# Fråga om kommunal nämnd kunnat underlåta att fatta beslut i ärende rörande friskolepeng efter det att förvaltningsdomstol upphävt nämndens tidigare beslut

JO 2006-11-03 dnr 2230-2005

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2006-11-03         2230-2005             1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om kommunal nämnd kunnat underlåta att fatta beslut i ärende
                        rörande friskolepeng efter det att förvaltningsdomstol upphävt
                        nämndens tidigare beslut

## Bakgrund

Den 15 juni 2004 fattade Barn- och utbildningsnämnden i Nora kommun ett beslut
                        om friskolepeng till Borns friskola avseende läsåret 2004/05 (§ 28, dnr 34/04).
                        Därefter ingick nämnden, den 9 juli 2004, ett avtal med Borns friskola angående
                        utbetalning av skolpeng till skolan.

                        Beslutet den 15 juni 2004 överklagades enligt bestämmelserna för laglighets-
                        prövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900), KL, till Länsrätten i Örebro län. I
                        en dom, som meddelades den 20 september 2004, upphävde länsrätten beslutet
                        såvitt gällde friskolepengens grundresurs och lokalbidrag såsom stridande mot lag
                        (mål nr 1590-04).

                        Den 26 april 2005 fattade nämnden ett beslut om friskolepeng till Borns friskola
                        för läsåret 2005/06. Fem av nämndens ledamöter reserverade sig till förmån för ett
                        yrkande om att beslutet om friskolepeng skulle gälla för läsåret 2004/05 (§ 18, dnr
                        34/04).

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 16 maj 2005, framförde AA klagomål mot
                        Barn- och utbildningsnämnden i Nora kommun. Klagomålen rörde att nämnden
                        inte hade fattat något nytt beslut i frågan om friskolepeng för läsåret 2004/05 efter
                        det att länsrätten hade upphävt beslutet från den 15 juni 2004. AA åberopade
                        härvid bestämmelsen i 10 kap. 15 § KL.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades uppgifter per telefon från bildningschefen BB i Nora
                        kommun.

                        Därefter remitterades anmälan till Barn- och utbildningsnämnden i Nora kommun
                        för utredning och yttrande. I sitt remissvar anförde nämnden bl.a. följande.
                                  /–––/



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                  Dnr 2230-2005     Sid 2 (6)




Yttrande
1. Sättet att beräkna det kommunala bidraget till Borns friskola 2004/05 har varit
föremål för diskussion och en tämligen ingående argumentering dels före
kommunens beslut den 15 juni 2005, dels i samband med BUN:s beslut i frågan dels
också i samband med laglighetsprövning av beslutet vid Länsrätten i Örebro län.
Kommunen har därvid haft två olika motparter, dels behöriga företrädare för Borns
friskola, dels också ett antal kommunmedlemmar som i egenskap av föräldrar till
barn vid friskolan framfört sina uppfattningar. Kommunen och de behöriga
företrädarna för friskolan har träffat en överenskommelse om vilka bidrag som ska
utgå (se nedan p. 2). De nyss nämnda enskilda kommunmedlemmarna har i samband
med ett överklagande av detbeslut som legat till grund för överenskommelsen
argumenterat för en annan lösning än den som framgår av överenskommelsen.
2. Den 9 juli 2004 träffades en överenskommelse med Borns friskola innebärande
bl.a. att kommunen skulle betala grundresurs för undervisningskostnader och
ersättning för lokalkostnader i enlighet med kommunens beslut den 15 juni samma
år.
3. Den 20 september 2004 meddelade Länsrätten i Örebro län dom med anledning
av ett överklagande av kommunens beslut den 15 juni. Länsrätten berör i sina
domskäl bl.a. betydelsen av det avtal som träffades den 9 juli 2004 mellan
kommunen och företrädare för Borns friskola och konstaterar att avtalet inte
medförde något hinder för kommunmedlemmar att överklaga det kommunala beslut
som låg till grund för avtalet. Problemet ur kommunens synvinkel är inte att beslutet
överklagades utan den situation som uppkom efter länsrättens laglighetsprövning av
beslutet innebärande att beslutet om skolpeng upphävdes såvitt avser två av de i
beslutet reglerade frågorna. Den ena gällde grundresurs och den andra gällde
lokalbidrag.
När det gäller frågan om huruvida likställighetsprincipen iakttagits vid beräkningen
av friskolepengens grundresurs grundar sig upphävandet av beslutet i den delen på
att länsrätten ansett sig inte ha fått tillräckligt utförliga uppgifter om de faktiska
förhållanden som låg till grund för kommunens beräkningar. Kommunen har, som
länsrätten konstaterar, underlåtit att bemöta klagandenas uppgifter varvid
bevisbördan övergått på kommunen. Det finns goda skäl att anta att kommunens
beslut godtagits även i den delen, om sakförhållandena blivit ordentligt utredda.
Beslutet i den del som rörde lokalbidraget upphävdes av länsrätten dels därför att det
ansågs innebära ett avsteg från kravet på likvärdiga villkor, dels därför att
klagandenas påståenden att friskolan inte kunnat planera sin verksamhet utifrån
ändrade ekonomiska förutsättningar inte bemöttes av kommunen. I båda avseendena
hade ett mera fullständigt faktaunderlag sannolikt medfört en annan utgång i
länsrätten.
Som framgått ovan tillämpades samma synsätt beträffande lokalbidraget även för
skolor med kommunal huvudman (exemplet Dalkarlsbergs skola).
Övriga delar i kommunens beslut godtogs av länsrätten.
Det nu sagda har främst intresse när det gäller att bedöma det rimliga i kommunens
handlande efter det att delar av beslutet om skolpeng den 15 juni 2004 hade
upphävts. Som framgått fanns skäl för beslutet som inte tycks ha stått klara för
länsrätten. Ur kommunens synpunkt var beslutet välgrundat och det finns anledning
att förmoda att man därför varit beredd att fatta ett i stort sett likalydande beslut
igen. Hade det beslutet överklagats hade ett lagakraftvunnet beslut i frågan om
skolpeng sannolikt inte förelegat förrän läsåret 2004/05 varit till ända. Under tiden
var det nödvändigt att ekonomiskt säkra verksamheten vid friskolan.
4. Den anmälan som kom in till JO den 16 maj 2005 avsåg ett beslut som fattades
den 15 juni 2004 och upphävdes genom en dom i Länsrätten i Örebro län den 20
september 2004. Under tiden före och under de ca 8 månader som förflutit efter
länsrättens dom har kommunens ekonomiska mellanhavande med Borns friskola
                                                                           Dnr 2230-2005     Sid 3 (6)




