# Allvarlig kritik mot Migrationsverket som inte rättat sig efter en dom i en överinstans

JO 2011-04-12 dnr 2163-2010

BESLUT
                                                                           Datum                    Dnr                      Sid
                                                                           2011-04-12               2163-2010               1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Allvarlig kritik mot Migrationsverket som inte rättat sig efter en dom i en
                        överinstans


                          Beslutet i korthet: AA skulle enligt ett lagakraftvunnet beslut utvisas. I en därefter
                          meddelad dom konstaterade en migrationsdomstol att hon hade uppehållsrätt i Sverige.
                          Migrationsverket vidhöll att hon trots detta skulle utvisas. Motiveringen var att domen var
                          felaktig och att den inte heller vunnit laga kraft. Migrationsverket kritiseras för att inte ha
                          respekterat reglerna om uppehållsrätt och därigenom ha äventyrat enskilds rätt samt för
                          sitt förhållningssätt gentemot överinstansens dom.

## Bakgrund och utredning

Den 8 november 2005 ansökte den mongoliska medborgaren AA om uppehålls-
                        och arbetstillstånd i Sverige. Migrationsverket avslog ansökan den 6 juli 2006 och
                        beslutade därvid även att AA skulle utvisas ur Sverige. Utvisningsbeslutet vann
                        laga kraft den 27 juni 2007.

                        Den 17 september 2008 lämnade AA in en ansökan om uppehållskort till
                        Migrationsverket. Ansökan grundade sig på anknytningen till hennes make, en
                        spansk medborgare med vilken hon hade ingått äktenskap den 30 juni 2008. Maken
                        hade levt i Sverige sedan 1978 och haft permanent uppehållstillstånd sedan 1980.

                        Samma dag som AA lämnade in sin ansökan om uppehållskort beslöt
                        Migrationsverket att avbryta verkställigheten av utvisningsbeslutet. Den 17
                        september 2009 avslog verket ansökan om uppehållskort med motiveringen att AA
                        inte hade uppehållsrätt i Sverige. Verket beslöt även att ”inte fortsätta avbryta
                        verkställigheten av utvisningsbeslutet”.

                        AA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen.
                        Hon yrkade att domstolen skulle fastställa att hon hade uppehållsrätt och därefter
                        återförvisa målet till Migrationsverket för en korrekt bedömning av hennes rätt till
                        uppehållskort. I domen, som meddelades den 31 mars 2010 och grundades på
                        Migrationsöverdomstolens prejudikat MIG 2008:34, angavs följande:

                                  Migrationsdomstolen avvisar överklagandet i den del det gäller uppehållskort men
                                  bifaller överklagandet i övrigt och förklarar att AA har uppehållsrätt i Sverige.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 2163-2010     Sid 2 (6)




Den 6 april 2010 ansökte AA om inhibition av verkställigheten av
utvisningsbeslutet. Migrationsverket avslog hennes begäran genom beslut den 7
och 8 april 2010. Motiveringen löd:

      Migrationsverket anser inte att AA har uppehållsrätt i Sverige. [– – –] Att
      migrationsdomstolen i en dom ansett annorlunda föranleder inte Migrationsverket att
      göra en annan bedömning. Domen från migrationsdomstolen har vidare inte vunnit
      laga kraft.
Besluten kunde inte överklagas.

Den 19 april 2010 överklagade Migrationsverket domen och yrkade att
Migrationsöverdomstolen skulle meddela prövningstillstånd. Överklagandet var
inriktat på domstolens tidigare prejudikat, MIG 2008:34, som enligt verket
behövde förtydligas. Den 26 augusti 2010 beslöt Migrationsöverdomstolen att inte
meddela prövningstillstånd. Migrationsdomstolens dom vann därmed laga kraft.
Den 30 augusti 2010 ställde Migrationsverket in verkställigheten av
utvisningsbeslutet.

Kort efter att Migrationsverket hade avslagit AA:s ansökningar om inhibition
anmälde AA:s ombud BB Migrationsverket och vissa tjänstemän där till JO.
Klagomålet avsåg att verkställigheten av utvisningsbeslutet hade fortsatt trots att
migrationsdomstolen fastställt att AA hade uppehållsrätt i Sverige. Enligt BB hade
tjänstemännen genom sitt agerande gjort sig skyldiga till tjänstefel.

