# Anmälan mot Polismyndigheten Dalarna för att myndigheten lämnat sekretessbelagd uppgift till Kronofogdemyndigheten om egendom som omhändertagits i samband med ett polisingripande

JO 2013-06-14 dnr 2187-2012

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2013-06-14         2187-2012              1 (9)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Anmälan mot Polismyndigheten Dalarna för att myndigheten lämnat
                        sekretessbelagd uppgift till Kronofogdemyndigheten om egendom som
                        omhändertagits i samband med ett polisingripande


                          Beslutet i korthet: En person misstänktes för ringa narkotikabrott och medtogs
                          för kroppsbesiktning. I samband därmed omhändertog polisen en klocka som
                          den misstänkte bar på sig. Sedan det framkommit att den misstänkte hade
                          skulder i mål hos Kronofogdemyndigheten lämnade polisen uppgiften om
                          klockan till Kronofogdemyndigheten som omgående beslutade om utmätning av
                          den.
                          Sekretessbelagda uppgifter om egendom som polisen påträffar i sin verksamhet
                          kan efter en intresseavvägning i det enskilda fallet lämnas till
                          Kronofogdemyndigheten med stöd av den s.k. generalklausulen i offentlighets-
                          och sekretesslagen.
                          Vid intresseavvägningen ska det intresse som sekretessen är avsedd att skydda
                          ställas mot det intresse som Kronofogdemyndigheten företräder. Omständig-
                          heter av betydelse vid intresseavvägningen är bl.a. egendomens värde, Krono-
                          fogdemyndighetens möjligheter att för egen del säkerställa utmätning och
                          skuldbeloppets storlek.
                          De omständigheter som i detta fall beaktades vid intresseavvägningen var
                          sådana att polisen hade rätt att lämna den sekretessbelagda uppgiften till
                          Kronofogdemyndigheten.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA, såsom ombud för BB, kritik mot
                        Polismyndigheten Dalarna och anförde i huvudsak följande.

                        Den 28 februari 2012 var BB föremål för ett polisingripande. I samband med
                        ingripandet tog polisen ifrån honom en klocka och uppgav att anledningen till detta
                        var att han hade skulder hos Kronofogdemyndigheten. Polismyndigheten under-
                        rättade Kronofogdemyndigheten om klockan och överlämnade den dit. Enligt vad
                        som framgår av polismyndighetens avrapporteringspromemoria över ingripandet
                        var klockan aldrig tagen i beslag, utan ”tillfälligt i polisens besittning”. Polisen
                        hade inte rätt att förfoga över klockan på det sätt som skedde. Det var inte förenligt
                        med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, att lämna ut uppgiften om
                        innehavet till Kronofogdemyndigheten då det inte var uppenbart att intresset av att



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                     Dnr 2187-2012    Sid 2 (9)




lämna ut uppgiften hade företräde framför intresset av att skydda uppgiften. En
sådan tillämpning av den s.k. generalklausulen skulle medföra att polisen
godtyckligt kan ta föremål från personer för att säkra skulder hos Kronofogde-
myndigheten.

Enligt en promemoria upprättad av rättsenheten vid Polismyndigheten Dalarna
skulle exempelvis anknytning till organiserad brottslighet, med hänsyn till dess
systemhotande karaktär, vara en sådan omständighet som möjliggör ett uppgifts-
lämnande till Kronofogdemyndigheten med stöd av generalklausulen. Vidare
skulle summan av det beslagtagna godset kunna indicera att pengarna härrör från
brott och ett uppgiftslämnande kunna komma i fråga. Polismyndighetens uppfatt-
ning synes inte ha stöd i lag eller doktrin. BB har under alla förhållanden inte
någon anknytning till organiserad brottslighet och har inte åtkommit klockan på
olagligt sätt.

