# Kritik mot chefskronofogde som i strid med regeringsformens krav på opartiskhet hjälpt en part att bemöta ett överklagande; uttalanden om serviceskyldigheten i 4 § förvaltningslagen

JO 2009-05-26 dnr 2223-2008

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                   Sid
                                                                           2009-05-26           2223-2008            1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot chefskronofogde som i strid med regeringsformens krav på
                        opartiskhet hjälpt en part att bemöta ett överklagande; uttalanden om
                        serviceskyldigheten i 4 § förvaltningslagen

## Bakgrund och utredning

AA, som företrädare för A.I. AB, anmälde Kronofogdemyndigheten till JO.
                        Anmälan gällde främst att en tjänsteman hos myndigheten hade agerat i strid med
                        det krav på opartiskhet som ställs upp i 1 kap. 9 § regeringsformen. AA anförde i
                        huvudsak följande.

                        A.I. AB hade på uppdrag av E. AB ansökt om verkställighet av ett utslag i ett mål
                        om betalningsföreläggande. Sedan gäldenären hade gjort gällande att han i vart fall
                        under tre år inte nåtts av några krav och att fordran därför var preskriberad,
                        meddelade Kronofogdemyndigheten beslut om att vidare verkställighet inte fick
                        ske. E. AB överklagade det beslutet till Uppsala tingsrätt. Under handläggningen
                        av målet i tingsrätten lämnade chefskronofogden BB till domstolen in vad som
                        förefaller vara en partsinlaga, där han i sin roll som chefskronofogde
                        argumenterade rättsligt till förmån för gäldenären. Inlagan var undertecknad av BB
                        och gäldenären gemensamt. Det föreföll inte troligt att, som det angavs i inlagan,
                        texten ord för ord återgav gäldenärens inställning och att BB endast hade
                        nedtecknat dennes inställning. Om det ändå skulle förhålla sig på det sättet uppkom
                        frågan varför inte gäldenären själv hade kunnat nedteckna orden och sända
                        skrivelsen till tingsrätten. Det var enligt anmälarens mening inte möjligt att
                        uppfatta saken på annat sätt än att BB hade agerat som rättsligt ombud för
                        gäldenären.

                        Anmälan remitterades till Kronofogdemyndigheten, som i sitt yttrande
                        inledningsvis hänvisade till en redogörelse från mellersta indrivningsavdelningen
                        (avdelningschefen CC). Där anfördes bl.a. följande.

                                  A.I. AB ansökte 2007-09-18 för E. AB:s räkning om verkställighet mot DD.
                                  Exekutionstiteln utgjordes av ett utslag i mål om betalningsföreläggande. Målet
                                  registrerades med dnr U 147112-07/2110. DD som 2008-02-18 gjorde invändning
                                  mot verkställigheten ansåg att fordran var preskriberad. Invändningen bifölls av
                                  myndigheten vad avsåg kapital och ränta. Verkställighet skulle ske beträffande
                                  processkostnad och grundavgift. Beslutet fattades av chefskronofogde BB.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 2223-2008      Sid 2 (3)



