# En länsstyrelse har inhämtat en kreditupplysning i andra syften än lagens, för bedömning av kreditvärdighet e.d. Frågor om service, saklighet och personlig integritet

JO 2003-01-09 dnr 2172-2000

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                        Sid
                                                                           2003-01-09            2172-2000                1 (11)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En länsstyrelse har inhämtat en kreditupplysning i andra syften än
                        lagens, för bedömning av kreditvärdighet e.d. Frågor om service,
                        saklighet och personlig integritet

## Bakgrund

Av Länsstyrelsens i Västernorrlands län akt dnr 109-8165-98 framgick att ett
                        ärende inleddes med anledning av en skrivelse från AA till länsstyrelsen den 2
                        oktober 1998. Denne begärde då att få veta bakgrunden till följande.
                                  Enligt uppgift från UC AB har Länsstyrelsen 1998-09-30 begärt en
                                  företagsupplysning på Mekon AB, vilket företag jag är styrelseledamot i samt i
                                  samband därmed en upplysning avseende mig personligen.

## Anmälan

Genom en anmälan med bilagor, som kom in till JO i juni 2000, lämnade AA bl.a.
                        följande uppgifter.

                        Som företrädare för Mekon AB hade han sedan flera år från Närings- och
                        teknikutvecklingsverket (NUTEK) [numera Verket för näringslivsutveckling] ett
                        uppdrag att företräda statens intressen i ärenden som berör företag som fått
                        regionalpolitiskt företagsstöd.

                        AA fick av Upplysningscentralen AB (UC) den 30 september 1998 en kopia av en
                        av Länsstyrelsen i Västernorrlands län beställd ”personupplysning” om honom. Vid
                        förfrågan om anledningen härtill fick han från länsstyrelsen, genom BB, ett svar
                        (1998-10-16), i vilket hänvisades till minnesanteckningar gjorda av en annan
                        tjänsteman, CC, och vidare anfördes följande.

                                  Enligt uppgift från . . . Nutek, är Du inte anställd av Nutek utan anlitas av
                                  myndigheten i återkravssituationer när det är aktuellt att kräva infriande av
                                  borgensåtaganden. Jag antar att Nutek inte överlåtit vare sig myndighetsutövningen
                                  eller fordringen till Ditt bolag utan att Du genom Ditt bolag anlitas såsom ombud för
                                  Nutek. Min fråga till Dig är om dessa tjänster har upphandlats i enlighet med lagen
                                  om offentlig upphandling?
                        I minnesanteckningarna (1998-10-01 och 1998-10-08) uppgavs bl.a. följande. Ett
                        företag gick i konkurs någon gång under åren 1996–1997. Det återuppstod med ett
                        liknande namn och med delvis samma ägare. Borgensmän i det tidigare företaget



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2172-2000     Sid 2 (11)




ifrågasatte ett återkrav, bl.a. av det skälet att kravet kom från ett ”privat bolag”.
Man undrade om NUTEK kunde lämna ett sådant uppdrag till ett sådant bolag, var
misstänksam med hänsyn till bl.a. utformningen av en fullmakt samt frågade vad
länsstyrelsen visste och kunde ta reda på. Därvid lämnades uppgifter om detta
bolags namn och registreringsnummer. CC hade inte någon ledning av namnet,
Mekon AB. ”Då vi beviljat stödet borde vi veta. Efter att förgäves ha sökt [en viss
tjänsteman] på Nutek, togs med hjälp av ... en UC.” Därvid framkom att AA var
ledamot av bolagets styrelse, en person som länge arbetat för NUTEK. ”Jag
meddelade ... att allt föreföll vara i sin ordning” och att anledning till oro om
bolaget och dess uppdrag inte bedömdes föreligga. ”Jag föreslog direkt kontakt
med [tjänstemannen på NUTEK] för att erhålla ett snabbt besked i borgensfrågan.”
– I försöken att få klarhet i borgensmännens frågor ”om Nutek var ägare eller om
det på annat sätt var ett Nutek närstående bolag – utan att kunnat nå [tjänstemannen
på NUTEK] – bedömdes en UC ge upplysning vad gällde oron om bolagets
egenskaper”. Upplysningar var motiverade även av hänsyn till andra företag i
regionen som fått regionalpolitiskt stöd och kunde komma att bli föremål för
återkrav. Reglerna i 4 § förvaltningslagen (1986:223) om myndigheternas
serviceskyldighet var tillämpliga i sammanhanget.

Vidare anförde AA bl.a. följande. Han hade tidigare hos NUTEK handlagt ärenden
om regionalpolitiskt stöd och därvid haft anledning att allvarligt kritisera CC för
länsstyrelsens handläggning av ärenden om sådant stöd. Han var inte ägare till
Mekon AB utan ”anställd firmatecknare” och ledamot av styrelsen. Länsstyrelsens
agerande var klandervärt, även med hänsyn till den fråga om upphandling – en
”insinuation” – som ställdes till honom i brevet den 16 oktober 1998. Han ville
därför att JO granskade, om det varit befogat att begära en personupplysning på
honom på det sätt som här skett och med den bakgrund han angett.

