# Lämpligheten av att en domare använt sig bl.a. av sin tjänstetitel och hovrättens fax jämte faxmissiv i en privaträttslig angelägenhet

JO 2003-12-05 dnr 228-2003

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2003-12-05             228-2003                 1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Lämpligheten av att en domare använt sig bl.a. av sin tjänstetitel och
                        hovrättens fax jämte faxmissiv i en privaträttslig angelägenhet

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade AA och BB kritik mot hovrättsrådet CC i Svea hovrätt.
                        I anmälan uppgavs bl.a. följande.

                        I egenskap av förbundsjurister vid L.R. var anmälarna delaktiga i medlemmen
                        DD:s anställningstvist. Den 20 december 2002 mottog de från hovrättsrådet CC,
                        som de tidigare aldrig haft kontakt med, en skrivelse via e-post och fax samt
                        därefter även som brev. Skrivelsens innehåll och lydelse gav intryck av att de
                        förelades att svara i ett medlemsärende direkt till Svea hovrätt med användning av
                        CC:s direkttelefonnummer. Det avsända faxet var försett med hovrättens faxmissiv.
                        CC kontaktade även BB per telefon samma dag. Vid telefonsamtalet presenterade
                        sig CC med sin tjänstetitel och framförde samma uppmaning som framgick av
                        skrivelsen.

                        Skrivelsen, som fogades till anmälan, har följande lydelse.
                                  Stockholm den 20 december 2002
                                  Till AA och BB.
                                  Hej AA. och BB.
                                  Enligt uppgift handlägger ni båda ett ärende angående DD:s anställning. Jag blev
                                  igår uppringd av en förtvivlad DD. Om jag förstår saken rätt har DD nyligen fått två
                                  motsägelsefulla besked från er båda. Det första – positivt – den 9 december 2002
                                  från BB där förbundet på ett konstruktivt sätt lovade driva DD:s sak vid domstol och
                                  det andra för någon dag sedan från AA där man återtog sitt löfte och uppgav att
                                  ärendet var avslutat. AA hänvisade tydligen DD till att själv driva ärendet vid
                                  tingsrätt och uppgav att hon måste raska sig på eftersom frist löpte ut i början av
                                  januari. Är dessa uppgifter riktiga är handläggningen oacceptabel. DD har
                                  naturligtvis ingen möjlighet att driva ärendet själv. Hon lär inte heller hinna anlita
                                  någon kompetent jurist en dag före jul.
                                  Jag är tacksam över om ni utförligt anger anledningen till förbundets ändrade
                                  hållning. Jag behöver dock ingen redogörelse för hela ärendet.
                                  Svar bör vara mig tillhanda senast måndag 23 december 2002 eftersom jag då går på
                                  semester.
                                  Med vänlig hälsning




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 228-2003     Sid 2 (4)




      CC
      Hovrättsråd
      Mitt direkttelefonnummer på Svea hovrätt är 08 – – –

Utredning
Anmälan remitterades till hovrätten för upplysningar och yttrande över vad som
anförts i densamma. Svea hovrätt (hovrättspresidenten EE) inkom med yttrande till
vilket fogades ett yttrande från CC.