      reglerats på det sätt som överenskommits mellan å ena sidan Nora kommun och å
      andra sidan behörig företrädare för Borns friskola. Ersättning har utanordnats med
      1/12 per månad och utbetalats kring den 20:e varje månad. Borns friskola har inte
      framfört någon erinran mot kommunens sätt att verkställa beslutet och uppfylla sin
      del av avtalet.
      5. Efter länsrättens upphävande av beslutet fanns två möjligheter för kommunen,
      antingen att fatta ett nytt beslut som stod i strid med beslutet från den 15 juni eller
      att fatta samma beslut som tidigare. I det förra fallet hade kommunen handlat i strid
      med det avtal som träffats med friskolan.
      6. Sättet att beräkna skolpengen kan ske på olika sätt. Det finns ett visst utrymme för
      olika uppfattningar om hur det ska gå till. Lagtexten är synnerligen allmänt hållen
      och föreskriver när det gäller sättet att bestämma bidraget endast att det ska ske
      ”efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de
      egna grundskolorna” (9 kap. 6 § skollagen). Här är inte platsen att närmare analysera
      innebörden av lagtexten, men det är lätt att instämma med uttalandet i en kommentar
      till lagen att ”det här med samma grunder för resurstilldelning inte är så lätt att få
      klart för sig” (Ornbrant, Rolf m.fl. Fristående grundskolor, Norstedts Juridik.
      Stockholm 2001). Kommunen har under alla förhållanden strävat efter att uppfylla
      lagens såväl bokstav som anda. Kommunens beräkningssätt ligger inom ramen för
      tolkningsutrymmet.
      7. Den meningsskiljaktighet som uppstod inför beslutet om skolpeng för 2004/05
      rörde främst storleken på lokalkostnadsbidraget. När det gäller det som anförs i
      anmälan till JO ska, utöver vad som kommenterats ovan, sägas följande.
      Kommunen uppfattar det som sägs under rubriken ”Beskriv i korthet vad som hände
      och när det ägde rum” som att anmälaren menar att kommunen borde ha fattat ett
      nytt beslut rörande läsåret 2004/05. Bakgrunden till kommunens agerande framgår
      ovan.
      Under rubriken ”På vilket sätt anser Ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat
      felaktigt?” åberopas 10 kap. 15 § kommunallagen, innehållande föreskrifter om
      rättelse av verkställighet. När det gäller verkställigheten av beslutet den 15 juni 2004
      bör skiljas mellan tiden före det att länsrättens dom vann laga kraft och tiden
      därefter. Att ett kommunalt beslut överklagas för laglighetsprövning hindrar normalt
      inte att det verkställs. Det innebär att det för tiden fram till mitten av oktober 2004
      (då länsrättens dom vann laga kraft) inte fanns något hinder mot att betala ut pengar
      till Borns friskola. När det gäller tiden efter den lagakraftvunna domen var
      kommunen bunden på civilrättsliga grunder att fullgöra sina åtaganden gentemot
      friskolan.
      Om kommunen tillämpat det av anmälaren åberopade lagrummet och inte verkställt
      beslutet, hade det haft till följd att Borns friskola stått utan medel för att bedriva sin
      verksamhet.
      8. Det finns inget inslag av lag- eller domstolstrots i kommunens agerande.
      Relationen mellan kommunen och friskolan har varit gott med det undantag som
      redovisats ovan under ”Utredning”.
Fem av nämndens ledamöter reserverade sig mot nämndens yttrande till JO och
anförde i en reservation, vilken bifogades protokollet, bl.a. följande.
      /– – –/
      I det förslag till yttrande som presenteras i handlingarna till barn- och
      utbildningsnämndens sammanträde så kompliceras ärendet på så sätt att anmälan är
      riktad mot nämnden där vi borgerliga ledamöter ingår men där vi borgerliga
      ledamöter reserverat oss mot de beslut som nämnden tagit och som utgör just
      anledningen till JO-anmälan.
      Vi kan därför ej ställa oss bakom det förslag som finns till yttrande från barn- och
      utbildningsnämnden.
                                                                        Dnr 2230-2005     Sid 4 (6)




