# Polisens skyldighet att tillfråga målsäganden enligt 13 b § förundersökningskungörelsen (1947:948) m.m.

JO 2004-10-06 dnr 2214-2003

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                   Sid
                                                                       2004-10-06          2214-2003            1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Polisens skyldighet att tillfråga målsäganden enligt 13 b § förunder-
                        sökningskungörelsen (1947:948) m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län, Västerorts polismästardistrikt. Han gjorde bl.a. gällande att han inte hade fått
                        något svar på skrivelser till polismyndigheten angående en av honom gjord
                        polisanmälan om skadegörelse samt att han inte heller hade underrättats när den
                        aktuella förundersökningen lades ned.

## Utredning

Inledningsvis granskades de handlingar som fogats till anmälan samt infordrade
                        handlingar i polismyndighetens ärende K111886-01. Av handlingarna framkom
                        bl.a. följande. Den 11 maj 2001 gjorde AA en polisanmälan mot en namngiven
                        granne och ”eventuellt” ytterligare en namngiven person för att ha sågat ned fyra
                        träd på hans tomt. Anmälan kom in till polismyndigheten genom en skrivelse och
                        registrerades i det s.k. RAR-systemet samma dag som den kom in. I ärendet hade
                        antecknats att målsäganden, dvs. AA, inte hade blivit tillfrågad om han ville bli
                        underrättad om beslut enligt 13 b § förundersökningskungörelsen (1947:948) FUK.
                        Den 14 maj 2001 inleddes förundersökning. I en skrivelse daterad den 16 augusti
                        2002, ställd till BB vid Västerortspolisen, begärde AA besked om hur långt ut-
                        redningen hade framskridit. Den 11 september 2002 beslutade kriminalinspektören
                        CC att lägga ned förundersökningen. Vid denna tidpunkt var inte någon person
                        skäligen misstänkt för brott. AA underrättades inte om nedläggningsbeslutet. Den
                        12 februari 2003 skrev AA på nytt till BB och efterfrågade besked i ärendet. En
                        underrättelse om nedläggningsbeslutet skickades då till AA.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från inspektören DD, Västerorts polis-
                        mästardistrikt, som uppgav bl.a. följande. Den person som tog upp polisanmälan
                        finns inte kvar vid myndigheten men såvitt hon förstår tillfrågades inte AA i
                        enlighet med 13 b § FUK eftersom hans anmälan gjordes genom en skrivelse och
                        inte vid ett personligt besök på polisstationen. Det var i alla fall den praxis som
                        vanligtvis tillämpades.

                        Ärendet remitterades därefter till polismyndigheten för upplysningar och yttrande



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                                      Dnr 2214-2003          Sid 2 (5)



         över anledningen till att AA inte fick något svar på sin skrivelse till polis-
          myndigheten i augusti 2002,

         om AA tillfrågades om han ville bli underrättad om beslut enligt 13 b §
          FUK och – om så inte var fallet – anledningen därtill,

         över anledningen till att AA inte fick någon omedelbar underrättelse om att
          förundersökningen hade lagts ned samt

         om vilken praxis som tillämpas vid myndigheten avseende underrättelser
          till målsäganden enligt 13 b § FUK i de fall då polisanmälan kommer in till
          myndigheten genom en skrivelse.

Polismyndigheten kom in med ett remissvar till vilket hade fogats upplysningar
från chefen för Västerorts polismästardistrikt (här utelämnat). I remissvaret an-
fördes bl.a. följande.

## Bakgrund

Den 11 maj 2001 upprättades en polisanmälan efter en till myndigheten inkommen
        skrivelse från AA med anledning av åverkan/skadegörelse. En förundersökning
        inleddes den 14 maj 2001. Den 18 juli 2001 övertog inspektör BB förundersökning-
        en och ledde den fram till den 11 september 2002 då inspektör CC övertog
        förundersökningen. Samma dag lades utredningen ned efter beslut av CC.
        Handlingen ”Underrättelse om beslut” skrevs ut den 17 februari 2003. Den 13 mars
        2003 återupptogs förundersökningen av kammaråklagare EE. Den 2 april 2003
        beslutade kammaråklagare FF att lägga ned förundersökningen.

