# Initiativärende mot Migrationsverket och Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, med anledning av ärendehanteringen vid
utlandsmyndigheterna

JO 2003-01-30 dnr 2169-2001

BESLUT
                                                                            Datum                Dnr                      Sid
                                                                            2003-01-30           2169-2001               1 (9)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot Migrationsverket och Regeringskansliet,
                        Utrikesdepartementet, med anledning av ärendehanteringen vid
                        utlandsmyndigheterna

## Initiativet

Vid Riksdagens ombudsmannaexpedition upprättades den 7 juni 2001 en
                        promemoria med följande lydelse.

                                  Ärendehantering vid utlandsmyndigheter
                                  Med anledning av ett beslut den 15 februari 2000 av stf JO Leif Ekberg (dnr 3145-
                                  1999) rörande handläggningen av ansökningar om asyl/uppehållstillstånd vid
                                  Sveriges ambassad i Bonn/Berlin tillställde Regeringskansliet,
                                  Utrikesdepartementet, den 9 mars 2000 samtliga ambassader och karriärkonsulat
                                  samt handelskontoret i Taipei följande cirkulär.
                                           –––
                                           Av JO:s bedömning framgår, att en utlandsmyndighet alltid är skyldig ta
                                           emot en klar begäran om asyl/uppehållstillstånd för prövning av Statens
                                           Invandrarverk. Detta gäller vare sig om begäran sker genom personligt
                                           besök hos myndigheten eller skriftligen. Någon förhandsbedömning eller
                                           skälighetsprövning av sådana ansökningar hos myndigheterna får inte
                                           förekomma.
                                           Samtidigt underrättas utlandsmyndigheterna om att texten i RättsH III 6.2.5
                                           är ofullständig. Även om sökanden uppger sig önska ansöka om asyl, är
                                           myndigheten skyldig informera om möjligheten att ansöka om
                                           uppehållstillstånd via ambassaden. Där så är möjligt skall sökanden dock i
                                           första hand hänvisas till FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).
                                           Detta cirkulär skall delges samtlig personal som emottar ansökningar om
                                           inresa och vistelse i Sverige.
                                  Genom uppgifter i medier och vid muntliga kontakter med företrädare för
                                  Utrikesdepartementet har framkommit att särskilt Sveriges ambassad i Islamabad
                                  och Migrationsverket sedan sommaren år 2000 fått vidkännas en stark ökning av
                                  asylansökningar från afghaner. Enligt vad som uppgetts skulle JO:s beslut och
                                  Utrikesdepartementets cirkulär vara en bidragande orsak till det svåra balansläge
                                  som uppstått vid myndigheterna till följd av dessa ansökningar.
                                  Mot bakgrund härav bör i ett nytt JO-ärende en övergripande utredning göras med
                                  sikte att allsidigt belysa handläggningen av ansökningar om asyl/uppehållstillstånd
                                  vid svenska utlandsmyndigheter. Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, och
                                  Migrationsverket bör därvid anmodas att yttra sig i saken.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 2169-2001        Sid 2 (9)



Utredning
Yttranden enligt promemorian begärdes från Utrikesdepartementet respektive
Migrationsverket.

I remissvar den 13 september 2001 uttalade Utrikesdepartementet, rättschefen AA,
följande (bilagor här utelämnade).

