# Kritik mot Försäkringskassan för långsam handläggning och bristande kommunicering i ett ärende om sjukersättning; även fråga om väsentlig försening enligt 11 § förvaltningslagen

JO 2020-10-27 dnr 221-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2020-10-27              221-2019               1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Försäkringskassan för långsam handläggning och
                        bristande kommunicering i ett ärende om sjukersättning; även fråga
                        om väsentlig försening enligt 11 § förvaltningslagen


                          Beslutet i korthet: I ett ärende om sjukersättning skickade Försäkringskassan ut ett
                          bekräftelsebrev med information om att målsättningen var att handläggningstiden
                          skulle uppgå till ca fyra månader. Därefter dröjde det fem månader innan några
                          ytterligare åtgärder vidtogs i ärendet. Den inledande passiviteten fick till följd att
                          handläggningstiden i stället uppgick till nio månader. Försäkringskassan kritiseras i
                          beslutet för den långsamma handläggningen.
                          När handläggningen återupptogs i augusti 2018 hade regleringen om väsentlig
                          försening i 11 § förvaltningslagen trätt i kraft. Av paragrafen framgår att i de fall ett
                          avgörande kommer att bli väsentligt försenat ska den enskilde underrättas om det och
                          om orsaken till förseningen. Vad som utgör en väsentlig försening beror på flera olika
                          faktorer. Den tid som utgör normal handläggningstid kan enligt förarbetena till
                          bestämmelsen tjäna som vägledning. Eftersom Försäkringskassan i bekräftelsebrevet
                          uppgett att målsättningen var att handläggningstiden skulle uppgå till fyra månader
                          borde myndigheten när handläggningen återupptogs fem månader efter att brevet
                          skickats ut ha övervägt om det inte fanns risk för en sådan försening. JO uttalar i
                          ärendet kritik mot att några sådana överväganden inte dokumenterades och för att en
                          underrättelse om väsentlig försening inte skickades till den försäkrade.
                          I beslutet kritiseras Försäkringskassan också för att i ärendet ha hämtat in ett
                          läkarutlåtande, som den försäkrade lämnat in ett annat ärende, utan att den
                          försäkrade underrättats om att det utlåtandet kunde komma att läggas till grund för
                          myndighetens bedömning i det aktuella ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och framförde bl.a. att
                        handläggningstiden i hennes sons (BB:s) ärende om sjukersättning varit
                        långsam och att vissa handlingar som legat till grund för beslutet inte
                        kommunicerats.

## Utredning

JO begärde inledningsvis in vissa handlingar från Försäkringskassan. Av dessa
                        och AA:s anmälan framkom bl.a. följande:



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 221-2019        Sid 2 (5)




BB ansökte om sjukersättning den 9 mars 2018. Förutom några inledande
åtgärder såsom att kopiera över ett tidigare läkarutlåtande, skicka ett
bekräftelsebrev och att kontrollera försäkringstillhörighet den 13 mars 2018,
vidtogs inga åtgärder i ärendet förrän den 17 augusti 2018. Därefter begärdes
kompletteringar in bl.a. genom att vissa frågor ställdes till läkare och BB:s gode
man. En försäkringsmedicinsk rådgivare konsulterades i oktober 2018. Den 26
november 2018 kommunicerade Försäkringskassan sitt förslag till beslut.
Tillsammans med kommuniceringsskrivelsen lämnades visst underlag som legat
till grund för Försäkringskassans ställningstagande.

Den 20 december 2018 beslutade Försäkringskassan att avslå BB:s ansökan om
sjukersättning. Av beslutet framgick att ytterligare underlag än det som
kommunicerats legat till grund för beslutet, bl.a. underlag som BB själv lämnat
in och ett läkarutlåtande om hälsotillstånd den 27 maj 2016 som
Försäkringskassan begärt in i en tidigare utredning i ett ärende om sjukpenning.