Utredning
Genom remiss anmodades länsstyrelsen att yttra sig i fråga om anledningen till att
kreditupplysning hade begärts i angivet syfte och om vad anmälan i övrigt innehöll.

Länsstyrelsen, länsrådet DD, svarade följande, varvid angavs att yttrandet hade
beslutats efter hörande av BB och CC.

      Länsstyrelsen har genom avtal tillgång till UC:s kreditupplysningsregister och är
      uppkopplad till registret via Internet. Det är i dag nio personer som har tillgång till
      registret för sitt arbete med regionalpolitisk stödverksamhet. Var och en av dem har
      en personkod som byts med vissa intervaller. Det har från UC lämnats information
      om registret och dess användning. Handläggarna tar endast upplysning på företag
      och detta i den löpande hanteringen av stödärenden. Där uppgifter framkommer om
      fysiska personer är detta i samband med förfrågningar på företag där dessa personer
      ingår till exempel som styrelseledamöter. Det görs inga förfrågningar på fysiska
      personer utan företagsanknytning.
      Vid tidpunkten för den i anmälan angivna förfrågan var länsstyrelsen uppkopplad
      mot UC via modem och terminal. Då var det endast två tjänstemän som hade
      tillgång till registret.
      När det gäller den omfråga som anmälan avser är bakgrunden följande.
      En företrädare för ett bolag som i egenskap av borgensman krävdes på återbetalning
      av utgivet stöd tog kontakt med CC eftersom länsstyrelsen handlagt det stödärende
                                                                         Dnr 2172-2000         Sid 3 (11)



      som fordran grundade sig på. Han var både frågande inför och misstänksam mot att
      ett privat bolag, Mekon AB, krävde in statens fordran. Han hade dessutom utan
      framgång under några dagar försökt att komma i kontakt med företrädare för
      bolaget. Varken CC eller stödhandläggarna kände till bolaget Mekon AB. CC
      försökte nå [tjänstemannen hos NUTEK] utan att lyckas. Han bedömde att det låg i
      länsstyrelsens intresse, som stödbeviljande myndighet, att snabbt bringa klarhet i
      varför ett aktiebolag krävde in fordringar som tillkom staten. Han hade fått bolagets
      firma och organisationsnummer. Han bedömde att snabbaste sättet att få klarhet i
      förhållandet var att göra en förfrågan på bolaget i UC:s register. Han vände sig
      därför med sin fråga till en av de två som hade behörighet att gå in i registret.
      Länsstyrelsen har inte tagit någon personupplysning på AA som privatperson utan
      de uppgifter som framkom om AA hade samband med hans ställning som
      styrelseledamot i Mekon AB. Det lämnades inte ut uppgifter från registret om
      bolagets eller AA:s ekonomiska förhållanden till utomstående. Då CC kände till att
      AA under många år arbetat på NUTEK bedömde han att allt var i sin ordning
      beträffande kravet på borgensmannen.
      Enligt länsstyrelsens uppfattning har det förelegat ett berättigat intresse från
      myndighetens sida att så snabbt som möjligt försöka bringa klarhet i varför ett privat
      bolag handlade återkrav av de stöd som länsstyrelsen beviljat.
      EE uppger att det förekommit att han och AA haft både skilda och gemensamma
      uppfattningar i några stödärenden, men att det enligt hans uppfattning inte förelegat
      några misshälligheter mellan honom och AA när denne var anställd på NUTEK.
      –––
      När det slutligen gäller länsstyrelsens svar den 16 oktober 1998 till AA kunde detta
      ha utformats på annat sätt, bl.a. borde frågan om upphandling ha utelämnats
      eftersom den inte var relevant i detta sammanhang.
AA yttrade sig över vad länsstyrelsen anfört och sade då bl.a. följande.
      Vad länsstyrelsen anför beträffande sättet på vilket man tar kreditupplysningar på
      företag och fysiska personer via UC är missvisande. Begär man en
      företagsupplysning i UC-systemet, i detta fall på ett aktiebolag, lämnas uppgift om
      bland annat vilka personer som ingår i styrelsen, vem som är VD och vem som är
      revisor. Det lämnas inte med någon automatik personupplysning på någon av dessa
      personer. En sådan personupplysning är en särskild tilläggstjänst och den måste
      särskilt begäras för varje person som då identifieras med personnummer. Mekon AB
      har ingen VD men två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant. Länsstyrelsen
      begärde särskild personupplysning endast på mig och ej på den andre ordinarie
      styrelseledamoten eller suppleanten. Detta visar att länsstyrelsen endast var
      intresserad av information om Mekon AB och om mig personligen.
      –––
      Det framstår som uppenbart att det inte har gjorts något seriöst försök av
      länsstyrelsen och CC att inhämta upplysningar genom NUTEK om Mekon ABs
      uppdrag utan att detta påstådda försök endast fått tjäna som ursäkt för att begära
      kreditupplysning på Mekon AB och personupplysning på mig.
      – – – Flera av de ärenden, där jag har haft anledning att ifrågasätta och i vissa fall
      kritisera länsstyrelsens handläggning, har också varit föremål för granskning och
      allvarlig kritik av RRV. – – –
      –––
      Det som länsstyrelsen skrivit om NUTEKs upphandling av Mekon ABs tjänster i
      brevet 1998-10-06, uppfattade jag som rent trakasseri från länsstyrelsen – – –. Jag
      uppfattade det så att man avsåg att ställa till svårigheter för Mekon AB och för mig
      genom att på något sätt intervenera i Mekon ABs relationer med NUTEK och [JO:s
      anm.: i stället för ”och” torde ”om” avses] jag fortsatte att ”bråka”.
      –––
                                                                         Dnr 2172-2000     Sid 4 (11)