      Yttrande enligt Promemoria 2001-06-07 Ärendehantering vid utlandsmyndigheter (4 bil.)
      Justitieombudsmannen har i remiss den 8 juni 2001, dnr 2169-2001, anmodat
      departementet att yttra sig enligt PM 2001-06-07 i en övergripande utredning om
      handläggningen av ansökningar om asyl/uppehållstillstånd vid svenska
      utlandsmyndigheter. Sedan sommaren 2000 har antalet asylsökande afghaner vid
      Sveriges ambassad i Islamabad ökat starkt. Av PM:n framgår att en bidragande
      orsak uppges vara JO:s beslut 3145-1999 och departementets cirkulär 16 2000-03-09
      i anledning av beslutet.
      Departementet redovisade tidigare i sitt remissyttrande den 29 november 1999 i
      ovan nämnda ärende att två olika asylbegrepp, territoriell asyl och diplomatisk asyl,
      ofta används. Den form av asyl som Sverige har möjlighet att ge är territoriell asyl.
      Utlänningsnämndens praxisbeslut av den 22 december 1997, UN 310-97, bifogas, se
      bil. 1. En utlänning som kan åberopa anknytning till Sverige genom anhöriga som är
      bosatta här kan ha möjlighet att få uppehållstillstånd efter att ansökan lämnats in vid
      en utlandsmyndighet och en intervju med sökanden företagits. Efter JO:s ovan
      nämnda beslut påpekades för utlandsmyndigheterna att sökande även alltid har rätt
      att få en klar begäran om asyl prövad. Detta antas ha bidragit till det aktuella
      tillståndet vid ambassaden i Islamabad.
      Ambassaden har beretts tillfälle att yttra sig, yttrandet bifogas, se bil. 2. Härav
      framgår hur den rådande situationen ser ut samt bakgrunden härtill. Ambassaden gör
      stora ansträngningar för att hantera dessa ärenden på ett korrekt, effektivt och
      rättssäkert sätt. Som ambassaden framhåller i sitt yttrande är det orimligt att, ofta
      fattiga, människor med falska förhoppningar bekostar ansökningar.
      Utrikesdepartementets inspektörer gör regelbundna besök på utlandsmyndigheterna.
      Den 11–16 juni 2001 besökte inspektörerna tillsammans med en representant från
      Migrationsverket ambassaden i Islamabad. Deras rapport bifogas, se bil. 3. I
      rapporten konstateras att ambassaden är underbemannad för hanteringen av dessa
      ärenden samt att man trots omfattande arbetsinsatser tvingas eftersätta övrig
      verksamhet. Inspektörerna bedömer också att ambassadens handläggning inger stort
      hopp för de sökande trots att ingen hittills beviljats uppehållstillstånd på dessa
      grunder. Utrikesdepartementet har sänt en person som tillfällig förstärkning till
      ambassaden men saknar för tillfället ekonomisk möjlighet att permanent öka
      bemanningen.
      Migrationsverkets representant har efter inspektionen sammanställt en separat
      rapport som bifogas, se bil. 4. Av denna framgår detaljerna i ambassadens
      handläggningsordning. Migrationsverket ger i sin rapport ett antal
      rekommendationer till ambassaden. Migrationsverket bedömer emellertid inte att
      dessa är tillräckliga för att ambassaden skall komma till rätta med problemen.
      Sammanfattningsvis är den rådande situationen vid ambassaden i Islamabad mycket
      olycklig för samtliga inblandade parter:
      De sökande lägger ned stora summor på ansökningar som har praktiskt taget
      obefintliga chanser att få bifall. Sedan den 15 juli i år skall utlandsmyndigheterna
      dessutom ta ut ansökningsavgifter i ärenden avseende uppehållstillstånd. Avgiften är
      1 000 kr för personer som fyllt 18 år (se SFS 2001:535).
      Ambassaden lägger ned ett mycket omfattande arbete med att hantera dessa
      ansökningar, vilket leder till att övrig verksamhet vid ambassaden blir lidande. Mot
      bakgrund av att mer än 2 miljoner afghanska flyktingar befinner sig i Pakistan kan
                                                                        Dnr 2169-2001       Sid 3 (9)



      ärendemängden öka i det oändliga och det är därför orimligt att försöka lösa
      problemet med ökade personella resurser vid ambassaden.
      Migrationsverket måste avsätta resurser för att handlägga ärendena vilket i sin tur
      leder till att väntetiderna ökar i andra ärendekategorier.
      Mot bakgrund av ovanstående framstår den nuvarande handläggningsordningen inte
      som ändamålsenlig. Det är angeläget att problemet kan få en lösning som å ena sidan
      inte leder till oacceptabla konsekvenser för utlandsmyndigheten och de sökande och
      å andra sidan tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet.
I remissvar den 12 oktober 2001 uttalade Migrationsverket, generaldirektören BB,
följande (bilagor här utelämnade).

      Yttrande i ärende angående ärendehantering vid utlandsmyndigheter. JO:s ärende nr 2169-
      2001.
      Migrationsverket har i remiss den 8 juni 2001 anmodats yttra sig enligt
      Justitieombudsmannens promemoria 2001-06-07 (ab 3) om ärendehanteringen vid
      utlandsmyndigheter med anledning av att antalet asylsökande vid Sveriges
      ambassader ökat. Justitieombudsmannens remiss har tillställts verkets praxisenhet
      samt Region mitt för yttrande.