Försäkringskassan ombads yttra sig över anmälan i de delar som avsåg
handläggningstiden och kommuniceringen samt om rutinerna i fråga om kravet
i 11 § förvaltningslagen (2017:900). I sitt remissvar anförde Försäkringskassan
bl.a. följande:

      Utredning och slutsatser
      ---

      Handläggningstiden
      ---
      Den andra ansökan om sjukersättning kom in den 9 mars 2018. Beslut fattades
      den 20 december vilket innebär en handläggningstid på över nio månader.
      Mellan den 13 mars och den 17 augusti skedde ingen åtgärd alls i ärendet. Från
      den 17 augusti, när en ny handläggare tog över handläggningen, var det en aktiv
      handläggning.
      Försäkringsspecialist och enhetschef har samtalat med de berörda handläggarna
      om den långa handläggningstiden och betydelsen av processefterlevnad och ett
      aktivt förhållningssätt i handläggningen. När det gäller en handläggare kommer
      enhetschefen att genomföra kontinuerliga uppföljningar för att säkerställa att
      handläggaren har ett aktivt förhållningssätt i sin handläggning.

      Kommuniceringen
      I ärendet där ansökan om sjukersättning kom in den 9 mars 2018 har inte alla
      bilagor som anges ligga till grund för beslutet kommunicerats.
      Krav på kommunicering gäller inte när den är uppenbart obehövlig. Ett sådant
      exempel kan vara när allt material i det aktuella ärendet är tillfört från den
      enskilde själv. Uppgifter som den enskilde lämnat in i ett annat ärende på
      Försäkringskassan är dock inte undantagna från kommunicering. I aktuellt
      ärende finns både handlingar som lämnats in av den enskilde i nuvarande och
      tidigare ärenden samt nytillkomna handlingar som hämtats in av Försäkrings-
      kassan. När Försäkringskassan väljer att kommunicera handlingar, så ska enligt
      Försäkringskassans rutiner samtliga handlingar i ärendet kommuniceras, alltså
      även sådana som lämnats in av den sökande själv. Syftet med detta är att det inte
      ska bli otydligt för den enskilde vilka handlingar totalt sett som är relevanta i
      ärendet. Försäkringskassan har i det aktuella ärendet inte följt rutinerna vad
                                                                        Dnr 221-2019         Sid 3 (5)




      gäller vilka dokument som ska kommuniceras eftersom bara ett urval av
      handlingarna kommunicerades.
      Ansvarig enhetschef har haft ett samtal med berörd handläggare och
      beslutsfattare med anledning av det inträffade.

      Rutiner rörande kravet i 11 § förvaltningslagen (2017:900)
      Från den l juli 2018 gäller enligt förvaltningslagen att Försäkringskassan ska
      informera den enskilde när ett ärende riskerar att bli väsentligen försenat.
      Denna skyldighet fanns inte vid tidpunkten för den första ansökan.
      Försäkringskassan har den 15 juni 2018 publicerat ett informationsmeddelande
      om hur hanteringen av information om väsentlig försening ska ske. I
      informationsmeddelandet tydliggörs att den enskilde ska informeras om
      förseningen och om orsaken till den. Syftet är att öka insynen i vad som sker i
      ärendet så att den enskilde förstår varför beslutet dröjer. Regeln gäller oavsett
      vad eller vem som orsakar förseningen. Informationsskyldigheten gäller i de fall
      handläggningen drar ut på tiden så pass mycket att det väsentligt avviker från
      vad som är normalt i den typen av ärende det handlar om. Det innebär att regeln
      inte behöver tillämpas vid varje liten försening under handläggningen av ett
      ärende, utan enbart när det är uppenbart att handläggningstiden kommer att bli
      längre än vad den sökande rimligen kan förvänta sig.
      Försäkringskassan har i bekräftelsebrev när den andra ansökan om sjukersättning
      kom in den 9 mars 2018, meddelat den sökande att målsättningen var att
      handlägga ansökan inom fyra månader, men har därefter avstått från åtgärd i
      ärendet i över fem månader. Med anledning av informationen i bekräftelsebrevet
      om handläggningstid borde handläggaren ha informerat om att ärendet bedömdes
      bli väsentligen försenat så snart det uppmärksammades att målsättningen inte
      skulle hållas. Från augusti till dess att beslutet fattades var handläggningen aktiv
      i ärendet och det skedde löpande kontakter med ombudet med information om
      olika utredningsmoment. Under denna period fanns därför ingen anledning att
      informera om väsentlig försening.
      Ansvarig enhetschef har genomfört samtal med de medarbetare som ansvarat
      för handläggningen i ärendet kring vad som gäller kring väsentlig försening
      och information till den enskilde.
      ---
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Handläggningstid m.m.
Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223), som gällde vid inledningen av
Försäkringskassans handläggning av BB:s ärende om sjukersättning, ska varje
ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts. Förvaltningslagen (1986:223) upphörde att
gälla den 1 juli 2018 när förvaltningslagen (2017:900), FL, trädde i kraft. I 9 §
den lagen finns motsvarande bestämmelser.

