# Granskning av polisens användning av kroppsvisitation och husrannsakan i fordon i brottsförebyggande syfte

JO 2023-09-26 dnr 2199-2023

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr
                                                                          2023-09-26            2199-2023          Sid 1 (12)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Granskning av polisens användning av kroppsvisitation och
                        husrannsakan i fordon i brottsförebyggande syfte


                          Beslutet i korthet: JO har genomfört inspektioner i fyra lokalpolisområden av hur
                          polislagens bestämmelser om kroppsvisitation och husrannsakan i fordon i
                          brottsförebyggande syfte används (se 19 § andra stycket 1 respektive 20 a §
                          polislagen). Vid inspektionerna har dokumentation från drygt 650 ingripanden
                          granskats och samtal hållits med enskilda poliser. Granskningen avslutas nu genom
                          detta beslut där JO gör uttalanden med anledning av iakttagelser från inspektionerna.
                          JO konstaterar att förutsättningarna för tvångsmedelsanvändningen inte prövas på
                          det sätt som föreskrivs i lagtexten. Polisens tillämpning av de aktuella
                          bestämmelserna, bedömd på ett generellt plan, är därför inte förenlig med
                          legalitetsprincipen. JO uttalar att en sådan tillämpning är oacceptabel och innebär en
                          fara för rättssäkerheten för enskilda som berörs av åtgärderna. JO ser allvarligt på
                          detta. Det som kommit fram genom granskningen ger dock inte JO underlag att uttala
                          sig om huruvida tvångsåtgärderna tillämpas på ett diskriminerande sätt eller med ett
                          trakasserande syfte, vilket gjorts gällande i många anmälningar till JO.
                          I juni 2020 väckte JO frågan hos regeringen om en översyn av de aktuella
                          bestämmelserna. Det som kommit fram genom granskningen visar att översynen är
                          angelägen. En kopia av beslutet skickas därför till regeringen för kännedom.

## Bakgrund

Polisen har i vissa situationer rätt att i brottsförebyggande syfte genomföra
                        kroppsvisitationer och husrannsakan i bl.a. fordon för att söka efter vapen eller
                        andra farliga föremål (se 19 § andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen).

                        I juni 2020 redovisade jag två granskningar av polisens tillämpning av de
                        nämnda bestämmelserna (se JO 2020/21 s. 395 och 406, dnr 6855-2018
                        respektive 8911-2019). Jag konstaterade att bestämmelserna har brister och att
                        de kan vara svåra att tillämpa. Vidare uttalade jag att det är viktigt att
                        bestämmelserna är konsekventa och tydliga för att skyddet i grundlag mot
                        kroppsvisitation och husrannsakan ska upprätthållas i praktiken. Jag
                        konstaterade att bristerna i bestämmelserna är av den karaktären att de borde
                        lösas av lagstiftaren. Jag väckte därför frågan om en översyn av lagstiftningen
                        hos regeringen. (Se dnr 6855-2018.)



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                  Dnr 2199-2023       Sid 2 (12)




Det har därefter fortsatt att komma in klagomål till JO om att polisen
kroppsvisiterat en person eller sökt igenom ett fordon utan att det enligt
anmälaren har funnits grund för åtgärden. Anmälarna upplever ofta att de har
blivit trakasserade eller diskriminerade av polisen. Mot den bakgrunden
beslutade jag att genom en serie inspektioner följa upp granskningarna och på
ett mer generellt plan granska polisens tillämpning av de aktuella
bestämmelserna.

Inom ramen för granskningen har jag inspekterat lokalpolisområdena Linköping
(juni 2022, dnr 4271-2022), Örebro (oktober 2022, dnr 7438-2022), Luleå-
Boden och Helsingborg (båda februari 2023, dnr 9829-2022 respektive 590-
2023). Iakttagelser från inspektionerna har redovisats i särskilda protokoll.
Sammanlagt har JO granskat dokumentation från drygt 650 ingripanden. Jag
och mina medarbetare har vid inspektionerna även hållit samtal med enskilda
poliser om deras uppfattning om och tillämpning av bestämmelserna.

Granskningen avslutas nu genom detta beslut där jag gör uttalanden med
anledning av iakttagelser från inspektionerna.

