# Initiativärende mot Byggnads- och miljönämnden i Gävle kommun för meddelande av tillstånd o.d. som inte förutsatts i någon författning

JO 2002-10-28 dnr 2150-2000

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2002-10-28               2150-2000                1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot Byggnads- och miljönämnden i Gävle kommun för
                        meddelande av tillstånd o.d. som inte förutsatts i någon författning

## Initiativ

Vid JO:s inspektion av Byggnads- och miljönämnden i Gävle kommun den 20-22
                        mars 2000 iakttogs vid granskningen av sammanträdesprotokoll bl.a. följande,
                        såsom det redovisats i det protokoll som fördes över inspektionen.

                        – – – Författningsstödet för vissa beslut om tillstånd o.d.

                        Ärendet 1999-12-15, § 348, anges avse tillstånd att använda bussgata i strid mot
                        detaljplan. Protokollet innehåller efter denna rubrik följande.
                                  Tekniska kontoret har begärt tillfälligt tillstånd för att nyttja provisorisk bussgata
                                  genom Eriksbergsparken. Gällande bestämmelser anger att marken får användas till
                                  busstrafik fram till 99-12-31 och därefter planteras till park. I avvaktan på att
                                  detaljplanen ändras är förslaget att ett tillfälligt tillstånd ges till den 30 juni 2000.
                                  Handlingar har varit utställda under tiden 4 - 25 november 1999. Ett yttrande med
                                  erinran har inkommit.
                                  Beredningens förslag
                                  –––
                                  Byggnads- och miljönämnden beslutar att avvisa erinran och att bevilja tillstånd för
                                  busstrafik fram till den 30 juni 2000.
                                  –––
                        I ärendet 1998-09-16, § 270, rubricerat nybyggnad av väg, beslutade nämnden
                        enligt följande.
                                  – Dispens från bestämmelserna om strandskydd enligt 16 a § naturvårdslagen
                                  medges.
                                  – Mindre avvikelse från detaljplan beviljas.
                        I protokollet har lämnats följande ärendebeskrivning.
                                  Norrsundets vägförening – – – ansöker om dispens från bestämmelserna om
                                  strandskydd enligt naturvårdslagen (NVL) för nybyggnad av väg.
                                  Fårholmsvägen är idag ansluten till Havsvägen. Detaljplanen för Fårholmen medger
                                  numera att hus för åretruntboende får uppföras, vilket har medfört att trafiken på



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                          Dnr 2150-2000        Sid 2 (6)



       Fårholmsvägen ökat betydligt. Den fastighet som ligger i korsningen mellan
       Fårholmsvägen och Havsvägen har sin utfart på Fårholmsvägen och är mycket
       besvärad av den ökande trafiken.
       Vägföreningen begär därför att få bryta en ny väg, ca 350 meter norr om Havsvägen
       mellan Fårholmsvägen och Varvsvägen, varigenom den berörda fastigheten blir
       avlastad all trafik till Fårholmen.
       Området där vägen skall gå fram omfattas av strandskydd enligt 16 § NVL. En
       kortare sträcka av vägen berörs av parkmark i detaljplanen för Fårholmen.

Utredning
JO beslöt att från byggnads- och miljönämnden inhämta yttrande i fråga om vilket
stöd i plan- och bygglagen (1987:10, PBL) eller annan författning som det fanns
för att

        dels pröva en framställning om tillstånd sådan som den i ärendet 1999, §
         348, avseende annan åtgärd än byggande,

        dels, utom ramen för något ärende om lov och i anslutning till medgivande
         av strandskyddsdispens, ”medge mindre avvikelse från detaljplan” (ärendet
         1998, § 270).

Denna remiss besvarades av nämnden (2000-09-20, § 260) med hänvisning till
följande yttrande av bygg- och miljöförvaltningen.
       –––

       Provisorisk bussgata genom Stenebergsparken

       Ärende beslutat 1999-12-15, § 348
       Nämnden har gett ett tillfälligt tillstånd att marken får användas för busstrafik fram
       till den 30 juni 2000 i avvaktan på att detaljplanen ändras.
       Beslutet är felaktigt genom att beslut om tillfälliga åtgärder enbart kan knytas till
       bygglov (PBL 8:14).
       Tekniska kontoret borde ha uppmanats att söka frivilligt bygglov för åtgärden (PBL
       8:21). På detta sätt hade, enligt bygg- och miljökontorets uppfattning, prövningen
       och beslutet kunnat ges ett författningsenligt stöd.

