# Initiativärende. Kritik mot Statens institutionsstyrelse (SiS) bl.a. för att ett särskilt ungdomshem försummat att klarlägga om en yngling
som vistades i hemmet var omhändertagen på någon sådan grund som anges i 3 § LVU

JO 2015-10-21 dnr 228-2013

BESLUT
                                                                     Datum                    Dnr                Sid
                                                                     2015-10-21               228-2013          1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                   Initiativärende. Kritik mot Statens institutionsstyrelse (SiS) bl.a. för
                   att ett särskilt ungdomshem försummat att klarlägga om en yngling
                   som vistades i hemmet var omhändertagen på någon sådan grund
                   som anges i 3 § LVU


                       Beslutet i korthet: En 17-årig pojke blev omedelbart omhändertagen med stöd av
                       6 § LVU. Pojken placerades på en låsbar enhet vid Statens institutionsstyrelses
                       ungdomshem Bärby. Av beslutet om omhändertagande framgick inte tydligt om
                       pojken var omhändertagen på grund av sådana omständigheter som anges i 2 § LVU
                       (miljöskäl) och/eller 3 § LVU (pojkens eget beteende).
                       Placeringsenheten vid SiS får kritik för att inte ha dokumenterat upplysningar som
                       socialförvaltningen hade lämnat per telefon. Ungdomshemmet får kritik för att ha
                       placerat pojken vid en låsbar enhet utan att det stod klart att han vistades i hemmet
                       på någon sådan grund som anges i 3 § LVU.

## Bakgrund

Den 4–6 december 2012 inspekterade jag Skarpnäcks stadsdelsnämnd i
                   Stockholms kommun (JO:s ärende dnr 6496-2012). Vid granskningen av
                   personakter som rörde ungdomar som fick eller hade fått vård med stöd av
                   lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
                   uppmärksammades ett ärende som gällde den rumänske medborgaren AA, född
                   1995. I protokollet antecknades bl.a. följande:
                            Den 22 januari 2012 beslutade ordföranden i Sociala delegationen att med stöd
                            av 6 § LVU omedelbart omhänderta AA som var hemmahörande i Rumänien.
                            Samtidigt beslutades att vården skulle inledas vid Statens Institutionsstyrelses
                            ungdomshem Bärby. Av en promemoria upprättad samma dag av socialjouren
                            framgick bl.a. att AA hade gripits av polis den 21 januari 2012 misstänkt för att
                            tillsammans med tre äldre landsmän ha tillgripit kläder. Han uppgav att han
                            befann sig i Sverige för att söka arbete och att hans föräldrar var i Rumänien.
                            […] Varken av beslutshandlingen eller av utredningen framgår om beslutet
                            grundades på sådana omständigheter som avses i 2 och/eller 3 § LVU. Efter
                            beslutet placerades AA på Bärby ungdomshem. Det var således av grund-
                            läggande betydelse att det inte rådde någon oklarhet om vad som var skälet till
                            att AA hade omhändertagits med stöd av LVU. Att grunden för omhänder-
                            tagandet inte angavs i beslutet angående AA var en brist i handläggningen.
                                                                         Dnr 228-2013        Sid 2 (5)




Initiativet
Eftersom AA efter omhändertagandet placerades vid Bärby ungdomshem
uppkom frågan om han där blev behandlad som om han var omhändertagen på
sådana grunder som anges i 3 § LVU. Jag beslutade att utreda den frågan i ett
särskilt ärende.

JO begärde att SiS skulle yttra sig över frågan om huruvida ungdomshemmet
hade kunnat besluta om vård av AA vid en låsbar enhet.

Utredning
I ett yttrande anförde SiS bl.a. följande:

## Utredning

SiS har tagit del av protokollet från JO:s inspektion. Vidare har synpunkter
      inhämtats från placeringsenheten vid SiS huvudkontor och Bärby. Därutöver har
      SiS tagit del av utdrag från myndighetens klientadministrativa system, KIA,
      avseende AA.

## Yttrande

AA omhändertogs omedelbart den 22 januari 2012. Han placerades samma dag
      vid Bärby och skrevs ut den 10 februari 2012 för att utvisas till Rumänien.
      Av SiS Riktlinjer LVU, Flik 4, framgår bl.a. följande.
                 Socialnämnden är enligt 3 kap. 13 § socialtjänstförordningen
                 (2001:937), SoF, skyldig att ge in beslut om omhändertagande och
                 vård. Det bör särskilt observeras att enbart unga som vårdas enligt 3 §
                 LVU (dvs. på grund av eget beteende) får placeras på låsbar enhet. Är
                 det fråga om ett omedelbart omhändertagande, ska omhänder -
                 tagandet grundas på omständigheter som anges i 3 § LVU.