      Mot det beslut om friskolepeng som fattades av barn- och utbildningsnämnden
      2004-06-15, och som senare upphävdes av Länsrätten i Örebro län, reserverade sig
      samtliga borgerliga ledamöter.
      Vi delar anmälarens uppfattning om att ett nytt beslut om friskolepeng avseende
      läsåret 2004/2005 måste fattas av barn- och utbildningsnämnden sedan beslutet från
      2004-06-15 upphävts av länsrätten.
      Vid barn- och utbildningsnämndens sammanträde 2005-04-26 yrkade Leif Lindahl
      (fp) på att det beslut som då skulle fattas beträffande friskolepeng skulle avse läsåret
      2004/2005.
      Efter votering i nämnden konstaterades att nämnden med röstetalet 6–5 avslagit
      detta yrkande.
      Samtliga 5 borgerliga ledamöter reserverade sig till förmån för Leif Lindahls
      yrkande.
      Vi anser att Barn- och utbildningsnämnden i Nora kommun fortfarande har en
      skyldighet att fatta ett nytt beslut avseende friskolepeng för läsåret
      2004/2005.
      /– – –/
AA yttrade sig över remissvaret. Han anförde bl.a. följande. Nämndens beslut den
26 april 2005 angående friskolepeng för läsåret 2005/06 baserades på samma
upplägg som det tidigare beslutet. Efter överklagande upphävde länsrätten den 22
mars 2006 även beslutet den 26 april 2005 såvitt gällde friskolepengens
grundresurs och lokalbidrag. AA pekade på bl.a. att länsrätten i sin dom (mål nr
1355-05) hade uttalat sig om betydelsen av det avtal som träffats den 9 juli 2004
mellan kommunen och friskolan. I domen anfördes i denna del följande.

      Som framgått av det ovan anförda är kommunens skyldighet att ge bidrag till en
      godkänd friskolas verksamhet offentligrättsligt reglerad i skollagen och kan alltså
      inte åsidosättas av kommunen genom en särskild överenskommelse med
      styrelseordföranden i Borns friskola. En sådan överenskommelse kan inte ändra de
      krav som ställs på att kommunen uppfyller sina förpliktelser enligt kommunallagen
      och skollagen.
Av de ingivna handlingarna framgick att Nora kommun har överklagat domen till
Kammarrätten i Jönköping.

I ett beslut den 3 november 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Fristående grundskolor har rätt till bidrag. Av 9 kap. 6 § tredje stycket skollagen
(1985:1100) följer att för varje elev som genomgår utbildning motsvarande den
som ges i grundskolan lämnas bidrag av hemkommunen. Bidraget skall bestämmas
med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som
kommunen tillämpar vid fördelningen av resurser till de egna grundskolorna.

Ett beslut om bidrag enligt bestämmelsen i skollagen kan överklagas till länsrätten
enligt bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900), KL, om
laglighetsprövning av kommunala beslut. Ett överklagat beslut skall enligt 10 kap.
8 § KL upphävas om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig
till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ
                                                                    Dnr 2230-2005    Sid 5 (6)




som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider
mot lag eller annan författning. Något annat beslut får inte sättas i det överklagade
beslutets ställe. Vid bifall till ett överklagande får således domstolen bara helt eller
delvis upphäva det överklagade beslutet.

Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna om laglighetsprövning får
enligt 10 kap. 14 a § KL verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte
särskilda skäl talar emot det.

Av 10 kap. 15 § KL framgår att om ett beslut har upphävts genom ett avgörande
som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som
har fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är
möjligt. Ett beslut om rättelse skall meddelas utan oskäligt dröjsmål.

