# Kritik mot Skaraborgs tingsrätt för olämpligt val av delgivningssätt

JO 2013-07-05 dnr 215-2013

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2013-07-05              215-2013                 1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Skaraborgs tingsrätt för olämpligt val av delgivningssätt


                          Beslutet i korthet: I ett brottmål var det angeläget att stämning delgavs snabbt med
                          anledning av risk för åtalspreskription. Tingsrätten får kritik för att inte ha använt
                          stämningsmannadelgivning.

## Bakgrund

Den 21 januari 2011 häktades AA såsom på sannolika skäl misstänkt för grov
                        kvinnofridskränkning under perioden den 21 januari 2006 – den 30 juni 2008. Göta
                        hovrätt hävde häktningsbeslutet den 26 januari 2011. AA slutdelgavs
                        förundersökningen den 6 maj 2011. Den 26 maj 2011 väckte åklagaren åtal mot
                        AA och yrkade i ansökan om stämning, som kom in till tingsrätten den 30 maj
                        samma år, ansvar för misshandel enligt följande gärningsbeskrivning.

                                  Målsäganden BB och AA har under tiden 1 juni 2006 – 31 december 2007 varit
                                  sammanboende under olika adresser i Töreboda. Under denna tid har AA vid ett
                                  flertal tillfällen i Töreboda, dels i den gemensamma bostaden och dels på annan
                                  plats uppsåtligen misshandlat målsäganden genom att tilldela henne slag med
                                  handen mot huvudet och mot kroppen. Till följd av misshandeln har hon åsamkats
                                  smärta och skada; bland annat under sommaren 2006 eller sommaren 2007 genom
                                  att tilldela henne ett knytnävsslag i ansiktet till följd varav hon åsamkats smärta och
                                  svullnad i ansiktet, vidare genom att under tiden juli-september 2006 med en nyckel
                                  tillfoga henne ett sticksår på vänster sida av kroppen med smärta och kvarstående ärr
                                  som följd, vidare genom att vid något tillfälle kasta en sko med stålhätta på henne,
                                  slå henne i magen samt ta stryptag om hennes hals med följd att hon åsamkats
                                  smärta och andnöd.
                        AA delgavs stämning den 23 augusti 2011. Den 19 september 2011 justerade
                        åklagaren åtalet till att avse grov kvinnofridskränkning under samma period, dvs.
                        den 1 juni 2006 - 31 december 2007. Sedan åklagaren fått uppgift om att
                        målsäganden BB inte med säkerhet kunde uppge att någon misshandel ägt rum
                        efter den 23 augusti 2006 beslutade han den 20 september 2011 att lägga ner åtalet
                        på grund av preskription.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde BB klagomål mot Skaraborgs tingsrätt och uppgav i
                        huvudsak följande. Åklagaren uppgav till henne att han hade ”rödmarkerat ärendet
                        som skyndsamt” och meddelat tingsrätten att ärendet brådskade på grund av risken



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 215-2013     Sid 2 (5)




för preskription. Trots detta gav tingsrätten inte polismyndigheten i uppdrag att
delge AA stämningen genom s.k. stämningsmannadelgivning. Tingsrätten
hanterade alltså inte delgivningen av AA med tillräcklig skyndsamhet, vilket fick
till följd att åtalet preskriberades.

Utredning
Handlingar i tingsrättens mål B 5335-10 begärdes in och ärendet remitterades
därefter till tingsrätten för upplysningar och yttrande över vad BB anfört i sin
anmälan beträffande delgivning av stämningsansökan med AA. Tingsrätten skulle
även redovisa sin bedömning av det som kommit fram.

Tingsrätten (lagmannen CC) kom in med ett remissvar enligt följande.