Rättsliga utgångspunkter
Legalitetsprincipen och skyddet mot kroppsvisitation och husrannsakan
Den offentliga makten utövas under lagarna (se 1 kap. 1 § tredje stycket
regeringsformen, RF). Bestämmelsen ger uttryck för legalitetsprincipen och all
maktutövnings normbundenhet (se bl.a. Eka m.fl., Regeringsformen – med
kommentarer – andra uppl. s. 38).

Enligt 2 kap. 6 § första stycket RF är var och en gentemot det allmänna skyddad
mot bl.a. kroppsvisitation och husrannsakan. Även artikel 8 i
Europakonventionen om rätt till skydd för privat- och familjeliv ger ett sådant
skydd. Skyddet får inskränkas genom lag (se 2 kap. 20 och 21 §§ RF och artikel
8.2 i konventionen).

Av legalitetsprincipen följer att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt
sin ordalydelse. Att bestämmelserna inskränker det skydd som föreskrivs i
grundlagen ger särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen. (Se t.ex. NJA
2016 s. 1165.)

Kroppsvisitation och husrannsakan i fordon i brottsförebyggande syfte
Lagstöd för kroppsvisitation och husrannsakan i bl.a. fordon för att i
brottsförebyggande syfte söka efter vapen eller andra farliga föremål finns i
19 § andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen. En polis får i den utsträckning
det behövs utföra en kroppsvisitation eller en husrannsakan i fordon för att söka
efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot
liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant
föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken. Bestämmelsen i
20 a § polislagen föreskriver därutöver ett krav på att det kan antas att ett vapen
eller farligt föremål kan påträffas vid åtgärden.
                                                                    Dnr 2199-2023       Sid 3 (12)




Enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken får ett föremål förklaras förverkat om det är
ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och har påträffats
under omständigheter som gav anledning att befara att det skulle komma till
sådan användning. Bestämmelsen möjliggör ett förverkande utan att ett brott har
begåtts. Det avgörande är föremålets karaktär och de omständigheter under
vilka föremålet har påträffats. Syftet med bestämmelsen är att motverka att
personer bär knivar eller liknande föremål i situationer och på platser där risken
typiskt sett är stor för att föremålet ska komma till användning i samband med
våldsbrott (se prop. 1982/83:89 s. 13).

De tvångsåtgärder som är aktuella i granskningen är enligt uttalanden i
förarbetena avsedda att användas endast i situationer där risken typiskt sett
framstår som stor för att vapen eller andra farliga föremål ska komma till
användning vid våldsbrott. Det har ansetts ytterst väsentligt att den praktiska
tillämpningen inte får en sådan utformning att allmänheten uppfattar den som
ett utslag av obefogat trakasseri. Risken för våldsbrott kan i det särskilda fallet
hänföra sig till en viss person. I ett sådant fall är det endast han eller hon som
får visiteras. I andra fall kan de omständigheter som gör att det finns anledning
att befara att farliga föremål kan komma till användning vid brott vara sådana
att de inte hänför sig till någon bestämd person. I förarbetena anges vissa
typexempel på sådana situationer, t.ex. att rivaliserande ungdomsgrupper
konfronteras på allmän plats och idrottsevenemang där omständigheterna är
sådana att det erfarenhetsmässigt kan befaras att olika ungdomsgrupper drabbar
samman under våldsamma former. Risken för våldsanvändning måste alltid
vara kvalificerad på det sätt som gäller enligt 36 kap. 3 § brottsbalken. (Se prop.
1982/83:89 s. 15 f., prop. 1986/87:115 s. 11 f. och prop. 2005/06:113 s. 24 och
63 samt Berggren och Munck, Polislagen – En kommentar, 14:e uppl. s. 158.)

Typexemplen i förarbetena har inte avsetts vara uttömmande, och vissa andra
situationer där bestämmelserna måste kunna tillämpas uppkommer inte sällan i
praktiken. Exempelvis kan det finnas risk för sammandrabbning mellan
rivaliserande ungdomsgrupper utan att någon konfrontation ännu har ägt rum.
Ett motorcykelburet ungdomsgäng kan befinna sig på en viss plats under sådana
förhållanden att det på grund av tidigare erfarenheter eller upplysningar kan
antas att avsikten är att invänta och sammandrabba med en fientlig grupp. Ett
annat exempel kan vara när en ungdomsgrupp rör sig på tider och platser i
uppenbar avsikt att söka rånoffer. (Se Berggren och Munck, Polislagen – En
kommentar, 14:e uppl. s. 158 f.)