      Vad länsstyrelsen och CC uppger, om försöket att nå [en tjänsteman på NUTEK]
      och i övrigt att verifiera Mekon ABs uppdrag, bär varken sanningens eller
      sannolikhetens prägel. Det fanns vid den aktuella tidpunkten minst tio personer,
      sannolikt fler, på NUTEK som hade kännedom om Mekon AB och mitt uppdrag för
      NUTEK, personer som också CC väl kände genom tjänsten. Bland dessa finns – – –
      Hade länsstyrelsen och CC verkligen velat bringa klarhet i frågan om min och
      Mekon ABs behörighet hade man kunnat vända sig till någon av dessa personer om
      det inte gått att nå [tjänstemannen på NUTEK]. – – – Det har inte heller, som
      länsstyrelsen påstår, varit någon tidsnöd eller särskild brådska. Det hade därför
      kunnat bero några dagar med att klarlägga saken utan att detta vållat någon som
      helst olägenhet.
      –––
      Jag har personligen blivit djupt kränkt av att länsstyrelsen på olika sätt
      uppenbarligen försökt ”rota fram” negativ information om mig som person. – – –
Från länsstyrelsen inhämtades akten i det inledningsvis angivna ärendet. Av
handlingarna där framgår ytterligare följande. Sedan AA i januari 2000 hade vänt
sig till landshövdingen i saken och av denne fått ett svar, skrev han den 29 februari
2000 bl.a. följande; någon senare handling finns inte i akten.

      –––
      Syftet med en kreditupplysning är att införskaffa främst ekonomisk information om
      ett företag eller en person som underlag för eventuella affärstransaktioner, krediter
      och liknande och inte för att införskaffa allmänna upplysningar som är tillgängliga
      på annat sätt.
      Hade CC verkligen varit intresserad av uppgifter om det företag jag är verksam i
      hade han begärt ett utdrag ifrån bolagsregistret hos PRV [JO:s anm.: Patent- och
      registreringsverket]. Det är omedelbart tillgängligt för envar och där framgår alla de
      uppgifter som CC önskade få reda på. Ett annat alternativ hade ju varit att vända sig
      direkt till mig med en förfrågan.
      Oavsett detta, finns det ingen som helst rimlig förklaring till, varför CC i detta
      sammanhang dessutom begärt att få personliga uppgifter om mig. Länsstyrelsen ger
      ju heller ingen kommentar till att så skett.
      CC vet mycket väl vem jag är och att på det sätt som här skett begära personliga
      uppgifter om mig betraktar jag som integritetskränkande då det fullständigt saknar
      betydelse i denna sak vad t ex jag har för personlig civilstatus, årsinkomst,
      förmögenhet, fastighetsinnehav, betalningsanmärkningar m.m.
      –––
      För att erhålla en kreditupplysning, UC-upplysning på styrelseledamöterna
      personligen i ett aktiebolag krävs att beställaren, i detta fall CC, särskilt efterfrågar
      en sådan personupplysning på mig. Den enda rimliga förklaringen är att CC varit ute
      efter eventuell negativ ekonomisk information om mig personligen som skulle
      kunna användas i syfte att misskreditera eller skada Mekon AB och mig personligen.
      –––
Den nu berörda akten innehåller inte några handlingar som visar vad länsstyrelsen
närmare bestämt begärde hos UC eller vad svaret på begäran blev. På anmodan
från JO:s sida undersöktes hos länsstyrelsen hur det förhöll sig härmed. Enligt
denna undersökning fanns sådana handlingar inte kvar. CC, som därvid hade
tillfrågats, insände emellertid senare en kopia av vad han uppgav vara den
företagsupplysning som han hade begärt om Mekon AB. Samtidigt lämnade han
uppgifter med anledning av AA:s yttrande i JO:s ärende som han hade fått del av.

