# Fråga om innebörden av information om avvikelse från tillstånd till färdtjänst

JO 2007-08-01 dnr 2225-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-08-01         2225-2006              1 (4)
Stf Justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Fråga om innebörden av information om avvikelse från tillstånd till
                        färdtjänst

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO på Färdtjänstnämnden i Göteborgs kommun.
                        Klagomålen avsåg handläggningen av ett färdtjänstärende gällande BB. Av
                        anmälan framgick bl.a. följande.

                        År 2003 beviljades BB färdtjänst. BB beviljades även riksfärdtjänst för att kunna
                        resa till sin sommarstuga i Varbergs kommun. År 2004 köpte BB kuponger för
                        färdtjänstresor inom Varbergs kommun. Våren 2005 beställde AA nya kuponger
                        för BB inför sommaren 2005. Hon var då inte medveten om att BB:s riksfärdtjänst
                        upphört och blev inte upplyst om detta. Under vintern 2005/2006 åkte BB till
                        stugan några gånger. Den inomkommunala färdtjänsten sträcker sig till Frillesås.
                        Därifrån åkte BB vidare på de outnyttjade kupongerna. I februari 2006 blev BB
                        uppringd av en handläggare vid färdtjänsten som sade att BB inte fick använda
                        färdtjänsten på detta sätt. AA begärde av handläggaren ett skriftligt besked som
                        kunde överklagas men fick svaret att det inte gick att överklaga detta. Även hand-
                        läggarens chef vägrade att ge ett skriftligt besked. Chefen svarade att eftersom BB
                        nu hade fått denna muntliga ”varning” skulle man i fortsättningen skicka hela
                        taxiräkningen till BB om ”missbruket” upprepades. BB vågade då inte längre
                        använda färdtjänsten till stugan. I stället åkte BB i en hyrd bil eller med tåg. Sedan
                        AA skrivit till bl.a. färdtjänstnämndens ordförande uppgav denne att ärendet skulle
                        tas upp vid sammanträdet i mars 2006 och att BB skulle kompenseras. Därefter
                        hände ingenting. Efter ny kontakt lovade ordföranden att ta upp ärendet i april.
                        Något besked gavs därefter inte.

                        BB har således köpt kuponger för resor inom en kommun dit BB inte längre kan ta
                        sig på egen hand. BB fick resa mellan Västra Frölunda och Frillesås samt mellan
                        Frillesås och sommarstugan, men inte i direkt följd. Det framgår inte av de regler
                        för färdtjänst som BB fått att man inte får åka vidare från slutmålet på en
                        färdtjänstresa till nästa. Genom att BB förvägrats ett skriftligt besked om begräns-
                        ningarna i färdtjänståkandet, har han inte kunnat överklaga färdtjänstens beslut till
                        länsrätten. Breven till nämndens ordförande och kommunstyrelsens ordförande har
                        inte heller lett till någon skriftlig motivering.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 2225-2006    Sid 2 (4)




Utredning
Handlingar beträffande BB hämtades in från färdtjänstnämnden.

Ärendet remitterades till färdtjänstnämnden för utredning och yttrande över vad
som framförts i anmälan.

Färdtjänstnämnden anförde i sitt yttrande följande.

      BB har fått skriftlig information om kommunal färdtjänst, engångskort och
      riksfärdtjänst i samband med sitt beslut om kommunal färdtjänst, se Informations-
      broschyr Färdtjänst – Särskild kollektivtrafik, bilaga 1 [här utelämnad, JO:s
      anmärkning]. Informationsbroschyren skickas med beslutsbrevet till alla som
      beviljas kommunal färdtjänst. På sidorna 14 och 15 finns information om Göteborgs
      färdtjänstområde, riksfärdtjänst samt om engångskorten. Även i samband med
      erhållandet av engångskorten skickas skriftlig information med, se bilaga 2 [här
      utelämnad, JO:s anmärkning]. BB har också använt den kommunala färdtjänsten,
      engångskort och riksfärdtjänst under en tid, vilket visar att han har tagit del av
      informationen.
      Syftet med engångskorten är att personer som har kommunal färdtjänst skall kunna
      ta med sig den kommunala färdtjänsten för att resa på besöksorten. Reglerna om hur
      man får använda engångskorten för resa på en annan ort framgår som sagt i bilaga 2.
      Regeln är tydlig med att resor kan ske inom alla kommuner i Sverige utanför
      Göteborgs färdtjänstområde. Kungsbacka kommun ingår i Göteborgs färdtjänst-
      område och engångskorten kan alltså inte användas i denna kommun. De regler och
      riktlinjer, för dels den kommunala färdtjänsten, och dels för riksfärdtjänsten och
      engångskort, är inte ett i sak överklagningsbart beslut.
      Göteborgs Stad Färdtjänsten anlitar Företagstaxi för transporter med engångskort
      och i samband med en kontroll av en faktura framgår att resa har skett mellan
      Kungsbacka och Varberg. När vi noterat detta ringde färdtjänsten till BB för att
      informera om att engångskorten inte får användas på detta sätt. Vi ställde inget
      betalningsansvar på BB för just denna resa, utan lämnade enbart muntlig informa-
      tion om hur man får använda sig av engångskorten, men påpekade dock att man kan
      bli personligt betalningsansvarig vid missbruk, se bilaga 2.
      För resor inom Sverige, utan den kommunbegränsningen som engångskort har, kan
      man ansöka om riksfärdtjänst. BB har också haft riksfärdtjänst med taxi beviljad
      under tiden 24 oktober 2003 till den 30 november 2004 mellan Göteborg och
      Varbergs kommun. Då dessa resor samplaneras ska resan beställas senast fyra
      arbetsdagar innan resan skall ske. BB skulle för de resor han har gjort med
      engångskorten istället ansökt om riksfärdtjänst mellan Kungsbacka och Varberg.
      Beslut om riksfärdtjänst meddelas skriftligt och av beslutet framgår hur länge
      tillståndet gäller. Normalt beviljas riksfärdtjänst för en resa åt gången, något annat
      krav finns inte i lag (1997:735) om riksfärdtjänst. Vid ansökan om riksfärdtjänst
      tillämpas skyndsam handläggning. Ny ansökan handläggs normalt på två veckor och
      en ansökan om förlängt tillstånd likadant som tidigare gäller en veckas hand-
      läggning. Dock tillkommer alltid beställningstiden som är fyra arbetsdagar.
AA kommenterade remissvaret och framförde därvid bl.a. uppfattningen, att ”den
tolkning av gällande regler som man gjort på Färdtjänsten i Göteborg i själva
verket utgör ett partiellt återkallande av tillståndet, och därmed är möjligt att
överklaga till länsrätten”.

