# Anmälan mot Migrationsverket för bristfällig information till en kommun om en flykting i samband med ett bosättningsärende

JO 2010-03-22 dnr 2280-2009

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2010-03-22          2280-2009              1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Anmälan mot Migrationsverket för bristfällig information till en kommun
                        om en flykting i samband med ett bosättningsärende

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA, integrationssekreterare på Enköpings kommuns
                        integrationsenhet, klagomål mot Migrationsverket, mottagningsenheten i
                        Sundsvall, och tjänstemannen BB. Han uppgav huvudsakligen följande.

                        Den 1 april 2009 tog Enköpings kommun emot en kvinna från Irak. I det
                        bosättningsunderlag, daterat den 29 oktober 2008, som kommunen dessförinnan
                        fått del av angavs att några särskilda behov att ta hänsyn till inte fanns. Att kvinnan
                        skulle ha några särskilda behov nämndes inte heller vid de kontakter som förekom
                        mellan kommunen och Migrationsverket inför mottagandet. När kvinnan anlände
                        visade det sig dock att hon var svårt psykiskt sjuk och att hon hade varit intagen
                        med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) p.g.a. suicidrisk.
                        Genom stora ansträngningar lyckades kommunen frambringa den medicin kvinnan
                        var beroende av och även ordna en läkartid åt henne. Kommunen har dock inte
                        kunnat erbjuda kvinnan den vård hon fick på sin tidigare vistelseort.

                        Om Migrationsverket hade informerat kommunen om kvinnans behov hade
                        nödvändiga vårdkontakter kunnat tas i ett tidigare skede och mottagandet hade
                        kunnat ske på ett bättre sätt. Något hinder för Migrationsverket att informera
                        kommunen om kvinnans hälsotillstånd borde inte ha förelegat då kvinnan, om hon
                        hade tillfrågats, med största sannolikhet skulle ha samtyckt därtill. Att Migrations-
                        verket ”mörkar” människors tillstånd på angivet sätt är inte acceptabelt, men har
                        dessvärre inträffat tidigare.

## Utredning

Migrationsverkets akt beträffande kvinnan hämtades in. Migrationsverket
                        anmodades därefter att göra en utredning och yttra sig över vad som anförts i
                        anmälan. I Migrationsverkets yttrande, som avgavs av generaldirektören CC,
                        angavs bl.a. följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                     Dnr 2280-2009   Sid 2 (4)



Utredning
Kvinnan i det aktuella ärendet (10-915943) ansökte om asyl den 10 december 2007.
Hon uppgav inga psykiska hälsobesvär vid sin ansökan. Permanent uppehålls-
tillstånd beviljades den 17 oktober 2008. Vid denna tidpunkt hade Migrationsverket
inte erhållit några läkarintyg gällande hennes psykiska ohälsa. Ett kortfattat läkar-
intyg gällande kvinnans psykiska ohälsa (posttraumatiskt stressyndrom och ångest
m.m.) erhölls inte förrän den 11 november 2008.
Under hösten 2008 hade fyra olika mottagningshandläggare kontakt med kvinnan,
bl.a. på grund av problem med boendet. Vid dessa kontakter noterade handläggarna
att kvinnans psykiska hälsa var skör. Två boendeansvariga på Migrationsverket
påträffade den 3 september 2008 kvinnan gående på väg mot sin bostad. De erbjöd
henne att åka med dem men hon avböjde. Då såg de kvinnan gå och sätta sig på
järnvägsrälsen. Polisen kontaktades och kvinnan kördes så småningom till sjukhus.
När bosättningsunderlaget skrevs hade Migrationsverket inga läkarintyg om
kvinnans psykiska ohälsa. Det övervägdes om bosättningsunderlaget skulle
innehålla information om vad Migrationsverkets personal noterat men då det inte
fanns någon professionell bedömning av sjukvården uteslöts uppgiften.
Migrationsverkets personal har därefter fört ett flertal samtal med kvinnan. Vid
dessa samtal har kvinnan varit förvirrad. Hon har inte heller lämnat något namn på
någon kontaktperson inom sjukvården. Vid samtalen har kvinnan trots sin psykiska
ohälsa tydligt uppgett att hon inte vill bli uppfattad som ”galen”. Denna inställning
har handläggaren tolkat som att något samtycke, om att lämna ut uppgifter om
kvinnans psykiska ohälsa i det underlag som skickas ut till kommunerna, inte kunde
erhållas.
När läkarintyget ingivits kontaktades Bosättnings- och statsbidragsenheten i
Norrköping för att få upplysning om huruvida intyget skulle skickas in.
Mottagningsenheten fick då information om att intyget inte var nödvändigt.
Den 12 mars 2009 fick Mottagningsenheten information om att Enköpings kommun
kunde ta emot kvinnan den 1 april 2009. Av journalanteckningar framgår att BB
under denna period samtalade med kvinnan vid två tillfällen. Vid ett tillfälle hade
hon kontakt med Enköpings kommun gällande praktiska detaljer för flyttningen.