      CC
      Torsdagskvällen den 19 december 2002 blev jag kontaktad av DD på grund av att
      hon fått två motsägande besked av AA och BB, förbundsjurister vid L.R. och DD:s
      ombud i en anställningstvist. Enligt det första (undertecknat av BB) skulle förbundet
      driva DD:s sak vid domstol och enligt det andra (undertecknat av AA den 16
      december) avskrevs ärendet utan någon som helst motivering, men med
      upplysningen att fristen för att föra saken till tingsrätt löpte ut den 1 januari 2003
      och att DD då själv skulle väcka talan. DD, som ville ha en förklaring till dessa
      ställningstaganden, sökte enligt uppgift förgäves få kontakt med sina ombud.
      Eftersom hon saknar e-mail och fax var hon hänvisad till att lämna meddelanden
      bl.a. på telefonsvarare, men blev aldrig uppringd. På grund av den stundande
      julhelgen och den korta tidsfristen var det omöjligt för DD att få tag i något annat
      ombud än hennes förbundsjurister för att få hjälp. Helt förkrossad vände hon sig till
      mig. Under fredagen försökte jag få kontakt med ombuden i det enda syftet att
      framföra DD:s önskemål om en förklaring. Eftersom ingen av dem svarade i telefon
      eller ringde upp när jag lämnade meddelanden (både till arbetsplatsen och på
      anvisade mobiltelefoner) e-mailade och faxade jag den påtalade skrivelsen.
      När jag skriftligen söker kontakt med någon brukar jag tala om var jag kan nås.
      Eftersom jag vände mig till två förbundsjurister tyckte jag att jag också kunde
      nämna min juristbakgrund.
      BB, som jag senare den dagen fick kontakt med, ansåg att det med hänsyn till DD:s
      ”rättssäkerhet”, som hon uttryckte det, var olyckligt att avskrivningsbeslutet lämnats
      vid sådan tidpunkt att fristen kom att löpa under julhelgen. BB hade vid vårt samtal
      (under vilket hon också för första gången tog del av e-mailet) helt klart för sig att jag
      kontaktade henne i egenskap av privatperson. Jag berättade att jag kände DD
      personligen sedan många år och att hon nu, på grund av det inträffade, mådde
      mycket dåligt och ville ha en förklaring av sina ombud. BB uttryckte sin medkänsla
      med DD och sade sig mycket väl förstå att hon ville ha en förklaring. Detta skulle
      hon föra vidare. AA har uppenbarligen haft kontakt med BB och inte känt sig
      anmodad att sätta sig i förbindelse med mig. Därmed är klart att även hon bör ha
      förstått att mitt kontaktförsök var av privat slag. I egenskap av förbundsjurister
      måste dessutom såväl BB som AA mycket väl ha insett att min förfrågan inte hade
      den minsta anknytning till hovrättens verksamhet.
      Mina kontaktförsök med de båda fackföreträdarna var helt betingade av min
      personliga relation till DD och hade följaktligen ingen som helst anknytning till min
      tjänst. Min befattning med ärendet hade inte annat syfte än att jag ville hjälpa DD att
      få kontakt med och en förklaring av någon av de båda ombuden, som ju ett par dagar
      före jul lämnat ett för DD helt oväntat och såvitt jag förstår närmast livsavgörande
      besked och därefter gjort sig oanträffbara för en kommentar. På grund av tidsbristen
      föreföll slutligen e-mail/fax vara den enda framkomliga vägen att få kontakt med
      någon av dem. Eftersom DD, som nämnts, inte hade tillgång till e-mail/fax hjälpte
      jag henne med detta och måste givetvis skriva under i eget namn. Mitt syfte med
      skrivelsen framgår enligt min mening klart av innehållet. Särskilt vill jag peka på att
      jag framhållit DD:s svårigheter att på så kort tid få tag i en annan jurist än fack-
      företrädarna, som kunde hjälpa henne.
                                                                    Dnr 228-2003     Sid 3 (4)




Jag medger gärna att jag var illa berörd över det sätt DD behandlats på och att mina
formuleringar avspeglar viss irritation. Jag inser även att jag inte borde ha använt
hovrättens faxmissiv. Men tiden var knapp och hade jag inte försökt hjälpa till hade
jag gjort en mycket, mycket ledsen människa ännu mer ledsen. Efter telefonsamtalet
med BB den 20 december, då jag, liksom i mailet och faxet, framförde DD:s önske-
mål om en förklaring – vilket DD för övrigt ännu inte fått – har jag inte agerat i
denna sak.
Den tvist som DD var indragen i var sådan att den föll utanför hovrättens
behörighetsområde. Därmed var det naturligtvis inte fråga om myndighetsutövning
från min sida. Jag utgick från att detta också stod helt klart för förbundsjuristerna.

