# Fråga om rättsliga förutsättningar förelegat för ett beslut om husrannsakan i transportmedel

JO 2000-11-10 dnr 2185-2000

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                    Sid
                                                                       2000-11-10           2185-2000             1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Fråga om rättsliga förutsättningar förelegat för ett beslut om
                        husrannsakan i transportmedel

## Bakgrund

Efter en anonym anmälan till JO och efter att ha granskat Polismyndighetens i
                        Västernorrlands län handlingar i ärendet, beslutade chefsJO Eklundh att inleda en
                        förundersökning om misstänkt tjänstefel. Under förundersökningen hölls förhör
                        med tre polismän och en assistent. Förundersökningen lades ned eftersom det inte
                        längre fanns anledning att anta att brott hade begåtts. Vid förundersökningen och
                        utredningen i övrigt i ärendet framkom bl.a. följande.

                        En person ringde den 1 juni 2000 strax före kl. 23.00 till SOS Alarm AB och
                        uppgav att det i en viss lägenhet hade förekommit skottlossning och att en
                        namngiven skottskadad kvinna fanns i lägenheten. När man kontrollringde till det
                        telefonnummer från vilket larmet ringts in, nådde man endast ett mobilsvar på
                        finska. Inspektören AA utsågs till polisinsatschef och beordrades till platsen. På
                        plats begärde han bl.a. ett beslut om husrannsakan i transportmedel. Vakthavande
                        befälet, inspektören BB, beslutade i enlighet med hans begäran. Syftet med detta
                        beslut var att kontrollera de fordon som lämnade det bostadsområde där lägenheten
                        var belägen. Kontrollen gick till på så sätt att fordonen stoppades varefter
                        registreringsnumren noterades och förarnas körkort kontrollerades. Polismännen
                        gjorde också en allmän kontroll för att se om något såg misstänkt ut. Inga
                        bagageutrymmen öppnades och ingen bil genomsöktes. I lägenheten genomfördes
                        en husrannsakan med hjälp av nycklar till denna. Vid husrannsakan påträffades
                        lägenhetsinnehavaren som låg och sov. Det fanns inga spår eller annat som tydde
                        på att det som anmälts till SOS Alarm AB hade inträffat där. Lägenhetsinnehavaren
                        hade ingen förklaring till larmet.

                        I ett beslut den 10 november 2000 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

## Bedömning

Beslutet om husrannsakan i transportmedel
                        För att söka efter någon som skall gripas, anhållas eller häktas som misstänkt för
                        ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, eller
                        försök till ett sådant brott, får husrannsakan företas i transportmedel på viss plats,



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                   Dnr 2185-2000   Sid 2 (3)




om det finns särskild anledning att anta att den sökte kan komma att passera platsen
(28 kap. 2 a § RB). Åtgärden skall alltså föregås av en sannolikhetsprövning.
Husrannsakan med stöd av denna bestämmelse kan bli aktuell t.ex. utmed tänkbara
flyktvägar från brottsplatsen (Fitger, Rättegångsbalken del 2 s. 28:10b).

Av utredningen framgår att inspektören BB beslutade om husrannsakan i de fordon
som kunde komma att lämna det område där lägenheten fanns. Han grundade sitt
beslut på bedömningen att det kunde vara fråga om ett sådant grovt brott som
åsyftas i 28 kap. 2 a § RB och att det fanns en risk för att gärningsmannen skulle
lämna området i ett fordon.

Den grundläggande förutsättningen för att husrannsakan i transportmedel skall få
företas är att den eftersökte skall bli föremål för ett tvångsingripande av det slag
som anges i bestämmelsen, dvs. gripande, anhållande eller häktning. Uttrycket
”skall anhållas eller häktas” avser verkställighet av ett redan fattat beslut om
anhållande eller häktning (jfr vad som sägs om innebörden av detta uttryck i JO
1993/94 s. 66). Uttrycket ”skall gripas” syftar däremot på ett nära förestående
beslut om frihetsberövande fattat av en polisman. Som ett exempel på en sådan
situation kan nämnas att en person, som får gripas med stöd av 24 kap. 7 § första
stycket RB och som med anledning härav förföljs av en polisman, försvinner in i
en bil eller något annat transportmedel.

I det här aktuella fallet fanns det inte något anhållnings- eller häktningsbeslut. Det
förhöll sig inte heller så att något gripande av en misstänkt gärningsman som hade
iakttagits eller lokaliserats av polisen var nära förestående. Av utredningen framgår
i stället att polisen inte hade fått någon som helst uppgift om någon gärningsman.
Gärningsmannen – om någon sådan över huvud taget fanns – var således helt
okänd för polisen. Det står redan av dessa skäl klart att det vid tillfället saknades
rättsliga förutsättningar att tillämpa bestämmelsen i 28 kap. 2 a § RB.

Av förhören med inspektören AA och polisassistenterna CC och DD framgår
emellertid att BB:s beslut om husrannsakan i transportmedel inte kom att
verkställas på annat sätt än genom att polismännen, efter att ha stoppat fordonen,
såg in genom dessas rutor samt noterade fordonens registreringsnummer och i vissa
fall också förarnas personnummer. Polismännen gjorde däremot inte några
undersökningar invändigt i fordonen eller i dessas bagageutrymmen eller andra
dolda utrymmen för att försöka finna en gärningsman. DD har beskrivit förfarandet
som en ”lätt och flyktig kontroll”.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har AA betecknat det förfarande
som nyss har beskrivits som husrannsakan i transportmedel. Också CC har använt
detta uttryck, och han har till yttermera visso dokumenterat de iakttagelser som
gjordes i en handling som rubricerats som ”Husrannsakan enl. RB 28:2 a”. Det står
således klart att polismännen har missuppfattat innehållet i bestämmelsen om
husrannsakan i transportmedel. Jag utgår därför från att berörda polismän
informeras om innebörden av denna.
                                                                  Dnr 2185-2000   Sid 3 (3)




Jag vill i sammanhanget erinra om att en polisman enligt 22 § polislagen
(1984:387) har rätt att under vissa förutsättningar stoppa ett fordon eller annat
transportmedel. Bestämmelsen gör det bl.a. möjligt för en polisman att stoppa ett
transportmedel, om det finns anledning att anta att någon som färdas i detta har
gjort sig skyldig till brott. Av detta krav på en konkret brottsmisstanke mot någon
som färdas i transportmedlet följer att bestämmelsen inte ger polisen rätt att stoppa
ett transportmedel i rent spaningssyfte (se Berggren– Munck, Polislagen, 3:e uppl.
s. 141 f. och Rikspolisstyrelsen, Polislagen med kommentarer, s. 109).

Sedan det genom CC:s och DD:s uppgifter framkommit att fordonskontrollen
företagits på det sätt som har beskrivits i det föregående, fanns det inte längre
grund för antagande att något tjänstefel hade ägt rum i samband med denna. Som
framgår av det nyss sagda innebär detta emellertid inte att förfarandet framstår som
godtagbart.