Yttrande

Relevanta sekretessbestämmelser
Av 7 kap 4 § i då gällande sekretesslag (1980:100) framgår bl.a. att sekretess gäller
hos Migrationsverket för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne
närstående lider men.
Av 14 kap 3 § samma lag framgår att sekretessbelagd uppgift får lämnas till
myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Enligt 14 kap 4 § samma lag gäller sekretess till skydd för enskild inte i förhållande
till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom.

Sekretessbedömning när bosättningsunderlaget upprättades (den 29 oktober 2008)
Migrationsverket anser att de uppgifter som funnits antecknade i journalbladen
omfattas av sekretessen i 7 kap 4 § sekretesslagen. Eftersom verket vid detta tillfälle
saknade läkarintyg samt uppgift om kontaktperson inom sjukvården har det inte varit
uppenbart att intresset av att uppgiften bifogades bosättningsunderlaget som skulle
skickas ut till kommunerna haft företräde framför kvinnans sekretesskydd. Vid detta
tillfälle var det också tveksamt om något välgrundat samtycke för att lämna vidare
uppgifterna kunde erhållas.
Migrationsverket gör därför bedömningen att verket haft fog för att inte ange någon
information om kvinnans psykiska ohälsa vid ifyllandet av bosättningsunderlaget.
                                                                           Dnr 2280-2009      Sid 3 (4)



      Sekretessbedömning när läkarintyg ingivits (den 11 november 2008)
      Läkarintyg ingavs den 11 november 2008. Även det ingivna läkarintyget bedöms
      vara omfattat av sekretessen i 7 kap 4 § sekretesslagen. Migrationsverket anser inte
      att det ens vid detta tillfälle varit uppenbart att intresset av att läkarintyget bifogades
      bosättningsunderlaget som skulle skickas ut till kommunerna haft företräde framför
      kvinnans sekretesskydd eftersom det rör sig om mycket känsliga uppgifter till ett
      okänt antal mottagare.

      Sekretessbedömning under perioden från det Enköpings kommun godkänt mottagandet tills
      kvinnan faktiskt flyttade (den 12 mars - 1 april 2009)
      Av anmälan framgår att AA anser att Migrationsverket borde ha inhämtat samtycke
      från kvinnan om att lämna över uppgifterna om hennes psykiska ohälsa till den
      mottagande kommunen. Mot bakgrund av vad kvinnan tidigare uppgett om att hon
      inte ville framstå som ”galen” och med hänsyn till den korta tid som återstod från
      det att Enköpings kommun accepterade mottagandet tills kvinnan faktiskt flyttade
      anser verket att det inte är troligt att ett godtagbart samtycke kunnat erhållas.
      Migrationsverket anser att det är olyckligt att kommunen uppfattat att
      Migrationsverket försökt undanhålla dem nödvändiga uppgifter. Sekretessen, som
      även gäller mellan myndigheter, utgör dock ett hinder för spridning av känsliga
      uppgifter när det är tveksamt om samtycke för spridning av uppgifterna kan erhållas.
      Min slutsats är således att Migrationsverket, i det aktuella fallet, följt gällande
      regelverk i sekretesslagen, vilket förhindrat utlämnande av de känsliga uppgifterna
      till kommunen.
AA kommenterade remissvaret och uppgav därvid bl.a. följande.
Bosättningsunderlaget skickades till kommunen först den 5 februari 2009.
Migrationsverket hade således lång tid på sig att tillfråga kvinnan om hon var villig
att ge sitt samtycke till att uppgifter om hennes hälsotillstånd lämnades ut. Samma
dag som kvinnan anlände till kommunen skrev hon under ett samtycke som
möjliggjorde för kommunen att ta del av de läkarutlåtanden och utredningar som
gjorts på hennes tidigare vistelseort. Förhållandet talar för att Migrationsverket
hade kunnat få ett samtycke från kvinnan.