Enligt polismyndighetens promemoria ska uppgiftslämnandet dokumenteras genom
en tjänsteanteckning med en kort redogörelse för bakgrunden, bestämmelser som
har tillämpats och befattningshavarens bedömning. Så har inte skett i detta fall.

Till anmälan bifogades bl.a. den av Polismyndigheten Dalarna upprättade
promemoria till vilken anmälaren hänvisade.

Utredning
Handlingar från Polismyndigheten Dalarna hämtades in och granskades.

Efter att ha anmodats att yttra sig inkom Rikspolisstyrelsen (rikspolischefen CC)
med yttrande. Till yttrandet bifogades ett yttrande från Polismyndigheten Dalarna
(länspolismästaren DD).

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för handläggningen av det aktuella
ärendet.

      Den 28 februari 2012 blev BB, då han uppvisade tydliga tecken på narkotika-
      påverkan och det således fanns en skälig misstanke om narkotikabrott, medtagen till
      polisstationen i Falun för efterföljande kroppsbesiktning och kroppsvisitation.
      Sedermera gjordes en anmälan på innehav och bruk av narkotika, ringa brott […].
      Enligt protokoll över kroppsvisitation var ändamålen med visitationen att söka efter
      föremål som är underkastade beslag (i förevarande fall narkotika) samt säkerhetsskäl
      […]. Vid kroppsvisitationen upptäcktes att BB hade en stor tung klocka på sin arm.
      Denna undersöktes eftersom polismännen befarade att den kunde gömma narkotika.
      Eftersom klockan var stor och tung och polismännen befarade att den kunde
      användas som knogjärn fick klockan vara kvar i ansvariga polismäns besittning på
      grund av säkerhetsskäl.
      Under förhör uppgav BB att han hade skulder på cirka 30 000 kr hos Kronofogden.
      Polismännen gjorde bedömningen att hans klocka, som tillfälligt var i polisens
      besittning, hade ett ganska högt värde. BB berättade dessutom spontant att klockan
      var värd cirka 20 000 kr. Mot bakgrund härav beslutade en av polismännen att
      underrätta Kronofogden om att klockan fanns i polisens besittning. Kronofogden
      beslutade om förbud att lämna ut klockan till någon annan än Kronofogden.
                                                                        Dnr 2187-2012     Sid 3 (9)