Jag har tidigare uttalat att lagstiftningen inte medger att ett visst område eller en
plats pekas ut där polisen regelmässigt kan ingripa med tvångsåtgärder (se mitt
beslut med dnr 8911-2019).

Det kan också nämnas att möjligheterna att genomföra husrannsakan i
brottsförebyggande syfte för att söka efter vapen år 2021 utökades till att avse
även gemensamma utrymmen i flerbostadshus (se 20 b § polislagen).
                                                                 Dnr 2199-2023      Sid 4 (12)




Bestämmelsen har en likartad lagteknisk konstruktion som 19 § andra stycket 1
och 20 a § och förutsätter att det eftersökta föremålet kan förverkas enligt
36 kap. 3 § brottsbalken. Med anledning av påpekanden som JO gjort om
tillämpningen av de befintliga reglerna underströks det i förarbetena att
utgångspunkten alltid ska tas i situationen som sådan vid bedömningen av om
den nya befogenheten är tillämplig, inte i stödet för att ett vapen eller annat
farligt föremål kan påträffas (se prop. 2020/21:216 s. 13 f.).

Dokumentation
Enligt 27 § polislagen ska protokoll föras bl.a. över husrannsakan och liknande
åtgärder som vidtas med stöd av polislagen samt om något föremål
omhändertas. Förarbetena till bestämmelsen innehåller inte något uttalande om
vad som avses med en liknande åtgärd i det här sammanhanget (se prop.
1996/97:175).

JO har uttalat att om polisen inte omhändertar något föremål i samband med en
kroppsvisitation enligt 19 § andra stycket polislagen finns det inte någon
lagstadgad skyldighet att dokumentera ett sådant ingripande. Det är dock ur
bl.a. kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt lämpligt att visitationen dokumenteras
oavsett om något föremål omhändertas eller inte (se JO:s beslut den 18
september 2009, dnr 1902-2008).

Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt
27 och 28 §§ polislagen och det allmänna rådet till författningen framgår att en
kroppsvisitation enligt 19 § andra stycket polislagen bör dokumenteras på en
viss blankett (se RPSFS 2011:12, FAP 100-2).

Utredning
Iakttagelser vid inspektionerna
Vid inspektionerna granskades framför allt om polisen hade övervägt om det
fanns förutsättningar för ett förverkande med stöd av 36 kap. 3 § 2 brottsbalken,
vilket förutsätter att omständigheterna gav anledning att befara att ett vapen
eller annat farligt föremål skulle komma till användning vid brott mot liv eller
hälsa, samt vilka omständigheter som låg till grund för den bedömningen.

Iakttagelserna om tillämpningen av bestämmelserna är i allt väsentligt desamma
vid de fyra lokalpolisområdena. De ger således en förhållandevis entydig bild
och kan därför redovisas kortfattat. För en fullständig redovisning av
iakttagelserna hänvisas till inspektionsprotokollen. Följande kan här nämnas om
de omständigheter som polisen enligt protokollen lagt till grund för
ingripandena.

Det är vanligt förekommande med omständigheter som kan kopplas till platsen
för ingripandet. Många ingripanden har skett i särskilt utsatta områden eller
områden med liknande problematik. Det rör sig om att en person eller bil
påträffas på en plats där det förekommer våldsbrott och/eller kriminella
grupperingar. Vidare har det ibland angetts att personen inte har någon klar
                                                                    Dnr 2199-2023       Sid 5 (12)




anledning att vistas på platsen. I det sammanhanget har tiden på dygnet haft
betydelse. Det har också angetts att det tidigare begåtts våldsbrott i området
eller att det finns en pågående konflikt mellan kriminella nätverk.

Därutöver har omständigheter som kan kopplas till individen för ingripandet
lyfts fram. Det rör sig t.ex. om att personen uppvisat ett avvikande eller
undvikande beteende samt hur personen uppträtt i samband med att polisen
initierar en kontakt och ställer frågor. Det nämns ofta att personen lämnar
undvikande svar på frågor eller inga svar alls, att personen har en flackande
blick eller att händerna söker sig till fickor trots tillsägelse.