Migrationsverket anmodades att yttra sig. Verket inkom, genom generaldirektör
CC, med ett yttrade. I yttrandet anfördes i huvudsak följande.
      Den bakgrund som BB redovisat i sin anmälan till JO är, såvitt avser historiken,
      riktig. Migrationsverket är emellertid av den uppfattningen att AA inte har någon
      uppehållsrätt. Därtill kan läggas att det av artikel 31.2 i det s.k. rörlighetsdirektivet
      (2004/38/EG) följer att en medlemsstat är oförhindrad att verkställa ett beslut om
      utvisning när detta grundas på ett tidigare rättsligt avgörande, såsom i det nu aktuella
      fallet, så länge frågan om uppehållsrätt inte slutligt avgjorts.
      Migrationsverket har överklagat Migrationsdomstolens i Stockholm dom rörande
      AA till Migrationsöverdomstolen. [– – –] Verket anser sammanfattningsvis att
      migrationsdomstolen inte varit behörig att i sak pröva frågan om uppehållsrätt och
      att migrationsdomstolen dessutom tillämpat bestämmelserna uppenbart felaktigt.
      Såvitt framgår av domen tycks migrationsdomstolen inte ha uppmärksammat att det
      föreligger skillnader mellan uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt. Den
      omständigheten att en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt medför inte att
      även dennes familjemedlemmar har uppehållsrätt, varken ordinär eller permanent,
      annat än i vissa undantagsfall som inte är för handen i förevarande fall (se närmare
      Migrationsverkets överklagande). Migrationsöverdomstolen har ännu inte avgjort
      målet. Frågan om uppehållsrätt har följaktligen inte slutligt avgjorts.
      Vad gäller frågan om inhibition har lagstiftaren, såvitt nu är i fråga, genom
      bestämmelsen i 12 kap. 13 § utlänningslagen (2005:716) gett Migrationsverket
      möjlighet att besluta härom när det finns särskilda skäl till det. Verket har efter
      mycket noggranna överväganden bedömt att det inte funnits några sådana särskilda
      skäl i förevarande fall. Detta mot bakgrund av att verket, som jag nämnt ovan, anser
      att AA inte har någon uppehållsrätt och att frågan inte heller prövats av behörig
      domstol. Även om Migrationsöverdomstolen sedermera skulle göra en annan
                                                                       Dnr 2163-2010    Sid 3 (6)




      bedömning kvarstår ändock det faktum att migrationsdomstolens dom ännu inte
      vunnit laga kraft.
      Sammanfattningsvis anser jag att den redogörelse jag ovan lämnat visar att
      Migrationsverket inte på något sätt förfarit felaktigt genom att besluta att inte
      inhibera verkställigheten av det lagakraftvunna beslutet om utvisning avseende AA.
      Följaktligen anser jag att det inte heller finns någon som helst grund för påståendet
      att de tjänstemän som fattat besluten har begått tjänstefel.

Rättslig reglering
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och
uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium m.m. (rörlighetsdirektivet) har
införts i svensk lagstiftning genom bestämmelser i utlänningslagen. Dessa trädde i
kraft den 30 april 2006. Rörlighetsdirektivet vilar på grundprincipen ”att
unionsmedborgarna skall kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna på (ungefär)
samma villkor som när medlemsstaternas medborgare förflyttar sig och byter
bostad eller arbetsplats inom de egna länderna” (prop. 2005/06:77 s. 56).

Vid införandet av direktivets bestämmelser avskaffades ordningen att bevilja
unionsmedborgare och övriga EES-medborgare samt deras familjemedlemmar
uppehållstillstånd. I stället infördes begreppet uppehållsrätt. Bestämmelser om
detta finns i bl.a. 3 a kap. utlänningslagen. Med uppehållsrätt avses enligt 1 § en
rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än
tre månader utan uppehållstillstånd, i enlighet med vad som anges i kapitlet. Enligt
5 § finns uppehållsrätten så länge villkoren för densamma är uppfyllda. Av 10 §
andra stycket följer att en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-
medborgare och som har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos
Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige. Av
14 kap. utlänningslagen framgår att Migrationsverkets beslut i sådana ärenden inte
får överklagas.

Enligt 8 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen får en utlänning som har
uppehållsrätt inte avvisas. Av 8 kap. 7 a § samma lag framgår att en utlänning som
har uppehållsrätt får utvisas ur Sverige om det sker av hänsyn till allmän ordning
och säkerhet. Den sistnämnda regleringen bygger på artikel 27.1 i
rörlighetsdirektivet, i vilken det anges på vilka grunder den fria rörligheten för
unionsmedborgare och deras familjemedlemmar får begränsas (prop. 2005/06:77 s.
195).