## Rättslig reglering

I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om handläggning av ärenden hos
        förvaltningsmyndigheterna. Merparten av dessa bestämmelser är inte tillämpliga vid
        handläggning av förundersökningar, men bl.a. bestämmelsen om den allmänna
        serviceplikten (4 §) är tillämplig även vid denna verksamhet (jfr 32 §). Av 4 § fram-
        går bl.a. att varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan
        sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Frågor
        från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
        Enligt 13 b § FuK skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad
        om beslut om att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd förunder-
        sökning skall läggas ned, beslut om att åtal inte skall väckas, tidpunkt för huvud-
        förhandling i målet samt dom i målet.
        I 14 § andra stycket FuK anges att om det beslutas att förundersökning inte skall
        inledas eller att en inledd förundersökning skall läggas ned eller att åtal inte skall
        väckas, skall underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält enskilt
        anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad.
        Av 14 § tredje stycket FuK framgår att underrättelse enligt andra stycket inte behövs
        vid beslut av polismyndighet om att inte inleda eller att lägga ned en förunder-
        sökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för
        brottet. Underrättelse till målsäganden skall dock alltid ske om han eller hon har
        begärt det.

## Bedömning

Anledningen till att AA inte fick något svar på sin skrivelse till polismyndigheten i augusti 2002
        Polismyndigheten beklagar att AA aldrig erhöll något svar på sin skrivelse, vilket
        han med tanke på myndighetens lagstadgade serviceskyldighet givetvis borde ha
        fått. Av polismästardistriktets yttrande till myndigheten framgår att orsaken till att
                                                                                   Dnr 2214-2003           Sid 3 (5)



      skrivelsen inte besvarades främst kan tillskrivas bristande kommunikation mellan
      BB och CC om vem som ansvarade för AA:s ärende vid tidpunkten för när
      skrivelsen kom in till myndigheten.

      Anledningen till att AA inte tillfrågades om han ville bli underrättad om beslut enligt 13 b § FuK
      Enligt Västerorts polismästardistrikt kommer det varje dag in cirka tio polis-
      anmälningar genom skrivelser till polismästardistriktet. Dessa skrivs in i Rationell
      anmälningsrutin (RAR) i regel utan att målsäganden tillfrågas om han eller hon vill
      bli underrättad om beslut enligt 13 b § FuK. I stället anges i RAR att polisanmälan
      inkommit genom en skrivelse och att målsäganden får tillfrågas vid ett senare till-
      fälle. Den som skall fullgöra skyldigheten enligt 13 b § FuK är då den utrednings-
      personal som vidtar de första utredningsåtgärderna. I de fall polisanmälan slutredo-
      visas direkt skickas en underrättelse om beslutet att förundersökning inte inleds till-
      sammans med målsägandens exemplar av anmälan till den adress som målsäganden
      angivit i sin skrivelse.
      I det nu aktuella fallet synes det över huvud taget inte ha vidtagits några egentliga
      utredningsåtgärder med anledning av AA:s anmälan. AA har således inte kontaktats
      i ärendet och därmed inte heller tillfrågats enligt 13 b § FuK. Det är givetvis beklag-
      ligt när en förundersökning, som enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken
      skall handläggas så skyndsamt som omständigheterna medger, drar ut så på tiden
      som här. Hanteringen av AA:s ärende måste dock ses mot bakgrund av det stora
      antalet ärenden av svårare slag som den aktuella utredningsgruppen hade att utreda.