EE
CC:s korrespondens med anmälarna avser inte något mål som handläggs hos
hovrätten. Det är inte heller i övrigt fråga om någon åtgärd som CC haft att vidta
inom ramen för sin anställning hos hovrätten.
Av betydelse är också att den tvist som saken synes röra är sådan att den över huvud
taget faller utanför ramen för en hovrätts kompetensområde. Det tycks ju vara fråga
om en arbetstvist.
CC har tydligen för att i en arbetstvist hjälpa DD, som är hennes svägerska, med att
få en förklaring sökt komma i kontakt med DD:s fackförbund och dess
förbundsjurister. Detta har ägt rum strax före julhelgen då förbundets företrädare
tydligen har varit svåra att nå och en viktig frist för DD snart skulle löpa ut. I detta
läge har CC i saken skickat ett fax försett med hovrättens faxförsättsblad samt i det
brev som sänts i form av faxet och av ett e-postmeddelande framträtt med sin
tjänstetitel och med uppgift om sitt direkttelefonnummer vid hovrätten. Av faxet har
mottagaren vid utskriften också fått påtryckta uppgifter om tidpunkt för sändningen
och en avsändaruppgift om hovrätten.
Enligt anmälarna ger brevets innehåll och lydelse intrycket av ett föreläggande att
svara i ett medlemsärende direkt till Svea hovrätt.
Hovrättens förlagor och mallar är naturligtvis avsedda att användas i och endast i
hovrättens arbete. Detta gäller även ett sådant s.k. faxförsättsblad eller faxmissiv
som CC beklagligtvis använt sig av i hennes aktuella privata angelägenhet. Hon har
nu förklarat sig ha insett att hon inte borde ha gjort så.
Att en anställd någon enstaka gång använder hovrättens fax för personligt bruk får
accepteras. Avsändaruppgifterna finns inprogrammerade i hovrättens faxar. Dessa
uppgifter framträder vid utskrift hos mottagaren. Detta förhållande får också anses
höra till god ordning. För att då inte ge anledning till missförstånd hos mottagaren
bör avsändare i sådana fall, när det bedöms lämpligt, kontakta mottagaren per
telefon och förbereda denne på den sändning som är att vänta.
Hovrätten har i ett personalmeddelande som i dag gått ut till all personal erinrat om
vikten av att det nu sagda iakttas. Saken har också muntligen tagits upp på den
ordförandekonferens som hölls den 5 mars och där hovrättens samtliga dömande
avdelningar varit företrädda.
Lämpligheten av att en domare i en privat angelägenhet uppträder med sin yrkestitel
och hänvisar till sitt direkttelefonnummer på sin arbetsplats får bedömas i det
enskilda fallet. Det kan enligt min bedömning inte generellt sett anses utgöra ett
felaktigt uppträdande i tjänsten att göra så. Det kan emellertid inte uteslutas att ett
sådant förfarande i en enskild situation kan vara olämpligt och leda till att en
mottagare av uppgifterna drar felaktiga slutsatser. Här handlar det ytterst om en
omdömesfråga där det får finnas visst utrymme för olika uppfattningar. Frågor av
liknande slag tas numera upp i och kan diskuteras som en av många yrkesrollsfrågor
i domarutbildningen.
CC har tydligen med sitt brev velat ge ett personligt stöd till sin svägerska.
Hovrätten kan inte finna att hon härigenom kan anses ha biträtt svägerskan i en
                                                                          Dnr 228-2003     Sid 4 (4)




      angelägenhet på ett sådant sätt att det rört hennes tjänst. Det har inte varit en sådan
      situation där hon varit skyldig att söka Tjänsteförslagsnämndens tillstånd att
      uppträda som ombud (jfr 15 kap. 3 § rättegångsbalken).
      Hon skulle inte ha använt hovrättens faxmissiv. CC har insett detta och även
      medgivit att hon formulerat sig under viss irritation. CC menar att det för mottagarna
      bör anses ha framgått att det rörde sig om ett ärende av rent privat slag. Härvid synes
      vara av viss betydelse att beakta att CC säger sig ha klargjort detta förhållande vid
      ett samma dag följande telefonsamtal med en av anmälarna och att det var först i
      samband med detta telefonsamtal som denna anmälare tog del av faxet.
      Hovrätten vill avslutningsvis beklaga det inträffade.
I ett beslut den 5 december 2003 anförde chefsJO Eklundh följande.

Bedömning
Av utredningen framgår att CC hjälpte sin svägerska i en rättslig angelägenhet
genom att skicka en skrivelse med begäran om svar på vissa frågor till två
förbundsjurister på ett fackförbund. CC undertecknade skrivelsen med sin
tjänstetitel och angav att det där antecknade telefonnumret var hennes
direkttelefonnummer på Svea hovrätt. Hon faxade därefter skrivelsen från
hovrättens fax tillsammans med hovrättens faxmissiv. Enligt uppgift från
anmälarna presenterade sig CC vidare vid det efterföljande telefonsamtalet med sin
tjänstetitel.

Anmälarna har gjort gällande att skrivelsens innehåll och lydelse gav intryck av att
de förelades att svara i ett medlemsärende direkt till Svea hovrätt. Jag kan inte dela
den uppfattningen. Detta innebär emellertid inte att CC kan undgå kritik med
anledning av sitt agerande. Jag kan här hänvisa till de bedömningar som hovrätten
redovisat i sitt yttrande.

Jag vill med anledning av det inträffade vidare rent allmänt framhålla att det är av
grundläggande betydelse för förtroendet för domarkåren och domstolarna att en
domares skrivelser och andra åtgärder i privata rättsliga angelägenheter ges sådan
form att det står helt klart att domaren inte agerar på yrkets vägnar. Det får aldrig
råda någon tvekan i frågan om domaren uppträder i tjänsten eller som privatperson.

I det nu sagda ligger att en domare bör vara restriktiv med att använda sin
tjänstetitel när domaren som privatperson agerar i ett rättsligt sammanhang, t.ex.
som i detta fall hjälper en anhörig i en rättslig angelägenhet. Det får självfallet inte
förekomma att en domare i situationer av detta slag använder sin titel på ett sådant
sätt att den kan uppfattas som ett påtryckningsmedel. Som hovrätten anfört rör det
sig här ytterst om en omdömesfråga.

Jag noterar att hovrätten har informerat de anställda om vad som gäller när
hovrättens fax används för privat bruk.