      Redogörelse för målets handläggning i berörd del
      AA anhölls den 19 januari 2011 och begärdes samma dag häktad för grov
      kvinnofridskränkning den 1 juli 2005 till den 30 juni 2008 samt våldtäkt någon gång
      under februari 2005 till den 30 juni 2008. Av tingsrättens protokoll framgår att han
      den 21 januari 2011 häktades såsom på sannolika skäl misstänkt för grov
      kvinnofridskränkning den 21 januari 2006 till den 30 juni 2008. Sedan AA hade
      överklagat häktningsbeslutet upphävdes det av Göta hovrätt den 26 januari 2011.
      Stämningsansökan i målet kom sedan in till tingsrätten den 30 maj 2011 och avsåg
      då flera fall av misshandel under perioden 1 juni 2006 till den 31 december 2007.
      Preskriptionstiden för misshandel är enligt 35 kap. 1 § brottsbalken fem år. Av
      bestämmelserna i 35 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken följer vidare att den tidigare
      häktningen inte ska räknas som ett preskriptionsavbrott eftersom AA frigavs utan att
      ha fått del av åtalet. Det innebär att den åtalade brottsligheten skulle börja
      preskriberas redan den 1 juni 2011, dvs. två dagar efter att stämningsansökan hade
      kommit in.
      Samma dag som stämningsansökan kom in, dvs. den 30 maj 2011, kallade
      tingsrätten till huvudförhandling den 20 september 2011. AA tillställdes därvid
      stämning med kallelse jämte delgivningskvitto till sin adress. Då delgivningskvittot
      inte återsändes tillställdes AA påminnelser den 13 juli 2011 och den 21 juli 2011.
      Den 5 augusti 2011 skickade tingsrätten ärendet vidare till polisen för delgivning
      genom stämningsman med en begäran om att delgivningsuppdraget skulle redovisas
      senast den 26 augusti 2011. Den 24 augusti 2011 inkom undertecknat
      delgivningskvitto med intyg från polisen att försändelsen hade lämnats till AA
      personligen.
      Den 16 september 2011 gav målsägandebiträdet in ett skadeståndsyrkande och
      meddelade att hon ville biträda åtalet. Skrivelsen översändes samma dag till AA:s
      försvarare för yttrande senast vid huvudförhandlingen. Den 19 september inkom ett
      fax från åklagaren med en justering av stämningsansökan. Justeringen innebar att
      ansvar i stället yrkades för grov kvinnofridskränkning, men gärningsbeskrivningen
      och brottstiden var densamma, förutom att åklagaren sist lade till att ”var och en av
      gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och
      varit ägnade att allvarligt skada målsägandens självkänsla.” Samma dag bestred AA
      ansvar för brott då dessa var preskriberade.
      På morgonen den 20 september 2011 fick tingsrätten del av en underrättelse från
      åklagaren enligt vilken åtalet mot AA hade lagts ned då brottet var preskriberat.
      Åtalet angavs där avse misshandel under perioden den 1 januari 2006 till den 30 juni
      2008. Vid huvudförhandlingen senare samma dag informerade åklagaren om sitt
      beslut samt yrkade AA frikännande dom. Sedan detta yrkande frånfallits och
      kostnadsräkningar ingivits skrev tingsrätten av målet den 6 oktober 2011.
                                                                         Dnr 215-2013      Sid 3 (5)

## Yttrande

Skaraborgs tingsrätt är sedan den 1 mars 2011 uppdelad på två målenheter med
      rådmannen DD som enhetschef på målenhet 2. Det var också på målenhet 2 som
      detta mål vid samma tidpunkt lottades. Enligt tingsrättens arbetsordning har
      enhetschefen ansvaret för mål som fördelas på en målenhet. Den domare som är
      ordförande vid förhandling i ett mål har dock ansvaret för målet från dess det har
      satts ut till förhandling till dess det slutligt avgjorts. Detta mål sattes ut till
      förhandling samma dag som åtalet väcktes. Ordförande vid huvudförhandlingen var
      f.d. rådmannen EE. Jag vet dock inte nu om han redan från början var uppsatt som
      ordförande eller om det skedde senare. Det framgår nämligen inte av tingsrättens
      datastöd.
      Efter huvudförhandlingen övertog enhetschefen åter ansvaret för målet och såg till
      att det skrevs av.
      BB har hävdat att tingsrätten inte handlagt frågan om att delge tilltalade AA
      stämningsansökan med tillräcklig skyndsamhet, med påföljd att brotten
      preskriberats.
      Med hänsyn till att åtalet väcktes så sent som två dagar innan brotten skulle börja
      preskriberas var det i princip omöjligt för tingsrätten att undgå denna risk. När jag
      tittar på målet nu håller jag ändå med BB om att vi just därför redan från början
      borde ha skickat ärendet till polisen för stämningsmannadelgivning. Varför detta inte
      skedde har jag inget bra svar på. Det finns ingen anteckning någonstans om att
      åklagaren hörde av sig och påtalade vikten av snabba delgivningsinsatser. Inget
      missiv angav att det var risk för preskription. Någon kommunikation med åklagaren
      FF har inte antecknats. Beredningssekreterarna på målenheten har full delegation.
      Beredningssekreteraren GG, som var den som kallade till huvudförhandling, har på
      min fråga uppgett att hon har för sig att hon rådfrågade EE om delgivningen
      eftersom hon inte visste vad som gällde. Hon har vidare för sig att han svarade att
      den bortre gränsen för delgivning utgörs av slutdatumet när åtalet avser en viss
      tidsperiod, dvs. i detta fall den 31 december 2007. Hur frågan ställdes minns hon
      inte. Hon uppfattade dock svaret så att det inte var så bråttom med delgivningen. Jag
      har också talat med EE. Han minns huvudförhandlingen, men har inget minne av att
      han svarat på någon fråga om delgivningen. GG har vidare uppgett att hon inte har
      något minne av att åklagaren hörde av sig och påtalade att det var bråttom. Hon har
      sagt att hon i så fall inte hade haft anledning att ifrågasätta detta utan hade skickat
      ärendet direkt till polisen för stämningsmannadelgivning. I vart fall hade hon skrivit
      på akten att inga påminnelser skulle skickas ut så att ärendet i stället skulle gå direkt
      till stämningsman om svar inte hade kommit inom den ursprungliga
      bevakningstiden; normalt sju vardagar.
      När AA hade blivit delgiven stämningsansökan den 23 augusti 2011 låg fortfarande
      lejonparten av den åtalade tidsperioden, som ju sträckte sig till 31 december 2007,
      utanför preskriptionstiden. Av den tjänsteanteckning från åklagaren HH angående
      eventuell preskription, som tingsrätten fått del av tillsammans med begäran om detta
      yttrande, framgår dock att han den 19 september 2011 konstaterade att målsäganden
      inte med säkerhet kunde säga att någon misshandel hade ägt rum efter den 23
      augusti 2006. Därmed var brottsligheten i dess helhet preskriberad och det var också
      därför han lade ned åtalet.
      Jag överlämnar därmed ärendet för justitieombudsmannens bedömning.
BB kommenterade remissvaret och framförde även klagomål mot åklagaren. BB
gav även in en skrivelse från åklagaren, daterad den 21 mars 2013, med följande
lydelse.
      Åtal väcktes den 26 maj 2011 mot AA enligt bilagda stämningsansökan. Innan
      huvudförhandling lades åtalet ner på grund av preskription. Stämningsansökan och
      förundersökningsprotokoll expedierades enligt diarieanteckning den 27 maj 2011.
                                                                      Dnr 215-2013    Sid 4 (5)