Det har också angetts att personen förekommer i en miljö där många bär kniv
eller andra farliga föremål eller att personen eller bilen ”förekommer i
kriminella kretsar”. Även att personen sedan tidigare ”förekommer med
våldsbrott” eller lagförts för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och
andra farliga föremål har angetts. Utöver detta har tiden på dygnet lagts till
grund för ingripanden.

Det förekommer i princip inte att det redovisas överväganden och slutsatser om
huruvida förutsättningarna för ett förverkande med stöd av 36 kap. 3 §
brottsbalken var uppfyllda. Ofta utgår prövningen endast från om det kan antas
att den enskilde bär ett vapen på sig.

I övrigt kan nämnas att vapen eller andra farliga föremål har påträffats i endast
10–15 procent av ingripandena. I tre av de fyra inspekterade
lokalpolisområdena har majoriteten av ingripandena gjorts mot unga män med
icke-europeiskt klingande namn.

Vid samtalen med enskilda poliser kom det fram att många anser att de aktuella
bestämmelserna har en komplicerad lagteknisk konstruktion, bl.a. eftersom
överväganden måste göras i flera led, och att rekvisiten är svåra att tillämpa.
Detta har också förts fram av flera poliser med chefsbefattning. Det nämndes
också att bestämmelsernas tillämpningsområde nog tänjs för att polisen ska
kunna utföra det brottsförebyggande arbete som de förväntas göra.

Enskilda poliser har också framhållit att det är svårt att redogöra för hur
bestämmelserna är tänkta att tillämpas utifrån ordalydelsen. Flera poliser
uppgav att de i stället ”litade till sin känsla” och att de lär sig att känna igen en
”typsituation” utifrån vissa omständigheter. Ett avvikande eller undvikande
beteende från den enskilde är exempel på vad som kan leda till en kontroll.
Tiden, platsen och vem individen är spelar också en roll. Ingen polis var inne på
vad som krävs för ett förverkande enligt 36 kap. 3 § brottsbalken och vad
hänvisningen till den bestämmelsen innebär för tillämpningen av 19 § andra
stycket 1 och 20 a § polislagen.
                                                                       Dnr 2199-2023       Sid 6 (12)




Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen AA) yttrade sig den 9 maj 2023 efter att Nationella
operativa avdelningen, tillsynsenheten och samtliga polisregioner fått tillfälle att
yttra sig. Myndigheten skulle enligt JO:s remiss yttra sig över det som kommit
fram vid inspektionerna och redovisa bl.a. sin bedömning av om tillämpningen,
särskilt med beaktande av legalitetsprincipen, är förenlig med den aktuella
regleringen och syftet med den.

Polismyndigheten förde fram följande.

      JO:s inspektioner av lokalpolisområdena
      JO:s inspektioner av lokalpolisområdena ger indikationer på att det råder viss
      osäkerhet i verksamheten hur bestämmelserna om kroppsvisitation och
      husrannsakan i fordon enligt 19 § andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen
      ska tillämpas.
      Polismyndigheten anser att det finns ett antal faktorer som talar för att det är
      förenat med viss osäkerhet att enbart utifrån den nu aktuella granskningen dra
      några mer konklusiva slutsatser beträffande tillämpningen av de aktuella
      bestämmelserna. Användningen av tvångsåtgärderna förutsätter att det sker en
      bedömning om huruvida det utifrån omständigheterna kan antas att ett ännu
      okänt föremål kan förverkas eller inte. Denna bedömning är till sin natur svår att
      kontrollera i efterhand genom granskning av dokumentation. Därtill finns det
      skäl att vara försiktig vid en bedömning i efterhand om huruvida det funnits
      förutsättningar för en polis att ingripa på ett visst sätt. Omständigheterna för
      polisen kan i situationen ha tett sig annorlunda än vad som senare kan framgå av
      dokumentationen.
      Mot bakgrund av bestämmelsernas brottsförebyggande syften och tämligen låga
      beviskrav anser inte Polismyndigheten att det är förvånande att vapen eller andra
      farliga föremål inte har anträffats i fler fall än vad som framkommit av
      granskningen. En tillämpning av bestämmelserna kan mycket väl innebära att ett
      vapen eller annat farligt föremål inte påträffas. Det är vidare samhällets
      problembild som styr vilka individer som kontrolleras. Det polisiära
      brottsförebyggande arbetet sker mot individer som är aktuella i den lokala
      problembilden, oaktat etniskt ursprung.

