# Allvarlig kritik mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för omfattande brister i ett ärende om ett barn som var placerat utanför det egna hemmet

JO 2021-05-12 dnr 2232-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2021-05-12              2232-2019              1 (15)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för
                        omfattande brister i ett ärende om ett barn som var placerat utanför
                        det egna hemmet


                          Beslutet i korthet: Barnet CC bodde tillsammans med sin mor BB, som hade ensam
                          vårdnad om honom. I februari 2018 inledde socialtjänsten en utredning om CC enligt
                          11 kap. 1 § socialtjänstlagen med anledning av att det kommit in orosanmälningar om
                          att BB återfallit i missbruk. Efter att polis påträffade BB drogpåverkad i bostaden,
                          beslutade nämnden i maj 2018 i samråd med CC:s mormor AA att CC skulle bo hos
                          henne i en vecka. CC bodde dock kvar hos AA i mer än sju månader.
                          I beslutet konstaterar JO att nämnden i maj 2018 placerade CC hos hans mormor.
                          Nämnden formaliserade inte sitt beslut på något sätt utan nämnden fattade ett
                          formlöst beslut om placeringen. JO uttalar att beslutet borde ha dokumenterats. Att
                          det inte kom att ske ledde till en osäkerhet för alla inblandade i fråga om vilken form
                          av placering det egentligen rörde sig om. Denna osäkerhet påverkade CC, AA och BB
                          negativt. JO pekar också på att eftersom AA inte var vårdnadshavare för CC kunde
                          nämnden inte träffa en överenskommelse med henne om var CC skulle bo. JO
                          kritiserar i beslutet nämnden för hur placeringen kom att inledas.
                          JO framhåller vidare i beslutet att nämnden inte tagit sitt ansvar för CC under den tid
                          som han var placerad utanför det egna hemmet, utan i stället överlåtit ansvaret för
                          honom på AA trots att hon flera gånger påtalade för socialtjänsten att hon behövde
                          hjälp med att ta hand om CC.
                          Placeringen av CC hos AA pågick i mer än sju månader. Det måste ganska snart ha
                          stått klart för nämnden att CC inte skulle komma att vistas hos AA endast för en
                          kortare tid. Nämnden borde därför, när det visade sig att placeringen inte skulle bli
                          endast tillfällig, ha genomfört en familjehemsutredning, och därefter ha fattat beslut
                          om var CC skulle placeras stadigvarande. Nämnden utredde över huvud taget inte
                          förhållandena hos AA. Under hösten 2018 ansökte nämnden vid förvaltningsrätten om
                          att CC skulle vårdas med stöd av LVU. Nämnden lämnade då felaktiga uppgifter till
                          domstolen vilket nämnden kritiseras för.
                          En placering utanför det egna hemmet innebär ett stort ingrepp i ett barns liv och får
                          konsekvenser för barnets familj. Detta ställer stora krav på en korrekt handläggning
                          från nämndens sida. JO slår i beslutet fast att nämnden i detta fall misslyckats med att
                          leva upp till dessa krav och att handläggningen av CC:s ärende varit oacceptabel.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot stadsdelsnämnden för de omfattande brister
                          som framkommit i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 2232-2019     Sid 2 (15)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på Farsta stadsdelsförvaltning i Stockholms
kommun och uppgav i huvudsak följande: Den 16 maj 2018 larmades polis och
ambulans till hennes dotter BB:s bostad där dottern påträffades drogpåverkad.
BB:s son CC, då tio år, var vid tillfället i skolan. AA blev samma dag uppringd
av socialtjänsten och träffade sedan handläggarna tillsammans med CC i hans
skola. AA och socialtjänsten beslutade tillsammans att hon och hennes man
skulle ta hand om CC tills vidare. CC flyttade sedan hem till dem.

Därefter hörde hon ingenting från socialtjänsten. I slutet av juni 2018 frågade
hon socialtjänsten om ersättning för att hon och hennes man tog hand om CC,
men fick beskedet att ingen ersättning skulle betalas ut eftersom det var ett
frivilligt åtagande. Hon letade sedan själv upp en familj, DD, som var villig att
fungera som familjehem för CC. I sista stund tackade det tilltänkta
familjehemmet nej till uppdraget. AA kontaktade då socialtjänsten och förslog
att hon och hennes man skulle flytta in med CC i BB:s bostad. Detta gick
socialtjänsten med på. AA krävde att hon och hennes man skulle utredas som
jourhem för CC, vilket socialtjänsten också godtog.

Den 3 september 2018 meddelade socialtjänsten att hon och hennes man var
godkända som jourhem för CC. De fick dock inte någon information eller
handledning från socialtjänsten om vad det innebar att vara jourhem.

Den 11 oktober 2018 blev AA kontaktad av socialtjänsten mot bakgrund av att
myndigheten ville placera CC i ett familjehem. Vid ett möte den 17 oktober
2018 berättade socialtjänsten för henne och hennes man att myndigheten
övervägde att ansöka om att CC skulle vårdas med stöd av lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Hon frågade varför inte hon och
hennes man kunde utredas som familjehem för CC. Socialtjänsten avfärdade
förslaget med hänvisning till vad som var bäst för CC. Nämnden ansökte
därefter om vård av CC med stöd LVU, men Förvaltningsrätten i Stockholm
avslog ansökan i en dom den 29 november 2018.

Efter förvaltningsrättens dom föreslog socialtjänsten vid samtal i december
2018 med BB och AA att CC skulle placeras i ett familjehem i Norrtälje med
stöd av socialtjänstlagen (2001:453), SoL. BB tackade nej till detta. Därefter
avskrev socialtjänsten ärendet om CC, vilket AA tyckte var konstigt med tanke
på att socialtjänsten månaden före hade ansökt om LVU. Det kan ifrågasättas
om socialtjänsten agerat utifrån vad som var bäst för CC.