Rättslig bakgrund
Någon rättslig reglering beträffande vilken information Migrationsverket ska lämna
till kommunerna vid en bosättning finns inte. Vissa uttalanden angående
informationsöverföring har dock gjorts i förarbetena till 2 a § i lagen (1992:1068)
om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, där följande
anges.
      I samband med att de skyddsbehövande och deras anhöriga tas emot i en kommun är
      det viktigt att kommunen får den information som behövs och finns tillgänglig hos
      Invandrarverket för att det individuella introduktionsprogrammet ska kunna
      utformas och påbörjas utan dröjsmål. [...] Erfarenheter visar att det finns brister i
      informationen mellan Invandrarverket och kommunerna i samband med bo-
      sättningen i kommunen. För att undanröja dessa brister bör Invandrarverket
      säkerställa att kommunerna får nödvändig information om varje person som efter att
      ha varit registrerad hos Invandrarverket för första gången tas emot i en kommun. För
      vissa uppgifter kan det föreligga sekretess. I sådana fall krävs samtycke från den
      enskilde innan informationen lämnas ut. Landstinget ansvarar för sjukvården för
      asylsökande och bör, med beaktande av den sekretess som råder inom hälso- och
      sjukvården, se till att erforderliga handlingar överförs till aktuellt landstingsområde i
      samband med att en person bosätter sig i en kommun (prop. 1997/98:16 s. 91 f.).
                                                                 Dnr 2280-2009    Sid 4 (4)



Den 14 februari 2008 tillsatte regeringen en särskild utredare i form av en
kontaktperson som gavs i uppdrag att genom dialog bidra till att stödja
kommunernas flyktingmottagande. Kontaktpersonen skulle ta del av kommunernas
synpunkter på hinder och möjligheter för mottagandet av flyktingar och deras
erfarenheter av flyktingmottagande. Utredningen lades dock ner.

I regeringens lagförslag om nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering
diskuteras problemen med informationsöverföring mellan Migrationsverket och
andra myndigheter (prop. 2009/10:60). Enligt regeringen behövs en rutinmässig
överföring av uppgifter mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen samt
mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. För att möjliggöra att
sekretessbelagda uppgifter kan överföras mellan myndigheterna enligt 10 kap. 28 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) föreslås att uppgiftsskyldigheten
regleras i förordning (a. prop. s. 127). Frågan om vilken information som bör
lämnas till kommunerna behandlas dock inte.

Bedömning
Det är uppenbart att det i detta fall förelåg ett behov för den mottagande
kommunen av att få upplysningar om den i ärendet aktuella kvinnans tillstånd och
att det även låg i hennes eget intresse att sådana upplysningar vidarebefordrades.
Migrationsverket har åberopat sekretesshänsyn för att inte lämna den information
anmälaren efterlyst. Det framgår dock att verket inte på allvar prövat den närmast
till hands liggande lösningen, nämligen att begära samtycke från kvinnan. I den
dokumentation JO tagit del av återspeglas inga överväganden i sekretessfrågan alls.
Verkets personal har av Migrationsverkets yttrande till JO att döma nöjt sig med att
tolkningsvis sluta sig till att kvinnan inte skulle vara beredd att ge sitt samtycke.
Det är självfallet inte tillräckligt. Hon skulle uttryckligen ha tillfrågats och även
informerats om bakgrunden. Åtgärden skulle ha dokumenterats. Först därefter och
om kvinnan inte hade velat lämna sitt samtycke hade frågan om ett uppgifts-
lämnande enligt dåvarande 14 kap. 3 § sekretesslagen aktualiserats.

Frågor om informationsöverföring mellan olika myndigheter vid nyanlända
invandrares arbetsmarknadsetablering har, som nämnts, berörts i prop. 2009/10:60.
Kommunerna omtalas dock inte i sammanhanget. De problem som påvisats i det
aktuella ärendet aktualiserar frågan om ytterligare lagreglering kan behövas. Av det
skälet översänds en kopia av detta beslut till de departement inom regeringskansliet
som ansvarar för lagstiftningen på migrations- och integrationsområdena.