       Nybyggnad av väg vid Fårholmen

       Ärende beslutat 1998-09-16, § 270
       Nämnden har medgivit strandskyddsdispens för vägen och, till den mindre del som
       den berör detaljplan, även medgivit mindre avvikelse från detaljplan.
       Beslutet har fått en felaktig utformning när det gäller avvikelse från detaljplan.
       Avvikelsen ska inte behandlas i själva beslutet utan enbart i beslutsmotiveringen.
       Motiveringen borde ha lytt: ”Dispens från strandskydd kan tillstyrkas även från
       plansynpunkt, då åtgärden inte står i strid med detaljplanens intentioner.”

## Sammanfattning

Båda ärendena har felaktigt formulerade beslut. Bygg- och miljökontoret kan dock
       konstatera att tredje man inte på något sätt har drabbats eller åsidosatts.
       Bedömningen av ärendena i sak granskas inte av JO.
       Bygg- och miljökontoret ser inte att bedömningarna i sakfrågorna har blivit felaktiga
       på grund av de felaktigt formulerade besluten.
                                                                          Dnr 2150-2000       Sid 3 (6)



      Bygg- och miljökontoret har tagit initiativ till att se över sina rutiner vid ärende-
      handläggning och formulering av beslut så att liknande misstag i fortsättningen
      undviks.

Bedömning
Möjligheten att tillåta användning av allmän plats i strid med detaljplan
Av 5 kap. 36 § PBL följer bl.a. att åtgärder som avser byggnader, andra anlägg-
ningar, tomter och allmänna platser i allmänhet skall utföras så att de inte strider
mot detaljplan. Det gäller vare sig lov enligt PBL krävs eller inte. Med allmänna
platser i detta sammanhang förstås bl.a. gator och parker (5 kap. 3 § första stycket 1
PBL). Sådana platser får, frånsett tänkbara undantagssituationer, utföras utan den
kontroll som lovprövning innebär (jfr 8 kap. 2 och 9 §§ PBL). Man har i lagens
förarbeten utgått från att ”kommunen genom samråd och på annat lämpligt sätt ser
till att planbestämmelserna följs” (prop. 1985/86:1 s. 658).

Särskilda bestämmelser om allmänna platsers (med kommunalt huvudmannaskap)
överensstämmelse med detaljplan finns i 6 kap. 27 § PBL, likaledes såvitt avser
utförandet. Regleringen innefattar att mindre avvikelser från en detaljplan får
göras, om syftet med denna inte motverkas. Inget i PBL anger att det skulle vara
byggnadsnämnden som har att företa denna bedömning huruvida avvikelser får
ske, utan det är en befogenhet för den kommunala myndighet som svarar för gatu-
hållning o.d., vanligen en annan nämnd än byggnadsnämnden (jfr 1 kap. 7 § andra
stycket PBL). En annan sak är att byggnadsnämnden kan ge den ansvariga myndig-
heten råd i sådana frågor (jfr 11 kap. 1 § första stycket 3 och 4 PBL). Huruvida råd
eller avgörande beslut (jfr nedan om frivilligt bygglov) från byggnadsnämndens
sida avses i följande avsnitt – under rubriken ”Användning av allmänna platser” – i
Boverkets allmänna råd (1996:1) om detaljplan och områdesbestämmelser är må-
hända inte fullt klart: ”Om väghållaren t.ex. vill öka trafikens hastighet eller trafik-
mängden utöver vad bestämmelserna tillåter bör byggnadsnämnden pröva om en
sådan avvikelse kan tillåtas och om den i så fall skall kompenseras genom – – –
separering av kör- och gångtrafik eller någon annan åtgärd. Om avvikelsen är stor
bör den regleras genom nytt planbeslut.”

När det gäller användningen av allmänna platser, innehåller PBL inte några ut-
tryckliga bestämmelser om att den skall vara planenlig – en skillnad mot vad som
ligger i föreskrifterna om krav på bygglov för att ta i anspråk byggnader för väsen-
tligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket
bygglov har lämnats (8 kap. 1 § första stycket 3 PBL; se även 14 § andra stycket
första meningen om användning).

Men, för den delen, bestämmelserna om ingripande för att åstadkomma rättelse får
anses täcka icke planenlig användning av allmänna platser. Allmänt har sålunda i
10 kap. 1 § första stycket PBL föreskrivits bl.a. att byggnadsnämnden skall ta upp
frågan om ingripande enligt kapitlet, så snart det finns anledning att anta att en
överträdelse har skett av bestämmelserna om byggande i PBL eller av någon före-
skrift eller något beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Ut-
trycket byggande har här (jfr däremot 1 kap. 4 § första meningen) en vid innebörd
och omfattar inte bara byggnadsverksamhet i vanlig bemärkelse (prop. 1985/86:1 s.
                                                                      Dnr 2150-2000    Sid 4 (6)



767) utan också t.ex. ianspråktagande av en byggnad för ett väsentligen nytt ända-
mål (Didón m.fl., Plan- och bygglagen s. 10:2).