      SiS placeringsenhet har uppgett bl.a. följande
      Den 22 januari 2012 (en söndag) kontaktades SiS placeringsjour av Stockholms
      socialjour som ansökte om plats för en ungdom, AA, som hade gripits av polis
      misstänkt för butiksstölder. SiS placeringsjour kontaktade Bärbys
      chefsberedskap med en förfrågan om plats och överlämnade den information
      som framkommit i samtal med socialjourens handläggare.
      Stadsdelsnämndens ordförandebeslut enligt LVU inkom till SiS den 22 januari
      2012. I beslutet angavs bl.a. att AA omedelbart skulle omhändertas med stöd av
      6 § LVU med hänsyn till risken för den unges hälsa/utveckling samt att
      utredningen allvarligt kunde försvåras. Vidare angavs att placering skulle ske på
      Bärby, där vården med stöd av 11 § LVU skulle inledas. Rutan avseende var
      vården skulle inledas var inte ikryssad, men placeringsstället hade skrivits till på
      blanketten. Vidare var det inskrivet att den unge var omhändertagen enligt 6 §
      LVU samt l och 3 §§ LVU. Rutorna framför dessa fält var inte ikryssade. Även
      om två kryssrutor inte var ifyllda ansåg placeringsenheten att det fanns skäl för
      bedömningen att omhändertagandet var grundat på eget beteende då lagrummet
      var beskrivet vid sidan av rutorna. Socialtjänstens önskemål om en låsbar plats
      framstod därmed som adekvat.

      Bärby har uppgett bl.a. följande
      Vid institutionens kontakt med socialtjänsten den 22 januari 2012 framgick att
      AA hade gripits med tre äldre landsmän på grund av att de var misstänka för
      stöld. De äldre landsmännen blev anhållna och häktade medan AA omhändertogs
      omedelbart och placerades, på grund av sin ålder, inom SiS. Det framkom även
                                                                    Dnr 228-2013        Sid 3 (5)




      att socialtjänsten, förutom att grunda beslutet på att AA utsatte sin hälsa och
      utveckling för risk genom kriminalitet, även misstänkte att AA kunde vara
      utsatt för människohandel. Utifrån denna beskrivning utgick den som hade
      chefsberedskap vid institutionen från att beslutet om omedelbart
      omhändertagande grundades på både 2 och 3 §§ LVU. Ytterligare en
      omständighet som lades till grund för denna bedömning var att
      socialtjänsten ansökte om en låst plats vid SiS. Den 22 januari 2012 fattade
      institutionen beslut om inskrivning för AA. Samma dag vid 17.30 anlände
      AA till Bärby och då fattades beslut om intagning. Den 23 januari 2012
      inkom socialjourens promemoria till institutionen. I promemorian fanns inga
      uppgifter som talade emot de tidigare erhållna uppgifterna som lagts till
      grund för beslutet om vård på låsbar enhet.

## Bedömning

Efter kontakt med socialtjänsten var det både placeringsenhetens och Bärbys
      uppfattning att ordförandens beslut om omedelbart omhändertagande
      avseende AA grundade sig på hans eget beteende. Den information som
      mottogs framgår emellertid inte av SiS dokumentation vilket utgör en brist.
      Mot bakgrund av den information som socialtjänsten lämnade fanns det dock
      skäl att anta att beslutet om omedelbart omhändertagande grundade sig på 6
      och 3 §§ LVU och ett beslut om vård på låsbar enhet skulle kunna fattas.

Rättslig reglering
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i social-
tjänstlagen (2001:453). Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar
ges vård utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan beslutas på grund av
brister i ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende
(3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter en
ansökan av socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU
besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om det är
sannolikt att den unge behöver ges vård med stöd av LVU och rättens beslut om
vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller
utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller
vidare åtgärder hindras.

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU). Om
den unge vårdas vid ett sådant hem på någon grund som anges i 3 § LVU får
han eller hon hindras att lämna ungdomshemmet och i övrigt underkastas den
begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården ska kunna
genomföras (15 § LVU). Den intagne får med stöd av 15 b § LVU ges vård vid
en enhet inom hemmet som är låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt
noggrann tillsyn, om det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes, övriga
intagnas eller personalens säkerhet, eller om det är nödvändigt för att förhindra
att den intagne avviker eller för att i övrigt genomföra vården.
                                                                     Dnr 228-2013      Sid 4 (5)




Det finns inte något formellt hinder mot att någon som vårdas med stöd av 2 §
LVU placeras vid ett särskilt ungdomshem. Då gäller emellertid inte bl.a.
bestämmelsen i 15 b § LVU om vård vid en låsbar enhet (18 § LVU).

När en socialnämnd ansöker om inskrivning vid ett särskilt ungdomshem ska
nämnden bifoga en kopia av eller annan underrättelse om det verkställbara
beslutet (3 kap. 13 § socialtjänstförordningen, 2001:937).