Efter att ha redogjort för bakgrunden och den rättsliga regleringen redovisade
Rikspolisstyrelsen följande bedömning.
      Omhändertagandet av klockan
      Inledningsvis konstaterar Rikspolisstyrelsen att BB har medtagits till polisstationen
      för kroppsbesiktning och kroppsvisitation med anledning av misstanke om
      narkotikabrott. BB har sålunda tillfälligt omhändertagits för att de aktuella
      åtgärderna skulle kunna utföras och har såvitt framkommit släppts direkt efter att
      dessa utförts.
      En avvisitering, dvs. en provisorisk skyddsvisitation, genomfördes vid omhänder-
      tagandet med stöd av 19 § polislagen. För det fall den misstänkte personen ska tas in
      i häkte eller polisarrest - vilket sannolikt inte var helt klarlagt vid omhändertagandet
      - finns också stöd för sådan skyddsvisitation i 4 kap. 2 § häkteslagen (2010:611).
      Då klockan bedömdes kunna utgöra ett sådant farligt föremål som avses i 19 § första
      stycket 1 polislagen omhändertogs den tillfälligt av polismännen med stöd av den
      angivna bestämmelsen. Klockan har såvitt framkommit sålunda inte varit tagen i
      beslag enligt bestämmelserna i 27 kap. RB.
      I förarbetena till vissa ändringar i polislagen anges att omhändertagen egendom bör
      återlämnas så snart omhändertagandet inte längre behövs för att syftet med åtgärden
      ska uppnås (prop. 2003/04:159 s. 17).
      Det finns enligt Rikspolisstyrelsens mening inget som tyder på att omhändertagandet
      av klockan varat under en längre tid, beroende på kontakterna med Kronofogdemyn-
      digheten, än vad som syftet med åtgärderna motiverat (dvs. kroppsvisitationen och
      kroppsbesiktningen). Omhändertagandetiden synes sålunda inte ha fördröjts med
      anledning av kontakterna med Kronofogdemyndigheten.
      Utifrån vad som går att utläsa av den dokumentation som Rikspolisstyrelsen tagit del
      av bedömer styrelsen att såväl den genomförda skyddsvisitationen som omhänder-
      tagandet av klockan har hanterats i enlighet med gällande författningar och i övrigt
      på ett korrekt sätt.
      Distansutmätningen
      Egendom som har tagits i förvar i avvaktan på att kvarstad utverkas eller i beslag
      kan bli föremål för s.k. distansutmätning enligt 4 kap. 7 § UB [utsökningsbalken].
      Detta gäller också sådan egendom som har omhändertagits för den intagnes räkning
      i häkte eller polisarrest. Distansutmätning innebär att Kronofogdemyndigheten fattar
      beslut om utmätning utan att egendomen är omedelbart tillgänglig. Beslut om
      utmätning fattas i regel under ett telefonsamtal varigenom den myndighet som
      omhändertagit egendomen - vanligtvis Polisen, Ekobrottsmyndigheten eller
      Tullverket - underrättar Kronofogdemyndigheten om att exempelvis ett beslag hävts.
      Samtidigt som Kronofogdemyndigheten meddelar per telefon eller fax att egen-
      domen utmäts förbjuds myndigheten att lämna ut egendomen till den misstänkte
      eller någon annan som gör anspråk på egendomen (Kronofogdemyndighetens
      handledning 2010-10-20, dnr 808 12552-10/112).
      En förutsättning för distansutmätning är enligt Rikspolisstyrelsens tolkning av 4 kap.
      7 § UB samt Kronofogdemyndighetens handledning att egendomen har beslagtagits
      eller omhändertagits på annat sätt. Motivet till det förefaller vara att först då anses
      egendomen kunna identifieras på ett sådant sätt som krävs enligt 4 kap. 7 § UB.
      I det nu aktuella fallet kontaktade polismyndigheten Kronofogdemyndigheten under
      tiden klockan var omhändertagen och därmed i polismyndighetens besittning.
      Därmed synes förutsättningarna för distansutmätning enligt Rikspolisstyrelsens
      mening vara uppfyllda. Detta är emellertid en fråga som Kronofogdemyndigheten
      ansvarar för att bedöma.
      Rikspolisstyrelsen anser emellertid att det inte finns skäl att bedöma omhändertagna
      föremål på annat sätt än beslagtagna föremål. I båda fallen är egendomen i polis-
                                                                  Dnr 2187-2012    Sid 4 (9)