Närmare bestämt innehåller föreskrifterna följande. Särskild handräckning eller
föreläggande kan meddelas i bl.a. det fallet att någon har vidtagit en åtgärd som
strider mot något beslut som har meddelats med stöd av PBL (10 kap. 12 § 3 och
14 § första stycket PBL; se även 10 kap. 15 § jämförd med 6 kap. 26 § andra
stycket första meningen PBL i fall där den planenliga användningen förutsätter att
åtgärder vidtas, nämligen av kommunen). Som en sådan åtgärd bör således kunna
betraktas att vad som enligt en detaljplan skall vara t.ex. park används på ett icke
planenligt sätt.

Det krävs inte lov enligt PBL för att, utan inrättande eller uppförande av någon
bygglovspliktig anläggning, använda allmän plats, något som ligger i sakens natur,
med tanke på hur sådant som gator, torg och parker i allmänhet utnyttjas. Så till
vida aktualiseras inte byggnadsnämndens befogenheter att vid lov tillåta vissa
avvikelser från detaljplan (8 kap. 11 § sista stycket PBL). I frågan, huruvida PBL
på annat sätt innefattar någon befogenhet för byggnadsnämnden att lämna tillstånd
att använda allmän plats i strid med detaljplan, har byggnadsnämnden i sitt yttrande
fört fram 8 kap. 21 § PBL med regler om s.k. frivilligt bygglov. Paragrafen lyder
så.

      Även om en åtgärd med byggnader, andra anläggningar eller mark inte kräver lov
      enligt 1-9 §§, skall byggnadsnämnden, om det begärs, pröva frågan om lov till
      åtgärden.
      Bestämmelserna i denna lag om lov skall tillämpas i ärenden enligt första stycket.
Så långt skulle lov tydligen kunna lämnas för åtgärder som avser uteslutande
användande av allmän plats. Av uppgifterna i nämndens ärende framgår att ett
vanligt bygglov inte fick lämnas, nämligen därför att användningen av marken i
fråga avvek från detaljplan på det sättet att den gällde ett i planen dåmera icke
avsett ändamål (8 kap. 11 § sista stycket PBL och a. prop. s. 714).

Emellertid kan bygglov för åtgärder som strider mot plan ges för begränsad tid
enligt 8 kap. 14 § PBL:
      Kan bygglov inte lämnas på grund av bestämmelserna i 11 eller 12 §, får bygglov
      för tillfällig åtgärd lämnas, om sökanden begär det. Sådant lov skall lämnas, om den
      ansökta åtgärden har stöd i en detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av
      byggnad eller mark.
      I ett bygglov som avses i första stycket får medges att en byggnad eller annan an-
      läggning uppförs, byggs till eller i övrigt ändras och att en byggnads eller en
      byggnadsdels användning ändras. Lovet skall lämnas för högst tio år. Tiden kan på
      sökandens begäran förlängas med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får
      dock inte överstiga tjugo år.
Genom andra stycket första meningen av paragrafen begränsas möjligheterna att
lämna bygglov av detta slag till objekten anläggningar; allmänna platser faller
utanför (om begreppen, se det ovan berörda 5 kap. 36 § andra stycket PBL). Detta
är i och för sig konsekvent med räckvidden av reglerna om bygglovsplikt, vilka
som nämnt inte inbegriper allmänna platser.
                                                                   Dnr 2150-2000    Sid 5 (6)



Bestämmelsernas ordalydelse innebär således hinder för att lämna lov för sådana
åtgärder som består i att allmänna platser tillfälligt används i strid mot en detalj-
plan. Huruvida den nu berörda begränsningen av paragrafens tillämplighet har skäl
för sig och övervägts vid lagens tillkomst, särskilt med tanke på institutet frivilligt
bygglov, har jag inte funnit berört i förarbetena. Med hänsyn härtill och med tanke
på vad som ingår i uppdraget för den för närvarande arbetande kommittén för över-
syn av plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97) tillställer jag Regeringskansliet
ett exemplar av detta beslut.