CC anförde då bl.a. följande.
                                                                        Dnr 2172-2000     Sid 5 (11)



      –––
      – – – Vid det aktuella tillfället, när upplysning om Mekon AB inhämtades, ombads
      en medarbetare att begära upplysningen. Någon specifikation av upplysningens
      karaktär lämnades inte av undertecknad, utan upplysningen fick det utförande som
      tillämpas av länsstyrelsen.
      Det förhållandet att upplysningar kom att lämnas om AA har därför sin grund dels i
      att han var företrädare för Mekon AB, dels i att länsstyrelsen tillämpar ett förfarande
      som resulterar i upplysningar även om aktuellt bolags företrädare. Länsstyrelsens
      erfarenhet är sedan lång tid att upplysningar inte enbart om ett företag i fråga utan
      även om företrädarna för företaget är av direkt betydelse för att kunna bedöma ett
      aktuellt ärende och företag.
      Länsstyrelsen har inte begärt någon personupplysning om AA, utan en
      företagsupplysning om Mekon AB. De uppgifter som företagsupplysningen lämnade
      om AA var en direkt konsekvens av att AA var bolagsföreträdare för Mekon AB.
      –––
Vid en per telefon i november 2002 gjord förfrågan hos UC framkom att – för
närvarande och redan i september 1998 – förhållandena vid beställning av
kreditupplysningar via Internet var följande, såvitt här är av intresse. När
beställningen avser ett aktiebolag, lämnas till en början uppgifter om bl.a.
styrelseledamöter och deras personnummer. För att få uppgifter om deras
inkomster och förhållanden i övrigt måste beställaren vidta ytterligare åtgärder.
Bara om så sker, sänds till omfrågad person ett meddelande om den upplysning
som lämnats.

I ett beslut den 9 januari 2003 anförde JO Berggren följande.

Rättslig reglering (centrala delar)
Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller bl.a. följande.

Med kreditupplysning avses i lagen uppgifter, omdömen eller råd som lämnas till
ledning för bedömning av någon annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i
övrigt i ekonomiskt hänseende. Med näringsidkare avses i lagen även den som,
utan att driva näringsverksamhet, har ett så väsentligt inflytande i en viss
verksamhet att uppgifter om hans egna förhållanden behövs för att belysa
verksamhetens ekonomiska ställning. (2 §) Kreditupplysningsverksamhet skall
bedrivas så att den inte leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom
innehållet i de upplysningar som förmedlas eller på annat sätt eller till att oriktiga
eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut (5 §). Kreditupplysningar om
fysiska personer som inte är näringsidkare får inte lämnas ut, om det finns
anledning att anta att upplysningen kommer att användas av någon annan än den
som på grund av ett ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av någon liknande
anledning har behov av upplysningen (9 §). När en kreditupplysning om en fysisk
person lämnas ut, skall till den som avses med upplysningen samtidigt och
kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om bl.a. de uppgifter, omdömen och
råd som upplysningen innehåller om honom och vem som har begärt upplysningen
(11 §).

Om straff gäller bl.a. följande (19 § andra stycket). Till böter döms den som genom
oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder att någon som bedriver
                                                                     Dnr 2172-2000    Sid 6 (11)




kreditupplysningsverksamhet, utom i ett här inte aktuellt fall, lämnar ut en
kreditupplysning utan att ha grund till detta enligt 9 §. Till samma straff döms den
som genom att utnyttja uppgifter hos någon som bedriver
kreditupplysningsverksamhet uppsåtligen bereder sig tillgång till en
kreditupplysning utan att ha grund till detta enligt 9 §. I ringa fall döms dock inte
till ansvar.

I lagens äldre, ursprungliga, lydelse användes begreppet personupplysning. Det
avsåg ”kreditupplysning om annan enskild person än den som är näringsidkare
eller annars har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om
hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning”
(2 §). (Skälet till att själva ordet slopats anges i prop. 1996/97:65 s. 62. Ordet
förekommer fortfarande i Datainspektionens ”Värt att veta om kreditupplysningar”,
utgåva reviderad den 1 april 2002.) I förarbetena till lagen används uttrycket
företagsupplysning beträffande sådana kreditupplysningar som inte var
personupplysningar (se prop. 1973:155 s. 139).

I dessa förarbeten (s. 140) utvecklas innebörden av vissa andra i regleringen (2 och
9 §§) använda uttryck enligt följande. Med näringsidkare bör förstås var och en
som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Till personer med
väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet bör till en början hänföras sådana
som har ett väsentligt ekonomiskt intresse i verksamheten, t.ex. delägare i
handelsbolag eller kommanditbolag, aktieägare i fåmansbolag samt aktieägare som
har en större post aktier i annat aktiebolag. Hit hör också de som har en ledande
ställning i ett företag, som styrelseledamot, verkställande direktör eller på annat
sätt.

