# Kritik mot en rådman vid Solna tingsrätt för att hon inte gick igenom ett utkast till domskäl med de två nämndemän som bestämde utgången i ett brottmål innan domen expedierades

JO 2018-05-24 dnr 2243-2018

## Övrigt

Webbpublicering BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2018-05-24              2243-2018              1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Solna tingsrätt för att hon inte gick igenom
                        ett utkast till domskäl med de två nämndemän som bestämde
                        utgången i ett brottmål innan domen expedierades


                          Beslutet i korthet: Efter en huvudförhandling i ett brottmål där nämndemän deltar
                          ska rätten överlägga och besluta sin dom. Det är juristdomaren som sedan skriver
                          domen, och det finns inget krav i lagen på att nämndemännen ska granska den
                          skrivna domen eller skriva under den.
                          Solna tingsrätt meddelade den 19 februari 2018 en dom där en person frikändes från
                          ett åtal för misshandel. Domen beslutades av två nämndemän medan juristdomaren
                          (dvs. ordföranden) och en nämndeman ville bifalla åtalet. Utformningen av domskälen
                          uppmärksammades i den allmänna debatten och bl.a. förekom det en uppgift om att
                          juristdomaren hade skrivit en annan dom än den som de båda nämndemännen hade
                          kommit fram till.
                          JO skriver i sitt beslut att en juristdomare som anser att nämndemännen är på väg att
                          besluta en oriktig dom måste göra sitt bästa för att undvika att så blir fallet. I många
                          mål underlättas detta enligt JO om juristdomaren skriver ett utkast till dom med de
                          domskäl som nämndemännen överväger och går igenom detta utkast med
                          nämndemännen. Genom att göra så kan juristdomaren lättare förklara för
                          nämndemännen vilka problem som kan finnas med domslutet och domskälen. På det
                          sättet finns det möjlighet att undvika misstag, och det kan också undvikas att
                          nämndemännen efter det att domen har meddelats berättar för massmedier att den
                          skrivna domen inte stämmer överens med det som de kom fram till under
                          överläggningen.
                          JO:s utredning visar inte att juristdomaren skrev en dom med domskäl som avvek från
                          vad de två nämndemännen kom fram till under rättens överläggning. Däremot framgår
                          det att juristdomaren inte gick igenom de skrivna domskälen med nämndemännen
                          innan domen expedierades. JO anser att den som läser domskälen inte rimligen kan
                          komma fram till någon annan ståndpunkt än att hon borde ha gjort det. Hon kan därför
                          inte undgå kritik.


                        Solna tingsrätts dom
                        Den 19 februari 2018 meddelade Solna tingsrätt dom i ett brottmål. I domen
                        frikände tingsrätten en person, AA, från ett åtal för misshandel. Bevisningen
                        bestod av förhör med AA och målsäganden BB samt sex vittnesförhör. Domen




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 2243-2018        Sid 2 (6)

## Beslut

beslutades av två nämndemän medan juristdomaren, dvs. ordföranden, och en
nämndeman ville bifalla åtalet. Domskälen i skuldfrågan hade följande lydelse:

      BB har lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som
      självupplevt. Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot AA kan vara att
      hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ”dumhet” för att kunna ta över hans
      lägenhet. Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit
      misshandlade och hotade och på så sätt låtsas att de är i behov av ett skyddat
      boende för att få en lägenhet. AA:s uppgift att han skjutsat BB till och från
      hennes skyddade boende tyder på att det varit så i det här fallet. Av det inspelade
      samtalet framgår att hon på ett förslaget sätt försöker få AA att erkänna att han
      misshandlat henne, vilket han dock inte gör. Det faktum att hon gjort denna
      inspelning minskar hennes trovärdighet. Det normala i ”dessa kretsar” är vidare
      att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att
      saken kan lösas inom familjen. Det faktum att BB inte sagt till hans släktingar att
      han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen, minskar hennes
      trovärdighet ytterligare. AA:s familj verkar vara en bra familj, till skillnad från
      hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.
      Åklagarens vittnen har inte själva bevittnat händelsen utan bara återgett det BB
      sagt till dem. Det är heller inga vänner eller närstående till henne som vittnat
      utan bara ”myndighetspersoner”, vilket minskar deras utsagors bevisvärde. De
      skador som syns på bilderna är lindriga och överensstämmer inte med BB:s
      uppgifter om att hon har fått ett stort antal kraftiga örfilar i ansiktet. Det blå
      märke under ögat som hon och åklagaren hävdat är en blåtira kan lika gärna vara
      en sådan blånad som man kan få av för lite sömn. Det kan inte uteslutas att BB
      orsakat skadorna på sig själv för att sätta dit AA.
      Sammantaget är BB:s uppgifter inte trovärdiga och de får inget stöd av övrig
      bevisning. AA:s uppgifter får däremot stöd av vad hans svägerska, syster och
      kompis berättat. Åklagaren har därmed inte lyckats styrka åtalet och AA ska
      frikännas.

