# Kritik mot Polismyndigheten i Skåne, som utan tillräcklig grund beslutat om kroppsbesiktning, m.m.

JO 2014-04-22 dnr 2258-2013

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2014-04-22             2258-2013             1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten i Skåne, som utan tillräcklig grund beslutat
                        om kroppsbesiktning, m.m.

## Anmälan

I en anmälan mot Polismyndigheten i Skåne anförde AA bl.a. följande.

                        När han befann sig på ett gym tog två civilklädda poliser kontakt med honom och
                        uppgav att han var misstänkt för dopningsbrott. Grunden för misstanken var enligt
                        polisen att hans kappmuskler såg misstänkta ut. Han fick därefter följa med till
                        polisstationen för att lämna urinprov.

## Utredning

Handlingar hämtades in från Polismyndigheten i Skåne.

                        Av brottsanmälan framgick att civilpatruller hade besökt en träningsanläggning. I
                        samband med ett samtal med AA hade misstanke om dopningsbrott genom eget
                        bruk uppkommit. Enligt anmälan visade AA ”tecken på påverkan genom bl.a.
                        mycket stor muskelmassa samt utmärkande stora kappmuskler”.

                        I ett protokoll för ”narkotikabrott (eget bruk)” angavs att AA hade väldigt stor
                        muskelmassa och mycket tydliga kappmuskler.

                        Kroppsbesiktning i form av urinprov genomfördes i syfte att utröna omständigheter
                        som kunde ha betydelse för utredning om dopningsbrott. Enligt analysbeskedet
                        påvisades inga anabola steroider i urinen. I beskedet redovisades också negativa
                        resultat avseende sju olika narkotiska preparat.

                        Polismyndigheten (tf. länspolismästaren BB) inkom med yttrande.

                        Det angavs att chefen för polisområde Mellersta Skåne, polismästaren CC, hade
                        fått i uppdrag att verkställa nödvändig utredning om händelsen och lämna sin
                        bedömning av vad som kommit fram. I sitt yttrande anförde CC bl.a. följande.

## Bakgrund

Den 16:e april 2013 vistades AA på gymmet […] när två polismän kom fram till
                                  honom och bad honom att följa med till polisstationen för att lämna ett urinprov.
                                  Han informerades om att bakgrunden var att man misstänkte att han använde
                                  otillåtna dopningspreparat.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2258-2013        Sid 2 (4)




      –––
      AA fördes till polisstationen i Lund, där han efter att ha lämnat urinprov förhördes
      varefter han skjutsades tillbaka till träningslokalen.
      Efter att urinprovet analyserats vid SKL, konstaterades att det inte fanns otillåtna
      substanser i provet. Förundersökningen lades därefter ner av polisiär
      förundersökningsledare, med motiveringen att det saknades anledning att anta att
      brott som hör under allmänt åtal förövats.
      –––
      Allmänt om missbruket av anabola steroider
      Det kan vara svårt att upptäcka att någon använder anabola steroider. Missbrukarna
      använder ofta kurer på mellan 6 och 12 veckor för att därefter göra ett uppehåll.
      Möjligheterna att påvisa droger i kroppsvätskorna avtar i regel snabbt med tiden. Det
      finns ett antal tecken som talar för ett pågående missbruk och ett av dessa är
      kappmuskelns tydliga påverkan. (Hämtat från skriften Anabola Androgena Steroider
      1.1 av Gunnar Hermansson och Tommy Moberg, Mediahuset i Göteborg AB, 2008).
      Polisområdets bedömning av händelsen
      Användningen av dopningsmedel är ett ökande problem i samhället och det är
      polisens uppgift att motarbeta detta. I Polisområde Mellersta Skåne är uppgiften i
      första hand delegerad till områdets ungdoms- och narkotikagrupper. För att lösa
      dessa arbetsuppgifter, har medarbetarna fått särskild utbildning och deltagit på
      föreläsningar i ämnet.
      Den 16:e april 2013 bedrev, som ett led i detta arbete, en av grupperna spaning på
      […]. […] är ett privat gym som inte är kopplat till Riksidrottsförbundet och ingår
      därmed inte i de gym som Riksidrottsförbundet har möjlighet att regelbundet
      genomföra dopningskontroller på.
      Vid tillfället var det tre poliser som gjorde bedömningen att AA var skäligen
      misstänkt för dopningsbrott. Ingripandet grundade sig på konkreta omständigheter
      som stor kroppsmassa och då särskilt kappmuskelns typiska utseende.
      Misstanken var väl underbyggd genom iakttagelser av AA:s kropp samt genom det
      samtal poliserna hade med honom. I samtalet säger han bland annat att han väntat på
      att poliserna skulle komma.
      –––
      Beslutet om kroppsbesiktning (tagande av urinprov) fattades innan AA
      transporterades iväg för att genomgå kroppsbesiktningen. [– – –]
      Det är polisområdets uppfattning att de ingripande poliserna har gjort en korrekt
      bedömning av sina möjligheter, befogenheter och skyldigheter att ingripa. [Man har]
      agerat på de indikationer på missbruk av dopningsmedel som man har utbildning i
      [– – –].
Polismyndigheten hänvisade till den bedömning som CC framfört i sitt yttrande
och anslöt sig till denna.