## Utredning

Utredning
Efter att ha begärt in vissa handlingar från förvaltningen begärde JO att Farsta
stadsdelsnämnd i Stockholms kommun skulle yttra sig över AA:s anmälan.

Nämnden uppgav i ett remissvar bl.a. följande:
                                                                   Dnr 2232-2019        Sid 3 (15)




Sammanfattning

–––

Socialtjänstens genomlysning visar vissa brister avseende information till och
kommunikation med mormodern under den period då hon, i överenskommelse
med socialtjänsten, haft CC boende hos sig. Det har även framkommit brister
avseende utredning av morföräldrarna som tillfälligt jourhem för CC, samt avseende
stöd till dem i jourhemsåtagandet. Genomlysningen visar också att de

## Bedömning

bedömningar som förvaltningen har gjort i samband med att förvaltningsrätten
avslagit nämndens ansökan om vård enligt LVU har varit korrekta. Modern har
erbjudits insatser men tackat nej till dessa.

–––

Ärendet
CC aktualiserades hos socialtjänsten den 16 maj 2018 då modern av polis och
ambulanspersonal påträffades medvetslös i lägenheten på grund av överdosering av
narkotika. CC var då i skolan, men hans yngre syster var hemma med modern. En
överenskommelse gjordes med mormodern om att CC kunde bo hos
morföräldrarna den närmaste veckan. Socialsekreterare träffade sedan CC
tillsammans med mormodern för att informera om vad som skett och vad som
planerades. Systern flyttade hem till sin pappa.
Den 22 maj uttryckte mormodern att CC kunde bo hos dem hela sommaren. I
detta skede borde morföräldrarna ha utretts som jourhem. Det gjordes inte. Om
detta hade gjorts korrekt hade morföräldrarna fått information om vad det
innebär att vara jourhem till närstående och om vilket stöd de kan få i detta. Det
fick de tyvärr inte.
Mormodern lämnade förslag på en familj som kunde tänka sig att ta emot CC som
familjehemsplacering och utredning av lämplighet för detta inleddes. Familjen
drog sig dock ur av privata skäl innan lämplighet som familjehem var utredd.
Morföräldrarna fortsatte då som jourhem för CC och fick från oktober månad
omkostnadsersättning för detta.
Under ärendets gång blev det tydligt för socialtjänsten att morföräldrarna, trots den
goda insats de gör för CC, hade svårt att se objektivt på sin dotters missbruk, och
hur den bristande omsorgsförmåga som kommit därav utgör en långsiktig risk för CC.
Den 8 november 2018 ansökte stadsdelsnämnden hos Förvaltningsrätten i
Stockholm om vård av CC enligt l och 2 §§ LVU. Förvaltningsrätten avslog
ansökan då CC:s hälsa och utveckling inte ansågs hotad då modern förhållit sig
nykter en tid och då morföräldrarna ansågs kompensera för eventuella brister.
Modern önskade att CC skulle vara fortsatt placerad hos morföräldrarna.
Socialtjänstens bedömning var att morföräldrarnas brister i insikt om moderns
problematik och dess möjliga inverkan på CC gjorde att de, trots i övrigt ej
ifrågasatt förmåga att ta hand om CC, inte kunde ges uppdrag som familjehem. Då
modern inte ville att CC placerades någon annanstans avslutades jourhemsinsatsen
och inga andra insatser beviljades. Modern uppmanades inkomma med ansökan
om insatser om behov skulle uppstå.

Förvaltningens synpunkter och förslag
Socialtjänstens barn- och ungdomsenhet tar allvarligt på de klagomål som
inkommit och har gjort en grundlig genomlysning av ärendet genom att gå
igenom det aktmaterial som finns. Detta har gjorts för att kunna se om brister
funnits och vilka åtgärder enheten behöver vidta för att förhindra att liknande
brister kan komma att upprepas i framtiden.
                                                                        Dnr 2232-2019        Sid 4 (15)




      Genomlysningen har inte kunnat innehålla samtal med den handläggande
      socialsekreterare som delar av klagomålet gäller, då hon är tjänstledig.
      I genomlysningen framkommer brister i kommunikationen med morföräldrarna
      och i informationen till dem kring uppdraget som jourhem. En korrekt utredning av
      morföräldrarnas lämplighet som jourhem gjordes heller inte.
      Det har framkommit att både viktig information i ärendet och information om
      bristerna i kommunikationen med morföräldrarna inte har kommit till biträdande
      enhetschefs kännedom. Även enhetens interna kommunikation har alltså brustit
      vid mer än ett tillfälle.
      Vissa delar av socialtjänstens planering har inte kunnat delges morföräldrarna då
      de inte är vårdnadshavare och därför inte har partsställning i ärendet.
      Mormodern uttrycker att den allvarligaste bristen i handläggningen är att
      socialtjänsten beslutade avsluta de insatser som pågick.
      Eftersom förvaltningsrätten avslog nämndens ansökan om vård enligt LVU kan
      insatser endast ges med samtycke från vårdnadshavare. Modern motsatte sig
      socialtjänstens förslag till insatser i form av placeringar utanför det egna hemmet
      och kunde endast tänka sig att CC placerades med morföräldrarna. Den möjligheten
      fanns dock inte längre då dessa inte bedömts tillräckligt insiktsfulla och stabila i
      förhållande till moderns missbruksproblematik och hennes oförmåga att skydda CC
      och systern från konsekvenserna av missbruket. Socialtjänsten behövde därför
      avsluta ärendet då samtycke till föreslagen vård saknades och det inte fanns
      grunder för vård enligt LVU.
      Barn- och ungdomsenheten har dragit följande slutsatser av genomlysningen och
      planerar följande åtgärder:
      − Enhetens medarbetare behöver vara väl förtrogna med rutinen för utredning av
        jourhem och alltid arbeta utifrån den. Ett arbete för att säkerställa detta görs
        under hösten 2019.
      − Enheten ska under hösten 2019 utforma och införa ett arbetssätt som genom
        en tät och strukturerad ärendehandledning mellan socialsekreterare och
        arbetsledare säkerställer rättssäker handläggning och gott klientbemötande.
      − Enheten kommer under hösten 2019 även att påbörja ett kvalitetssäkrande
        arbete med uppföljning av hur handläggningen görs i enlighet med rådande
        lagstiftning och föreskrifter samt med klientens delaktighet.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Jag har tagit del av Förvaltningsrätten i Stockholms dom i mål nr 25343-18
meddelad den 29 november 2018.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
I det följande kommer jag att beröra nämndens handläggning när det gäller
beslutet att placera CC tillfälligt hos AA. Jag går därefter in på frågan om
nämndens ansvar för CC under den tid då han var placerad av nämnden utanför
det egna hemmet samt nämndens ansvar för att utreda ett hem där ett barn
placeras tillfälligt. I beslutet berör jag även det faktum att CC var placerad hos
AA i drygt sju månader. Jag kommenterar vidare nämndens ansvar för att lämna
ersättning till ett hem där ett barn placeras tillfälligt. Jag kommer slutligen att
behandla frågan om nämndens ansvar för ett barn efter det att en domstol
avslagit en ansökan om vård enligt LVU.
                                                                      Dnr 2232-2019        Sid 5 (15)