## Bakgrund

Ansökningar om asyl i Sverige som ges in till en svensk utlandsmyndighet är i sig
      ingen ny företeelse. Nytt är däremot den ökning av antalet asylansökningar,
      illustrerat av situationen vid Sveriges ambassad i Islamabad, där åtskilliga tusen
      asylansökningar kommit in från afghanska medborgare som vistas i Pakistan.
      Svenska utlandsmyndigheter, bland annat i Mellanöstern och Afrika, har av och till
      fått ta emot stora mängder asylansökningar, dock aldrig i samma omfattning som
      den i Pakistan.
      Dåvarande Migrationsverket [Statens invandrarverk, JO:s anm.] uppmärksammades
      förra året på den ökande inströmningen av antalet ansökningar med åberopande av
      politiska [skäl] till ambassaden i Islamabad. Orsaken till den ökande inströmning[en]
      tros vara att det då blev känt att svenska ambassaden, till skillnad från andra länders
      ambassader, i enlighet med Justitieombudsmannens beslut 2000-02-15 (dnr 3145-
      1999) fritt lämnade ut ansökningsblanketter till den som ville söka. Till verket
      inkom 1 651 ansökningar under år 2000. I år har antalet ansökningar som inkommit
      till verket ökat till ca. 8 000. Ytterligare ca. 2 000 ansökningar är att vänta från
      ambassaden i Islamabad.
      Vid den tid då verket blev uppmärksammat på den ökade inströmningen av ärenden i
      Islamabad lämnade verket, i en skrivelse till ambassaden, allmänna synpunkter och
      rekommendationer (se bil. 1) för att möta situationen.
      Invandrarverket gav i skrivelsen ambassaden rådet att svara på allmänt hållna
      framställningar om asyl i Sverige med ett standardbrev. Verket poängterar samtidigt
      att om ett inkommet brev eller personligen framförda upplysningar innehåller en klar
      och motiverad begäran om asyl eller uppgifter att den enskilde har anhöriga i
      Sverige kan myndigheten behöva agera annorlunda. I det senare fallet bör
      släktskapsförhållandena utredas i ett ärende om uppehållstillstånd som avgörs av
      verket. I det förra fallet bör ambassaden i första hand upplysa om de svenska
      reglerna för asylinvandring och hänvis a till UNHCR. Om sökanden trots allt vill ha
      sin asylsak prövad av svenska myndigheter, bör ärendet utredas och beslutas av
      verket.
      Även om Invandrarverket, i skrivelsen, pekade på att det finns gränser för en
      myndighets serviceskyldighet ansåg sig verket inte kunna rekommendera
      ambassaden att göra några egentliga avsteg från normal handläggningsordning
      oavsett den rådande ärendesituationen. Invandrarverket hade – liksom
      Migrationsverket har nu – egen erfarenhet av kraftigt ökande ärendemängder och
      vilka möjliga åtgärder som finns för att hantera dessa.
                                                                    Dnr 2169-2001     Sid 4 (9)