I en återremiss uppmanades polismyndigheten att yttra sig angående det
förhållandet att analysen av AA:s urin även hade omfattat narkotiska preparat.

I tilläggsyttrandet anförde polismyndigheten (biträdande länspolismästaren BB)
bl.a. följande.

      Beslut om tagande av urinprov fattades av förundersökningsledare DD. Han har
      uppgivit att det var ett misstag att analys av urinprovet skedde med avseende på
      narkotikapreparat. Avsikten var att analys av urinprovet enbart skulle ske med
      avseende på dopningspreparat. Av okunskap råkade man i protokollet av den 16
      april 2013 under rubriken ”analysbegäran” kryssa i en av rutorna under rubriken
                                                                     Dnr 2258-2013    Sid 3 (4)




      ”screening och verifikation”. På grund av detta kom provet att analyseras även med
      avseende på narkotikapreparat.
      DD har efter aktuell händelse blivit varse att det finns en annan blankett som kan
      användas vid misstanke om enbart dopningsbrott och som är bättre utformad för sitt
      ändamål. Denna används numera istället och vid utbildningar och föreläsningar om
      dopning framhålls vikten av att använda denna blankett. Kännedom om blanketten
      ifråga fanns emellertid inte vid tidpunkten för ingripandet mot AA, varför alltså
      analys även med avseende på narkotikapreparat kom att ske av misstag i det fallet.
      Polismyndigheten ser ingen anledning att vidta åtgärder i anledning av det
      inträffade.
AA kommenterade det första remissvaret.

Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. påtvingade kroppsliga ingrepp och enligt 2 kap. 20 § RF får
denna fri- och rättighet begränsas genom lag.

Av 28 kap. 12 § rättegångsbalken följer att den som är skäligen misstänkt för brott
på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för att utröna omständigheter som
kan vara av betydelse för utredningen av brottet.

JO har vid ett flertal tillfällen (se t.ex. JO 2012/13 s. 144, dnr 5834-2010) uttalat att
det, för att en person ska anses skäligen misstänkt för brott, krävs att det finns
konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte har
begått den gärning som misstanken avser. Omständigheterna måste alltså vara av
det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke. Det är emellertid inte
möjligt att ställa upp några mer bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att
en misstanke ska anses vara skälig. Frågan får istället besvaras från fall till fall, och
vanligen finns det ett visst utrymme för olika bedömningar.

Den s.k. ändamålsprincipen härleds ur 2 kap. 21 § RF, där det framgår att
begränsningar av skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp får göras endast för
att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att en
sådan begränsning aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som föranlett den.

När ett tvångsmedel aktualiseras är ändamålsprincipen relevant inte enbart vid
beslutsfattandet utan även i samband med verkställigheten. Ett tvångsmedel får, i
det enskilda fallet, inte användas för något annat ändamål än det som lagstiftaren
avsett. Det får inte heller användas för något annat ändamål än det för vilket det har
beslutats (se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, tredje upplagan, s.
24 f.).

Bedömning
De omständigheter som lades till grund för bedömningen att AA var skäligen
misstänkt för dopningsbrott var polisens iakttagelser av AA:s muskelmassa och
kappmuskelns utseende samt de uppgifter som framkom under ett samtal. Vad AA
                                                                   Dnr 2258-2013   Sid 4 (4)




uppgav vid samtalet, utöver att han väntat på att poliserna skulle komma, har inte
redovisats. Polismyndigheten har framhållit att berörda polismän har fått särskild
utbildning och deltagit vid föreläsningar om dopningsbrott.

Polismyndigheten har framhållit att det finns ett antal tecken som typiskt sett talar
för ett pågående missbruk av anabola steroider och att ett av dessa är kappmuskelns
utseende. Jag har inte anledning att ifrågasätta det förhållandet. Enligt min
uppfattning kan dock enbart den omständigheten att en person har en stor
muskelmassa och en stor kappmuskulatur inte vara tillräckligt för att grunda en
skälig misstanke om dopningsbrott. För att nå upp till den misstankegraden krävs
någon ytterligare konkret omständighet som pekar på att den misstänkte har begått
brottet. Det AA sade vid samtalet med polisen kan inte anses utgöra en sådan
omständighet.

Polismyndigheten ska således kritiseras för att ha beslutat om kroppsbesiktning av
AA utan tillräcklig grund.

Av utredningen framgår vidare att beslutet om kroppsbesiktning fattades för att
utreda om AA gjort sig skyldig till dopningsbrott. Kroppsbesiktningen kom dock
även att innefatta en analys av förekomsten av narkotika i AA:s urin. AA var inte
misstänkt för narkotikarelaterad brottslighet och verkställigheten av
kroppsbesiktningen var därför inte förenlig med ändamålsprincipen.
Polismyndigheten förtjänar kritik även i detta avseende.

Av polismyndighetens yttrande framgår att en bidragande orsak till att analysen
kom att omfatta narkotika var att fel blankett användes och att det vid tidpunkten
för ingripandet inte var känt vid myndigheten vilken blankett som skulle användas.
Det finns därför anledning att skicka en kopia av detta beslut till Rikspolisstyrelsen
för kännedom.