Genom den nya lagen infördes också en reglering om hur myndigheter ska
agera när ett ärende väsentligen fördröjs. I 11 § FL föreskrivs sålunda att
myndigheten, om den bedömer att ett avgörande i ett ärende som inletts av en
enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska underrätta parten om det och
redovisa anledningen till förseningen.
                                                                         Dnr 221-2019        Sid 4 (5)




Av förarbetena till bestämmelserna i 11 § FL (prop. 2016/17:180 s. 111)
framgår bl.a. följande om vad som utgör väsentlig försening och när en
underrättelse om det bör lämnas till den försäkrade:

      Det är inte möjligt att ge några generella riktlinjer för hur bedömningen av vad
      som är en väsentlig försening ska göras. Om en normaltid för ärendetypen har
      angivits av myndigheten bör denna tid i och för sig kunna tjäna som en
      utgångspunkt för bedömningen. Men bedömningen behöver inte helt och hållet
      vara knuten till en eventuell normal handläggningstid för den aktuella
      ärendetypen. Vid bedömningen bör myndigheten även kunna ta hänsyn till
      omständigheter som är hänförliga till det konkreta fallet, t.ex. att parten redan i
      sin ansökan presenterat ett gediget material eller tvärtom att parten har gett in en
      mycket bristfällig ansökan. I viss mån bör bedömningen i ett visst fall också
      kunna relateras till den betydelse som ett snabbt avgörande normalt kan
      förväntas ha för den enskilde, t.ex. om den fråga som prövas är av direkt och
      påtaglig betydelse för den enskildes personliga eller ekonomiska ställning. En
      kortare tids försening av avgörandet bör dock normalt inte innebära att
      myndigheten behöver lämna en underrättelse.
När ett ärende har inletts hos en myndighet är det myndigheten som svarar för
att driva fram ärendet till ett avgörande. I förevarande ärende kom ansökan om
sjukersättning in den 9 mars 2018 och kort därefter (den 13 mars) skickade
Försäkringskassan ett bekräftelsebrev med information om att målsättningen var
att handläggningstiden skulle uppgå till ca fyra månader. Därefter vidtogs över
huvud taget inte några handläggningsåtgärder förrän den 17 augusti 2018.
Någon förklaring till den fem månader långa passiviteten har inte framkommit,
men det är åtminstone klart att den inte berott på BB själv. Även om
Försäkringskassan därefter bedrivit aktiv handläggning har denna inledande
passivitet bidragit till att handläggningstiden blivit alltför lång, drygt nio
månader. Försäkringskassan förtjänar kritik för den långsamma handläggningen
av BB:s ärende om sjukersättning.