      På förfrågan av BB öppnades ärendet för att undersöka om det fanns någon
      anteckning om att tingsrätten underrättats om att preskription snart kunde komma att
      inträda. Någon sådan tjänsteanteckning kunde inte återfinnas. Kvarstår dock
      möjligheten att muntlig påminnelse lämnats.
Klagomålen mot åklagaren är föremål för ställningstagande i JO:s ärende dnr 3796-
2013 medan tingsrättens handläggning prövas här.

Rättslig reglering
I 35 kap. 1 § brottsbalken, BrB, finns bestämmelser om s.k. åtalspreskription.
Åtalspreskription innebär att påföljd inte får dömas ut för ett brott sedan viss tid har
förflutit från tiden för brottet. Om den misstänkte häktas eller delges åtal för
brottet, sker ett preskriptionsavbrott och preskriptionstiden upphör därmed att löpa.
Friges en häktad utan att han eller hon fått del av åtalet, har något
preskriptionsavbrott dock inte ägt rum (35 kap. 3 § BrB).

Det svåraste straffet som kan följa på brottet grov kvinnofridskränkning är fängelse
i sex år (4 kap. 4 a § BrB). Vid fridskränkningsbrott beräknas dock preskriptions-
tiden med utgångspunkt från straffskalan för de enskilda gärningarna som ingår i
fridskränkningsbrottet (prop. 1997/98:55 s. 131). Det aktuella åtalet för grov
kvinnofridskränkning avsåg flera fall av misshandel. För misshandel är stadgat
fängelse i högst två år och preskriptionstiden är fem år (3 kap. 5 § och 35 kap. 1 §
första stycket 2 BrB).

Enligt 7 § delgivningslagen (2010:1932) är det den myndighet som handlägger ett
mål eller ett ärende som har ansvar för att se till att delgivning sker. Myndighetens
ansvar för delgivning innefattar även valet av delgivningssätt. Delgivningssätt ska
enligt 4 § första stycket delgivningslagen väljas med utgångspunkt från att det ska
vara ändamålsenligt med hänsyn till handlingens innehåll och omfattning och
medföra så lite kostnader och besvär som möjligt. I detta ligger att myndigheten
ska göra en proportionalitetsbedömning och använda det delgivningssätt som
bedöms vara effektivt i det enskilda fallet utan att i onödan orsaka kostnader eller
andra negativa konsekvenser (prop. 2009/10:237 s. 231). Enligt bestämmelsens
andra stycke får delgivning inte ske på ett sätt som är olämpligt med hänsyn till
omständigheterna i delgivningsärendet. Detta är en allmän bestämmelse som är
tillämplig vid all delgivning. Vilka överväganden som ska göras beror på vilket
delgivningssätt som det är aktuellt att tillämpa. I fråga om stämningsmanna-
delgivning innebär bestämmelsen att sådan delgivning inte ska användas i onödan
med hänsyn till bl.a. delgivningsmottagarens integritet och kostnaderna för
myndigheten. Det finns inte något krav på att stämningsmannadelgivning ska ha
föregåtts av något försök med annat delgivningssätt. När delgivningsärendet t.ex.
är särskilt brådskande bör stämningsmannadelgivning kunna användas direkt (a.a.
s. 172).

Bedömning
Av utredningen framgår att ansökan om stämning kom in till tingsrätten den 30 maj
2011, dvs. två dagar innan åtalspreskription inträdde för de äldsta av de
                                                                Dnr 215-2013   Sid 5 (5)




misshandelsbrott som ingick i åtalet. Tingsrätten överlämnade emellertid ärendet
till polismyndigheten för delgivning genom stämningsman först den 5 augusti
2011. Mot bakgrund av att det förelåg en överhängande risk för preskription – i
varje fall delvis – borde tingsrätten naturligtvis ha utnyttjat möjligheten till
stämningsmannadelgivning redan i samband med att stämning utfärdades den 30
maj 2011. Tingsrätten förtjänar kritik för att så inte skedde.

Ärendet avslutas.