Rättsliga utgångspunkter
Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta
ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver (2 kap. 1 §
SoL). Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas (1 kap. 2 §
SoL). Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för
barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.

Ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör
barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavarna ska i takt med barnets
stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och
önskemål (6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken).

Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och
goda förhållanden (5 kap. 1 § 1 SoL). Socialnämnden ska enligt 6 kap. 1 § SoL
se till att den som behöver vård eller behöver bo i ett annat hem än det egna tas
emot i t.ex. ett familjehem. Socialnämnden ansvarar för att den som genom
nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.

När nämnden ska placera ett barn ska den enligt 6 kap. 5 § SoL i första hand
överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.
Barnets bästa ska dock alltid vara utgångspunkten när nämnden bestämmer om
en placering.

Med hänsyn till barnets bästa kan en socialnämnd i vissa fall akut behöva
placera ett barn utanför det egna hemmet för en kortare period, och barnet kan
då placeras tillfälligt i en familj. Ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar
emot barn för tillfällig vård och fostran kallas jourhem (6 kap. 6 § tredje stycket
SoL). Jourhem är alltså utredda och godkända hem som står redo att ta emot
barn i avvaktan på att barnet ska kunna flytta tillbaka till vårdnadshavarna eller i
väntan på en mer varaktig lösning (se prop. 2006/07:129 s. 60 f.). Enskilda hem
i barnets nätverk som tar emot ett och samma barn för en eller flera kortare
perioder omfattas inte av bestämmelserna om jourhem.

Utöver att ett barn placeras i jourhem förkommer det även att socialnämnden
akut placerar ett barn för en kortare tid hos en nära anhörig eller annan
närstående. En sådan placering benämns ibland nätverks- eller anhörigplacering
och omfattas varken av reglerna om familjehem eller jourhem i SoL. När
bestämmelserna om jourhem infördes i SoL underströk dock regeringen vikten
av att även ett tillfälligt hem är lämpligt för barnet att vistas i (se a. prop. s. 61).
Socialnämnden ansvarar alltså för att även ett tillfälligt hem är lämpligt för det
enskilda barnet. När ett barn placeras tillfälligt hos en anhörig eller annan
närstående sker placeringen med stöd av 4 kap. 1 § SoL, och placeringen kräver
alltså samtycke från barnets vårdnadshavare. Om barnet är över 15 år krävs att
även barnet samtycker till placeringen (11 kap. 10 § andra stycket SoL).

En socialnämnd har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som
kan vara i behov av skydd och stöd, och sådana utredningar bör ha högsta
                                                                  Dnr 2232-2019      Sid 6 (15)




prioritet inom socialtjänsten (se prop. 1996/97:124 s. 110 och prop. 2012/13:10
s. 55). Syftet med utredningen är att nämnden ska klarlägga barnets situation
och behov samt föreslå insatser för att tillgodose behoven (se prop. 2012/13:10
s. 64). När det gäller barnets boende ska socialnämnden utreda vilken
boendeform som passar bäst för att tillgodose barnets behov.

Ett annat scenario är att en placering sker med stöd av LVU. I de fallen är det
domstol som beslutar om vård med stöd av den lagen. Nämnden beslutar
därefter med stöd av LVU om barnets placering och det krävs alltså inte något
samtycke då från barnets vårdnadshavare. Det är dock en annan situation som
jag inte avser att kommentera närmare i detta ärende.

Utöver sådana placeringar som en socialnämnd beslutar om förekommer det att
barnets vårdnadshavare placerar barnet i en familj. En sådan placering brukar
kallas för en privatplacering. I de fallen är det alltså inte nämnden som beslutar
om placeringen, men för att barnet ska få bo i den familj som vårdnadshavaren
vill krävs i dessa fall att nämnden lämnar ett medgivande till boendet (6 kap. 6 §
första stycket SoL). En privatplacering är alltså inte en placering i egentlig
mening.

Utredningen i ärendet
CC bodde hos BB, som var ensam vårdnadshavare för honom. Den 20 februari
2018 inledde nämnden en utredning om CC enligt 11 kap. 1 § SoL med
anledning av att det kommit in flera orosanmälningar om att BB återfallit i
missbruk.