## Anmälan och bakgrund

Initiativet och JO:s remiss
Utformningen av domskälen uppmärksammades i den allmänna debatten, och
bl.a. förekom det en uppgift om att juristdomaren hade skrivit en annan dom än
den som de båda nämndemännen hade kommit fram till. I en anmälan till JO
(JO:s diarienummer 1756-2018) diskuterades frågan om nämndemäns möjlighet
att gå igenom domskälen innan domen expedieras.

Med anledning av detta inledde jag den 3 april 2018 ett initiativärende mot
Solna tingsrätt. Tingsrätten uppmanades samma dag att ta ställning till den
uppgift som förekommit i media om att domen avvek från vad de två
nämndemännen hade kommit fram till samt att redovisa sin bedömning av
behovet av att låta nämndemännen läsa eller på annat sätt ta del av förslag till
skrivna domskäl innan domen expedierades.

Tingsrättens remissvar
Tingsrätten (lagmannen) lämnade den 14 maj 2018 in ett remissvar tillsammans
med ett underyttrande från rådmannen.

Rådmannen uppgav följande:
                                                                      Dnr 2243-2018        Sid 3 (6)




     Huvudförhandlingen i målet avslutades i sak den 29 januari 2018, men fortsatte
     tre veckor senare efter att ett s.k. § 7-intyg hade inhämtats. Efter
     huvudförhandlingens slut, den 19 februari 2018, påbörjades överläggning i
     frågan om det skulle inhämtas en rättspsykiatrisk undersökning eller inte. En
     sådan undersökning förutsatte bl.a. att tingsrätten kom fram till att
     övertygande bevisning för den påstådda gärningen hade lagts fram.
     Med hänsyn till den sekretess som råder kan jag inte närmare ange vad som
     sades eller skedde under överläggningen. Jag kan dock nämna att normala
     rutiner innebär att juristdomaren eller notarien inleder överläggningen med
     att redogöra för relevanta rättsregler och praxis och vad som är de rättsliga
     frågorna i målet. Därefter voterar notarien, sedan juristdomaren och sist
     nämndemännen. Till rutinerna hör också att juristdomaren försäkrar sig om
     att en eventuell skiljaktig mening har uppfattats rätt. Sedvanliga rutiner följdes
     i det här fallet. Efter en relativt lång överläggning kunde jag konstatera att
     två av nämndemännen ville meddela en frikännande dom och att någon
     rättspsykiatrisk undersökning därmed inte skulle komma att inhämtas.
     Domen avkunnades muntligen, men då med mycket kortfattade skäl och
     med upplysning om att mer utförliga skäl skulle anges i den skriftliga domen.
     Enligt Sveriges Domstolars riktlinjer för domskrivning (se bl.a. Strategi för
     utformning av domar och beslut i Sveriges Domstolar, 2010-12-21) är det
     huvudsakliga syftet med domar att parterna i målet ska förstå vad domstolen
     har beslutat och varför. En dom ska alltså skrivas i första hand för parterna
     och av domskälen ska det tydligt framgå hur domstolen har resonerat för att
     komma fram till sitt slut. Det är något jag alltid eftersträvar och så även när
     jag skrev denna dom. I de domskäl som förklarar utgången i den aktuella
     domen har jag på ett så öppet och tydligt sätt som möjligt redovisat de skäl
     som de båda nämndemännen angav för sin uppfattning, och ingenting annat. Allt
     i syfte att i första hand parterna skulle förstå varför utgången blev som den blev.
     Jag har aldrig tidigare varit med om, eller ens hört talas om, att en nämndeman i
     efterhand ifrågasatt att domen återspeglat vad som faktiskt sagts under
     överläggningen. Jag hade inte heller i detta fall någon tanke på att det skulle
     komma att ifrågasättas att jag skrivit det som faktiskt förts fram. Detta innebar
     att jag inte heller upplevde att det fanns något behov av att kalla in
     nämndemännen på nytt. Så som jag har uppfattat nämndemännens kritik innebär
     den framför allt att domen inte så öppet borde ha avspeglat deras resonemang,
     utan att texten i stället borde ha omformulerats till något mer intetsägande.
Lagmannen uppgav följande:

     Rättsliga förutsättningar
     Det framgår av 30 kap. 5 § rättegångsbalken att domen ska avfattas skriftligen
     och i skilda avdelningar ange olika delar av domen, såsom parter, domslut och
     domskäl med uppgift om vad som är bevisat i målet.
     Enligt 30 kap. 8 § rättegångsbalken ska domen skrivas under av de lagfarna
     domare som deltagit i avgörandet. I detta ligger alltså att nämndemännen inte ska
     skriva under domen.
     Om skiljaktig mening förekommit ska denna meddelas parterna på samma tid
     och sätt som domen (30 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken). I 26 § mål- och
     ärendeförordningen (1996:271) finns det en bestämmelse om att en eventuellt
     förekommande skiljaktig mening alltid ska bifogas när en dom eller ett slutligt
     beslut expedieras till parterna. I praktiken skrivs oftast den skiljaktiga meningen
     in sist i domen. Det finns ingen bestämmelse om att den som står bakom den
     skiljaktiga meningen ska skriva under denna.
     Det närmare innehållet i domen bestäms vid en överläggning (30 kap. 7 § första
     stycket rättegångsbalken). Om nämndemän ingår i rätten ska ordföranden eller
     annan lagfaren domare först sammanfatta de frågor som ska avgöras. Därefter
                                                                            Dnr 2243-2018    Sid 4 (6)




      ska ledamöterna diskutera dessa frågor. Om det framförs skiljaktiga meningar
      ska omröstning ske (29 kap. rättegångsbalken).
      Enligt 43 kap. 6 § Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller
      sekretess hos en domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamheter
      för uppgift om vad som förekommit vid överläggning inom stängda dörrar
      angående dom eller beslut.

      Solna tingsrätts överväganden i fråga om behovet av att låta nämndemän
      läsa eller på annat sätt ta del av förslag till skrivna domskäl innan domen
      expedieras
      Det är naturligt att under en överläggning behandla de i målet aktuella frågorna i
      turordning och att det klart framgår för alla medverkande vad som är relevant
      rörande varje frågeställning. Detta är också väsentligt att det under
      överläggningen ges tillfälle för ledamöterna att reflektera över konsekvenser av
      olika alternativ, att sätta frågorna i ett sammanhang och att i största allmänhet ha
      ett fritt men ordnat meningsutbyte. Det är den lagfarne domarens ansvar att leda
      diskussionen och vägleda nämndemännen i fråga om t.ex. tillämplig lag,
      bevisvärderingsfrågor och vilka vägledande avgöranden som finns inom det
      aktuella området. Det finns också ett ansvar för juristdomaren att tydliggöra för
      nämndemännen vilka hänsyn som får tas och att se till att, vid behov, de får en
      klar beskrivning av grundlagens krav på opartiskhet och likabehandling.
      En överläggnings innehåll beror självklart på frågornas komplexitet, de
      uppfattningar som de olika ledamöterna ger uttryck för samt övriga
      omständigheter. I vissa fall är det säkert så att rättens ledamöter förhållandevis
      snabbt kan ena sig i de olika frågor som ska avgöras. I andra fall kan
      överläggningen bli mer komplicerad. Inget hindrar då rätten från att fortsätta sin
      överläggning vid ett senare tillfälle.
      Det som kommer fram under överläggningen ska sedan återges i den skriftliga
      domen på det sätt som anges i 30 kap. 5 § rättegångsbalken.
      Det är den lagfarna domaren som skriver under domen och ansvarar för att
      domens skriftliga innehåll stämmer överens med det som rättens ledamöter
      beslutat om. Juristdomaren måste självklart säkerställa att denne rätt uppfattat de
      enskilda ledamöternas ståndpunkter i de olika frågor som ska avgöras så att
      dessa kan redovisas skriftligen i domen. Den lagfarne domaren ansvarar för att
      domen uppfyller de krav som allmänt kan ställas på en dom. JO har i flera
      ärenden uttalat sig om vilka krav som ska ställas på utformningen av en skriftlig
      dom (tydlighet, opartiskhet m.m.).1
      Även skiljaktiga meningar ska utformas så att de uppfyller de krav som kan
      ställas på en dom i de frågor som den skiljaktiga meningen avser.
      Den nuvarande ordningen bygger således på en ansvarsfördelning mellan den
      lagfarne domaren och de övriga ledamöterna samt på ett förtroende dem emellan.
      Det finns inte någon reglering som ställer krav på att de övriga ledamöterna ska
      få ta del av ett skriftligt domsförslag eller på något annat sätt medverka i den
      skriftliga domens utformning. Den rättsliga regleringen synes istället innebära att
      nämndemännens intressen tillvaratas genom den överläggning som sker när en
      dom beslutas. Solna tingsrätt har i dagsläget inga skriftliga riktlinjer som
      beskriver hur den lagfarne domaren praktiskt ska gå till väga när rätten inte är