      Alektum AB överklagade beslutet och yrkade att det skulle undanröjas och att
      verkställighet skulle ske enligt ansökan. BB överlämnade målet till Uppsala tingsrätt
      med yttrande 2008-03-13, dnr 808 7561-08/589. Tillsammans med relevanta
      handlingar i målet överlämnades till tingsrätten även en skrivelse som undertecknats
      av BB och som DD intygat återger hans inställning.
      Nämnda skrivelse är enligt uppgift från BB inte en ordagrann nedteckning av
      samtalet och han har inte åtagit sig att vara ombud för DD. Däremot anser BB själv
      att hans agerande kan anses klandervärt eftersom det i praktiken kan framstå som om
      han var ombud för DD i det aktuella fallet.
I sitt yttrande anförde Kronofogdemyndigheten bl.a. följande.
      Vid kontakter med allmänheten gäller den allmänna serviceskyldigheten i 4 §
      förvaltningslagen (1986:223) även för Kronofogdemyndighetens tjänstemän. Att
      exakt avgöra var gränsen går mellan att ge allmän vägledning och på ett partiskt sätt
      ge råd kan dock vara svårt att avgöra i det enskilda fallet. Detta särskilt i fall där en
      enskild medborgare, som saknar kunskap om den rättsliga regleringen, står mot en
      större aktör, jfr även Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer,
      2 u, s. 69 f.
      Enligt myndighetens uppfattning har dock BB i förevarande fall passerat gränsen för
      vad som är lämpligt för en opartisk tjänsteman. Myndigheten menar dock att
      handlandet inte varit av den arten att fråga om tjänstefel jämlikt 20 kap. 1 §
      brottsbalken kan aktualiseras. Detta i synnerhet som preskriptionsfrågan slutligen
      skulle komma att avgöras av domstol.

Bedömning
I sitt beslut den 26 maj 2009 uttalade JO Axberger följande.

E. AB sökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet av ett utslag om
betalningsföreläggande mot DD. Chefskronofogden BB fattade beslut i ärendet.
Beslutet innebar att E. AB:s anspråk delvis bifölls samtidigt som vissa
invändningar från DD:s sida godtogs.

Beslutet överklagades av E. AB. Kronofogdemyndigheten genom BB överlämnade
överklagandet till Uppsala tingsrätt. Till överlämnandet fogade BB vissa
upplysningar om sitt beslut och framförde att Kronofogdemyndigheten inte fann
skäl att tillstyrka bifall till besvären. Det konstaterades även att överklagandet
inkommit inom rätt tid.

Som en bilaga översändes samtidigt en skrift betecknad som ”Gäldenärens utsaga”.
Skriften var efter orden ”Nedtecknat av” signerad av BB, varefter DD med sin
signatur bekräftade att ”Redogörelsen ovan återger korrekt min inställning”.
Skriften innehöll en rättslig argumentation till förmån för det överklagade beslutet
och DD:s sak.

DD medgav senare motpartens talan, varefter tingsrätten biföll E. AB:s anspråk.

Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska den som fullgör uppgifter inom den
offentliga förvaltningen beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och
opartiskhet. Att en beslutsfattare i ett ärende som gäller en tvist mellan två parter
engagerar sig för den ena partens sak, på det sätt BB gjort, står i uppenbar strid
med dessa grundläggande regler. Det är anmärkningsvärt att en tjänsteman i BB:s
ställning inte förstått detta.
                                                                  Dnr 2223-2008      Sid 3 (3)



Kronofogdemyndigheten har i sitt yttrande till JO aktualiserat serviceskyldigheten i
4 § förvaltningslagen. Av motiven till bestämmelsen framgår att i ärenden där det
finns flera enskilda parter, kan det skada tilltron till myndighetens opartiskhet om
den lämnar ena parten hjälp och detta är till nackdel för motparten. Det framhålls
vidare att serviceskyldigheten begränsas med tanke på fall av det slaget (prop.
1985/86:80 s. 20 f.). Serviceskyldigheten är med andra ord underordnad kravet på
opartiskhet och saklighet, något som ju även följer av att det senare stadgas i
grundlag. I anledning av vad Kronofogdemyndigheten anfört bör det understrykas
att det alltså inte är fråga om att avväga serviceskyldigheten mot regeringsformens
bestämmelse, utan om att den service myndigheterna ger ska hålla sig inom den
bestämmelsens ramar. Att en part är mer resursstark än en annan medför inte vare
sig rätt eller skyldighet för en myndighet att ge avkall på kravet på opartiskhet
gentemot parterna.

Eftersom BB numera synes ha insett att han agerat felaktigt och hans förlöpning
inte lett till någon bestående rättsförlust för motparten kan saken stanna vid den
allvarliga kritik mot honom som ligger i det sagda.