Den 16 maj 2018 larmades polis och ambulans tillsammans med socialtjänsten
till BB:s bostad där hon påträffades drogpåverkad. CC var vid tillfället i skolan.
Mot bakgrund av förhållandena i hemmet överenskom socialtjänsten med AA
om att CC skulle bo hos henne. Samma dag lämnade BB sitt samtycke till att
CC under en tid bodde hos AA. Till en början var planen att CC skulle bo hos
AA i en vecka, men han kom att bo där betydligt längre än så.

Den 18 maj 2018 berättade AA för socialtjänsten att hon skulle genomgå en
operation den 24 maj 2018 och att hon därför behövde hjälp med att ta hand om
CC. AA uppgav vid samma tillfälle att hon hade kontaktat BB:s väninna EE
som kunde bo tillsammans med CC till dess att AA var återställd efter
operationen. Vid ett möte med socialtjänsten den 22 maj 2018 sa AA att hon
kunde ta hand om CC hela sommaren. Hon upprepade också att hon efter
operationen skulle ha svårt att ta hand om CC, men att hon hade ordnat så att
EE skulle ta hand om honom när hon vilade upp sig efter operationen. Den 23
maj 2018 ringde handläggaren till AA för att berätta att CC och EE fick
tillbringa helgen i AA:s lägenhet. Den 24 maj 2018 talade socialtjänsten med
EE som bekräftade att hon var på plats i AA:s lägenhet och att hon skulle ta
hand om CC under helgen. CC tillbringade sedan helgen med EE.
                                                                Dnr 2232-2019      Sid 7 (15)




Den 31 maj 2018 ringde socialtjänsten till AA som berättade att hon planerat för
CC:s sommarlov och att han skulle bo hos EE i Skåne under ett par veckor. Den
14 juni 2018 ringde socialtjänsten till EE som berättade att CC bodde hos henne
sedan en vecka, att han mådde bra och hade sommarlov med bl.a. fotbollsskola.
I samtal med AA den 20 juni 2018 framkom att planen var att CC skulle bo
kvar hos EE t.o.m. veckan efter midsommar. Under samtalet ställde AA frågor
om ekonomin kring CC och berättade att hon gav pengar till EE för att täcka
utgifter för bl.a. CC:s mat. I samtalet förklarade handläggaren att AA fick be
BB om barnbidrag och ersättning för kostnader kopplade till CC.

Den 23 juli 2018 kontaktade handläggaren AA som ville diskutera placeringen
av CC. AA berättade att CC inte kunde bo kvar hos henne efter sommarlovet.
AA föreslog att CC när skolan började skulle bo hos DD som hade sagt att hon
kunde ställa upp för CC. AA uppgav att BB samtyckte till en sådan lösning.
Den 25 juli 2018 kontaktade socialtjänsten DD som bekräftade att CC kunde
placeras hos henne. Vid ett möte den 14 augusti 2018 informerade
socialtjänsten DD om ”familjehemsutredning, omkostnad, arvode etc”. DD
bekräftade att hon förstod informationen och att hon ville bli jourhem för CC i
väntan på att utredas som familjehem. Socialtjänsten arbetade därefter för att
CC skulle placeras hos DD.

Den 15 augusti 2018 beslutade nämnden skriftligt med stöd av 4 kap. 1 § SoL
att CC skulle placeras i jourhem hos DD och hennes man från den 20 augusti
2018. Av beslutet framgick att BB samtyckte till placeringen.

Den 17 augusti 2018 berättade DD för socialtjänsten att hon av privata skäl inte
kunde vara jourhem för CC. Samma dag kontaktade en handläggare AA för att
informera om det inträffade och om att CC inte skulle placeras hos DD. AA
uppgav att hon kände till vad som inträffat. Handläggaren bad AA att fundera
över helgen om hon kunde ha CC kvar hos sig till dess myndigheten hittat ett
familjehem åt honom. Samma dag ringde AA tillbaka till socialtjänsten och bad
om att hon och hennes man skulle få bli jourhem för CC och att de skulle få
ersättning för placeringen framöver. AA uppgav också att de i så fall ville bo
tillsammans med CC i BB:s bostad, samtidigt som BB bodde i AA:s bostad.
Socialtjänsten svarade att myndigheten behövde överväga detta.

Den 20 augusti 2018 ringde handläggaren till AA och meddelade att
socialtjänsten inte tagit ställning till frågan om hon kunde bli jourhem, men
skulle återkomma till henne med besked om den saken. Samma dag beslutade
nämnden i ett skriftligt beslut med stöd av 4 kap. 1 § SoL att CC skulle vara
jourhemsplacerad hos AA och hennes man fr.o.m. den 20 augusti 2018.

Vid ett möte med socialtjänsten den 22 augusti 2018 förklarade BB att hon
förstod att CC inte kunde bo med henne, men att hon var tveksam till att
samtycka till en placering hos AA och att hon ville fundera på det.
                                                                    Dnr 2232-2019   Sid 8 (15)




Utredningen om CC, som inleddes den 20 februari 2018, avslutades den
19 oktober 2018 med beslut om att nämnden skulle ansöka om vård av honom
med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Nämnden ansökte därefter hos förvaltningsrätten
om att CC skulle vårdas med stöd av LVU. Förvaltningsrätten avslog nämndens
ansökan i en dom den 29 november 2018.

Vid ett möte med BB och AA den 10 december 2018 förklarade socialtjänsten
att myndigheten inte tänkte överklaga förvaltningsrättens dom. Socialtjänsten
föreslog att CC med stöd av SoL skulle placeras i ett familjehem i Norrtälje. BB
samtyckte inte till en sådan placering. Socialtjänsten meddelade då att CC
skulle komma att ”avaktualiseras” och att jourhemsplaceringen hos AA skulle
upphöra den 19 december 2018.