När det gäller utgången av ansökan om uppehållstillstånd vid en svensk
utlandsmyndighet där politiska skäl åberopas har Utlänningsnämnden i ett
vägledande beslut (se bil. 2) från 1997 (UN 310-97) slagit fast följande.
”För det internationella skyddet av flyktingar ansvarar världens stater och FN:s
flyktingkommissarie, UNHCR. Skyddet regleras i internationella
överenskommelser, av vilka den viktigaste är 1951 års FN-konvention angående
flyktingars rättsliga ställning.” Sverige har anslutit sig till konventionen.
Den grundläggande definitionen av vem som är flykting finns i artikel 1 i
konventionen – en person är flykting när han eller hon uppfyller de i artikeln
angivna kriterierna.
1951 års konvention innehåller inte några regler om beviljande av asyl eller
uppehållstillstånd i övrigt för en flykting. Enligt konventionen finns således inte
någon uttalad skyldighet att bevilja en flykting asyl. Konventionens stadganden i
fråga om skydd för flykting utgörs i stället av artikel 32 och 33, som reglerar
konventionsstats möjlighet att avvisa eller utvisa flykting. Fördragsslutande stat får
inte utvisa en flykting, som lovligen uppehåller sig på statens område annat än på
grund av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen
(artikel 32 mom. 1). Fördragsslutande stat får vidare inte – med vissa undantag –
avvisa eller utvisa flykting till gränsen mot område där hans liv eller frihet skulle
hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller
politisk åskådning (artikel 33 mom. 1).”
Konventionens skyddsregler tar således sikte på situationen då flyktingen befinner
sig i skydds- eller ansökningslandet och kan inte åberopas i andra situationer.
Detsamma gäller bestämmelserna i den svenska utlänningslagstiftningen (se 2 kap. 5
§ och 3 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529). I de fall en framställan om skydd i
Sverige görs i annat land än hemlandet skall som regel en sådan framställan ske
genom UNHCR som i sin tur kan begära hos Migrationsverket att sökande, som
UNHCR bedömer vara skyddsvärd, får bosätta sig i Sverige inom ramen för
Sveriges flyktingkvot.
Ansökan om uppehållstillstånd grundad på politiska skäl ingiven direkt till svensk
myndighet av en sökande kan därför som regel inte beviljas mot bakgrund av
gällande ordning. Av detta följer att en sådan ansökan om asyl i princip aldrig kan
bifallas så länge utlänningen finns utanför Sverige.
Endast i ett mycket fåtal fall och när synnerligen speciella omständigheter förelegat,
har beslut om överföring till Sverige genom kvotuttagningen skett utan att UNHCR
varit inblandat. Oftast har det då rört sig om fall när utlänningen är kvar i hemlandet
och där UNHCR inte har mandat att agera.
Det förekommer också att den sökande utöver asylskälen åberopar andra skäl för att
få bosätta sig i Sverige, t.ex. anknytning till släkting bosatt i Sverige. Dessa
yrkanden måste verket också ta ställning till, även om man redan i ett tidigt skede
kan konstatera att skälen är otillräckliga och att ansökan kommer att avslås.

Kommentar
Migrationsverket vill inledningsvis slå fast att det inte råder någon som helst
tveksamhet om att en svensk myndighet i Sverige eller utomlands alltid är skyldig
att ta emot en ansökan som inges till myndigheten vare sig den är ingiven på en
formell ansökningsblankett eller i brev. Ett utlämnande av ansökningsblanketter på
sätt som i dag sker vid ambassaden i Islamabad är dock, enligt verket, mindre
lämpligt då detta får oönskade konsekvenser för såväl sökanden som för verket.
Då regelverket, som redovisats ovan, för beviljande av uppehållstillstånd med
åberopande av politiska skäl är ytterst restriktivt, innebär ett fritt utlämnande av
blanketter att sökande inges falska förhoppningar om möjligheterna att erhålla
uppehållstillstånd i Sverige. De försök som gjorts att informera eventuella sökande
om möjligheterna till uppehållstillstånd har inte varit tillräckligt effektiva då ett
samtidigt utlämnande av blanketter givit andra signaler till dem som önskar bosätta
sig i Sverige.
                                                                         Dnr 2169-2001     Sid 5 (9)



      Som förvaltningsmyndighet har såväl verket som utlandsmyndigheterna krav på sig
      att undersöka och fastställa i vilken utsträckning ett ärende behöver kompletteras.
      Likaså har den sökande rätt till ett motiverat beslut. Ett förvaltningsbeslut skall inte
      vara enbart materiellt riktigt utan måste också ha tillkommit på rätt sätt.
      Det kan dock konstateras att den tid och omsorg som läggs ned på dessa ärenden är
      inte rimlig med tanke på dels de resurser som Migrationsverket och
      utlandsmyndigheterna har till sitt förfogande, dels att en ansökan om asyl som inges
      till en svensk utlandsmyndighet, enligt nu gällande rättsordning, inte kan bifallas.
      Verket inser dock att så länge ansökningshandlingar delas ut på det sätt som görs i
      dag vid ambassaderna måste ärendena hanteras enligt gällande regelsystem.
      Avslutningsvis kan verket med anledning av vad som sagts ovan konstatera att läget
      för närvarande är ansträngt vid såväl ambassaderna som vid Migrationsverket. För
      Migrationsverkets del innebär nuvarande ordning att verket, för att klara
      ärendeinströmningen, måste omlokalisera redan knappa resurser för att kunna
      handlägga ärendena inom rimlig tid, vilket i sig kommer att medföra att
      handläggningstiderna i andra ärendekategorier kommer att öka.
      Regeringen beslutade genom förordning (2001:535) om ändring i förordningen
      (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna, att från den 15 juli 2001 ta ut en
      avgift av den som i utlandet ansöker om uppehållstillstånd i Sverige, bl.a. av
      asylskäl.
JO Berggren anförde i ett beslut den 30 januari 2003 följande.