myndighetens besittning. Av Kronofogdemyndighetens handledning (a. ovan) fram-
går att någon skillnad inte heller görs i detta hänseende.
Rikspolisstyrelsen anser sålunda att polismyndigheten ägt förfoga över klockan på
det sätt som skett.
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Uppgifter i en förundersökning kan omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Eftersom sekretesskyddet följer med
uppgifterna i dessa fall kan sådana uppgifter i många fall lämnas ut till en annan
myndighet utan hinder av sekretess. Rikspolisstyrelsen går därför inte närmare in på
de avvägningar som görs vid utlämnande i dessa fall.
Genom kontakten med Kronofogdemyndigheten har polismyndigheten lämnat ut
uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Sådana uppgifter
omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL.
Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 27 § OSL (generalklausulen) innebär
dock att uppgifter som omfattas av sekretess i vissa fall, efter en prövning i varje
enskilt fall, kan lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att
uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
Det framgår inte uttryckligen av avrapporteringspromemorian att en sådan
intresseavvägning som krävs vid tillämpningen av bestämmelsen i 10 kap. 27 § OSL
har ägt rum. Det framgår av avrapporteringspromemorian att en bedömning i frågan
ändå har gjorts genom att det BB uppgivit om sina skulder till Kronofogdemyn-
digheten samt klockans värde har dokumenterats och därefter har kontakter tagits
med Kronofogdemyndigheten. Av länspolismästarens skrivelse till BB:s ombud den
9 mars 2012 anges vidare att de beslutande polismännen har gjort bedömningen att
det är uppenbart att intresset av att lämna ut uppgifterna har företräde framför
intresset av att skydda uppgifterna om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden. Det hade emellertid varit önskvärt att denna bedömning hade
dokumenterats i avrapporteringspromemorian eller på annat sätt. Å andra sidan är
det inte rimligt att kräva av polispersonal i yttre tjänst att de dokumenterar varje
övervägande som görs. Något krav på dokumentation av den sekretessprövning som
föregår ett utlämnande av uppgifter finns inte heller.
JO har i två äldre beslut (JO 1987/88 s. 93 och 1988/89 s. 45) behandlat frågan om
Polisens möjligheter att underrätta Kronofogdemyndigheten om egendom som har
tagits i beslag eller som Polisen på annat sätt har fått kännedom om. Fallen gällde
polismyndigheter som informerat Kronofogdemyndigheten om egendom som till-
hörde brottsmisstänkta och som myndigheterna tagit i beslag eller fått kännedom om
på annat sätt. Kronofogdemyndigheten fick därigenom möjlighet att säkra betalning
för den misstänktes skulder genom att försäkra sig om egendomen. JO anförde att de
uppgifter som av Polisen lämnats till Kronofogdemyndigheten omfattades av sekre-
tess enligt dåvarande 9 kap. 17 § sekretesslagen och att den sekretessbrytande
bestämmelse som kunde bli aktuell var generalklausulen. Vidare fann JO att avväg-
ningen mellan den enskildes och Kronofogdemyndighetens intresse inte hade utfallit
på ett riktigt sätt och att polismyndigheterna inte haft rätt att utan författningsstöd
lämna uppgift till Kronofogdemyndigheten om den aktuella egendomen.
Ekosekretessutredningen har i sitt betänkande (SOU 1999:53, s. 350 f.) ansett att
JO:s uttalanden i nämnda ärenden har varit väl kategoriska när det gäller frågan om
generalklausulens tillämpning. Utredningen framhöll också – i motsats till JO:s
ståndpunkt – att det inte finns något generellt hinder mot att tillämpa generalklau-
sulen i samarbetet mellan Polisen och Kronofogdemyndigheten. En annan sak är att
det är en grannlaga uppgift att avväga om intresset av att lämna uppgiften i det
enskilda fallet väger över det intresse som sekretessen ska skydda.
JO har dock i ett senare beslut (1999-03-09, dnr 3746-1997) uttalat att sekretess-
lagen enligt sin ordalydelse inte utesluter att en uppgift som omfattas av sekretess
enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen efter en intresseavvägning i det enskilda fallet
lämnas från en polis- eller åklagarmyndighet till Kronofogdemyndigheten.
                                                                   Dnr 2187-2012     Sid 5 (9)