När den egentliga handläggningen påbörjades i mitten av augusti 2018 hade det
gått fem månader sedan ansökan kom in. Redan vid den tidpunkten borde det ha
varit uppenbart för Försäkringskassan att handläggningstiden överstigit den
förväntade totala handläggningstiden om cirka fyra månader. Handläggningen
pågick sedan i ytterligare fyra månader, varför fyra–fem månader framstår som
en rimlig normal handläggningstid i ärendet. Den tiden har som tidigare nämnts
markant överskridits i det här fallet. Huruvida fördröjningen också kan anses
utgöra en väsentlig försening enligt 11 § FL beror dock på flera faktorer, t.ex.
vilket underlag som den enskilde lämnat in från början, i vilken utsträckning
myndigheten måste begära in kompletteringar, huruvida den enskilde själv bett
om anstånd för att få komplettera sin ansökan, ärendets komplexitet och hur
viktigt beslutet är för den enskildes försörjning m.m.

Det finns inget som tyder på att det aktuella ärendet var särskilt komplext eller
att ovanligt många eller tidskrävande kompletterande handläggningsåtgärder har
behövt göras. Förseningen berodde i stället främst på den inledande passiviteten
hos Försäkringskassan. Försäkringskassan borde därför i samband med att
handläggningen av ärendet återupptogs i augusti 2018 ha övervägt om det inte
                                                                     Dnr 221-2019       Sid 5 (5)




fanns risk för att ärendet väsentligt skulle komma att försenas. Som JO flera
gånger tidigare har uttalat bör överväganden och ställningstaganden som
myndigheten gör dessutom dokumenteras (se bl.a. JO den 20 januari 2014, dnr
462-2013). Eftersom handläggningstiden kommit att avvika markant från den
uppskattade handläggningstid som BB informerades om, och då förseningen
måste ha varit uppenbar för Försäkringskassan i augusti 2018, kan myndigheten
inte undgå kritik för att den då inte har underrättat BB om förseningen och för
att inte heller ha dokumenterat vilka överväganden som gjordes i frågan. Som
jag påtalade i protokollet från min inspektion av Försäkringskassan i Göteborg,
FV och SF, den 15–17 oktober 2019 (dnr 6502-2019) riskerar alltför stora
skillnader mellan uppskattad och faktisk handläggningstid att skada förtroendet
för Försäkringskassan.

Kommunicering
Enligt 25 § FL ska en myndighet innan den fattar beslut i ett ärende, såvida det
inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av
betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig
över materialet. Myndigheten får avstå från sådan kommunikation i vissa fall
om ärendet rör anställning, om beslutet annars befaras bli svårt att genomföra
eller om ett väsentligt allmänt intresse kräver att beslutet meddelas omedelbart.

Av utredningen framgår att Försäkringskassan har hämtat in ett läkarutlåtande
som BB lämnat in i ett tidigare ärende om sjukpenning hos myndigheten, utan
att underrätta honom om att det kunde komma att läggas till grund för
bedömningen av hans rätt till sjukersättning. JO har tidigare påtalat att när
Försäkringskassan hämtar in underlag från det interna it-systemet eller från
andra ärenden hos myndigheten bör handlingarna kommuniceras med den
försäkrade så att denne får information om att underlaget kommer att användas
även i det aktuella ärendet och ges tillfälle att bemöta det (se bl.a. protokoll från
JO:s inspektion av Försäkringskassan den 22–23 februari 2017, dnr 661-2017
och JO 1996/97 s. 179). Försäkringskassan borde därför ha informerat BB om
att utlåtandet skulle beaktas i det aktuella avgörandet om sjukersättning. Något
sådant skäl som enligt 25 § FL kan ge myndigheten rätt att avstå från
kommunicering har inte förelegat. Försäkringskassan förtjänar mot denna
bakgrund kritik även för den bristande kommuniceringen i ärendet.

Det som AA anfört i övrigt ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