Sammanfattning
Enligt vad jag har funnit ger gällande rättsliga reglering inte utrymme för avsteg
från en detaljplan på det sättet att allmänna platser skulle få användas till annat än
vad som har bestämts i planen, vare sig genom beslut av kommunen som gatu-
hållare o.d. eller av byggnadsnämnden som myndighet med ansvar för plan- och
byggnadsväsendet. Det saknades således, till skillnad från vad nämnden angett,
rättsligt stöd i den författning – PBL – vari hithörande frågor regleras, för att under
några som helst omständigheter bifalla en ansökan med den inriktning som i det
vid inspektionen upptagna ärendet förelåg. Ansökningen skulle därför ha avvisats,
det vill säga inte ens ha tagits upp till prövning (jfr t.ex. Ragnemalm, Förvaltnings-
processrättens grunder, 7 u 1992 s. 43) . – För övrigt kan byggnadsnämnden in-
gripa enligt PBL mot icke planenlig användning av allmänna platser.

Formen för att tillåta avvikelser från detaljplan vid beslut att meddela
strandskyddsdispens
Vid tiden för nämndens beslut 1998, § 270, gällde naturvårdslagen (1964:822).
Miljöbalken, med bestämmelser motsvarande dem i detta ärende aktuella, trädde i
kraft den 1 januari 1999. I 3 § naturvårdslagen fanns ett förbud mot att meddela
beslut i fråga om bl.a. naturreservat i strid mot en detaljplan eller områdesbestäm-
melser; om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkades, fick dock
mindre avvikelser göras. Beslut att meddela strandskyddsdispens omfattades inte
av detta förbud. Anledningen härtill framgår inte av förarbetena till naturvårds-
lagen i denna del (se närmast prop. 1985/86:90 s. 176 f.).

I den numera gällande miljöbalken föreskrivs (16 kap. 4 §) generellt att tillstånd
eller dispens inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser
enligt plan- och bygglagen (1987:10) men att mindre avvikelser får göras om syftet
med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Som det påpekas i förarbetena, är
det tillståndsmyndigheten, inte "kommunen", som skall avgöra om planstridighet
m.m. föreligger (prop. 1997/98:45 s. 842; i uttalandet förbigås tydligen de fall där
befogenheter enligt miljöbalken har delegerats till kommun, jfr här 7 kap. 31 §
miljöbalken). Varken regler eller förarbeten anger att tillstånd eller dispens, som
innebär avvikelser från plan m.m., skulle föregås eller följas av något särskilt
beslut i den delen, vare sig av tillståndsmyndigheten själv eller någon annan myn-
dighet. Om befogenheten att meddela strandskyddsdispens inte har delegerats, är
det således länsstyrelsen som prövar även frågan om tillåtligheten av avvikelser.
Liksom i frågan, huruvida en sökt åtgärd strider mot t.ex. en detaljplan, bör, enligt
förarbetena, tillståndsmyndigheten emellertid i svårbedömda fall samråda med
                                                                   Dnr 2150-2000   Sid 6 (6)



"kommunen", något som från dess sida vanligen torde fullgöras av byggnads-
nämnden.

Trots att en prövning, huruvida en detaljplan fick frångås genom strandskydds-
dispens, inte var påbjuden i då gällande författning – denna innehöll, som sagt,
på denna punkt inte något uttryckligt förbud mot planstridiga åtgärder – företog
byggnads- och miljönämnden i ärendet 1998, § 270, en sådan prövning. Om nu
detta var befogat för att få fram om det så till vida förelåg skäl för en dispens – som
ett led i dispensprövningen – fanns det dock inte, lika lite som numera, någon rätts-
ligt betingad anledning att meddela ett särskilt beslut i den delen. Att göra så är
ägnat att föranleda missuppfattningar om de rättsliga sammanhangen.

Det är däremot lämpligt att det av protokollet på annat sätt tydligt framgår att
frågorna om förenlighet med och avvikelse från detaljplan m.m. har prövats av
nämnden inför beslut att meddela strandskyddsdispens. Att sådana beslut är ut-
förliga, anger skälen och därmed innehåller mer än vad reglerna kräver, när en
myndighet i enpartsärenden bifaller en ansökan (20 § första stycket 1 förvaltnings-
lagen, 1986:223), ligger för övrigt i Naturvårdsverkets intresse med hänsyn till
dess rätt att överklaga och torde motsvara dess önskemål om innehållet (40 § för-
ordningen, 1998:1252, om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.; enligt 28 § skall
verket underrättas om besluten, men underrättelse dit om ärendenas inledande är
inte föreskriven).

Av nämndens svar på remissen framgår att den inte har annan mening i fråga om
oriktigheten i att göra frågor om tillåtligheten av planavvikelse till föremål för
separata beslut. (Motsvarande fråga i ärenden om bygglov har behandlats i JO:s
protokoll över inspektionen, avsnitt 3.8, Utformningen av beslut om bygglov för
åtgärder som innebär avvikelse från detaljplan.)

Ärendet avslutas.