Bedömning
Rättslig bakgrund, närmare
Vid tillkomsten av kreditupplysningslagen upplystes i förarbetena om dåvarande
ordning bl.a. följande (prop. 1973:155 s. 9 f.).

      Kreditgivarnas behov av information om låntagare och andra kunder tillgodoses på
      olika sätt. Vissa kreditgivare samlar uppgifter i egna register. En del uppgifter
      kommer från kunderna själva. I stor utsträckning används emellertid upplysningar
      utifrån. Uppgifter som är av betydelse för kreditbedömning kan inhämtas från
      domstolar och myndigheter liksom från arbetsgivare, tidigare kreditgivare och andra
      privata uppgiftslämnare. Stor betydelse har den information som anskaffas från
      företag och andra som yrkesmässigt är inriktade på att lämna kreditupplysningar. I
      första hand är det kreditupplysningsföretag eller kreditupplysningsbyråer som
      förmedlar upplysningar. – – –
      –––
      Individuella kreditupplysningar lämnas antingen skriftligen eller muntligen. De
      består vanligen av faktauppgifter, omdömen och råd. Faktauppgifterna avser när det
      gäller enskilda personer, förutom civilstånd, anställning, utbildning, tidigare
      verksamhet o.d., framför allt inkomst- och förmögenhetsförhållanden samt
      eventuella betalningsanmärkningar. Omdömena gäller vederbörandes ekonomiska
      ställning, hans skötsamhet i ekonomiskt avseende och hans personliga anseende. I
      fråga om företag innehåller upplysningarna framför allt uppgifter om rörelsens
      inriktning och omfattning, företagsledningens sammansättning o.d. samt omdömen
      om branschvana, affärsförmåga, ekonomisk ställning m.m. Det råd, som en
                                                                        Dnr 2172-2000      Sid 7 (11)



      kreditupplysning vanligen utmynnar i, går ut på tillstyrkande eller avstyrkande av
      kredit, i allmänhet efter en mer eller mindre graderad skala.
      –––
Om begränsningar i kreditinformationen och otillbörligt intrång i personlig
integritet anförs i förarbetena bl.a. följande (a. prop. s. 88 f.).
      Frågan om skydd för personlig integritet har debatterats livligt under senare år.
      Bland annat har den åsikten förts fram att den enskilde bör ha tillgång till en fredad
      sektor, inom vilken han kan avvisa sådan inblandning både från det allmänna och
      från andra som uppfattas som otillbörlig.
      För min del vill jag liksom utredningen understryka att den enskildes rätt att bli
      lämnad i fred aldrig kan vara absolut i ett samhälle. En avvägning måste ske mellan
      å ena sidan den enskildes intresse av integritetsskydd och å andra sidan det
      allmännas och andra enskilda personers behov av bl.a. information.
      Jag har redan i ett tidigare avsnitt framhållit den stora betydelse som
      kreditupplysningsverksamheten har i dagens samhälle. För att kreditgivningen skall
      kunna fungera så friktionsfritt som möjligt är det nödvändigt att kreditgivarna har ett
      gott underlag för sin kreditbedömning. Om man i alltför hög grad begränsar
      möjligheten att skaffa information om de lånesökande, hämmas kreditgivningen
      samtidigt som risken för kreditförluster och därmed kostnaderna för krediter ökar.
      En alltför långtgående begränsning i kreditinformationen får på detta sätt negativa
      konsekvenser även för den enskilde kreditsökanden.
      –––
      Av central betydelse i detta sammanhang är uppgifter som belyser en persons
      ekonomiska ställning. Även sådana uppgifter torde av många upplevas som mycket
      ömtåliga. Det är emellertid uppenbart att en kreditupplysning, för att kunna fylla sin
      uppgift, måste innehålla ganska långtgående information om den enskildes
      ekonomiska förhållanden. Att så är fallet torde också i allmänhet accepteras av den
      som kreditupplysningen rör. När det gäller uppgifter om ekonomiska förhållanden
      torde den enskilde framför allt ha intresse av att informationen inte är felaktig eller
      missvisande. I detta avseende sammanfaller hans intresse med kreditgivarens.
      –––
      En ytterligare omständighet av betydelse för integritetsskyddet är till vem
      kreditupplysning lämnas. Uppenbarligen är det många gånger väsentligt för den
      enskilde att kreditupplysning om honom lämnas endast till sådana som har ett
      legitimt behov av upplysningen. När jag nyss har talat om vad en kreditupplysning
      bör få innehålla, har förutsättningen varit att upplysningen inte lämnas till annan än
      den som har behov av information för kreditprövning eller kreditbevakning eller
      annat liknande ändamål. Om någon annan får del av upplysningen måste detta i
      princip betraktas som en integritetskränkning, även om de uppgifter som innefattas i
      upplysningen är av tämligen banal karaktär. – – –
      –––
Beträffande tillämpningen av reglerna om utlämnande av kreditupplysningar och
legitimitetskontroll uttalas i förarbetena bl.a. följande (a. prop. s. 104 f.).