1
 Se t.ex. dnr. 305-1999, dnr. 1936-2010, dnr. 511-2011, dnr. 592-2012, dnr. 1813-2012
samt dnr. 380-2015.
                                                                          Dnr 2243-2018        Sid 5 (6)




      enig. Detta innebär att det, mot bakgrund av de krav som beskrivits ovan, är den
      enskilde domaren som avgör hur denne närmare går till väga i en sådan situation.
      Solna tingsrätt har tidigare under våren beslutat att samla tingsrättens domare för
      diskussioner kring hur skiljaktigheter m.m. praktiskt ska hanteras.
      Mot bakgrund av den sekretess som råder kring vad som sägs under en
      överläggning är det inte möjligt att i efterhand tillfråga de som deltog vid denne,
      t.ex. protokollföraren eller en tredje nämndeman, vad som sades när det som i nu
      aktuell situation uppstått en diskussion kring detta. I den situationen har
      tingsrätten att utgå från vad ordföranden skrivit och yttrat, dvs. att det som
      skrivits i domen också är det som har lagts fram som skäl för domen.
      Det är naturligtvis angeläget att det säkerställs att de som står bakom en
      skiljaktighet, eller när nämndemän kommer att vara de som bestämmer utgången
      i målet uppfattas på ett korrekt sätt. Ett sätt att göra detta kan vara att
      juristdomaren, efter det att överläggningen är genomförd, skriftligen
      sammanfattar de skäl som juristdomaren uppfattat och sedan läser upp dessa för
      godkännande. Om det rör sig om omfattande skäl kan det finns anledning att
      hålla en fortsatt överläggning där samtliga i rätten samlas för att gå igenom hur
      skiljaktigheten/domskälen kommer att manifesteras i domen. Det är då ett krav
      att samtliga i rätten är samlade, detta bl.a. mot bakgrund av att en sådan
      genomgång kan ge upphov till förnyade diskussioner om utgången i målet.
      Praktiska hänsyn att beakta kring detta är att det ofta finns lite tid för att anordna
      ytterligare en överläggning. Den skriftliga domen ska i många fall expedieras
      inom en vecka efter förhandlingen. Inom denna tid ska juristdomaren hinna
      avfatta domen. Att samla juristdomaren och de tre nämndemännen efter att
      domen avfattats, och innan en vecka har passerat, är krävande och tar betydande
      personella och ekonomiska resurser i anspråk.
      Ett alternativ skulle kunna vara att på något sätt skicka ut ett förslag för
      synpunkter. Mot detta talar att det skulle ta lång tid om man använder fysisk
      post. Att använda e-post i detta sammanhang kan vara tveksamt eftersom det rör
      sig om sekretesskyddat material. Även om domstolarna förfogar över verktyg
      som förhöjer säkerheten kring skickandet av e-post måste det beaktas att vi inte
      har den kontroll som är eftersträvansvärd när det gäller texter i icke expedierade
      domar. Vi har t.ex. inte någon säker kontroll på vilka servrar en e-post passerar,
      och inte heller var en e-post slutligen hamnar. Detta eftersom en användare på ett
      mycket enkelt sätt kan ställa in en automatisk vidarebefordran av sin e-post till
      vem den så önskar.