      Polismyndighetens brottsförebyggande arbete
      Bestämmelserna om kroppsvisitation och husrannsakan i fordon enligt 19 §
      andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen är viktiga redskap i polisens
      brottsförebyggande arbete. Polismyndigheten har behov av att kunna vidta dessa
      tvångsåtgärder även i situationer då misstankarna inte är tillräckliga för att
      motivera åtgärder med stöd av bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken.
      Huruvida lagstiftningens utformning är ändamålsenlig för de utmaningar som
      Polismyndigheten ställs inför idag i sin brottsförebyggande verksamhet är dock
      en fråga som behöver utredas djupare än inom ramen för Polismyndighetens
      remissyttrande i detta ärende. Mot bakgrund av samhällsutvecklingen i stort,
      dagens problembild med organiserad brottslighet och grovt våld samt med
      beaktande av att de aktuella bestämmelserna har tillkommit ur delvis en annan
      kontext kan det finnas behov att anpassa bestämmelserna för att stärka
      Polismyndighetens brottsbekämpande förmåga.

      Tillämpningen och utformningen av bestämmelserna om kroppsvisitation och
      husrannsakan i fordon
      Som en del av polisers vardag ingår det att fatta beslut i situationer som upplevs
      som hotfulla eller pressande. Dessa beslut inkluderar i många fall komplicerade
                                                                         Dnr 2199-2023        Sid 7 (12)




      rättsliga bedömningar. Bestämmelserna om kroppsvisitation och husrannsakan i
      fordon enligt 19 § andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen utgör två av flera
      exempel på detta. […]
      Polismyndigheten anser att det kan finnas skäl för lagstiftaren att se över en
      förenkling och ett förtydligande av de aktuella bestämmelserna men vill dock
      framhålla att bestämmelserna är avsedda att användas i hotfulla eller riskfyllda
      situationer av skiftande slag. Det är därför inte möjligt att på detaljnivå ange alla
      de situationer som kan bli aktuella. För att uppnå det brottsförebyggande syftet
      med bestämmelserna behöver de till viss del ha ett brett tillämpningsområde.

      Dokumentation av beslut
      […]
      Polismyndigheten anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är lämpligt att en
      kroppsvisitation med stöd av polislagen dokumenteras oavsett om något föremål
      har omhändertagits eller inte.
      För närvarande pågår det ett arbete med att digitalisera polisers dokumentation
      av beslut om kroppsvisitation och husrannsakan i fordon enligt 19 § respektive
      20 a § polislagen. Mot bakgrund av vad som framkommit av JO:s inspektioner
      anser Polismyndigheten att det finns skäl för myndigheten att även se över
      innehållet i dokumentationsunderlaget i syfte att åstadkomma förtydligande för
      hur poliser ska dokumentera de bedömningar som ligger till grund för besluten.

      Granskning av beslut i efterhand och vikten av utbildning m.m.
      […]
      Med anledning av det tidigare beslutet och den bredare granskning som JO nu
      genomför avser Polismyndigheten att överväga om det finns skäl att införa ett
      myndighetsinternt system för kvalitetsgranskning av besluten i syfte att främja
      regelefterlevnaden i det dagliga arbetet.
      Det är förstås angeläget att poliser som vidtar tvångsåtgärder har de rättsliga
      förutsättningarna klara för sig. Det är därför viktigt att relevanta och adekvata
      utbildningsåtgärder vidtas kontinuerligt. Det gäller särskilt bestämmelser som
      inte är omedelbart lättillgängliga och om det råder osäkerhet i verksamheten hur
      bestämmelserna ska tillämpas, vilket JO:s inspektionsserie indikerar.
      Polismyndigheten avser därför att se över om det finns anledning att genomföra
      utbildningsinsatser rörande aktuella bestämmelser samt även överväga om det
      bör ske en utveckling av utbildningen i dessa frågor inom ramen för
      polisutbildningen.