Rättslig reglering
Migrationsverket är central utlänningsmyndighet och skall verka för att
handläggningen av frågor enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen är
rättssäker och effektiv. I utlänningslagen (1989:529) finns regler om utlänningars
inresa, utresa, vistelse och arbete i Sverige samt om rätten till asyl här.

Ärenden som rör ansökningar om visering samt uppehålls- och arbetstillstånd
utreds och prövas enligt huvudregeln i 2 kap. 7 § utlänningslagen av
Migrationsverket. Paragrafen innehåller även regler om att beslut om visering och
uppehållstillstånd får meddelas också av Utrikesdepartementet och om att
regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver, Migrationsverket får ge
andra myndigheter rätt att besluta om sådana tillstånd.

Med stöd av utlänningslagen har i 3 kap. 3 a § utlänningsförordningen (1989:547)
föreskrivits att svenska beskickningar och konsulat får bevilja uppehållstillstånd för
högst tre år i viss omfattning. Enligt 4 kap. 4 a § får de även bevilja arbetstillstånd.
I förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen finns
bestämmelser om vilka uppgifter som en utlandsmyndighet normalt skall utföra.
Enligt 7 a § skall beskickningar och konsulat handlägga ärenden enligt
utlänningslagstiftningen samt biträda Migrationsverket, Utlänningsnämnden och
polismyndigheter med utredning i ärenden enligt utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen. Utlandsmyndigheterna är självständiga
förvaltningsmyndigheter som har att fatta egna beslut i förvaltningsärenden. Härav
följer att den förvaltningsrättsliga lagstiftningen skall tillämpas av
utlandsmyndigheterna.

Uppehållstillstånd innebär enligt 2 kap. 2 § utlänningslagen tillstånd att resa in i
och vistas i Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.
                                                                   Dnr 2169-2001   Sid 6 (9)




I 3 kap. 4 § utlänningslagen föreskrivs att flyktingar och skyddsbehövande i övrigt
med vissa angivna undantag har rätt till uppehållstillstånd (asyl). I 2 och 3 §§
nämnda kapitel finns legaldefinitioner för vad som i utlänningslagen avses med
flykting respektive skyddsbehövande i övrigt. Med flykting avses en utlänning som
befinner sig utanför det land, som han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till
en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och
som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands
skydd. Motsvarande gäller den som är statslös och som befinner sig utanför det
land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Skyddsbehövande i övrigt
omfattar personer som riskerar dödsstraff, tortyr eller omänsklig behandling, flyr
undan väpnade konflikter eller miljökatastrofer eller förföljs på grund av sitt kön
eller sin homosexualitet.

I 2 kap. 4 § utlänningslagen finns regler om att uppehållstillstånd får ges till
utlänningar på vissa, ej skyddsrelaterade grunder. Dessa omfattar anhöriga till
någon som bor i Sverige, utlänningar som annars har särskild anknytning hit eller
som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, vissa personer med
arbetsmarknadsskäl såsom specialister, säsongsarbetare, artister m.fl., studenter och
forskare samt adoptivbarn.

Enligt 2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen gäller som huvudregel att en
utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett sådant
tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får med vissa
angivna undantag inte bifallas efter inresan. Enligt 3 kap. 7 §
utlänningsförordningen skall en ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som
inte befinner sig i Sverige ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt
konsulat i hemlandet eller i det land där han annars är stadigvarande bosatt.