Stadsdelsnämndens beslut att placera CC tillfälligt hos AA i maj 2018
Inledningsvis kan konstateras att det i ärendet inte finns några uppgifter som
pekar på att det var BB som placerade CC hos AA, varför det i detta fall inte har
rört sig om en s.k. privatplacering.

AA har i sin anmälan till JO uppgett att socialtjänsten och hon själv den 16 maj
2018 kom överens om att CC skulle bo hos henne. AA:s version av hur det gick
till när CC placerades hos henne stöds av nämndens svar till JO, där den uppgett
att den träffade en överenskommelse med AA om att CC skulle bo hos henne.
Detta stämmer för övrigt även med vad som framgår av journalanteckningarna.
Jag kan inte dra någon annan slutsats av detta än att det som AA uppgett i denna
del stämmer, nämligen att socialtjänsten i samråd med henne beslutade om
placeringen av CC. Jag vill noga understryka att AA inte hade någon rätt att
besluta om CC:s förhållanden. Eftersom AA inte var vårdnadshavare för CC,
kunde nämnden alltså inte träffa en överenskommelse med henne om var CC
skulle bo. Inte ens i en akut situation var detta möjligt. Den enda möjligheten
för nämnden att inte behöva hämta in ett samtycke från BB i denna situation
hade varit att fatta ett beslut om att omedelbart omhänderta CC med stöd av 6 §
LVU och därefter besluta om en placering enligt samma lag.

Jag har i ärendet begärt att få ta del av alla placeringsbeslut som gäller CC och
kan konstatera att inte något av besluten avser situationen den 16 maj 2018. Jag
kan inte dra någon annan slutsats av detta än att nämnden inte fattade något
skriftligt beslut i samband med att den placerade CC hos AA. I stället innebar
nämndens agerande den 16 maj 2018 att den formlöst beslutade att placera CC
hos AA. Senare samma dag samtyckte BB till att CC skulle bo hos AA.

Beslutet att placera CC hos AA skulle ha dokumenterats av nämnden. Att det
inte kom att ske ledde till en osäkerhet för alla inblandade i fråga om vilken
form av placering det egentligen rörde sig om. Denna osäkerhet påverkade CC,
AA och BB negativt.

Oklarheter i fråga om vad för slags placering det i ett visst fall rör sig om
riskerar att leda till att både barnet och den som barnet placerats hos får fel
                                                                       Dnr 2232-2019      Sid 9 (15)




förväntningar på placeringen. Barnet kan t.ex. vara av uppfattningen att han
eller hon ska få bo i hemmet en längre period än vad som sedan blir fallet, och
den som barnet har placerats hos kan t.ex. ha förväntningar på att få viss
ersättning av nämnden och att den även ska ge visst stöd till hemmet under
placeringen.

Jag ser med allvar på nämndens hantering i denna del. Nämnden förtjänar kritik
för hur placeringen av CC hos AA inleddes och för att den inte fattade ett
formellt beslut i saken.

Att beslutet inte dokumenterades på något sätt är sannolikt anledningen till att
nämnden i den efterföljande handläggningen begick en rad misstag. Jag
kommer i det följande att behandla de allvarligaste av dessa misstag.

Nämndens ansvar för CC under tiden som han var placerad utanför det
egna hemmet
Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits
emot i ett annat hem än det egna får god vård (6 kap. 1 § tredje stycket SoL). I
detta ligger att nämnden noga ska följa vården, vid behov medverka till att den
enskilde får vård i annan form och efter vårdens avslutande ge den enskilde det
stöd och den hjälp som han eller hon kan behöva. Jag vill poängtera att detta
ansvar även gäller när nämnden placerar ett barn i barnets nätverk för en kortare
tid, så som var fallet med CC.

Det faktum att CC från och med den 20 augusti 2018 fram till den 19 december
2018 bodde tillsammans med AA i BB:s lägenhet inverkade inte på nämndens
ansvar för att se till att han fick god vård. Även om han under den perioden rent
faktiskt bodde hemma hos sig, stod han under AA:s vård och hon trädde in i
stället för BB i den dagliga vården av honom. Det innebär att han får anses ha
vårdats utanför det egna hemmet även under den perioden.

I och med att nämnden placerade CC hos AA hade den ett ansvar för honom
under hela placeringen. Det framgår att nämnden till en början bedömde att CC
skulle vara placerad hos AA under en vecka. CC kom dock att vara placerad hos
AA till den 19 december 2018. Jag återkommer nedan till frågan om längden på
placeringen.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att AA redan tidigt under placeringen
meddelade socialtjänsten att hon på grund av en operation behövde hjälp och
stöd av någon annan för att klara av att ta hand om CC. Av utredningen i
ärendet finns det inte något som visar att nämnden agerade eller tog något eget
initiativ för att hjälpa till i detta läge. I stället fick AA själv ordna så att en vän
till BB tog hand om CC under en vecka, när hon vilade upp sig efter
operationen.

I slutet av maj 2018 planerade AA för hur CC skulle ha det och var han skulle
vistas under sommaren. Såvitt framgår av dokumentationen deltog nämnden
                                                                  Dnr 2232-2019     Sid 10 (15)




inte i planeringen och vården av CC under sommaren. AA fick återigen själv ta
allt ansvar och efter bästa förmåga ta hand om CC. AA letade även i slutet av
sommaren på egen hand upp en familj som kunde vara familjehem för CC.
Nämnden arbetade därefter för att CC skulle placeras hos den familj som AA
föreslagit, men familjen tackade i slutändan nej till att ha CC placerad hos sig.
Han kom att bo kvar hos AA under hösten 2018. AA ställde då krav på
nämnden att få bli jourhem för CC, vilket nämnden gick med på. Den 20
augusti 2018 fattade nämnden ett skriftligt beslut om att jourhemsplacera CC
hos AA. Jag kommer nedan att kommentera det beslutet vidare.