      Anledningen till att AA inte fick någon omedelbar underrättelse om att förundersökningen hade
      lagts ned
      I det aktuella ärendet fanns det inte någon person som var skäligen misstänkt för
      brottet då förundersökningen lades ned av polismyndigheten. Det förelåg därför inte
      någon skyldighet för polismyndigheten att underrätta AA om nedläggningsbeslutet
      på grundval av att han anmält brottet (se JO 1994/95 s. 160). Däremot visade AA
      genom sin skrivelse den 16 augusti 2002 ett påtagligt intresse över utredningens
      gång. Enligt myndighetens mening torde skrivelsen därför även kunna uppfattas som
      en begäran att få ta del av vissa beslut. AA borde av den anledningen omedelbart ha
      underrättats om beslutet att lägga ned förundersökningen.
      Västerorts polismästardistrikt har i sitt yttrande till myndigheten redogjort för polis-
      mästardistriktets principiella uppfattning att det skall presumeras att målsäganden
      vill ha underrättelse om vissa beslut om inte han eller hon uttryckligen förklarat sig
      avstå från detta. Även utifrån denna uppfattning borde således AA omedelbart ha
      underrättats om beslutet att lägga ned förundersökningen. Anledningen till att så inte
      skedde synes enligt polismästardistriktet bottna i ett missförstånd om vilken be-
      fattningshavare som skulle lämna sådana underrättelser.

      Myndighetens praxis avseende underrättelser till målsägande enligt 13 b § FuK i de fall där
      polisanmälan kommer in till myndigheten genom en skrivelse
      Efter en översiktlig genomgång av de olika polismästardistriktens rutiner i de fall
      där polisanmälan kommer in till polismyndigheten genom en skrivelse, konstaterar
      myndigheten att det i princip inte förekommer att målsäganden i dessa fall tillfrågas
      i enlighet med 13 b § FuK. Det gäller framför allt de anmälningar som, efter att de
      har upprättats i RAR, direkt slutredovisas. Myndigheten vill emellertid framhålla att
      det synes vara praxis i de flesta polismästardistrikten att alltid underrätta målsägand-
      en vid polismyndighetens beslut att inte inleda en förundersökning eller att nedlägga
      en inledd förundersökning. På så sätt nås målsäganden ändå av den föreskrivna in-
      formationen, även i de fall det inte skett någon förfrågan enligt 13 b § FuK. Myndig-
      heten är dock medveten om att bestämmelsen i 13 b § FuK föreskriver att
      målsäganden skall tillfrågas. Det finns därför anledning att se över rutinerna så att de
      står i överensstämmelse med gällande föreskrifter.
AA yttrade sig över remissvaret.
                                                                  Dnr 2214-2003   Sid 4 (5)



Bedömning
Polisens skyldighet att svara på brev
Bestämmelser om myndigheters serviceskyldighet finns i bl.a. 4 § förvaltnings-
lagen (1986:223). Enligt andra stycket i paragrafen skall frågor från enskilda
besvaras så snart som möjligt.

Av utredningen har kommit fram att AA inte fick något svar på sin skrivelse till
polismyndigheten i augusti 2002. Som polismyndigheten anfört borde skrivelsen ha
besvarats muntligen eller skriftligen i samband med att denna kom in till myndig-
heten. Att så inte skedde har i huvudsak förklarats med bristande kommunikation
mellan BB och CC om vem som ansvarade för ärendet vid tidpunkten då skrivelsen
kom in. Polismyndigheten har beklagat det inträffade.

Skyldigheten att tillfråga målsäganden enligt 13 b § FUK m.m.
I 13 b § FUK föreskrivs att målsäganden skall tillfrågas om han eller hon vill bli
underrättad om beslut om att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd
förundersökning skall läggas ned, beslut om att åtal inte skall väckas, tidpunkt för
huvudförhandling i målet samt dom i målet.

Målsäganden kan av olika skäl ha ett intresse av att veta om det blir någon för-
undersökning eller inte. I de fall då brottsutredningen inte ger något resultat har
målsäganden ett särskilt stort informationsbehov. Av detta skäl föreskrivs i 13 b §
FUK bl.a. att målsäganden skall tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om
beslut om att förundersökning inte skall inledas, beslut att en inledd förunder-
sökning skall läggas ned samt beslut om att åtal inte skall väckas. Vill målsäganden
bli underrättad skall givetvis informationen lämnas till denne (se Ekelöf m.fl.,
Rättegång, femte häftet, sjunde uppl. s. 137).