I sammanhanget bör nämnas att Ekosekretessutredningen, för att underlätta samar-
betet mellan bl.a. Polisen och Kronofogdemyndigheten, föreslog att myndigheter
som hanterar beslag, främst Polisen och Tullverket, ska underrätta Kronofogde-
myndigheten om att en person har tillgångar som är tillgängliga för exekutiva
åtgärder. Förslaget har inte lett till någon lagstiftning.
Även de samarbetsformer som inrättats mot bakgrund av regeringens uppdrag till
Rikspolisstyrelsen och vissa andra myndigheter att vidta åtgärder för att säkerställa
en effektiv och uthållig bekämpning av den grova organiserade brottsligheten (Ju
2008/5776/PO), bl.a. regionala underrättelsecenter, bör nämnas i detta sammanhang.
Dessa nya former för myndighetssamverkan har varit i bruk sedan den 1 september
2009 och bygger i hög utsträckning på informationsutbyte mellan de myndigheter
som ingår i samverkan. Sådant informationsutbyte sker till stor del med stöd av
generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.
Det finns även andra exempel på samarbetsformer mellan myndigheter som syftar
till att bekämpa brott och där en viktig förutsättning för samarbetet är informa-
tionsutbyte med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.
I slutredovisningen till regeringen av det ovan angivna uppdraget anförde
Rikspolisstyrelsen och de andra myndigheter som omfattades av uppdraget bl.a. att
det finns problem förknippade med tillämpningen av generalklausulen vid uppgifts-
lämnande och att tillämpningen innebär svåra avvägningar i det enskilda fallet
(Rikspolisstyrelsens skrivelse den 26 juni 2009, POA-400-4599/08). Vidare
framfördes i redovisningen att stöd för ett mer långsiktigt och rutinmässigt uppgifts-
lämnande mellan bl.a. de brottsbekämpande myndigheterna saknas och att det är
angeläget att det skyndsamt tillskapas ett sådant stöd för informationsutbyte. Mot
bakgrund av denna skrivelse har frågan om förbättrade möjligheter att utbyta
uppgifter mellan myndigheter som samverkar mot grov organiserad brottslighet varit
föremål för en utredning (SOU 2011:80). Förslagen i utredningen bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL är av avgörande betydelse för att myndigheter
ska kunna samverka för att bekämpa brott samt försvåra för människor att försörja
sig genom brottslig verksamhet. Myndigheternas samverkan i detta hänseende är
vidare av mycket stor betydelse för att nå framgång i den brottsbekämpande och
brottsförebyggande verksamheten.
Inom polisorganisationen är det väl känt, genom utbildningar och information i
övrigt, att en tillämpning av generalklausulen förutsätter en intresseavvägning som
måste göras i varje enskilt fall. Det framgår också av yttrandet från Polismyndig-
heten Dalarna att polismyndigheten informerat om hur bestämmelsen ska tillämpas.
Den intresseavvägning som ska göras enligt bestämmelsen är inte alltid särskilt
enkel utan är ofta förknippad med osäkerhet och rädsla för att göra felaktiga
bedömningar. Det är främst mot denna bakgrund som Rikspolisstyrelsen m.fl.
myndigheter har hemställt hos regeringen om ett mer ändamålsenligt stöd för
uppgiftsutlämnande mellan myndigheter i dessa sammanhang.
Även i de fall det inte är fråga om att bekämpa grov organiserad brottslighet finns
det ofta starka skäl att kunna lämna uppgifter om enskilds personliga och eko-
nomiska förhållanden vidare till en annan myndighet som kan vidta åtgärder, t.ex.
Försäkringskassan eller Kronofogdemyndigheten. Att värdefull egendom som
kriminellt belastade individer innehar kan användas för att betala skulder som dessa
har till samhället eller andra enskilda är av stor vikt inte minst ur ett brottsföre-
byggande perspektiv. Detta är enligt Rikspolisstyrelsens mening en aspekt som
måste beaktas i en sådan intresseavvägning som ska göras enligt 10 kap. 27 § OSL.
Rikspolisstyrelsen anser beträffande det nu aktuella ärendet att en intresseavvägning
enligt 10 kap. 27 § OSL mycket väl kan leda till bedömningen att uppgifter om BB:s
personliga och ekonomiska förhållanden kan lämnas till Kronofogdemyndigheten.
Styrelsen anser att det är viktigt att ta hänsyn till att dessa bedömningar ofta är svåra
                                                                        Dnr 2187-2012      Sid 6 (9)