Det som redovisats här ovan visar med tydlighet att nämnden i stort sett helt
lagt över ansvaret för CC på AA. Utredningen visar att nämnden inte tog några
egna initiativ alls när det gällde att planera för CC under placeringen. Vid min
genomgång av ärendet slås jag av nämndens brist på engagemang. Trots den
kännedom som nämnden hade om BB:s svåra situation har den förhållit sig
förvånansvärt passiv under en stor del av den tid då CC var placerad hos AA.
Även vid placeringar som sker mer eller mindre akut ansvarar nämnden för
barnet och måste ha en plan för vården och dess innehåll. Nämnden måste så
långt som möjligt även i dessa fall precisera vilka behov en tillfällig placering
ska tillgodose.

I ärendet finns det inte några uppgifter om hur nämnden resonerade kring sitt
ansvar för CC under placeringen, och den verkar som sagt inte ha haft någon
plan för hans placering hos AA. Nämnden har brustit i att ta sitt ansvar för CC
enligt 2 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § SoL. Nämnden har i stället lagt allt
ansvar för CC på AA och har inte gett henne det stöd hon behövt och kunnat
förvänta sig under placeringen. Nämnden förtjänar kritik för bristerna i denna
del.

Jag vill i detta sammanhang vara tydlig med att såvitt jag kan bedöma har CC
utvecklats gynnsamt under den tid som han bott hos AA. Detta är dock helt och
hållet AA:s förtjänst, och min kritik i denna del handlar alltså om att nämnden
brustit i att ta sitt ansvar för CC under placeringen. Att nämnden överlåtit allt
ansvar för CC på AA under placeringen är oacceptabelt.

Avslutningsvis i detta avsnitt vill jag ta upp att AA i sin anmälan har klagat på
att hon inte fick någon information från socialtjänsten under den tid som CC var
placerad hos henne. Nämnden har i sitt svar till JO medgett att den brustit i sin
skyldighet att lämna den efterfrågade informationen till AA. Jag instämmer i
den bedömningen. Jag vill peka på att otillräcklig information kan skapa
problem för det hem där barnet är placerat, t.ex. därför att hemmet då inte vet
till vem man ska vända sig med frågor, eller vem som ansvarar för vad under
placeringen. Det riskerar på sikt att även leda till att hemmets förtroende för
socialtjänsten brister. Nämnden förtjänar kritik för att den brustit i sin
skyldighet att lämna informationen till AA.
                                                                  Dnr 2232-2019      Sid 11 (15)




Nämndens beslut den 20 augusti 2018 att placera CC hos AA
Den 20 augusti 2018 beslutade nämnden att CC skulle placeras i jourhem hos
AA. Beslutet var visserligen skriftligt, men det hade likväl formella brister. Det
framgår inte av beslutet om BB samtyckte till placeringen hos AA. Det framgår
inte heller av dokumentationen i CC:s ärende. Däremot framgår det av en
journalanteckning den 22 augusti 2018 att hon var tveksam till att samtycka till
en sådan placering och att hon ville fundera på saken. Därefter finns det inte
några uttryckliga uppgifter i journalanteckningarna som visar att frågan
diskuterades mer mellan BB och socialtjänsten.

I och med att det rörde sig om en frivillig placering krävdes samtycke från CC:s
vårdnadshavare. Något giltigt samtycke har nämnden vad jag kan se inte hämtat
in från BB. Nämnden ska kritiseras för att ha fattat ett beslut om en placering av
CC utan att ha hämtat in nödvändigt samtycke till den från BB.

Jag noterar även att nämnden i beslutet har angett att det var fråga om en
jourhemsplacering. Som jag redogjort för ovan avses någonting annat med
begreppet jourhem. Nämndens felaktiga användning av begreppet är bara en av
flera omständigheter i ärendet som tyder på att nämnden har bristfälliga
kunskaper om vad som gäller för jourhemsplaceringar och andra tillfälliga
placeringar i t.ex. barnets nätverk samt om bestämmelserna i det regelverk som
nämnden har att tillämpa. Detta är allvarligt och har lett till negativa
konsekvenser för CC och AA, men även för BB.

Jag vill också påtala vikten av att en socialnämnd har klart för sig vilket slags
placering som det är fråga om. Som framgår ovan ansökte nämnden under
hösten 2018 hos förvaltningsrätten om att CC skulle vårdas med stöd av LVU.
Av förvaltningsrättens dom framgår att nämnden inom ramen för målet uppgav
att CC var jourhemsplacerad hos AA. Som jag redan påtalat stämmer inte den
uppgiften. Det är ett oeftergivligt krav att nämnden lämnar korrekta uppgifter
om ett barns situation till domstolen när den ansöker om tvångsvård. Detta
misslyckades nämnden med i CC:s fall och nämnden förtjänar kritik även i det
avseendet. Det är av stor vikt att domstolen har korrekta uppgifter att utgå från
vid sin prövning eftersom oriktiga uppgifter riskerar att leda till att domstolen
gör en felaktig bedömning om t.ex. den unges vårdbehov. Det får helt enkelt
inte förekomma att en nämnd lämnar felaktiga uppgifter till domstolen när den
ansöker om tvångsvård.

Nämnden ska utreda ett hem där ett barn placeras
Som framgår ovan ska barnets bästa alltid beaktas vid alla åtgärder som rör
barn. Är det fråga om ett beslut om placering är barnets bästa avgörande. För att
placera ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett familjehem eller för
tillfällig vård och fostran i ett jourhem krävs att nämnden har utrett hemmet
(6 kap. 6 § SoL). Det enskilda hem där barnet placeras måste alltså bedömas
vara lämpligt för barnet att vistas i (se prop. 2006/07:129 s. 61 f.).
                                                                    Dnr 2232-2019        Sid 12 (15)




Innan ett beslut fattas om att placera ett barn tillfälligt i ett hem ska en utredning
enligt 11 kap. 1 § SoL göras. Detta gäller även om utredningen i en akut
situation inte kan vara lika omfattande som annars kan krävas.