Rättslig reglering och bedömning
Efter en huvudförhandling i ett brottmål där nämndemän deltar ska rätten
överlägga och besluta sin dom. Vid överläggningen ska juristdomaren gå
igenom med nämndemännen vad rätten ska ta ställning till och vilka rättsregler
som gäller. Juristdomaren ska sedan avfatta domen i skrift där domslutet och
domskälen ska anges. Enligt 30 kap. 8 § rättegångsbalken ska domen skrivas
under av de juristdomare som har deltagit i avgörandet.

Det finns inget krav i lagen på att nämndemännen ska granska den skrivna
domen eller skriva under den. Men det är självklart att juristdomaren ska se till
att den skrivna domen är den dom som rätten beslutade vid överläggningen. I de
allra flesta fall vållar denna uppgift inga svårigheter. Avgörandena är i
allmänhet sådana att rättens ledamöter ganska snart kommer till en samsyn om
domslutet och huvuddragen i domskälen. Den skrivna domen kan sedan komma
att skilja sig från överläggningens resultat endast i form men inte i sak.
                                                                    Dnr 2243-2018      Sid 6 (6)




Praktiska skäl talar för att juristdomaren på eget ansvar formulerar den
gemensamt beslutade domen. Det finns sällan behov av att juristdomaren visar
nämndemännen ett utkast till domen innan den meddelas (se JuU 1985/86:4).

Men det förekommer mera besvärliga situationer. I stora och komplicerade mål
krävs ofta ingående diskussioner om både domslut och domskäl, och i sådana
fall finns i regel ett större behov av att även detaljer i domskälen gås igenom
mera noggrant.

Det nu aktuella fallet är ett exempel på en annan lyckligtvis ovanlig situation.
Under överläggningen kan det framföras ståndpunkter som det enligt
juristdomarens mening inte är riktigt att lägga till grund för domen. Om en
majoritet av ledamöterna trots det enas om en dom som grundar sig på sådana
ståndpunkter ska juristdomaren åstadkomma en dom med det innehållet. Det är
naturligtvis en besvärlig uppgift. Den juristdomare som anser att
nämndemännen är på väg att besluta en oriktig dom eller formulera oriktiga
domskäl kan enligt min mening inte utan vidare nöja sig med det. I
juristdomarens uppgift ligger att gå igenom målet och rättsreglerna med
nämndemännen för att på så sätt hjälpa dem att förstå vilka fel som de är på väg
att begå och vilka konsekvenserna kan bli.

Jag anser alltså att juristdomaren i de fall som jag har beskrivit måste ta särskild
hänsyn till att hans eller hennes meddomare inte har dömandet som yrke och att
de därför är i behov av vägledning. Självklart ska juristdomaren respektera att
en nämndemans röst väger lika tungt som hans eller hennes egen. Men av
omsorg om parterna, om domstolarnas anseende och om nämndemännen själva
måste juristdomaren göra sitt bästa för att undvika att domen blir oriktig. I
många fall underlättas detta om juristdomaren skriver ett utkast till en dom med
de domskäl som nämndemännen överväger och går igenom detta utkast med
nämndemännen. Genom att göra så kan juristdomaren lättare förklara för
nämndemännen vilka problem som kan finnas med den dom som de är på väg
att besluta eller de domskäl som de avser att formulera. På det sättet finns det
möjlighet att undvika misstag, och det kan också undvikas att nämndemännen
efter det att domen har meddelats berättar för massmedier att den skrivna
domen inte stämmer överens med det som de kom fram till vid överläggningen.

I det aktuella fallet hade domen avkunnats muntligen med mycket kortfattade
skäl. Det återstod alltså att formulera domskälen i detalj. Utredningen visar inte
att rådmannen skrev domskäl som avvek från vad de två nämndemännen kom
fram till under överläggningen. Av yttrandet från tingsrätten framgår emellertid
att rådmannen inte gick igenom de skrivna domskälen med nämndemännen
innan domen expedierades. Den som läser domskälen kan inte rimligen komma
fram till någon annan slutsats än att rådmannen borde ha gjort det. Rådmannen
kan därför inte undgå kritik.
