inte ansett
      sig ha haft resurser för att kunna handlägga ärendet. De kontakter som åklagare tagit
      med polisen anser jag har varit tillräckliga.
EE anförde följande.

## Bakgrund

Utöver vad som framgår av chefsåklagarens yttrande vill jag tillägga följande.
                                                                       Dnr 2138-2006     Sid 4 (6)



      Anmälan K244527-03 avseende bedrägeri inkom den 26 september 2003 till
      åklagarkammaren. Åklagare GG gav polisen direktiv den 28 november 2003. Den 3
      december 2003 beslutade polisen att lägga ärendet i balans. Någon utredningsåtgärd
      har inte vidtagits.
      Anmälan K114442-04 avseende bedrägeri inkom den 14 maj 2004 till åklagar-
      kammaren. Åklagare GG gav polisen direktiv den 3 juni 2004. Den 13 oktober 2004
      beslutade polisen att lägga ärendet i balans. Någon utredningsåtgärd har inte vid-
      tagits.
      Anmälan K330452-04 avseende bedrägeri inkom den 14 januari 2005 till åklagar-
      kammaren. Åklagare GG gav polisen direktiv den 11 februari 2005. Den 18 februari
      2005 beslutade polisen att lägga ärendet i balans. Någon utredningsåtgärd har inte
      vidtagits.
      Såvitt framgår av handlingarna i målet och av diariebladet har åklagaren inte
      skriftligen eller muntligen påmint polisen om utredningen av angivna anmälningar.

## Bedömning

Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
      som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
      framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
      Efter det att åklagaren gav polisen direktiv rörande utredningen av resp. anmälan
      finns ingen dokumenterad kontakt mellan åklagaren och polisen. Av chefsåklagarens
      yttrande framgår att den åklagare som nu har ansvaret för aktuell förundersökning
      varit i kontakt med polisen. Kontakten synes ha skett någon gång efter den 15
      oktober 2005. Informationen från polisen var att anmälningarna fortfarande låg i
      balans.
      Åklagarens ansvar som förundersökningsledare innebär bl.a. att ta ställning till om
      förundersökning skall inledas, vilka utredningsåtgärder som skall vidtas, ge polisen
      erforderliga direktiv samt med viss regelbundenhet följa upp utredningen. Upp-
      följningen som kan ske skriftligen eller muntligen skall dokumenteras. Skulle
      utredningen av något skäl inte bedrivas på sätt åklagaren önskat har åklagaren att
      vända sig till kammarchefen som i sin tur har att ta upp frågan med polisledningen.
      Av vad som ovan framförts framgår att någon egentlig uppföljning av utredningen
      från åklagarens dvs. förundersökningsledarens sida inte har skett. Detta står inte i
      överensstämmande med de krav som ställs på en aktiv förundersökningsledare.
      Åklagarmyndigheten delar därför inte chefsåklagarens bedömning att de kontakter
      åklagaren haft med polisen har varit tillräckliga.

Bedömning
En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall den läggas ned.

Det är undersökningsledaren som har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäker-
hetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder
honom de direktiv som behövs för arbetet (1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen [1947:948]). När en förundersökning leds av en åklagare får denne
enligt 23 kap. 3 § andra stycket RB anlita biträde av polismyndigheten för att
verkställa förundersökningen. Han får också uppdra åt en polisman att vidta viss
åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till
åtgärdens beskaffenhet.
                                                                   Dnr 2138-2006   Sid 5 (6)



Av utredningen framgår att åklagaren gav utredningsdirektiv i anslutning till eller
en kort tid efter det att ärendena kommit in men att det därefter inte vidtagits några
utredningsåtgärder. Polisanmälningarna hade således vid tiden för polismyndig-
hetens remissvar legat obearbetade under en tid av mellan drygt ett år sex månader
och två år nio månader. Under huvuddelen av denna tid låg ärendena i balans hos
polismyndigheten. Polismyndigheten, som i sitt yttrande har beklagat att för-
undersökningen inte har bedrivits med den skyndsamhet som krävs, har som skäl
för den utdragna handläggningstiden hänvisat till arbetsbelastningen och till att
myndighetens personal tvingats att prioritera bland inkomna ärenden.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som
uttalas i rättegångsbalken – inte minst när det gäller handläggningen av bedrägeri-
ärenden. Jag har också vid flera tillfällen kritiserat Stockholmspolisens hand-
läggning av bedrägeriärenden. Den bristfälliga handläggningen av förevarande
ärenden synes hänföra sig till samma tidsperiod som varit aktuell i dessa tidigare
ärenden. Den ansträngda arbetssituationen där är således känd för mig. Det är
emellertid självfallet helt oacceptabelt att polisen under en tid av som längst två år
och nio månader över huvud taget inte vidtagit några utredningsåtgärder.

Det övergripande ansvaret för förundersökningarna har vilat på åklagare.
Genom utredningen har framkommit att ansvaret för handläggningen under olika
perioder har åvilat olika åklagare. Den åklagare som först handlade ärendena gav
utredningsdirektiv. Därefter har, såvitt utredningen utvisat, varken denna åklagare
eller någon av de efterföljande som ansvarat för handläggningen påmint polisen om
de givna utredningsdirektiven. Det har emellertid upplysts att det förevarit vissa
kontakter mellan åklagare och polis, varvid besked erhållits bl.a. om att ärendena
legat i balans.

Enligt min mening borde åklagarna ha varit betydligt mer aktiva för att följa upp de
utredningsdirektiv som givits. Jag anser, i likhet med Åklagarmyndigheten, att de
kontakter som ägt rum med polisen angående ärendets handläggning inte har varit
tillräckliga.

Sammanfattningsvis anser jag att såväl polismyndighetens som åklagarnas
handläggning har varit bristfällig. Det är emellertid i första hand polismyndigheten
som bär ansvaret för bristerna och polismyndigheten förtjänar enligt min mening
allvarlig kritik för sin underlåtenhet att vidta utredningsåtgärder i ärendena. Som
framgår av polismyndighetens remissvar har nyligen gjorts en organisations-
förändring som bl.a. syftar till en snabbare och effektivare handläggning av
bedrägeriärenden. Jag utgår från att myndigheten så småningom gör en uppföljning
av denna förändring för att säkerställa att den också medför avsedda förbättringar.

Jag konstaterar vidare att de åklagare, som varit förundersökningsledare i ärendet
under mer än ett fåtal dagar, inte kan undgå kritik för sin passivitet i hand-
läggningen.
                                                                 Dnr 2138-2006    Sid 6 (6)



Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

När det gäller AA:s klagomål mot Vallentuna kommun har samråd skett med
justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.

Ärendet avslutas.