Om ett barn vid enstaka tillfällen och under kortare tid vårdas i en familj som
barnet känner väl sedan tidigare, t.ex. hos en nära anhörig, behöver nämnden
inte utreda det hemmet på samma sätt som när det är fråga om ett hem som är
främmande för barnet, t.ex. ett jour- eller familjehem. Hemmet måste dock
alltid konstateras vara lämpligt för det enskilda barnet. Om socialnämnden har
anledning att misstänka att det är olämpligt för barnet att vistas i ett visst hem
bör nämnden dock inte medverka till att barnet placeras där utan att
förhållandena först utreds.

Skyldigheten för nämnden att utreda ett hems lämplighet har kommit till för att
skydda barnet. Nämndens ansvar i denna del är av grundläggande betydelse då
det ger nämnden en möjlighet att på ett tidigt stadium bevaka barnets intressen.
Nämnden får genom sin skyldighet att utreda hemmet även en möjlighet att
stödja och hjälpa barnet, föräldrarna och det tilltänkta hemmet. Nämnden måste
alltså utreda förutsättningarna för att placera ett barn tillfälligt hos släktingar
eller andra närstående.

Nämnden gjorde inte någon utredning av om AA:s hem var lämpligt för en
placering av CC. Det är inte godtagbart. I ärendet har det kommit fram att AA
och hennes man flera gånger bad om att få bli utredda som familjehem för CC.
Det framgår att nämndens inställning under ärendets gång varit att AA och
hennes man inte var aktuella som familjehem för CC. Vad som låg till grund för
nämndens inställning har inte närmare klarlagts. Det kan enligt min mening
tyckas märkligt att nämnden så kategoriskt avfärdade AA:s hem när den inte
hade utrett hemmet, särskilt mot bakgrund av att CC hade varit placerad där
sedan den 16 maj 2018.

Nämnden förtjänar kritik för att den aldrig utredde AA:s hem och om det var
lämpligt för CC att vara placerad där.

CC var placerad hos AA i drygt sju månader
En placering av ett barn hos en nära anhörig för en kortare period förutsätter att
placeringen är just tillfällig och att den pågår under en begränsad tid, t.ex. i
avvaktan på att barnet eller den unge kan flytta tillbaka till sina föräldrar eller i
väntan på en mer varaktig lösning. Barnets tillvaro måste vara förutsebar och
barnet behöver få veta vad som ska hända. En alltför lång väntan på en
permanent lösning kan påverka barnet negativt.

Även om det inte finns någon lagstadgad tidsgräns för när en placering övergår
till att anses vara stadigvarande är tidsperspektivet av avgörande betydelse för
hur nämnden ska agera. Vid en stadigvarande placering ska reglerna i 6 kap. 6 §
SoL tillämpas, med krav på t.ex. familjehemsutredning, vård- och genom-
förandeplan och en särskilt utsedd socialsekreterare.
                                                                   Dnr 2232-2019      Sid 13 (15)




I detta sammanhang vill jag också framhålla att ett barn, som huvudregel, får
vårdas i ett jourhem i högst två månader efter det att socialnämndens utredning
enligt 11 kap. 2 § SoL om ingripande till barnets skydd och stöd avslutats.

JO har i tidigare beslut kritiserat en tillfällig placering som varade i mer än sex
månader (JO 1998/99 s. 235) och en placering som varade i nio månader (JO
2019/20 s. 486). Eftersom det inte finns någon exakt tidsgräns för när en
placering övergår till att bli stadigvarande måste en bedömning alltid göras
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

När nämnden placerade CC hos AA den 16 maj 2018 var det tänkt att han skulle
vara placerad där i en vecka. Han kom dock att vara placerad hos AA till den 19
december 2018, dvs. en period om mer än sju månader. Det måste ganska snart
ha stått klart för nämnden att CC inte skulle komma att vistas hos AA endast för
en kortare tid. Trots detta inledde nämnden inte någon familjehemsutredning för
att klarlägga hemförhållandena hos AA och förutsättningarna för att placera CC
där stadigvarande. Nämnden har inte heller vad jag kan se haft någon planering
för CC på längre sikt. Nämnden förtjänar kritik för dessa brister och för att den
inte så snart den insåg att placeringen skulle bli annat än tillfällig inledde en
utredning om hemmets lämplighet, och därefter tog ställning till var CC skulle
placeras stadigvarande.

Nämndens ansvar för ersättning till AA
Socialnämnden ansvarar enligt 6 kap. 1 § tredje stycket SoL för att den som
genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god
vård. I förpliktelsen att tillhandahålla god vård ingår enligt praxis ett
kostnadsansvar för nämnden (se t.ex. RÅ 1988 ref. 80 I och II, HFD 2013 ref.
17 och JO 2019/20 s. 486). Nämnden har alltså även vid kortare placeringar
som inte kan anses stadigvarande ett ansvar för att lösa frågor om ersättning
genom att träffa avtal med dem som nämnden placerat barnet hos. Detta ansvar
gäller även när ett barn placeras av nämnden hos en nära anhörig.

Av utredningen i ärendet framgår att AA vid åtminstone två tillfällen tog upp
frågan om ersättning med socialtjänsten, men att hon då fick till svar att hon
skulle be BB om pengar. Nämnden har därmed agerat felaktigt. Det inträffade
tyder på att nämnden hade bristfälliga kunskaper om sitt ansvar för ersättning
till ett hem där ett barn är placerat för en kortare period. Jag ser allvarligt på
detta och nämnden förtjänar kritik för att den inte hanterade frågan om
ersättning till AA. Jag noterar att nämnden fr.o.m. oktober 2018 verkar ha
betalat ut viss ersättning till AA.