Frågan om rättelse skall snarast tas upp till behandling och det kommunala organet
är därvid, enligt förarbetena till 10 kap. 15 § KL, skyldigt att begagna alla till buds
stående medel för att få till stånd en återgång av verkställigheten. Det kan bli
nödvändigt att exempelvis säga upp eller häva ett ingånget avtal, som kan vara
civilrättsligt bindande för kommunen, men som grundar sig på det olagliga och av
domstolen upphävda kommunala beslutet. Undantagsvis kan situationer tänkas
förekomma där återgångsförfarandet skulle medföra så omfattande ekonomiska
förluster för kommunen att det skulle te sig orimligt att uppehålla ett krav på
återgång. Återgångsförfarandet är ibland omöjligt att genomföra. Om
verkställigheten exempelvis bestått i en utbetalning kan återkrav vara uteslutet på
civilrättsliga grunder. I fall där betalningsmottagaren är återbäringsskyldig kan
återbäring vara utesluten på grund av bristande betalningsförmåga. När
återgångsförfarandet även i ett längre tidsperspektiv framstår som omöjligt att
genomföra måste det kommunala organet ha rätt att avskriva återgångsärendet.
Angående det nu anförda rörande den aktuella bestämmelsen se bl.a. prop.
1975/76:187 s. 559 f. och Bohlin, Kommunalrättens grunder, 4 upplagan, s. 213 f.

Bedömning
JO:s tillsynsverksamhet är i första hand inriktad på att undersöka om
myndigheterna har handlat korrekt i formellt hänseende. JO brukar således inte ta
ställning till om ett avgörande är riktigt i sak eller uttala sig om myndigheters
bedömningar i enskilda ärenden. Vidare är JO ett extraordinärt tillsynsorgan som
inte har till uppgift att ersätta eller föregripa en prövning som kan ske i ordinarie
ordning. Detta innebär att JO som regel inte prövar frågor som har varit eller kan
bli föremål för prövning i domstol.

Frågan om det beslut rörande friskolepeng som barn- och utbildningsnämnden
fattade den 15 juni 2004 var lagligen grundat är en fråga som det har ankommit på
domstol att ta ställning till enligt bestämmelserna om laglighetsprövning i 10 kap.
KL. Länsrätten i Örebro län upphävde, i en dom meddelad den 20 september 2004,
nämndens beslut i vissa delar såsom stridande mot lag. Nämnden har, trots den
inställning till frågan om beslutets laglighet som redovisas i yttrandet till JO, inte
                                                                   Dnr 2230-2005   Sid 6 (6)




överklagat länsrättens dom. Domen vann således laga kraft i oktober 2004. Mot
bakgrund av de angivna principerna för JO:s tillsynsverksamhet finns det inte skäl
för mig att uttala mig om de frågor som länsrätten har prövat. Min granskning
avser endast nämndens formella handläggning av ärendet.

Som framgår av det tidigare anförda regleras en fristående grundskolas rätt till
bidrag från en kommun i den offentligrättsliga lagstiftningen (9 kap. 6 § skollagen).
I förevarande fall upphävde länsrätten nämndens beslut rörande bidrag till Borns
friskola för läsåret 2004/05 i vissa delar och domen vann laga kraft. I den
situationen ankom det på nämnden att fatta ett nytt beslut i frågan om bidrag till
friskolan för det aktuella läsåret. Om nämnden för sin del ansåg att den, på grund
av det avtal som hade upprättats med friskolan, var förhindrad att fatta beslut om
bidrag skulle i vart fall ett formellt beslut ha fattats där den uppfattningen kom till
uttryck. Ett sådant beslut från nämnden hade kunnat överklagas enligt
bestämmelserna i 10 kap. KL om laglighetsprövning.

I sammanhanget kan följande tilläggas.

Såväl AA som nämnden har uppehållit sig vid bestämmelsen i 10 kap. 15 § KL om
rättelse av verkställighet, s.k. återgång. Såvitt framgår av omständigheterna synes
det emellertid inte vara fråga om att från Borns friskola återkräva det bidrag som
skolan erhöll innan länsrättens dom om upphävande av beslutet den 15 juni 2004
vann laga kraft. Det torde således inte av det skälet ha varit aktuellt för kommunen
att föranstalta om rättelse av verkställigheten av det beslutet. Frågan om i vad mån
det upphävda beslutet fick återverkningar på det avtal, som hade träffats i
anslutning till beslutet, finner jag inte anledning att uttala mig om.

Jag finner inte heller anledning att inom ramen för detta ärende göra några
uttalanden när det gäller frågan om lämpligheten av att en kommun ingår ett sådant
avtal rörande friskolepeng som nämnden har gjort i detta fall.

Ärendet avslutas med den kritik som framgår av det anförda.