      att göra och görs utifrån en helhetsbedömning av situationen som det kan vara svårt
      att dokumentera och återge på ett fullständigt sätt.
      BB anser att en sådan tillämpning av generalklausulen som skett skulle medföra att
      Polisen godtyckligt kan ta föremål från personer för att säkra skulder hos
      Kronofogdemyndigheten.
      Genom den prövning som görs vägs de olika intressena mot varandra. Det är i och
      för sig fråga om bedömningar av enskilda tjänstemän i enskilda fall, men Rikspolis-
      styrelsens uppfattning är att sådana prövningar i allmänhet görs på ett nogsamt sätt
      och det är därför inte fråga om godtyckliga bedömningar.
      Dokumentationen
      BB anför att polismyndighetens krav på dokumentation inte följts. Med detta menar
      anmälaren det polismyndigheten anger i sin promemoria från den 9 mars 2012. I
      promemorian anger polismyndigheten följande. ”Det är således viktigt att den
      befattningshavare som tar initiativ till att vidarebefordra uppgiften till Kronofogde-
      myndigheten har gjort en noggrann bedömning utifrån tillämplig sekretessbe-
      stämmelse samt generalklausulen. Uppgiftsutlämnandet ska vidare dokumenteras
      genom en tjänsteanteckning varvid en kort redogörelse för bakgrunden, vilka
      bestämmelser som har tillämpats samt den eller de springande punkterna för
      bedömningen ska framgå”.
      Den aktuella promemorian utgör anvisningar till de anställda inom myndigheten om
      hur de ska hantera utlämnande av uppgifter till Kronofogdemyndigheten.
      De polismän som har verkställt ingripandet mot BB och kontaktat Kronofogde-
      myndigheten har dokumenterat kontakterna med Kronofogdemyndigheten i
      avrapporteringspromemorian. I promemorian finns också en redogörelse för bak-
      grunden samt översiktligt vilka bedömningar som gjorts. Däremot saknas som
      polismyndigheten också påpekar i sitt yttrande en hänvisning till aktuellt lagrum.
      Därigenom har polismyndighetens anvisningar inte helt följts.
      De krav som ställs på dokumentation i samband med aktuell typ av ingripande
      framgår av 28 kap. 9 och 13 §§ RB samt 27 § polislagen samt Rikspolisstyrelsens
      föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt 27 och 28 §§ polislagen
      (RPSFS 2011:12, FAP 100-2). Enligt dessa bestämmelser ställs inga krav på
      dokumentation av utlämnande av uppgifter till annan myndighet och om den
      sekretessprövning som görs i samband med detta. Inte heller i förvaltningslagen
      (1986:223) finns det några bestämmelser om dokumentation i dessa fall.
      Rikspolisstyrelsen anser, trots att polismyndighetens anvisningar inte helt följts, att
      dokumentationen av kontakterna med Kronofogdemyndigheten måste bedömas som
      tillräckliga utifrån de allmänna principer som får anses gälla för dokumentation hos
      en myndighet. Som Rikspolisstyrelsen anfört ovan hade det dock varit önskvärt att
      även dokumentera att en intresseavvägning har gjorts samt hur denna
      intresseavvägning utfallit.

Rättslig reglering
En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar eller avlägsnar
någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som
är nödvändig bl.a. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål ska
kunna tas om hand, s.k. provisorisk skyddsvisitation (19 § första stycket 1
polislagen).

Enligt 4 kap. 7 § utsökningsbalken får lös egendom utmätas endast om egendomen
är tillgänglig vid förrättningen eller om egendomen ändå på grund av registrering,
upplysningar vid förhör eller annan utredning kan identifieras och hinder inte kan
antas möta mot att säkerställa utmätningen enligt 6 kap. Utmätning av lös egendom
                                                                   Dnr 2187-2012    Sid 7 (9)




som är i tredje mans besittning kan säkerställas bl.a. genom att förbud meddelas för
innehavaren att utan Kronofogdemyndighetens tillstånd lämna ut egendomen eller
vidta någon annan åtgärd med den till skada för sökanden (6 kap. 7 § utsöknings-
balken).