Bedömning
Inledande kommentarer
Min granskning har utgått från dokumentationen av ett stort antal ingripanden
som gjorts inom fyra lokalpolisområden. Till detta kommer de samtal som jag
och mina medarbetare under inspektionerna haft med enskilda poliser som
arbetar i yttre tjänst. Samtalen har gett viktig information och värdefull kunskap
från poliser som i princip dagligen tillämpar de aktuella bestämmelserna.

Som angetts ovan är iakttagelserna i allt väsentligt desamma från alla de
inspekterade lokalpolisområdena. Det finns därför skäl att anta att
bestämmelserna tillämpas på ett likartat sätt även inom andra
lokalpolisområden. Mot bakgrund av detta och granskningens omfattning och
                                                                  Dnr 2199-2023       Sid 8 (12)




geografiska spridning anser jag mig ha ett tillräckligt underlag för att på ett mer
generellt plan kunna göra uttalanden om hur bestämmelserna tillämpas.

Granskningen visar att det i lokalpolisområdena Linköping och Örebro finns en
likartad problematik när det gäller den brottslighet och de utmaningar som
polisen möter i sin dagliga verksamhet, bl.a. i form av gängkriminalitet och
särskilt utsatta områden. Situationen är i allt väsentligt densamma i
lokalpolisområde Helsingborg. Närheten till kontinenten samt stora trafik- och
människoflöden ger brottsligheten en internationell kontext och innebär att
polisen i Helsingborg även ställs inför andra utmaningar.

Jag har också kunnat konstatera att situationen i lokalpolisområde Luleå-Boden
är en annan än i övriga granskade lokalpolisområden. Det handlar framför allt
om att det där inte förekommer gängkriminalitet av det slag som finns i de
övriga lokalpolisområdena och inte heller några särskilt utsatta områden. Enligt
företrädare för lokalpolisområdet finns dock en problembild med personer som
försöker etablera sig på narkotikamarknaden och vissa grupperingar. Den
industrietablering som sker i området riskerar också att föra med sig
kriminalitet.

Tillämpningen är inte förenlig med legalitetsprincipen …
Enligt vad som kommit fram vid inspektionerna är platsen för ingripandet en
omständighet som regelmässigt getts stor betydelse vid bedömningen av
förutsättningarna för tvångsåtgärderna. Många ingripanden har skett i särskilt
utsatta områden eller i områden med liknande problematik.

Vidare lyfts i protokollen ofta omständigheter fram som kan hänföras till den
person som ingripandet riktats mot och hur han eller hon har agerat. Det rör sig
t.ex. om att personen uppvisat ett beteende som enligt polisen är avvikande eller
undvikande eller att personen förekommer i kriminella kretsar.

En förutsättning för tillämpningen av bestämmelserna om kroppsvisitation och
husrannsakan i fordon i 19 § andra stycket 1 respektive 20 a § polislagen är att
det med hänsyn till omständigheterna kan antas att det eftersökta föremålet kan
förverkas enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.

Förverkandebestämmelsen utgör alltså grunden för tvångsmedelsregleringen,
och av lagtexten framgår att det ska göras en bedömning av om
omständigheterna var sådana att de gav anledning att befara att ett vapen eller
något annat farligt föremål skulle komma till användning vid våldsbrott. Enligt
vad som tydligt uttalats i förarbeten ska bedömningen ta sin utgångspunkt i
situationen som sådan, inte i t.ex. stödet för att ett vapen eller annat farligt
föremål kan påträffas. Tvångsmedelsanvändningen förutsätter att det finns stor
eller kvalificerad risk för våldsbrott i det konkreta fallet.

Den sammantagna bilden av det som kommit fram i granskningen visar dock,
oavsett vilka omständigheter som lagts till grund för ingripandet, att det inte
                                                                   Dnr 2199-2023      Sid 9 (12)




redovisas några överväganden eller slutsatser om huruvida situationen var av en
sådan karaktär som krävs för ett förverkande enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.
Det stämmer också väl överens med det som kommit fram i samtalen med de
enskilda poliserna, då ingen av dem nämnt att någon sådan bedömning görs.
Som jag uppfattar den granskade dokumentationen och samtalen med poliserna
är det i stället frågan om huruvida det kan antas att den berörda personen för
med sig ett vapen som övervägs inför ett eventuellt ingripande. Polisens
bedömning görs i normalfallet alltså inte enligt lagtexten och vad som uttalats i
förarbetena.