I rättspraxis har det slagits fast att myndigheter och domstolar har att pröva frågan
om uppehållsrätt innan ett beslut om utvisning eller avvisning fattas eller fastställs,
se MIG 2007:53. I domen anförde Migrationsöverdomstolen följande.

      Eftersom EES-medborgare har rätt att vistas i Sverige om de har uppehållsrätt har
      det ålegat migrationsdomstolen att pröva om DD har uppehållsrätt innan beslutet om
      utvisning fastställdes genom att hennes överklagande av Migrationsverkets beslut
      avslogs.
                                                                        Dnr 2163-2010     Sid 4 (6)




I ett senare mål, MIG 2008:34, tog Migrationsöverdomstolen ställning till hur
uppehållsrätten ska behandlas när frågan om en sådan rätt föreligger uppkommer
först efter det att ett avlägsnandebeslut har vunnit laga kraft.

I målet hade beslut fattats om avvisning av två makar från Sverige. Sedan besluten
vunnit laga kraft ansökte makarna om uppehållskort under åberopande av att de var
ekonomiskt beroende föräldrar till en son, vars hustru hade svenskt medborgarskap.
Migrationsverket avslog ansökningarna och migrationsdomstolen avvisade
makarnas överklagande av verkets beslut. Makarna överklagade domstolens beslut.
Migrationsöverdomstolen återförvisade målet till migrationsdomstolen för
prövning av frågan om uppehållsrätt.

I domen anfördes bl.a. följande.

      Uppehållsrätten är ... inte avhängig om uppehållskort utfärdats eller inte utan följer
      direkt av gemenskapsrätten. Ett uppehållskort i sig är därför inte bärare av någon
      rättighet utan fungerar endast som ett bevismedel. Uppehållsrätten finns så länge
      villkoren för densamma är uppfyllda (3 kap. 5 § UtlL). Ett beslut att neka
      uppehållskort kan därför inte anses utgöra en begränsning av den fria rörligheten.
      Avsaknaden av en möjlighet att överklaga ett sådant beslut strider följaktligen inte
      mot rörlighetsdirektivets regler om rätten till domstolsprövning.
      –––
      I förevarande fall har emellertid i samband med prövningen av ansökan om
      uppehållskort även frågan om uppehållsrätt föreligger prövats. Den omständigheten
      att makarna har befunnits sakna uppehållsrätt får till följd att de kommer att avvisas
      från Sverige.
      Som ovan redovisats följer av artikel 15 jämförd med artikel 31 i rörlighetsdirektivet
      en ovillkorlig rätt till domstolsprövning av alla beslut som begränsar den fria
      rörligheten för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. EG-direktivet
      kräver alltså att det finns en möjlighet till domstolsprövning beträffande beslut om
      uppehållsrätt. I normalfallet finns också en sådan rätt enligt utlänningslagen. En
      EES-medborgare eller dennes familjemedlemmar som inte har uppehållsrätt måste
      ha uppehållstillstånd enligt utlänningslagen för att lagligen vistas i Sverige och har
      då rätt att överklaga ett avlägsnandebeslut till migrationsdomstol. Prövningen i
      domstolen ska då även omfatta frågan om uppehållsrätt (se MIG 2007:53). I
      förevarande fall uppstod emellertid frågan om uppehållsrätt först efter det att
      beslutet om avvisning vunnit laga kraft. Möjligheten till domstolsprövning i en
      sådan situation begränsas till en prövning av verkställighetshinder enligt 12 kap. 19
      § UtlL. En invändning om uppehållsrätt omfattas inte av bestämmelsen. [De
      klagande] saknar enligt den nuvarande svenska regleringen möjlighet att få frågan
      om uppehållsrätt prövad inom ramen för den ordinära migrationsprocessen.
      Avsaknaden av en överprövning i dessa fall strider mot EG-direktivet.
      –––
      Migrationsöverdomstolen konstaterar att de i målet åberopade artiklarna i
      rörelsedirektivet är sådana att de är direkt tillämpliga utan föregående
      implementering i svensk rätt. [De klagande] har således rätt att få frågan om
      uppehållsrätt prövad i domstol. Behörig domstol i aktuellt mål är Länsrätten i
      Stockholms län, migrationsdomstolen. Migrationsdomstolens dom ska därför
      undanröjas och målet hänvisas till migrationsdomstolen för prövning av frågan om
      uppehållsrätt.
                                                                   Dnr 2163-2010      Sid 5 (6)