Enligt 35 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen, OSL, gäller
sekretess för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden om det
inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående
till denne lider skada eller men och uppgiften förekommer i bl.a. utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller i angelägenhet som avser an-
vändning av tvångsmedel i brottmål. Med tvångsmedel avses bl.a. kroppsvisitation
och omhändertagande av farliga föremål enligt 19 § första stycket polislagen.

En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för enskilda eller för
andra myndigheter om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning som OSL
hänvisar till (8 kap. 1 § OSL).

Enligt 10 kap. 27 § första stycket OSL, den s.k. generalklausulen, får en sekretess-
belagd uppgift, med undantag som inte är aktuella i detta fall, lämnas till en myn-
dighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde fram-
för det intresse som sekretessen ska skydda.

Bedömning
BB har i första hand vänt sig mot polisens åtgärd att i samband med ingripandet
underrätta Kronofogdemyndigheten om innehavet av klockan, vilket föranledde
utmätning av denna. Detta aktualiserar frågan om utbyte av information av det
aktuella slaget mellan en polismyndighet och Kronofogdemyndigheten ur ett
sekretessperspektiv.

Uppgiften om att polisen innehade den aktuella klockan och att den hade omhän-
dertagits från BB var en sådan uppgift för vilken sekretessbestämmelsen i 35 kap. 1
§ första stycket OSL gäller. Det innebär att polisen som huvudregel inte hade rätt
att underrätta Kronofogdemyndigheten om klockan om det inte stod klart att det
kunde göras utan att BB led skada eller men. Syftet med underrättelsen var att
Kronofogdemyndigheten skulle få tillfälle att utmäta klockan vilket skulle ha
inneburit skada eller men för BB i lagens mening. Frågan i detta ärende är om det
trots allt kan ha varit riktigt av polisen att underrätta Kronofogdemyndigheten om
klockan. Enligt den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL hade polisen rätt att
underrätta Kronofogdemyndigheten om det var uppenbart att intresset av att
uppgiften lämnades hade företräde framför det intresse som sekretessen skulle
skydda.

JO har tidigare uttalat sig om situationer i vilka en polismyndighet till en kronofog-
demyndighet har lämnat uppgifter som varit sekretessbelagda enligt 9 kap. 17 § i
den numera upphävda sekretesslagen (1980:100) om bl.a. egendom som polis-
myndigheten tagit i beslag. I JO 1987/88 s. 93 och JO 1988/89 s. 45 gjorde JO
                                                                  Dnr 2187-2012   Sid 8 (9)




uttalanden av innebörd att ett sådant uppgiftslämnande i princip inte borde ske med
stöd av generalklausulen (motsvarande bestämmelse fanns då i 14 kap. 3 § sekre-
tesslagen), eftersom det saknades direkt stöd i lag eller förordning för detta. I ett
senare beslut – 1999-03-09, dnr 3746-1997 – uttalade JO emellertid att sekretess-
lagen enligt sin ordalydelse inte uteslöt att en uppgift som omfattades av sekretess
enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen, efter en intresseavvägning i det enskilda fallet
lämnades från en polismyndighet till en kronofogdemyndighet. Som framgår av
Rikspolisstyrelsens yttrande har frågan om utlämnande av sekretessbelagda
uppgifter från polisen till Kronofogdemyndigheten berörts i en statlig utredning
men någon särskild författningsreglering har inte genomförts.

Att personer som har skulder i mål hos Kronofogdemyndigheten så långt som
möjligt hindras från att undandra sig exekutiva åtgärder är givetvis av stor vikt,
såväl för enskilda fordringsägare som för tilltron till rätts- och exekutions-
väsendena. Trots de tämligen långtgående befogenheter som Kronofogdemyn-
digheten har kan det ofta vara svårt för myndighetens tjänstemän att själva hitta
vissa typer av i och för sig utmätningsbar egendom. Detta gäller bl.a. kontanta
medel och sådana värdeföremål som är lätta att undanskaffa. Av bl.a. detta skäl får
det anses vara av vikt att Kronofogdemyndigheten i vissa fall kan få information
från bl.a. polismyndigheterna om egendom som dessa har påträffat i sin verksam-
het.