Jag vill dock samtidigt lyfta fram att omständigheter som redovisats i vissa av
de granskade protokollen tyder på att situationen ändå kan ha varit sådan som
avses i 36 kap. 3 § brottsbalken och att det i och för sig kan ha funnits grund för
tvångsåtgärderna, men utan att överväganden om det gjorts eller redovisats. Jag
tänker då framför allt på de ingripanden som utförts i områden där konfliktnivån
mellan rivaliserande grupper bedömts som hög, med förekomst av
skjutvapenvåld, och riktats mot personer som enligt polisen har kopplingar till
någon av dessa grupper.

Det är dock ett grundkrav att polisen i varje enskilt fall verkligen prövar om
förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda och tydligt dokumenterar
vilka omständigheter som ligger till grund för den bedömningen.

Sammantaget kan jag, utifrån vad dokumentationen utvisar och det som i övrigt
kommit fram i granskningen, inte dra någon annan slutsats än att prövningen av
om förutsättningarna för tvångsmedelsanvändningen är uppfyllda inte görs på
det sätt som följer av lagtexten och det krav på ett förverkande enligt 36 kap.
3 § brottsbalken som föreskrivs där. Polisens tillämpning av 19 § andra
stycket 1 och 20 a § polislagen, bedömd på ett generellt plan, är således inte
förenlig med legalitetsprincipen. Det är givetvis oacceptabelt.

Det finns för tydlighets skull skäl att lägga till följande. För den händelse ett
vapen eller något annat farligt föremål påträffas vid undersökningen, och en
konkret misstanke om brott uppstår, kan ett förverkande i vissa fall ske enligt
annan lagstiftning, t.ex. vapenlagen om det rör sig om ett skjutvapen. Detta
saknar emellertid betydelse för frågan om det funnits förutsättningar för
tvångsåtgärden i brottsförebyggande syfte med stöd av de nu aktuella
bestämmelserna i polislagen.

… och innebär en fara för enskildas rättssäkerhet
Granskningen inleddes bl.a. till följd av att JO fick förhållandevis många
klagomål om att polisen kroppsvisiterat en person eller sökt igenom ett fordon
utan att det enligt anmälaren har funnits grund för åtgärden. Anmälarna uppgav
ofta att de kände sig diskriminerade och trakasserade av polisen. Med anledning
av de iakttagelser som gjorts vid min granskning vill jag därför säga följande.
                                                                     Dnr 2199-2023     Sid 10 (12)




Trots att den prövning som gjorts i de granskade ärendena främst verkar ha
utgått från ett antagande om att ett vapen kan påträffas, kan jag konstatera att ett
sådant anträffats endast i 10–15 procent av fallen. Vidare har majoriteten av
ingripandena i tre av de inspekterade lokalpolisområdena gjorts mot unga män
med icke-europeiskt klingande namn.

Polismyndigheten har kommenterat dessa iakttagelser i sitt yttrande.

Som jag konstaterat visar granskningen att polisens tillämpning av de aktuella
bestämmelserna, bedömd på ett generellt plan, inte är förenlig med
legalitetsprincipen. Det innebär att polisen i formellt hänseende inte tillämpar
bestämmelserna på det sätt som anges i lag.

Bestämmelser om tvångsmedel ska tillämpas enligt sin ordalydelse och med
särskild restriktivitet. Det är således inte tillåtet med extensiva eller vidlyftiga
tolkningar, t.ex. att man ”tänjer” på bestämmelserna för att kunna göra ett
tvångsingripande i brottsförebyggande syfte.

En tillämpning som inte har stöd i lagtexten innebär att de
rättssäkerhetsgarantier som omgärdar tvångsmedelsregleringen inte upprätthålls
i praktiken och ökar risken för att tvångsingripanden baseras på ovidkommande
hänsyn eller görs godtyckligt.

Polisens tillämpning av de aktuella bestämmelserna innebär en fara för
rättssäkerheten för enskilda som berörs av åtgärderna. Det som kommit fram
genom granskningen ger mig dock inte underlag för att jag ska kunna uttala mig
om huruvida tvångsåtgärderna på ett generellt plan tillämpas på ett
diskriminerande sätt eller med ett trakasserande syfte.