I beslut den 1 augusti 2007 anförde stf JO Ragnemalm följande.
                                                                     Dnr 2225-2006    Sid 3 (4)




Bedömning
Min bedömning koncentreras kring frågan om innebörden av de kontakter som på
tjänstemannanivå tagits med BB rörande tillämpningen av färdtjänstnämndens
beslut att bevilja honom färdtjänst. Frågor rörande det faktiska händelseförloppet
vid resornas företagande och om tolkningen av det grundläggande
färdtjänstbeslutet lämnas däremot åsido.

Att helt utanför den egna kommunen anordna färdtjänst för kommuninvånarna är
ett frivilligt åtagande för kommunerna (3 § lagen [1997:736] om färdtjänst
[färdtjänstlagen]). Varje kommun bestämmer därför i vilken utsträckning det skall
ske. Om man från kommunens sida upptäcker att färdtjänsten används utöver vad
som har beslutats, finns det naturligtvis inget som hindrar att en befattningshavare
kontaktar en resenär för att informera om vad som gäller. Någon skyldighet att
därvid anlita skriftlig form föreligger inte.

Det sagda gäller under förutsättning, att det handlar om ren information. Skulle
upplysningarna ge intrycket, att det realiter rör sig om ett myndighetsbeslut med
kanske ingripande konsekvenser för adressaten, kan saken komma i ett annat läge. I
rättspraxis har hithörande problem i flera fall aktualiserats, främst i samband med
prövning av frågan huruvida en myndighets uttalanden innefattat ett överklagbart
beslut (se Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 8 u. 2007, s. 157 ff. m.
hänvisn.). Det aktuella ärendet är emellertid av något annan karaktär, då
myndigheten – färdtjänstnämnden – inte fattat något annat beslut än att bevilja BB
färdtjänst, medan de av anmälaren kritiserade kontakterna med BB tagits på
tjänstemannanivå och gällt tillämpningen av nämndens beslut.

Den faktiska tillämpningen av ett beslut om färdtjänst, liksom andra tillstånds-
beslut, har i betydande utsträckning lagts i tillståndshavarens (och, i detta fall,
transportörens) hand. Vad gäller möjligheten att reagera mot missbruk anvisar
färdtjänstlagen (12 §) som enda sanktion återkallelse av tillståndet, vilket
emellertid förutsätter allvarliga eller upprepade överträdelser av de föreskrifter och
villkor som gäller för färdtjänsten. Något sådant ingripande har enligt vad som
framgått inte aktualiserats i detta fall. Frågor om eventuellt betalningsansvar för
otillåtna resor, som nämnts i kontakterna med BB, omfattas inte av regleringen i
färdtjänstlagen och kan av kommunen endast väckas genom anlitande av
utsökningsbalkens bestämmelser (bl.a. genom hänvändelse till Kronofogde-
myndigheten). Att ett sådant ansvar kan föreligga har nämnts i informationen men
närmast som en erinran om ett faktum.

Även om upplysningarna till BB sålunda i vart fall inte kan anses innefatta något
rättsligt sanktionerat beslut, har den faktiska effekten blivit, att BB därefter – trots
att han inte ansett informationen korrekt – avstått från att använda färdtjänsten på
det sätt som ifrågasatts. Detta var ju också syftet med förvaltningens aktion, men
frågan är om resultatet uppnåtts genom anlitande av otillbörliga metoder, inne-
fattande vilseledande besked om informationens egentliga innebörd. Jag kan inte
finna att så skulle vara fallet, även om tjänstemännens agerande enligt anmälarens
                                                                  Dnr 2225-2006   Sid 4 (4)




beskrivning, som i nämndens remissvar inte getts något konkret bemötande,
framstår som något onyanserat och onödigt brutalt.

Den avslutande frågan blir då, om tjänstemännens agerande kan anses ha varit av
den art, att BB bort kunna avkräva nämnden som sådan ett ställningstagande i form
av ett formligt, överklagbart beslut. Principiellt kan det knappast anses åligga en
tillståndsbeviljande myndighet att på verkställighetsstadiet ta ställning till
tillståndets tillämpning i olika uppkommande konkreta situationer. En sådan
prövning får normalt anstå tills avvikelsen påtalas i samband med att ett ingripande
mot tillståndshavaren aktualiserats – således, vad gäller färdtjänst, om en åter-
kallelse ifrågasätts; sker detta, skall det slutliga beslutet föregås av en skriftlig
kommunikation med vederbörande. Det betyder, att den som avvisar information
av det slag som här getts visserligen löper risken att hans tillstånd kan komma att
återkallas men att han dessförinnan har möjlighet att argumentera mot en sådan
utgång.

Med dessa uttalanden är ärendet avslutat.