Jag anser mot den angivna bakgrunden att uppgifter av det aktuella slaget, som är
sekretessbelagda enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL, bör kunna lämnas från en
polismyndighet till Kronofogdemyndigheten med stöd av generalklausulen. Upp-
giftslämnandet får dock inte ske rutinmässigt utan måste föregås av en sådan verk-
lig intresseavvägning i det enskilda fallet som generalklausulen förutsätter. Vid den
intresseavvägningen bör följande omständigheter beaktas.

Redan den uppgiften att en person är eller har varit föremål för ett polisingripande
kan vara sekretessbelagd hos polismyndigheten. Av bl.a. detta skäl bör polismyn-
digheten innan någon kontakt tas med Kronofogdemyndigheten ha kännedom om
omständigheter som med viss styrka talar för att den aktuella personen förekommer
med skulder där. Att personen själv uppger att denne har skulder hos Kronofogde-
myndigheten är givetvis en sådan omständighet. En annan omständighet av bety-
delse kan vara en konkret misstanke om att personen livnär sig av brott. En uppgift
om den förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten i ett pågående mål
hos Kronofogdemyndigheten är offentlig (34 kap. 1 § andra stycket 1 OSL).
Polisen bör därför inleda kontakten med Kronofogdemyndigheten med en förut-
sättningslös förfrågan huruvida den aktuella personen har skulder i pågående mål
där. Om det bekräftas att så är fallet, kan uppgifterna om den påträffade egen-
domen lämnas efter en intresseavvägning.

Det intresse som sekretessen är avsedd att skydda ska ställas mot det intresse som
Kronofogdemyndigheten företräder. Detta innebär att rent brottsbekämpande syften
inte ska tillmätas någon självständig betydelse. När det gäller den påträffade
                                                                 Dnr 2187-2012   Sid 9 (9)




egendomen ska denna vara av sådant slag att Kronofogdemyndigheten typiskt sett
kan antas ha svårt att hitta den. Vidare bör egendomen kunna förväntas bli föremål
för utmätning. Några mera ingående överväganden i sistnämnda avseende bör inte
krävas av polismyndigheten. Det bör emellertid vara sannolikt att värdet av egen-
domen inte är så lågt att en utmätning inte kan förväntas ge ett överskott som gör
åtgärden försvarlig. Skuldernas storlek bör beaktas vid intresseavvägningen på så
sätt att polismyndigheten bör vara mera restriktiv med att lämna ut de sekretess-
belagda uppgifterna om det rör sig, totalt sett, om mindre belopp.

I det aktuella fallet framkom det redan i samband med förhör att BB hade skulder
uppgående till ett relativt stort belopp, cirka 30 000 kr, hos Kronofogdemyn-
digheten. En klocka är sådan egendom som Kronofogdemyndighetens tjänstemän
typiskt sett har svårt att hitta och som är lätt att undanskaffa. Polisen bedömde att
den omhändertagna klockan hade ett högt värde vilket vann stöd av att BB själv
uppgav att den var värd cirka 20 000 kr. Uppgifterna som sådana om BB:s skulder,
klockans värde och kontakterna med jourhavande kronofogde är väl dokumen-
terade inom ramen för den aktuella förundersökningen. Det var uppenbarligen
dessa omständigheter som beaktades vid intresseavvägningen. Jag anser att
omständigheterna var sådana att polismyndigheten efter den intresseavvägning som
gjordes hade rätt att lämna den aktuella uppgiften till Kronofogdemyndigheten.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inga uttalanden från min sida.