      Även jag delar utredningens uppfattning att en bestämmelse om legitimitetskontroll
      är nödvändig när det gäller personupplysningar. Jag har redan i ett tidigare avsnitt
      understrukit att det i många fall torde vara av stor betydelse för den enskilde att
      kreditupplysning om honom lämnas endast till sådana som har ett legitimt behov av
      upplysningen. Om någon annan får del av upplysningen måste detta ofta uppfattas
      som en integritetskränkning, även om de uppgifter som innefattas i upplysningen är
      av förhållandevis banal karaktär. Så t.ex. måste den enskilde med fog kunna känna
      sig kränkt, om kreditupplysning lämnas till någon som begär upplysning av ren
      nyfikenhet, t.ex. en granne.
                                                                        Dnr 2172-2000     Sid 8 (11)



      Enligt min mening kan man inte i lagen ställa upp en regel som på ett uttömmande
      sätt anger i vilka fall en beställare skall anses ha ett legitimt behov av en
      kreditupplysning. Det är emellertid uppenbart att hit bör hänföras fall då beställaren
      behöver kreditupplysningen för kreditbedömning eller kreditbevakning. I övrigt bör
      det, som utredningen har framhållit, i princip krävas att det mellan den enskilde och
      beställaren föreligger eller förbereds ett avtal eller annat rättsförhållande som
      nödvändiggör en riskbedömning av ekonomisk art. Detta kan vara fallet i t.ex.
      borgens-, anställnings- eller hyressammanhang.
      –––
      Liksom utredningen anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att reglera frågan om
      utlämnande, såvitt gäller företagsupplysningar. Jag vill hänvisa till vad jag tidigare
      har sagt om att hänsynen till personlig integritet gör sig mindre gällande i fråga om
      sådana upplysningar. I stället är det av vikt att företagsupplysningsverksamheten
      löper så smidigt som möjligt.
Senare kom legitimitetskontrollen i ny dager, genom att den praktiska verkligheten
förändrades. Ett beställaransvar infördes. Härom anförs i lagstiftningsärendet bl.a.
följande (prop. 1980/81:10 s. 50 f.).

      Enligt promemorian kan det dock inte rimligen krävas av ett kreditupplysnings-
      företag att det från en ofta återkommande och väl känd kund infordrar uppgift om
      ändamålet med varje enskild personupplysning. Kravet på kontroll från kredit-
      upplysningsföretagets sida bör enligt promemorian i sådana fall ofta kunna anses
      uppfyllt genom att företaget avfordrar kunden en generell försäkran om att denne
      skall begära personupplysningar endast när det finns ett sådant behov av upplysning
      som avses i 9 §. Enligt vad som framhålls i promemorian torde den som bedriver
      kreditupplysningsverksamhet även i övrigt i betydande utsträckning vara hänvisad
      att lita till de uppgifter som beställaren av en personupplysning lämnar rörande sitt
      behov av upplysningen.
      Under remissbehandlingen har dessa uttalanden i promemorian om tilllämpningen
      av 9 § lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Datainspektionen
      ser det emellertid som en brist i lagen att det saknas möjligheter att ingripa mot den
      som vilseleder ett kreditupplysningsföretag att lämna ut en personupplysning i strid
      mot 9 §. Inspektionen uppger att flera fall av missbruk har inträffat och anser därför
      att den som begär en personupplysning måste åläggas att lämna korrekta uppgifter
      om sitt behov av upplysningen. Enligt inspektionens mening är det inte orimligt att
      förena en sådan förpliktelse med straffsanktion.
      De upplysningar som har lämnats i samband med remissbehandlingen ger vid
      handen att förutsättningarna för tillämpningen av 9 § och de därtill knutna
      sanktionsbestämmelserna i viss mån har rubbats genom utvecklingen inom
      kreditupplysningsbranschen. Av vad datainspektionen har anfört i sitt remissyttrande
      framgår sålunda att legitimitetskontrollen hos kreditupplysningsföretagen i praktiken
      sker huvudsakligen på det mer allmänna sätt som har berörts i
      departementspromemorian. Under inspektionens medverkan har utvecklats en praxis
      som innebär att kreditupplysningsföretagen i avtalen med sina abonnenter tar in
      bestämmelser om att dessa får begära personupplysningar endast under de
      förutsättningar som anges i 9 § kreditupplysningslagen. Denna utveckling har
      ytterligare belysts av Upplysningscentralen UC AB, som i sitt yttrande uppger att
      den helt dominerande delen av företagets produktion av personupplysningar
      levereras per tråd via direktkopplade dataterminaler till beställarna. UC framhåller
      att detta innebär att ändamålsprövningen enligt 9 § i det enskilda fallet sker hos
      beställaren. Kreditupplysningsföretagets kontroll avser i själva verket beställaren
      och sker innan ett abonnemangsavtal träffas. Enligt UC kan företaget därjämte i
      efterhand ingripa mot en abonnent, om det uppdagas att denne missbrukar
      abonnemanget.
      Den praxis som sålunda har vuxit fram som en följd av bl.a. utvecklingen av ADB-
      rutiner hos olika kreditupplysningsföretag bör enligt min mening godtas, i all
      synnerhet som den genom datainspektionens godkännande har blivit fast etablerad.
                                                                        Dnr 2172-2000    Sid 9 (11)