Som nyss sagts skall alltså målsäganden tillfrågas i enlighet med 13 b § FUK.
Utredningen ger emellertid vid handen att så inte skedde i det nu aktuella fallet.
Som förklaring härtill har polismyndigheten anfört att när en polisanmälan kommer
in genom en skrivelse tillfrågas som regel inte målsäganden utan anmälan skrivs in
i RAR-systemet och där noteras att målsäganden får tillfrågas vid ett senare till-
fälle. Enligt polismyndigheten åvilar denna skyldighet sedan berörd utrednings-
personal men eftersom det inte vidtogs några direkta utredningsåtgärder i ärendet
kom AA inte att tillfrågas. Det står således klart att polismyndigheten inte har
uppfyllt de krav som föreskrivs i 13 b § FUK.

Polismyndigheten har med hänvisning till 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalk-
en beklagat att handläggningen i ärendet drog ut på tiden. Jag vill med anledning
härav framhålla att det självfallet inte är acceptabelt att det i ett ärende under så
lång tid som nu varit fallet inte vidtas några utredningsåtgärder.

När det sedan gäller polismyndighetens praxis beträffande tillämpningen av 13 b §
FUK i de fall en polisanmälan kommer in genom en skrivelse, har anförts att det i
princip inte förekommer i något av polismästardistrikten inom myndigheten att
målsäganden tillfrågas i enlighet med 13 b § FUK. Detta gäller framför allt i de fall
då anmälan efter att ha upprättats i RAR direkt slutredovisas. I de flesta distrikt
                                                                  Dnr 2214-2003   Sid 5 (5)



synes det däremot vara praxis att alltid underrätta målsäganden om polismyndig-
hetens beslut att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en inledd förunder-
sökning.

Det förefaller således som om polismyndighetens rutiner inte står i full över-
stämmelse med gällande föreskrifter. Enligt min mening bör målsäganden som
regel tillfrågas redan i samband med att en anmälan tas upp. Jag har dock inte någ-
on erinran mot att man i de fall då en polisanmälan kommer in brevledes överlåter
denna skyldighet på utredningspersonalen. En sådan ordning förutsätter emellertid
att det finns väl fungerande rutiner som medverkar till att målsäganden tillfrågas
tämligen omgående. Det är alltså inte godtagbart att låta ärendet ligga utan åtgärd
och vänta med att tillfråga målsäganden till dess någon utredningsåtgärd vidtas. Jag
har inte heller någon invändning mot att i man de fall då ett ärende skrivs av direkt
endast underrättar målsäganden om beslutet i förundersökningsfrågan. Jag noterar
att polismyndigheten har för avsikt att se över sina rutiner vad gäller tillämpningen
av 13 b § FUK.

Underrättelse om beslutet att lägga ned förundersökningen
Enligt 14 § andra stycket FUK skall, om det beslutas att förundersökning inte skall
inledas eller att en inledd förundersökning skall läggas ned eller att åtal inte skall
väckas, underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält enskilt an-
språk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad. Av tredje stycket i
nämnda bestämmelse framgår att en underrättelse enligt andra stycket inte behövs
vid beslut av polismyndighet om att inte inleda eller att lägga ned en förunder-
sökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för
brottet samt att underrättelse till målsäganden dock alltid skall ske om han eller hon
har begärt det.

AA har klagat på att han inte omedelbart underrättades om polismyndighetens
beslut att lägga ned förundersökningen. Myndigheten har uppgett att vid den tid-
punkten – i september 2002 – var inte någon person skäligen misstänkt för brott
och därför förelåg inte heller någon skyldighet för polismyndigheten att underrätta
AA om beslutet. Det må vara riktigt, men självfallet kunde polismyndigheten likväl
ha varit skyldig att underrätta AA om myndigheten i ett tidigare skede hade
tillämpat 13 b § FUK korrekt. Av betydelse för bedömningen i denna del är vidare
att AA genom en skrivelse i augusti 2002 begärt besked om hur långt utredningen
framskridit. En sådan framställning kan knappast uppfattats på annat sätt än som
innefattande en begäran om att bli underrättad om ett beslut om att lägga ned för-
undersökningen. AA borde således, som också polismyndigheten ansett, ha under-
rättats om nedläggningsbeslutet.

Vad som i övrigt har kommit fram föranleder inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