Nämndens agerande efter att förvaltningsrätten avslagit ansökan om
LVU-vård
Nämnden har enligt 5 kap. 1 § SoL ett särskilt ansvar för att följa barn och
ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt. I förarbetena till bestämmelsen
framhölls att det är angeläget att socialnämnden inte utan vidare släpper
kontakten med ett barn som har visat tecken på en ogynnsam utveckling i
                                                                 Dnr 2232-2019       Sid 14 (15)




situationer när förutsättningarna för vård enligt LVU inte är uppfyllda och
samtycke till insatser inte har lämnats av barnets vårdnadshavare. Detsamma
gäller för familjer med små barn där föräldrarna avvisar socialtjänstens
erbjudanden om frivilliga insatser och där förhållandena är allvarliga men inte
sådana att LVU kan tillämpas (se prop. 1996/97:124 s. 101).

Eftersom SoL bygger på frivillighet är det möjligt för socialtjänsten att komma
överens med ett barn och hans eller hennes vårdnadshavare om en uppföljande
kontakt i samband med att en utredning om barnet avslutas.

Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns situation när en
utredning som gäller barnets behov av stöd eller skydd avslutas utan beslut om
insats (11 kap. 4 a § SoL). En sådan uppföljning får ske om barnet, utan att
förhållanden som avses i LVU föreligger, bedöms vara i särskilt behov av
nämndens stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas. Nämnden
kan alltså besluta om uppföljning i en situation när en domstol avslagit en
ansökan om vård enligt LVU (se prop. 2012/13:10 s. 65 och 133 f.).

I CC:s fall avslog förvaltningsrätten nämndens ansökan om vård den 29
november 2018. Socialtjänsten meddelade i början av december 2018 att domen
inte skulle överklagas, att CC skulle ”avaktualiseras” och att hans placering hos
AA skulle upphöra den 19 december 2018. Den 21 december 2018 finns en
journalanteckning där det noterats att nämnden inte kommer att överklaga
domen och att ”handläggningen är klar”.

Det framgår att anledningen till att nämnden ansökte om att CC skulle vårdas
med stöd av LVU bl.a. var en oro för hans hemsituation. Hans hemförhållanden
verkar ha varit oförändrade även efter förvaltningsrättens dom. Att nämnden
avslutade CC:s ärende utan att ens ha övervägt hans behov av en eventuell
uppföljning är enligt min mening anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av
den kännedom som nämnden hade om BB:s situation. I en situation som denna
ansvarar socialtjänsten för att kontakten med barnet och hans eller hennes
vårdnadshavare fortsätter. Syftet med en fortsatt kontakt kan t.ex. vara att
motivera vårdnadshavaren att godta en lämplig placering och vid behov erbjuda
annat stöd i form av öppna insatser.

Nämnden borde ha gjort en noggrann bedömning av vad som var bäst för CC i
den uppkomna situationen. Nämnden förtjänar kritik för att den avslutade
ärendet utan att ens överväga CC:s eventuella behov av stöd eller skydd.

Avslutande synpunkter
Min granskning har visat på omfattande och allvarliga brister när det gäller
nämndens hantering av AA:s och CC:s ärenden och nämndens placering av CC
hos AA. Nämnden har underlåtit att fatta ett formellt beslut om att placera CC
hos AA. De många felaktigheterna i handläggningen av ärendet verkar kunna
härledas till att nämnden inte förstått att den faktiskt placerade CC hos AA i maj
                                                                  Dnr 2232-2019       Sid 15 (15)




2018. Detta fick till följd att nämnden inte tog sitt ansvar för CC under den tid
som placeringen pågick utan i stället överlät allt ansvar för honom på AA.

Placeringen av CC hos AA pågick i mer än sju månader, trots att nämndens plan
från början var att han skulle bo hos henne i en vecka. Det måste ganska snart
ha stått klart för nämnden att CC inte skulle bo hos AA endast för en kortare tid,
och nämnden borde därför ha genomfört en familjehemsutredning och även
planerat för var CC skulle placeras stadigvarande. Nämnden har över huvud
taget inte utrett förhållandena hos AA. Nämnden skulle vidare under hela
perioden som CC var placerad hos AA ha hanterat frågan om ersättning till
henne. Utöver dessa brister framgår att nämnden i mångt och mycket
misslyckats med att ge stöd åt AA. Nämnden har heller inte följt vården av CC
under den tid som han var placerad hos AA. I samband med att nämnden
ansökte hos förvaltningsrätten om att CC skulle vårdas med stöd av LVU
lämnade den dessutom felaktiga uppgifter till domstolen.

En placering utanför det egna hemmet innebär ett stort ingrepp i ett barns liv
och får även konsekvenser för barnets familj. Detta ställer stora krav på en
korrekt handläggning från nämndens sida. I detta fall har nämnden misslyckats
med att leva upp till dessa krav. Handläggningen av CC:s ärende är helt
oacceptabel.

Sammanfattningsvis förtjänar Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun
allvarlig kritik för de omfattande brister som framkommit i ärendet.

Jag noterar att nämnden har redogjort för ett antal åtgärder som vidtagits med
anledning av det inträffade.

Mot bakgrund av de omfattande brister som kommit fram finner jag anledning
att skicka en kopia av detta beslut till Inspektionen för vård och omsorg.

Övrigt
Jag har i dag även meddelat ett beslut om Farsta stadsdelsförvaltning i
Stockholms kommuns handläggning av ett ärende där förvaltningen skickade ett
brev till CC (dnr 7613-2019). I beslutet kritiserar jag förvaltningen bl.a. för att
den skickade brevet till CC trots att BB motsatt sig en kontakt med sonen.

Ärendet avslutas.