      Det är emellertid uppenbart att det då inte är tillräckligt med det ansvar som enligt 9
      och 19 §§ åvilar den som bedriver kreditupplysningsverksamhet. Ett ansvar för att
      de från integritetsskyddssynpunkt viktiga reglerna i 9 § inte åsidosätts måste läggas
      även på den som beställer en personupplysning. Därmed kan man också lösa det av
      datainspektionen påtalade problemet att beställaren av en personupplysning f.n. utan
      påföljd kan vilseleda ett kreditupplysningsföretag att lämna ut en personupplysning i
      strid mot 9 §. Som inspektionen har påpekat föreligger här en lucka i
      integritetsskyddet, eftersom inspektionen givetvis i allmänhet inte heller kan ingripa
      mot det företag som har utsatts för vilseledandet.
      Ett ansvar för beställaren bör, som inspektionen har varit inne på, åstadkommas
      genom att en ny straffbestämmelse förs in i lagen. – – –
Denna utvidgning av straffansvaret utformades väsentligen i överensstämmelse
med vad Lagrådet förordade (a. prop. s. 325 f. och 335 f.).

I rättsfallet RH 1999:88 (Svea hovrätts mål nr B 2478/98) har tillämpningen av
straffbestämmelserna närmare belysts. Där befanns en näringsidkare ha missbrukat
den möjlighet att få ut en kreditupplysning som ett abonnemangsavtal gett honom
för att därigenom tillgodose ett behov som klart föll utanför kreditupplysnings-
systemets syften.

Klagomålen i ärendet
I det fall som jag nu bedömer utgår jag mot angiven bakgrund från att
länsstyrelsens avtal med UC innebar att de hos myndigheten som beställde
kreditupplysningar var skyldiga att iaktta de begränsningar som anges i 9 §
kreditupplysningslagen. Bestämmelserna där hindrade inte att länsstyrelsen
inhämtade upplysningar om företaget Mekon AB. Även kreditupplysningar om AA
fick enligt 9 § begäras, eftersom denne såsom ledamot av bolagets styrelse var i
lagens mening näringsidkare (2 § och förarbetena). Därmed aktualiseras inte
tillämpning av straffbestämmelserna (19 § andra stycket). Detta innebär emellertid
inte utan vidare att det var rättsligt godtagbart att man från länsstyrelsens, en
myndighets, sida vände sig till UC med begäran om kreditupplysningar, när det
som här inte – till skillnad från vad som torde vara fallet i den regionalpolitiska
stödverksamhet som länsstyrelsen nämnt – gällde att få uppgifter till ledning för
någons vederhäftighet i ekonomiskt hänseende (jfr 2 §).

Enligt länsstyrelsens yttrande var syftet med förfrågningen hos UC att ”snabbt
bringa klarhet i varför ett aktiebolag krävde in fordringar som tillkom staten”. Det
rörde sig om återkrav av stöd som länsstyrelsen hade beviljat. Varken av yttrandet
eller de minnesanteckningar som gjordes i anslutning till händelsen framgår dock
hur man skulle kunna få reda på just detta genom sådana uppgifter som ingår i
kreditupplysningar. Visserligen kom det fram något – att den för länsstyrelsen
kände AA var knuten till bolaget – men att något sådant skulle vara förhållandet,
torde man inte ha kunnat räkna med i förväg.

Enligt förvaltningslagens (1986:223) regler om myndigheternas serviceskyldighet
(4 §) skall varje myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan
hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall
lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes
behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor från enskilda skall besvaras
                                                                 Dnr 2172-2000   Sid 10 (11)




så snart som möjligt. Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet,
bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

I detta fall sökte den enskilde upplysningar om ett aktiebolags rätt att agera vid
återkrav av statligt stöd. Av utredningen framgår inte att detta behov av hjälp var
sådant att det inte skulle ha kunnat tillgodoses av en annan myndighet än
länsstyrelsen, nämligen NUTEK, vilken som företrädare för fordringsägaren och
uppdragsgivare tydligen var den som var närmast till att lämna upplysningar. Hjälp
skall lämnas i lämplig utsträckning. Självfallet skall hjälp också lämnas på lämpligt
sätt. Om man nu hos länsstyrelsen ansåg att länsstyrelsen skulle hjälpa till hade
man enligt min mening inte bort begagna sig av kreditupplysningssystemet, med de
rättsliga inskränkningar som gäller för användning av detta, i synnerhet som
kreditupplysningar inte kan anses som ett tjänligt medel för ändamålet.