Bedömning
När AA kom till det särskilda ungdomshemmet Bärby placerades han på en
låsbar enhet. Placeringen förutsatte att han var omhändertagen på någon sådan
grund som anges i 3 § LVU.

Beslutet om omhändertagande hade dokumenterats i en blankett som
stadsdelsnämnden och även andra stadsdelsnämnder i Stockholms kommun
åtminstone vid den tidpunkten använde. Enligt beslutet omhändertogs AA
därför att det var sannolikt att han behövde vård med stöd av LVU och att
rättens beslut om vård inte kunde avvaktas med hänsyn till risken för den unges
hälsa och utveckling och att ”utredningen allvarligt försvåras” (se bilaga). I
beslutet fanns det emellertid inte någon uppgift som gav ett tydligt svar på
frågan om AA var omhändertagen på grund av sådana omständigheter som
anges i 2 § och/eller 3 § LVU.

SiS har anfört att det fanns omständigheter som tydde på att nämnden ansåg att
ingripandet hade föranletts av AA:s eget beteende, dvs. att omhändertagandet
grundades på någon sådan grund som anges i 3 § LVU. SiS har därvid uppgett
att stadsdelsförvaltningen (sannolikt en tjänsteman vid förvaltningens sociala
jour) vid en telefonkontakt med SiS:s placeringsjour lämnade en upplysning om
att AA bl.a. var misstänkt för att ha stulit kläder. Den kontakten har inte
dokumenterats. Det framgår således varken vem som lämnade upplysningen
eller några detaljer om vad som sades vid samtalet. Att samtalet inte
dokumenterades är en uppenbar brist i handläggningen eftersom uppgifterna vid
samtalet bidrog till beslutet att placera AA på en låsbar enhet.

Vård med stöd av 3 § LVU kan beslutas om den unge utsätter sin hälsa och
utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroende-
framkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande
beteende. Med brottslig verksamhet avses inte rena bagatellförseelser och inte
heller enstaka andra brott som inte är av allvarlig art. Först vid en brottslighet
som ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet att det kan
sägas finnas ett vård- och behandlingsbehov kan det bli fråga om vård med stöd
av LVU (prop. 1979/80:1 s. 583 och prop. 1989/90:28 s. 108).

AA var misstänkt för att tillsammans med andra personer ha stulit kläder för
ungefär 16 000 kr i en butik. Det är inte självklart att det brottet gav uttryck för
                                                                   Dnr 228-2013     Sid 5 (5)




en sådan bristande anpassning till samhällslivet att det fanns ett behov av vård
med stöd av LVU.

Nämndens ingripande med stöd av LVU verkar också ha grundats på att det
fanns farhågor för att AA var utsatt för s.k. människohandel. Jag vill
understryka att jag inte tar ställning till om beslutet om omhändertagande över
huvud taget hade kunnat grundas på en sådan omständighet.

Det har givetvis inte varit ungdomshemmets uppgift att avgöra om beslutet om
omhändertagande var riktigt i sak. Ungdomshemmet har dock varit skyldigt att
senast före beslutet om placering vid en låsbar enhet kontrollera vad som var
grunden för placeringen av AA.

En placering vid en låsbar enhet utgör ett stort ingrepp i den unges fri- och
rättigheter. Med hänsyn till de särskilda rättssäkerhetskrav som gör sig gällande
i ett sådant ärende får det inte råda osäkerhet om vad som är anledningen till
placeringen vid ungdomshemmet. Eftersom beslutet om omhändertagande var
oklart och omständigheterna i övrigt inte gav något entydigt svar på frågan
anser jag att SiS inte hade underlag för att behandla AA som om han var
omhändertagen på grund av ”eget beteende”. Ungdomshemmet gjorde därför fel
när AA placerades vid en låsbar enhet.

Sammanfattningsvis ska SiS, placeringsenheten, kritiseras för brister i
dokumentationen, och SiS, Bärby ungdomshem, kritiseras för att ha placerat
AA vid en låsbar enhet utan att det stod klart att han vistades i hemmet på
någon sådan grund som anges i 3 § LVU.

Det grundläggande felet i ärendet är att stadsdelsnämndens beslut om
omhändertagande var utformat på ett bristfälligt sätt. Jag har i min
tillsynsverksamhet vid flera tillfällen noterat liknande brister i andra ärenden.
Det kan finnas skäl för mig att återkomma till saken i mitt kommande yttrande
över det slutbetänkande från Utredningen om tvångsvård för barn och unga
(SOU 2015:7) som för närvarande är föremål för remissbehandling.

Jag finner skäl att skicka en kopia av detta beslut till Skarpnäcks stadsdels-
nämnd och till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för kännedom.

Ärendet avslutas.