Bedömning
Anmälaren vände sig till JO i anledning av att Migrationsverket återupptagit
processen att verkställa utvisningen av AA trots att migrationsdomstolen hade
förklarat att AA hade uppehållsrätt i Sverige. Sedan Migrationsöverdomstolen
vägrat prövningstillstånd avbröt Migrationsverket dock verkställigheten, vilket får
förstås så att verket därefter rättade sig efter migrationsdomstolens dom. Det som
återstår att bedöma är om Migrationsverket agerat felaktigt genom att inte göra
detta i ett tidigare skede. Verket har åberopat två grunder för sitt förhållningssätt:
dels att migrationsdomstolens dom var fel dels att uppehållsrätten inte utgjorde
något hinder mot att verkställa det tidigare avlägsnandebeslutet innan domen
vunnit laga kraft.

Migrationsdomstolens dom meddelades i anledning av att ett beslut från
Migrationsverket hade överklagats och innebar ett underkännande av den
bedömning som Migrationsverket gjort i ärendet om uppehållskort. En
underinstans ska följa domar och beslut från överinstanser och lojalt tillämpa dessa.
Detta är självklart; de rättsliga instanserna är inte sidoställda enheter, där var och
en kan agera efter eget huvud, utan ingår i en hierarki som är avsedd att säkerställa
rättsordningens stabilitet. Även om Migrationsverket ansåg att
migrationsdomstolens dom var felaktig förelåg det alltså en skyldighet för verket
att efterleva den på ett konstruktivt sätt. Jag har viss förståelse för att rättsläget
uppfattats som problematiskt i några formella hänseenden, men i frågan om
uppehållsrätt var domstolens besked glasklart.

Uppehållsrätt innebär en rätt att vistas i Sverige. Verkställs ett utvisningsbeslut
utan att denna rättighet beaktas, förlorar den sin betydelse. En sådan åtgärd skulle
också stå i direkt strid med rörlighetsdirektivets syfte. Det förhållandet att
migrationsdomstolen slog fast att AA hade uppehållsrätt i Sverige innebar därmed i
praktiken att det förelåg hinder mot att verkställa utvisningen. Vad
Migrationsverket anfört om artikel 31.2 i rörlighetsdirektivet är inte korrekt;
artikeln är inte tillämplig i den situation som här var aktuell (jfr prop. 2005/06:77
s. 94 f.). Migrationsverket borde således omgående ha avbrutit verkställigheten av
utvisningsbeslutet. Lagstöd för att göra detta fanns i bl.a. 12 kap. 13 §
utlänningslagen.

Migrationsverkets beslut riskerade att leda till stora skador för AA medan ett beslut
om att avbryta verkställigheten till dess målet slutligt hade avgjorts inte, såvitt
framkommit, skulle ha lett till några beaktansvärda olägenheter för det allmänna.
Om beslutet hade verkställts skulle det med andra ord ha innefattat en allvarlig och
helt omotiverad rättskränkning.

Migrationsverket förtjänar allvarlig kritik för att inte ha respekterat reglerna om
uppehållsrätt samt för sitt förhållningssätt till överinstansens dom.
                                                                  Dnr 2163-2010   Sid 6 (6)




Behov av lagstiftningsåtgärder
Rörelsedirektivet innebär i enlighet med MIG 2008:34 att en utlänning som
riskerar att avlägsnas från Sverige har rätt att få frågan om uppehållsrätt prövad i
domstol även efter det att ett beslut om avlägsnande vunnit laga kraft. Detta synes
inte ha uppmärksammats när direktivet införlivades i utlänningslagstiftningen (se
prop. 2005/06:77 s. 92).

I brist på närmare reglering har Migrationsöverdomstolen slagit fast att prövningen
av uppehållsrätten ska ske i migrationsdomstol. Det är dock fortfarande en öppen
fråga hur talan ska väckas. Det saknas också uttryckliga regler om att uppehållsrätt
kan utgöra ett verkställighetshinder. JO ska enligt sin instruktion verka för att
brister i lagstiftningen avhjälps. Det finns skäl att göra lagstiftaren uppmärksam på
behovet av att överväga åtgärder som underlättar tillämpningen av de bestämmelser
i utlänningslagen som aktualiseras i detta ärende. En kopia av detta beslut
översänds därför till Justitiedepartementet, för kännedom.