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt förutsätts – vilket dock inte uttryckligen
framgår av lagtexten – ha tagit sig till Sverige för att en bedömning av rätten till
uppehållstillstånd skall kunna ske (2 kap. 5 § andra stycket 1 och 3 kap. 4 §
utlänningslagen, jfr prop. 1979/80:96 s. 3 och 39, prop. 1983/84: 144 s. 19 f. samt
Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, 7 u., s. 173 och 181 f.).
Utlänningsnämnden har, med hänvisning till 1951 års Genèvekonvention angående
flyktingars rättsliga ställning, i ett vägledande beslut (UN 310-97) slagit fast denna
princip.

Bedömning
Allmänt
Konflikter och krigsutbrott i skilda delar av världen, liksom naturkatastrofer och
hungersnöd, har lett till stora flyktingströmmar under framför allt 1990-talet.
Invandringen till Sverige har under senare år till största delen bestått av personer
som drabbats av dessa katastrofer och anhöriga till dessa. Invandringen till Sverige
är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska länderna och för
medborgare i EU-länderna samt de stater som tillträtt EES-avtalet.
                                                                   Dnr 2169-2001   Sid 7 (9)




Det är varje suverän stats rättighet att med regler och andra åtgärder påverka
invandringen. Någon rätt att fritt få bestämma att man vill invandra till ett visst
land finns i princip inte. Rätten att få skydd utomlands undan förföljelse och att
förenas med sina anhöriga erkänns dock av de flesta länder. Flykting- och
invandringspolitik är i dag en global fråga som regleras mellan länderna genom ett
stort antal konventioner och andra internationella avtal. För arbetet med skydd av
och annan hjälp åt världens flyktingar är de internationella organisationernas
verksamhet av stor betydelse.

Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad överföring tagit emot flyktingar
inom ramen för en särskild flyktingkvot. Migrationsverket ansvarar för uttagning
och överföring av flyktingar till Sverige i samverkan med bl.a. FN:s
flyktingkommissarie, UNHCR. Dessa personer får vid ankomsten till Sverige utan
närmare prövning permanent uppehållstillstånd. Vid massflyktssituationer, dvs. när
en stor mängd människor hastigt lämnar hemlandet på grund av yttre
omständigheter som en väpnad konflikt eller en miljökatastrof, får regeringen med
stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen meddela föreskrifter om att den som söker
uppehållstillstånd enligt 3 kap. utlänningslagen och som bedöms ha ett tillfälligt
behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. De
utlänningar som tillhör ifrågavarande grupp presumeras ha behov av tillfälligt
skydd här, och det skall inte göras någon prövning av hans individuella skyddsskäl.

Under speciellt det senaste årtiondet har det blivit alltmer vanligt att personer, som
på grund av krig eller andra likvärdiga förhållanden lämnat sina hemländer och fått
skydd i närliggande stater, vänt sig till olika staters ambassader i dessa länder i
hopp om att få rätt att utvandra. Det stora flertalet av dessa personer torde falla in
under definitionen flyktingar enligt Genèvekonventionen och således åtnjuta skydd
i tillflyktslandet enligt bestämmelserna i konventionen.

I ärendet aktualiseras vilka regler som är tillämpliga när en utlänning som inte
befinner sig här i landet vänder sig till en svensk utlandsmyndighet med begäran att
få tillstånd att bosätta sig i Sverige.

Ansökningar om uppehållstillstånd grundade på skyddsbehov
Som framgått av redovisningen ovan om den rättsliga regleringen har flyktingar
och andra skyddsbehövande enligt huvudregeln en ovillkorlig rätt till
uppehållstillstånd i Sverige. En ansökan om uppehållstillstånd grundad på
flyktingskäl skall prövas av Migrationsverket. Frågan blir då hur en
utlandsmyndighet skall förfara när en sådan ansökan kommer in från en utlänning
som befinner sig utanför sitt hemland men inte i Sverige.

Som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen finns bestämmelser om
rätten till asyl/uppehållstillstånd i 2 och 3 kap. utlänningslagen. Av dessa
bestämmelser framgår att en ansökan om uppehållstillstånd grundad på politiska
skäl från en utlänning som finns utanför Sverige i princip inte kan bifallas.

