# Kritik mot Psykiatriska kliniken i Kalmar, Landstinget i Kalmar län, för att den på begäran av polisen lämnat ut en patientjournal avseende en person som var målsägande i en förundersökning om hemfridsbrott, egenmäktigt förfarande och ofredande

JO 2011-07-07 dnr 2152-2010

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2011-07-07       2152-2010              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Psykiatriska kliniken i Kalmar, Landstinget i Kalmar län, för att
                        den på begäran av polisen lämnat ut en patientjournal avseende en
                        person som var målsägande i en förundersökning om hemfridsbrott,
                        egenmäktigt förfarande och ofredande

## Bakgrund

Under en förundersökning om hemfridsbrott, egenmäktigt förfarande och
                        ofredande tog Polismyndigheten i Kalmar län kontakt med Psykiatriska kliniken i
                        Kalmar och begärde att få ”ett utdrag” ur målsägandens, AA, patientjournal.
                        Kliniken lämnade ut de begärda handlingarna.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på att Psykiatriska kliniken i Kalmar hade lämnat
                        ut hennes patientjournal till polisen.

                        AA framförde även klagomål mot att en utredningsman vid Polismyndigheten i
                        Kalmar län hade begärt ut journalen från kliniken. Anmälan i denna del har
                        handlagts som ett särskilt ärende (JO:s dnr 433-2010). Ärendet avslutades genom
                        beslut den 8 september 2010.

                        Utredning m.m.
                        Inledningsvis inhämtades handlingar från Polismyndigheten i Kalmar län.

                        Landstingsstyrelsen, Landstinget i Kalmar län, anmodades därefter att inkomma
                        med utredning och yttrande över vad som hade framförts i AA:s anmälan till JO
                        såvitt avsåg landstinget.

                        AA kompletterade sin anmälan. Av kompletteringen framgick bl.a. att hon hade
                        gjort en polisanmälan mot psykiatriska kliniken för brott mot tystnadsplikt.

                        Föredraganden inhämtade per telefon upplysningar från chefsåklagaren BB,
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Kalmar.

                        Landstingsstyrelsen upplystes om att styrelsen tills vidare inte skulle inkomma med
                        remissvar, utan avvakta besked från JO angående ärendets fortsatta handläggning.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 2152-2010     Sid 2 (4)




Efter att BB hade fattat beslut om att lägga ned förundersökningen rörande brott
mot tystnadsplikt anmodades landstingsstyrelsen på nytt att inkomma med
utredning och yttrande i enlighet med tidigare remiss.

I sitt remissvar anförde landstingsstyrelsen bl.a. följande (åberopade bilagor har
utelämnats).

      Till Vuxenpsykiatri Söder inkom 2009-12-03 via fax en begäran från
      polismyndigheten i Kalmar län om utdrag ur sjukhusjournal ang. klaganden.
      Sekreteraren vid kliniken, CC, hade kort dessförinnan kontaktats via telefon av
      polisen, som meddelade att klaganden var målsägande i ett ärende och att utredning
      pågick. Enligt sekreteraren visste polisen att klaganden varit i kontakt med
      psykiatrin. Polisen begärde att få utdrag ur patientjournalen avseende klaganden.
      Sekreteraren uppfattade situationen som akut och att utlämnande av handlingarna
      därför brådskade. Hon begärde en skriftlig begäran från polisen, som omgående
      faxade en sådan. Skrivelsen från polisen bifogas. Samma dag översändes
      journalanteckningarna via fax till polismyndigheten.
      Psykiatriklinikens dokumentation visar att tjänstgörande chefsöverläkare DD
      beslutade att journalanteckningarna skulle skrivas ut. Anteckningen avseende
      utskriftsbeslut 2009-12-03 bifogas. Beslutet framgår också av en journalanteckning
      2010-01-26 som gjordes av överläkare EE med anledning av att modern till
      klaganden hade ringt angående sin dotter: ”Tydligen har i början på dec 2009 faxats
      journalkopior till Närpolis…. Mamman uppger att....var att betrakta som brottsoffer
      och menar att detta går utöver lagen. Har därför JO-anmält personal på kliniken
      som gjort detta. När jag går in och tittar närmare visar det sig att DD har godkänt
      detta förfarande. Får tas upp med chöl och verksamhetschef.”
      DD uppger att hon inte kan erinra sig ärendet. Landstingets utredning visar att
      dokumentationen från tiden för utlämnandet är knapphändig då endast beslutet att
      skriva ut journalen har antecknats. Utifrån tillgänglig dokumentation och lämnade
      uppgifter har det inte gått att med säkerhet klara ut vem som prövade polisens
      begäran. Utredningen visar vidare att kliniken ofta får begäran om utlämnande av
      journalkopior, att det är vedertaget att beslutsrätten gällande utlämnande av
      allmänna handlingar är delegerad från verksamhetschefen till chefsöverläkaren, att
      chefsöverläkaren ofta låter överläkaren göra prövningen och fatta beslut samt att
      klinikens vanliga rutiner för brådskande försändelser till myndigheter har varit att
      använda fax. Mottagaren ombeds alltid att bekräfta mottagandet.
      Landstinget konstaterar att handläggningen av ärendet har brustit i flera avseenden.
      För det första är dokumentationen bristfällig då det inte tydligt framgår vem som
      gjort prövningen av begäran om utlämnande. Vidare strider beslutet mot reglerna om
      vad som får utlämnas till polismyndighet. I det aktuella fallet gällde polisärendet
      hemfridsbrott. Enligt gällande lagstiftning får uppgifter lämnas till polisen endast
      om misstanken angår begånget brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff
      än fängelse i ett år. Hemfridsbrott faller inte under denna kategori. Handlingarna i
      ärendet skulle sålunda inte ha lämnats ut. Slutligen kan sättet för utlämnande
      kritiseras då handlingarna sändes till polismyndigheten via fax vilket inte
      överensstämmer med landstingets regler för säker faxhantering.
      Landstinget anser att det är beklagligt och oacceptabelt att handlingarna lämnades ut
      till polismyndigheten och att detta dessutom gjordes via fax på ett osäkert sätt. Att
      ärendet nu blivit föremål för JO;s granskning har aktualiserat en översyn av de
      rutiner för prövning och utlämnande som tillämpas vid den aktuella kliniken.
      Angeläget är att för berörda verksamheter understryka betydelsen av och öka
      kompetensen om regelverket beträffande utlämnande av allmänna handlingar och
      om offentlighet och sekretess. Landstinget kommer även fortsättningsvis att
      kontinuerligt informera och utbilda landstingets personal om tillämpningen av
      aktuellt regelverk.
                                                                       Dnr 2152-2010    Sid 3 (4)




AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
AA var målsägande i en förundersökning om hemfridsbrott, egenmäktigt
förfarande och ofredande. Under förundersökningen skickade en utredningsman
vid Polismyndigheten i Kalmar län en skrivelse till Psykiatriska kliniken i Kalmar.
I skrivelsen anfördes bl.a. följande.
      Efter tel. samtal.
      Översänder härmed en begäran om utdrag ur sjukhusjournal ang. [AA]
      [- - -]
      Orsak:
      [AA] är Mä i ärende där hon anmäler sina grannar.
      Efter ett antal samtal från [AA] till polismyndigheten så kan antas att [AA:s]
      psykiska hälsa inte är i ordning och att hon därmed tar polismyndigheten till hjälp
      för sina egna intressen, som kanske inte helt överensstämmer med verkligheten.
      För att, i den mån det går, kunna skapa sig en uppfattning om [AA], och därmed
      kunna göra ett kvalitativt arbete söker jag biträde med utdrag ur ovan nämnd journal.
Kliniken lämnade ut de begärda handlingarna till polisen.

Inom hälso- och sjukvården råder en stark sekretess. Enligt 25 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller sekretess inom hälso-
och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till denne lider men.

De journalhandlingar som den psykiatriska kliniken lämnade ut till polisen
innehåller uppgifter som omfattas av den s.k. hälso- och sjukvårdssekretessen. En
uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för enskilda eller för
andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller förordning som OSL hänvisar
till (8 kap. 1 § OSL).

Av 10 kap. 23 § 1 OSL framgår att en uppgift som angår misstanke om brott och
som är sekretessbelagd enligt 25 kap. 1 § samma lag får lämnas till polismyndighet
om misstanken angår brott för vilket det inte är föreskrivet lindringare straff än
fängelse i ett år.

Det kan, enligt min mening, diskuteras om AA:s, målsägandens, patientjournal
över huvud taget kunde anses innehålla uppgifter ”som angår misstanke om brott”.
Jag finner dock inte skäl att ta ställning i den frågan eftersom en tillämpning av
bestämmelsen i 10 kap. 23 § 1 OSL under alla förhållanden var utesluten på grund
av att det lindrigaste föreskrivna straffet för såväl hemfridsbrott som egenmäktigt
förfarande och ofredande är böter. Brotten var alltså inte av sådan beskaffenhet att
ett utlämnande kunde ske med stöd av den nämnda bestämmelsen. Inte heller var
någon annan sekretessbrytande bestämmelse tillämplig.
                                                                  Dnr 2152-2010    Sid 4 (4)




Det kan således konstateras att den psykiatriska kliniken lämnade ut
sekretessbelagda uppgifter rörande AA till polisen. Detta är givetvis allvarligt. Att
utlämnandet skedde efter en begäran från polisen ändrar inte den bedömningen.

Vad som i övrigt har kommit fram föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.