Dokumentationskravet bör utvidgas
I min tillsynsverksamhet ser jag återkommande exempel på att sådana
kroppsvisitationer som nu är aktuella inte dokumenteras. Det blev också tydligt
att det förhåller sig på det viset bl.a. vid samtalen med enskilda poliser i
samband med inspektionerna.

Det är ett ingrepp i den personliga integriteten att bli kroppsvisiterad och
innebär för de flesta ett obehag. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt angeläget att
en sådan åtgärd kan kontrolleras i efterhand, oavsett om något föremål
omhändertas. Jag uppfattar det som att Polismyndigheten delar den
ståndpunkten. För att JO ska kunna utöva en effektiv tillsyn är det en
förutsättning att en åtgärd har dokumenterats. Dessutom innebär ett
dokumentationskrav ett incitament för beslutsfattaren att tänka igenom om
förutsättningarna för en viss åtgärd är uppfyllda.

Enligt min mening bör dokumentationskravet i 27 § polislagen utvidgas så att
det även omfattar sådana kroppsvisitationer som nu är aktuella och att åtgärden
ska dokumenteras oavsett om något föremål omhändertas.
                                                                    Dnr 2199-2023      Sid 11 (12)




Jag välkomnar det arbete som Polismyndigheten redovisat om att digitalisera
dokumentationen. De nuvarande formerna för dokumentation framstår som
omoderna och ineffektiva.

En översyn av lagstiftningen är angelägen
En av mina huvuduppgifter som justitieombudsman är att se till att det inte görs
intrång i enskildas grundläggande fri- och rättigheter i den offentliga
verksamheten (se 12 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). Min
utgångspunkt för granskningen har varit värnandet av regeringsformens skydd
mot kroppsvisitation och husrannsakan och Europakonventionens skydd för
rätten till respekt för privat- och familjeliv. För att en kroppsvisitation eller
husrannsakan ska få göras krävs stöd i lag.

Granskningen visar att de aktuella bestämmelserna i polislagen inte tillämpas i
enlighet med lagtexten, vilket strider mot den grundlagsfästa legalitetsprincipen.
Det är som jag uttalat oacceptabelt och det finns anledning att se allvarligt på
det som kommit fram.

En lagbestämmelse om en tvångsåtgärd som inskränker en rättighet som
skyddas i grundlag ska klart ange förutsättningarna för att åtgärden ska vara
tillåten. I annat fall finns det en risk att grundlagsskyddet inte kan upprätthållas
i praktiken. Detta pekade jag på i mitt beslut från juni 2020 när jag väckte
frågan om en översyn av regleringen för att avhjälpa de brister i
bestämmelserna som jag kunnat konstatera.

Regleringens komplicerade uppbyggnad kan vara ett skäl till att tillämpningen
inte är förenlig med legalitetsprincipen. Prövningen görs vidare ofta i situationer
som den enskilda polisen kan uppleva som hotfulla eller pressande, vilket
ytterligare försvårar tillämpningen. Regleringen behöver ses över för att bättre
uppfylla de höga rättssäkerhetskrav som ställs på tvångsmedelsbestämmelser.

Bestämmelserna har vidare sin bakgrund i förhållanden som rådde under 1980-
talet. I dag ser samhället och brottsligheten delvis annorlunda ut. Även mot den
bakgrunden kan det finnas skäl att överväga om regleringen behöver förändras.

Den översyn som jag uppmärksammat regeringen på är alltså angelägen. En
översyn skulle även kunna omfatta den fråga om dokumentation som jag
behandlat i beslutet. Jag lämnar därför över en kopia av detta beslut till
regeringen för kännedom.

Jag välkomnar de kvalitets- och kunskapshöjande åtgärder som
Polismyndigheten redogjort för i sitt yttrande.

Med dessa uttalanden avslutas granskningen.




Per Lennerbrant
                                                             Dnr 2199-2023   Sid 12 (12)




Ärendet har föredragits av rättssakkunniga Leo Nilsson Nannini. Byråchefen
Stefan Nyman har deltagit i beredningen.