I det JO-beslut (JO:s ämbetsberättelse 2000/01 s. 256) som gett upphov till i
remissvaren beskrivna åtgärder, var fråga om handläggningen vid Sveriges
                                                                        Dnr 2169-2001    Sid 8 (9)




ambassad i Bonn/Berlin av en skrivelse från familjen CC, innehållande en ansökan
om asyl/uppehållstillstånd. Ett ansökningsärende hade således härigenom
anhängiggjorts. Stf. justitieombudsmannen Leif Ekberg uttalade i sin bedömning
följande.

      Jag konstaterar, för min del, att familjen CC:s skrivelse, förutom en beskrivning av
      levnadsförhållanden m.m., omfattar en klar begäran om asyl/uppehållstillstånd och
      att familjen åberopar humanitära skäl för sin begäran. Vid sådant förhållande har de
      haft en ovillkorlig rätt att få sina ansökningar prövade i normal ordning. En
      utlandsmyndighet är alltid skyldig att ta emot en ansökan om uppehålls- och/eller
      arbetstillstånd och, i de fall myndigheten inte själv är behörig att göra prövningen,
      sända in den till behörig beslutsfattare
      – – – . Det bör däremot inte förekomma att myndigheten gör någon slags
      förhandsbedömning och utifrån den avgör om en ansökan skall sändas vidare eller
      inte.
      Ambassaden har givetvis varit i sin fulla rätt att informera familjen CC om
      tillämpliga regler för asyl m.m. på sätt som skett. Därutöver har det emellertid ålegat
      ambassaden att formellt behandla den ingivna skrivelsen som en ansökan om
      asyl/uppehållstillstånd. Ett första steg kunde då ha varit att – tillsammans med
      informationsskrivelsen – tillställa familjen CC de särskilda ansökningsformulären
      för uppehållstillstånd.
      Genom att ambassaden handlagt familjen CC:s skrivelse på ett ofullständigt sätt har
      familjen betagits rätten att få ett formligt beslut som den, vid avslag, kunnat
      överklaga. Ambassaden kan inte undgå kritik för det inträffade.
Vad som kommit fram i det nu upptagna ärendet föranleder följande yttrande av
mig.

En utgångspunkt för JO-beslutet år 2000 är att utlandsmyndigheterna alltid är
skyldiga att ta emot en ansökan om asyl/uppehållstillstånd även om den inte
upptagits i det särskilda ansökningsformuläret, en uppfattning som
Utrikesdepartementet och Migrationsverket uppenbarligen delar. Jag kan liksom
Utrikesdepartementet konstatera att den ändrade handläggningsordningen hos
ambassaden i Islamabad som infördes år 2000 bidrog till en situation som var
olycklig för samtliga inblandade parter och som naturligtvis med motsvarande
handläggningsordning kan uppstå också på andra håll. Av utredningen framgår
också att syftet med den nya ordningen varit att handläggningen skulle anpassas till
vad som uttalats i JO-beslutet. Det kan noteras att JO:s uttalande om översändande
av ansökningsformulär gällde ett ärende som redan anhängiggjorts vid ambassaden
genom skriftlig ansökan. Utrikesdepartementet har efterlyst en lösning som å ena
sidan inte leder till oacceptabla konsekvenser för utlandsmyndigheterna och de
sökande och å andra sidan tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet.
Migrationsverket har bl.a. anmärkt att ett utlämnande av ansökningsblanketter på
sätt som skett vid ambassaden i Islamabad är mindre lämpligt eftersom det får
oönskade konsekvenser för såväl sökanden som för verket. Varken
Utrikesdepartementet eller Migrationsverket har dock i sina yttranden redogjort för
någon alternativ handläggningsordning som skulle vara ägnad att tillgodose
önskvärda krav på effektivitet och rättssäkerhet.

Vad som nyss har sagts om utlandsmyndigheternas skyldigheter i nu angivna
hänseende hindrar enligt min mening inte att myndigheterna i största möjliga
                                                                Dnr 2169-2001   Sid 9 (9)




utsträckning informerar dem som vill ansöka om asyl angående tilllämpliga regler.
Detta kan ske innan de ger in ansökan eller tillställs ansökningshandlingar.

Det ankommer inte på JO att ge generella direktiv eller anvisningar till
myndigheterna rörande deras rättstillämpning i praktiken. Jag stannar därför vid de
nyss gjorda uttalandena.

Ärendet avslutas.