De upplysningar som inhämtades omfattade inte bara ett bolag utan avsåg även AA
själv, låt vara att upplysningarna i sammanhanget – han var ledamot av styrelsen –
inte var att beteckna som en personupplysning enligt den etablerade terminologin.
Vad länsstyrelsen här anger i sitt yttrande är inte riktigt klargörande:
”Länsstyrelsen har inte tagit någon personupplysning på AA som privatperson utan
de uppgifter som framkom om AA hade samband med hans ställning som
styrelseledamot i Mekon AB.” Vad länsstyrelsen ytterligare anför visar att man fått
tillgång till uppgifter om AA:s ekonomiska förhållanden; dessa uppges inte ha röjts
för utomstående. Detta senare är gott och väl men av mindre betydelse i
sammanhanget. Vad saken nu gäller är orsaken till att även sådana uppgifter över
huvud taget kom in till länsstyrelsen och om det fanns någon giltig eller ursäktlig
anledning till detta.

Av utredningen får anses framgå att man vid beställningen av upplysningar från
UC, för vilken åtgärd CC synes ha haft ansvaret, hade kunnat stanna vid att få fram
uppgifter bara om vilka som var ledamöter i styrelsen för bolaget. Länsstyrelsen
har emellertid gått vidare och genom extra åtgärder inhämtat närmare uppgifter om
AA Länsstyrelsen har inte gjort gällande att dessa uppgifter skulle ha varit av värde
för den hjälp som man säger sig ha velat lämna den som ställde frågor om Mekon
AB. Och något behov av de närmare upplysningarna om AA för bedömning av
dennes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende i något mellanhavande med
länsstyrelsen var det inte heller fråga om.

Vad CC närmare anfört innebär att det vid tillfället gick till som vanligt vid
länsstyrelsens inhämtande av företagsupplysningar, varvid uppgifter om företagens
företrädare var av betydelse för bedömningen. Situationen var dock inte sådan som
avses i kreditupplysningslagen (se 2 § och ovan) utan av särskilt slag, varför
framställningen om upplysningar hade bort begränsas till själva bolaget.
Hänvisningen till det vanliga förfarandet kan sålunda inte försvara vad som skedde.
Dessutom har man från länsstyrelsens sida därigenom inte förklarat att de närmare
uppgifterna om bolagsföreträdarna avser bara en av dem, AA – annat har inte
påståtts från länsstyrelsens sida och framgår inte av handlingarna i övrigt. Vad som
framkommit utesluter därför inte att upplysningarna om AA inhämtades av
ovidkommande skäl (jfr a. prop. s. 104).
                                                                 Dnr 2172-2000    Sid 11 (11)




Det sagda innebär att man hos länsstyrelsen utan någon i verksamheten grundad
anledning utnyttjade den möjlighet enligt lagen (9 § och 19 § andra stycket), att
begära kreditupplysningar om t.ex. den som är styrelseledamot, som var och en –
myndigheter och enskilda – har, trots att de inte behöver sådana upplysningar för i
lagen angivet ändamål. Att kreditupplysningslagen låter hänsynen till personlig
integritet väga mindre tungt i fråga om utlämnande av företagsupplysningar (jfr a.
prop. s. 79 f. och 105) får ses som en lösning i stort som inte innebär att det
allmänna – myndigheter – får bortse från vad som är meningen med
kreditupplysningar ens i fall där enskilda får göra det.

Med hänsyn till vad jag sålunda funnit har länsstyrelsen genom sitt förfarande,
åtminstone de åtgärder som medförde att uppgifter om en styrelseledamots
ekonomi m.m. kom fram, utnyttjat sina befogenheter i annat syfte än vad
regelsystemet i fråga är avsett för. Förfarandet får anses ha varit
integritetskränkande för AA.

Att i samband med svaret på AA:s förfrågan hos länsstyrelsen fråga hur dennes
uppdrag hos NUTEK hade tillkommit – om upphandling ägt rum – hade inget att
göra med förfrågningen och var för övrigt inte en uppgift för länsstyrelsen. Frågan
framstod dessutom som ett orättmätigt angrepp på AA, för innehållet i dennes, som
det visat sig, berättigade förfrågan. Länsstyrelsens skyldighet att såsom myndighet
iaktta saklighet åsidosattes härigenom.

Med den kritik som ligger i det sagda avslutas ärendet.
